GäddKM

I helgen var det sedvanligt Gädd-Km och gäddtävling mot fiskeklubben Karpkraft. Jag åkte upp fredag kväll och anslöt klockan 2000 till det som vanligtvis brukar vara lilla Öl-km. I år var lilla Öl-km en pinsam tillställning. Stämningen bland övriga deltagare påminde i det närmaste om en konferens för fackombud där spriten inte var gratis. Folk var nyktra, avslagna och såg ut att ifrågasätta varför dom överhuvudtaget deltog. När klockan slog 2200 var det endast Hajen och jag som var vakna och förgäves försökte hålla liv i uråldriga traditioner som att okynnesskrika skrika skällsord in i Karpkrafts stuga.

Jag fiskade med Adam och vi hade initialt en plan om att i alla fall inte fiska där vi brukade fiska av den enkla anledningen att det var väldigt länge sedan vi fick någon fisk värd att nämna där. Endera skulle vi fiska i norra änden, eller i södra ände. Då vi sjösatte båten i norra änden föll det sig naturligt att åka till södra änden eftersom det trots allt var längst bort. På vägen söderut åkte vi in i ett löjligt kraftigt regn som gjorde båtåkning i planing ytterst obehaglig. På så vis kom det sig att vi sjösatte betena ganska exakt där vi inte skulle fiska. Lördagens fiske startade runt 0800 och när fisket avslutades vid 1730 kunde vi konstatera att det gått helt värdelöst och det enda vi kunde stoltsera med var en Gädda på 2 kilo som föll för en 7 tums Tomic. Lyckligtvis hade Hajen fiskat bättre och landat b.la gäddor på 9,1 kg och 7,4 kg vilket gav Retardoz ledningen i tävlingen mot Karpkraft. Adam och jag valde därför att primärt se tävlingen som en lagtävling.

Väl i land väntade stora öl-km. Ungefär samtidigt som vi kom i land började Adam beklaga sig över diverse sjukdomar, trötthet och allmän vekhet. När det var dags för pizzahämtning lät han meddela att det inte skulle bli någon pizza för hans del. Hajen och jag tittade på varandra och tänkte båda samma sak; Ska vi säga nått ? Vi beslöt oss för att inte säga något utan lät Adam begå sitt fatala misstag och istället för pizza köpa en liten liten bit fågel som han omsorgsfullt och försiktigt skar upp i lagom stora bitar innan han tuggade varje bit 25 gånger. Vissa saker, som att spisen är varm, knivar är vassa och att det är viktigt att förbereda sig med rätt mat inför utövandet av krävande sporter, måste man lära sig den hårda vägen.

På samma sätt som att en riktig bil behöver diesel och inte bensin, så behöver en riktig fiskare rätt mat. För en metare eller flugfiskare kanske det räcker att äta en lätt och fräsch Anna Skipper influerad patetiskt ursäkt till kvällsmat, men för en trollingfiskare som ska överleva en hel fiskehelg och dessutom hålla en annalkande sjukdom i schack är det svårt att rekommendera något annat än en måltid vars tyngdpunkt ligger på Ost, kött och sås.

Resultatet lät inte vänta på sig, snart blev Adam sämre och allt allvarligare sjukdomssymtom började visa sig. Först gjorde han det nästintill otänkbara och ställde in fisket på söndagen. Sen gjorde han det helt otänkbara och gav bort sin låda öl. Då är man sjuk.

Ett nytt team bildades på småtimmarna då jag och Hajen beslöt oss för att fiska tillsammans i hans båt. Premiärtur för min del i hans Flipper 535 HT, en trevlig båt med föredömligt bra ordning ombord. Fisket på hösten brukar kunna vara väldigt bra strax efter att det ljusnat och ambitionen var att börja så tidigt som möjligt. Dessvärre innebar lördagskvällens osedvanligt goda tillgång på öl att fisket kom igång något senare än planerat.

Kul att få åka med någon med ett likartat system som jag för förvaring av fiskeprylar

Så snart vi fått i samtliga spön högg första fisken, en fin höstgös på 4,8 kg fattade tycke för en 19 cm  gul Westins Platypus, klockan var då runt 0900. Det som sedan följde var inget mindre än ett litet gösrally. Huggen avlöste varandra och inom loppet av en halvtimme hade vi missat några fiskar och landat tre gösar mellan 3 och 4,8 kg. Förutom Platypusen var det en hemma målad blå Tomic 7 tum och en Super Shad rap MU som lockade till hugg. Gösarna i Värmland gör sådär ibland. De har liksom inte läst några göstrolling artiklar och vet därför inte att det är metrosexuella Nilsmaster wobbler i 1,2 knop presenterade under Juli månad som gäller. Helt plötsligt är dom bara där högt upp i det 9 gradiga vattnet och jagar gäddwobbler i 2,3 knop i slutet av oktober, trots att gösar egentligen inte alls gör så.

4,8 kg

en 3 kg gös på en riktig tjejwobbler. 

Fisk nummer 4 var betydligt bråkigare än de tre gösarna och vi började misstänka att det var en gädda vilket det mycket riktigt var. En fin gädda på på runt metern hade fattat tycket för en blå Westins Tjockis. Någon vikt till tävlingen fick vi inte fram då vågen legat ute i regnet hela natten...

Kaxig gädda

Vi landade ytterligare 5 gäddor och en gös innan klockan var 1500 och vi åkte in. En helt okay fisketur, inga jättestora toppfiskar men det nappade lite och det är mer än man kan säga om de flesta projekt jag gett mig ut på i höst. Hajen får nog visa hur man gör fler gånger. Bästa betet för dagen var Super Shad rap i lite olika färger.

Gädd-km vann Hajen storartad genom 1 och 3 plats. 2:a blev Pär också han från rätt klubb. Retardoz sopade därmed banan med kaprkraft, precis som det ska vara.

Nordiska i Sunnanå

I Onsdagskväll gjorde jag mig redo för att åka ner till Sunnanå på torsdagsmorgonen. Tanken var att använda torsdagen till testfiska och få in någon form av känsla då höstpremiären på Vänern ännu inte hade varit. När jag stod och riggade grejer iklädd en ny Ursuit overall hemma i Kil gjorde jag ett misstag som skulle visa sig ödesdigert. Jag besudlade Crescenten med dess första dekal. Det kändes inte rätt men det kändes ändå som om märket borde sitta på när vi åkte ner till Mellerud året efter förra årets något oväntade seger. Blåa kaxiga bokstäver störde harmonin i det annars så exemplariskt skötta och ständigt lika glänsande 90-tals skrovet.

Torsdag
0500 slöt jag upp med Team Wikström och Team Dilen på Q8 i kil och vi gasade ner mot Mellerud. Till min hjälp hade jag värvat Kils sportfiskeklubbs ständige junior Andreas Wikström. Efter att vi sjösatt båten åkte vi ut mot områden som fungerade bra förra året. Ute på sjön var det ganska usel sikt och vi hade svårt att se eventuella måsdyk men ekolodet signalerade att det var ganska gott om betesfisk på kanterna utanför grunden. Mellerud visade sig till en början från samma goda sida som det gjort tidigare besök, redan när vi satt andra spöet fick vi ett hugg på det första, en lax på strax under 60 kunde krokas av och återutsättas. Självförtroendet steg, livet var rättvist och framtiden kändes som en trevlig plats. Vi fick ytterligare en för liten lax i området och Team Dilen lät via telefon meddela att de hunnit veva in 4 godkända fiskar i området. Det fanns helt klart fisk där så vi bestämde oss för att åka och leta om det fanns fler bra ställen i närheten.

Fel sort men fin teckning

Vi sökte lite norrut och fann ett område med rysligt mycket betesfisk och kunde på andra varvet landa en lax på 70 cm, en för liten och en gädda. Resten av dagen var i princip resultatlös och självförtroendet sjönk i rask takt. Först när vi beslutade oss att riva grejerna fick vi dagens andra godkända fisk när vi hade två spön kvar i vattnet... En lax på ca 75 cm som högg i höstmörkret.

Fantastisk skärpa. 

Fredag
På torsdagskvällen byttes Andreas ut mot Adam som skulle vara med och fiska på tävlingen fredag till söndag. Starten på fredagen blev uppskjuten på grund av hårda vindar och vi startade först klockan 1100. Vi sjösatte 10 fin fina tacklade löjor i den relativt stökiga sjön. Efter en timme fick vi första hugget, en öring på 59 cm på en ytligt fiskad löja i krom blå VK-skalle. En timme senare högg dagens andra fisk, en lax på irriterande 61,5 cm (62 är tävlingsmått), även den på en ytligt fiskad VK-Skalle.

Sen högg det inget mer, trots att förutsättningarna tycktes optimala. Runt oss dök måsarna och då och då såg vi stora laxar och öringar vältra sig i ytan bredvid båten när de kalasade på små Norsar. Vi  hade ingenting att väga in när vi gick in i hamnen klockan 1700. Inför lördagens start funderade vi på om vi skulle göra något annorlunda. Fredagens resultat var måttligt imponerande och torsdagens var i ärlighetens namn inte mycket bättre. Efter att ha övervägt saken över några finöl och hetsätit en påse chips bestämde vi oss för att den uteblivna framgången nog mest var otur, i morgon blir det andra bullar.

Det finns en hårfin gräns mellan att vara hälsosamt envis och tro på det man gör och att vara fullständigt förändringsföraktande och med en dåres envishet envist vägra att överge ett tveksamt koncept. I stridens hetta kan det ibland var svårt att se att man närmar sig gränsen, men när jag i efterhand tittar genom de efterkloka glasögonen är det inte helt omöjligt att vi under helgen gjorde ett besök på den mer dåraktiga sidan. Byte av beten eller byte av plats hade nog varit på sin plats.

Lördag

Vi valde att sjösätta tio nya finfina löjor strax efter att starten gått 0800 på lördagen. Fisket bedrevs på ungefär samma plats som på fredagen då vi visste flera båtar som fått fisk där. Första hugget lät vänta på sig och när det väl kom blev det något av en besvikelse då 5 kg laxen visade sig vara en sällsynt ful 4 kg gädda som inte räknas i tävlingen (inte första hand för att den var ful, utanför att den var gädda). Nästa hugg bommade vi och sen var det slut på det roliga. Vi åkte genom flertalet fantastiskt fina måsdyk och såg 15-20 laxar som visade sig i ytan när de jagade men lyckades inte locka en enda till hugg.

Våldtäkten

Förutsättningarna var fantastiska och vädret superfint. Det brukar i princip alltid gå att lura någon lax när det ser ut på det viset men framgångarna uteblev och upprymdheten byttes sakta men säkert ut mot sedvanlig semiapatisk trollingkoma. När jag satt där måttligt engagerad framför ratten i ett halvslumrande tillstånd fick jag plötsligt en oväntat klarhet. Crescenten har under tusentals timmar på sjön fått lyssna på ett ofta ganska omotiverat jämrande över dekalförsedda trollingbåtar som ligger i vägen och väjer åt fel håll. Nu hade den helt plötsligt själv fått ett kaxigt klistermärke hänsynslöst uppkört i aktern och i båten satt istället för de vanliga arbetarklasskillar i läckande flytoveraller med trasig dragkjedja två till synes främmande tjänstemän i glänsande Ursuitoveraller. Snacka om personlighetskris, stackaren visste inte vad hon skulle göra, man får nog vara glad att vi inte sjönk !

Inblåsta och delad sistaplats... 
På lördagskvällen gick jag ner och satte mig i båten och plockade fram lite nya prylar och hade ett pepp-talk med Crescenten. Sms och telefonkontakt med mer anpassningsbara trollingfiskare hade övertygat mig om att det nu var dags att testa nått nytt. Ett 10 tal mindre nors liknande wobbler valdes omsorgsfullt fram för att få simma under tävlingens sista dag.

Tyvärr blåste det så kraftigt på söndagen att någon start inte var möjlig. Det gick därmed inget vidare att försvara titeln. Vi slutade på en delad sista plats, inte riktigt vad vi hade hoppats på. Kapten Kolja visar sig vara en riktig Macarena, en Las Ketchup, en hej hej Monica, ja en riktigt One Hit Wonder helt enkelt. Team Dilen och Team Wikström försvarade Kils färger bättre med 2 respektive 3 fiskar vardera i tävlingen.

Nu ska jag försöka gå från nedbruten till revanschsugen, så det kan säkert dröja flera dagar innan jag vill ut på sjön igen :)