onsdag 2 juli 2014

Trea på Ekenästräffen :)

I helgen gick Ekenästräffen av stapeln. Jag och Ove har ställt upp i tävlingen sedan 2008, en supertrevlig tävling med bra fiske (i alla fall övningsfiske;) samt mycket trevligt umgänge på kvällarna.

Torsdag
Vi åkte ner mot Vänern redan på torsdagsmorgonen  för att försöka få in känslan inför lördagen. Varken jag eller Ove har varit speciellt flitiga på Vänern i vår och att åka ut på sjön efter ett uppehåll är lite som att börja jobba efter semestern.  Man vet ungefär vart man ska och har en hygglig uppfattning om vad det är man brukar göra där, men det tar några dagar lokalisera alla saker som tidigare lagts på smarta ställen, det tar lite tid att lista ut vilket lösenord man använt och det tar lite tid att komma underfund med hur i hela hellvete det var det där nya datasystemet egentligen fungerade. På samma sätt behövs någon dag för att fiska sig i form, grejer ska letas fram, tackel ska trimmas och platser ska hittas.

Efter att ha fiskat oss mot lite djupare vatten kom vi i kontakt med lite huggvillig fisk, dessvärre var våran krokningsfrekvens inte den bästa. Först efter att vi tappat 5-6 fiskar i rad så högg en 4 kg öring som följde med hela vägen in. Öringen valde en blå krippled minnow skalle bakom en actiondisc på 25 fot och var den enda fisken av 8 kontakter som vi lyckades landa !? Vi kände oss lätt frustrerade över alla missade fiskar samtidigt som vi försökte vara förhoppningsfulla, kanske hade vi fyllt kvoten av missade fiskar redan innan tävlingen. De många kontakterna räckte i alla fall för att konstatera att området var intressant och vi fiskade oss vidare för att hinna testa ett ställe till. 

4kg öring
Nästa ställe låg några sjömil söderut men bilden som ekolodet visade upp där var inte alls lika lovande som bilden på det tidigare området. Efter att vi snurrat något varv missade vi en gädda (avbitet tackel) och strax efter det löste ett ytstpö ut, en guldfärgad krippled skalle med action disc fiskad bakom 35 gram hade lockat en 4 kg öring till hugg. Vi gjorde ytterligare något varv i området men utan resultat så vi bestämde oss för att åka in. 

Fredag: 
På fredagsmorgonen funderade vi på vart vi skulle testfiska. Meteorologerna målade upp hemska prognoser inför lördagen så vår tanke var att försöka hitta någon trevlig fiskeplats närmare Ekenäs för att slippa åka så långt i dåligt väder. Det var en ganska logisk tanke, men logiken hade inte mycket att sätta emot när ett i princip spegelblankt Vänern uppenbarade sig så snart vi lämnat hamnen. Ett platt Vänern inbjuder till längre transporter och innan vi visste ordet av det hade båten i princip självmant planat ut och lagt sig i kurs mot ett grundområde 15 distans söderut. 

Finväder på fredagsmorgonen
Fredagen var stora gädddagen, gäddorna härjade friskt bland våra löjtackel. Under dagen hade vi kontakt med 10-12 st och flera av dem simmar tyvärr runt med färglada piercingar. Man borde nog testa att i större utsträckning använda wire på löjtacklen, eller i varje fall tjockare floucarbon, det känns inte riktigt shyst mot gäddorna. De blankare fiskarna spelade svårfångade, först efter några timmar hittade vi en 70 cm öring som högg på UV102 VK skalle fiskad bakom 50 gram bly. Vädret runt omkring började se allt mörkare ut och på land började åskan mullra. Lyckligtvis klarade vi oss ifrån mycket av ovädret tack vara att vi låg ganska mitt i sjön. Fronterna gled förbi oss längst med kusterna på samma sätt som folkmassor viker undan för en överengagerad elabonnemangs försäljare på torget.

Efter ett tags gnetande fick vi tag på en 70 cm lax som högg en blå krippled minnow skalle bakom en action disc på 25 fot. Sen det dog fisket av igen och vi bestämde oss för att göra ett platsbyte och prova en ställe betydligt närmare hamnen. 

Den tilltänkta fiskeplatsen var några mystiska djuphålor som inte syns på sjökortet. Sjökortet hävdar att det är mellan 20-30 meter djupt men djupet är egentligen över 50 meter på sina ställen., det blir liksom kanaler på 45-50 meter bland övriga området som är sisådär 25 meter i snitt. Sådana hålor och fåror kan ofta vara bra fiskeplatser när vattnet börjar bli lite varmare. Vi hann fiska ungefär en timme innan Oves ytterspö signalerade fisk, en öring på nästan 5 kg som huggit över den enda wobbler vi haft på släp. Det var inte vilken wobbler som helst, utan ett exemplar av den smått legendariska gamla Yu-zurie wobblern från Pers fiske Otterbol. Är man skeptisk till dagens finansmarknader och tycker guld är för mainstream så är gamla yu-zurie wobbler helt klart ett intressant investeringsalternativ, komplettera med lite gammel zaltar och äldre Westins jätte och du har goda förutsättningar att stå stabil genom nästa finanskris.  

Så snart vi landat Oves fisk böjde sig mitt ytterspö. En tung och ganska bråkig fisk hade huggit över en guld/gul krippled minnow skalle fiskad bakom 20 gram bly. Efter en segdragen fight kunde vi landa en finfin öring på 6020 gram. Vi vände båten och provade igen, men han knappt vända innan vi fick avbryta. Ett åskoväder så mörkt och dystert att det fick en framtid med feministiskt initiativs ekonomiska politik att se nästintill ljus ut började röra sig mot oss. Det blixtrade lite överallt och vindbyarna kom med allt starkare kraft. Vi fick expressveva in alla beten och sätta kurs mot hamnen illa kvickt. 

6040 gram öring, eftermiddagstrött Anders och riktigt elakt åskväder
Väl i hamn började det ösregna. Lyckligtvis erbjöd kapellet skydd och finölen erbjöd tröst så vi klarade oss ganska bra i väntan på ett tillräckligt uppehåll för att dra igång den traditionsenliga korv/kött/trädgrillningen. I år var det bratwurst, kött och mellanstor tall som stod på menyn.  Bratwurstarna var godast men den några dygn gamla tallen får nog ändå anses ha varit kvällens höjdpunkt på grillen, effektfull. 

Lördag
När vi vaknade på lördagen var det inte till någon lysande väderprognos. Det blåste 5-6 sekundmeter och vinden skulle snart öka till 10 sekundmeter för att vid 1400 öka till 15 sekundmeter östlig vind, vilket betydde motvind och motsjö på hemvägen från samtliga platser vi provfiskat. 15 sekundmeter motsjö är jätte, jätte, jätte tråkigt, ja nästan lika tråkigt som att vika tvätt. Som bonus utlovades ett stadigt ösregn under hela dagen.  De tveksamma prognoserna gjorde att vi valde att fiska där vi avslutade på söndagen.

Starten släpptes klockan 0830 och väl utomskärs var det förvånansvärt lugnt på sjön och vi kunde förhållandevis ledigt hålla 25 knop på väg till fiskeplatsen. När vi började fiska öppnade vi först hårt med att bryta av ögglan på egna djupriggslodet, inte kul att bara ha en rigg på en sommartävling. Ett ångestladdad moln fördunklade mitt sinne när jag målade upp scenarier där samtliga fiskar i hela Vänern bestämt sig för att bosätta sig på minst 15 meters djup. Eländet övergick i euforisk lycka när jag såg att det fanns resurser i båten. Bredvid plottern låg den, en mattblank och ödmjuk kamrat som räddat upp fler situationer än alkohol räddat dejter. Få, om ens några, är problemen här i världen som inte kan lösas med tillräckligt mycket eltejp.

Ungefär i samma ögonblick som vi hade fått ut alla spön, ökade vinden och regnet tilltog, det började bli svårt att styra. I en yttersväng hörde jag plötsligt hur ett av ytspöna knarrade till, någonting hade nappat på en Vk skalle i färgen UV102 bakom 80 gram bly. Fisken kändes inte riktigt som en lax eller öring då den mest gick tungt, samtidigt gjorde den ganska korta/snabba knyckar vilket inte gäddor brukar göra. När fisken var ca 10 meter från båten hade vi fortfarande inte sett vad det var för något vi drillade. När en silverblank sida dök upp jämsides med båten gick det dock upp ett ljus och håven riggades. Ove visade inga som helst tävlingsnerver utan slöt utan tveksamheter håvnätet kring laxen som var i 4 kg klassen. En fin fin start.

När klockan närmade sig 11:30 blåste det mycket och det började bli lätt hopplöst att i två knop försöka styra båten dit vi ville. Vi fiskade oss tillbaka mot platsen där vi fick den första laxen när ett spö riggat med en VK-flasher och en liten uv blå VK skalle fiskad på 14 meter signalerade fisk. Drillningen blev ett konststycke då Ove stod beredd att håva i aktern samtidigt som jag försökte både styra båten och veva in laxen. Det saknades liksom en arm, så snart jag släppte ratten tappade båten fullständigt kursen, och så snart jag höll i ratten kunde jag inte veva laxen närmare håven. Tillslut gick det vägen och vi kunde lyfta ombord ännu en lax i 4 kg klassen. Ungefär samtidigt som vi lyckades håva laxen löste ett andra djupriggsspö ut, men det var något konstigt. Linan pekade mot propellern och min första tanke var att linan på något vis måste fastnat i propellern, fast när det händer brukar linan endera gå av eller rasa ut i ett minst sagt rasande tempo. Efter att ha rykt och slitit ett tag gick det upp för sig att fisken efter hugget simmat framåt och sen vänster och på så vis hamnat på andra sidan den andra djupriggswiren. Ett konststycke jag tidigare aldrig sett utföras. Vi trasslade ut spöt och kan veva in en 5 kg gädda som dessvärre inte räknas i tävlingen.

Vi hann med att landa en två centimeter för kort lax på 60 cm på samma flasher på 14 meters djup innan tävlingsledningen avbröt tävlingen på grund av hårda vindar klockan 1300. Ett klokt beslut som inte kom en minut för tidigt. Vägen hem blev rätt trist, vinden ökade konstant och regnet öste ner.  De 5-6 distansen tillbaka till hamnen tog över en timme att åka i den rejäla motsjön.

Vid invägningen visade det sig att våra två fiskar räckte till en tredje plats bland de 40 deltagande teamen, ca 1 kg under vinnarna. Skoj, topp tio känns alltid bra även om en förstaplats alltid känns bättre :) Vädret på lördagen möjliggjorde inga bilder, här finns några bilder från prisutdelningen i alla fall: http://www.saffletrollingklubb.com/files_201410.html

Stort Grattis Team Unik till första platsen och Team Lemone till andraplatsen, grattis även till övriga team på prisbordet !