Årets sista trollingtur och årets största vänerlax

När Yr.no uppdaterade måndagsvädret på söndagskvällen så såg det helt plötsligt ganska fiskbart ut, 8-10 meter sydvästliga vindar brukar vara relativt hanterbart om utgångshamn väljs med lite omsorg. Den ständige junioren Andreas från Kil nappade snabbt på förfrågan om en fisketur på Vänern nästkommande dag.

Vi valde att sjösätta i Tösse för att slippa de värsta sydväst vindarna. I rampen mötte vi Lollo, eller Low-low som han kallas i Forshagas gansterrap kretsar. Tillsammans med Rävstens-Ulf skulle han ut och göra ett försök på Vänerns laxar. Lollo och Ulf är två lärare från Forshaga sportfiskegymnasium som haft nöjet att ledsaga både mig och Andreas genom tre års gymnasiestudier (om än med några års mellanrum). Utöver studierna har vi även kunnat bjuda Lollo och Ulf på några bonusuppdrag då kombinationen gymnasieelever och hemgjort vin kan leda till de mest oväntade påfund.

Efter att ha stött ihop med gamla lärare i rampen blev helt plötsligt fisketuren lite mer allvarligt, vi kunde ju inte gärna få mindre eller färre fiskar än dem. Jag och Andreas valde att sjösätta våra beten i närheten av där jag fått bra senaste turerna. Fisken verkade dock ha flyttat på sig för det var inte alls lika mycket betesfisk som tidigare och våra tacklade löjor förblev lika orörda som oberoende statistik i en SD-kampanj.

När klockan slog 1200 hade vi fortfarande inte fått någonting, via telefon lät Lollo meddela att de precis landat första laxen lite längre norr ut, en fisk på ca 5 kg. Vi bestämde oss för att flytta oss lite norrut, säkert bättre där. På vägen dit såg vi ett måsdyk över relativt grunt vatten, vi gjorde ett par varv där men fick endast en 5 kg gädda så vi bestämde oss för att fortsätta norrut.

Efter ett tag så visade ekolodet lite mer betesfisk och livet kändes något mer hoppfullt. Sista turen till ära hade jag återinfört en uråldrig tradtion, Termos-pizzan. Fick en ny mattermos i Julklapp och 04:45 rullade jag ner en Grandiosa Capricosa i termosen. -  Den är fortfarande ganska varm jublade euforiskt jag så snart jag fått upp locket och satt tänderna i härligheten. Efter första tuggan signalerar ett spö fisk och pizzan får läggas åt sidan. Det visade sig vara en ny 5 kg gädda. Så snart gäddan hade återutsatts så bokade mitt djupriggspö till, en öring på strax över 60 cm hade fattat tycke för en löja bakom en grön VK2 flasher på 28 fot och kan landas relativt odramatiskt. Öringen sattes även den på återväxt.

 Till min besvikelse var pizzan efter det betydligt mer Ljummen, men jag säger som han Fröding: 

Strunt är strunt och snus är snus

om ock i gyllne dosor. 

Men ljummen pizza i en termos, 

är ändå alltid pizza.

När klockan slog 14:00 hade vi fortfarande bara fått en Öring och uppgivenheten började sprida sig. Vi beslöt oss för att göra en sista kraftansträngning i närheten av där vi fått första öringen och där vi sett mer betesfisk i hopp om att det skulle bli en liten eftermiddagsrush. Otaliga är de trollingturer som räddats upp i  sista timmen. En bonus är att om man är sist in så står ingen i vägen i rampen heller.

Strax över 6 kg om jag minns rätt, öringen också ganska fin. 

Vi hann nästan fram, sen signalerade Andreas djupriggsspön fisk. Något hade fattat tycke för hans löja fiskad bakom en Vk1 flasher på 35 fot. Fisken håller emot bra och gör rusningar på över 30 meter innan vi tillslut kunde håva den i gungande sidsjö, en öring på strax över 6 kg.  Precis efter att den landats så högg det på mitt ytterspö. Fisken gick tungt djupt och snett och hade snart fastnat i vartenda ytspö på min sida. Tyvärr tackade Laxen för sig strax innan håven, förmodligen mycket pga av allt trassel som gjorde att pressen på krokfästet blev för mycket. Fisken högg en krippled minnow i Silver/gul fiskad bakom 20 gram bly.  I trasslets efterdyningar lyckades vi sedan få in en lina i propellern, bra rullskrik blev det.

Vi vände upp i motsjö för att gå tillbaka mot där det högg, Andreas styr och jag försökte rigga ut mina spön. Då tjongade det till ordentligt i Andreas innerspö, rullen skrek och Andreas började få ett ansiktsuttryck som gick allt mer åt det något nervösa hållet. Någonting hade fattat tycke för en gammal klassisk specialare fiskad bakom 80 gram bly. Efter 5-10 minuter såg vi fisken för första gången, en skiiitstor lax ! Fisken gick tungt och stångade under båten och jag började plocka upp riggar mm så att den inte skulle kunna gå fast. Andreas ansiktsuttryck signalerade nu nervositet väl i klass med en bilkörande skåning i snöfall. Lyckligtvis gick allt bra och efter några kortare rusningar kunde jag håva en kanonfin lax på 9 120 gram och 102 cm. Trodde först Laxen skulle vara tyngre med den längden men 9 120 är årets tyngsta insjölax i båten och nytt pers till Andreas:)

Årets största vänerlax i Crescenten, 9120 gram och 102 cm

Vi fick sedan 2 öringar till mellan 60 och 70 cm som fick gå på återväxt. Öringarna högg på krippled minnow skallar med 20-30 gram bly. Efter det blev det rejält mörkt och vi tvingades åka in mot rampen.

Ringde till Lollo och Ulf och meddelade att vi ökade lite på slutet och nu hade 5 godkända med 9,1 i topp. De hade inte fått nån mer, så vi vann :) Fast det var ingen riktig vinst då Lollo och Ulf trailade upp när det började nappa. Snarare en vinst på walkover.

Specialaren, har tillsammans med 80 gram räddat upp molninga fiskedagar sedan Mammutar gick på jorden.