Fiske Åmål söndagen samt måndagen. 4+1 godkänd.

På annandagen slöt Don Jouan upp för en laxsatsning i mellandagarna utan dess like. Ett gediget snöande gjorde att vi fick spendera någon timme med att åka till kil och skotta fram båten inför söndagen. Det hela förflöt smärtfritt och vi kunde snart skymta en Crescent under snömassorna. Klockan 0600 kopplade vi på båten och styrde mot åmål. Temperaturmätaren visade -15 grader, kallt tyckte vi då men rena sommarvärmen jämfört med det som komma skulle.

I Säffle bestämde vi oss för att tanka, lite extra soppa är alltid bra, dumt att ligga på marginalerna. I säffle gled vi in under macken som är perfekt anpassad efter min båt. Bara centimeterar mellan masten och taket. Vi mötte några elgubbar som skulle åtgärda dalslands gigantiska elbekymmer. De tyckte vi var hårda och frågade om det verkligen gick att trolla när det var så kallt? Jajjamen förklarade jag världsvant och berättade att har man bara bra krut i batteriet och försöker undvika kondens i tanken så brukar det gå fint. De såg impade ut, vi var män i deras ögon. När vi tankat färdigt smög jag ut från macken men hörde snart ett et ovanligt olycksbådande "KLONK" ... Attans, macken var inte längre perfekt anpassad efter min båt, snön hade gjort det lite tight. Min mast gick fullständigt åt fanders och hela vår image såg inte längre lika världsvant ut. Vi klättrade ut lite smidigt och gjorde fast den avkörda masten med buntband runt ett relingsrör. Åkte sedan därfrån utan ett ord, elgubbarnas blickar var inte längre beundrande, de var idiotförklarande.

Fisket:

Väl i Åmål bestämmer vi oss för att knyta planerlinorna direkt i taket, det funkar skapligt. Lite låg höjd på pulklinorna resulterar i rejäla nerisningsproblem kring linutlösarna, men i övrigt är det inga bekymmer. Vi träffar ännu någon båt vi rampen och byter nummer med dess besättning. Kan vara fint att ha en livlina på sjön när det böjar gå dåligt. Rampen och Hamnen i Åmål är som vanligt föredömligt skottad och isfri, kanonbra! Vi bestämmer oss för att åka söderut mot Tössö, sjösätter prylarna och börjar leta fisk. Vid 10 snåret blir jag lite trött i ena ögat och bestämmer mig för en power nap. Don jouan får köra, Snart skriker han fisk. En trött Anders fightar en trött fisk och resultatet blir gädda på strax över kilot. Kanske inte det man vill ta av sig handskarna för... Strax efter drar det till lite bättre i ett innerspö. En Vildlax på gissningsvis 65cm har huggit över en actiondiscad lysskalle-löja med 80 gram bly. Laxen får snabbt friheten åter i det kalla vädret.

Vi kör vidare och snart hugger det på ett djupriggsspö. En bråkig fisk som rusar runt bakom båten. Det visar sig vara en fin fin lax på 6,3 kg som Don Jouan vevat upp. Fisken fann en löja i hemmamålad krippled skalle på 7 meter allt för frestande för att motstå. Vi trasslar lite efter fisken men avbryts av en glatt skrikande tekota rulle. Något har fattat tycke för en Ove-pimpad löjskalle målad i sal7 färgen. Fisken rusar friskt och går tungt en bra bit bakom båten, efter en spännande fight kan vi sluta håvnätet kring en kanonfin öring. Kanske inte i bästa kondis men den pressar ändå vågen till 6,5 kg och har en längd på runt 85 cm. Notera hårdrocks-posen

Sen blir det lungt ett tag. Vi fortsätter snurra i området och ser två andra båtar som drillar fisk på ungefär samma ställe. Det känns hett, vi letar oss lite längre norrut än vi fiskat förut. På kanten mellan 17-18 meter ner till närmare 30 står det mycket betesfisk, vi snurrar något varv och snart smäller det på ove pimpad skalle framför 30 gram bly. Fisken är inte riktgit i klass med de tidigare, men bjuder ändå på en segdragen tung fight. Jonatan fångat är en Öring som väger in på 3,8 kg. Vi börjar fundera på om det inte är dags för refrängen, men gör nått varv till, det brukar vara hett sista timmen. Snart suger det till igen, nästan på exakt samma ställe som den första öringen. En frusen rulle ger motvilligt ut lina till den hoppande fisken bakom båten. Jonatan som mycket gärna vill ha en 6kg öring (storfiskereg vikt) börjar skrocka om att "nu får du säkert en till". Han hade rätt, upp kommer en mycket välkonditionerad öring som presar vågen till 6720 gram, kanonfin fisk!

Bogsering:

Klockan har blivit 1540 och vi river grejerna, men avbryts av ett telefonsamtal. Båten vi bytte nummer med vid rampen har problem. Motorerna har dött! lyckligtvis ligger de bara några hundra meter från oss och vi kan snabbt glida dit och vara behjälpliga. Deras båt, en Rival/roccad 706 ligger och driver i vad som ser ut att vara ett härligt trassel av pulklinor planerspön. Vi håller oss på avstånd så de kan få upp allting i båten. De berättar att motorerna bara dött och nu gick de inte att starta. Något elfel gjorde att motorerna slutat ladda, eller något var fel med elen, enbart 9 volt kvar i batterierna. Hans dubbla 80 yamaha gav inte ett livstecken. Det fick bli bogsering till Åmål, en sträcka på kanske 8 distans...

Trots två Yamaha fick alltså Suzukin dra!:) Tänk på det när ni ska köpa motor;) Det blev en segdragen fantastsikt tråkig och ganska dunkel upplevelse att bogsera båten i 4 knop till åmål. Hade gärna sett att båten som gick sönder inte var så stor och tung:) strax över 2 timmar tror jag det tog... Man får vara lite behjälplig på sjön så här års, och annars också för den delen. Annars dör man nog ganska lätt.

Tisdag:

Dödligt trötta efter bogseringskvällen och fiskrensningsnatten satte vi oss i bilen och trailade till Åmål även på måndagsmorgonen. Vi hade sällskap av Team Wikström och Storfräsar-Strende. Vi trailade i Båten och spurtade ner til platsen vi fiskade på dagen innan. Det går anmärkningsvärt mycket fortare att åka sträckan utan en extra båt på släp. Vi sjösätter prylarna och kan snart konstatera att det är betydigt mindre med betesfisk på platsen än det var tidigare. Team Wikström rapporterar ganska tidigt in en lax på 75cm som slukat en löja bakom en vk2 falsher på 21 fot. Det verkar finnas fisk på platsen så vi väljer att stanna kvar. När klockan blir 10 är det åter dags för 10 tröttheten, 1000 är värsta tiden på dygnet, det går inte att vara pigg. Många är fisketurerna och för den delen även föreläsningarna som man powernapat under runt 1000. Så var fallet även idag, men jag hinner inte mer än slumra till innan Don Juan ropar fisk och börjar drilla en ganska snäll sävlig fisk. I samma veva hugger det på mitt innerspö, jag greppar spöet och i ndra änden sitter ännu en sävlig fisk. Inte en knyck fortplantar sig i spöet. Vi börjar ana ett dubbelhugg på gädda. Min fisk kommer först till båten och det är mycket ritkigt en gädda på några kilo. Fisken kan krokas av utanförbåten vilket jag tror dess ögon är tacksamma för. Mina frusna händer gillade också upplägget. Jonatans fisk närmar sig och vi ser att det blänker till, en identitetsförvirrad lax på 5 kg är det som visat sig. Fisken tog en Planerfiskad löja med jag tror 50 gram bly.

Sen är det dött, jäkligt dött. Ingen av de andra båtarna får något vidare. Vi bestämmer oss för att stanna ändå, det brukar som sagt komma en rusch på eftermiddagen. Efter några timmar rycker det till i ett innerspö! Men linutlösaren går inte att få att lösa ut och snart är fisken borta. Jäkla isproblem! Fisken högg en PLO VK skalle bakom 60 gram bly. Vi riggar om igen och fortsätter. Det hugger igen på samma spö men återigen går det inte att få loss linutlösaren och fiske försvinner... Bittert värre, vi suckar och riggar ut igen, då löser ett djupriggspö ut. En Toppskalle 737 som bara simmat några minuter har lockat fram en svårtrugad fisk. Fiskeländet lossnar dock den också. Livet är ibland inte bara hårt utan även orättvist. Förutom vår och Wikströms lax verkar många av de 7 båtarna kring oss ha gått bom, lite halvsegt fiske.

Tisdag Onsdag Torsdag:

Tanken var att vi skulle fiskat även tisdag onsdag och torsdag, men det var fördjävla kallt. Vi gick upp på tisdagen men möttes av 21,5 minusgrader på väg till båten. Vi skämdes lite när vi åkte hem och bäddade ner oss men kände ändå att vi växt som människor av detta sällsynt vuxna beslut.

Åmålsrampen är förmodligen helt körd nu, tjock is ända ut til fogden. Lillängshamnen är ungefär lika körd tror jag. Baggerud fungerar nog fortfarande, tänk dock på att bara för att det går at åka ut behöver det inte gå att åka in. Isflak kan komma fort och oväntat och jävligt fel så här års.

God Jul!

Önskar alla en God jul! Försökte få till en fisketur idag men enligt min mor är jag oumbärlig och oersättlig under julfirandet så det är bara att åka hem och jula till det. Kommer fiska en hel massa mellan juldagen och Nyårsafton. Don jouan kommer på besök och vi ska hårdköra Vänern. Åmål eller skoghall blir det nog beroende på väder, vind och förmodad laxkoncentration:)

God jul alla!

Åmål idag!

Passade på att doppa lite beten såhär dan före doppardagen. Fiskade tillsammans med UV-Eriksson och vi bestämde oss för att testa lyckan med Åmål som utgångshamn. Åmål (rampen vid Campingen) är fortsatt öppen, det börjar bli lite brist på öppna ramper. Mig veterligen går det att traila i vid lillängshamnen, baggerud och laxhall samt Åmål för den som är sugen.

Mäkta stolt över att äntligen ha hittat rätt på första försöket parkerade jag självsäkert utanför Ove:s hus och inväntade hans ankomst. Ett samtal senare var min prestation fullstänidigt tillintetgjord, Ove flyttade ju för nått halvår sedan... Snart var vi dock på väg på riktigt och styrde mot Kil som vi lämnade runt 0700. Anlände till ett snöigt Åmål och fick brottas med några isflak i rampen, Crescenten visade dock snart vem som var boss och skapade hänsynslöst vad Tyskarna brukar kalla "lebensraum" bland de ihopträngda massakrerade isflaken i hamnen.

I vårt kölvatten låg Hajpojken och Dilen som även de skulle leta på en dan före dan lax. Vi hade dock valt olika fiskeplatser, Hajbåten åkte österut i jakt på grönare gräs, vi åkte söderut. Vi möttes av ett ovanligt tillmötesgående vinterhav med nästan platt vatten och en helt okay temperatur. Vi susade neråt och var snart framme på fiskeplatsen. Vi riggade ut 10 löjor med lite olika skallar på lite olika djup.

Ekolodet börjar visa djup som inte finns på platsen. Efter att ha konstaterat att vattnet inte är 15 meter högre än det brukar, vi åker inte på en 15 meter hög våg, och det är inte 15 meter skräp under skrovet står det smärtsamt uppenbart att ekolodsgivaren fått en törn av ett isflak. Förvisso ganska lätt fiskat, men det ska fortfarande ner armar under vattenlinjer, kaaaaallt! Efter att ekolodgivarens fixats och armen skakats liv i får vi snart första hugget. Ett våldsamt skakande i ett innersspö med 80 gram plus vk skalle resulterar i absolut ingenting mer än en brutalt avrättat redan död löja. Vi letar vidare på platsen men det känns inte rätt och riktigt. Vi lämnar och åker vidare.

Eter lite puttrande får Ove hugg på en av sina pimpade löjskallar med egenhändigt gjorda hål och nagellack finish fiskad bakom 30gram bly. Första rusningen är det bra fart i, men sen liksom dör fisken. Den simmar med mot båten och flera gånger tror vi oss ha mist den. Det blänker dock snart till bakom båten och vi kan håva dagens första lax på 5,5 kg. Vi riggar ut och kör igen, eller jag försöker rigga ut men allt krånglar. När jag äntligen fått ut allt hugger en mås som lyckas kroka sig och tycks ha hamnat i en besvärlig sits då den plogar genom vattnet... Jag hatar verkligen måsar och har en lätt fobi för allt som flyger, vare sig det är taljoxar måsar eller havsörnar. Ove löste dock situationen och snart kunde måseländet flyga iväg för att kroka sitt dumma huvud en annan dag.

Nästa hugg faller för ännu en Pimpad Ove skalle fiskad med återigen 30 gram by framför. Fisken är dock alldes för liten och krokas av bredvid båten. Vi snurar vidare i området som verkar hålla lite fisk, ekolodet målar upp en mer lovande undervattensvärld. I elfte timmen, hugger det igen. Denna gång på ett Spruttspö med 80 gram och inte helt oväntat är det en pimpad Ove skalle som lockat till hugg. Efter en överdrivet omständlig håvning innefattande halvtgenomförda 180:is och fiskar bland djupriggsvarjar och runt alla möjliga och omöjliga linor kan vi håva lax nummer två: 5,7 kg vältrimmad Åmåls lax. Vi gör ett varv till bara för att men inser snart att det är mörkt, och förmodligen blir det mest bara mörkare inom överskådlig framtid. Så vi kastar in prylarna och skuttar hemmåt.

Inte helt oväntat uppstår instrumentbräda haveri på vägen in. ekolodsfästet är förlåtet då det numera bara är tejpat. Plotterfästet är dock fortfarande fullt fungerande, men ändock fantastiskt långt under all kritik. Rattarna går inte att skruva på tillräckligt mycket, plottern blir löst och vinklas därför fel(neråt) i varenda jävla våg. Att använda ett så värdelöst fäste till en i övrigt helt okay plotter (Garmin182) är tjänstefel på hög nivå.



Hajen och dilen landade en 65 cm öring samt bärnde en bra lax och en fin fin öring stax bakom Båten. Otur! 2 smällar på löjor och 30-40 gram och den godkända på riggen.

Stooooorlax! 12kg!

Adam tillbringade den småkyliga söndagen på vänerhavet i Pontus Lindbergs Örnvik, jag spenderade den i sängen. Lördagens något bistra jul-lax tävling i baggerud hade fått mig att temporärt tröttna på minusgrader och båtfiske... Strax innan 12 ringer en glad adam och pratar om lax som får vågen att pendla mellan 11 och 13kg i båten... Jävligt troligt tänkte jag och sov vidare. Ringde upp senare när jag vaknat och Adam var fortsatt lika glad, det började gå upp för mig att det inte var fejk för att göra människorna på land bittra, det var sanning, och det gjorde verkligen en trött Anders bitter över att vara på land.

12,00 kg vägde fisken in på efter vägning i land på en elektronisk foxvåg. De 12kilona fördelades på 93 välbyggda centimeter. 93! Sjukt vältrimmad fisk. Laxen bet en siklöja i en vk skalle vattenmelon fiskad med 50 gram bly framför. Fångstplatsen var strax öster om Prickgrund utandför hammarö. Mig veterligen den största prickgrundslaxen någonsin?

Skicka ett grattis sms till Adam så bir han glad
0734412257

Saker går sönder...

Ekolodet...
Under söndagens utfärd laddade vi friskt ut genom farleden och vips var vi utomskärs. Båten lättade rejält i en våg och efter nedslaget pickar Wikström junioren på mig. - "Jaha, va vill du, det är inte farligt att flyga!?"
Oj då... Ekolodsfästet är numera inte bara sprucket, det är helt jävla av. Ekolodet hänger och dinglar framför pulpeten, en föga optimal placering av ett rent visuellt så viktigt instrument. Händig som man är gick jag in i det gungande fiskluktande utrymme som kallas ruff (tror jag?) Kikade över problemet och konstaterade för mig själv att det här uppdraget skulle komma att kräva både skruv och eltejp. Fick i en skruv lite halvt i ena benet, sedan tog jag fram min ständige bundsförvant eltejpen. 10-15 varv senare så såg kanske inte ekolodsmonteringen ut som ny, men det var i alla fall monterat, och fästet är numera elastiskt, de e ju bra. Ännu en detalj i båten som sitter fast med eltejp. Varför gör man inte bara allt av eltejp från början, då kan det ju inte gå sönder?

Telefonen…
Att jag och telefoner inte funkar har konstaterats förut. Det är hemska ting man gjort sig beroende av. Nuvarande telefon har under veckan som gått tagit sig ännu närmare pension. Det är nu enbart en fråga om dagar innan tålamodet fullständigt tryter och telefonen massakreras på oförtjänt brutalt sätt. Den senaste defekten på min stackars telefon är att knappsatsen lossnat. Den lossnade under fredagsnatten. Jag hittade knappsatsen igen men den blir sig aldrig lik:( Högra hörnet på knappsatsen har upphört att existera, knappsatsen lossnar därför hela tiden. Även om den sitter i så kan man inte trycka på knapparna längst upp till höger. Några av mina favorit knappar återfanns i högra hörnet.

Glasögonen:
Smarteyes, billiga glasögon säljer de onekligen, 990 kr för kompletta brillor låter lockande för en sniken student. Smarteyes imponerar dock föga. Förra glasögonen hade den lätt irriterande funktionen att de lossnade från huvudet varenda gång jag böjde mig ner, lämnade in dem men problemet kvarstod. Orkade inte bråka mer utan lärde mig att leva med det hela. Löste situationen genom att gå runt med hakan högt upp i vädret på det sätt som förväntas av kaxiga fastighetsmäklarstudenter. Dessa glasögon dog i samband med en fisketur där jag glömde av mig och tittade ner utanför båten, plums! Det gjorde mig inte så mycket, de var ju ändå trasiga och nu kunde jag fixa nya.
En "drummelförsäkring" gjorde att jag kände mig försäkrad om att det skulle gå enkelt, men ack så jag bedrog mig... Jag var tvungen att polisanmäla min förlust. Fick lite dåligt samvete över alla skattepengar jag slösade när jag ringde in och förlustanmälde mina glasögon. – ”De ligger I Vänern, djupt… Lägg inte ner någon energi i frågan, ge mig ett kvitto bara”. När polisen sedan ringde och ville ha ännu fler uppgifter, typ vilken färg det var på glasögonen, vilket märke och vart på Vänern jag tappade dem. försvann mitt dåliga samvete. De nog hade slösat bort pengarna även utan min hjälp. Jag fick nya glasögon till slut. Dessa har framförallt en funktion jag inte kan se det praktiska med: glasen ramlar ur. Helt plötsligt ser man sämre än man borde och då ska man med den ofrivilligt nedsatta synen börja leta efter en genomskinligglaslins på golvet, fruktansvärt ohållbart koncept, bokstavligen.

Om vi dessutom väger in det faktum att Smarteyes glasögon tillverkas i Kina, förmodligen av små barn under pistolhot, är det lätt att börja tvivla på upplägget...
Barnarbete är vedervärdigt och fullständigt förkastligt, barn har uppenbarligen ingen känsla för kvalitet och borde inte ha något med glasögontillverkning att göra.

Hjullagret:
Sist men inte minst ska vi slå ett slag för bilens hjullager som börjar sjunga allt högre. De sjunger dock inte på sista versen än. Jag vill minnas från tidigare hjullagerhaverier att det finns ett antal toner kvar att sjunga. Jag gick precis från steg ett, ett intetsägande vinande som lätt kan förklaras bort genom ”jag har vinterdäcken på” till steg två som är ett mer distinkt sjungande som möjligtvis kan förklaras bort med ”jag har jäkligt dåliga vinterdäck på” Inom kort kommer ljudet att eskalera ytterliggare och någon möjlighet att förklara bort det finns inte. Då börjar bli bytdags för efter ton tre kan det gå fort. Jag har ringt min bror och informerat om att det snart är dags för honom att utföra sina broderliga förpliktelser.

Rapport fredag och söndag

Fredag:

Har återigen slarvat med uppdateringar, men bättre sent än aldrig som Sahlin säger när hon betalar skatt. I Fredags var jag utanför åmål och fiskade i den beryktade bassängen. Med i besättningen fanns Andreas Dilen. Dagen startade bra och redan strax före 0900 hade vi landat första laxen. En 5,2 kg fisk som högg en Specialare. Sen segnade det till med besked. Vi snurrade lite och hittade efter ett tag ett område som såg bra ut, betesfisken återfanns något högre upp i vattnet. Andreas Riggspö (30fot) löste ut och vi kunde snart landa fisk nummer två, en lax på 5,4kg. En Vk-skalle stensson vill jag minnas att det var. I samband med håvningen av Andreas fisk blåste min mössa av, en fin sån rysk variant (se bild). Vi håvade fisken och skulle sedan vända och hämta mössan, den flöt ganska bra. Mitt i svängen hugger det rejält! Mösstricket har funkat igen, flera gånger förut har jag fått hugg när jag ska hämta mössan. (den blåser av oftare än önskvärt...) Linan tickar ut och det är rejält jäkla tungt. Tyngden släpper inte, fisken rusar vidare, förvisso i en allt sävligare takt men linspridaren vandrar tillsynes helt obehindrat mellan gavlarna.. Vad är det här tänker vi och tittar på varandra med storlax i blicken. 90 meter bakom båten åker en laxfena av gigantiska mått runt och kryssar i ytan. Lite nervös börjar jag öka pressen...

Shit pommes!? Jag får inte in någon lina, fisken går fortsatt tungt och börjar hamna farligt nära framför pulkan. Andreas rycker in den sidan och vi kan sedan drilla fiskan liggandes i sidsjö, precis så det sträcker upp grejerna. Vid här laget börjar det dock anas en och annan uggla i mossen. Det är lite för tungt, framför allt är det är lite för tungt för ofta. Laxar brukar förr eller senare släppa efter lite, ladda mot en propeller, djupriggsvajer annan båt eller dyligt. Den här fisken står numera envist still och allt vi ser är en stjärtfena? Tålamodet prövas och snart ökas pressen ytterligare på fisken. Meter för meter kommer den in och motståndet känns fortsatt helt fel. Snart skymtar vi nått grönt bakom båten... Inget ont om gäddor men de kan väll i alla fall hugga med munnen och inte med ryggen. Helt hopplöst att vincha in gäddor krokade i ryggen... Gäddan har kommit lodrätt i vattnet, därför stjärtfenan synts hela tiden... Mössan såg vi föga överaskande aldrig mer skymten av.

Vi riggar ut grejerna igen, Andreas väljer några riktigt stora visten siklöjor från min låda till sin sida. Jag väljer mindre löjor från Andreas låda. När det gäller betesfisk är det löjligt enkelt att veta vad som är bäst för tillfället, det är naturligtvis de man har minst av. Andreas Saknar siklöjor i sitt kylskåp, jag saknar vanliga löjor. Det ter sig därför helt naturligt att vi byter med varandra. Det är en hårfin gräns att ha rätt mängd betefiske av varje sort. Har man för många blir de oheta och har man för få så tar de snabbt slut.

Andreas får snart ett hugg på ett ytterspö i samma område där djupriggslaxen högg. Den kliver dock av fort. Snart hugger det igen! Även den hoppar av precis när spöet greppats. Tredje gången gillt tänker naturligtvis vän av ordning, men så var det inte. Även fisk nummer tre kliver av... Samtliga på planerfiskade VK skallar med 50-80 gram framför. Något mer hinner vi inte innan mörkret anländer.

Söndag:

Även söndagen spenderades på Vänern. Wikström Junioren fick bli medfiskare. Återigen var det Dalbosjön som fick ett besök, det hör till att släpa runt på båten lite. Känslan inför fisketuren var sådär, var inte riktigt på topp då jag arbetat upp en rejäl sömnbrist under veckan. Försöket räckte inte heller särskilt långt utan allt som hände var att två löjor blev tuggade... Nederlaget var ganska väntat, det hade gått lite för bra där ett tag. Flyter det för mycket kan man ge sig sjutton på att det snart är dags att sjunka. Det känns skönt att komma ner under jorden igen.

Åmål i morgon!

I morgon blir det Vänerhavet igen! Skjuter lite på skolarbetet och tänker på vad de gamla romarna brukade säga: "gör aldrig idag det du kan göra imorgon, det leder oundvikligen till att du i framtiden blir ofrivilligt sysslolös och fullständigt meningslös" Det vill man ju inte...

Så i morgon trailas det till Åmål. Med i bilen återfinns Anderas Dilen en 80-talist som besitter de teknikkunskaper som förväntas. I morgon blir det därför live rapportering på Andreas blogg: http://salmontroll.blogspot.com/

Kanske blir en liten rapport här på kvällen om det finns något att tillägga från fisketuren:)

Mycket Pastasallad och några laxar

För den som inte orkar läsa allt nedanstående kan vi samanfattar: Mycket pastasallad, jobbig väg, Fint väder, 4 godkända fiskar, 2 laxar runt 65 och två något större på runt 5 kanske.

Trollingmatsäck, det är är lättare sagt än gjort. Allt blir så tråkigt tillslut, mackor i oändlighet... Det spelar ingen roll hur varierat det är, i slutändan är det ändå alltid frusna, blöta tråkiga deformerade mackor som ligger längst ner i påsen och simmar med divese paket med betesfisk... Det blir inget bra. Alla mina mattermosar har dött och inga nya har införskaffats, så termospizzor och andra godsaker får vänta.

Ibland tänker man skrämmande tankar, igår kom en sådan. Jag kände ett behov av att göra en sallad och ta med ut. Jösses, vad händer? Det plötsliga infallet att det var sallad som skulle göra min dag höll sig envist kvar och blev till slut en envist malande tanke i min i vanliga fall så konservativa och enkelspåriga mathjärna. Döm mig nu inte för snabbt, utan lyssna till det ljuva resultatet. Jag köpte en färdig grillad kyckling (30% rea i begagnat korgen, kap!) hackade upp den, hackade upp gurka, bytte bunke till en större, hackade ner ost och sallad, bytte bunke till en större och avslutade med lite pasta och Creamfraich. Härligheten vägde in på 1,64 kg med bunke och påse. Visst det var ingen stek direkt, men det var ingen vanlig sallad heller. Jag somnade med en känsla av att jag uträttat något stort att mitt nytänkande vänt uppochner på salladsvärlden as we know it.

0445 ringde klockan och i vanlig ordning blev det en battle för att ta sig upp. Delar av mig ville helt klart ligga kvar. Dagens fiskekamrat Stefan Karlsson, (ni vet killen med det fina båtrekordet från Vättern?) ringde och snart var jag uppe på benen. 0600 åkte vi från Kil och Styrde mot Ekenäs. Att åka till Ekenäs går bra i början, fram till säffle är det typ raka spåret. Sen kommer den, världens längsta 4 mils väg! Eländet tar aldrig slut, kurvorna hinner aldrig räta ut sig utan det handlar om 4 mils konstant rattande. Det är nått visst med eländiga vägar och båtramper. Vägen till Rampen i Sundsveden (singö) var hemsk, fanns inte en möjlighet att möta någon, trailern låg i diket i varje innerkurva. Vägen till rampen på brommö, även den fantastisk. Eller varför inte favoriten baggerud, helst under källossningen med gropig asfallt och lerig grusväg. Gärna i kombination med en sympatisk strofräsarflotta och deras jeepar som klättrar runt i skogen och kör över små tyska bilar. Nog om detta, vi kommer till sak. Stefan och jag anlände till ekenäs vid 0800.

Vi lastade i båten och hälsade på en båt från Arvika(?) som skulle fiska i samma område, bytte nummer, alltid trevligt att ha någon att kolla läget med på sjön. Vi fick första hugget vid strax efter 1030. Ett riktigt trött hugg som knappt spände upp linan. Efter en nästan lika trött fight med bara några knyck och iofs ett snyggt hopp landade vi en lax på 67 cm. Fisken nöp en oblyad Toppskalle i 737 färg med en liten löja i. Precis efter att vi håvat fisken högg det på stefans innerspö. Linan tickade tungt ett tag men när Stefan greppade spöet blev det tomt. En gädda hade knipsat tacklet.

Vi fiskar vidare och ser lite måsar som börjar dyka, inga väldiga dyk men något verkar vara i görningen. Vi styr mot måsarna som dyker ungefär där den första fisken tog och snart tjongar det till i Stefans ytterspö. En 5 kg lax har fattat tycke för en oblyad guldfärgad Bomber. Ett favoritbete hos herr Karlsson. Vi snurrar vidare på platsen som känns het, men inget händer. Stundtals massor av betesfisk och sporadiska måsdyk., men det tar sig inte. Vi beger oss ut på nygamla jaktmarker och siktar på punkterna som gav fisk senast i helgen.

Halvvägs dit hugger den så klassiska transportlaxen. Transportlaxar är tråkiga, de liksom bara förstör tänket. Laxar ska hugga när man kommer fram, inte när man är på väg. Laxar har dock en tendens till att hugga under transporten, bara gilla läget och låtsas att så var planen hela tiden. Jag höll på att kontrollera min sida, hade precis lagt ut specialaren på innerspöet och ryckte därför lös det och la det rakt bakåt medans jag kollade de andra spöna. När jag vevat upp resten av spöna såg jag bakspöet nicka till i ögonvrån! Specialren hade levererat igen, specialaren är en föga speciell självlysnade minnowskalle med action disk och 80-90 gram bly. Fisken mäts in på runt 64 cm. Är det soligt byts med fördel den självlysnade skallen mot en guldskalle. Actiondisc och 80-90 gram bly är det viktiga i samanhanget. Viktigt också att helst aldrig starta med specialaren, utan ta fram den först efter ett tag.

Klockan närmar sig 1500 och mörkret börjar bli påtagligt. Stefan pratar om 15oo hugget och ungefär samtidigt hugger det på Stefans sida, nästan på specialaren, fast utan disk, mindre bly(50gram) och med en sån vedervärdig styrfena framför. (med andra ord bara huvudet som var samma) Stefan visar återigen att gammal inte bara är 37, utan även äldst genom att dra upp en lax på runt 5 kg igen. En lax som bjöd på bra fight. Vi snurar ett varv till men får snart ge upp då höstmörket anfaller vänerhavet skoningslöst. Vägen in blir gudomlig i jämförelse med helgens åkturer. Som att åka i smör!? Eller spegelblankt vatten helt enkelt. En inventering av båten visade att på den något skakiga turen in i söndags lossnade Plottern, Ekolodsfästet gick av!? och trim/tiltmätaren hoppade ur...

Fiske i morgon!

Åker på fiskarfänge i morgon! Förstående sympatiska grupparbetsmedlemar har bestämt sig för att släppa iväg mig. De inser nog att en fiskeintresserad och ofokuserad Anders inlåst på Universitetet enbart resulterar djupa suckar och bittra blickar över vindstilla trädkronor. Så med ett löfte om att vara sällsynt produktiv på Torsdag blev det en fiskedag i morgon! I vanlig ordning är jag fullständigt inkompatibel med bloggning via mobilen. I samband med att min förra telefon dog och byttes mot en ännu äldre har det nu även blivit teoretiskt omöjligt att telefonblogga. Man får vara nöjd om telefoneländet klarar att ringa utanför kommunen. Nyfikna läsare får alltså troget vänta tills i morgonkväll för att få reda på hur många laxar som hamnade i the balja/cooler.

Adventspecial två låter vänta på sig. Inte blivit någon än, men den dyker säkert upp här framöver:)

Jullax äran räddad.

Klockan ringde 0445, Anders var (som vanligt?) lite trött efter att återigen "tvingats" kombinera sina studier med detta så tidskrävande fiskarfänge. En något urspårad tentafest avslutades oväntat kontrollerat med den så viktiga kebaben vid 0200. Vilket ger imponerande 2,5 h sömn ungefär, en perfekt uppladdning för att möta ett höstigt blåsigt Vänern. Vi laddade termosarna med dagens massäck som bestod av korv med bröd och gav oss iväg mot Kil, krokade på båten och lämnade kil strax före 0600. Vi styrde mot Ekenäs och förlitade oss på den inom trollingfiske alltid lika idiotsäkra planen om lä, det borde finnas lä från den västliga vinden en bit norr om Ekenäs? Båten trailades i och vi stack ut på sjön strax efter 0800. Möttes av ganska snäll sjö till en början men snart låg vi bland vågor som inte skämdes för sig. Det snittade 12-13 sekundmeter under dagen och vår läteori tycktes inte riktigt fungera i praktiken.

Lite struligt att få ut grejerna, vi passade på att fiska med löja när det ändå var grisigt skitväder. Det får inte bli för lätt. Första hugget kom runt 1100. Ett ganska bra hugg på en ljusblå UV-VK skalle med 50 gram bly framför. Fisken bjöd på en bra och inte helt oproblematisk fight i det blåsiga vädret. In i båten den kom den och det visade sig vara vara en lax på 5,2 kilo.

Vi fortsatte fiska så gott vi kunde, men det var inte många minuter i sträck vi hade 10 beten i vattnet. Ett evigt trasslande. Jag var sjösjuk, förkyld, frusen, blöt och en gnutta bakfull och fokuserade på att båten inte skulle snurra runt, samtidigt som Don Jouan hade fullt upp med att kolla löjor och trassla. Vi missade ett hugg på en 3 tum tomic i propellersprutet. Sen högg det på ett planerspö, återigen 50 gram bly men den här gången en UV grön k skalle. Fisken hoppade av efter att ha varit tung ett tag. Luktade lite gädda men tacklet kom upp oskadat?


De började mörkna och vi styrde så sakteliga hemåt. Vid 1530 högg det igen! En Lax på 5,6 kg hadew tagit samma VK skalle som den första med 50 gram bly. Vi riggade ut igen och tog det smått efterblivna beslutet att ta något varv till. Det blir mörkt fort så här års... Blev mörkernavigering in i hamnen. När vi rev grejerna såg vi att bägge löjorn på riggen var kapade, vi hade haft hugg som vi inte märkt... Oturligt. Vi trailade upp och åkte hem.

Väl i Karlstad fileade vi laxarna och sen bar det iväg på äventyr igen. Ex storgäddprofilen Daniel i Kil hade gallej, hans tjej fyllde 30. Så där var vi fram till 23 innan vi åkte hem. Knöt lite löjtackel, inför morgondagen skulle det toppas med ljusblåa Vk-skallar och 50 gram bli. Somnade strax före 0100 och vaknade återigen trött vid 0500. Dock bara att bita ihop, idag blåste det vara 10 sekundmeter. Nästan vindstilla. Vi trailade i båten 0800 och åkte mot platsen där vi haft gårdagens sista hugg. Fick snart ett bra hugg på inenrspöet, Grön UV-vk skalle och 90 gram bly. Fisken klev dock av efter några minuter fight, synd den kändes bra. Nästa varv högg det igen på gårdagens bäste skalle och 50 gram. En öring på 3,4 kg landades efter en fantastisk strulig fight bland vågor och djupriggsvajrar.

Sen dog det av, vi gjorde en lov och utforskade området lite. Tanken var att återkomma till platsen på eftemiddagen och pricka eftermiddagsruschen. Mycket måsar fanns i området och vi försökte förgäves jaga ifatt dem, tar lite tid att vända ett trollingekipage i jobbiga vågor. Det blev dock ingen eftermiddagsrusch. Vi tappar en förmodad liten fisk på ett ytterspö, det är allt som händer. Den långa dödperioden var dock inte enbart av ondo. Den nya fantastiska trollingleken "ett ben" har nu lanserats. Man skall helt enkelt stå på ett ben så länge man kan i en gungig trollingbåt, helt bedrövligt svårt. Regerande världsrekord är uppskattningsvis typ 5 sekunder. Varsågoda att testa:)

Kompisbåten Dilen låg i samma område som oss under dagen. De fiskade betydligt bättre med en 7+ öring i topp och två godkända fiskar till! Fint fiskat:) Det blev inget mer på söndagen för oss. Då vi lärt oss av grådagens mörkermiss gav vi oss några minuter tidigare. Sjön på vägen in var dock tråkigare så vi kunde inte köra så fort vilket innebar att det blev ännu mörkare än dagen innan...

Fiske i dagarna två!

Usch, världens tråkigaste tenta avklarad sedan några timmar tillbaka. Nu stundar obligatoisk Tentafest, jag skulle säga minst lika viktigt, om inte vikitigare att prestera bra på den. I kväll ansluter Don Jouan till den förlovade staden Karlstad. Vi ska fiska i morgon och på söndag. 10 sekundmeter östligvind och blötsnö i morgon känns optimalt. Vi letar oss nog ut på Ekenäs men den klassiska förhoppningen om att det säkert är lä där. Kilsudde är ett annat alternativ. Vi får se åt vilket håll vi styr bilen i morgon... I kväll åker vi hur som uppåt:) Rapporter kommer!

Advenstspecial ett!

Mal och karpfiske i Rio Ebro, Spanien

Det var ganska sent på hösten, jag tror 05 eller 06. Min gamla klasskamrat Elias hade sommarjobbat på en fiskecamp i Mequinenza, Spanien. Campen låg bredvid Rio Ebro, ungefär där Rio Segre rinner in i tidigare nämnda flod. I Ebro fiskas framförallt Mal och Karp. Malarna växer sig brutalt stora och strax innan min avfärd hade Elias fångat en fisk på över 240 cm. Malarna släpps som regel tillbaka och att väga dessa vidunder är aningens omständligt, därför mäts Malar allt som allt oftast i längd. Under ett telefonsamtal med Elias berättade han att han var ledig några veckor och om jag ville kunde jag komma ner och fiska mer eller mindre gratis.

Jag hade precis slutat Sportfiskegymnasiet i Forshaga. Efter att ha forslats ut i verkligheten genom den milt pinsamma spöparaden (sån som typ militärer har med svärd och gevär, fast vi kör med fiskespön.) Möttes jag av ungefär lika många jobberbjudanden som när jag 3 år senare gick ut som fastighetsekonom mitt i Finanskrisen. Jag hade med andra ord tid, massor av tid. Så jag räknade lite på resan och insåg att det här inte behövde bli så dyrt. Ryan Air var villiga att ta mig från Nyköping, Skavsta till Spanien, Barcelona tur och retur för 800 kr. Anmärkningsvärt billigt sa Elias och föreslog att jag bokade illa kvickt. Hittade billiga bussbiljetter som visserligen innebar en natt på flygplatsen, men det var det värt. Så det var bara att skrida till verket, här skulle fiskas mal!

Efter att ha spenderat en ruggigt seg natt på Skavsta lyfte jag förväntansfullt och påbörjade min resa till Barcelona. Landade efter 5 timmars ganska trivsam flygfärd. Väl på plats i Spanien ringde jag Elias och berättade att jag landat och stod i terminalen. Va bra sa han, jag är snart framme och kommer in och hämtar dig. Tiden gick men det dök inte upp någon Elias. Jag ringde igen, han såg mig inte, jag såg inte honom heller. Vi stod i olika terminaler. Vi bestämde en ny mötesplats, men ingen Elias. Servicepersonalen tröttnade ganska snabbt på mig då jag envist frågar efter Terminal 3C som enligt dem inte finns. Hjärndöd jäkla Servicepersonal, Elias står ju i Terminal 3C!?… Jag frågade efter en terminal som hette nått med C? En terminal med en trea? Men icke, den tröga Servicepersonalen hade inte ens koll på sin egen flygplats. Vi bestämde några egna mötesplatser. Parkeringsplatser, höga master, reklamskyltar mm, Vi höll på så ganska länge. När Elias börjar prata om flygledartorn, som ligger så långt bort att man knappt ser dem börjar det dock kännas riktigt riktigt fel.

Då går det upp ett ljus. Tänk om… Alltså tänk om Barcelona har mer än en flygplats? Ungefär samtidigt som ljuset går upp dör batteriet i Elias telefon. Jag frågar servicepersonalen om det finns fler flygplatser? Jojomensan det finns en till 30 mil österut. Det går bra nu tänker jag och funderar på nästa steg, men jag kan inte göra så mycket. Efter någon timme ringer Elias, han har kommit fram till samma slutsats, vi är på olika flygplatser. Han är inte helt nöjd över att behöva åka 30 mil helt åt fel håll för att hämta mig... Efter ganska många fler timmar kan han plocka upp mig. Vi är inte helt överens om vems fel det är men jag hävdade envist att man bör upplysa besökare om det finns två flygplatser i samma stad. Elias däremot lägger sin vikt i argument som att om en flygplats heter Girona/Barcelona så ligger den framförallt i Girona, inte Barcelona.
Vi anländer till Campen sent på natten och somnar kvickt i vår lilla stuga. När vi vaknar på morgonen berättar Elias att det finns en plats som fiskat jäkligt bra på Mal senaste tiden. Den platsen är tyvärr upptagen i några dagar, så Elias föreslår att vi ska fiska Karp istället, tills platsen blir ledig. Inte mig emot, jag hade knappt landat en karp innan och har nog aldrig landat någon efter heller. Karpen i Rio Ebro är inte naturlig utan den är precis som Malen inplanterad och återfinns nu i mycket stora nägder. Karparna blir rejält stora och fiskar över 20 kilo är inte helt ovanliga.

Karpfiskarna som kommer till Ebro har fiskat mycket hårt med Halibut-pellets. Ett slags fiskfoder som ursprungligen används till hälleflundraodlingar i Norge. Det har mäskats flitigt med det och Karparna är rejält inkörda på betet, så vi väljer att fiska på såna pellets i första hand även om vi har med lite vanliga Boilies också (pastabollar typ). Vi fiskar från båt och använder oss av vanliga karputrustningar. Vi ankrar upp båten och kastar ut våra beten. Vi mäskar lite med hjälp av PVA-påsar. (små nätpåsar man fyller med godsaker, påsen löses sedan upp i vatten och godsakerna hamnar runt betet). Det tar inte många minuter innan första fisken hugger. Karpfisket verkar löjligt lätt, det blir väll iofs kanske så när man fiskar med en infiskad guide på uppmäskade platser under bra förutsättningar. Något man borde pyssla mer med på hemmaplan kanske:) Det nappar karpar hela natten, betena får inte ligga stilla särskillt länge. största fisken hugger på ett av mina spön. en karp på dryga 13 kg. Vi landar säkert över 10 fisk första kvällen.

Dag två spenderas på liknande sätt, vi fiskar från båt på ungefär samma ställe. Vi har under dagen diskuterat lite olika teorier om stora karpar. Vi bestämmer att de största karparna nog gärna vill gå djupare. Kanske följer de kanterna mot det riktigt djupa delarna av floden på något Braxliknande vis. Vi lägger båten lite längre ut och kan på så sätt träffa både mäskplatserna och djupkanter. Vi lodar omgivningen och kastar ut några markeringsboj, det strömmar ganska bra och varken beten eller båt hamnar där det är planerat. Men nu har vi bestämt oss, vi ska i alla fall prova. Vi har redan landat ett flertal karpar över 10 kg och är ganska nöjda, fungerar inte taktiken gör det inte så mycket. Måste erkänna att den i teorin så perfekt genomarbetade taktiken i praktiken kändes måttligt het. Att slänga en liten liten pellets mitt ut i ingenting kändes som ett riktigt långskott, så vi knöt på två pellets...

Efter en stunds totalt stilltje får Elias ett hugg på sitt ”djup spö” spänningen stiger men när den krokats ser vi att fisken förmodligen inte är särskilt tung. Jag ska precis håva den när Elias börjar låta nervös. Det är nått visst med den här karpen. Det har inte med storlek att göra, utan det här är en "fully Scaled" vilket typ är Karparnas svar på en Crescent Crown, ett riktigt jäkla praktexemplar. Det är liksom stora fjäll över hela fisken vilket är mycket ovanligt. Oftast är det ingen komplett fjällsamling, utan enbart sporadiska fjäll. Där i ligger den enastående skillnaden. En Fully Scaled är en fisk som man i många vatten bara fångar någon enstaka gång under sin livstid. Det var därför Elias log som en katolsk präst på kollo när fisken håvats.

Dag tre ska vi fiska mal! Till vår hjälp har vi några rejäla 8,6 fots malspön bestyckade med Tekota 800 rullar. Manliga prylar, helt klart. Vi ska ro ut våra beten, spöna och rullarna går inte att kasta med. Vår båt är den imponerande skapelsen ”Navigator Zwei”, en tysk kvalitets gummibåt på strax över metern med limmade plaståror. Jag tror båttypen är optimerad för folk kortare än 190 cm och den används förmodligen med fördel i något mindre, lugnare vatten än Rio Ebro.

Malarna har lärt sig gilla karpfiskarnas frikostiga mäskkampanjer. De dammsuger gärna en mäskplats, det är enkelt och näringsriktigt. Pellets har dessutom svårare att simma undan än fisk. Därför kommer vi att använda oss av Pellets även när vi fiskar mal. Vi använder en tjock kevlartafs med en kraftig enkelkrok på. Efter enkelkroken trär vi en serie pellets på en linstump, typ5-10 stycken. Detta rors sedan ut till den tilltänkta fiskeplatsen. Där tacklet kopplas till en brottlina (ca 0,20) som fäst i en tung sten (2-4kg) När fisken sedan hugger rycks brottlinan av och fighten kan börja. I teorin kastar man i en hink pellets på platsen där man släpper stenen. En hård ström och en i bästa fall halvbra båt gör att utförandet blir mycket svårt. När stenen är placerad sticks spöna ner i backen och spänns upp ordentligt med stenen som motvikt.

Jag får äran att ro ut första betet. Jag måste erkänna att hade jag fått välja båt på den öppna marknaden och inte varit tvingad till det något begränsade båtutbudet i Elias bil, då hade jag valt en annan båt. Det stack ut väldigt mycket Anders över kanten när jag rodde ut betena. Minst sagt svårt att ro i strömmen med halva kroppen utanför båten. När jag lagt ut första spöet och vände tillbaka för att hämta spö nummer två högg det på första spöet! Löjligt! Jag hoppade snabbt ur båten och kunde snart landa resans första mal, en fin fisk på 180 cm. Fantastiskt, min resa var typ gjord, en häftig mal var fångad och jag var klar. Fisket fortsatte och vi landade flera malar redan första kvällen. Jag fick äran att drilla kvällens och resans största fisk,en mäktig mal på hela 227 cm! (bilden till höger och de två nedanför) En grymt stark fisk som kunde besegras efter ca 15 minuters hård press. Malarna är riktigt starka, de gör kanske inte långa snabba laxrusningar, men när de väl bestämt sig för att simma någonstans, då jäklar simmar de. Maxad slirbroms och tumme på spolen hjälper föga om malen vill åt andra hållet. Ofta tar de även hjälp av den kraftiga strömmen i delar av floden.

Under kvällen får jag även den tvivelaktigt trivsamma uppgiften att landa några Malar åt Elias. Tumgreppet på abborrre har man ju hört talats om, på malar använder man en annan vidarutveckald form av tummgreppet. Den som skall landa malen går helst ut i vattnet, får tag på tafsen och leder försiktigt malen mot kroppen. Sen Sträcker man in händerna i malens gap... Självbevarelsedriften säger att händerna inte bör vara där, men det skulle visst vara lungt påstås det från stranden. Så det var bara att ta tag i underkäken och hålla tummarna på att få behålla dem. Sen brottade man upp fisken på land. Tricket är att hålla i underkäken stenhårt, är det ett halvdant slabbigt handslag man fått till gör det ont när malen skakar på huvudet, händern glider då över malens alla tänder... Allternativet är ju att använda handskar men ska man vara på det humöret kan man lika gärna flugfiska.

Vi fiskade en bit in i mörkret men det var svårt att fiska när det blev för mörkt. Hela ro ut betesproceduren blev mycket komplicerad i mörkret. Det ganska hårt

strömmande vattnet gjorde det svårt att höra vad killen på land sa, och kroppsspråk kräver visst ljus för att kunna avläsas med någorlunda säkerhet. Vi gav oss och åkte mycket nöjda hemåt. Kommer inte ihåg hur många fiskar vi landade första kvällen, tror det var 4.

Även andra maldagen blir succé. Vi fångar flera malar och den största fångar Elias på 204 cm, en sällsynt tjock fisk. Malarna har överlag ökat i kondition sen användandet av pellets blivit allt mer omfattande. När det mörknar visar Elias en av anledningarna till att det är så mycket mal på platsen, när vi lyser med en stark ficklampa över den nattsvarta vattenytan fullkomligt exploderar den av småfisk. Malarnas smackande (de glider upp underifrån och stänger munnen men en högljud smäll vid ytan) berättar att det går åt ganska många småfiskar i minuten, ett mäktigt nästan kusligt ljud. Insikten i småfiskarnas öde och malarnas jaktteknik gör att det känns sådär halvbra att glida runt i Navigator zwei med armar och ben utanför båten. Uplevelsen resulterar i att jag på fullt allvar kan säga att jag vet precis hur en torrfluga känner sig när den ligger och ser lättfångad ut på ytan.

Tredje dagen blir inte riktigt lika bra, men vi fångar mal då också. Vi fiskar alla dagar på samma ställe och det är fascinerande hur mycket mal det verkar finnas på platsen. Den har levererat dagligen i flera veckor! Jag tror att tredje dagen var sista dagen vi fiskade, vi avslutade resan med en liten spansk raket, så att man kunde pricka av det landet också.

Samanlagt under resan vill jag minnas att jag fångade 5 Malar över 180 cm och någon lite mindre. Ett resultat jag var mycket nöjd med. Sett till hur häftigt det var och vad det kostade så är det med lätthet den bästa fiskeresa/utlandsresa jag varit på.

För den som är sugen på en fiskeresa till rimliga pengar kan jag varmt rekommendera Rio Ebro. Jag är iofs osäker på hur fisket har utvecklats, om det är lika bra eller bättre eller sämre. http://www.bavarian-guiding-service.de/index.html där är Campen jag bodde på. Ska väll kanske nämnas att det finns många olika camper i området.

Åmål Idag!

Efter Fredagens otvivelaktigit rejäla insats inder årefesten kände jag att jag var klar med dumheter för den här helgen. Lördagen spenderades med att läsa bloggar och reka läget. Under lördagen verkade det ha landats en del ganska fina fiskar utanför Åmål så vi bestämde oss att det var dit vi skulle på söndagen. Lämnade stan 0600 och satte kurs mot Kil för att sedan fortsätta till Åmål. Krånglade lite i kil och fortsatte krångla lite när vi kom fram till Åmål, hade stora gäddartilleriet på spöna och fick knyta ordning lite löjtackel. Senaste vänerturernas minst sagt medelmåttiga resultat (tror det är 4 turer utan fisk över måttet...) har uppnåts genom att fiska med plast. Så för att försöka höja självförtroendet i alla fall i början öppnade vi med 10 fin fina Siklöjor. Krånglandet ledde till att vi inte var ute och hade sjösatt grejerna i den så kallade "bassängen" förens strax efter 10.

Såg ganska snabbt några av båtarna som rapporterat fisk igår i området. Även betesfisken verkade hemma när vi snurrade över några gamla waypoints. Det här tycktes lovande. Snart visste vi dock bättre, det här var inte ett dugg lovande. Fick en rapport som berättade om två andra båtar i området som inte haft en stöt. Det hade inte vi heller. Dagens fiskekamrat Hajen tog en powernap samtidigt som han eftertänksamt erkände att hans "några öl hemma" igår hade slutat i något stureplansefterliknande storfräsartrick då han avslutat med att beställa en flaska mouserande vin(!?) som han svept lite stiligt på krogen strax innan stängning.

Försökte hålla modet uppe och riggade om, bytte lite skallar och skiftade från siklöja till nors på några spön. Min kreativitet förblev obelönad, båtarna började skingras och de dykande måsarna dök aldrig upp. Vi höll oss kvar på banan fram tills det var nästan mörkt, en ansträngning som föga förvånande var helt resultatlös. Vi åkte in och nådde rampen strax innan det blev helt bäckmörkt. Tenta vecka nu... Nya tag kanske på fredag eftermiddag och i helgen.

Trisst med inlägg som säger inget fiske?

Jo, här kommer ett till, det fiskas precis ingenting... Helt hopplöst blåsigt ute! Nästa vecka går det kanske att se slutet på detta blåsiga elände, men då börjar samtidigt nästa elände. På fredag nästa vecka är det dags för jordens mest meningslösa och värdelösa tenta. Inte nog med att den är meningslös och fullständigt vansinnig i sitt innehåll, det tycks också bli den svåraste tenta jag skrivit. Det är mycket matte och matte är inte min grej. Så här i efterhand önskar man att man inte fiskat bort typ alla matte B och matte C lektioner på gymnasiet. (fick på fullt allvar godkänt i kurserna med motivationen: "Anders, jag tror faktiskt du kanske skulle ha kunnat förstått det här". Detta efter att ha presterat ett högst medelmåttigt 2 poäng på nationella provet.) Men men, det var roligt att fiska också.

Ikväll är det Kils-sportfiskeklubbs årsfets på glada killingen, det tror jag blir trivsamt. Fint att återvända till ursprungs stad och bejaka sitt kulturarv. En festkväll bland osmakligt raggarpimpade rishögar gör gott och är faktiskt häpnadsväckande studiemotiverande. Finns en vilande plan om fiske på lördag, men det ser, hmm ja just det, blåsigt ut... Hopplöst blåsigt. Enda gången det inte blåser är när det är kallt. Helt plötsligt förstår jag varför Sverigedemokrater envist önskar en vit jul. Då blir det i alla fall kallt och vindstilla.

Söndagen kan kanske bli fiskbar, en vänertur lockar om vindarna blir vad som nu lovas. I övrigt tog jag just beslutet att i brist på nuvarande fiskehistorier får vi rapportera om gamla fiskeäventyr istället. Som julspecial kommer det bjudas på ett reseminne varje advent:) Tror vi kommer att avhandla malfiske i Spanien, lite olika fisken i thailand, tämligen spontana och händelserika nätter i Indien(Inte nödvändigtvis fiskerelaterat) samt nått norskt äventyr kanske.

Abort, abort, abort!

Den i tidigare inlägg omnämnda blåsten visar inga tendenser att ge vika, vi kastar in lördagshanduken redan nu. Kommer att blåsa mycket i natt, även om det ger sig att blåsa kommer det nog rulla in rejäla vågor under morgondagen, blir ett riktigt gränsfall, släpper de iväg oss kommer vi inte ta oss någonstans. Dessutom står ett gäng Corona, någon Falcon lite Carlsberg osv i kylen och väntar. Denna samling argument från både Spanien, Sverige och Danmark förenklar beslutet. Tanken är att fiska på söndag i alla fall. Vi skjuter upp fisket och under tiden skjuter vi upp:)

Tävlingsdags

Det stundar tävling! Grums Vinterträff går av stapeln i helgen och målsättningen är att deltaga. Tävlar gör jag tillsammans med UV-Eriksson. Vi hoppas kunna återupprepa succen från Ekenäs och motbevisa den där tesen om att blixtrar aldrig slår ner två gånger. Lördagen ser utomordentligt blåsig ut, men söndagen ser ut att vara åkbar. Det passar oss utmärkt. Endagarstävlingar har blivit något av en specialitet för oss, vi vann en engång.

Taktikmässigt känns situationen tämligen oklar, men jag anar och misstänker att vinden kommer bestämma åt oss vart vi ska fiska. Långturer i högsjö är något vi helst inte sysslar med, det kräver en helt annan logistik än den Anders vanligtvis jobbar med. Det hoppar och studsar prylar överallt, och allt hamnar längst bak i stora okontrollerade högar. Ibland lossnar
det grejer, typ hyllor och stolar och sånt. I sådana lägen överväger man att släppa på gasen, men ska man visa en dubbelt så tung Beason vart skåpet ska stå så ska man. Det handlar inte om hur bra båtar går i sjön, det handlar om hur mycket kapten och båtsman kan uthärda.

Ett litet gäddförsök

Jag fick tag på många fina siklöjor i Visten, klockrent, enklare än att meta. Vet inte riktigt hur mycket längre de ska dra den där noten men de håller hus på västbynäset. Där kan man köpa siklöjor för 30 kr kilot. Är man så finsk pedant med uppfattningen att ett tappat fjäll automatiskt innebär en helt värdelös löja ,är hela konceptet med att fånga siklöjor i not inte att rekommendera De tappar både ett och två fjäll. Wobbler har å andra sidan inga fjäll alls, å inte skedar heller. Men vad vet jag, jag är blott en speleman.

Vänerfisket såg tidigt ut att blåsa bort. Kanske hade funkat att traila runt sjön och på så vis någorlunda smärtfritt kunna gå ut från någonstans som inte är längst norrut i sydvästvindarna. Men jag var inte riktigt inställd på en långtur. Bestämde mig för att fiska gäddor istället. Min teori var enkel ofelbar och idiotsäker. Det lekte löjor i Visten, och en kompis rapporterade gäddor som var "sanslöst välkonditionerade och knottriga på magen" från en annan sjö. Om det lekte löjor på två ställen gjorde det nog det på Fryken också tänkte jag. En miljard vilt gökande siklöjor i en silverblänkande orgie borde locka fram en och annan gädda.

Funderade först på att fiska med siklöjor från visten. Insåg dock fort att jag saknade wireförsedda tackel. Det kändes krångligt och jag bestämde mig då för att löjor nog inte var så bra ändå. Finns det miljarder gökande siklöjor behövs säkert nått som utmärker sig. En död siklöja i en färgglad löjskalle som rör sig på de mest osedvanliga sätt är nog inte tillräckligt i ögonfallande. Wobbler fick det bli.

Hade prylarna i sjön strax efter 8 och bestämde mig att fiska några platser där man nätade löjor förr i tiden. De borde ju leka på ungefär samma ställen nuförtiden. Men väl på plats var inte löjkoncetrationen riktigt var jag hade önskat mig. Det syntes lite mer stim än vanligt och jag tror att man lite förhastat skulle kunna påstå att man såg mindre fisk som "hängde" pelagiskt ute i sjön. Så jag letade vidare efter de enorma löjstimmen jag kallt räknade med skulle finnas. Hittade ganska fina bollar hyfsat nära land över 50 meters djup, jag bestämde mig för att det var siklöjor. Började snurra där och nöp snart en 3 kg gädda på en super shad.

Fortsatte fiska och snart nappade en något större gädda på bortimot 5 kg, den föll för en 30 cm balzergädda. Riggade om betena, tog ett tag då det hade börjat blåsa onödigt mycket. Precis när jag var klar högg det igen, på en yu-zurei denna gång. Ett hugg som hade rätt tyngd, började få lite bra vibbar och kände mig ganska nöjd med tillvaron. Fisken kom visserligen med allt lättare, men det kändes fortsatt bra. Byggde upp en bild i huvudet om en charmigtrund höstmadamm att gosa lite med. Snart bröt en gädda vattenytan. Fisken såg betydligt mindre ut än jag trott, jag inspekterade den och ryckte till!. Fisken saknade stora delar av den estetiskt så viktiga överläppen och såg överlag vanskapt ut på vänstersidan. Inte vad jag väntat mig. Avkokningen gick snabbt, smärtfritt och utan kunde turligt nog ske utan fysisk kontakt. Efter tredje gäddan blev det intet mer. Kastade in handuken och åkte hem 1530.

Bananer...

Jag kommer aldrig mer kunna äta bananer. Det började med att en av kils större ranchägare påpekade att bananer sedan urminnestider haft en oroväckande utseendemässigt likhet med en manslem (kalla mig gammeldags, men jag var inte sen att hålla med om att sådant skall hållas borta från ansiktsregionen, och flera andra regioner också för den delen) Bananer har även marknadsförts hårt som den värstaste av värsta otursfaktorer i en trollingbåt. Som om ovanstående inte vore nog förknippas nu även bananer med det tråkigaste i lektionsväg Karlstads Universitet har att erbjuda. Vi pratar skatterelaterade mikrouppgifter, vi pratar om samhällets nyttomaximering i förhållande till hur många bananer varje individ får, vi pratar dödviktsförluster skatterna ådstakommer osv osv. Det är hemskt. Mikroekonomi överhuvudtaget är ett mycket, mycket, myyycket överskattat ämne. Det handlar om olika fullständigt verklighetsfrånvarande teorier som försupna gubbar i djupa fåtöljer tänkt fram. Teorier som får mig att minnas den gamla godbiten "varför behövs egentligen ekonomer". Länkar till den här nedanför och passar på att fundera över mitt karriärval...

http://www.youtube.com/watch?v=_cpo4JKtXf4

Inget fiske har det blivit heller. Var på väg upp i morse men sov vidare, knappt ens med dåligt samvete som följd Tappar verkligen stinget, lutningen i uppförsbacken tycks ha ökat. I kväll ska det i alla fall dras not och fångas siklöjor. Då får man nog många, siklöjor gör sig fint i löjskallar. Framförallt de lite större blir mumsiga mumsbitar som kan fås att göra lååååånga svängar i VK skallar. Har man lite tur får man även se gammal värmländsk biotopvård i sitt esse när gäddor som fångats i noten spikas upp på ett träd till allmänhetens jubel.

Det finns vissa tankar på en vänertur i helgen, men det ser blåsigt ut. Det blåser typ jämt nuförtiden. Inte ens den tidigare så självklara "måndags stilltjen" återfinns. Kanske är det så att det finns för många arbetslösa nuförtiden, arbetslösa som kan använda "stilltje mådagen" till att faktsikt fiska. Lagen om all jävlighet funkar inte då, fler blir glada av att det är vindstilla än antalet som sitter bittra på jobbet över att inte söndagen var lugn istället. Fenomenet "måndags stilltje" tycks därigenom ha upphört. Lågkonjunkturen visar upp nya skrämmande effekter.

Om vänerturen uteblir anar jag att det blir en gäddfisketur någonstans. Något måste man ju göra?

Klubbkampen

Det såg mycket osäkert ut om det skulle bli någon tävling i lördags eller inte. Prognoserna på fredagskvällen skvallrade om en kommande dag med verkliga gränsfallsförhållande. Klubbkampen är en tävling som går mellan karlstad hammarö båtfiskeklubb, grums trollingklubb, och kils-sportfiskeklubb. De tre bästa båtarna från varje klubb räknas. Kil ställde upp med 3 båtar, övriga 19 i tävlingen fördelades på hammarö och grums. Kil hade med andra ord en liten uppförsbacke att starta i. Jag hade till min hjälp fått Peter ifrån team UPO i båten. tillsammans skulle vi visa vart skåpet skulle stå.

Starten gick från en regnig lillängshamn vid 0800, vi gasade på mot pricken. Taktiken var vid startögonblicket fortfarande tämligen osäker, vi åkte mot pricken och sen beroende på väder och vind skulle vi kanske fortsätta någon annanstans Men att åka längre var inget som lockade, det slog ordentligt i motsjön när sydostvinden tryckte på med sina 8 sekundmeter. Vi la i grejerna ganska direkt vi kom i höjd med hammarö sydspets. Fler verkade använda sig av samma taktik och vi låg snart 5-10 båtar på rad och kasta ut prylarna.

När vi slog av gasen upptäckte jag att vi gjort bollen. Bollen är när man sätter beten på rullarna på taket, och betena sedan studsar loss i vågorna och snurrar runt varandra i en kaotiskt flätningsliknande rörelse. Bollen, till skillnad mot högen, är alltså i huvudsak ett lintrassel. Löste bollen hyfsat kvickt, en liten utmaning var det då det dagen till ära fanns några flätline spön intrasslade. Fick ut prylarna och hade lite sjösjukekänslor ett tag. Började mumsa brago kex och återfick snart kontrollen över mag och tarmfunktioner igen.

Körde mot ett måsdyk, det såg hett ut. Fast när vi kom närmare såg vi att vi blivit blåsta på konfekten, det var yrkesfiskare fransson som gjorde måsdyk när han grejade med sina löjnät. Hittade ett område på västra kanten utanför pricken med mycket betesfisk. Bestämde oss för att punktmarkera området. Det gick sådär. Vi fick en nästan godkänd lax tillslut. Eller ja, den var uppenbart förliten, felkrokad och tappades 10 meter bakom båten, men det var ju nära. Dåligt med måsdyk på sjön, var som om fisken inte riktigt jagade? Såg en mås som dök en gång, men vi konstaterade i efterhand att den förmodligen bara halkade.

Tävlingen vanns av Grums trollingklubb och Karlstadhammarö blev tvåa. Kil blev otvivelaktigt jätte sist. Så här i efterhand anar jag konspirationer, kanske placerades Peter i min båt som sabotör av Karlstad hammarö? Sammanlagt på tävlingen kom det upp 3 eller 4 godkända fiskar. Det är ett sådär halvkasst facit. Kom några stora gäddor , två stycken på runt 10 kg. Resultatlista finns här: http://khbfk.se/news.php

Vänerfiske och 4-dagars exedition.

Öppnade torsdagen stenhårt med en tenta i materiell företagsbeskattning, kändes hyfsat faktiskt, men man ska inte ropa hej innan man blivit tjej som transvestiten sa. Efter tentan väntade ett vinterdäcksbyte och efter vinterdäcksbytet blev det fiskeklubbsmöte och efter fiskeklubbsmötet var det obligatorisk tentafest. Efter en stabil insats med sänggång runt 0300. Det var det en småtrött Anders som svarade i telefon 0530 när storfräsarstrende ringde.

Vänern:

Upp kom jag och vi kunde vid 0600 navigera storfräsarekipaget mot lillängshamnen. Det skulle fiskas speedade plastbeten utanför Prickgrund. Väl i rampen mötte vi meriterade Team Wikström som också skulle ut. Vi knöt på våra beten, en blandning av tomic bomber tourmentor och andra säkra kort innan vi gasade utåt.

Jag fick ut mina ytbeten förhållandevis smärtfritt och skulle ta tag i djupriggen. Då kom den, den där välbekanta illamående känslan. Ett målmedvetet tokstirrande på horrisonten hjälpte föga och snart kunde jag mäska upp båtens barbordssida ordentligt. Jag vet inte riktigt vad som är värst, att vara en landkrabba och bli sjösjuk, eller att vara en vekling och bli bakfull? Så förmodligen var det något jag ätit.

Det ser ganska bra ut på ekolodet, mycket betesfisk på ganska koncentrerade områden. Team Wikström rapporterar in två godkända fiskar och några för små. Jag och Strende känner att det nog är nära nu och börjar snurra i området.

Första hugget lät vänta på sig och jag utnyttjade luckan till att ta en liten tupplur. Jag vaknar av ett rullskrik och hoppar upp från beason båtens durk i ett cirkusliknande trick. Enligt Strende såg jag lika förvånad ut som en "nekrofil som fått motjuck" Ett uttryck som på ett förvånasvärt bra sätt beskrev min känsla. Fisken fortsätter rusa tungt, men inte särskilt explosivt. När sedan ett välbekant gap börjar glida runt i ytan bakom båten förstår vi att det är en gädda som stört mig i min förmiddagslur. Gäddan låter sig inte besegras helt smärtfritt utan rusar ytterligare några gånger innan vi kan landa den. En fin fin gädda som vägs till 10060 och föll för en bomber 15a i 2,7 knop. Klassiskt storgäddeknep.

Efter gäddan blir det lugnt igen, jag utnyttjar lugnet till en liten liten powernap innan lunch. Efter lunch passar jag på att sova lite middag. Vi får därefter ännu en gädda, och strax efter den bränner vi ett hugg på ett spruttspö armerat med 90 gram bly och en tourmentor. Vi hinner även landa en för liten öring (tomic 103) innan vi efter att ha gjort det nära på obligatoriska desperata försöket där man går innanför valfri grundpinne och ska fånga en öring, åker hem.

Expedition:

Det blir inget mer och vi åker hem där det väntas en mycket välkommen pizza. Efter pizzan inser jag att min plånbok ligger kvar i strendes båt, detta tillsammans med massa annat krångel drar ut på tiden och först klockan 2200 lyckas jag styra mitt eget ekipage mot nästa expedition. Målet är Ludvika, hemstad åt den glade spanjoren. Till Ludvika anländer jag 0015... Målet med resan är en liten gäddfiske expedition.


Dag1:

0500 smyger vi upp och drar iväg. Ingen lunch eller frukost har blivit fixad så en 24h statoil får fixa biffen. Vi väljer en 50 kr "grillad kyckling pastasallad" Pastasalladen visar sig vara det minst prisvärda sedan produkterna för att "millenium säkra datorer" dök upp på marknaden. Båten trailas i och grejerna är sjösatta till 0900, ungefär samtidigt äts pastasalladen upp och lämnar kvar en hungerkänsla av gigantiska mått. Vi landar ganska omgående en 4kg gädda på en Westinsjätte och fortsätter med en gädda i samma storlek på en sjunkande supershad. Sen händer inget, men vi hittar ett område som ser hett ut, mycket fisk på lodet och en tilltalande 60-20 meters kant lovar gott. Vi avslutar fisket strax innan mörkret och beslutar oss för att börja fiska på stället i morgon. Vi trailar hemåt och ser fram emot lite sömn, MEN på tv:n visas terminator 2 och det kan finnas nån dialog i den filmen man ännu inte kan utantill, så vi tittade på den.

Dag2:

Söndagen är det uppstigning 0430 för att försöka hinna med fiske i gryningen. Vi har dagen till ära laddat upp med grillade revbenspjäll, inte den vanliga tunna sorten, utan de riktigt tjocka. Det är med barnsliga leenden och förväntansfulla blickar vi tittar på varandra när vi pratar om dagens matsäck som i övrigt även består av delikatobollar och Risifrutti. Det kommer bli bra! Vi öppnar med en revbensjällsfrukost och snart kommer första hugget på en westins 23 i öringfärg. Även andra och tredje hugget kommer på samma wobbler och vi riggar snart ut fler av samma modell. Men gäddorna håller ingen imponerande snittvikt. 3-4-5kg fiskar är det som hugger våra beten. När dagen är slut kan vi summera 6 gäddor och 4-5 bommade. Vi trailar hem och undrar om det blir något fiske på söndagen, det lovades regn snö och blåst. Vi bestämmer oss för att ta ett beslut när vi vaknar i morgon.

Dag3:

Vaknar av klockan 0430. En kraftfull höstvind försöker tvinga huset i rörelse och framkallar knakande fogar och vinande kanaler i skorstenen. Regndroppar, grenar och löv kolliderar okontrollerat med fönstren på ett kaotiskt sätt... En perfekt dag att stanna hemma, lyssna på stillsam höstmusik, tända en brasa, krypa under filten, bada bubbelbad och öppna en flaska vitt. Eller?, Nääääe, så jobbar vi väll inte? Bara att hoppa upp och starta bilen. Vädret var faktiskt inte så illa som det först verkade och vi är snart påväg, 24h macken får bistå med frukost, stora mosmenyn vid 0545. Underbart. Första fisken biter en 30 cm Jaxxon Gädda. Även andra fisken föll för samma wobbler och vi riggar snart ut fler. Fiskarna håller dock fortfarande ingen storlek, 4-5kg fiskar. Vi börjar tappa lite tron på vår taktik. En fiskepolare uppmuntrar med kommentaren "ett klent hjärta vinner sällan fager dam" eller om det var "fagers dam". Efter någon timme kommer äntligen ett lite bättre hugg! Fisken har huggit en 30 cm jaxxongädda och följer ganska snällt med mot båten. Fisken visar sig väga 9,1 kg och mäter in på strax över 105cm. En bild kommer om Elias skickar, annars kommer ingen bild. Bränner ett rejält hugg strax efteråt men det lossnar. Anar felkrokning, enorm tyngd med patetiskt små knyckar pekar åt det hållet, fisken högg samma jaxxongädda som de tidigare. Ingen mer fisk hugger och klockan är snart mörkt.

Vi konstaterar så smått att vi knappt ätit något under dagen men ändå inte är hungriga? Vi har knäckt nöten. Man ska äta massor tidigt av saker man vanligvis inte äter till frukost. Då blir man sådär lagom illamående mätt/välmående mätt hela dagen. Klockrent!

Elias kastar in handuken då han har annat att pyssla med på tisdagen. Jag bestämmer mig för att fiska själv sista dagen och spendera en novembermysig natt sovandes i båten. Innan sovandet måste jag dock tanka både mig själv och båten så jag åker mot närmaste by och kollar utbudet. Där ställs jag inför ett svårt val, efter att noggrant ha vägt för och nackdelar gick jag tillslut in i butiken till höger. Natten var inte så kall som man kunnat tro, även om morgonen var lite smärtsam att möta utanför sovsäcken.

Dag4:

Möttes av ett ganska fint väder, började fiska enligt planen, över de djupa områdena men huggen låter vänta på sig. Det dröjer till 12 innan första fisken hugger. Får två gäddor si snabb följd som föga överaskande väger 4-5 kg. Fiskarna hugger en Jaxxongädda och en Sjunk Super shad. Landar en gädda till i standardformatet på en vit westins innan jag med bitter röst försöker förklara för mig själv att jag inte kommer få nått mer den här expeditionen. Men likt den sista bilen på storgatan en tidig söndagsmorgon vägrar jag inse att det är försent. Fiskar in i skymningen utan minsta resultat. Livet är hårt och orättvist. Jag trailade upp och åkte mina 20+ mil hemåt på vägar bepansrade av underkylt regn. Kul resa.