Advenstspecial ett!

Mal och karpfiske i Rio Ebro, Spanien

Det var ganska sent på hösten, jag tror 05 eller 06. Min gamla klasskamrat Elias hade sommarjobbat på en fiskecamp i Mequinenza, Spanien. Campen låg bredvid Rio Ebro, ungefär där Rio Segre rinner in i tidigare nämnda flod. I Ebro fiskas framförallt Mal och Karp. Malarna växer sig brutalt stora och strax innan min avfärd hade Elias fångat en fisk på över 240 cm. Malarna släpps som regel tillbaka och att väga dessa vidunder är aningens omständligt, därför mäts Malar allt som allt oftast i längd. Under ett telefonsamtal med Elias berättade han att han var ledig några veckor och om jag ville kunde jag komma ner och fiska mer eller mindre gratis.

Jag hade precis slutat Sportfiskegymnasiet i Forshaga. Efter att ha forslats ut i verkligheten genom den milt pinsamma spöparaden (sån som typ militärer har med svärd och gevär, fast vi kör med fiskespön.) Möttes jag av ungefär lika många jobberbjudanden som när jag 3 år senare gick ut som fastighetsekonom mitt i Finanskrisen. Jag hade med andra ord tid, massor av tid. Så jag räknade lite på resan och insåg att det här inte behövde bli så dyrt. Ryan Air var villiga att ta mig från Nyköping, Skavsta till Spanien, Barcelona tur och retur för 800 kr. Anmärkningsvärt billigt sa Elias och föreslog att jag bokade illa kvickt. Hittade billiga bussbiljetter som visserligen innebar en natt på flygplatsen, men det var det värt. Så det var bara att skrida till verket, här skulle fiskas mal!

Efter att ha spenderat en ruggigt seg natt på Skavsta lyfte jag förväntansfullt och påbörjade min resa till Barcelona. Landade efter 5 timmars ganska trivsam flygfärd. Väl på plats i Spanien ringde jag Elias och berättade att jag landat och stod i terminalen. Va bra sa han, jag är snart framme och kommer in och hämtar dig. Tiden gick men det dök inte upp någon Elias. Jag ringde igen, han såg mig inte, jag såg inte honom heller. Vi stod i olika terminaler. Vi bestämde en ny mötesplats, men ingen Elias. Servicepersonalen tröttnade ganska snabbt på mig då jag envist frågar efter Terminal 3C som enligt dem inte finns. Hjärndöd jäkla Servicepersonal, Elias står ju i Terminal 3C!?… Jag frågade efter en terminal som hette nått med C? En terminal med en trea? Men icke, den tröga Servicepersonalen hade inte ens koll på sin egen flygplats. Vi bestämde några egna mötesplatser. Parkeringsplatser, höga master, reklamskyltar mm, Vi höll på så ganska länge. När Elias börjar prata om flygledartorn, som ligger så långt bort att man knappt ser dem börjar det dock kännas riktigt riktigt fel.

Då går det upp ett ljus. Tänk om… Alltså tänk om Barcelona har mer än en flygplats? Ungefär samtidigt som ljuset går upp dör batteriet i Elias telefon. Jag frågar servicepersonalen om det finns fler flygplatser? Jojomensan det finns en till 30 mil österut. Det går bra nu tänker jag och funderar på nästa steg, men jag kan inte göra så mycket. Efter någon timme ringer Elias, han har kommit fram till samma slutsats, vi är på olika flygplatser. Han är inte helt nöjd över att behöva åka 30 mil helt åt fel håll för att hämta mig... Efter ganska många fler timmar kan han plocka upp mig. Vi är inte helt överens om vems fel det är men jag hävdade envist att man bör upplysa besökare om det finns två flygplatser i samma stad. Elias däremot lägger sin vikt i argument som att om en flygplats heter Girona/Barcelona så ligger den framförallt i Girona, inte Barcelona.
Vi anländer till Campen sent på natten och somnar kvickt i vår lilla stuga. När vi vaknar på morgonen berättar Elias att det finns en plats som fiskat jäkligt bra på Mal senaste tiden. Den platsen är tyvärr upptagen i några dagar, så Elias föreslår att vi ska fiska Karp istället, tills platsen blir ledig. Inte mig emot, jag hade knappt landat en karp innan och har nog aldrig landat någon efter heller. Karpen i Rio Ebro är inte naturlig utan den är precis som Malen inplanterad och återfinns nu i mycket stora nägder. Karparna blir rejält stora och fiskar över 20 kilo är inte helt ovanliga.

Karpfiskarna som kommer till Ebro har fiskat mycket hårt med Halibut-pellets. Ett slags fiskfoder som ursprungligen används till hälleflundraodlingar i Norge. Det har mäskats flitigt med det och Karparna är rejält inkörda på betet, så vi väljer att fiska på såna pellets i första hand även om vi har med lite vanliga Boilies också (pastabollar typ). Vi fiskar från båt och använder oss av vanliga karputrustningar. Vi ankrar upp båten och kastar ut våra beten. Vi mäskar lite med hjälp av PVA-påsar. (små nätpåsar man fyller med godsaker, påsen löses sedan upp i vatten och godsakerna hamnar runt betet). Det tar inte många minuter innan första fisken hugger. Karpfisket verkar löjligt lätt, det blir väll iofs kanske så när man fiskar med en infiskad guide på uppmäskade platser under bra förutsättningar. Något man borde pyssla mer med på hemmaplan kanske:) Det nappar karpar hela natten, betena får inte ligga stilla särskillt länge. största fisken hugger på ett av mina spön. en karp på dryga 13 kg. Vi landar säkert över 10 fisk första kvällen.

Dag två spenderas på liknande sätt, vi fiskar från båt på ungefär samma ställe. Vi har under dagen diskuterat lite olika teorier om stora karpar. Vi bestämmer att de största karparna nog gärna vill gå djupare. Kanske följer de kanterna mot det riktigt djupa delarna av floden på något Braxliknande vis. Vi lägger båten lite längre ut och kan på så sätt träffa både mäskplatserna och djupkanter. Vi lodar omgivningen och kastar ut några markeringsboj, det strömmar ganska bra och varken beten eller båt hamnar där det är planerat. Men nu har vi bestämt oss, vi ska i alla fall prova. Vi har redan landat ett flertal karpar över 10 kg och är ganska nöjda, fungerar inte taktiken gör det inte så mycket. Måste erkänna att den i teorin så perfekt genomarbetade taktiken i praktiken kändes måttligt het. Att slänga en liten liten pellets mitt ut i ingenting kändes som ett riktigt långskott, så vi knöt på två pellets...

Efter en stunds totalt stilltje får Elias ett hugg på sitt ”djup spö” spänningen stiger men när den krokats ser vi att fisken förmodligen inte är särskilt tung. Jag ska precis håva den när Elias börjar låta nervös. Det är nått visst med den här karpen. Det har inte med storlek att göra, utan det här är en "fully Scaled" vilket typ är Karparnas svar på en Crescent Crown, ett riktigt jäkla praktexemplar. Det är liksom stora fjäll över hela fisken vilket är mycket ovanligt. Oftast är det ingen komplett fjällsamling, utan enbart sporadiska fjäll. Där i ligger den enastående skillnaden. En Fully Scaled är en fisk som man i många vatten bara fångar någon enstaka gång under sin livstid. Det var därför Elias log som en katolsk präst på kollo när fisken håvats.

Dag tre ska vi fiska mal! Till vår hjälp har vi några rejäla 8,6 fots malspön bestyckade med Tekota 800 rullar. Manliga prylar, helt klart. Vi ska ro ut våra beten, spöna och rullarna går inte att kasta med. Vår båt är den imponerande skapelsen ”Navigator Zwei”, en tysk kvalitets gummibåt på strax över metern med limmade plaståror. Jag tror båttypen är optimerad för folk kortare än 190 cm och den används förmodligen med fördel i något mindre, lugnare vatten än Rio Ebro.

Malarna har lärt sig gilla karpfiskarnas frikostiga mäskkampanjer. De dammsuger gärna en mäskplats, det är enkelt och näringsriktigt. Pellets har dessutom svårare att simma undan än fisk. Därför kommer vi att använda oss av Pellets även när vi fiskar mal. Vi använder en tjock kevlartafs med en kraftig enkelkrok på. Efter enkelkroken trär vi en serie pellets på en linstump, typ5-10 stycken. Detta rors sedan ut till den tilltänkta fiskeplatsen. Där tacklet kopplas till en brottlina (ca 0,20) som fäst i en tung sten (2-4kg) När fisken sedan hugger rycks brottlinan av och fighten kan börja. I teorin kastar man i en hink pellets på platsen där man släpper stenen. En hård ström och en i bästa fall halvbra båt gör att utförandet blir mycket svårt. När stenen är placerad sticks spöna ner i backen och spänns upp ordentligt med stenen som motvikt.

Jag får äran att ro ut första betet. Jag måste erkänna att hade jag fått välja båt på den öppna marknaden och inte varit tvingad till det något begränsade båtutbudet i Elias bil, då hade jag valt en annan båt. Det stack ut väldigt mycket Anders över kanten när jag rodde ut betena. Minst sagt svårt att ro i strömmen med halva kroppen utanför båten. När jag lagt ut första spöet och vände tillbaka för att hämta spö nummer två högg det på första spöet! Löjligt! Jag hoppade snabbt ur båten och kunde snart landa resans första mal, en fin fisk på 180 cm. Fantastiskt, min resa var typ gjord, en häftig mal var fångad och jag var klar. Fisket fortsatte och vi landade flera malar redan första kvällen. Jag fick äran att drilla kvällens och resans största fisk,en mäktig mal på hela 227 cm! (bilden till höger och de två nedanför) En grymt stark fisk som kunde besegras efter ca 15 minuters hård press. Malarna är riktigt starka, de gör kanske inte långa snabba laxrusningar, men när de väl bestämt sig för att simma någonstans, då jäklar simmar de. Maxad slirbroms och tumme på spolen hjälper föga om malen vill åt andra hållet. Ofta tar de även hjälp av den kraftiga strömmen i delar av floden.

Under kvällen får jag även den tvivelaktigt trivsamma uppgiften att landa några Malar åt Elias. Tumgreppet på abborrre har man ju hört talats om, på malar använder man en annan vidarutveckald form av tummgreppet. Den som skall landa malen går helst ut i vattnet, får tag på tafsen och leder försiktigt malen mot kroppen. Sen Sträcker man in händerna i malens gap... Självbevarelsedriften säger att händerna inte bör vara där, men det skulle visst vara lungt påstås det från stranden. Så det var bara att ta tag i underkäken och hålla tummarna på att få behålla dem. Sen brottade man upp fisken på land. Tricket är att hålla i underkäken stenhårt, är det ett halvdant slabbigt handslag man fått till gör det ont när malen skakar på huvudet, händern glider då över malens alla tänder... Allternativet är ju att använda handskar men ska man vara på det humöret kan man lika gärna flugfiska.

Vi fiskade en bit in i mörkret men det var svårt att fiska när det blev för mörkt. Hela ro ut betesproceduren blev mycket komplicerad i mörkret. Det ganska hårt

strömmande vattnet gjorde det svårt att höra vad killen på land sa, och kroppsspråk kräver visst ljus för att kunna avläsas med någorlunda säkerhet. Vi gav oss och åkte mycket nöjda hemåt. Kommer inte ihåg hur många fiskar vi landade första kvällen, tror det var 4.

Även andra maldagen blir succé. Vi fångar flera malar och den största fångar Elias på 204 cm, en sällsynt tjock fisk. Malarna har överlag ökat i kondition sen användandet av pellets blivit allt mer omfattande. När det mörknar visar Elias en av anledningarna till att det är så mycket mal på platsen, när vi lyser med en stark ficklampa över den nattsvarta vattenytan fullkomligt exploderar den av småfisk. Malarnas smackande (de glider upp underifrån och stänger munnen men en högljud smäll vid ytan) berättar att det går åt ganska många småfiskar i minuten, ett mäktigt nästan kusligt ljud. Insikten i småfiskarnas öde och malarnas jaktteknik gör att det känns sådär halvbra att glida runt i Navigator zwei med armar och ben utanför båten. Uplevelsen resulterar i att jag på fullt allvar kan säga att jag vet precis hur en torrfluga känner sig när den ligger och ser lättfångad ut på ytan.

Tredje dagen blir inte riktigt lika bra, men vi fångar mal då också. Vi fiskar alla dagar på samma ställe och det är fascinerande hur mycket mal det verkar finnas på platsen. Den har levererat dagligen i flera veckor! Jag tror att tredje dagen var sista dagen vi fiskade, vi avslutade resan med en liten spansk raket, så att man kunde pricka av det landet också.

Samanlagt under resan vill jag minnas att jag fångade 5 Malar över 180 cm och någon lite mindre. Ett resultat jag var mycket nöjd med. Sett till hur häftigt det var och vad det kostade så är det med lätthet den bästa fiskeresa/utlandsresa jag varit på.

För den som är sugen på en fiskeresa till rimliga pengar kan jag varmt rekommendera Rio Ebro. Jag är iofs osäker på hur fisket har utvecklats, om det är lika bra eller bättre eller sämre. http://www.bavarian-guiding-service.de/index.html där är Campen jag bodde på. Ska väll kanske nämnas att det finns många olika camper i området.

Åmål Idag!

Efter Fredagens otvivelaktigit rejäla insats inder årefesten kände jag att jag var klar med dumheter för den här helgen. Lördagen spenderades med att läsa bloggar och reka läget. Under lördagen verkade det ha landats en del ganska fina fiskar utanför Åmål så vi bestämde oss att det var dit vi skulle på söndagen. Lämnade stan 0600 och satte kurs mot Kil för att sedan fortsätta till Åmål. Krånglade lite i kil och fortsatte krångla lite när vi kom fram till Åmål, hade stora gäddartilleriet på spöna och fick knyta ordning lite löjtackel. Senaste vänerturernas minst sagt medelmåttiga resultat (tror det är 4 turer utan fisk över måttet...) har uppnåts genom att fiska med plast. Så för att försöka höja självförtroendet i alla fall i början öppnade vi med 10 fin fina Siklöjor. Krånglandet ledde till att vi inte var ute och hade sjösatt grejerna i den så kallade "bassängen" förens strax efter 10.

Såg ganska snabbt några av båtarna som rapporterat fisk igår i området. Även betesfisken verkade hemma när vi snurrade över några gamla waypoints. Det här tycktes lovande. Snart visste vi dock bättre, det här var inte ett dugg lovande. Fick en rapport som berättade om två andra båtar i området som inte haft en stöt. Det hade inte vi heller. Dagens fiskekamrat Hajen tog en powernap samtidigt som han eftertänksamt erkände att hans "några öl hemma" igår hade slutat i något stureplansefterliknande storfräsartrick då han avslutat med att beställa en flaska mouserande vin(!?) som han svept lite stiligt på krogen strax innan stängning.

Försökte hålla modet uppe och riggade om, bytte lite skallar och skiftade från siklöja till nors på några spön. Min kreativitet förblev obelönad, båtarna började skingras och de dykande måsarna dök aldrig upp. Vi höll oss kvar på banan fram tills det var nästan mörkt, en ansträngning som föga förvånande var helt resultatlös. Vi åkte in och nådde rampen strax innan det blev helt bäckmörkt. Tenta vecka nu... Nya tag kanske på fredag eftermiddag och i helgen.

Trisst med inlägg som säger inget fiske?

Jo, här kommer ett till, det fiskas precis ingenting... Helt hopplöst blåsigt ute! Nästa vecka går det kanske att se slutet på detta blåsiga elände, men då börjar samtidigt nästa elände. På fredag nästa vecka är det dags för jordens mest meningslösa och värdelösa tenta. Inte nog med att den är meningslös och fullständigt vansinnig i sitt innehåll, det tycks också bli den svåraste tenta jag skrivit. Det är mycket matte och matte är inte min grej. Så här i efterhand önskar man att man inte fiskat bort typ alla matte B och matte C lektioner på gymnasiet. (fick på fullt allvar godkänt i kurserna med motivationen: "Anders, jag tror faktiskt du kanske skulle ha kunnat förstått det här". Detta efter att ha presterat ett högst medelmåttigt 2 poäng på nationella provet.) Men men, det var roligt att fiska också.

Ikväll är det Kils-sportfiskeklubbs årsfets på glada killingen, det tror jag blir trivsamt. Fint att återvända till ursprungs stad och bejaka sitt kulturarv. En festkväll bland osmakligt raggarpimpade rishögar gör gott och är faktiskt häpnadsväckande studiemotiverande. Finns en vilande plan om fiske på lördag, men det ser, hmm ja just det, blåsigt ut... Hopplöst blåsigt. Enda gången det inte blåser är när det är kallt. Helt plötsligt förstår jag varför Sverigedemokrater envist önskar en vit jul. Då blir det i alla fall kallt och vindstilla.

Söndagen kan kanske bli fiskbar, en vänertur lockar om vindarna blir vad som nu lovas. I övrigt tog jag just beslutet att i brist på nuvarande fiskehistorier får vi rapportera om gamla fiskeäventyr istället. Som julspecial kommer det bjudas på ett reseminne varje advent:) Tror vi kommer att avhandla malfiske i Spanien, lite olika fisken i thailand, tämligen spontana och händelserika nätter i Indien(Inte nödvändigtvis fiskerelaterat) samt nått norskt äventyr kanske.

Abort, abort, abort!

Den i tidigare inlägg omnämnda blåsten visar inga tendenser att ge vika, vi kastar in lördagshanduken redan nu. Kommer att blåsa mycket i natt, även om det ger sig att blåsa kommer det nog rulla in rejäla vågor under morgondagen, blir ett riktigt gränsfall, släpper de iväg oss kommer vi inte ta oss någonstans. Dessutom står ett gäng Corona, någon Falcon lite Carlsberg osv i kylen och väntar. Denna samling argument från både Spanien, Sverige och Danmark förenklar beslutet. Tanken är att fiska på söndag i alla fall. Vi skjuter upp fisket och under tiden skjuter vi upp:)

Tävlingsdags

Det stundar tävling! Grums Vinterträff går av stapeln i helgen och målsättningen är att deltaga. Tävlar gör jag tillsammans med UV-Eriksson. Vi hoppas kunna återupprepa succen från Ekenäs och motbevisa den där tesen om att blixtrar aldrig slår ner två gånger. Lördagen ser utomordentligt blåsig ut, men söndagen ser ut att vara åkbar. Det passar oss utmärkt. Endagarstävlingar har blivit något av en specialitet för oss, vi vann en engång.

Taktikmässigt känns situationen tämligen oklar, men jag anar och misstänker att vinden kommer bestämma åt oss vart vi ska fiska. Långturer i högsjö är något vi helst inte sysslar med, det kräver en helt annan logistik än den Anders vanligtvis jobbar med. Det hoppar och studsar prylar överallt, och allt hamnar längst bak i stora okontrollerade högar. Ibland lossnar
det grejer, typ hyllor och stolar och sånt. I sådana lägen överväger man att släppa på gasen, men ska man visa en dubbelt så tung Beason vart skåpet ska stå så ska man. Det handlar inte om hur bra båtar går i sjön, det handlar om hur mycket kapten och båtsman kan uthärda.

Ett litet gäddförsök

Jag fick tag på många fina siklöjor i Visten, klockrent, enklare än att meta. Vet inte riktigt hur mycket längre de ska dra den där noten men de håller hus på västbynäset. Där kan man köpa siklöjor för 30 kr kilot. Är man så finsk pedant med uppfattningen att ett tappat fjäll automatiskt innebär en helt värdelös löja ,är hela konceptet med att fånga siklöjor i not inte att rekommendera De tappar både ett och två fjäll. Wobbler har å andra sidan inga fjäll alls, å inte skedar heller. Men vad vet jag, jag är blott en speleman.

Vänerfisket såg tidigt ut att blåsa bort. Kanske hade funkat att traila runt sjön och på så vis någorlunda smärtfritt kunna gå ut från någonstans som inte är längst norrut i sydvästvindarna. Men jag var inte riktigt inställd på en långtur. Bestämde mig för att fiska gäddor istället. Min teori var enkel ofelbar och idiotsäker. Det lekte löjor i Visten, och en kompis rapporterade gäddor som var "sanslöst välkonditionerade och knottriga på magen" från en annan sjö. Om det lekte löjor på två ställen gjorde det nog det på Fryken också tänkte jag. En miljard vilt gökande siklöjor i en silverblänkande orgie borde locka fram en och annan gädda.

Funderade först på att fiska med siklöjor från visten. Insåg dock fort att jag saknade wireförsedda tackel. Det kändes krångligt och jag bestämde mig då för att löjor nog inte var så bra ändå. Finns det miljarder gökande siklöjor behövs säkert nått som utmärker sig. En död siklöja i en färgglad löjskalle som rör sig på de mest osedvanliga sätt är nog inte tillräckligt i ögonfallande. Wobbler fick det bli.

Hade prylarna i sjön strax efter 8 och bestämde mig att fiska några platser där man nätade löjor förr i tiden. De borde ju leka på ungefär samma ställen nuförtiden. Men väl på plats var inte löjkoncetrationen riktigt var jag hade önskat mig. Det syntes lite mer stim än vanligt och jag tror att man lite förhastat skulle kunna påstå att man såg mindre fisk som "hängde" pelagiskt ute i sjön. Så jag letade vidare efter de enorma löjstimmen jag kallt räknade med skulle finnas. Hittade ganska fina bollar hyfsat nära land över 50 meters djup, jag bestämde mig för att det var siklöjor. Började snurra där och nöp snart en 3 kg gädda på en super shad.

Fortsatte fiska och snart nappade en något större gädda på bortimot 5 kg, den föll för en 30 cm balzergädda. Riggade om betena, tog ett tag då det hade börjat blåsa onödigt mycket. Precis när jag var klar högg det igen, på en yu-zurei denna gång. Ett hugg som hade rätt tyngd, började få lite bra vibbar och kände mig ganska nöjd med tillvaron. Fisken kom visserligen med allt lättare, men det kändes fortsatt bra. Byggde upp en bild i huvudet om en charmigtrund höstmadamm att gosa lite med. Snart bröt en gädda vattenytan. Fisken såg betydligt mindre ut än jag trott, jag inspekterade den och ryckte till!. Fisken saknade stora delar av den estetiskt så viktiga överläppen och såg överlag vanskapt ut på vänstersidan. Inte vad jag väntat mig. Avkokningen gick snabbt, smärtfritt och utan kunde turligt nog ske utan fysisk kontakt. Efter tredje gäddan blev det intet mer. Kastade in handuken och åkte hem 1530.

Bananer...

Jag kommer aldrig mer kunna äta bananer. Det började med att en av kils större ranchägare påpekade att bananer sedan urminnestider haft en oroväckande utseendemässigt likhet med en manslem (kalla mig gammeldags, men jag var inte sen att hålla med om att sådant skall hållas borta från ansiktsregionen, och flera andra regioner också för den delen) Bananer har även marknadsförts hårt som den värstaste av värsta otursfaktorer i en trollingbåt. Som om ovanstående inte vore nog förknippas nu även bananer med det tråkigaste i lektionsväg Karlstads Universitet har att erbjuda. Vi pratar skatterelaterade mikrouppgifter, vi pratar om samhällets nyttomaximering i förhållande till hur många bananer varje individ får, vi pratar dödviktsförluster skatterna ådstakommer osv osv. Det är hemskt. Mikroekonomi överhuvudtaget är ett mycket, mycket, myyycket överskattat ämne. Det handlar om olika fullständigt verklighetsfrånvarande teorier som försupna gubbar i djupa fåtöljer tänkt fram. Teorier som får mig att minnas den gamla godbiten "varför behövs egentligen ekonomer". Länkar till den här nedanför och passar på att fundera över mitt karriärval...

http://www.youtube.com/watch?v=_cpo4JKtXf4

Inget fiske har det blivit heller. Var på väg upp i morse men sov vidare, knappt ens med dåligt samvete som följd Tappar verkligen stinget, lutningen i uppförsbacken tycks ha ökat. I kväll ska det i alla fall dras not och fångas siklöjor. Då får man nog många, siklöjor gör sig fint i löjskallar. Framförallt de lite större blir mumsiga mumsbitar som kan fås att göra lååååånga svängar i VK skallar. Har man lite tur får man även se gammal värmländsk biotopvård i sitt esse när gäddor som fångats i noten spikas upp på ett träd till allmänhetens jubel.

Det finns vissa tankar på en vänertur i helgen, men det ser blåsigt ut. Det blåser typ jämt nuförtiden. Inte ens den tidigare så självklara "måndags stilltjen" återfinns. Kanske är det så att det finns för många arbetslösa nuförtiden, arbetslösa som kan använda "stilltje mådagen" till att faktsikt fiska. Lagen om all jävlighet funkar inte då, fler blir glada av att det är vindstilla än antalet som sitter bittra på jobbet över att inte söndagen var lugn istället. Fenomenet "måndags stilltje" tycks därigenom ha upphört. Lågkonjunkturen visar upp nya skrämmande effekter.

Om vänerturen uteblir anar jag att det blir en gäddfisketur någonstans. Något måste man ju göra?

Klubbkampen

Det såg mycket osäkert ut om det skulle bli någon tävling i lördags eller inte. Prognoserna på fredagskvällen skvallrade om en kommande dag med verkliga gränsfallsförhållande. Klubbkampen är en tävling som går mellan karlstad hammarö båtfiskeklubb, grums trollingklubb, och kils-sportfiskeklubb. De tre bästa båtarna från varje klubb räknas. Kil ställde upp med 3 båtar, övriga 19 i tävlingen fördelades på hammarö och grums. Kil hade med andra ord en liten uppförsbacke att starta i. Jag hade till min hjälp fått Peter ifrån team UPO i båten. tillsammans skulle vi visa vart skåpet skulle stå.

Starten gick från en regnig lillängshamn vid 0800, vi gasade på mot pricken. Taktiken var vid startögonblicket fortfarande tämligen osäker, vi åkte mot pricken och sen beroende på väder och vind skulle vi kanske fortsätta någon annanstans Men att åka längre var inget som lockade, det slog ordentligt i motsjön när sydostvinden tryckte på med sina 8 sekundmeter. Vi la i grejerna ganska direkt vi kom i höjd med hammarö sydspets. Fler verkade använda sig av samma taktik och vi låg snart 5-10 båtar på rad och kasta ut prylarna.

När vi slog av gasen upptäckte jag att vi gjort bollen. Bollen är när man sätter beten på rullarna på taket, och betena sedan studsar loss i vågorna och snurrar runt varandra i en kaotiskt flätningsliknande rörelse. Bollen, till skillnad mot högen, är alltså i huvudsak ett lintrassel. Löste bollen hyfsat kvickt, en liten utmaning var det då det dagen till ära fanns några flätline spön intrasslade. Fick ut prylarna och hade lite sjösjukekänslor ett tag. Började mumsa brago kex och återfick snart kontrollen över mag och tarmfunktioner igen.

Körde mot ett måsdyk, det såg hett ut. Fast när vi kom närmare såg vi att vi blivit blåsta på konfekten, det var yrkesfiskare fransson som gjorde måsdyk när han grejade med sina löjnät. Hittade ett område på västra kanten utanför pricken med mycket betesfisk. Bestämde oss för att punktmarkera området. Det gick sådär. Vi fick en nästan godkänd lax tillslut. Eller ja, den var uppenbart förliten, felkrokad och tappades 10 meter bakom båten, men det var ju nära. Dåligt med måsdyk på sjön, var som om fisken inte riktigt jagade? Såg en mås som dök en gång, men vi konstaterade i efterhand att den förmodligen bara halkade.

Tävlingen vanns av Grums trollingklubb och Karlstadhammarö blev tvåa. Kil blev otvivelaktigt jätte sist. Så här i efterhand anar jag konspirationer, kanske placerades Peter i min båt som sabotör av Karlstad hammarö? Sammanlagt på tävlingen kom det upp 3 eller 4 godkända fiskar. Det är ett sådär halvkasst facit. Kom några stora gäddor , två stycken på runt 10 kg. Resultatlista finns här: http://khbfk.se/news.php

Vänerfiske och 4-dagars exedition.

Öppnade torsdagen stenhårt med en tenta i materiell företagsbeskattning, kändes hyfsat faktiskt, men man ska inte ropa hej innan man blivit tjej som transvestiten sa. Efter tentan väntade ett vinterdäcksbyte och efter vinterdäcksbytet blev det fiskeklubbsmöte och efter fiskeklubbsmötet var det obligatorisk tentafest. Efter en stabil insats med sänggång runt 0300. Det var det en småtrött Anders som svarade i telefon 0530 när storfräsarstrende ringde.

Vänern:

Upp kom jag och vi kunde vid 0600 navigera storfräsarekipaget mot lillängshamnen. Det skulle fiskas speedade plastbeten utanför Prickgrund. Väl i rampen mötte vi meriterade Team Wikström som också skulle ut. Vi knöt på våra beten, en blandning av tomic bomber tourmentor och andra säkra kort innan vi gasade utåt.

Jag fick ut mina ytbeten förhållandevis smärtfritt och skulle ta tag i djupriggen. Då kom den, den där välbekanta illamående känslan. Ett målmedvetet tokstirrande på horrisonten hjälpte föga och snart kunde jag mäska upp båtens barbordssida ordentligt. Jag vet inte riktigt vad som är värst, att vara en landkrabba och bli sjösjuk, eller att vara en vekling och bli bakfull? Så förmodligen var det något jag ätit.

Det ser ganska bra ut på ekolodet, mycket betesfisk på ganska koncentrerade områden. Team Wikström rapporterar in två godkända fiskar och några för små. Jag och Strende känner att det nog är nära nu och börjar snurra i området.

Första hugget lät vänta på sig och jag utnyttjade luckan till att ta en liten tupplur. Jag vaknar av ett rullskrik och hoppar upp från beason båtens durk i ett cirkusliknande trick. Enligt Strende såg jag lika förvånad ut som en "nekrofil som fått motjuck" Ett uttryck som på ett förvånasvärt bra sätt beskrev min känsla. Fisken fortsätter rusa tungt, men inte särskilt explosivt. När sedan ett välbekant gap börjar glida runt i ytan bakom båten förstår vi att det är en gädda som stört mig i min förmiddagslur. Gäddan låter sig inte besegras helt smärtfritt utan rusar ytterligare några gånger innan vi kan landa den. En fin fin gädda som vägs till 10060 och föll för en bomber 15a i 2,7 knop. Klassiskt storgäddeknep.

Efter gäddan blir det lugnt igen, jag utnyttjar lugnet till en liten liten powernap innan lunch. Efter lunch passar jag på att sova lite middag. Vi får därefter ännu en gädda, och strax efter den bränner vi ett hugg på ett spruttspö armerat med 90 gram bly och en tourmentor. Vi hinner även landa en för liten öring (tomic 103) innan vi efter att ha gjort det nära på obligatoriska desperata försöket där man går innanför valfri grundpinne och ska fånga en öring, åker hem.

Expedition:

Det blir inget mer och vi åker hem där det väntas en mycket välkommen pizza. Efter pizzan inser jag att min plånbok ligger kvar i strendes båt, detta tillsammans med massa annat krångel drar ut på tiden och först klockan 2200 lyckas jag styra mitt eget ekipage mot nästa expedition. Målet är Ludvika, hemstad åt den glade spanjoren. Till Ludvika anländer jag 0015... Målet med resan är en liten gäddfiske expedition.


Dag1:

0500 smyger vi upp och drar iväg. Ingen lunch eller frukost har blivit fixad så en 24h statoil får fixa biffen. Vi väljer en 50 kr "grillad kyckling pastasallad" Pastasalladen visar sig vara det minst prisvärda sedan produkterna för att "millenium säkra datorer" dök upp på marknaden. Båten trailas i och grejerna är sjösatta till 0900, ungefär samtidigt äts pastasalladen upp och lämnar kvar en hungerkänsla av gigantiska mått. Vi landar ganska omgående en 4kg gädda på en Westinsjätte och fortsätter med en gädda i samma storlek på en sjunkande supershad. Sen händer inget, men vi hittar ett område som ser hett ut, mycket fisk på lodet och en tilltalande 60-20 meters kant lovar gott. Vi avslutar fisket strax innan mörkret och beslutar oss för att börja fiska på stället i morgon. Vi trailar hemåt och ser fram emot lite sömn, MEN på tv:n visas terminator 2 och det kan finnas nån dialog i den filmen man ännu inte kan utantill, så vi tittade på den.

Dag2:

Söndagen är det uppstigning 0430 för att försöka hinna med fiske i gryningen. Vi har dagen till ära laddat upp med grillade revbenspjäll, inte den vanliga tunna sorten, utan de riktigt tjocka. Det är med barnsliga leenden och förväntansfulla blickar vi tittar på varandra när vi pratar om dagens matsäck som i övrigt även består av delikatobollar och Risifrutti. Det kommer bli bra! Vi öppnar med en revbensjällsfrukost och snart kommer första hugget på en westins 23 i öringfärg. Även andra och tredje hugget kommer på samma wobbler och vi riggar snart ut fler av samma modell. Men gäddorna håller ingen imponerande snittvikt. 3-4-5kg fiskar är det som hugger våra beten. När dagen är slut kan vi summera 6 gäddor och 4-5 bommade. Vi trailar hem och undrar om det blir något fiske på söndagen, det lovades regn snö och blåst. Vi bestämmer oss för att ta ett beslut när vi vaknar i morgon.

Dag3:

Vaknar av klockan 0430. En kraftfull höstvind försöker tvinga huset i rörelse och framkallar knakande fogar och vinande kanaler i skorstenen. Regndroppar, grenar och löv kolliderar okontrollerat med fönstren på ett kaotiskt sätt... En perfekt dag att stanna hemma, lyssna på stillsam höstmusik, tända en brasa, krypa under filten, bada bubbelbad och öppna en flaska vitt. Eller?, Nääääe, så jobbar vi väll inte? Bara att hoppa upp och starta bilen. Vädret var faktiskt inte så illa som det först verkade och vi är snart påväg, 24h macken får bistå med frukost, stora mosmenyn vid 0545. Underbart. Första fisken biter en 30 cm Jaxxon Gädda. Även andra fisken föll för samma wobbler och vi riggar snart ut fler. Fiskarna håller dock fortfarande ingen storlek, 4-5kg fiskar. Vi börjar tappa lite tron på vår taktik. En fiskepolare uppmuntrar med kommentaren "ett klent hjärta vinner sällan fager dam" eller om det var "fagers dam". Efter någon timme kommer äntligen ett lite bättre hugg! Fisken har huggit en 30 cm jaxxongädda och följer ganska snällt med mot båten. Fisken visar sig väga 9,1 kg och mäter in på strax över 105cm. En bild kommer om Elias skickar, annars kommer ingen bild. Bränner ett rejält hugg strax efteråt men det lossnar. Anar felkrokning, enorm tyngd med patetiskt små knyckar pekar åt det hållet, fisken högg samma jaxxongädda som de tidigare. Ingen mer fisk hugger och klockan är snart mörkt.

Vi konstaterar så smått att vi knappt ätit något under dagen men ändå inte är hungriga? Vi har knäckt nöten. Man ska äta massor tidigt av saker man vanligvis inte äter till frukost. Då blir man sådär lagom illamående mätt/välmående mätt hela dagen. Klockrent!

Elias kastar in handuken då han har annat att pyssla med på tisdagen. Jag bestämmer mig för att fiska själv sista dagen och spendera en novembermysig natt sovandes i båten. Innan sovandet måste jag dock tanka både mig själv och båten så jag åker mot närmaste by och kollar utbudet. Där ställs jag inför ett svårt val, efter att noggrant ha vägt för och nackdelar gick jag tillslut in i butiken till höger. Natten var inte så kall som man kunnat tro, även om morgonen var lite smärtsam att möta utanför sovsäcken.

Dag4:

Möttes av ett ganska fint väder, började fiska enligt planen, över de djupa områdena men huggen låter vänta på sig. Det dröjer till 12 innan första fisken hugger. Får två gäddor si snabb följd som föga överaskande väger 4-5 kg. Fiskarna hugger en Jaxxongädda och en Sjunk Super shad. Landar en gädda till i standardformatet på en vit westins innan jag med bitter röst försöker förklara för mig själv att jag inte kommer få nått mer den här expeditionen. Men likt den sista bilen på storgatan en tidig söndagsmorgon vägrar jag inse att det är försent. Fiskar in i skymningen utan minsta resultat. Livet är hårt och orättvist. Jag trailade upp och åkte mina 20+ mil hemåt på vägar bepansrade av underkylt regn. Kul resa.