Simrishamn 18-19/4

Förra torsdagen åkte jag med Hasse från team No shit on the dragon till Simrishamn för att se om vi kunde fånga en påsklax eller två. Vi anlände till Bengtssons loge kring 2100. Trädtopparnas 90 graders vinkel i förhållande till stammen indikerade att blåste det ganska mycke men meteorologerna lovade avtagande vindar så vi misströstade inte utan kunde i lugn och ro sippa på ett glas rött och diskutera morgondagens taktik.

Fredag: 
Uppstigning skedde 0600 och efter en snabb frukost körde vi ner bil och trailer till hamnen i Simrishamn. Rykten vi snappat upp under fredagen gjorde gällande att det var vid Svartegrund 20 distans söder ut som det hände. Lite besvikna över att inte få åka längre sjösatte vi båten och stampade oss genom dyningarna i ungefär en timme innan vi nådde vår tilltänkta fiskeplats. Väl på plats rullade det in rejäla dyningar och mina insjö-ben började tidigt att protestera. Det gick att hålla borta Sjösjukan men det var på håret. Ett litet trassel, en krånglande linutlösare eller en tur in i kabinen och kaskadspyorna hade varit ett faktum. Lyckligtvis lugnade sig havet ganska snart och när den första ljumna frukost billys:en (panpizza) förtärts var sjösjukan sjömil bort.

Vattentemperaturen var kring 6 grader och ekolodet visade i princip ingen fisk, på radion var det förhållandevis tyst och i vår båt lyste huggen med sin frånvaro. En positiv sak var att vår referens sked snurrade och indikerade en stark ström åt ett håll. Den initiala känslan av lycka förbyttes dock mot förundran när skeden fortsatte signalera stark ström åt alla andra håll också. Även en lekman började ana odåd, stark ström åt alla håll samtidigt torde vara en omöjlighet. Efter en stunds tankeverksamhet stod det klart för oss att det var referenskeden som var kraftigt böjd...

Vi beslöt oss för att testa lite längre ut i farleden mellan Sverige och Bornholm. Efter att vi fiskat oss ungefär en distans utåt börjar vattentemperaturen stiga och det blev mer och mer skräp i vattnet vilket brukar betyda att en ström har vägarna förbi där. 8,4 grader visade ekolodet tillslut innan det temperaturen vände neråt igen. Klockrent tänkte vi, här finns det lax ! Fast det gjorde det inte. Efter att ha snurrat i området i ca 2 timmar utan resultat började vi fiska oss mot nya områden.

Jag passade på att ta en liten powernap och vaknade till en skrikande sg47a. En Ismo Magnum i färgen 108 med biltemapimpad baksida (guldtejp) fiskad bakom en mellan dipsy på 70 fot släpp var det som fallit laxen i smaken. Laxen ger sig förhållandevis snabbt och gled upp bredvid båten där vi lite förvånat kunde konstatera att den såg hyfsat stor ut. Laxen är fettfeneförsedd, kring en meter lång och väger strax över 10 kg. Någon bild fick vi inte riktigt till då laxen började se trött ut och behöver tillbaka i sjön.

Danskdödad svenskflagga

Efter första hugget händer inget på ytterligare någon timme och vi bestämde oss för att testa ett ställe där Hasse och Jocke haft bra fiske några år tidigare. Dyningarna hade tappat fart sedan vinden avtagit och transporten gick som en dans och vi kunde snart sjösätta våra skedar på nytt. Ganska snart kommer ett nytt rullskrik, återigen på ett av Dipsy spöna. En arg dansk lax hade beslutat sig för att ta livet av en tropshyspoon i färgen svenska flaggan med biltemapimpad baksida. Det kan ha varit en snapphane lax också, det är oklart vilken sida gränsen vi var på.  Efter att ha knäckt och dödat skeden tackar den för sig några meter innan håven.

Nästa hugg kom återigen på ett Dipsy spö ! Jag brukar vanligtvis inte fiska så mycket med Dipsy, men den här turen gav lite mersmak. Kanske är det så att vid den något långsammare trollingen i Vänern/Vättern i farter kring 1,8-2,3 knop, så räcker 80-100 gram vanligt päronbly för att få ner betena lite djupare, men fiskar man  i 3 knop med en stor ismo magnum bakom så räcker kanske inte 80- 100 gram speciellt långt. Det är kanske då en dipsy och liknande djuparavaner kommer till sin rätt då de är i princip enda möjligheten förutom djupriggar  att få ner beten djupare än typ 4-5 meter.

Standardstorleken den här resan

Vi fick 5 laxar till på dipsyspön och stackade djupriggspön på mellan 33 och 20 fot. Laxarna var mellan 2-5 kg och högg på guldiga ismo magnum samt en blåflash ismo. Vi hade under fredagen inte ett enda hugg på ytan.

Finväder på vägen hem !

Mer fulväder på vägen ut !

Lördag: 
På lördagen blåste det mer när vi skulle ut, en nordostlig vind på 7-8 sekundmeter gjorde färden ut från hamnen groppig men färden var trots det ganska mjuk och trygg. Skrovet i en 650 WA är hårdare än vattnet på ett mycket mer uppenbart sätt än skrovet i en Crescent, det flexar liksom inget. Att det inte flyger runt gamla gäddwobbler, triangakök och diverse oidentiferade bra-att-ha-grejer förstärker ytterligare känslan av att det är ett stabilt flytetyg. Då fisket kring svartegrund inte varit någon höjdare dagen innan beslutade vi oss för att prova vid långagrund som ligger ca 5 distans rakt utanför hamnen istället. Det rullade ordentligt när vi slog av på farten och sjösjukesymptomen visade sig snart på igen. Den här gången var det en ljummen Hawaii billys som räddade dagen och lugnade ner balanssinnet. El-winschar, dubbelmontage, jätteplottrar och Autopiloter i alla ära, men det är matlådevärmare och en rejäl påse panpizzor som skiljer en riktigt bra trollingbåt från en ordinär.

Första hugget kom på en williams sked bakom 40 gram bly på ytan men den fisken valde att kliva av ganska fort. Nästa hugg kom på ett djupriggsspö på en guldig ismo magnum på 32 fot, en lax på 4-5 kg.  Vi fick ett par mindre laxar till innan det hugger nått tyngre på Hasses djupriggspö. Den så kallade bäbisdansken (en ismo magnum i bäbisblåfärg köpt av en dansk!?) fiskad på 32 fot hade lurat något till hugg. Efter ett par 30 meters rusningar närmade sig fisken båten och jag kunde håva en kanonfin som vägdes till minst 11 kg, förmodligen något tyngre.

Superfin vildlax på 11 +

.

Själv avslutade jag dagen med en något mindre lax

Söndagen och måndagen utlovade vindar i 10-12 sekundsklassen och vi bestämde oss för att åka hem i förtid. Av de 12 laxar vi landade var 1 fenklippt, de andra hade fettfenan kvar.

Två tröga turer och en riktigt bra med 11 godkända.

Nya stolar, misstänker att de förlängt livstiden
på min rygg med många år. 

Efter några fisketurer i Januari fick båten gå in i depån och jag fick fixa och trixa lite. Förutom oljor, filter och impeller på motorn fick båten nya stolar, ny VHF, ny länspump, ny brandsläckare, ny belysning, ett tiotal meter tejp, en flaska 5-56, ett 100-tal buntband och ett gäng genomgående bult på några väl utvalda ställen. Sist men inte minst monterade jag några inspektionsluckor. Tidigare har jag varit lite osäker på om vatten har kommit in i några "fack" under durken när det kommer vatten i båten vid tex regn. Efter att ha gjort inspektionsluckor vet jag att så är fallet. Riktigt vad jag ska göra med den informationen har jag däremot inte bestämt.

Ineffektivt drivankare
 som blåst sönder... 

Gäddtur:
Efter servicen gjorde jag en liten premiär på Vänern, vi skulle fiska gäddor inomskärs men vädret ville annorlunda. Det blåste 9 sekund i medel och 18 i byarna och det var som Jonatan så pedagogiskt uttryckte det; "en dag när det blåste nästan bara byar." Efter en 360 med linor i propellern åkte vi hem. Någon fisk såg vi inte röken av.

Vänertur ett:
Nästa sväng var efter laxar utanför Hammarö med det gick sådär sedvanligt vårtrögt för mig. Våren är inte riktigt min årstid, riktigt vad som är min årstid är inte helt klart men det är normalt sett inte våren i alla fall. Vi hade en godkänd och ett 10 tal för små när vi avslutade dagen.

Vänertur två:
Helgen efter blev det en sväng på Dalbosjön efter silverfärgade fiskar, men resultatet var magert. Att succen skulle utebli just då var förvisso väntat, jag hade nämligen med mig en kille som normalt inte fiskar på Vänern och jag skulle "visa" hur det går till. Få saker kan hålla nere antalet hugg lika effektivt som viljan att vilja visa någon något. Det måste vara svårt att vara fiskeguide ? Efter en trög dag hittade vi äntligen lite fiske och en 63 cm lax räddade dagen efter ett antal försmå.

Vänertur tre, 11 godkända fiskar ! (Av någon anledning kan knappt ladda upp några bilder!? kanske dyker upp några senare)
I söndags var det dags för säsongens tredje laxtur. Tillsammans med Wikström Junioren åkte jag mot Ekenäs 04:15, en avfärdstid nästan i klass med den gamla goda tiden innan man blev 25+ och konstant trött. Initialt hade vi tänkt att åka en bit då det som bekant alltid är bättre längre bort, men ganska tråkiga vågor som gjorde allt över 12 knop smärtfyllt gjorde att en längre transport avskräckte. så Vi valde istället att sjösätta våra beten relativt tidigt, något som visade sig vara ett bra val. Ofta glömmer man lite bort ställen som ligger nära, först när man sjösätter på andra sidan sjön framstår de som bra ställen.Vi hittade ganska tidigt lite varmare vatten. Temperaturmätaren visade 4,2 grader i vattnet och när vi åkte utåt sjönk temperaturen snabbt ner mot 3 grader.

Vi fiskade enbart med Nors i våra löjskallar. Tidigare fiskade jag mycket mer Nors men senaste åren har jag fiskat ganska lite med det. Nors har klara fördelar mot löjor, du kan tappa den i durken både en och två gånger, du kan kladda runt med den i händerna på ett gungande durk utan att den tappar speciellt mycket fjäll. Norsar blir mycket sällan "mosiga" så de går sönder när de ska tacklas. De blir heller inte utslitna, utan går att köra hela dagen utan att tappa stinget, även i varmt vatten. Om man ska fiska med betesfisk i sånt där väder då man helst borde fiska med wobbler, eller kanske ännu hellre inte vara ute alls, då är Nors ett bra val. De går inte sönder lika lätt om löjor i gropig sjö. En av de större nackdelarna är att Nors inte alls har samma stadga i kroppen som löjor, det är svårt att få till en bra böj på dem. På mindre Norsar är det i regel inget problem då det går att få böj på hela fisken. På större norsar är det däremot ett stort problem, det kan vara hopplöst att få dem att snurra ordentligt då betesfisken böjer sig åt alla möjliga håll. I Lördags var det enbart Norsar som gällde av den enkla anledningen att vi inte hade några löjor till hands. En tumregel när det gäller betesfisk är annars att den sorten man har minst av, brukar vara bäst.

Första timmen hände inte så mycket, vi gick då in över grundare vatten och fick ganska snart 2 öringar, en på ett upphissat djupriggsspö med en flasher och en på en UV-blå krippled minnow skalle med 80 gram bly. Vi fortsatte sedan att fiska längst med en grundkant där djupet varierade mellan 18 och 9 meter. Fina laxar och öringar på mellan 3 och 4 kg nappade lite då och då. Ett hugg urskiljde sig från de andra, linan rasade ut från ett av djupriggsspöna som gick på 23 fot med en liten vk-skalle på. Fisken gjorde en galet snabb 40 meters rusning med flera lufthopp innan den stannade under ytspöna på höger sida. Vildlax sade jag och Andreas i kör. Fisken gjorde sedan flera rusningar och bråkade rejält innan vi fick in den till båten där vi kunde konstatera att det mycket riktigt var en vildlax. Det är märkligt att det ofta går att märka redan i hugget !? De är vansinnigt starka vildlaxarna, superoliga att fånga ! Laxen var ca 80 cm lång satt bra krokad, det var inga problem att släppa tillbaka den.

En öring och en lax som nappade nästan samtidigt !

Nästa hugg var även det av en något tyngre fisk, men den här betedde sig annorlunda och gick tungt och djupt. Jag trodde flera gånger att fisken fastnat i någon annan lina då den var väldigt tung att lyfta från botten, men när den efter en stunds dragkamp kom upp vid båten fans inget trassel, bara en väldigt arg Öring. Fisken var inte så stor som jag trodde, vågen stannade på 5,62 kilo. En finfin fisk, men trodde den var betydligt större. Fisken han dock inte förevigas på bild innan jag lyckades tappa den överbord...

Det fortsatte sedan nappa med jämna mellanrum, fina fiskar på mellan 65 och 75 cm. Tyvärr blir vi tvungna att avbryta fisket när det nappar som bäst. Strax innan vi ger oss har vi bl.a trippelhugg ! Det är osäkert hur personerna som planerade staden Örebro egentligen tänkte, men säkert är att de inte ägnade många tankar åt laxfisket kring Ekenäs, galet malplacerad stad. Vi slutade fiska 15:30, vilket innebar att jag var hemma i Örebro vid 20:00.

Totalt hade vi under lördagen 11 godkända laxar och öringar i båten samt 1 kanonfin vildlax, någon för liten och några tappade. En kanondag ! Vi tog med 3 laxar och en öring hem, resten fick gå tillbaka på återväxt. Av de 4 fiskarna hade 3 mycket Spigg i magen, kanske passade smånorsarna som handen i handsken när fiskarna gick och åt spigg ? Bäst nappade det på Guldcrome Vk och guldcrome krippled minnow skallar med lite inslag av gult fiskade bakom 15-40 gram bly.

Till helgen blir det kanske en vänertur igen !