Nordiska i Sunnanå

I Onsdagskväll gjorde jag mig redo för att åka ner till Sunnanå på torsdagsmorgonen. Tanken var att använda torsdagen till testfiska och få in någon form av känsla då höstpremiären på Vänern ännu inte hade varit. När jag stod och riggade grejer iklädd en ny Ursuit overall hemma i Kil gjorde jag ett misstag som skulle visa sig ödesdigert. Jag besudlade Crescenten med dess första dekal. Det kändes inte rätt men det kändes ändå som om märket borde sitta på när vi åkte ner till Mellerud året efter förra årets något oväntade seger. Blåa kaxiga bokstäver störde harmonin i det annars så exemplariskt skötta och ständigt lika glänsande 90-tals skrovet.

Torsdag
0500 slöt jag upp med Team Wikström och Team Dilen på Q8 i kil och vi gasade ner mot Mellerud. Till min hjälp hade jag värvat Kils sportfiskeklubbs ständige junior Andreas Wikström. Efter att vi sjösatt båten åkte vi ut mot områden som fungerade bra förra året. Ute på sjön var det ganska usel sikt och vi hade svårt att se eventuella måsdyk men ekolodet signalerade att det var ganska gott om betesfisk på kanterna utanför grunden. Mellerud visade sig till en början från samma goda sida som det gjort tidigare besök, redan när vi satt andra spöet fick vi ett hugg på det första, en lax på strax under 60 kunde krokas av och återutsättas. Självförtroendet steg, livet var rättvist och framtiden kändes som en trevlig plats. Vi fick ytterligare en för liten lax i området och Team Dilen lät via telefon meddela att de hunnit veva in 4 godkända fiskar i området. Det fanns helt klart fisk där så vi bestämde oss för att åka och leta om det fanns fler bra ställen i närheten.

Fel sort men fin teckning

Vi sökte lite norrut och fann ett område med rysligt mycket betesfisk och kunde på andra varvet landa en lax på 70 cm, en för liten och en gädda. Resten av dagen var i princip resultatlös och självförtroendet sjönk i rask takt. Först när vi beslutade oss att riva grejerna fick vi dagens andra godkända fisk när vi hade två spön kvar i vattnet... En lax på ca 75 cm som högg i höstmörkret.

Fantastisk skärpa. 

Fredag
På torsdagskvällen byttes Andreas ut mot Adam som skulle vara med och fiska på tävlingen fredag till söndag. Starten på fredagen blev uppskjuten på grund av hårda vindar och vi startade först klockan 1100. Vi sjösatte 10 fin fina tacklade löjor i den relativt stökiga sjön. Efter en timme fick vi första hugget, en öring på 59 cm på en ytligt fiskad löja i krom blå VK-skalle. En timme senare högg dagens andra fisk, en lax på irriterande 61,5 cm (62 är tävlingsmått), även den på en ytligt fiskad VK-Skalle.

Sen högg det inget mer, trots att förutsättningarna tycktes optimala. Runt oss dök måsarna och då och då såg vi stora laxar och öringar vältra sig i ytan bredvid båten när de kalasade på små Norsar. Vi  hade ingenting att väga in när vi gick in i hamnen klockan 1700. Inför lördagens start funderade vi på om vi skulle göra något annorlunda. Fredagens resultat var måttligt imponerande och torsdagens var i ärlighetens namn inte mycket bättre. Efter att ha övervägt saken över några finöl och hetsätit en påse chips bestämde vi oss för att den uteblivna framgången nog mest var otur, i morgon blir det andra bullar.

Det finns en hårfin gräns mellan att vara hälsosamt envis och tro på det man gör och att vara fullständigt förändringsföraktande och med en dåres envishet envist vägra att överge ett tveksamt koncept. I stridens hetta kan det ibland var svårt att se att man närmar sig gränsen, men när jag i efterhand tittar genom de efterkloka glasögonen är det inte helt omöjligt att vi under helgen gjorde ett besök på den mer dåraktiga sidan. Byte av beten eller byte av plats hade nog varit på sin plats.

Lördag

Vi valde att sjösätta tio nya finfina löjor strax efter att starten gått 0800 på lördagen. Fisket bedrevs på ungefär samma plats som på fredagen då vi visste flera båtar som fått fisk där. Första hugget lät vänta på sig och när det väl kom blev det något av en besvikelse då 5 kg laxen visade sig vara en sällsynt ful 4 kg gädda som inte räknas i tävlingen (inte första hand för att den var ful, utanför att den var gädda). Nästa hugg bommade vi och sen var det slut på det roliga. Vi åkte genom flertalet fantastiskt fina måsdyk och såg 15-20 laxar som visade sig i ytan när de jagade men lyckades inte locka en enda till hugg.

Våldtäkten

Förutsättningarna var fantastiska och vädret superfint. Det brukar i princip alltid gå att lura någon lax när det ser ut på det viset men framgångarna uteblev och upprymdheten byttes sakta men säkert ut mot sedvanlig semiapatisk trollingkoma. När jag satt där måttligt engagerad framför ratten i ett halvslumrande tillstånd fick jag plötsligt en oväntat klarhet. Crescenten har under tusentals timmar på sjön fått lyssna på ett ofta ganska omotiverat jämrande över dekalförsedda trollingbåtar som ligger i vägen och väjer åt fel håll. Nu hade den helt plötsligt själv fått ett kaxigt klistermärke hänsynslöst uppkört i aktern och i båten satt istället för de vanliga arbetarklasskillar i läckande flytoveraller med trasig dragkjedja två till synes främmande tjänstemän i glänsande Ursuitoveraller. Snacka om personlighetskris, stackaren visste inte vad hon skulle göra, man får nog vara glad att vi inte sjönk !

Inblåsta och delad sistaplats... 
På lördagskvällen gick jag ner och satte mig i båten och plockade fram lite nya prylar och hade ett pepp-talk med Crescenten. Sms och telefonkontakt med mer anpassningsbara trollingfiskare hade övertygat mig om att det nu var dags att testa nått nytt. Ett 10 tal mindre nors liknande wobbler valdes omsorgsfullt fram för att få simma under tävlingens sista dag.

Tyvärr blåste det så kraftigt på söndagen att någon start inte var möjlig. Det gick därmed inget vidare att försvara titeln. Vi slutade på en delad sista plats, inte riktigt vad vi hade hoppats på. Kapten Kolja visar sig vara en riktig Macarena, en Las Ketchup, en hej hej Monica, ja en riktigt One Hit Wonder helt enkelt. Team Dilen och Team Wikström försvarade Kils färger bättre med 2 respektive 3 fiskar vardera i tävlingen.

Nu ska jag försöka gå från nedbruten till revanschsugen, så det kan säkert dröja flera dagar innan jag vill ut på sjön igen :)