Ny dragbil

Inom loppet av några minuter var det över, det hela gick ganska fort, otrohet gör väll i regel det. Aktionsjävulen hade tagit över och helt plötsligt stod användare Kapkolj som vinnare på en KVD aktion. En blå Skoda superb kombi från 2011 var det som hade ropats in och livet som premiumbilägare var slut. ANA784, den efter 38 000 mil charmigt inslitna röda a4:an av 98års modell hade blivit utbytt. Utbytt lite förtid kan jag tycka såhär i efterhand, ANA gick egentligen aldrig sönder utan tuffade plikttroget på. Lyckligt omedveten om att hennes ägare sökte med ljus och lykta efter en nyare ersättare med fräsch lack och yngre former.

Länge var tanken att ersätta ANA med en nyare a4a, helst i samma solblekta röd färg, men i takt med att billetandet fortskred fylldes mitt huvud allt mer med tankar kring rymliga baksäten och bagageutrymmen, krocksäkerhet och prisvärdhet. Skoda Superb sattes på bevakningslistan. Det finns få saker som på ett lika tydligt sätt signalerar att man accepterar medelåldern som att köpa en Skoda kombi. Vuxenhet kan komma plötsligt. Vem vet vad nästa steg blir. Handla med kundvagn ? 

Det var med vemod och ångest jag började fundera kring hur ANA skulle säljas. ANA förtjänade ett bättre öde än att i veckor bli bortsorteratt med de andra 35 000+ mil bilarna på blocket för att tillslut bli köpt av någon prutande snåljop som "upptäckte" de ganska iögonfallande rosthålen först på plats. 

Min oro var dock helt obefogad, en bra bil säljer sig själv och jag hade inte ens hunnit hämta nya bilen innan den första intressenten visade intresse. Som det ser ut nu får ANA fortsätta sitt liv hos en lantbrukare. Det är förvisso något som känns lite konstigt över att låta gamla ANA flytta till en "bondgård på landet". Kanske är det barndomens husdjursavslut som spökar.    

Superben blir en bra fiskekompis tror jag, 170 hk dieselmotorn tillsammans med 4wd bör kunna klara av att plocka upp Crescenten i de flesta ramper. En fördel med superben är också att den inte är lika låg som många nyare bilar och därför bör man kunna hamna riktigt jäkla långt ut i skogen innan man kör fast. Dragvikten är också bra, lite tråkig på B-körkort då den endast får dra 1283, men på E-kort och utökat B får man dra 2000 kg. Så ett nytt körkort får det bli innan våren. 

2000 kg i dragvikt gör att man bör klara en ny båt också om en sådan skulle bli aktuell i framtiden, men jag misstänker att en ny båt får vänta något år. Som klädsamt konservativ och förnuftigt förändringsfientlig 28 årig värmlänning gäller det att vara försiktig med att göra för stora ändringar på en gång. 2015 var det bil och 2016 är redan vigt åt att köpa nya byxor. 

Crescenten ska nog in i depån en sväng nu, ska försöka fixa lite inför våren med bl.a batteriernas placering och täta en grej i motorbrunnen. Blir det nått fiske i det närmaste blir det nog från isen !  

Nyförvärvet 

Legendaren 

Årets sista fisketurer, del två

27 December: 

Den 26 december var det dags för första fisketuren efter jul. Den sedan några år tillbaka utflyttade före detta laxtrollar-mogulen Hajen var gast dagen till ära. Hajen var tvungen att komma ut på sjön. Efter att ha firat jul utan egen jullax stod han inte ut längre. Det tillgjorda sättet som släkten ansträngt skrattade med honom när han förklarade att det inte blivit så många fisketurer i år stank av påklistrad artighet och förföljde honom. Skammen blev för stor och på nyår skulle de jävlarna få äta lax tills det stod dem ur öronen. 

Jag hämtade Hajen strax före 0600 och omgående slocknade han i passagerarsätet, något som inte alls är likt honom. Då han sedan något år tillbaka bor i Trollhättan tittade jag oroligt mot honom och mina värsta farhågor besannades, han hade börjat odla ett litet litet skägg. Denna osunda kombination av extrem trötthet och plötsligt skäggodlande är känd som vänersborgsjukan och har som namnet antyder tidigare drabbat värmlänningar som flyttat ner till Vänersborg. Tillståndet tycks nu alltså även kunna drabba de som flyttar till Trollhättan. Det är nått med luften där nere. 

17 minusgrader var det när vi krokade på båten i Kil och våra förhoppningar stod till att strömvirvlaren vid Örnäs fiskecamp i Åmål höll isen borta. Hamnen var full av isflak när vi kom fram men det gick att klämma i båten. Vi valde att åka ner mot mot tösse och fiska i lite lä då vindarna enligt prognos skulle bli lite i överkant för vad som normalt känns bekvämt i massa minusgrader långt ut i sjön. 9 st löjor och en Tomic 4 tum i färgen 103 sjösattes. Tomicen var 2009 års bäste bete och omsorgsfullt utvald av Hajen, en föredetting valde en annan så att säga. 

Första hugget kom i samband med att vi närmade oss ett måsdyk, på Tomicen så klart. En öring kring 4 kg innebar att Hajen kunde briljera med en 1-0 ledning till sin sida. Även nästa hugg kom på samma Tomic och den fisken visade tidigt vad den ville genom en rejält rullskrik när 25 meter lina hastigt försvann från rullen. Enligt vartannathugg principen kastade jag mig över spöet som en missunnsam fiskmås.  

Fisken höll sig djupt och det tog ganska lång tid innan vi kunde skymta en stor öring bredvid båten. Efter några minuters nervös drill på kort lina kunde Hajen håva en superduper fin öring på 7,47 kilo vilket innebär ett nytt personbästa för väneröring för mig. Tack Hajen säger man väll kanske ?:)  Fler Tomicar skickades ut och vi missade ganska omgående 2 fiskar på Tomic 103. En av dem simmade i princip 20-25 meter rakt under båten när kroken släppte taget, den hade varit spännande att se... 

Nytt personbästa på Öring 

Att Öringen föll för en 103:a innebär att både mitt några år gamla personbästa på vänerlax (10,7) och mitt personbästa på Öring är tagna på samma Tomicmodell, den anspråkslösa 103:an. (http://www.olssonsfiske.se/drag-beten/beten-marke-a-o/tomic/tomic-classic-4tum-of11103). Vi krokade och landade en lax i 5 kg klassen på en vk102 i ytan innan mörkret tvingar oss att avbryta. 

29 December:
En mycket kall natt gör att jag och dagens gast Wikström Junioren inte vågar åka till Åmål av rädsla för att det har bildats för mycket is. Vi väljer istället Baggerud som utgångshamn. Baggerud är varken min eller Crescentens favorit ramp.  Märkligt många procent av allt rampkrångel som jag och båten upplevt tillsammans genom åren har skett där. En gång i början av min trollingkarriär körde jag och Dilen fast med 240:in på plan mark i trailerkön. Det fick lösas med att Dilen ställde sig på dragkroken och hoppade fram bilen en decimeter i taget hetsigt påhejade av tutande män i blänkande stadsjeepar. En annan gång glömde jag och Tobias att ta av  ljusrampen på trailern men kunde inte ta oss upp ur rampen för att fixa det så vi fick studsa båten på rampen för att få den i sjön. Även detta påhejades av sympatiska män i stadsjeepar. En gång fick Jakop och jag fick fiska utan GPS och Ekolod pga elhaveri men favoriten är nog ändå när jag och Adam två dagar i rad inte lyckades starta båmotorn och fick åka hem igen utan att ha lämnat bryggan. Första gånget var det batteriet som inte orkade dra igång den, andra gången var det kondens i tanken (vilket det nog var även första gången...). 

Baggerud förblir förknippad med rampångest men förr eller senare måste man upp på hästen igen. Andreas skämtade om att vi skulle ut och fånga den årliga 9 kg laxen, vi hade faktiskt fångat 9 kg+ laxar dagarna innan nyår två år i rad fast då utanför Åmål. I år var det i Baggerud det skulle hända. 

Sjösättningen gick smidigt då det endast var tre andra båtar som sjösatt och rampen låg relativt skyddad i den sydvästliga vinden. Vi transporterades oss några distans norrut innan vi började fiske och fick ganska snart sällskap av en yrkesfiskare som la ut sina nät i Området. Trevligt att inte vara ensam såhär års på sjön. Tanken var att fiska uppe på ett grundområde men den tanken gav vi snart upp då vattentemperaturen hastigt sjönk från 5 grader till 2,7 när vi närmade oss grundare vatten. Vi vände tillbaka och upptäckte att det var en väldigt distinkt temperaturkant som gick både i västlig och nordlig riktning om området där vi fiskade. Vi bestämde oss för att försöka hålla oss i det lite varmare vattnet med förhoppning om att fisken där skulle vara lite piggare. Innovativ nätumärkning i form av liggande nätpinnar gav lite spänning i tillvaron, ungefär som att gå omkring bland liggande krattor i nysnö. 

Lägg till bildtext

Första hugget kom efter någon timme på en ytligt fiskad löja i en silverkrom/blå VK skalle fiskad bakom 20 gram bly. En rejäl lax visade sig i ett luftsprång innan den gjorde flera aggressiva rusningar. Laxen kom sedan ganska snällt in till båten på typiskt storlaxvis och först 10-15 meter från båten tvärvände den och simmade ut under höger planerboardlina. Det tog säkert ytterliggare 15 minuter innan Andreas kunde håva en riktig tjockislax som vägde in på 7,76 kg. Nästa hugg var på en ytligt fiskad Tomic 103a och var en betydligt beskedligare lax på ca 65 cm. Båda laxarna spottade lite spigg och skvallrade om vad det var som stod på menyn. 

Årets starkaste lax vägd till 7,76

Sedan följde en döperiod när ingenting hände på några timmar. Vi gjorde några lovar utanför området men någonting drog oss tillbaka till området där de två första fiskarna huggit. Det såg bra och med varmare vatten och vad som såg ut som stim av spigg på lodet. När klockan närmade sig 1400 högg det igen på samma VK-skalle som tidigare fiskad bakom 20 gram bly, en lax i 70 cm klassen. 

Tiden började rinna ifrån oss men vi bestämde oss för att göra ett sista varv vilket resulterade i ett kanonhugg på ett ytterspö, återigen på samma silvercrome/blå Vk skalle. En stor lax gjorde några hopp innan den gick ner på djupet och stod helt stilla. Jag trodde länge att den gått fast i de andra ytspöna då laxen förblev orubblig en bit ut på högerkanten. Efter vad som känns som en evighet började den ge med sig och hamnade snart rakt bakom båten. Efter några nervösa håvningsförsök kunde vi håva en mycket välnärd lax som senare visade sig väga 9,08 kg fördelat på 84,5 cm ! Den traditionsenliga 9+ laxen strax innan nyår var fixad i år också ! 

Lax på 9,08 kg

Tjock lax ! La dit en supershadrap som skala :)