onsdag 4 april 2012

After work fiske på Vänern.

I tisdags, alltså för lite drygt en vecka sedan begick jag säsongspremiär på Vänern. Nerverna var som vanligt inför en premiär en aningens mer spända än normalt. Trollingfiske och alla dess komponenter (båt, båtmotor en miljon fiskegrejer samt en trailer och en bil) möjliggör en nästintill obegränsat spelplan för lagen om all jävlighet och farbror Newton.

Jag hade mina aningar om att det första problemet skulle uppstå i samband med att jag kopplade båten efter bilen. Detta då ett okänt fel resulterat i att min 1,9 tdi förvandlats till en 1,9 di, dvs turbon har tagit semester. Jag har själv aldrig kört någon av de gamla disel Mercor som tillverkade innan turbons intåg på bilmarknaden, men från vad jag har fått berättat för mig av skrockande bönder under vårbrukets kafferaster kan jag tänka mig att upplevelsen var ungefär den samma. Körkortsteorins uppmaning att "planera sin körning" får en helt ny innebörd när fordonet mer eller mindre saknar möjlighet att accelerera. Även lokalkännedom blir en framgångsfaktor vid omkörningar då man måste påbörja accelerationen långt innan den aktuella raksträckan blir synlig, eller ens syns på komunkartan.

Hur som helst så var det inte i egenskap av den mest självsäkra chauffören jag kopplade samman ekipaget och begav mig mot mandomsprovet, E20. 1an och 2an gick över förväntan och det var först vid 50 km och växel nummer tre som bilen minst sagt gick in i väggen och jag bromsade upp trafiken likt en söndagsåkande-gårdagens-wienerbröds-letande-pensionär i sin obehagligt välvårdade 242 L. Lyckligtvis kunde jag efter någon kilometer svänga av mot laxhall och ett lite lugnare trafikklimat.

Båten visade sig flyta, motorn visade sig starta, vinden la sig och solen värmde gott. Det var inte utan att man stormtrivdes redan vid rampen. Som vanligt när jag ska fiska laxar på våren ställdes jag inför problemet om vart man ska åka. Vårfisket är lurigt, enligt min erfarenhet så kan man endera åka aslångt och fiska kring områden där betesfiske och lax förväntas finnas kvar sen vintern, eller så kan man tuffa lite närmare land vid något område där man förväntar sig att vattnet har värmts upp snabbare. Beslutet att åka precis mitt emellan långt och kort kan därför lätt ifrågasättas såhär i efterhand, men i tisdags kändes det lagom. Nerverna höll helt enkelt inte när vattentempen sjönk allt mer på väg ut mot djupare områden Det slutade med att jag satte grejerna strax innan brommö nordväst. Ganska tidigt krokade jag i en för liten lax, den som föll för en löja i blå VK skalle bakom 15 gram bly, sedan blev det dött.

Jag beslöt mig för att börja fiska mig mot brommösund och lite varmare vatten. På vägen dit dunkade det till i ett djupriggspö på höger sida. Det var en vildlax som slukade en Tidan-nors i en guldfärgad anchovy krippled skalle fiskad på 12 meters djup. Jag började snurra i området som höll en del betsfisk men lyckades inte få någon mer fisk att hugga. Jag satte återigen kursen mot laxhall, jag var nästan framme då det rykte till bra i ett djupriggsspö, men fisken lossnade strax efter att jag greppat spöet. Den fisken nappade på en Ove-pimpad Krippledskalle med action disc på 8 meter.

Ungefär samtidigt som jag nådde brommösund började dagen ta slut (fiskade 14-20). Jag hann egentligen aldrig fiska av sundet utan kunde lite självkritiskt konstatera att jag transport-trollat bort större delen av dagen på ett ganska planlöst sätt, men det får man kanske göra när det är premiär.

Under påsk väntas fiskeäventyr. Vill sig vädret bra kan det bli en simrishamn-bornholm tur. Vill sig vädret halvbra kan det bli en vänersatsning, om vädret blir skit får det bli öringar på fryken. Blir vädret ännu värre än skit så får man väl äta ägg som en helt vanlig människa.