Hasslö Vecka 18

Redan när förra årets vecka 18 var slut beslutade vi oss för att göra om resan nästa år. Årets resa startade på söndag morgon efter att jag gjort ett litet pit-stop i Mariestad och passat på att byta hjullager. Vi chockade även Crescenten med en spontantvätt. Bärgar-Tobbe är numera även skrivbordsarbetande platschef på skroten och då passar det inte att skita ner sig i lortiga fordon.

35 mil är det från Mariestad till Hassle. Jag och Tobias startade färden neråt tillsammans med Lundman och Fredrik strax efter 0900.  När klockan närmade sig 1200 började vi närma oss resans mål. Vi fick då ett telefonsamtal från Robert i Top och the Line som åkt ner kvällen innan. Han kunde rapportera om en lax på 14,7 kg, en 12 och en på 7. De hade inte ens hunnit få i alla spön under dagen. En olustig känsla av stress spred sig i kroppen, vi måste ut på sjön! Lunch måste ätas, proviant måste handlas, båtar ska sjösättas och spön ska riggas. Det var som att stå utanför systemet en söndagsförmiddag, vi var i princip framme men målet låg frustrerande långt bort.

Lunch fick helt enkelt ske på första bästa ställe och spelplanen var enkel, ingen får ta något som tar lång tid att laga. Två hamburgertallrikar och två kycklingtallrikar fick det bli, produkter som även jag som vanlig lekman kan slänga ihop på sisådär en kvart. När det gått 25 minuter var det svårt att sitta still. Det faktum att restaurangpersonal sprang över till ICA för att köpa hamburgerbröd gav ingen förtroendeingivande känsla. Efter 35 minuter gick de mer företagsamma personerna i gänget in för att kolla läget, maten verkade vara på gång. Efter 45 minuter kom maten. Om vi bortser från att maten var iskall så var vi ganska överens om att det nog skulle kunnat ha varit gott. Vi försvann sedan i en rivstart de sista milen mot Hasslö.

Söndag:
Klockan 1500 åkte vi ut från Garpahamnen på väg mot en waypoint vi nyss fått av Robert. Waypointen låg mitt i smeten bland gamla punkter 4-5 distans ut. Vi lade ut ytspöna först och fortsatte sedan med djupriggarna. Minuten efter att jag firat ner min djuprigg på 40 fot löste ett stackerspö på 30 fot ut, ett härligt rullskrik lät meddela att vi låg ganska rätt och påminde samtidigt om vilken fart det ofta är i Östersjöns laxar. Efter en kortare dragkamp kunde vi landa en fin lax på ca 7 kg. Laxen hade fattat tycke för en grön Rhinosked med guldbaksida. Vi fick senare ytterligare 2 laxar i 3-4 kilosklassen innan vi begav oss mot stugan igen.

Årets första Hasslölax

Måndag: 
Måndagen han vi knappt få i våra spön innan Lundman rapporterade in en ett 3-hugg och och senare ett 4-hugg. Jag hade tidigare lite diplomatiskt dömt ut hans CWC Unik Mag-skedar genom att konstatera att "det är ganska få trollingteam som är speciellt förtjusta i de där skedarna". En lokal förmåga hade sedan instämt i klagokören mot Unik Mag och dessutom lagt till att han lika gärna kunde lämna riggarna hemma för "såna använder vi inte här". Ovanstående brydde sig Lundman inte om, utan började jonglera 10kg laxar på just Unik skedar fiskade via riggarna. Tydligt var i alla fall att det var Finnmasterns dag för både Crescenten och Pollacken (Roberts båt) hade inte en stöt trots att vi låg knappt en pulklängd bort.

Jag och Tobias bestämde oss för att fiska oss lite närmare land då pålandsvinden gjorde att vattnet där var varmare. Vi gick in till 20-25 meterskanten och kryssade runt lite men någon lax såg vi inte till. Det enda som hände var en liten torsk som hakade i nedersta riggspöet efter några timmar. Torsk alltså tänkte vi och sänkte ner riggarna lite till. Så snart ett spö närmade sig 50-60 fot nappade det torsk, förvisso ganska små torskar men det var fullt tillräckligt för att lyfta upp oss ur trollingdepressionen. Vi bunkrade hugg i sisådär en halvtimme och efter 15-20 torskar kände vi oss redo för att ge oss på laxarna igen.

Sjukt bra torsk-bild. 

Vi körde ytterligare några timmar men det var mycket svårfiskat, så snart vi kontrollerade våra skedar fanns där massor av gräs på krokarna. När klockan var 19:30 bestämde vi oss för att fiska till 20:00, sen fick vi nog acceptera oss besegrade. 19:57 löste ett ytspö ut och en 5-6 kg lax kunde landas och återutsättas. Vi hade klarat oss från det fula namnet, men det var på håret.

Högg i elfte timmen och räddade namnet 

Tisdag: 
På tisdagen utlovades fint väder, eller det skulle i alla fall vara fint halva dagen. Vi bestämde oss för att testa fisket längre ut. Vi hoppades kunna hitta stråk med varmare vatten även längre ut och som bonus hoppades vi att området skulle sakna gräs. På morgonen var det kalasväder och vi satte kursen rakt ut i sjön och höll ledigt 33 knop genom de små dyningarna. På vägen ut såg vi hur vattentemperaturen först gick ned när vi lämnade gårdagens områden, men sedan efter ytterligare 10-12 distans började den stiga uppåt igen, sedan sjönk det snabbt innan det återigen sakta började stiga. Vi sjösatte våra beten och missade redan på utlägg en ganska bra fisk som gick loss efter en kortare rusning. Vi fiskade oss utåt och snart nappade det igen, fast fisken betedde sig konstigt. Det var knappt något motstånd alls, en så kallad fransk fight. Samtidigt knyckte det lite då och då ? En för oss inlandsbor exotisk näbbgädda gled upp bredvid båten och kunde snart stoppas tillbaka i havet igen.

Tobbes nya kompis, han övervägde ett tag att använda den som tång på skroten innan han ångrade sig och skickade tillbaka den. 

Vinden började tillta. En snabb titt på plottern visade att vi hade 20 distans in till hamnen. Vi bestämde oss för att byta håll i alla fall börja fiska inåt, det kändes liksom bättre att vara på väg inåt än att fortsätta resan mot Polen när vinden tilltog. Vi tog sikte på det stråk med lite varmare vatten vi sett på vägen ut. När vi fiskat oss någon distans närmare land och temperaturen sakta börjat stiga igen såg jag ett mystiskt streck på ekolodet som steg snabbt från ca 35 meters djup och närmade sig våra riggar. Jag vände mig bakåt och tittade på djupriggsspöna, någon sekund senare böjde sig ett av dem kraftigt och 7000-rullen gav i från sig ett mer och mer ansträngt ljud när linan lämnade rullen i ett allt högre tempo. Tobias fick tag i spöet och kunde börja veva lite mellan rusningarna. Laxen var dock långt ifrån färdig och det tog säkert 30 minuter innan fisken låg i håven, en stadig bit på 13 kg blankt.

13 kg superstark lax tagen på guldig Rhino sked. 

En guldig Rhinosked fiskad på 32 fot var det som lockat till hugg. Precis bredvid Rhinon gick en VK flasher. Jag skulle inte bli förvånad om det var laxen som var det stigande sträcket vi sett på ekolodet, och att flashern var det som lockat upp den mot skedarna, men det är förstås svårt att veta.

Vi vände båten och fiskade oss mot positionen där laxen högg men fick snart erkänna oss besegrade då vinden ökat och det börjat bli besvärligt att fiska i motsjö. Det gick fortfarande att fiska i sidsjö så vi satte kurs mot hamnen för att slippa köra så många distans transport i den gropiga sjön. Sidsjö är ofta att föredra om man fiskar med skedar i höga vågor då det är betydligt enklare att hålla hyfsat jämn fart än i både medsjö och motsjö. Efter att ha fiskat oss några distans närmare land fick vi ett dubbelhugg på riggen, en 3 kg och en 5 kg lax hade fallit för en blå och en gul ismo magnum på 20 och 30 fot. Att vända runt var det inte tal om i den stökiga sjön, men vi kunde konstatera att området såg stekhett ut, det var ca 0,5 grader varmare  under en knapp distans och massor av betesfisk. Vi plockade upp grejerna och åkte mot stugan där grillad nyfångad lax och obegränsat med finöl väntande.

Onsdagen:
Vi beslöt oss för att försöka fiska i samma område som vi fått fisk under tisdagen. Ganska stökig sjö på morgonen gjorde att vi sjösatte våra skedar en bit innan området där vi ville fiska för att sedan fiska oss utåt i den mojnade vinden. Första timmarna förflöt utan napp men när vi när vi närmade oss punkten för gårdagens dubbelhugg fick vi ett nytt dubbelhugg. En av fiskarna var av mindre modell och hade nappat på en Grizzly frog på 45 fot. Den andra fisken hade huggit på en NK28 frog bakom en vk-flaser på 30 fot och var lite bråkigare, tyvärr lossnade den fisken efter ett tag.

Vi trollade oss längre ut men vattnet blev snart kallare igen, så vi valde att vända runt. Nästa hugg föll återigen på Grizzlyskeden i frogfärg på 45 fot. Den laxen genomförde ett enastående cirkusnummer och hade inom loppet av 30 sekunder lyckats kroka fast ytterligare 2 skedar i munnen. När laxen kom upp i båten hade den 3 skedar klockrent krokade i munnen!? Endera hade den väldigt otur i sitt val av riktning, eller så uppvisar laxen en sådan glupskhet att den får den allra gnidnaste riskkapitalisten att blekna.

Vi började reda ut trasslet men innan vi var färdiga bockade sig det enda djupriggsspöt som fortfarande var i vattnet. Något hade fattat tycke för en blå/flash ismo magnum fiskat på 25 fot. Något visade sig vara en galet stark lax som efter några intensiva rusningar första gången visade sidan vid båten.  "Den där är fan större än igår!" sa jag till Tobias som med ens såg lite mer nervös ut. Laxen stångades ganska länge på kort lina innan  vi tillslut kunde lyfta in den i båten. 15,1 kg vägdes fisken till innan den återfick friheten efter en snabb mobilbild.

15,1 kg Lax tagen på blå/flash ismo magnum

Vad som hände sen är lite luddigt i mitt minne och det beror inte på finölen, utan på att en annan händelse som lämnat betydligt djupare spår i mitt trollingminne. Klart är i alla fall att vi efter ett tag fick ett dubbelhugg med rejält knarrande rullar som följd. När vi stod där med en varsin skrikande rulle i handen så fjongade det till på taket och ännu ett ytspö krökte sig kraftigt innan den rullen stämde in i symfonin av knarrande rullar. Tekota-trion blev sedan en tekota-kvartett när ett fjärde spö signalerade fisk.

Vi släppte bromsarna lite på fiskarna på taket i hopp om att de skulle hålla sig bakom de fiskar vi redan fightade. Jag fick snart upp första laxen, en lax på mellan 8 och 9 kg. Hade tippat den större men ibland är det de lite mindre exemplaren som gör mest väsen av sig, precis som med människor. Tobias landade nästa på strax över 10,4 kg. Tredje laxen var en lax i samma storlek som den första, någonstans mellan 8 och 9 kg. Fjärde laxen var en trind 11,1 kg lax. Galet fyrhugg ! Samtliga fiskar högg grön/gula Ismo magnum fiskade på ytan.

11,1 kg fyrhuggslax

Vi fick senare några mindre laxar innan det dundrade till rejält på ett ytspö igen och återigen var det Tobias tur att greppa spöet. Fisken var stora delar av fighten snarare framför än bakom båten och ett tag visste vi inte riktigt vad vi skulle göra då fisken knappt gick att dra baklänges och höll precis samma fart som båten. Efter en stunds bändande kunde vi håva in en lax på 12,7 kilo i löjligt bra kondition.

När 12,7:an landats har tiden runnit ifrån oss och det hade börjat att skymma så vi beslutade oss för att börja resan mot stugan.

Dagens sista lax, 12,7 kg på en Grizzly sked i Frog färg på ytan.

Torsdag: 
På torsdagsmorgonen var vi väldigt sugna på att åka ut till gårdagens område, men vädergudarna vill annat. Det blåste runt 10 sekundmeter och en transport på 15 distans kändes måttligt motiverande. Vi tog istället en liten sovmorgon och väntade några timmar innan vi åkte ut så att vindarna fick lugna ner sig.

Väl på sjön gungade det ganska friskt och vi öppnade hårt med att tok-trassla ihop de två första spöna vi la ut. Känslan av att vi kanske borde skitit i det där trots allt slog oss ganska fort. Lyckligtvis var det motsjö mot land så det avskräckte ett avbrott i förtid. Vi fick snart betena och började guppa oss utåt.

Efter någon timme fick vi första hugget, ett vansinnigt tungt hugg där linan fortsatte matas ut i först i snabb takt men sedan allt långsammare. Det var konstant supertungt. Den optimistiska delen av mig ville tänka jättelax, men min mer realistiska del (delen som röstar konservativt, misstror hantverkare som ska "återkomma" och inte tror på någon som lagat en gratäng på mjölk som smakade lika gott som en gjord på grädde) anade en felkrokad lax ganska tidigt.

En jättelax är sällan konstant jättetung, den simmar bort lite, simmar med lite, spänner ut en fena osv osv. Konstant jättetung är oftast en felkrokad fisk, plastpåse, gren eller något annat. Och mycket riktigt så dök det efter 15 minuters mödosamt pumpande med ett till bristningsgränsen böjt Seaboss-spö upp en 5 kg lax där Ismoskeden satt i ryggen...

Vi tog ett omtag och fick ett klockrent dubbelhugg där ena fisken klev av och det andra var en lax i 9-kilosklassen, båda på Ismo magnum på ytan.  Vi vände ännu en gång och fick då två för små laxar. Någon timme senare högg det igen, ett bra hugg på ett ytspö. Fisken inledde med en rusning på nästan 100 meter innan den stannade. Storlaxkänslorna kom för att stanna när fisken sedan helt plötsligt simmade med nästan 15-20 meter innan den vände och rusade ytterligare 50 meter. Efter uppskattningsvis 25 minuter såg vi fisken vid båten första gången. Den såg galet stor ut med mycket hög kropp och galet bred rygg. Efter några nervösa minuter minuter utförde Tobias en föredömlig håvning och fisken hamnade i båten.

Väldigt välkonditionerad lax på 15,4 kg

Först trodde jag att det var dags för ett nytt personbästa och blev lite förvånad när vågen stannade på "bara 15,4 kg". Förklaringen kom när vi snabbt höll laxen mot en mätbräda innan den återfick friheten, laxen var endast ca 105 cm lång !  


Tobias hade fångat de 5 första fiskarna på resan (10,4 11,1 12,7 13 och 15,1) och livet hade inte känts helt rättvist, men helt plötsligt blev det det igen :)  Kort efter laxen fick vi bryta för dagen.

Fredag
På fredagen var vädret finare och vi satte kurs mot onsdagens fiskeplats. Väl där öppnade vi hårt med ett dubbelhugg på riggarna, en liten pajsare och en 5 kg fisk. Sedan blev det dött, riktigt jävla jättedött. Timmarna gick och både Lundman och Robert fick fisk, Robert fick en riktigt fin på 15,5. Tobias och jag fick mest en påminnelse om hur hopplöst frustrerande och jätteirriterande laxtrolling kan vara. Det finns ett begränsat antal sätt att bogsera en ismo magnum genom vattnet i 2,7 knop på, när det helt plötsligt inte tycks fungera är det lätt att bli apatisk. Det är svårt att bestämma om man ska stanna kvar på platsen, åka lite åt höger, lite åt vänster eller bara äta fler hamburgare. Det blir på gränsen till gäddfestivaluppgivet efter ett tag.

Ekolodet såg galet bra ut, men fisken ville inte. 

Maten var i alla fall god, 190 grams stormköksurgare med trippel ost. 

Någon mer fisk blev det inte för oss på fredagen.  På kvällen beslöt vi oss för att åka hem redan lördag morgon och inte fiska något morgonen/förmiddagen för att kunna komma hem i tid. Ett beslut som gjorde ont själen, men det är kanske så det är att bli vuxen.

Bäst fiske hade vi på Ismo magnum i de här färgerna, fast det mesta som var grönt eller gult och en ismo magnum fungerae bra.  Det nappade både på ytan och på riggen:
http://www.gladsaxfiske.se/bilder/ismo/ismo_colors/105_big.jpg
http://www.gladsaxfiske.se/bilder/ismo/ismo_colors/108_big.jpg
http://www.gladsaxfiske.se/bilder/ismo/ismo_colors/239.jpg

Samt Grizzly cristalline(?) i färgen frog, men den hittar jag ingen bild på.