måndag 12 oktober 2015

Vänerpremiär på kållandsträffen

I ett försök att skaka av mig tristessen av att vara hemma måndagssjuk tänkte jag skriva en liten rapport om höstens vänerpremiär på kållandsöträffen förra helgen. Premiär, ordet är ångestladdat för en trollingfiskare. Även om all utrustning som genom ett mirakel skulle vara med i packningen så är det batteriet som är oladdat eller växelwiren som blivit felmonterad. Premiärer är då man märker allt det nya som gått sönder och abrupt blir påmind om det gamla man redan borde lagat.

Kållandsöträffen startade på fredagen och vi tjuvstartade redan på torsdagen för att se så att fungerade. Jag skulle fiska tillsammans med Junioren och ingen av oss hade kört kållandsöträffen tidigare. Vi var ganska förvirrade kring var vi skulle fiska men hade en ide om att köra i vattnen kring Mellerud på tävlingen.  På torsdagen var det ganska hård västlig vind och vi sjösatte därför båten i Sunnanå på vägen till Kållandsö för att kunna testfiska där utan att behöva köra tvärs över Vänern i motsjö. 

Torsdag:
Nästan 15 grader i vattnet och vi fick känslan av att det nog skulle bli ett ganska dåligt höstfiske på Vänern. Testfisket bekräftade denna känsla, förutom en 5 kg öring på en ytligt fiskad krippled skalle gav dagen inte så mycket mer än en möjligtvis något förädlad form av förvirring kring vart vi skulle välja att fiska. På vägen in från fisket samarbetade vågstorlek, våglängd, vågriktning i perfekt harmoni tillsammans med crescentens skrov och skapade en storslagen uppvisning i precis hur stötig en resa kan bli trots relativ lite sjö. Allting slog och skakade och i varje våg rann lite av livsglädjen ur mitt förkylningstunga huvud. I ögonvrån såg jag hur displayen till autopiloten slocknade och de avgrundsdjupa suckarna kunde fortsätta med förnyad kraft. Autopiloten har tidigare krånglat en hel del med glappa strömkablar och trasiga fästen och så sent som två dagar innan fick jag byta o-ringar för att få den att sluta läcka hydralolja. Min sista energi las på att med omsorgsfullt valda ord svära över Garmins dinkytoys kablar och toys`rus fästen. Mitt i eländet såg jag ett rejält måsdyk på högra sidan båten. Det där borde man nog vända upp och waypointa tänkte den smarta delen av mig men fick direkt mothugg av den andra delen som bara ville sluta studsa, åka in till hamnen, äta pizza och få ordning på autopiloten inför helgens tävling. Vi sket i måsdyket, energin var borta. 
Ont om fiskbilder så bjuder på en bild på hur den nya
elektroniken blev. En hds9gen2 och en hds7gen3
Structurescangivare, ser ju fränt ut i alla fall. Hoppas den kommer till användning, annars bör det finnas billigare sätt att få få båten att tappa 2,5 knop i toppfart. 

Fredag:
Fredagens fiske blåste inne och jag fick be mr Garminpilot lite om ursäkt, för en gångs skull vara det inte bara han som krånglade. Det var inte pilothaveri utan totalt NMEA2000 haveri i båten. Jag lyckades inte laga NMEAnätverket, säkringarna såg hela ut, kanske är det kabelbrott någonstans? Tävlingen fick ske utan autopilot, men det gör inte så mycket, styrvanan är fortsatt kvar :)  Fredagen ägnades åt lite tröstshopping på Olssonsfiske och på kvällen serverade Team Karlberg en fenomenal middag bestående av rotfrukter lamm och rödvinsås som vi avnjöt tillsammans med stugkamraterna som förutom Åke och Jonny i team karlberg även bestod av baggerudsspecialisterna Robert och Peter i team A&B&B. Lite oklart vad abb betyder men förmodligen är det något lokalt Karlskogamål.

Lördag:
Lördagen bjöd på finfint fiskeväder och efter viss beslutsångest bestämde vi oss att åka över till mellerud trots ganska dåligt fiske där på torsdagen. Vi trodde oss ha koll på ett område där norskarna fått en del fisk. Svårt dock att veta exakt hur många fiskar som faktiskt kom upp då norsk tradition uppmanar den som får en fisk att rapportera sin fisk till samtliga landsmän en och en vilket får till följd att varje fångst följs av en ca 25 minuter lång VHF kjedja där ord som strike-pro och Örret hörs massvis av gånger. Vi dividerade antalet gånger vi hörde hörde ordet "Örret" på radion med ungefär 20 och kom fram till att de 5 båtarna båtarna från grannlandet bör ha fått mellan en och två öringar var. Den vetenskapligt framräknade rapporten var det bästa vi hade att gå på.
Finväder i starten

Fisket på lördagen började trögt och vi hittade ingen fisk kring favoritgrunden eller där vi trodde de fått fisk dagen innan. Först efter någon timme kom första nappet och Junioren började veva in gäddor, något han skulle fortsatta med hela dagen. Vi hittade gott om betesfisk över lite djupare vatten och koncentrerade andra halvan av dagen där. När klockan var runt 1300 fick jag ett kanonhugg på en gammal klassisk VK skallen i färgen UV102 bakom 50 gram bly. 60 meter lina revs av från rullen innan jag kunde börja pumpa in den närmare båten.  Fisken var något mindre än vi först trott men det var en väldigt fin tävlingsfisk på 4,7 kg.

Provocerande mycket betesfisk ibland
Nu är vi på gång tänkte vi och riggade ut fler VK skallar i samma färg. Ganska snart skrek det till i en rulle igen och efter flera 20-30 meters rusningar kunde vi landa en... ... Gädda på runt en meter. Det hela upprepade sig igen och igen, inte mindre än 7 gäddor hann vi landa innan dagen var slut. Det är svårt att sätta ord på besvikelsen som uppstår när man får in en gädda i synfältet efter att ha drillat ännu en "klockren öring" i 10 minuter.  Det är som att ha köat till en pub för att väl på plats få reda på att ölen är slut, att ha beställt ost på sin drive-in hamburgare och på motorvägen upptäcka att där fanns ingen ost alls, eller när man ser den här bilden på barndomsidolen Macgyver. Stor besvikelse alltså.

I hamn visade sig att fisket varit ännu trögare än vi trott och vår öring röckte till en 9 plats av typ 65 båtar. Endast en handfull båtar hade landat mer än en godkänd fisk och ledar båten hade skrapat fram 3 st. På lördagskvällen var det återigen djup förvirring om vart vi skulle åka. Jag kände förhållandevis få deltagare i tävlingen så vi hade ingen riktig koll på vart folk fått fisk, eller vart de inte fått fisk för den delen heller. Det är en stor fördel annars att kunna stämma av lite med folk man känner. Inför nästa år får vi helt enkelt lura ner fler Kil-båtar :)

Söndag:
Lite världsvant försökte jag och junioren övertyga varandra om att det var ju inte så fränt att bli 9a. En fisk hit eller dit gjorde inte så mycket, vi skulle köra en "all in" strategi på söndagen, vinna eller försvinna. Vi skulle få massor av fiskar eller inga och vi bestämde oss för att testa fisket vid Ekenäs. Innan starten pratade jag med duktiga team blomman och kom underfund med att de fiskat ungefär där vi fiskat dagen innan. De hade då fått två fina öringar, blomman trodde även att en av toppbåtarna från dag ett varit där i krokarna. Den informationen tillsammans med det där måsdyket från torsdagen jag borde haft i bakhuvudet borde varit tillräckligt även för att en myndighetströg tjänsteman skulle lagt samman ett och ett och valt att åka dit istället, men så blev det inte. Jag skyller på premiärtrög laxtrollinghjärna.
Finväder även på söndagen 

När starten gått satte vi kurs mot hemkära områden kring ekenäs i hopp om att höstfisket skulle vara på gång där. Det var det inte. Vi hade inte ett napp under de första 4 timmarna och såg ingen fisk på lodet, ingenting i ytan, inga måsar, såg inga andra båtar och hörde inte ett ljud på radion. Det fanns färre fiskar vid körtungegrund än det finns nöjda aktieägare i WW-koncernen.

När klockan närmade sig 1200 höll inte fasaden.  Det var inte alls skitsamma om vi fick nått längre. En godkänd fisk var inte alls hit eller dit. En godkänd fisk var viktig, en godkänd fisk hade räddat både dagen, humöret, stoltheten och hållit oss kvar på topp 10. Vi började fiska söderut mot pålgrund och stavasknall där vi hört om några fiskar. När vi kommit en bit påväg såg jag några måsar kretsa kring ett område, vi gick  över området och Junioren fick ett dunderhugg på en Tomic 4 tum tubby i färgen sal4. Fisken kändes riktigt bra innan den tackade för sig, en fisk till hann vi tappa innan vi tvingas avsluta för att hinna i mål. Riktigt segt att avsluta med att tappa två bra fiskar men så är det ibland. Kanske var det gäddor som spökade igen, men inga linor kapades och inga revor syntes i betena...

Fisket på söndagen var ännu segare än lördagen och förutom de alltid mycket svårstoppade Olssonsfiske (3st) så vägde ingen båt in mer än en godkänd fisk under söndagen. Vi ramlade ner till en 14 plats totalt. Grattis till alla pristagare :)


Nu laddar vi om och hoppas att förkylningen släpper innan Sunnanåträffen i Mellerud  16-18 Oktober.


Man läser om folk som hittar sina aktrar på porrsajter och så, men det här är fan värre. Här har min akter (till vänster) tillsammans med Wikströms och Dilens akter använts för att sälja Nils-master, världens absolut tråkigaste gädd/göswobber. Skämmigt. 


2 kommentarer:

  1. Trevlig o rolig läsning. Bra skrivit. Syns i Sunnanå

    SvaraRadera
  2. Trevlig o rolig läsning. Bra skrivit. Syns i Sunnanå

    SvaraRadera