Röst,

Den årliga havsfiskeresan gick i år till Röst utanför Lofoten.  Rapporten är lite försenad då jag hade lite uppförsbacke i form av ett fullständigt datahaveri och någon typ av segdragen bihåleinflammation. Men nu så, tre veckor efter hemkomsten ska jag försöka skriva en liten rapport. Att det förlöpt lite tid kanske är bra, det oviktiga har glömts bort och det viktiga har börjat komma tillbaka igen :)


Röst och de omgivande öarna skymtas på vägen från Bodö

Det var första gången jag besökte Röst. Jag har tidigare varit på havsfiskeresor på flera olika ställen i Norge, men oavsett vart man än varit, vad man än fångat och hur stor den än var så finns det alltid minst en person som kontrar med Röst. Personen får nått drömskt i blicken och berättar med så stor entusiasm om all stor fisk på röst att det får en krisdemokrats redogörelse om USA:s politiska system att verka oengagerad. Jag har därför alltid känt att det vore roligt att åka dit någon gång.



Hamnen i röst vid ankomst

I år fick jag möjlighet om att följa med ett gäng storfräsare från Karlstad/Örebro som skulle till Röst. Valet var inte helt enkelt då resan innebar att det skulle bli svårt att följa med på Kils-sportfiskeklubbs resa till Kvitbrygga. Tillslut föll dock valet på Röst och det var med ganska höga förväntningar jag hakade på storfräsarresan. Totalt åkte vi 12 stycken och vi fiskade 4 personer från varje båt. I min båt bestod besättning enbart av Röstoskulder; det var jag, Ove, Jonatan "exet" Jörlås och Christoffer "nu räcker det" Nilsson. Tillsammans skulle vi ratta en av röst fishincamps Rocad 606:or med en Suzuki 70 hk i jakten på bamsesejar, jättetorskar och enorma hälleflundror.

Propellerväggen indikerade att det gällde att hålla tungan rätt i mun när man navigerade i skärgården

Sejfisket:
Vi kom fram till fiskekampen vid klockan åtta på vällen och väl framme var jag betydligt mer utvilad än vanligt. Det visar sig att 1,5 timmar flygresa och några timmar färja sliter betydligt mindre på kroppen än 20 timmar minibuss ihopklämd bland ostbågsätande havsfiskare med respektingvande bukomfång. I hopp om att hinna med en kvällstur plockade vi snabbt i ordning grejerna och pratade lite med Guiderna på campen om vart vi borde åka. Vi fick bra och färska svar, något man inte alltid är bortskämd med på Norska fiskecamper. Ofta är campägarna själva måttligt intresserade av att fisket och svaret på frågan om vart det nappat bra senaste tiden brukar vara något ospecificerat område utomskärs. I bästa fall kombineras uttalandet med en svepande handrörelse som ger en ungefärlig känsla av riktning till detta område. Här ska guiderna på Röst fishing camp ha en stjärna i kanten, det blir väldigt mycket enklare för förstagångsbesökare att fiska när man kan få lite tips om vart man ska börja.

Första kvällen vigde vi åt fiske efter Sej. I vattnen kring Röst har man goda möjligheter att komma i kontakt med storsej som jagar ytligt vilket gör att man kan fiska med lite lättare utrustning än traditionellt och slipper tunga pirkar och grova multirullar. Vi spinnfiskade Sejarna istället med grövre haspelspön och rullar i 4000-8000 storlek. Måsarna skvallrar ofta lite om vart fisket är på gång. Det hela påminner lite om Abborfiske bland måsdyken om man tänker sig att Abborrarna käkat lika mycket piller som topp tre på ett tour de france lopp och utöver det lät sig tämja kraften i en kluven atom.


En skaplig sej från första källen, den enda sej-bilden på min telefon :)

Stora sejar är normalt mycket starka och kan man få tag i dem på vanlig haspelutrustning, då jäklar blir det åka av. Trots hårt ställda bromsar på rejäla haspelrullar skrek det i bromsarna och många gånger drillade vi fisk alla 4 samtidigt. Sej på mellan 8 och 18 kg nappade i princip hela tiden på våra jiggar och olika typen av ytbeten när jakten var igång. Precis som i så mycket annat fiske var det egentligen svårt att sätta fingret på vad som fick igång ytjakten. I början trodde vi det handlade om skymningen men efter att ha haft bra fiske även dagtid så accepterade vi att vi inteförstod något den här gången heller. Jakten kunde börja lite var som helst ungefär när som helst.

I brist på sejbilder från vår båt lånar vi in Överste smultring Elis med en 18,5 kg sej fotat av MR Flash.

Sejfisket var något vi återvände till många gånger under resan, det är grymt roligt och perfekt avbrott i det vansinnigt långdragna hälleflundrafisket.



Även här en inlånad bild på Christer med en fin Sej på 17 kg.

Bäst sejfiske i våran båt hade vi på savage gear sandeal, dextershad och Jonatans exets egenhändigt konstruerade stickbaits. I ärlighetens namn verkade dock inte sejen så kräsen när fisket var igång. Det nappade på det mesta vi kastade ut ungefär på samma sätt som att när festen väl är igång är det sällan man brukar reflektera kring vilket typ av öl det är man blir bjuden på, bara det är öl.

Hällefundra:
Fisket efter hälleflundra runt röst är eller har i alla fall varit bland de absolut bästa i hela Norge. Jag har ett hat/kärleksförhållande till fisket efter hälleflundra. Det är fantastiskt fräsigt när det hugger men mellan huggen är det påfrestande jättetråkigt. Hälleflundrafiske kan vara så långdraget och händelselöst att det kan framkalla känslor där själva existensen ifrågasätts och allt känns uppgivet och meningslöst. Känslor som annars normalt bara upplevs 5 timmar in i grupparbeten om verksamhetens långsiktiga inriktning på en statlig myndighet.

Finväder och vi raceade resultatlöst runt i jakt på hälleflundror. På bilden ser man även en Twin Power 6000sw, Japans gåva till norska Sejfisket. En helt fantastisk haspelrulle till det fisket.

Samtidigt; en stor hälleflundra är bland det häftigaste man kan fånga i Norden, så klart man måste prova. Första dagen vi testade att fiska flundra kändes det lätt. Jonatan satte en liten flunda på dryga 80 cm redan på första nedsläppet och team hällevaskarna fångade 3 flundror med en topp runt 20 kg på bara en kortstund. Vi kom dock snabbt ner på jorden igen, för något mer hände inte. Trots ganska många timmar under veckan så lyckades vi i min båt bara fånga 2 Hälleflundror till under resan. En av dem fick jag på driftmete med en sej men även det var en liten på sisådär 80 cm.

Resan sista flundra högg lite klyschigt i resan sista nedsläpp i skymningen den sista kvällen. Något monster var det dock inte som Ove vevade upp utan en det var även det en mindre flundra runt 90 cm. De andra båtarna lyckades inte heller något vidare på flundrafisket och landade 3 respektive 4 st om jag kommer ihåg rätt. Vårt hälleflundrafiske får man nog därför se som ganska dåligt.  Enligt uppgift var det bättre innan vi kom. Kanske kan vi som vanligt skylla på att vi helt enkelt kom fel dag, en dag som förvisso varade en hel vecka, men det låter ju onekligen troligare än att det skulle vara oss det var fel på ;)

Torsk:
Torskfisket runt röst är fenomenalt året om. Vi la bara en riktig heldag på torskfisket men fick en del bonustorskar även under andra fisken. Vi hade först lite problem att hitta Torskarna och det var först efter att vi testat några olika topppar som vi hittade stor torsk på en kant. Torskarna stod nära botten vid en kant mellan 20 och 60 meter. Området var ganska litet men tack vara väldigt samarbetsvilliga vindar var det inga problem att hinna med några nersläpp varje drift. Torskarna nappade bra på gamla hederliga Storm 365 grams jiggar, bäst funkade färgen CG.

Vi fick gott om torsk runt 10 kg och mådde ganska got i finvädret. På vägen ner till botten felkrokade jag en liten sej och bestämde mig för att "fulmeta" lite och lät jiggen vara kvar vid botten. Det tog inte många sekunder innan det blev tvärstopp och efter en stunds pumpande dök det upp en fin torsk runt 15 kg vid båten och vi fick i samband med det några fler i samma storlek. Vi tacklade om till mete och firade ner några småsejar med hjälp av spridarbom. Ekolodet visade 60 meter när något nappade på min sej, jag gjorde ett rejält mothugg och fick ganska omgående klassiska bottennapptankar innan fisken började röra på sig. Torsken var stark och återvände flera gånger till botten i 10-15 meters rusningar men efter ett tag dök den upp bredvid båten. En rejäl jäkla Torsk, flera kilo tyngre än vad jag fått tidigare.

 

En torsk på 22,18kg.  

Röst i övrigt:
Fisket kring röst är förhållandevis känsligt för vind, trots det var vi egentligen aldrig helt inblåsta. 2 dagar var det dock inte aktuellt att åka utomskärs pga vinden och vi fiskade då istället inomskärs efter hälleflundra. Någon dags blåst gör dock inte så mycket då man hinner med att se sig lite omkring på land också (läs dricka öl), något vi med råge han med under resan lite blåsigare dagar. Vi han till med att testa den lokala krogen och det slutade ungefär som väntat. Efterfest till klockan 0500, moshpit, brottning med elis och armbrytning med en norsk valfångerska. Sistt men inte minst även en rejäl sovmorgon.

Torka fisk är lite grejen på röst. När ställningarna är tomma kan man även torka drivankare.

Fisket på röst är häftigt och fiskeplatserna ligger nära, Rocad båtarna är bra om än lite trånga om man är tre. Boendet är lite småtrisst och tex köket lämnade en del att önska. Överlag är det dock ett grymt resmål som jag troligtvis kommer besöka igen. Jätteflundran är kvar och det vore även roligt att testa rödspättefisket som ska vara bra.


Hej då Norge och Röst.

Information om fiskecampen vi var på finns på http://rostfishing.com/

Kan inte låta bli att visa Sebastians drömlubb som han åkt land och rike runt i flera år för att fånga. Fish-Eco profilen har inte varit så nöjd sedan moderaterna förlorade valet.