Årets sista trollingtur och årets största vänerlax

När Yr.no uppdaterade måndagsvädret på söndagskvällen så såg det helt plötsligt ganska fiskbart ut, 8-10 meter sydvästliga vindar brukar vara relativt hanterbart om utgångshamn väljs med lite omsorg. Den ständige junioren Andreas från Kil nappade snabbt på förfrågan om en fisketur på Vänern nästkommande dag.

Vi valde att sjösätta i Tösse för att slippa de värsta sydväst vindarna. I rampen mötte vi Lollo, eller Low-low som han kallas i Forshagas gansterrap kretsar. Tillsammans med Rävstens-Ulf skulle han ut och göra ett försök på Vänerns laxar. Lollo och Ulf är två lärare från Forshaga sportfiskegymnasium som haft nöjet att ledsaga både mig och Andreas genom tre års gymnasiestudier (om än med några års mellanrum). Utöver studierna har vi även kunnat bjuda Lollo och Ulf på några bonusuppdrag då kombinationen gymnasieelever och hemgjort vin kan leda till de mest oväntade påfund.

Efter att ha stött ihop med gamla lärare i rampen blev helt plötsligt fisketuren lite mer allvarligt, vi kunde ju inte gärna få mindre eller färre fiskar än dem. Jag och Andreas valde att sjösätta våra beten i närheten av där jag fått bra senaste turerna. Fisken verkade dock ha flyttat på sig för det var inte alls lika mycket betesfisk som tidigare och våra tacklade löjor förblev lika orörda som oberoende statistik i en SD-kampanj.

När klockan slog 1200 hade vi fortfarande inte fått någonting, via telefon lät Lollo meddela att de precis landat första laxen lite längre norr ut, en fisk på ca 5 kg. Vi bestämde oss för att flytta oss lite norrut, säkert bättre där. På vägen dit såg vi ett måsdyk över relativt grunt vatten, vi gjorde ett par varv där men fick endast en 5 kg gädda så vi bestämde oss för att fortsätta norrut.

Efter ett tag så visade ekolodet lite mer betesfisk och livet kändes något mer hoppfullt. Sista turen till ära hade jag återinfört en uråldrig tradtion, Termos-pizzan. Fick en ny mattermos i Julklapp och 04:45 rullade jag ner en Grandiosa Capricosa i termosen. -  Den är fortfarande ganska varm jublade euforiskt jag så snart jag fått upp locket och satt tänderna i härligheten. Efter första tuggan signalerar ett spö fisk och pizzan får läggas åt sidan. Det visade sig vara en ny 5 kg gädda. Så snart gäddan hade återutsatts så bokade mitt djupriggspö till, en öring på strax över 60 cm hade fattat tycke för en löja bakom en grön VK2 flasher på 28 fot och kan landas relativt odramatiskt. Öringen sattes även den på återväxt.

 Till min besvikelse var pizzan efter det betydligt mer Ljummen, men jag säger som han Fröding: 

Strunt är strunt och snus är snus

om ock i gyllne dosor. 

Men ljummen pizza i en termos, 

är ändå alltid pizza.

När klockan slog 14:00 hade vi fortfarande bara fått en Öring och uppgivenheten började sprida sig. Vi beslöt oss för att göra en sista kraftansträngning i närheten av där vi fått första öringen och där vi sett mer betesfisk i hopp om att det skulle bli en liten eftermiddagsrush. Otaliga är de trollingturer som räddats upp i  sista timmen. En bonus är att om man är sist in så står ingen i vägen i rampen heller.

Strax över 6 kg om jag minns rätt, öringen också ganska fin. 

Vi hann nästan fram, sen signalerade Andreas djupriggsspön fisk. Något hade fattat tycke för hans löja fiskad bakom en Vk1 flasher på 35 fot. Fisken håller emot bra och gör rusningar på över 30 meter innan vi tillslut kunde håva den i gungande sidsjö, en öring på strax över 6 kg.  Precis efter att den landats så högg det på mitt ytterspö. Fisken gick tungt djupt och snett och hade snart fastnat i vartenda ytspö på min sida. Tyvärr tackade Laxen för sig strax innan håven, förmodligen mycket pga av allt trassel som gjorde att pressen på krokfästet blev för mycket. Fisken högg en krippled minnow i Silver/gul fiskad bakom 20 gram bly.  I trasslets efterdyningar lyckades vi sedan få in en lina i propellern, bra rullskrik blev det.

Vi vände upp i motsjö för att gå tillbaka mot där det högg, Andreas styr och jag försökte rigga ut mina spön. Då tjongade det till ordentligt i Andreas innerspö, rullen skrek och Andreas började få ett ansiktsuttryck som gick allt mer åt det något nervösa hållet. Någonting hade fattat tycke för en gammal klassisk specialare fiskad bakom 80 gram bly. Efter 5-10 minuter såg vi fisken för första gången, en skiiitstor lax ! Fisken gick tungt och stångade under båten och jag började plocka upp riggar mm så att den inte skulle kunna gå fast. Andreas ansiktsuttryck signalerade nu nervositet väl i klass med en bilkörande skåning i snöfall. Lyckligtvis gick allt bra och efter några kortare rusningar kunde jag håva en kanonfin lax på 9 120 gram och 102 cm. Trodde först Laxen skulle vara tyngre med den längden men 9 120 är årets tyngsta insjölax i båten och nytt pers till Andreas:)

Årets största vänerlax i Crescenten, 9120 gram och 102 cm

Vi fick sedan 2 öringar till mellan 60 och 70 cm som fick gå på återväxt. Öringarna högg på krippled minnow skallar med 20-30 gram bly. Efter det blev det rejält mörkt och vi tvingades åka in mot rampen.

Ringde till Lollo och Ulf och meddelade att vi ökade lite på slutet och nu hade 5 godkända med 9,1 i topp. De hade inte fått nån mer, så vi vann :) Fast det var ingen riktig vinst då Lollo och Ulf trailade upp när det började nappa. Snarare en vinst på walkover.

Specialaren, har tillsammans med 80 gram räddat upp molninga fiskedagar sedan Mammutar gick på jorden. 

Annandags trolling på Vänern, 8 godkända fiskar.

Efter veckor av vedervärdig vind såg det äntligen ut att bli ett litet uppehåll från allt blåsande, Yr:s prognos lovade 9 sekundmeter sydvästliga vindar under torsdagen. Normalt sett är 9 sekundmeter snarare en småtråkig prognos än en uppehållsprognos men i stormiga tider får man ta det som erbjuds. Att fiska i mellandagarna är tradition, alternativet vore ett Julfirande helt på land och det kändes inte som ett gångbart alternativ. Jonatan hade även han fått tillräckligt med julfrid och kunde tänka sig att spendera annandagen på Vänerns vattenvidder.

Osugna på att åka några längre sträckor båt i nästan 10 sekundmeter valde vi att sjösätta i Tösse som erbjuder ett flertal fina fiskeplatser så snart man kommit utomskärs. För första gången på länge kom jag i väg i tid och vi nådde rampen vid 0730. Att starta i Kil istället för Örebro gör underverk för tidsplanen.

Väl framme valde powertrimet på motorn att inte fungera. Eller ja, det funkade lite först så motorn gick att tilta upp, men inte ner. Att motorn endast gick att lyfta uppåt fick tillslut den något deprimerande effekten att det inte gick att lyfta av motorkåpan. Normalt finns fyra steg när en båtmotor ska felsökas. Att ta bort kåpan är liksom första steget. Andra steget är att titta nyfiket på alla sladdar och mojänger för att sedan uppgivet konstatera att man inte har en susning om vad något är för något. Steg tre är att metodiskt rycka lite i allt som sitter löst med förhoppningen att snubbla över felet. Steg fyra är att man kör hem båten till brorsan och tittar på honom med hundögon. Ibland kan steg 3,5 användas vilket innebär att man ringer och trakasserar före detta anställda på Bosses marinservice, men att använda sig av 3,5 tidigt på morgonen i juletider får nog anses på gränsen till ouppfostrat och bör därför undvikas.

Om steg ett inte går att utföra så faller per automatik steg två och tre eftersom det inte finns så mycket att titta på och än mindre att rycka i utanför kåporna. Steg fyra innebär missad fisketur och ska endast användas som absolut sista utväg. Jag behövde helt enkelt hitta något att rycka i. Efter att ha letat hittade jag tillslut två kablar som gick från tilt-knappen ner mot kolvarna och det såg ut att gå och rycka i dem. Jag insåg att alla ägg låg i den här hönan och rykte sammanbitet i kablarna innan jag spänd av förväntan tryckte på tilt-knappen och något förvånat kunde jag snart konstatera att tilten funkade precis som den skulle.

Fogdens fyr hade tagit julledigt och var inte uppdaterad sedan vindmätaren visade 13 sekundmeter 0300 så vi visste inte riktigt vad vi gav oss ut på när vi åkte genom farleden. Lyckligtvis var Vänern ganska snäll och det guppade endast behagligt när vi la i grejerna. Strax efter att vi fått i samtliga spön högg första fisken på en löja fiskad i en hemmamålad Krippled Minnow skalle fiskad bakom 30 gram bly. Fisken gjorde några kortare rusningar men gick sedan mest tungt innan den dök upp vid båten och började bråka lite mer. Laxen simmade en kort stund framför båten vilket brukar vara ett gott tecken, ofta är det de lite större som gör så. Efter några rusningar vid sidan av båten kunde Jonatan håva en fin fin 7 kg lax.

7,1 kg Vänerlax, en bra start :) 

Nästa hugg föll på en grön glow krippled minnow skalle bakom en grön VK2 flasher fiskad på 27 fot. Det visade sig vara en öring på Strax över 4 kg. Efter Öringen lyckas vi på något märkligt sätt tappa 5 fiskar i rad varav några känns ganska stora. Lite uppgiven över alla tappade fiskar kom jag på den tveksamma iden att vi skulle förflytta oss mot ett måsdyk lite söder ut i hopp om ännu grönare gräs. Den lilla utflykten resulterade dock inte i något annat än ångest över att vi kört ifrån ett område där det fanns fisk, så vi var snart tillbaka där vi började igen. När vi gled in bland waypointarna från tidigare på dagen högg nästa fisk och den satt som den skulle och följde med hela vägen in till båten, en kanon fin öring på dryga 6 kg som fattat tycke för Jonatans löja i en Swedish flag Glow vk skalle bakom 50 gram bly. Fisken innebar Jonatans 20:gonde storfiskeart och gav upphov till glädjetjut.

En öring på dryga 6 kg framkallade märkliga ljud som jag tror var någon form av västgötska uttryck för känslor. 

Det fortsatte sedan att nappa på lite allt möjlig i sådan utsträckning att vi började få slut på löjor. När dagen var slut kunde vi summera in 8 godkända fiskar varav fyra var över 6 kg, två 70 cm laxar sattes på återväxt. Många rullskrik och roliga fiskar !

Lax på dryga 6 kg

Flest kontakter hade vi på VK2 flashern på 27 fot. I övrigt nappade det bra på VK skallar och Krippled minnow skallar blyade med mellan 20 och 50 gram bly. Mest Guld eller Glow. Nästan samtliga hugg kom i medsjö i ca 1,9 knop, ofta tycker jag sånt där inte brukar vara så petigt men i torsdags verkar det ha spelat roll åt vilket håll vi åkte.

Efter en vansinnigt trög November med flera bomturer känns det skönt att vara på banan igen. Senaste tre turerna på Vänern har gett totalt 20 laxar och öringar över mått som hälsat på i Crescenten, så ska det vara:) Är ledig till den 7 Januari så hoppas kunna hitta någon mer lucka i blåsandet innan det är dags för sånt där arbete igen.

Lördagens trolling, trög förmiddag med hektiskt avslut.

Fisket på Vänern har inte varit någon höjdare för min del den här hösten. För två helger sedan fiskade jag och Jonatan oss igenom två blåsiga dagar på Vänern och kunde när det slutade guppa på söndagen endast summera in en godkänd lax och en godkänd öring. Förra helgen gjorde jag ett försök att åka på Fryken i hopp om att höstens svacka endast gällde Vänern. Efter en i princip resultatlösa dag stod det klart att svackan var riksomfattande. Den uteblivna fisken började bli ett problem då jag utlovat både rökt och gravad lax till julbordet. Det vore ytterst pinsamt att få köpa fisk till julbordet, köpt fisk skulle dessutom ge min omgivning möjlighet att i ännu större utsträckning ifrågasätta om hälften av all ledig tid och 40% av den disponibla inkomsten verkligen ska gå till fossila bränslen och fiskegrejer.

Under förra veckan rapporterades om kanonfiske på hemmaplan kring Karlstad och Kristinehamn. Ursprungligen fanns ingen fisketur planerad men rapporter om massor av laxar och stora laxar, ja så mycket lax att det gick att gå torrskodd mellan Kristinehamn och Karlstad gjorde att det tillslut inte gick att låta bli. Lördagen fick bli fiskedag och jag började leta efter en gast i telefonboken. Det visade sig vara svårare än vanligt. Det vanliga manskapet var upptagna med att jaga djur, vara kära, stirra in i väggen i trollhättan och diverse andra tveksamma substitut till laxtrolling. Lyckligtvis så löste sig gastproblemet efter några samtal då den gamla trollingräven Lersten grav grönt ljus för ett försök på silver. Lersten jagade laxar på Vänerns vattenvidder nästintill dagligen under 90-talet men har inte varit lika aktiv på senare år. Trollingränder är dock av den typen som aldrig går ur så efter någon timme på sjön är det som om man aldrig åkte i land.

Kristinehamn: 
Vi valde att sjösätta i Kristinehamn och trodde oss ha hyfsat koll på vart vi skulle efter att ha internetfiskat lite tips kvällen innan. När vi lämnade farleden bjöd Vänern på 7-8 sekundmeter sydvästvind och vi ifrågasatte ganska snabbt om det verkligen var rakt igenom genialt att sjösätta i Kristinehamn i de här vindarna. Nordöstra hörnet blir liksom sämsta hörnet i sydvästvindar då hela sjön ligger på. Efter 25-30 minuters stampande i motsjö närmade vi oss den tilltänkta fiskeplatsen. Jagande måsar och ett pärlband av trollingbåtar indikerade att vi tänkt rätt, alternativt var det fler som tänkt fel och det är ju alltid något av en tröst det också. Vädret under dagen var inget vidare fotoväder, det finns därför inga bilder på fiske eller fiskar från lördagen.

När vi riggade ut betena såg vi mycket måsar som jagade över 10-15 meter vatten, vi valde trots det att sätta kurs mot de andra båtar då vi fick rapporter om både två och tre landade fiskar i några av båtarna. Lersten sjösatte tre styckens 4-tums tomicar utan rasselkulor och ett par Bomber 15a. Jag smög ut fem löjor i VK-skallar. Tomicar utan rasselkulor är riktiga rariteter som slutade tillverkas för många år sedan. Nuförtiden är det rasselkulor i alla Tomicar. I min tackelbox saknas Tomicar utan kulor, mitt femåriga jag hade helt enkelt aldrig vett nog att köpa dessa när de fanns i butikerna i början på 90-talet. Lersten har några gamla godingar sparade för speciella tillfällen, och är man på Vänern sällan blir alla tillfällen speciella.

När vi fått ut 7 av 10 spöna hade vi plötsligt dubbelhugg, en Tomicfisk från Lerstens sida och en Löjfisk från min sida. Den relativt hårda sjön gör att vi fick lägga oss i medsjö för att kunna drilla in fiskarna. Lerstens fisk gav sig först och jag kunde lite nöjt konstatera att: - Jag kanske inte sa det, men vi fiskar laxar, inte gäddor.
Jag borde nog inte sagt det, för när min fisk kom in till båten några minuter senare var den minst lika grön. Efter att vi återutsatt gäddorna lyckades vi med en hårsmån undvika att köra rakt in i vad som såg ut att vara nordöstra Vänerns enda nät.

Efter att ha vänt runt båten styrde vi mot en kompisbåt som fått lite fisk en bit söder om oss. Vinden tilltog och det började bli rejält guppigt. Halvvägs till målet löste ett spö med en siklöja fiskad i en Vk-skalle bakom 80 gram bly ut. Linan lämnade rullen snabbt, lite för snabbt för att vara en gädda, nästan lite för snabbt för att vara en lax? Upp kom en fin fin vildlax på 65-70 cm som kunde returneras relativt smärtfritt i vågorna. Sen var det dött länge, riktigt jävla dött.

Klockan närmade sig 1430 och vi hade fortfarande inte fått någon mer fisk. Jag läste på facebook att fiskeguide Petter Larsson precis landat sin fjärde godkända lax. Petters Australiensiska skepp hade vi sett flera gånger under dagen så helt fel kunde vi inte vara. Men någon lax fick vi inte. Ynkliga tankar om att ge upp i förtid med karaktärslösa argument som att "det tar ju ändå flera timmar innan man kommer hem" förpestade sinnet.

- Det här är fan inte rättvist, vi borde få nått snart. Muttrade jag uppgivet till Lersten. Endast några sekunder efter det uppgivna muttrandet så tjongar det till i ett innerspö, fisken hade huggit på samma löjskalle bakom 80 gram som tidigare lockat vildlaxen till hugg . Efter några minuters krångel i den stökiga sjön kunde vi landa en öring på 70 cm som med ens höjde stämningen i båten och fick tankarna på hemgång att kännas lika främmande som en vegetarisk huvudrätt. Fler likadana skallar hängdes ut bakom 80 gram bly.

Av någon anledning fungerade den mindre VK-skallen i kombination med en stor siklöja bäst. Den lilla går lite annorlunda än den stora skallen, varven blir mindre, kanske var det det som gjorde det ? Eller så var det helt enkelt det enkla faktum att det är nästintill till hopplöst att tackla en stor siklöja i en liten VK-skalle i 10 sekundmeter sydvästvind som gjorde att de fungerade bäst. (överlägset bästa skallen i lördags:  http://www.vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=149 ) Tunga blyn verkade också fungera bäst. Vill man kan man kanske ha någon teori om att ett 80 grams bly 10 meter framför löjan borde dämpa rycken löjan utsätts för i den stökiga sjön i större uträckning än vad ett lättare bly gör.

Eftermiddagsrusch: 
Vi snurrade i området och såg att det var mycket betesfisk på kanterna upp mot 15-16 meter ungefär i det området som måsarna jagade över på morgonen. Man kanske borde prova längre in ? Vän av ordning vet ju att laxar egentligen inte bor där det är 10 meters djup, men vi valde att göra ett undantag och fiska över grundare områden på väg in mot hamnen. Det fanns inga andra trollingbåtar från Kil i närheten så vi behövde inte tänka på ryktet utan kunde experimentera lite utanför bekvämlighetszonen.

Vi kör upp på ett område där det är mellan 10 och 12 meter. När klockan blev 15:20 högg en 65 cm Lax  på stor siklöja bakom 80 gram bly. Precis när vi fått in den högg det igen på en Tomic 4tum "moroten" bakom 25 gram bly. Samtidigt som lersten drillade sin lax högg det på mitt näst innersta spö, återigen en löja bakom 80 gram. Lerstens lax kommer in först och strax därefter kan vi landa även min lax. Fiskarna är mellan 70 och 75 cm. 3 godkända Laxar inom en kvart !

Det började mörkna lite men vi beslutade oss för att vända om och göra ett litet litet försök till. Försöket fick dock avbrytas då det nu blåste ännu mer och det börjar bli mörkt. Vi fick vända tillbaka i medsjö och fiska oss hemåt samtidigt som vi började plocka in grejerna.  Med endast ett fåtal spön kvar i vattnet högg det rejält på en Tomic 4tum 244 bakom 20 gram bly, fisken gick dock loss under drillningen men den kändes skaplig.

Det är svårt att veta om det var platsen eller tiden som gjorde att vi fick en liten huggrusch på slutet. Jag tycker att ofta är timmen närmast skymning dagens överlägset bästa timme, samtidigt borde vi nog tidigare ha provat det grundare området där vi sett måsarna på morgonen. Dock är det svårt att inte åka ut och trängas med de andra när man vet att de får fisk...  

Den minsta laxens sista måltid: Ett 20tal Nors och en joker, en Snorgärs. 

GäddKM

I helgen var det sedvanligt Gädd-Km och gäddtävling mot fiskeklubben Karpkraft. Jag åkte upp fredag kväll och anslöt klockan 2000 till det som vanligtvis brukar vara lilla Öl-km. I år var lilla Öl-km en pinsam tillställning. Stämningen bland övriga deltagare påminde i det närmaste om en konferens för fackombud där spriten inte var gratis. Folk var nyktra, avslagna och såg ut att ifrågasätta varför dom överhuvudtaget deltog. När klockan slog 2200 var det endast Hajen och jag som var vakna och förgäves försökte hålla liv i uråldriga traditioner som att okynnesskrika skrika skällsord in i Karpkrafts stuga.

Jag fiskade med Adam och vi hade initialt en plan om att i alla fall inte fiska där vi brukade fiska av den enkla anledningen att det var väldigt länge sedan vi fick någon fisk värd att nämna där. Endera skulle vi fiska i norra änden, eller i södra ände. Då vi sjösatte båten i norra änden föll det sig naturligt att åka till södra änden eftersom det trots allt var längst bort. På vägen söderut åkte vi in i ett löjligt kraftigt regn som gjorde båtåkning i planing ytterst obehaglig. På så vis kom det sig att vi sjösatte betena ganska exakt där vi inte skulle fiska. Lördagens fiske startade runt 0800 och när fisket avslutades vid 1730 kunde vi konstatera att det gått helt värdelöst och det enda vi kunde stoltsera med var en Gädda på 2 kilo som föll för en 7 tums Tomic. Lyckligtvis hade Hajen fiskat bättre och landat b.la gäddor på 9,1 kg och 7,4 kg vilket gav Retardoz ledningen i tävlingen mot Karpkraft. Adam och jag valde därför att primärt se tävlingen som en lagtävling.

Väl i land väntade stora öl-km. Ungefär samtidigt som vi kom i land började Adam beklaga sig över diverse sjukdomar, trötthet och allmän vekhet. När det var dags för pizzahämtning lät han meddela att det inte skulle bli någon pizza för hans del. Hajen och jag tittade på varandra och tänkte båda samma sak; Ska vi säga nått ? Vi beslöt oss för att inte säga något utan lät Adam begå sitt fatala misstag och istället för pizza köpa en liten liten bit fågel som han omsorgsfullt och försiktigt skar upp i lagom stora bitar innan han tuggade varje bit 25 gånger. Vissa saker, som att spisen är varm, knivar är vassa och att det är viktigt att förbereda sig med rätt mat inför utövandet av krävande sporter, måste man lära sig den hårda vägen.

På samma sätt som att en riktig bil behöver diesel och inte bensin, så behöver en riktig fiskare rätt mat. För en metare eller flugfiskare kanske det räcker att äta en lätt och fräsch Anna Skipper influerad patetiskt ursäkt till kvällsmat, men för en trollingfiskare som ska överleva en hel fiskehelg och dessutom hålla en annalkande sjukdom i schack är det svårt att rekommendera något annat än en måltid vars tyngdpunkt ligger på Ost, kött och sås.

Resultatet lät inte vänta på sig, snart blev Adam sämre och allt allvarligare sjukdomssymtom började visa sig. Först gjorde han det nästintill otänkbara och ställde in fisket på söndagen. Sen gjorde han det helt otänkbara och gav bort sin låda öl. Då är man sjuk.

Ett nytt team bildades på småtimmarna då jag och Hajen beslöt oss för att fiska tillsammans i hans båt. Premiärtur för min del i hans Flipper 535 HT, en trevlig båt med föredömligt bra ordning ombord. Fisket på hösten brukar kunna vara väldigt bra strax efter att det ljusnat och ambitionen var att börja så tidigt som möjligt. Dessvärre innebar lördagskvällens osedvanligt goda tillgång på öl att fisket kom igång något senare än planerat.

Kul att få åka med någon med ett likartat system som jag för förvaring av fiskeprylar

Så snart vi fått i samtliga spön högg första fisken, en fin höstgös på 4,8 kg fattade tycke för en 19 cm  gul Westins Platypus, klockan var då runt 0900. Det som sedan följde var inget mindre än ett litet gösrally. Huggen avlöste varandra och inom loppet av en halvtimme hade vi missat några fiskar och landat tre gösar mellan 3 och 4,8 kg. Förutom Platypusen var det en hemma målad blå Tomic 7 tum och en Super Shad rap MU som lockade till hugg. Gösarna i Värmland gör sådär ibland. De har liksom inte läst några göstrolling artiklar och vet därför inte att det är metrosexuella Nilsmaster wobbler i 1,2 knop presenterade under Juli månad som gäller. Helt plötsligt är dom bara där högt upp i det 9 gradiga vattnet och jagar gäddwobbler i 2,3 knop i slutet av oktober, trots att gösar egentligen inte alls gör så.

4,8 kg

en 3 kg gös på en riktig tjejwobbler. 

Fisk nummer 4 var betydligt bråkigare än de tre gösarna och vi började misstänka att det var en gädda vilket det mycket riktigt var. En fin gädda på på runt metern hade fattat tycket för en blå Westins Tjockis. Någon vikt till tävlingen fick vi inte fram då vågen legat ute i regnet hela natten...

Kaxig gädda

Vi landade ytterligare 5 gäddor och en gös innan klockan var 1500 och vi åkte in. En helt okay fisketur, inga jättestora toppfiskar men det nappade lite och det är mer än man kan säga om de flesta projekt jag gett mig ut på i höst. Hajen får nog visa hur man gör fler gånger. Bästa betet för dagen var Super Shad rap i lite olika färger.

Gädd-km vann Hajen storartad genom 1 och 3 plats. 2:a blev Pär också han från rätt klubb. Retardoz sopade därmed banan med kaprkraft, precis som det ska vara.

Nordiska i Sunnanå

I Onsdagskväll gjorde jag mig redo för att åka ner till Sunnanå på torsdagsmorgonen. Tanken var att använda torsdagen till testfiska och få in någon form av känsla då höstpremiären på Vänern ännu inte hade varit. När jag stod och riggade grejer iklädd en ny Ursuit overall hemma i Kil gjorde jag ett misstag som skulle visa sig ödesdigert. Jag besudlade Crescenten med dess första dekal. Det kändes inte rätt men det kändes ändå som om märket borde sitta på när vi åkte ner till Mellerud året efter förra årets något oväntade seger. Blåa kaxiga bokstäver störde harmonin i det annars så exemplariskt skötta och ständigt lika glänsande 90-tals skrovet.

Torsdag
0500 slöt jag upp med Team Wikström och Team Dilen på Q8 i kil och vi gasade ner mot Mellerud. Till min hjälp hade jag värvat Kils sportfiskeklubbs ständige junior Andreas Wikström. Efter att vi sjösatt båten åkte vi ut mot områden som fungerade bra förra året. Ute på sjön var det ganska usel sikt och vi hade svårt att se eventuella måsdyk men ekolodet signalerade att det var ganska gott om betesfisk på kanterna utanför grunden. Mellerud visade sig till en början från samma goda sida som det gjort tidigare besök, redan när vi satt andra spöet fick vi ett hugg på det första, en lax på strax under 60 kunde krokas av och återutsättas. Självförtroendet steg, livet var rättvist och framtiden kändes som en trevlig plats. Vi fick ytterligare en för liten lax i området och Team Dilen lät via telefon meddela att de hunnit veva in 4 godkända fiskar i området. Det fanns helt klart fisk där så vi bestämde oss för att åka och leta om det fanns fler bra ställen i närheten.

Fel sort men fin teckning

Vi sökte lite norrut och fann ett område med rysligt mycket betesfisk och kunde på andra varvet landa en lax på 70 cm, en för liten och en gädda. Resten av dagen var i princip resultatlös och självförtroendet sjönk i rask takt. Först när vi beslutade oss att riva grejerna fick vi dagens andra godkända fisk när vi hade två spön kvar i vattnet... En lax på ca 75 cm som högg i höstmörkret.

Fantastisk skärpa. 

Fredag
På torsdagskvällen byttes Andreas ut mot Adam som skulle vara med och fiska på tävlingen fredag till söndag. Starten på fredagen blev uppskjuten på grund av hårda vindar och vi startade först klockan 1100. Vi sjösatte 10 fin fina tacklade löjor i den relativt stökiga sjön. Efter en timme fick vi första hugget, en öring på 59 cm på en ytligt fiskad löja i krom blå VK-skalle. En timme senare högg dagens andra fisk, en lax på irriterande 61,5 cm (62 är tävlingsmått), även den på en ytligt fiskad VK-Skalle.

Sen högg det inget mer, trots att förutsättningarna tycktes optimala. Runt oss dök måsarna och då och då såg vi stora laxar och öringar vältra sig i ytan bredvid båten när de kalasade på små Norsar. Vi  hade ingenting att väga in när vi gick in i hamnen klockan 1700. Inför lördagens start funderade vi på om vi skulle göra något annorlunda. Fredagens resultat var måttligt imponerande och torsdagens var i ärlighetens namn inte mycket bättre. Efter att ha övervägt saken över några finöl och hetsätit en påse chips bestämde vi oss för att den uteblivna framgången nog mest var otur, i morgon blir det andra bullar.

Det finns en hårfin gräns mellan att vara hälsosamt envis och tro på det man gör och att vara fullständigt förändringsföraktande och med en dåres envishet envist vägra att överge ett tveksamt koncept. I stridens hetta kan det ibland var svårt att se att man närmar sig gränsen, men när jag i efterhand tittar genom de efterkloka glasögonen är det inte helt omöjligt att vi under helgen gjorde ett besök på den mer dåraktiga sidan. Byte av beten eller byte av plats hade nog varit på sin plats.

Lördag

Vi valde att sjösätta tio nya finfina löjor strax efter att starten gått 0800 på lördagen. Fisket bedrevs på ungefär samma plats som på fredagen då vi visste flera båtar som fått fisk där. Första hugget lät vänta på sig och när det väl kom blev det något av en besvikelse då 5 kg laxen visade sig vara en sällsynt ful 4 kg gädda som inte räknas i tävlingen (inte första hand för att den var ful, utanför att den var gädda). Nästa hugg bommade vi och sen var det slut på det roliga. Vi åkte genom flertalet fantastiskt fina måsdyk och såg 15-20 laxar som visade sig i ytan när de jagade men lyckades inte locka en enda till hugg.

Våldtäkten

Förutsättningarna var fantastiska och vädret superfint. Det brukar i princip alltid gå att lura någon lax när det ser ut på det viset men framgångarna uteblev och upprymdheten byttes sakta men säkert ut mot sedvanlig semiapatisk trollingkoma. När jag satt där måttligt engagerad framför ratten i ett halvslumrande tillstånd fick jag plötsligt en oväntat klarhet. Crescenten har under tusentals timmar på sjön fått lyssna på ett ofta ganska omotiverat jämrande över dekalförsedda trollingbåtar som ligger i vägen och väjer åt fel håll. Nu hade den helt plötsligt själv fått ett kaxigt klistermärke hänsynslöst uppkört i aktern och i båten satt istället för de vanliga arbetarklasskillar i läckande flytoveraller med trasig dragkjedja två till synes främmande tjänstemän i glänsande Ursuitoveraller. Snacka om personlighetskris, stackaren visste inte vad hon skulle göra, man får nog vara glad att vi inte sjönk !

Inblåsta och delad sistaplats... 
På lördagskvällen gick jag ner och satte mig i båten och plockade fram lite nya prylar och hade ett pepp-talk med Crescenten. Sms och telefonkontakt med mer anpassningsbara trollingfiskare hade övertygat mig om att det nu var dags att testa nått nytt. Ett 10 tal mindre nors liknande wobbler valdes omsorgsfullt fram för att få simma under tävlingens sista dag.

Tyvärr blåste det så kraftigt på söndagen att någon start inte var möjlig. Det gick därmed inget vidare att försvara titeln. Vi slutade på en delad sista plats, inte riktigt vad vi hade hoppats på. Kapten Kolja visar sig vara en riktig Macarena, en Las Ketchup, en hej hej Monica, ja en riktigt One Hit Wonder helt enkelt. Team Dilen och Team Wikström försvarade Kils färger bättre med 2 respektive 3 fiskar vardera i tävlingen.

Nu ska jag försöka gå från nedbruten till revanschsugen, så det kan säkert dröja flera dagar innan jag vill ut på sjön igen :)

Havsfiske i Norge (kvitbrygga)

Den 23 Augusti var det dags för havsfiskeresa till Norge. Just när det gäller havsfiske i Norge är det sällan resan är någon större del av målet. Resan består av 120 långa mil i minibuss. Det är inte mycket att se på under den segdragna resan genom nerlagda byar på den Norrländska landsbygden, det är som att åka genom ett 60 mil långt Deje. 

Efter att via Tärnaby ha lämnat Sverige dyker man upp i Mo I Rana, därifrån är det inte så långt till slutmålet kvittbrygga på ön Halsa. Sista biten åker man färja, ett fräscht och välkommet avbrott i minibussåkandet. Färjefolket har ett intressant sätt att fastställa dagspriset, vi har hittills aldrig lyckats räkna ut hur det går till men priset varierar kraftigt från gång till gång. Att man får tillbaka pengar med hål i när man betalar bidrar till känslan av att man blivit lurad.

Lördag:

Väl framme vid campen blev det lite stressigt. Fjordarna låg vid ankomst provocerande vindstilla och det fanns ingen tid att förlora. Fiskespön måste riggas, de sista tacklen ska knytas och båtar ska kvitteras ut. Mitt i allt detta ska man försöka få i sig nått att äta också.

En av fjordarna närmast Campen fotad av Elis Wessmark. 

Efter någon timme var vi klara och kunde sätta oss i båten för en eftermiddagstur. Väderprognosen lovade sämre väder under veckan och vi bestämde oss för att köra ut på storhavet, dvs utomskärs. Med ett sjöfarar självförtroende som inte skådats sedan Thor Heyerdahls storhetstider kastade vi oss i full fart nonchalant mellan skären med förhoppningen att vi kom ihåg från förra året vart det var vi skulle åka för att snabbast ta sig ut på öppet hav. 

Väl utomskärs möttes vi av ganska rejäla dyningar, inga problem att fiska i men tillräckliga för att få det att kittlas lite i magen på folk från fastlandet. Vi började fiska på ett grundområde där djupet var mellan 10 och 20 meter och vi fått väldigt bra tidigare år, men fick endast några enstaka torskar. Det fanns nästan ingen betesfisk heller på grundet så vi började leta efter ett nytt ställe. Vi fortsatte leta efter toppar på 10-25 meter i hopp om att hitta större torskar som jagade grunt. Men succén uteblev. Storbonden Jonny som var med på havsfiskeresa för första gången visade sig vara en riktig lagspelare och drog igång en liten mäskkampanj i dyningarna, men inte ens det hjälpte. 

Återigen levererar Bladhbloggen fiskebilder av absolut världsklass. Här en mobilbild med blöt lins och sned horisont för rätta havskänslan.  En Torsk på 13,3 kg.

Vi testade att fiska lite djupare och hittade då på en del Torsk på mellan 30 och 40 meter. Störst var en torsk på 13,3 kg som föll för en Crasy Daisy Jigg på 400 gram. Vi han även glida in ett ett minatyr sej race med några sejar upp till 7-8 kg innan det var dags att dra sig tillbaka mot hamnen.

Söndag:

Söndag möttes vi av en underbar morgon och kanonfint väder. Uppspelta som medelålders kvinnor i kön till Ullared hoppade vi i båten mot en dag av fantastiska möjligheter. Havet låg platt, livet lekte och båten var fulltankad. 

Elis tog en bild över flottan i det fina vädret

Fisket var inte på topp, fisket var rent utsagt uselt. Så här med facit i hand fiskade vi förmodligen för grunt, fisken tycktes stå djupare i år. Även om vi under dagen endast fick en dryg handfull torskar upp till 7 kg så körde vi i alla fall upp dryga 60 liter bensin, det är ju alltid en tröst. 

På vägen in fiskade vi lite makrill till kvällsmaten. Vi hittade ganska snart ett rejält makrillstim och kunde göra den traditionsenliga trasselbollen på durken efter att lite väl ambitiöst ha sänkt ner 6 krokar och korkförsett sänke rakt ner i makrillstimmet.

Måndag:

Måndagen var det slut på det roliga. Det blåste över 24 sekundmeter och regnet öste ner. Ett tag fanns tanken att det vore roligt att ta en båt och åka ut och titta hur stora vågorna egentligen är när det blåser 24 sekundmeter på Atlanten, det måste ju se ganska fränt ut när de bryter över skären. Innan vi han bestämma oss så hoppade Deadliest Catch igång på tv:n, det kändes betydligt enklare och varmare att uppleva 24 sekundmeter på det sättet. 

Väderprognosen inför tisdagen såg inte speciellt rolig ut på måndagskvällen. Det går att se ett tydligt samband mellan hur många öl man dricker och hur många sekundmeter det ska blåsa nästa dag. Blåser det under 8 sekundmeter så dricker man färre än 8 öl och då orkar man ut i tid. Om det ska blåsa 17 sekundmeter, ja då kan man (bör man?) enligt samma koncept dricka 17 öl. Kvällen slutade i allsång. De något nyktrare i sällskapet lät i efterhand meddela att allsången lämnade endel att önska. Inför nästa år önskade de att vi lärde oss något mer av texten än endast "i love rocken roll" för att sedan entusiastiskt mumla resten av låten i väntan på att vår favoritrad återigen blev aktuell.  

Tisdag: 

Tisdagen var det ganska seg start, mer eller mindre rekord i seg start. Jag tror vi lämnade hamnen 16.00. Några timmar på sjön var mer än tillräckligt för att hinna bli riktigt jävla genomsura, overallerna torkade inte förens sista dagen...  Vi ägnade timmarna åt att meta lite på några sandbottnar på 15-25 meters djup. Vi fick några småtorskar till kvällsmat och någon mindre sandskädda innan vi tog kväll..

Efter rensandet så ska renset köras ut, en vedervärdig upplevelse. Ett 100-tal måsar flyger ungefär en meter bakom en och flaxar i ansiktshöjd när man välter ut hinken med rens. Fy fan för måsar. De lever i flock och för den oinvigde kan det se ut som om de samarbetar. Så är dock inte fallet. De är högljudda, aldrig nöjda och när det väl kommer till kritan, sjukt egoistiska. Det absolut viktigaste i en mås värld är att ingen annan får nått. Om någon skulle få tag i nått att äta, då gäller det att jaga den måsen tills den kräks så att maten sjunker till botten och ingen får nått att äta. Det är inte för inte måsar i folkmun brukar kallas för havets socialdemokrater.  

En fin bild, med andra ord har den sitt ursprung hos någon annan. Elis som tagit den bilden också. 

Onsdag: 

Även onsdagen fick spenderas inomskärs då det blåste friskt. Vi satte kurs mot ett sund några fjordar längre ut för att meta rödspättor. Vägen ut var inte helt smärtfri, det blåste rejält på fjordarna och vågorna gick relativt höga. 

Rödspättefisket började ganska bra med en fisk på 900 gram i första driften. Fisken högg på 22 meters djup på en enkelkrok angnad med en liten bit makrill file fiskad bakom en glidbom med 80 gram bly. Vi fick några fler mindre rödspättor, sandskäddor samt småtorskar och en liten knot. Det var dock inget superfiske utan vi åkte för att testa några nya ställen men vi lyckades inget vidare. 

Torsdag: 

Vädret var återigen uselt. När vi steg i båten kände vi oss inte längre som medelåldersdamer i kön till Ullared, vi kände oss som medelåldersmän i kön till Ullared. Smått apatiska utan någon riktig känsla för vart man ska gå, vad man ska göra eller varför man inte är hemma och fiskar gäddor istället. Efter några dagars uselt fiske slutar man se skogen för alla träd. Överallt finns egentligen stället att prova och nya arter att jaga, men man lyckas liksom inte sjösätta nått projekt "det är ju ändå ingen ide". Så man åker runt med samma gamla tackel som man skickar ner till botten slentrianmässigt på lite olika ställen i vänta på en av två saker, att det endera ska bli bättre väder eller att det ska bli socialt acceptabelt att åka in och dricka öl igen. 

Under dagen möts vi av ett rykte att det benhårda team Ranch bestående av en Ranchägare, en datatekniker och en cykelreparatör stirrat döden i vitögat och besökt ett grund utomskärs. Vi avfärdar ryktet som osannolikt då vi själva haft bekymmer att korsa fjordarna. Vi åkte och tröstfångade några makrillar istället innan vi åkte in mot land. 

Inomskärsfisket i år var sämre än förra året och förra året var det sämre än vanligt. Ingen riktig fart i något förutom makrillfisket. 

Fredagen vaar resans sista dag och vädret såg på torsdagskvällen riktigt lovande ut. Klockan 0100 skulle vinden avta och 0300 skulle det vara vindstilla. Det var sista chansen att göra stordåd. Team ranch dök upp någon timme senare och bar tunga baljor med torsk upp mot rensboden. Det fanns viss sanningen i ryktet, de hade varit bra långt ut och hittat ett par 50-60 meters toppar där det stod mycket torsk men som ändå var lite skyddade av höga klippor på sidan. 

Under torsdagskvällen var det frågestund med team ranch om vart dom varit och vad det nappade på. Det som sedan följde är lite skamset. Som om det vore ett intagningsprov till SG Karpkraft gör vi en fuling och ställer klockan på jättetidigt (0400) och smyger iväg innan resten av Campen vaknat för att vara först på plats, på någon annans plats. 

Fredag:

Vädret är fenomenalt och vi kunde hålla 20 knop hela vägen ut till grunden vi skulle testa. Grunden låg djupare än vi brukar fiska, men allt indikerade att fiskarna bor djupare nu. Stor-arne, Campägare och Norsk hade låtit meddela att det i princip inte var någon ide att fiska grundare än 40 meter. 

Grunden är inte särskilt stora, topparna på 60- 70 meters djup är förmodligen inte mer än 50*50 meter. Från topparna brantar det snabbt ner till 150-200 meter. Första nedsläppet gav en Torsk på 7 kg som faller för en crasy dasiy 400 gram i cola färg. Vi stod sedan alla tre med böjda spön några gånger för första gången under resan. 

Efter någon timme dog fisket av. Det blir ofta så i Norge, allt bara försvinner. Kanske är det tidvattensrelaterat, kanske ska man helt enkelt inte förstå. Det är i vilket fall bara att acceptera och leta reda på något annat. Ofta kan man med fördel återvända till stället några timmar senare för att se om fisken har återvänt. 

Rana 19, gott om plats för tre havsfiskare, såväl stående som sovande. 

Daniel och Jonny tog en liten powernap och jag utnyttjade finvädret till att åka lite längre ut. Som bekant är det i princip alltid bättre längre ut. Jag hittade en liten liten 70 meters topp som stack upp från dryga 200 meters djup. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att testa, även om strömmen var obefintlig och vinden i princip frånvarande var det svårt att pricka toppen med Jiggen. Förmodligen borde man kört klassisk rörpilk istället som sjunker snabbare. Andra försöket kom jag ner och fick en torsk i 10 kg klassen. De andra vaknade till liv och ville också vara med. 

Efter att ha driftat över några gånger och fått lite torskar kring 5-7 kg blev det rejält tvärstopp nere på 90 meters djup. Något hade fattat tycke för en crasy daizy jigg i cola färg och ville inte lämna bottnen. Uglystick spöet får jobba hårt och kraften och framförallt bromsen i den lilla trinidaden imponerar stort. Fisken är snart på väg upp och väger in på 14,7 kilo. Vi testar några mer gånger men lämnar sedan stället. 

Vi åker tillbaka till platsen där vi fångade torskarna tidigare på morgonen och bestämmer oss för att testa att meta lite. Jag sätter en 300 grams pirk i änden på en spridarbom, och knyter sedan en halvmeters tafs i 1,2 mm nylonlina med en stor enkelkrok fram som fästs i sejens mun, och en 5/0 trekrok som får sitta fat någonstans bak på sejen. Daniel knyter ett liknande och Jonny kör vidare med sin Jigg. 

På metena satte vi sejar mellan 0,5 och 1 kg som sedan firades ner till 60-70 meter. När vi gled av grundet och djupet började närma sig 85 meter signalerade ekolodet massor av fisk, vilket även bekräftas av att vi kunde känna att linorna driver genom stim av småsej. Torskarna verkade uppskatta att bli serverade Sej istället för gummi. Så snart våra beten närmade sig stimmen av småfisk kan vi känna hur torskarna var där och nappar. När vi kände nått nappa höll vi still i några sekunder och för att sedan ladda på ett mothugg för kung och fosterland för att få krokarna att lossna från sejen och istället fästa i torsken.

Det är skönt att meta lite ibland då det inte kräver att man är lika aktiv med att veva och pilka genom vattenmassorna. När fisket sker på såpass stora djup blir man lätt trött av att behöva veva 400 grams jigg upp och ner, det är en jäkla skillnad mot att fiska med lättare jiggar på 15-30 meter.

Efter några drifter blev det super duper tvärstopp i ett mothugg efter att något nappat på ca 70 meters djup där det var 90 meter till botten. Fisken gick mot botten flera gånger i långsamma men bestämda rusningar. Fisken gav sig sakta men säkert och rörde sig motvilligt upp igenom vattenmassorna. Vi kunde landa en kanonfin torsk som väger in på 15,5 kg. 

15,5 kg 

Vi gör några drifter till och kan bl.a landa en lubb modell större på 5-6 kg och ytterligare några torskar. Vi får sedan motvilligt kasta in handduken för att hinna packa grejer, städa stuga, rensa fisk mm innan avfärden hemmåt  klockan 05000 nästa morgon.

Torskar på 14,7 och 15,5 kg lyfts av en märkbart oberörd kontorsarbetare.  

Skagern

Skagern:
Det blev Skagern i Söndags. Klockan ställdes på 02:15 och det var inte utan att jag blev lite imponerad när jag klev upp en halvtimme senare. Det är sällan man lyckas ta sig upp i tid såhär på ålderns höst. Kanske var det lite fusk med uppstigningen då jag hade en överjävlig tandvärk pg.a en utdragen visdomstand och knapp kunde sova ändå. Jag packade fickorna fulla av värktabletter och började köra mot båten. På vägen dit hörde jag det omisskännliga ljudet av ett dåligt hjullager från bilens akter. Lyckligtvis försvann ljudet när kopplade på båten. Så det är nog bara att inte koppla av båten så ska troligtvis det problemet vara ur världen.

I skagern möttes jag av en utomordentligt fin ramp vid otterberget. Den fina rampen tillsammans med det underbara faktum att det går att köpa fiskekort på nätet till Skagern ger ett väldigt positivt intryck av sjön. Det är skönt att slippa våldsgästa gamla gubbgriniga gubbar alldeles för tidigt på morgonen i jakt på ett fiskekort de helst inte vill sälja.

Jag hade i grejerna vid 0530 ungefär. Strax därefter började det regna, något det fortsatte göra under resten av fisketuren. Första fisken högg på en Westins tjockis i en blåaktig färg. Fisken kändes kanske stadig och tog lite lina innan den lossnade. Strax efter den fick jag en minigädda på en bomber 16a.

Den tränade sjömannen kan ana att det är ett litet regnområde på väg in 

Det nappade inget mer där jag fick den första gäddan så jag tog en liten utflykt norrut i sjön. På vägen dit körde jag över några kanonfina ekon på ekolodet, det såg ut ungefär som det kan göra på Fryken när Gäddorna/Gösar är på bettet. Jag la en waypoint och bestämde mig för att vände runt och ge dem ett försök till. På vägen tillbaka till punkten högg det på en blå salmo whitefish. Jag fick 3 gäddor till i området, alla stöpta i ungefär samma form och vägde mellan 4 och 6 kg.

Gädda i dagens standardstorlek. På bilden syns även dagens bästa bete 

 Sen började det regna ännu mer, det var ett sånt där regn som gjorde att man blev osäker på vilken sida vattenytan man egentligen befann sig på. En genomsur Anders kunde inte längre hindra impulsen att åka hem längre. Att plana var dock inte att tänka på för jag såg ingenting. Jag nöjde mig istället med att trolla åt rätt håll. Halvvägs till rampen dök ett gigantiskt måsdyk upp i ösregnet. Massor av abborrar jagade på storgrund över 6-7 meter och ett hundratal måsar flög runt och dök.
Jag fick 2 gäddor till när jag körde igenom måsdyket, en på en super shad rap och en på en westins tjockis. Nästan samtliga fiskar under dagen föll för wobbler med lite blåaktig färg. När regnet la sig plockade jag upp och begav mig hemåt, klockan var då 1330 ungefär.

En katt bland hermelinerna. Råkade okynnesköpa en vänstervevad Luna 300 på blocket som jag testvevade lite under turen. En trevlig bekantskap. Nu återstår bara att hitta ett användningsområde för den.  

I rampen pratade jag med några lokala förmågor som var på väg ut. De sa att det brukade vara bäst gösfiske på eftermiddagen. Så det är den undanflykten jag valt att använda som förklaring till varför jag inte fick någon Skagerngös.  Fel tidpunkt helt enkelt.

Vättern förra helgen

Det var ett tag sedan jag skrev något här nu. Jag har fiskat en del men istället för att försöka mig på någon form av sammandrag av sommaren så hoppar jag helt enkelt till den senaste turen. 

Vättern fredag:

Jag har sedan någon vecka tillbaka ställt båten hos en kompis brorsa i Vretstorp. Att ha båten lite närmare öppnar för lite afterwork fiske i närheten av Örebro. Det blir snabbt väldigt uppenbart hur jäkla off Örebro egentligen ligger när stadens enda något sånär vettiga resmål Vättern fortfarande ligger häpnadsväckande långt bort. Förra fredagen slutade jag tidigare på jobbet och körde mot Vretstorp för att hämta båten och sedan vidare till Karlsborg, en nätt liten resa på sisådär 10 mil. 

När jag la i båten i Karlsborg hade jag sällskap av stora delar av Mellansveriges turister och ett kompani militärjeepar som övade på att åka i cirklar runt hamnområdet. För en vanlig lekman var det inte helt uppenbart vad övningen egentligen gick ut på, men vad vet jag, jag har ju inte ens gjort lumpen.  

När båten var sjösatt åkte jag ut ganska mitt på Vättern till ett stort område där det är ca 30 meter djupt och stupar mot betydligt djupare vatten.  Jag brukar fiska röding ungefär en gång per år och det år svårt att få någon riktig känsla för det. För det första känns det lite naket att hoppa över paravanerna, att fiska med färre spön än tillåtet ger samma obehagskänsla som att köra bil en bra bit under hastighetsbegränsningen. 

Här någonstans kände jag att det var rätt beslut att åka tidigt från jobbet. 

Det är lite ovant att fiska på 25-35 meter och man vet inte riktigt vad man ska hänga på för grejer. Jag öppnade med en pärlemorspinnare, en Vibraxspinnare, 2 löjor och en Apex. Det är något humoristiskt över att först lägga ut en spinnare och sen försiktigt tackla en löja så den inte snurrar för fort.

Första hugget kom på en pärlmorspinnare tacklad några meter över en blänklänga. Längan gick nog på sisådär 31 meter med en löja precis ovanför, sen kom spinnaren sisådär 2-3 meter ovanför längan. Första hugget var en röding på strax under 50 cm. Även andra och tredje hugget föll för samma bete. Röding nummer två var i samma storlek och nummer tre var ungefär 55 cm. Jag fick ännu en för liten innan det var dags att söka natthamn. 

Lördag: 

På lördagen åkte jag ut på sjön vid ungefär 0500. Första timmarna hände ingenting och jag tacklade om till lite fler löjor i lysskallar på Riggarna. Efter att ha kört någon timme med de nya betena börjar jag känna att livet är sådär orättvist. Varför hugger det inte för mig ? Jag sicksackar lite apatiskt över ett spegelblankt Vättern och funderar kring livets stora frågor som te.x  - Borde jag åka hem ? - Om jag åker hem, vad ska jag äta för mat då ? - Är det inte så att det hade nappat bättre om man hade en fetare båt ? osv osv. 

När det där utspelar sig på ekolodet för ungefär 100 gången är det lätt att bli lite apatisk. 

När jag är färdig med att tycka synd om mig själv kollar jag mina 4 djupriggsspön och kan konstatera att på pärlemorspinnaren sitter en röding i 45 cm klassen som inte har löst ut och de två nedersta löjorna är helt mosade. Det är inte otänkbart att det faktum att tre av fyra beten inte fiskade alls påverkade resultatet. Så kan det gå när tankarna är någonstans.   

Jag riggar ut betena igen och räddar upp situationen någorlunda med en röding på 63 cm som föll för en Löja i en glow swedishflag VK skalle på 27 meter. När klockan närmar sig 12.00 plockar jag upp och skyndar mig iväg till ett dop i Värmland...  Glömde bort att ta kort på fiskarna, men de såg ut mest som rödingar brukar göra. 

Rensade rödingarna när jag kom hem, den lilla hade små nors och spigg i sig, den lite större hade 3 rejäla siklöjor mellan 10 och 15 cm... 

 I morgon ska jag kanske ut på trollingpremiär på Skagern. Kanske dyker upp en rapport från det snart :) 

Singö och nytt personbästa :)

Långledighet vankades i samband med att nationaldagens skulle firas. Ganska tidigt lanserades tanken att nationaldagen borde firas i Singö i vattnen utanför Understen, vad är egentligen mer svenskt än laxtrolling vid finska gränsen. Jag hade ursprungligen lite problem att hitta en gast som ville med upp, men det löste sig när Hasse från No shit on the dragon ringde och behövde en gast till sin båt. Hans trogna vapendragare Jocke hade fastnat i en husrenovering och kunde inte följa med.

Jag tyckte det skulle bli mycket spännande att få fiska från en Silver 650 wa, men Moa var orolig efter att jag berättat att de kunde värma billyspizzor i sin båt i en speciell värmare. Hon menade att om jag lärde mig det tricket skulle det inte längre finnas någon anledning kvar för mig att gå iland, tydligen är det så att mina fiskepass är tillräckligt långa om de är.

Vi åkte upp på torsdagskvällen och kunde efter en 30 mils biltur lägga i båten vid rampen i Sundsveden. Väl framme tog vi en finöl och Hasse bjöd på Wiskey. Jag är egentligen ingen wiskey kille överhuvudtaget men tänkte att jag nog får ta en för Hasses skull. Jag ville inte göra honom orolig i onödan. Som jägare/trollare delar man nog ogärna en en trång båtkabin med en man som inte dricker wiskey. Jag övervägde att säga något om rökigheten men insåg att jag bara skulle avslöja min wiskeyinkompetens och fokuserade istället mina krafter på att inte förvrida ansiktet mer än absolut nödvändigt mellan klunkarna. Jag måste lära mig dricka wiskey... :)

Fredag:
Vi började med att lägga ut den obligatoriska kontrollskeden. Det är inte helt ovanligt med strömmar i havet så det räcker inte alltid att hålla koll på farten via GPS. Med en kontrollsked vid sidan av båten är det lättare att ha koll så att betena rör sig på det sätt man inbillar sig är mest effektivt, ofta behöver hastigheten korrigeras när man byter kurs. Vi trimmade in skedarna bredvid båten och kollade så de rörde sig bra i ungefär samma hastigheter som kontrollskeden. Medparten av betena vi riggade ut var Ismo magnum i olika färger. Magnum har tidigare inte varit någon favoritsked, men efter uppenbarelsen att man kan böja dem och få dom att gå bra i princip vilken fart som helst har de börjat bli en absolut favorit. Vi såg några båtar som håvade fisk och tjattrade om fisk på radion, det verkade som att det mesta hände kring "AIK:aren" i närheten av oldbergsund, trots detta valde vi av en såhär i efterhand lite oklar anledning att åka på upptäcktsfärd längre ut på havet. Kanske var det den sedvanliga oviljan att i onödan trängas bland trollingbåtar som gjorde att vi åkte på upptäcktsfärd.

Turen har börjat utveckla sig till en krokarnas kamp. Hasse fiskar vanligtvis enkelkrok på sina skedar. Jag är mer från Kil och vill gärna ha en stor trekrok, helst flera stycken om det går. Nu skulle vi se vad vad det högg på. Vi startade resan med 12 relativt händelselösa timmar. När klockan slog 1900 så hade Hasse fångat en felkrokad skarpsill och jag en näbbgädda. Man skulle nog kunna säga att det var delad ledning i båten.

När klockan slog 1930 förklarade jag att det var nog mest riggfiske som gällde, de andra båtarna verkade få mest på det så jag riggade ner ett spö till på riggen. Det var allt som behövdes för att vi skulle få ett riktigt vrålhugg på ett ytspö i närheten av tidigare nämnda AIK:are. En 6-7 kg lax hade fattat tycke för en gulvit ismo quack (trekrok ;) fiskad bakom 80 gram bly. Fisken bjöd upp till en bra kamp och medförde en något mer optimistisk stämning inför det fortsatta fisket, fisken fick simma tillbaka då vi ju knappast kunde ta upp någon eftersom igloon var full i Panpizzor. Vi fiskade fram till 2200 innan vi plockade upp och åkte in mot Sundsveden igen.

Lördag:
Lördagen började bra och vid 0900 snåret fick vi ett hugg på ett rigg spö på 20 fot. En Rhino sked med gul framsida och guld baksida hade lockat en lax till hugg. Hasse satte bra press på fisken som närmade sig båten. Vi beslutar att inte riva några riggar utan utan ska försöka kroka av laxen utanför båten. Strax innan landningsförsöket slår det oss att om vi gör det så kan vi inte skicka en bild och reta Jocke för att han snickrar och vi fiskar lax, så vi plockar fram håven istället. Det går inte så bra. Efter några håvningsförsök har laxen varit runt riggvajrarna både en och två gånger. Sista gången händer nått konstigt, skeden sitter helt plötsligt 1 meter framför laxen men laxen är kvar på spöet ? En närmare granskning visar att laxen sedan tidigare haft en sked med en linstump i munnen från en gammal kamp. Vi har på något vis lyckats fånga laxen, tappa laxen, men sedan fånga den igen genom att fastna i den gamla linan. Vi testar att få in den till håven igen men innan vi lyckas få den dit lossnar linan från det gamla draget och vi får upp vårt drag tillsammans med någon meter lina, ett sänke och ett halvt lekande. Så laxen gick i alla fall lite plus på vårt möte. Innan hade den ett drag, några meter lina ett lekande och ett sänke i munnen. Efter hade den ett drag och ett halvt lekande.

Efter det första hugget var det dött igen. Vid lunch letade vi oss ut över lite djupare vatten längre söderut. Där såg vi flera båtar som drillade fisk. Jag gjorde några byten på min sida och hängde bl.a ut en Ismo magnum Öhnerud i Sportings specialfärg med guld baksida fiskad bakom 40 gram bly. Skeden han inte simma speciellt många minuter innan det spöet löste ut och rullen skrek till. Tyvärr släpper fisken efter bara några sekunder och vi hinner aldrig få någon uppfattning om dess storlek.

Vi stannar kvar i området och några timmar senare får vi ett nytt hugg, återigen på en Guld Öhnerund bakom 40 gram bly. Fisken är tung och gör några riktiga rusningar. Visa av erfarenhet från morgonens håvningsfiasko så river vi riggarna när fisken närmar sig båten. Efter att ha brottats med fisken ett tag på lite kortare lina landar vi en lax som väger in på 12.2 kg. En kanonfin lax!

Vi fiskar vidare i området som känns hett, men inget mer händer. Vid 2200 bestämmer vi oss för att plocka in grejerna och åka mot Norrsten. När vi har två spön kvar i vattnet hugger det plötsligt på Hasses sida, fränt ! Att få ett hugg på sista eller näst sista spöet när man tar upp är sånt man bara läser om men som aldrig händer en själv, precis som fester med öppen bar och pizzerior som glömmer att ta betalt.

Fisken rusar lite grann men Hasse lägger bra press på den och snart kan vi landa en lax på 11,1 kg. Laxen föll för en lite grönare ismo magnum med Guldbaksida och 30 gram bly. Tanken var att återutsätta även den fisken men den undermedvetna psykopaten i mig lyckas på något sätt vrida av gälarna på den när jag lyfter den ur håven vilket förorsakade ett bisarrt blodbad, så C/R var liksom inget alternativ.

På Norrsten hälsas vi välkomna av ungefär 1 miljard myggor som var uppspelta över vår närvaro. De har kanske inte så mycket att tugga på den ön förutom trollingfiskare några veckor varje år. Men sånär på myggen var det en fantastiskt fin kväll.

Söndagen
Söndagen vaknar vi till ett regnväder som lyckligtvis slutar ungefär samtidigt som vi åker ut mot havet. Vi sjösätter prylarna strax efter 06 och bestämmer oss för att fiska till 1200 innan vi måste påbörja färden hem. Trots sovmorgon till 0600 så är vi i stort sett ensamma på sjön vid den tiden och någon timme framåt. De flesta stockholmarna tycks vakna till liv först vid 12 snåret.

0730 hör jag mig själv säga "det drar lite i mittenspöet". Det såg ut ungefär som om det hade hakat på en mindre pinne eller något annat skräp på skeden. Samtidigt som jag tar spöet så löser det ut och blir lite tyngre i andra änden, sedan blir det ännu tyngre. En riktigt tung fisk börjar gå från sida till sida och gör några 10-20 meters rusningar. Efter att ha bråkat med fisket i sisådär 15 minuter är den ca 15 meter från båten. Fisken sätter då iväg i en riktig megarusning, linan öser ut från tekota rullen och ju mer jag bromsar, ju fortare simmar fisken. Under lördagen hörde vi om en dansk som drillade en säl som tagit en av laxarna på vägen in, och jag började misstänka att någon liknande hade hänt oss, kan verkligen en lax göra såhär ? Jag inser att vi inte kommer ha en susning att vända båten innan linan är slut. Eftersom jag är sisådär 50/50 på att det är en säl så har jag inte så mycket ångest som jag borde när jag börjar bromsa rullen ännu hårdare. Det bränner till i tummen innan fisken tillslut stannar, räkneverket står då på 660 fot. Lika snabbt som den simmade bakåt, lika snabbt simmar den sedan framåt och i ett svep får jag in 300 fot lina. Sen går det lite långsammare och fisken börjar gå från sida till sida igen. Efter ca 40 minuter är den i håven, en ruggigt välkonditionerad lax runt 110 cm som väger in på 17,4 kg. Nytt personbästa ! Fisken högg en Ismo magnum i Öhenrud med guldbaksida bakom 40 gram bly.

Efter vägningen får fisken simma tillbaka. Den verkar först lite chockad av att få komma tillbaka i vattnet, den verkade inte ha väntat sig det. Kanske har den läst på något flugfiskeforum på internet att alla trollare minsann är idioter och slår ihjäl varenda fisk. Efter några sekunders tveksamhet med fel sida upp ser vi den magnifika laxen vända rätt sida upp och försvinna ner i djupet.

Ungefär en timme efter att vi landade laxen kör vi in i ett dubbelhugg på en ismo magnum guld öhnerud, och en nkmag frog med guldbaksida. En av fiskaran släppte direkt och den andra gick loss efter att ha rusat sisådär 10-15 meter. Fast det gör inte så mycket, jag är rätt nöjd. Hasse säger något om att man tappar fisk på trekrok. Jag kan ödmjukt kontra med att det är svårt att säga något om det då det statiska underlaget på laxar som huggit en sked med enkelkrok under helgen (1 av 8 kontakter) inte tillåter någon riktig analys;) Vi plockar upp grejerna runt 1200 och påbörjar färden tillbaka till Örebro.

Tackar Hasse för en mycket trevlig helg med bra fiske god mat och trevligt sällskap. Det är roligt att fiska med nya fiskekamrater, alltid lär man sig något. Hoppas på fler äventyr tillsammans :)

Summering:
Vi hade 8 laxkontakter. 4 av dem var på ismo magnum guld Öhnerud (http://www.sporting.se/item.php?pid=9275) och  en på en annan ismo magnum med guldbaksida, en på en gul rhino sked och en på en NK-Mag frog samt en fisk på en ismo quack. Samtliga beten utom Ismo quacken hade guldbaksida !? Absolut bäst var ytfisket med 30-40 gram bly. Bäst fiske hade vi i närheten av Aik:aren (oldbergsgrund). Vi fiskade i ca 2,6-2,8 knop.

Superfiske i Mellerud (18 godkända på två dagar)

(Finns en summering av vad som nappade och vad det nappade på längst ner.)
Efter Hasslöresan avlöste fiaskona varandra. Det började med en helbomtur på Fryken. Lyckligtvis kunde jag förklara bort den med att jag "bara testade båt och motor" efter vinterdvalan. Att testet tog 8 timmar med full trollingutrustning är en helt annan sak. Sen var det en tur till Ekenäs utan något vidare resultat, förmodligen var det mest Hajens fel. Efter det var det dags att vinna första trolling km tävlingen i Kil, en målsättning jag ganska snart fick revidera och ambitionen blev istället att inte komma sist, något jag tillslut lyckades med efter att ha krokat en 2kg gädda med en halvtimme kvar av tävlingen. Näst sist blev jag istäkket och nu har jag en liten uppförsbacke i jakten på klubbtiteln.

Dåliga fisketurer har en tendens att endast resultera i mer fiskesug, man vill liksom ha revansch.  Bestämde tillsammans med Hajen att vi skulle fiska Vänern lördageftermiddag till söndagförmiddag. Vi var först lite osäkra på vilken utgångshamn vi skulle välja, men bestämde oss tillslut för att göra en utflykt till Mellerud. Internet skvallrade om ganska bra fiske där nere och efter en riktig sherlock holmes insats med fotografigranskning trodde vi oss ha en aning om ungefär vart folk fiskade. Närmaste fisket låg nog egentligen Dalbergså men vi valde att sjösätta i Mellerud då vi inte i onödan ville chocka båten med en transportsträcka som understeg 10 distans.

Lördag: 
Jag åkte mot kil från Örebro 0630 för att hämta en båt och en Haj. Egentligen skulle jag åkt senare så hajen fick sova ut efter nattjobbet och jag fick vila min slitna tjänstemannakropp men jag valde att åka någon timme tidigare för att inte avlida i bilen. När det gäller att komma iväg på morgonen har det sina fördelar att sakna AC i bilen, man vill gärna ha kört klart när solen står högt på himlen.

Inte ens en Erikssonbroder kan få en 5,1 kg öring att se så liten ut,
imponerande gjort av mig. 

Vi började lägga i spöna strax före 12.00. innan vi fått ut alla 10 spön hade vi haft fem kontakter... 2 för små öringar, en 65 cm öring och 2 gäddor. Vi började ana att det skulle bli en händelserik dag och var rädda för I-landsproblem vid matlagningen, det kan vara svårt att triangia steka hamburgare om det hugger samtidigt. Mellerudslaxarna och Mellerudsöringarna visar sig sig dock vara betydligt mer väluppfostrade än sina värmländska kusiner, de lät bli våra löjor under middagen. Först när hamburgare nummer tre ätits upp högg nästa öring och sen fortsatte det, minst sagt. Vi hade flera dubbelhugg och minst ett trippelhugg. Ingen riktig koll på vad som högg när, men när klockan närmade sig 1800 hade vi landat 9 klippta godkända fiskar och en kanonfin vildlax (samtliga återutsattes då vi inte ville spara någon över natten i värmen) Vildlaxen på 7-8-kg bjöd på en galen fight. Först flera långa rusningar och sen en segdragen dragkamp. Linan pekade länge rakt ner och jag hade problem att få den till båten. Trodde först den satt fast i riggarna men efter att ha plockat upp både riggar och några ytspön kunde vi konstatera att den inte satt fast i något utan att fisken var kvar på djupet tycktes bero mest på att jag var klen. De flesta fiskar var öringar på 3-4 kg. 2 öringar var runt 5 kg och en lax på 7,1 kg som innebar en marginell putsning av hajens pers på vänerlax. Hajen fick även en öring på 85cm som var riktigt fotomodellsmal och vägde bara 4,9 kg, det var en såndär öring där kindfilen förmodligen hade varit den bästa biten.

Stadig FrykenHaj med smal Väneröring

När klockan passerat 1800 blev det dött ett tag. Efter någon timme kom vi på den geniala iden att tillverka en chipspåsemask som den som fick nästa fisk skulle ha på sig. Det hela fick önskvärd effekt och nästan direkt efter att konstruktionen var klar högg en 6 kg lax. När dagen var slut kunde vi konstatera att vi haft 11 godkända fiskar i båten, en vildlax ett antal försmå och ett gäng gäddor.

Chipsmannen har skymtats i Mellerud

Klockan 2200 åkte vi in mot dalbergså för att sova några timmar. Aldrig varit i den hamnen förut men vi hittade en gästbrygga och gick upp för att leta efter en hamnvärd. Hamnvärden var i lätt kemisk obalans och hade jazzfest med järngänget. Det slutade med att vi fick låna hans brygga gratis i några timmar och betala en annan gång.

Söndag:
Uppstigning skedde 0400 och vi satte kurs ut mot gårdagens fiskeplats. Vi började med viss

Årgångs laxgodis 

 tveksamhet rigga ut mjuka, dassiga och trista löjor. Löjorna som var rätt dåliga redan dagen innan hade inte blivit bättre av en natt i en måttligt kall igloo. Det var en härlig blandning av alla möjliga årgångar. Flera av paketen var säkert omfrysta både en och två gånger. Löjorna var så mosiga, fjällösa och allmänt hängiga att Finland förmodligen skulle överväga ett krig om de visste vad vi stoppade in i deras VK-skallar.

Det är alltid svårare att få en dålig löja att gå bra, de saknar liksom styrsel i kroppen och vill gärna skruva sig på konstiga sätt vilket resulterar i att löjan gör propellern, dvs snurrar frenetiskt istället för förföriskt. Lyckligtvis var det väldigt lugnt väder och då är det lite lättare. Är det gropig sjö så slits en trött löja sönder snabbt och man fiskar snart med ett sånt serietidnings fiskskelett i löjskallen.

När vi fått ut 4 spön fick vi dubbelhugg, en för liten öring och en gädda. Sen tog det tvärstopp i några timmar. Hajen sov och vaknade inte ens av ett rullskrik vid runt klockan 8, han pratade dock osammanhängande med mig under drillen men har inget minne av detta :) Landade en öring på 63 cm som blev startskottet för en ny huggperiod. Vi fick i ganska snabb följd 3 öringar på 3-4 kg, sen kom ett riktigt dunderhugg. 60 meter lina försvann från rullen i ett svep, fisken gjorde sedan flera längre rusningar innan den tillslut närmade sig båten och vi kunde landa en kanonfin lax på 8,6 kg, superstark i det varma vattnet. När klockan slog 1200 slutade vi fiska och hade då haft 7 godkända laxar varav några fick följa med hem.

Den mystiske chipsmannen. På vardagarna lever han mitt ibland oss, men på helgen lever han alla vettiga mäns dröm och fiskar och äter chips hela dagarna 

Helt galet fiske ! Som Hajen så fint uttryckte det: "den här sjön vill jag åka till fler gånger". Det är inte helt utan att man blir lite avundsjuk på dalslands hörn av Vänern. Det kanske är i Mellrud man ska bo, de har ju både tomtemuseum, grymt fiske och något som heter trollingkorv som går att köpa på konsum.

Standardöring men extraordinär frisyr 

Summering: Vi landade totalt 18 godkända klippta laxar samt en superfin vildlax och ett helt gäng försmå på 2 dagars fiske. Toppar på 8,6 7,6 och 7,1.  Bäst fiske via planerboarden med 30-60 gram bly, vi fick mest på VK-skallar i de här färgerna samt några andra i diverse crom/guld färger:
http://trollingcenter.se/shop/index.php?main_page=product_info&cPath=8_88_31&products_id=168
http://trollingcenter.se/shop/index.php?main_page=product_info&cPath=8_88_31&products_id=153

Men fick även en del på: http://www.olssonsfiske.se/anchovy-huvud-crome-guld-p-4219-c-578.aspx samt http://www.olssonsfiske.se/minnow-huvud-crome-guld-p-19969-c-578.aspx Båda fiskade tillsammans med actiondisc.