Stundande resa till sportfiskemässan och förra helgens ismete.

Följ med på bussresa till Sportfiskemässan !
Den 6 April åker kils sportfiskeklubb till sportfiskemässan i Jönköping (Elmia) och visar vart massa skåp ska stå. Sällsynt trivsamt sällskap att umgås med. Bussen avgår från Kils järnvägsstation 06:30 och det kostar 150 riksdaler att åka till Jönköping fram och tillbaka med. Juniorer som är medlemmar i klubben åter gratis. Hemfärden planeras på nerfärden, vi åker hem när vi känner för det. Följ med! Anmälan sker till Stefan Lersten på 070-6961594


Tisaren
Tillslut blir vintern för lång, fiskesuget tar över och man blir så illa tvungen hitta ett substitut till riktigt fiske. Valet faller då ofta på ismete. Lite problemet med att det tar så lång tid innan man blir fiskesugen nog att engagera sig i ismete är att förutsättningarna i regel hinner gå från kallt och jobbigt, till kallt, jobbigt och sjukt dåligt. De blanka fina isarna har sedan länge blivit halvmetertjocka och snön ligger decimeterdjup. Vattenvärlden är mörk och fiskarna frusna, trötta, lätt handlingsförlamade och helt utan framtidstro, precis som jag själv i slutet av Februari.

Första fiskepasset var på en sjö i Örebro och tanken var att vi skulle fiska gös. Ursprungligen var planen att vi skulle till Väringen och testa, men jag och Adam kom på att det var för lätt. Sjön är regelbundet besökt av fräsare, då tar det emot att åka dit. Vi bestämde oss istället för att testa Tisaren, den känndes lite mer mystisk. Fiskekort fanns att köpa på Jaktia Örebro så det var smidigt, vi letade fram en djupkarta och lokaliserade en intressant djuptunga.

 Dagens utlovade solsken var utbytt mot fuktig vind och minusgrader. Fiskedagen till ära hade jag fångat en förkylning, fast just förkylningen gjorde inte så mycket. Den innebar egentligen bara att Adam fick dra pulkan med alla grejer själv, jag var ju sjuk.

Annars kändes det precis som ismete brukar, det var det skitkallt, skitjobbigt och en smula uppgivet. Lokaliseringen av djuphålan gick uppmuntrande nog bättre än förväntat och vi hade snart lodat upp ett fint område där den djupa delen sluttade upp lite lagom mot några stenar. Spöna sattes ut över djup mellan 3 och 8 meter. Innan dagen var slut kunde vi konstatera två potentiella gösfäll på de lite grundare spöna samt 1,5 landade gäddor på spöna som fiskade över djupare vatten. Den halva gäddan var delvis uppe ur hålet när tafsen small, så det är svårt att veta hur man ska räkna den.

Fryken
Andra passet var på Fryken och återigen var Adam fiskekompis. Ambitionen var att fånga en sjukt stor ismetegös. Valet föll på Fryken trots att det finns massor av sjöar närmare. Många av dem är nog dessutom betydligt lättare att ismeta på. Fryken är inte känd som en sprättlätt vintersjö (tre gösar fångade på ismete någonsin mig veterligen). Valet av sjö kan därför te sig lite märkligt, men ska ska nog analyseras i ljuset av den urgamla regeln att det liksom inte riktigt varit helg om man inte har i alla fall 30 mil på tripmätaren innan söndagskvällen.

Ismete är nog så svårt när isen är tjock, snön ligger djup och minusgraderna är många, att ge sig på Fryken är onödigt optimistiskt. Samtidigt måste man ju ha ambitioner som arbetarparadiset nordkoreas ledare envist upprepar inför eventuell krigsförklaringen mot resten av världen.

På fryken gick det inte lika lätt att loda upp rätt kant. Det är skrämmande lätt att gå vilse på isen utan ekolod och gps. Efter många 200 hål i halvmetertjock is hittade vi ungefär dit vi ville. Vi hade 10 meter i innersta hålet och 20 meter i yttersta. Avståndet mellan de båda blev nästan kikarlångt, men att det är svårt att se vipporna på fryken gör inte så mycket eftersom det ändå aldrig hugger.

Vi firade ner mörtarna till lite olika djup men behöll de flesta relativt nära iskanten. De få gösarna som fångats vintertid på fryken och fler gösar på andra likande sjöar indikerar att det brukar kunna vara ett gångbart djup. Under dagen kunde vi summera in 3 gäddor och 3 missade fiskar, samtliga hugg någon eller några meter under iskanten. Gäddorna var av mindre modell runt 2-3 kg. Om man räknar antalet kontakter så var det trots det knapra resultatet ett av de bättre ismetepassen på Fryken :)  Fisket dog av under eftermiddagen och vi fick nöja oss med att njuta av ismetelivet i snålblåsten ätandes på falukorvsmackor med iskristaller.

Har ingen bild från fiskepassen, så jag skickar med en bild på min och Moas katt istället. Han heter Frank och är i regel rätt avslappnad.