Efter många många mil på skumpande vägar och en och annan tur i motsjö hade en packbox gått sönder och ena trimkolven läckte olja. Förkrossad insåg jag vad det här betydde, märkesverkstad och Suzukimarin delar (alternativet inte laga båtmotorn är naturligtvis inget alternativ). Jag såg mentala bilder av vad inköpet skulle resultera i: Nudeldiet, svältande katter och sålda släktklenoder. Ofta är det så det slutar om man försöker köpa en reservdel till en båtmotor från det stora marinmonopolet. Många ekonomer menar att sydeuropas ekonomiska kris till stora delar har sin grund i att de försökte laga sina statliga båtmotorer och därmed blev skuldsatta för livet. Andra ekonomer menar att om man ska köpa en båtmotor del för del och bygga ihop till en hel, så kan man lika gärna bygga en komplett dödsstjärna, i slutändan är det samma pengar det handlar om.
Min spontana tanke blev därför att själv är bäste dräng. Med själv menar jag då naturligtvis någon bekant som faktiskt kan. Efter att ha ringt runt lite bland vänner om hur man lagar trasig hydralik fick jag tipset om företaget Momentum. Min kära bror tillverkade ett specialverktyg och skruvade ur trimkolven. Moas mammas kille fraktade in den till Momentum. Där plockade de fram lämpliga packboxar och O-ringar till en mycket överkomlig kostnad. Victory !
Nu är det här att ta ut segern lite i förskott, det är inte monterat än... Men enligt uppgift verkar det passa alldeles utmärkt. Tanken är att det ska monteras ihop inom kort så båten är redo för nya äventyr när isen försvinner.
En annan liten sak som ska fixas innan våren är besiktning av båtkärran. Trots två tappra försök förblir den obesiktad. En nitisk tjänsteman vägrar släppa igenom mina bromsar. Att tjänstemannen är nitisk fick vi bekräftat när inte ens Hajens bil gick igenom besiktningen prickfritt.
Årets isfiske:
Upptäckten av ett grått hårstrå blev för mycket för en av deltagarna |
Dag två brukar i regel vara segare, ofta beror det på att man är lite trött. Uråldrig sedvänja kräver nämligen ett besök på Torsbys Krog. Tidigare gick man på "Björnidet" men i Torsby varar inget för evigt och numera går man på "hörnet" istället. Hajen var inne i ett riktigt stim och vann även KrogKM. Juryns motivering löd något i stil med: "För att ha visat sig modig och orädd och likt en diplomat förenat ett imponerande alkoholintag med förhållandevis civiliserade närmanden mot den holländska nationen."
Dag två ställde ungefär samma skara upp. Vi spred ut sisådär 25 spön och satte oss ner och väntade, kanske inte så mycket på hugg, risken att bli besviken är för stor om det är hugg man väntar på under isfiske på Fryken. Istället väntade vi på hamburgarna. Grillade hamburgare är för isfiskare vad rödvin och gräs är för karpfiskare. En bonus som inofficiellt är hela anledningen till att man orkar hålla på med skiten.
Fisket var lika dåligt som vanligt, men vädret var faktiskt mycket bättre |
Det blev inga fler fiskar dag två. I bilen hem beklagade vi oss över fisket och svor för säkert sjätte gången att aldrig någonsin ismeta på den jävla skitsjön igen. Nu har det gått snart 2 veckor sedan dess och jag börjar bli mogen att revidera utfästelsen, någon gång till kanske man kan prova.
I övrigt finns inget egentligen fiske planerat i det närmaste. Jag upplever en av de mest fiskelösa perioderna någonsin (fisklösa är man van, det är avsaknaden på fiske som är den stora förändringen). Bättring utlovas så snart isen släpper. Någon göstur vore roligt att hinna med innan dess också.