Uppdaterandet går inte riktigt som planerat, det är jag den första att erkänna. Men nu är det dags, jag ska blogga ikapp. Uppdateringarna SKA komma mer frekvent nu. Den relativt nytillsatta regeringen har dessutom börjat lobba för att jag borde skriva något. Kanske är det med en förhoppning om att slippa lyssna på så mycket strunt hon ber mig skriva ner eländet istället. I vilket fall så känns lobbyverksamheten lovande inför framtida inlägg. Egentligen är det nog inte särskilt schyst att kalla henne regeringen, det är mest roligt för det är ett så tröttsamt tragiskt uttryck. Ett annat faktum som gör det olämpligt är att till skillnad från regeringen visar Moa faktiskt ett visst intresse för sportfiskerelaterade frågor. Om man vill läsa om hur tex retardoz km och gäddfestivaler och nästintill fisklösa höstdagar på vänern ter sig i en konsthistorikers ögon kan man med fördel kika in på: http://dodgravarn.blogspot.com/search/label/storfiskarn
Initialt hade jag tänkt att redogöra lite för alla möjliga saker som hänt under sommaren/hösten, tex buss resa till norge , flyg resa till norge (flyg är att föredra, billigt inrikesflyg tycks vara en liten liten kompensation från guds sida för att han/hon/den helt glömde att lägga in förmågan att bygga vägar i Norskarnas genpol). Har även hunnit med att fiska trolling km från dödsfälla (dödsfälla =Skytteslantbruks eka) osv osv. Men jag insåg ganska snart att det blev åt helskotta för långt. Istället väljer jag nu att i likhet med Moderaterna, eller för den sakens skull den murförespåkande vänsterledaren Ohly att fullständigt ignorera min historia och fokusera på nuet. För att ha rimliga chanser att faktiskt blogga ikapp, börjar jag från den stora gäddfestivalen i slutet av september. Nästa inlägg kommer beröra det alltid lika spännande slaget under retardoz KM.
Gäddfestival:
I vanlig ordning var det tillsammans med arbetarklasshjälten Tobias från Mariestad det stora frykenslaget skulle utkämpas. I år fick vi dessutom förstärkning av Moa som tidigare fisketurer visat sig ha en naturlig fallenhet för att fånga gäddor. På premiärturen och på premiärhugget besegrades en 103 cm gädda som om den vore ingenting.
En viktig del av vår strategi i gräddfestivalen har rent historiskt sett varit att åk
a så långt som möjligt, så snabbt som möjligt. Man skulle kunna gå så långt att man säger att det är själva grunden i taktiken. All annan taktik liksom utgår från det självklara i att vi ska långt bort. När starten gick tryckte vi därför gasen i botten och åkte mot Sunne cirkus 4 mil norr om starten. Att köra fullgas i 40 minuter enkel resa är ett fint sätt att kombinera nöje med att stärka statskassan.
Vi började fiska på några grund där djupet mäter mellan 6 och 3 meter. Första dagen fångade vi ganska snabbt tre gäddor, men de var löjligt små. Fiskarna mätte in på mellan 51 och 55 centimeter. De nappade på blå super shad rapar samt en 14 cm FT magnum. Gädda nummer 4 var lite bättre och mätte in på 67 centimeter och föll för en stor Swimm Whizz i sal25 färg. Sedan uppstod det klassiska fenomenet som populärt benämns som hellvete-det-nappar-inte i vårt team. Hellvetet infinner sig ett tag efter att man inte är först längre, alla platser blir sönderkörda och båtarna börjar engagera sig i att vara ivägen för varandra så mycket som möjligt istället för att fiska. Gäddorna måste lirkas upp. I vårt team är vi betydligt bättre på att fånga gäddor som hugger på allt, än gäddor som måste lirkas upp. Vi lyckades inte fånga något mer på grunden och gick ut i sjön för att köra på en turgädda eller två. Turgäddorna uteblev och vi fick nöja oss med att mäta in 4 smågäddor efter första dagen. Det placerade oss på en ganska anonym plats kring 30 strecket.
Eftersom att det inte gick att åka längre åkte vi till samma plats andra dagen också. Vi fångade hyfsat snabbt 3 gäddor mellan 50-55 cm. blå super shad och Yu zurie. Även om det nappade började vi se uppgivna ut. Livet var sådär orättvist igen. Alla andra fick 90
cm och 100cm gäddor, varför fick inte vi det? Likt innvånare från säg ett medelhavsland med mycket öar satt vi med armarna i kors och suckade uppgivet. Kanske kunde vi bromsa oss ur uppförsbacken och strejka fram en lösning. Kanske var en bensinbomb det som behövdes?
Gäddfestival:
I vanlig ordning var det tillsammans med arbetarklasshjälten Tobias från Mariestad det stora frykenslaget skulle utkämpas. I år fick vi dessutom förstärkning av Moa som tidigare fisketurer visat sig ha en naturlig fallenhet för att fånga gäddor. På premiärturen och på premiärhugget besegrades en 103 cm gädda som om den vore ingenting.
En viktig del av vår strategi i gräddfestivalen har rent historiskt sett varit att åk
a så långt som möjligt, så snabbt som möjligt. Man skulle kunna gå så långt att man säger att det är själva grunden i taktiken. All annan taktik liksom utgår från det självklara i att vi ska långt bort. När starten gick tryckte vi därför gasen i botten och åkte mot Sunne cirkus 4 mil norr om starten. Att köra fullgas i 40 minuter enkel resa är ett fint sätt att kombinera nöje med att stärka statskassan.Vi började fiska på några grund där djupet mäter mellan 6 och 3 meter. Första dagen fångade vi ganska snabbt tre gäddor, men de var löjligt små. Fiskarna mätte in på mellan 51 och 55 centimeter. De nappade på blå super shad rapar samt en 14 cm FT magnum. Gädda nummer 4 var lite bättre och mätte in på 67 centimeter och föll för en stor Swimm Whizz i sal25 färg. Sedan uppstod det klassiska fenomenet som populärt benämns som hellvete-det-nappar-inte i vårt team. Hellvetet infinner sig ett tag efter att man inte är först längre, alla platser blir sönderkörda och båtarna börjar engagera sig i att vara ivägen för varandra så mycket som möjligt istället för att fiska. Gäddorna måste lirkas upp. I vårt team är vi betydligt bättre på att fånga gäddor som hugger på allt, än gäddor som måste lirkas upp. Vi lyckades inte fånga något mer på grunden och gick ut i sjön för att köra på en turgädda eller två. Turgäddorna uteblev och vi fick nöja oss med att mäta in 4 smågäddor efter första dagen. Det placerade oss på en ganska anonym plats kring 30 strecket.
Eftersom att det inte gick att åka längre åkte vi till samma plats andra dagen också. Vi fångade hyfsat snabbt 3 gäddor mellan 50-55 cm. blå super shad och Yu zurie. Även om det nappade började vi se uppgivna ut. Livet var sådär orättvist igen. Alla andra fick 90
cm och 100cm gäddor, varför fick inte vi det? Likt innvånare från säg ett medelhavsland med mycket öar satt vi med armarna i kors och suckade uppgivet. Kanske kunde vi bromsa oss ur uppförsbacken och strejka fram en lösning. Kanske var en bensinbomb det som behövdes?
Vi bestämde oss för att spela på turkortet igen, allt eller inget. Vi åkte mot en fläck där det brukar kunna bo några pelagiska (frivattenslevade) gäddor, tiden går och stämningen sjunker än mer. Då tecknar ekolodet ett rikigt textboksexemplar av ett betesfiskstimm alldeles i ytan. Samtidigt löser ett ytterspö ut och vi kan landa en 92 cm gädda på en Salmo withefish FT. Gött mos, vi är med i matchen. Snabbt riggar vi på några likadana wobbler och även en Westins tjockis i liknande färg. Precis när vi åker över betesstimmet så löser ett innerspö ut och vi känner att det är en bättre fisk. Fighten blir nervös, den här fisken betyder mycket! Efter några luftsprång och kortare rusningar kan vi landa en gädda på 104 cm som huggit en gul svart westins tjockis. Dubbel yes, det går fort i hockey och så även i trolling. Vi kör över platsen några gånger till men utan resutlat. Vi blir snart tvungna att riva ihopp grejerna och åka mot målgången.
Totalvikten för söndagen blir dryga 18 kilo. Totalt innebär det att vi fångat: 25 432 gram gädda. Det visar sig räcka till en fjärde plats bland de dryga 150 tävlande, en placeringen vi var mycket nöjda med med tanke på lördagens något knapra resultat. Kan nämnas att mellan 5 platsen och 1 platsen skilde knappt ett kilo, så det var ganska tight kan man säga...
Totalvikten för söndagen blir dryga 18 kilo. Totalt innebär det att vi fångat: 25 432 gram gädda. Det visar sig räcka till en fjärde plats bland de dryga 150 tävlande, en placeringen vi var mycket nöjda med med tanke på lördagens något knapra resultat. Kan nämnas att mellan 5 platsen och 1 platsen skilde knappt ett kilo, så det var ganska tight kan man säga...
Samtliga gäddor släpptes tillbaka enligt Kils sportfiskeklubbs föredömliga tävlingssystem där man kan välja att fota gäddorna mot en mätbräda i båten, för att sedan mäta in deras fiktiva vikt. (längden*längden*längden /130 = vikten i gram) På så vis spelar det ingen roll om teamen släpper tillbaka eller tar upp sin fisk. Då fiskarna släpptes tillbaka, och jag inte har kameran blir det inga fiskbilder.
Första bilden som återfinns i inlägget är som så ofta när det finns fina bilder på bladhbloggen, från Elis Wessmark i team mosbricka http://teammosbricka.blogspot.com/ De två andra härstammar från Miss Moe:s Telefon. Det ska även finnas lite filmer från Starten, i dagens datum har dessa dock ej kommit mig tillhanda, varför ett utläggande i nuläget är aningens besvärligt.
