Under förra veckan rapporterades om kanonfiske på hemmaplan kring Karlstad och Kristinehamn. Ursprungligen fanns ingen fisketur planerad men rapporter om massor av laxar och stora laxar, ja så mycket lax att det gick att gå torrskodd mellan Kristinehamn och Karlstad gjorde att det tillslut inte gick att låta bli. Lördagen fick bli fiskedag och jag började leta efter en gast i telefonboken. Det visade sig vara svårare än vanligt. Det vanliga manskapet var upptagna med att jaga djur, vara kära, stirra in i väggen i trollhättan och diverse andra tveksamma substitut till laxtrolling. Lyckligtvis så löste sig gastproblemet efter några samtal då den gamla trollingräven Lersten grav grönt ljus för ett försök på silver. Lersten jagade laxar på Vänerns vattenvidder nästintill dagligen under 90-talet men har inte varit lika aktiv på senare år. Trollingränder är dock av den typen som aldrig går ur så efter någon timme på sjön är det som om man aldrig åkte i land.
Kristinehamn:
Vi valde att sjösätta i Kristinehamn och trodde oss ha hyfsat koll på vart vi skulle efter att ha internetfiskat lite tips kvällen innan. När vi lämnade farleden bjöd Vänern på 7-8 sekundmeter sydvästvind och vi ifrågasatte ganska snabbt om det verkligen var rakt igenom genialt att sjösätta i Kristinehamn i de här vindarna. Nordöstra hörnet blir liksom sämsta hörnet i sydvästvindar då hela sjön ligger på. Efter 25-30 minuters stampande i motsjö närmade vi oss den tilltänkta fiskeplatsen. Jagande måsar och ett pärlband av trollingbåtar indikerade att vi tänkt rätt, alternativt var det fler som tänkt fel och det är ju alltid något av en tröst det också. Vädret under dagen var inget vidare fotoväder, det finns därför inga bilder på fiske eller fiskar från lördagen.
När vi riggade ut betena såg vi mycket måsar som jagade över 10-15 meter vatten, vi valde trots det att sätta kurs mot de andra båtar då vi fick rapporter om både två och tre landade fiskar i några av båtarna. Lersten sjösatte tre styckens 4-tums tomicar utan rasselkulor och ett par Bomber 15a. Jag smög ut fem löjor i VK-skallar. Tomicar utan rasselkulor är riktiga rariteter som slutade tillverkas för många år sedan. Nuförtiden är det rasselkulor i alla Tomicar. I min tackelbox saknas Tomicar utan kulor, mitt femåriga jag hade helt enkelt aldrig vett nog att köpa dessa när de fanns i butikerna i början på 90-talet. Lersten har några gamla godingar sparade för speciella tillfällen, och är man på Vänern sällan blir alla tillfällen speciella.
När vi fått ut 7 av 10 spöna hade vi plötsligt dubbelhugg, en Tomicfisk från Lerstens sida och en Löjfisk från min sida. Den relativt hårda sjön gör att vi fick lägga oss i medsjö för att kunna drilla in fiskarna. Lerstens fisk gav sig först och jag kunde lite nöjt konstatera att: - Jag kanske inte sa det, men vi fiskar laxar, inte gäddor.
Jag borde nog inte sagt det, för när min fisk kom in till båten några minuter senare var den minst lika grön. Efter att vi återutsatt gäddorna lyckades vi med en hårsmån undvika att köra rakt in i vad som såg ut att vara nordöstra Vänerns enda nät.
Efter att ha vänt runt båten styrde vi mot en kompisbåt som fått lite fisk en bit söder om oss. Vinden tilltog och det började bli rejält guppigt. Halvvägs till målet löste ett spö med en siklöja fiskad i en Vk-skalle bakom 80 gram bly ut. Linan lämnade rullen snabbt, lite för snabbt för att vara en gädda, nästan lite för snabbt för att vara en lax? Upp kom en fin fin vildlax på 65-70 cm som kunde returneras relativt smärtfritt i vågorna. Sen var det dött länge, riktigt jävla dött.
Klockan närmade sig 1430 och vi hade fortfarande inte fått någon mer fisk. Jag läste på facebook att fiskeguide Petter Larsson precis landat sin fjärde godkända lax. Petters Australiensiska skepp hade vi sett flera gånger under dagen så helt fel kunde vi inte vara. Men någon lax fick vi inte. Ynkliga tankar om att ge upp i förtid med karaktärslösa argument som att "det tar ju ändå flera timmar innan man kommer hem" förpestade sinnet.
- Det här är fan inte rättvist, vi borde få nått snart. Muttrade jag uppgivet till Lersten. Endast några sekunder efter det uppgivna muttrandet så tjongar det till i ett innerspö, fisken hade huggit på samma löjskalle bakom 80 gram som tidigare lockat vildlaxen till hugg . Efter några minuters krångel i den stökiga sjön kunde vi landa en öring på 70 cm som med ens höjde stämningen i båten och fick tankarna på hemgång att kännas lika främmande som en vegetarisk huvudrätt. Fler likadana skallar hängdes ut bakom 80 gram bly.
Av någon anledning fungerade den mindre VK-skallen i kombination med en stor siklöja bäst. Den lilla går lite annorlunda än den stora skallen, varven blir mindre, kanske var det det som gjorde det ? Eller så var det helt enkelt det enkla faktum att det är nästintill till hopplöst att tackla en stor siklöja i en liten VK-skalle i 10 sekundmeter sydvästvind som gjorde att de fungerade bäst. (överlägset bästa skallen i lördags: http://www.vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=149 ) Tunga blyn verkade också fungera bäst. Vill man kan man kanske ha någon teori om att ett 80 grams bly 10 meter framför löjan borde dämpa rycken löjan utsätts för i den stökiga sjön i större uträckning än vad ett lättare bly gör.
Eftermiddagsrusch:
Vi snurrade i området och såg att det var mycket betesfisk på kanterna upp mot 15-16 meter ungefär i det området som måsarna jagade över på morgonen. Man kanske borde prova längre in ? Vän av ordning vet ju att laxar egentligen inte bor där det är 10 meters djup, men vi valde att göra ett undantag och fiska över grundare områden på väg in mot hamnen. Det fanns inga andra trollingbåtar från Kil i närheten så vi behövde inte tänka på ryktet utan kunde experimentera lite utanför bekvämlighetszonen.
Vi kör upp på ett område där det är mellan 10 och 12 meter. När klockan blev 15:20 högg en 65 cm Lax på stor siklöja bakom 80 gram bly. Precis när vi fått in den högg det igen på en Tomic 4tum "moroten" bakom 25 gram bly. Samtidigt som lersten drillade sin lax högg det på mitt näst innersta spö, återigen en löja bakom 80 gram. Lerstens lax kommer in först och strax därefter kan vi landa även min lax. Fiskarna är mellan 70 och 75 cm. 3 godkända Laxar inom en kvart !
Det började mörkna lite men vi beslutade oss för att vända om och göra ett litet litet försök till. Försöket fick dock avbrytas då det nu blåste ännu mer och det börjar bli mörkt. Vi fick vända tillbaka i medsjö och fiska oss hemåt samtidigt som vi började plocka in grejerna. Med endast ett fåtal spön kvar i vattnet högg det rejält på en Tomic 4tum 244 bakom 20 gram bly, fisken gick dock loss under drillningen men den kändes skaplig.
Det är svårt att veta om det var platsen eller tiden som gjorde att vi fick en liten huggrusch på slutet. Jag tycker att ofta är timmen närmast skymning dagens överlägset bästa timme, samtidigt borde vi nog tidigare ha provat det grundare området där vi sett måsarna på morgonen. Dock är det svårt att inte åka ut och trängas med de andra när man vet att de får fisk...
Kristinehamn:
Vi valde att sjösätta i Kristinehamn och trodde oss ha hyfsat koll på vart vi skulle efter att ha internetfiskat lite tips kvällen innan. När vi lämnade farleden bjöd Vänern på 7-8 sekundmeter sydvästvind och vi ifrågasatte ganska snabbt om det verkligen var rakt igenom genialt att sjösätta i Kristinehamn i de här vindarna. Nordöstra hörnet blir liksom sämsta hörnet i sydvästvindar då hela sjön ligger på. Efter 25-30 minuters stampande i motsjö närmade vi oss den tilltänkta fiskeplatsen. Jagande måsar och ett pärlband av trollingbåtar indikerade att vi tänkt rätt, alternativt var det fler som tänkt fel och det är ju alltid något av en tröst det också. Vädret under dagen var inget vidare fotoväder, det finns därför inga bilder på fiske eller fiskar från lördagen.
När vi riggade ut betena såg vi mycket måsar som jagade över 10-15 meter vatten, vi valde trots det att sätta kurs mot de andra båtar då vi fick rapporter om både två och tre landade fiskar i några av båtarna. Lersten sjösatte tre styckens 4-tums tomicar utan rasselkulor och ett par Bomber 15a. Jag smög ut fem löjor i VK-skallar. Tomicar utan rasselkulor är riktiga rariteter som slutade tillverkas för många år sedan. Nuförtiden är det rasselkulor i alla Tomicar. I min tackelbox saknas Tomicar utan kulor, mitt femåriga jag hade helt enkelt aldrig vett nog att köpa dessa när de fanns i butikerna i början på 90-talet. Lersten har några gamla godingar sparade för speciella tillfällen, och är man på Vänern sällan blir alla tillfällen speciella.
När vi fått ut 7 av 10 spöna hade vi plötsligt dubbelhugg, en Tomicfisk från Lerstens sida och en Löjfisk från min sida. Den relativt hårda sjön gör att vi fick lägga oss i medsjö för att kunna drilla in fiskarna. Lerstens fisk gav sig först och jag kunde lite nöjt konstatera att: - Jag kanske inte sa det, men vi fiskar laxar, inte gäddor.
Jag borde nog inte sagt det, för när min fisk kom in till båten några minuter senare var den minst lika grön. Efter att vi återutsatt gäddorna lyckades vi med en hårsmån undvika att köra rakt in i vad som såg ut att vara nordöstra Vänerns enda nät.
Efter att ha vänt runt båten styrde vi mot en kompisbåt som fått lite fisk en bit söder om oss. Vinden tilltog och det började bli rejält guppigt. Halvvägs till målet löste ett spö med en siklöja fiskad i en Vk-skalle bakom 80 gram bly ut. Linan lämnade rullen snabbt, lite för snabbt för att vara en gädda, nästan lite för snabbt för att vara en lax? Upp kom en fin fin vildlax på 65-70 cm som kunde returneras relativt smärtfritt i vågorna. Sen var det dött länge, riktigt jävla dött.
Klockan närmade sig 1430 och vi hade fortfarande inte fått någon mer fisk. Jag läste på facebook att fiskeguide Petter Larsson precis landat sin fjärde godkända lax. Petters Australiensiska skepp hade vi sett flera gånger under dagen så helt fel kunde vi inte vara. Men någon lax fick vi inte. Ynkliga tankar om att ge upp i förtid med karaktärslösa argument som att "det tar ju ändå flera timmar innan man kommer hem" förpestade sinnet.
- Det här är fan inte rättvist, vi borde få nått snart. Muttrade jag uppgivet till Lersten. Endast några sekunder efter det uppgivna muttrandet så tjongar det till i ett innerspö, fisken hade huggit på samma löjskalle bakom 80 gram som tidigare lockat vildlaxen till hugg . Efter några minuters krångel i den stökiga sjön kunde vi landa en öring på 70 cm som med ens höjde stämningen i båten och fick tankarna på hemgång att kännas lika främmande som en vegetarisk huvudrätt. Fler likadana skallar hängdes ut bakom 80 gram bly.
Av någon anledning fungerade den mindre VK-skallen i kombination med en stor siklöja bäst. Den lilla går lite annorlunda än den stora skallen, varven blir mindre, kanske var det det som gjorde det ? Eller så var det helt enkelt det enkla faktum att det är nästintill till hopplöst att tackla en stor siklöja i en liten VK-skalle i 10 sekundmeter sydvästvind som gjorde att de fungerade bäst. (överlägset bästa skallen i lördags: http://www.vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=149 ) Tunga blyn verkade också fungera bäst. Vill man kan man kanske ha någon teori om att ett 80 grams bly 10 meter framför löjan borde dämpa rycken löjan utsätts för i den stökiga sjön i större uträckning än vad ett lättare bly gör.
Eftermiddagsrusch:
Vi snurrade i området och såg att det var mycket betesfisk på kanterna upp mot 15-16 meter ungefär i det området som måsarna jagade över på morgonen. Man kanske borde prova längre in ? Vän av ordning vet ju att laxar egentligen inte bor där det är 10 meters djup, men vi valde att göra ett undantag och fiska över grundare områden på väg in mot hamnen. Det fanns inga andra trollingbåtar från Kil i närheten så vi behövde inte tänka på ryktet utan kunde experimentera lite utanför bekvämlighetszonen.
Vi kör upp på ett område där det är mellan 10 och 12 meter. När klockan blev 15:20 högg en 65 cm Lax på stor siklöja bakom 80 gram bly. Precis när vi fått in den högg det igen på en Tomic 4tum "moroten" bakom 25 gram bly. Samtidigt som lersten drillade sin lax högg det på mitt näst innersta spö, återigen en löja bakom 80 gram. Lerstens lax kommer in först och strax därefter kan vi landa även min lax. Fiskarna är mellan 70 och 75 cm. 3 godkända Laxar inom en kvart !
Det började mörkna lite men vi beslutade oss för att vända om och göra ett litet litet försök till. Försöket fick dock avbrytas då det nu blåste ännu mer och det börjar bli mörkt. Vi fick vända tillbaka i medsjö och fiska oss hemåt samtidigt som vi började plocka in grejerna. Med endast ett fåtal spön kvar i vattnet högg det rejält på en Tomic 4tum 244 bakom 20 gram bly, fisken gick dock loss under drillningen men den kändes skaplig.
Det är svårt att veta om det var platsen eller tiden som gjorde att vi fick en liten huggrusch på slutet. Jag tycker att ofta är timmen närmast skymning dagens överlägset bästa timme, samtidigt borde vi nog tidigare ha provat det grundare området där vi sett måsarna på morgonen. Dock är det svårt att inte åka ut och trängas med de andra när man vet att de får fisk...
 |
| Den minsta laxens sista måltid: Ett 20tal Nors och en joker, en Snorgärs. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar