Simrishamn 18-19/4

Förra torsdagen åkte jag med Hasse från team No shit on the dragon till Simrishamn för att se om vi kunde fånga en påsklax eller två. Vi anlände till Bengtssons loge kring 2100. Trädtopparnas 90 graders vinkel i förhållande till stammen indikerade att blåste det ganska mycke men meteorologerna lovade avtagande vindar så vi misströstade inte utan kunde i lugn och ro sippa på ett glas rött och diskutera morgondagens taktik.

Fredag: 
Uppstigning skedde 0600 och efter en snabb frukost körde vi ner bil och trailer till hamnen i Simrishamn. Rykten vi snappat upp under fredagen gjorde gällande att det var vid Svartegrund 20 distans söder ut som det hände. Lite besvikna över att inte få åka längre sjösatte vi båten och stampade oss genom dyningarna i ungefär en timme innan vi nådde vår tilltänkta fiskeplats. Väl på plats rullade det in rejäla dyningar och mina insjö-ben började tidigt att protestera. Det gick att hålla borta Sjösjukan men det var på håret. Ett litet trassel, en krånglande linutlösare eller en tur in i kabinen och kaskadspyorna hade varit ett faktum. Lyckligtvis lugnade sig havet ganska snart och när den första ljumna frukost billys:en (panpizza) förtärts var sjösjukan sjömil bort.

Vattentemperaturen var kring 6 grader och ekolodet visade i princip ingen fisk, på radion var det förhållandevis tyst och i vår båt lyste huggen med sin frånvaro. En positiv sak var att vår referens sked snurrade och indikerade en stark ström åt ett håll. Den initiala känslan av lycka förbyttes dock mot förundran när skeden fortsatte signalera stark ström åt alla andra håll också. Även en lekman började ana odåd, stark ström åt alla håll samtidigt torde vara en omöjlighet. Efter en stunds tankeverksamhet stod det klart för oss att det var referenskeden som var kraftigt böjd...

Vi beslöt oss för att testa lite längre ut i farleden mellan Sverige och Bornholm. Efter att vi fiskat oss ungefär en distans utåt börjar vattentemperaturen stiga och det blev mer och mer skräp i vattnet vilket brukar betyda att en ström har vägarna förbi där. 8,4 grader visade ekolodet tillslut innan det temperaturen vände neråt igen. Klockrent tänkte vi, här finns det lax ! Fast det gjorde det inte. Efter att ha snurrat i området i ca 2 timmar utan resultat började vi fiska oss mot nya områden.

Jag passade på att ta en liten powernap och vaknade till en skrikande sg47a. En Ismo Magnum i färgen 108 med biltemapimpad baksida (guldtejp) fiskad bakom en mellan dipsy på 70 fot släpp var det som fallit laxen i smaken. Laxen ger sig förhållandevis snabbt och gled upp bredvid båten där vi lite förvånat kunde konstatera att den såg hyfsat stor ut. Laxen är fettfeneförsedd, kring en meter lång och väger strax över 10 kg. Någon bild fick vi inte riktigt till då laxen började se trött ut och behöver tillbaka i sjön.

Danskdödad svenskflagga

Efter första hugget händer inget på ytterligare någon timme och vi bestämde oss för att testa ett ställe där Hasse och Jocke haft bra fiske några år tidigare. Dyningarna hade tappat fart sedan vinden avtagit och transporten gick som en dans och vi kunde snart sjösätta våra skedar på nytt. Ganska snart kommer ett nytt rullskrik, återigen på ett av Dipsy spöna. En arg dansk lax hade beslutat sig för att ta livet av en tropshyspoon i färgen svenska flaggan med biltemapimpad baksida. Det kan ha varit en snapphane lax också, det är oklart vilken sida gränsen vi var på.  Efter att ha knäckt och dödat skeden tackar den för sig några meter innan håven.

Nästa hugg kom återigen på ett Dipsy spö ! Jag brukar vanligtvis inte fiska så mycket med Dipsy, men den här turen gav lite mersmak. Kanske är det så att vid den något långsammare trollingen i Vänern/Vättern i farter kring 1,8-2,3 knop, så räcker 80-100 gram vanligt päronbly för att få ner betena lite djupare, men fiskar man  i 3 knop med en stor ismo magnum bakom så räcker kanske inte 80- 100 gram speciellt långt. Det är kanske då en dipsy och liknande djuparavaner kommer till sin rätt då de är i princip enda möjligheten förutom djupriggar  att få ner beten djupare än typ 4-5 meter.

Standardstorleken den här resan

Vi fick 5 laxar till på dipsyspön och stackade djupriggspön på mellan 33 och 20 fot. Laxarna var mellan 2-5 kg och högg på guldiga ismo magnum samt en blåflash ismo. Vi hade under fredagen inte ett enda hugg på ytan.

Finväder på vägen hem !

Mer fulväder på vägen ut !

Lördag: 
På lördagen blåste det mer när vi skulle ut, en nordostlig vind på 7-8 sekundmeter gjorde färden ut från hamnen groppig men färden var trots det ganska mjuk och trygg. Skrovet i en 650 WA är hårdare än vattnet på ett mycket mer uppenbart sätt än skrovet i en Crescent, det flexar liksom inget. Att det inte flyger runt gamla gäddwobbler, triangakök och diverse oidentiferade bra-att-ha-grejer förstärker ytterligare känslan av att det är ett stabilt flytetyg. Då fisket kring svartegrund inte varit någon höjdare dagen innan beslutade vi oss för att prova vid långagrund som ligger ca 5 distans rakt utanför hamnen istället. Det rullade ordentligt när vi slog av på farten och sjösjukesymptomen visade sig snart på igen. Den här gången var det en ljummen Hawaii billys som räddade dagen och lugnade ner balanssinnet. El-winschar, dubbelmontage, jätteplottrar och Autopiloter i alla ära, men det är matlådevärmare och en rejäl påse panpizzor som skiljer en riktigt bra trollingbåt från en ordinär.

Första hugget kom på en williams sked bakom 40 gram bly på ytan men den fisken valde att kliva av ganska fort. Nästa hugg kom på ett djupriggsspö på en guldig ismo magnum på 32 fot, en lax på 4-5 kg.  Vi fick ett par mindre laxar till innan det hugger nått tyngre på Hasses djupriggspö. Den så kallade bäbisdansken (en ismo magnum i bäbisblåfärg köpt av en dansk!?) fiskad på 32 fot hade lurat något till hugg. Efter ett par 30 meters rusningar närmade sig fisken båten och jag kunde håva en kanonfin som vägdes till minst 11 kg, förmodligen något tyngre.

Superfin vildlax på 11 +

.

Själv avslutade jag dagen med en något mindre lax

Söndagen och måndagen utlovade vindar i 10-12 sekundsklassen och vi bestämde oss för att åka hem i förtid. Av de 12 laxar vi landade var 1 fenklippt, de andra hade fettfenan kvar.