Sysslöshet och Arbete

Dagstemperaturer kring -20 sätter effektivt hinder ivägen för alla försök att engagera sig i en meningsfull fritid. Dagarna passerar, de glöms bort, och de förpackas ner i ett suddigt och detaljlöst förflutet som innefattar större delen av november och december... Nåväl, om cirkus 100 dagar kan det nog förväntas vända, de e snart gjort.

Har försökt mig på att ismete några gånger när temperaturen varit något mer human (och "fiskman?") Sånär på lite smågäddor har det varit ganska värdelöst, dvs det har varit ganska värdelöst. Kylan har dessutom gjort mörtarna smått apatiska. Vi har snittat 2-3 mörtar per stuga. I en av stugorna hade vi samma halvkilos gädda i tre gånger i rad, vi har nu omöjliggjort för gäddan att gå in en fjärde gång.

Kan förövrigt meddela att jag tagit det stora steget och avancerat upp i arbetarklassen. Kommer att börja jobba på Skatteverket i Mariestad från och med den 3 Januari. Kommer att arbeta med utomlandsbosatta med fastigheter i Sverige, så så länge ni inte bor utomlands med fastigheter i Sverige behöver ni inte oroa er för mig ;)

Skall titta på en lägenhet där nere i samband med jobbstarten och kommer med största sannolikhet att flytta ner. Det verkar alltså som att jag byter utgångshamn, börjar bli långt till skoghall och ännu längre till Åmål och Ekenäs. Nåväl, laxhall och Spiken är inte fy skam. Avståndet till Vättern kortas dessutom betydligt så Mariestad ska nog gå att överleva, dessutom är det riktigt nära till Olssonsfiske :)

Sist men inte minst önskar jag eventuella läsare god jul och gott nytt år :)

Förmodligen säsongens sista Vänertur

Trollingssäsongen var väll egentligen nästan över. Det sista hoppet om livet försvann när både Åmål och Lillängshamnen frös igen under samma djävulska natt. Under veckan som kom mjuknade vädret lite, både Åmål och Lillängshamnen gick upp igen. Man har ju mött ett och annat tåg genom åren när man jublande sprungit med med armarna över huvudet mot ljuset i tunneln. Därför var ja något skeptisk till nyheterna och anade att om inte kylan ställde till det, då kommer nog vinden, vargarna eller något annat otyg och gör det ofiskbart.

När klockan slog söndagkbäll tändes ändock ett hoppets ljus . Enligt Yr.no (Norskar är ju uppenbarligen bäst på Svenskt väder) kunde vi förvänta oss 2-6 sekundmeter och plusgrader större delen av dagen. Ett sånt här tillfälle gick inte att missa, framför oss fanns en lucka att lura vintern en sista gång. Jag slog en signal till Hajen som tyckte att det hela lät som en förträfflig ide. Vi valde att åka till Åmål med fokus på Tössekanten.

Vi lämnade Kil runt halv sju och trailade ner mot Åmål där vi möttes av en nyplogad och ny saltat/sandad ramp. Förträffligt! Väl på sjön kunde vi konstatera att det fanns viss risk att göra en i folkmun så kallad ”Titanic” (dvs köra på ett isflak). Utanför Fogden flöt en serie isbälten och försvårade trollingfisket avsevärt. Var det nu tåget skulle komma? Vi sickasackade oss igenom och kunde till vår förvåning och stora lättnad se att det blev allt glesare mellan isflaken på öppet vatten. Vi åkte ner mot metgrund och sjösatte våra prylar där. Efter att vi fått i nästan alla spön fick jag göra det alla kapten wannabes drömmer om: ställa sig och skrika ”ice berg ahead!”

Crescentens svar på Leonardo Dicapri, Hajen kunde snart konstatera att det huggit flera isflak på hans sida. Isflaks hugg påminner lite om göshugg. Vore det inte för det säregna visuella händelseförloppet där isflaket följer efter båten på ett stadigt avstånd skulle de vara lätta att förväxla. Man kan få isflak att släppa genom att ge slacklina och tokrycka några gånger. En väl intrimmad löja svarar dock dåligt på sådan behandling och bör riggas om...

Huggen uteblev, det snöade mest. Saker försvann under snön i båten. Vi började bli uppgivna, termospizzan var uppäten och det var slut på varma grejer. Baguetter var det enda som fanns kvar och de började få den där isglassliknande konsistensen man sällan eftersträvar när det gäller smörgåsar. Vi fiskade oss ner till djupskär men kunde inte hitta någon fisk alls att tala om. Det var bara isflak som högg och ekolodet visade upp en ganska fisktom undervattensvärd. Vi börjar bli lite uppgivna. Det enda som höll uppe humöret i båten var att radion behandlar ämnet Hajar som skrämmer slag på folk i Egyptien. Hajen gillar Hajradio.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka mot metgrund där det i alla fall såg lite bättre ut på lodet. Vi fiskade oss dit och kunde konstatera att det fortfarande var lite mer betesfisk här. Måsarna cirkulerade området likt hungriga tanter cirkulerar den sista kakan på tebjudningen. Kanske fanns det bara en betesfisk kvar. Ingen av måsarna gjorde i sådana fall någon större ansats att fånga den . Utan nöjde sig med att på ett måsaktigt sätt försäkra sog om att ingen annan fick något heller. Det började blåsa och blev snart ganska kallt och bistert. Det var inte helt utan att jag ångrade vad jag satt på (som den katolska prästen sa?) för handskar.

När inget annat fungerade valde jag att ta till mitt säkraste och mest energieffektiva trick jag kan. Powernap tricket. Man kryper helt enkelt till kojs en stund och hoppas på att vakna av ett rulltjut. Tricket används med fördel när antalet fiskar är minst två. 10 minuter han jag vara borta, sen ropar Hajen fisk! Fisken bjuder inte upp till någon vidare fajt, vi överväger alternativet isflak. Det visar sig dock vara en lax vi fångat! Laxen föll för en löja i bästeskallen VK 102 eller 105 fiskad bakom 40 gram bly. Den visar sig tyvärr vara några millimeter för kort så någon nolla har vi inte suddat ut från dagens resultattavla.


Vi fiskar vidare och får snart ett mycket odramatiskt hugg. En fisk har fallit för en ljusblå UV VK skalle fiskad bakom 15 gram bly. Fisken ger upp direkt och bjuder upp till så lite motstånd att vi nästan förväntar oss att den ska se fransk ut. Snart ligger fisken som räddar namnet, äran och lyfter dagen i båten. Vi fiskar några minuter till men inser att vi nog bör ha lite ledljus om vi ska ta oss in till hamnen utan isflaks kollisioner. I hamn pratar vi med två andra båtar som upplevt en liknande dag. Ena båten har en 4 kg lax och den andra en för liten.

Skulle ha fiskat på tisdagen också men – 17 grader kändes kylslaget och vi somnade om. Trollingfisket är nog lagt på is nu. Blir till att försöka härda ut vintern genom det omständiga och eländiga substitut som kallas Ismete. Rekade lite isar idag. Glafsfjorde börjar närma sig gångbar i norra delarna. Runt tjuholmen och söder över var isen lika frånvarande som långsiktigheten i EU:s fiskepolitik.

Fruset i ramper, men öppet i fiskeaffärer.

Trailerlagning floppade lite. Vi skulle bytt varjar i samband med backar och hjullager men hade fått fel. Så nu har jag nya hjullager och nya backar men inga vajrar. Kanske inte så dumt iofs, lär ju inte behöva byta bromsbackar på ett tag i alla fall.

Det mesta i rampväg är nu fruset. Lillängshamnen är precis frusen. SSRS var ute och gjorde ett spår ut, men det går nog igen snart i dessa temperaturer. Lite snälla vindar och någon halvtimme med järnspettet ska så det inte vara helt ogörligt ta sig ut. Baggerud funkar att lägga i, men det kan ändra sig snabbt vid förändrade vindar, kan va bra att ha i åtanke...

Allt är dock inte fullständig misär, trots vedervärdigt klimat. Det går att shoppa sig lycklig. Jag rekomenderar Bosses marin och fritid som säljer ut bomber för 39-49 kr. Förvisso ganska utplockat. De säljer även ut lite demo riggar och ekolod till helt okay priser.

Möjlighet till att göra klipp finns även på EL-GE fiske i Kristinehamn. 50 % på rullar och spön och mellan 30 och 50 % på diverse beten. Bomber och Tomic för runt 60 kr tex, finns en del shysta färger kvar, framförallt på Tomicarna. Finns lite gäddwobbler i form av Svimm-whizz och ciscokid mm, även de 50% tror jag. Själv åkte jag dit på att bla köpa ett nytt haspelspö, ett Daiwa Powermesh 20-60 gram som kostat 1900 och nu gick att handla för 900 kr, som hittat. Tror det är rea på precis allt i butiken.

Treklubbskampen inställd.

Klubbkampen i morgon (lördag) är inställd pga eländig jävla vind. Inte helt otänkbart att vi gör ett försök att köra den nästa helg i samband med Grums Trolling Klubbs sista KM tävling. Långtidsprognoser lovar snällare väder då. Bara att hoppas ramperna inte fryser fullständigt. Information kommer!

Pajjad båtkärra...

Den konstanta uppförsbacken, den eviga motvinden, den ständiga motsjön, kalla det va ni vill, den har i varje fall gjort sig påmind igen. Båtkärran har rasat... Efter ett pizza stopp i Grums på väg hem från Åmål har tydligen bromsarna bestämt sig för att ligga på, därmed uppstod friktion.
Ett hjul hinner göra ganska många varv mellan Grums och Kil, även en till synes ganska mild friktion förorsakar värme i klass med ringhals. Hade man haft en vanlig bil hade man säkert märkt att det gick trögt, men nu åker man ju Audi ”durschprung zum teknik”. Kärran behöver knappt ha hjul med en sådan dragbil.

Igår var dagen D då skadorna skulle inspekteras. Jag är inte så bra på just konstruktioner, teknik och mekanik. Därför var min käre bror med, vi kompletterar varandra ganska bra. Jag har sönder saker och han lagar dem. När trumman demonterats var det dock smärtsamt uppenbart även för enkel speleman som mig själv, något stod inte rätt till. Det ramlade ut massa broms och trumrelaterat material. Hjullagren glappade nått djävulskt efter att ha blivit kokta i sitt eget fett.

Därmed fastställdes att kärran numera är tämligen immobil. En trailerburen båt som inte går att flytta på är föga underhållande som ägodel. Som bonus kan tillskrivas det faktum att den står på en gräsmatta i snön, det väntas dessutom mycket mer snö. Bra utgångsläge för att fixa till ett bromssystem.

Får bli till att köpa reservdelar, tjata till sig assistans och inte minst, skotta snö. Tills dess står jag fast på land, ett obehagligt ställe att tillbringa för många dagar i sträck.

Jag avslutar med att länka till min favoritlag, den enda realistiska formuleringen av förväntningar inom fiskesfären, och förmodligen även resten av världen.
http://sv.wikiquote.org/wiki/Murphys_lag

Vänerpremiär:

Här kommer en resumé från de senaste vänerturerna. De äldsta börjar bli lite inaktuella kanske:)´Den 24 oktober begicks i alla fall Vänerpremiär. Egentligen var det inte den riktiga vänerpremiären, den skedde utanför härö några veckor tidigare och resulterade i en 5 kg lax, en för liten och nått bomhugg. Egentligen var inte det hellre den riktiga vänerpremiären. Den riktiga premiären skedde utanför åmål i september. Då kastade Adam och jag oss förhastat ut på ett mycket vågigt Vänern. Vi gick en serie abborrar, en gädda och inte att förglömma, en Id.

Den 24 oktober slöt Don joan upp på en tvådagars tur på dalbosjön Vi bestämde oss för att bo ibåten, kan vara lite småkyligt såhär på höstkanten men det är inget som inte lite levandeljus och en varm sovsäck rår på.

Dag 1:

Det var inte helt utan förväntningar vi raceade igenom farleden och tog sikte mot den tilltänkta fiskeplatsen. Vi öppnade med att skicka ut Tomicar Bomber och lite annat smått och gott. Det såg sådär ut på lodet, det var inte alls samma ansamling av betesfisk som det var förra året vid samma tid. Efter att ha letat lite hittade vi lite mer betesfisk över djupare vatten. Ganska snart högg en liten öring på strax över 60 cm över en Tomic 103.

Sen var det dött ett tag. Vi började misströsta och övervägde en förflyttning, trollingens ständiga problematik spelades upp i våra hjärnor. Stanna kvar eller flytta på sig, få frågor kan vrida hjärnan så fullstädnigt ut ich in på en trollingfiskare som just den frågan. Lyckligtvis fick vi hjälp i vårt beslut av ett gäng måsar som började dyka runt båten och signalerade att nu var det jakt på gång.

Vi landade en till Öring på strax över 60 på en liten liten wobbler av märket daiwa. Sen var det dött igen. Vi mosade rakt igenom måsdyken men inget behagade hugga på våra beten. Vi bestämde oss för att byta ut wobblerna till löjor istället. Vi fick snart en öring till på strax över 60. Det var tydligen här 60 centimeters öringar bodde.

Måsarna fortsatte dyka längre bort. Vi styrde mot dem, på vägen såg vi ett område med massor av betesfisk på ekolodet. Vi vände runt och när vi nått punkten igen högg det på Djupriggen på VK swedish flag Glow 12 meter ner. Efter en bra fight kom det upp en lax på 8240 gram. Kul fisk! Nästa fisk högg på ungefär samma ställe, men föll för en VK skalle fiskad bakom 50 gram bly. Lite osäker på vad färgen heter tror det är UV105 (http://www.trollingcenter.se/shop/index.php?cPath=58_2_20&sort=2a&page=2) Men det kan lika gäran vara UV102. Jag har välsignats med en kraftigt begränsad förmåga att urskilja färger, det är bra i fiskekretsar. Det är mycket lättare för mig att hitta färger som är lika varandra. Ser inte jag skillnad gör nog inte fisken heller det. Färgen ser inte mycket ut för världen men har fiskat jäkligt bra många gånger! Fisken bjuder upp till en envis kamp tillslut kan vi landa en lax på 9 kg blankt. Nytt pers till Don jouan!

Vi fortsätter snurra fram tills att det mörknar. Missar flera fiskar men landar inget mer. Fem godkända med 2 fina toppar gör oss rätt nöjda ändå. Vi åker in till hamnen och förbereder nattsömnen. Vi firar det nya PB:t med pyttipanna och ett glas rött, lite stil får det lov att vara.

Dag2

När vi vaknar på söndagen har det styvnat ordentligt(!?). Det regnar och blåser jättemycket. Vi tittar trött på varandra men förstår snart vad som måste göras, har man båten i vattnet måste man ut och titta. Det blåste massor massor på vägen ut. Såhär i efterhand går det att diskutera hur vi resonerade, kanske var det läet i vågdalarna vi sökte. Vi nåde fiskeplatsen och det guppade ordentligt. Jag tog en livlina och ringde en vän för en vindrapport. 13 i medel och 16 i byarna var det visst. Vi kastade in handuken och åkte in och åt pizza istället.

Rond 2

Tre dagar senare var jag på plats igen. Som vapen dragare hade jag Andreas Dilen. Andreas visar tydligt och tidigt var skåpet ska stå och fångar en fin öring på bortemot 5 kg på utlägg. Fisken högg en Klunsilla VK fiskad på planern. Vi fiskar vidare men tillsynes utan resultat När vi kollar grejerna har vi dock flera rivna anchovy special löjor. Vi riggar ut igen men nästa hugg låter vänta på sig. Först vid 14 snåret kan jag kontra med en öring på min sida, runt 4 kg kanske. Fisken högg en Vk skalle i en ljus UV blå färg.

Vi bommar ännu några fler fiskar innan dilen tillslut lägger in en högre växel och fiskar ifrån totalt. I slut minuterna landar han två laxar runt 4 kg på samma klunsilla VK. Vägen in var spännande i bäckmörker. Jag tackar högre makter för att det var mjuk botten när ekolodet visade 0,3 meter och vi halvplanade... Stålpropeller is the shit, bara att tugga sig igenom geggan:)

Bassängen 13- 14 november:

Nästa tur gick till bassängen. Jag hade den stora äran att gästas av Noyman på fiskesnack och bredvid oss fiskade laxkungen luddvigsson och Don Jouan. Vi bodde på Örnäs fiskecamp och skulle lura laxar i dagarna två. Vi hade prylarna i sjön strax efter 0800. Första hugget kom runt 0900 men den brände vi. Vi såg fisken bakom båten och gissar på att det var en 3-4 kg fisk. Nästa hugg föll återigen på den tråkiga färgen UV 102 eller 105. Den fisken kämpade bättre och vi kan snart landa en Lax på 8240. Sen börjar trasslandet, vi trasslar med allt och lyckas knappt sjösätta några spön. Det hugger lite då och då men vi missar det mesta. Ett rigg hugg lyckas vi dock kroka (typ enda spöet som var i vattnet) en 4 kg (swedish flag glow) lax får följa med upp i båten. Vi missar sen några hugg till och får en för liten.

När vi väl får ordning på alla spön slutar det nappa. Laxkungen Ludvigsson och Don jouan har krokat 2 laxar på 6 och 7,5 kg i ruschen. Ingen av oss får nått mer den dagen. Väl på land konstaterar vi att det kommer vara mörkt länge. Nått borde vi göra. Det självklara valet (måhända lite planerat i förväg;) blir att besöka Hamncompaniet, Åmåls nattklubb och stolthet. Efter att ha frågat oss för hittar vi dit. Nyfiken frågar vi hur många som är där. Vanligtvis svarar vakter typ: "ganska många" eller "i kväll är det rätt lite folk" osv osv. I åmål räknar man, vakten svarar 3. Vi stannar några timmar men beslutar oss senare för att bege oss hemåt redan innan stängning. Sällsynt moget.

Dag två:

Dag två blåser det. När vi stiger upp tvekar vi inför om vi överhuvudtaget ska bege oss ut i eländet. Väderleksrapporterna säger att vinden ska ge sig. Vi kastar loss med vetskapen att det vi möter där uppe kommer var det värsta, sen kommer det bara bli bättre. Vi möts av 10-12 sekundmeter motsjö. Farten ut till gårdagens fiskeplatser är ganska låg, det tar lång tid innan vi kommer fram.

Väl där börjar jag direkt må pyton. Jag frågar noyman på fiskesnack om vi tyker det är värt det. Det tycker vi visst. Vi kastar i grejerna men på andra spöet får jag ta en kräkpaus, kanelgiffelfrukost börjar kännas som ett dåligt val. Nått mer lättjobbat hade varit att föredra, gröt kanske. Vi får ut grejerna. Nymans ansiktsfärg skvallrar om att jag nog inte kommer vara den enda som kräkts innan den här dagen är slut. Nyman får ganska snart till en liten kräkomgång och vi kan skriva 1 - 1 på poängtavlan...

.

Vi härdar ut i hopp om att en fisk ska göra mödan värd. Det blir ingen fisk, bara två halvkassa trollingfiskare. Nyman går upp i ledning genom en andra kräkomgång. Det börjar komma vissa indikationer från min medfiskare att det nog vore trevligare på land. Jag kan inte annat än att hålla med. Vädret har inte lugnat sig det minsta...

.

Samtidigt vore det väll fan om man inte kunde få nått. Vi kör över ett område som ser hett ut samtidigt som ett ytspö löser ut! Efter ett tag skymtar vi en 5 kg gädda bakom båten... Inte värt det. Vi bryter och åker in mot land. Laxkungen ludviggsson och Don Jouan har även de fiskar bom, det var ju tur det.

.

Tisdags:

I tisdags slog jag mig samman med Hajen för att fånga bamselaxar. Vi siktade återigen på Bassängen. Vädret var kanon och perfekt, helt underbart vindstilla och solen började värma upp tillvaron.

Fisket var dock råkass, vi fångade inget. Låg en del storfräsare i området men de verkade inte heller fånga något. Vart var fisken? Betesfisken fanns där och måsarna dök uppmuntrande. Vi såg tillochmed lax som jagade i ytan! När klockan närmade sig 1400 hade vi inte fångat nått, å ingen av båtarna runt oss hade vad vi kunnat se håvat något heller.

Vi beslöt oss för att testa ett område lite längre söderut. Hajen får första hugget på sin sida, en 4 kg lax fångad på en visten siklöja i en disko vk bakom 50 gram bly. Skönt att spräcka nollan! Vi snurrar vidare och nästa hugg kommer på min sida. En 4 kg lax till som fallit för uv 102 (eller 105) bakom 80 gram bly. Jag blyar ner ännu ett bete med 80 gram och snart löser det spöet ut! En 5 kg öring har bitit över en silver/blå VK. Vi fiskar in i mörket men får till slut ge oss.

Bristen på fräsarrapporter från dagen indikerar att fisket överlag nog var ganska segt. Bra fiskerapporter på hemmaplan i form av Hammarö dock. Det är inte rättvist, det ska löna sig att åka längst.

Gädd KM och Dansbands KM.

I år var Gädd-km mer än bara Retardoz. I år var det en klubbkamp mellan Retardoz och Karpkraft. Ära och berömmelse och en hel hög med wobblers stod på spel när dessa giganter bland giganter gavs fria tyglar i en serie tävlingsmoment.

Fredag:

Förra året fick jag punktering på väg till Gädd-km i Torsby. Sen small ett hjullager på trailern och jag höll på att tappa däcket. I år kändes resan upp tryggare. Jag hade nämligen passat på att ha novemberstrulet redan innan jag åkte upp. Jag hade varit duktig och förutseende och bytt till vinterdäck, sprillans nya vinterdäck. Jag hann köra på dem ungefär 8 mil innan jag körde på nån vass grej på vägen och ena framdäcket gick fullständigt åt (f)anders. Bara att köpa nytt, det är skönt att ha någonstans att lägga alla pengar.

Målsättningen var att lägga i båten innan det blev mörkt på fredagen. Vi startade föga förvånande alldeles för sent för att ha någon som helst möjlighet att fixa den tidsplanen. Det fick bli mörker sjösättning i duggregn och en frisk sydlig vind istället. Det hela förflöt relativt smärtfritt och jag kunde efter en liten stock kollision förtöja båten i en vik utanför vandrarhemmet.

Armbrytnings KM

Fredagskvällen blev en trivsam tillställning med ett första test av Torsbys pizza-utbud och lite provsmakning av diverse medhavda drycker. Runt 0300 blev det ett spontant armbrytnings KM. Karpkraft lyckades inte ställa upp med något lag i denna tävling pga osedvanligt tidigt sänggående. Momentet fick avgöras rent internt för sakens skull. Efter en serie ronder med tillhörande rödvins-pauser stod det klart att Pär kan titulera sig armbrytningsmästare och Retardoz hade därmed 1-0 i klubbkampen. Efter att armbrytnings km avgjorts gick vi till kojs.

Lördag:

Det snarkades friskt i min lilla hytta där Adam Karlstad och Daniel sussade så sött. Jag kom på att jag skulle sova i köket istället. Ett beslut som visade sig ödesdigert när revanschsugna karpkraftare vände uppochner på stället vid 7 snåret. Adam insisterade på att vi också skulle ut så det var bara att gilla läget. Strax innan 0900 smög vi ut på sjön och la i grejerna. Vi valde att åka en bit söderut och låta betesfisk maffian vara i fred. Mörker sjösättningen eller stockincidenten hade satt sina spår i form av en avbruten ekolodsgivare. Tack vare Bladh-båtens aldrig sinande förråd av eltejp och buntband lagades detta sprättlätt. Enligt vissa undersökningar består nu Crescenten till ca 65 % av eltejp och buntbandsbaserade lagningar.

Adam passade på att sova lite. Enkelt att vilja åka ut tidigt om man ska sova resten av dagen...:) Vi fångade ganska snart dagens första gädda, en traditionell 3kg fisk som högg över en Westins tjockis. När klockan slog 1200 hade vi fångat 5 gäddor, eller ja, ska man va ärlig hade Adam fångat 5 gäddor. Betena var tjockisar och ”gäddmamman” (ser ut som en stor Jake eller Grandma.) Min sida förblev orörd. Jag var dock delaktig på det viset att jag väckte Adam när det högg. Trolling är en lagsport.

Vi fick nys om en Karpkraft fångad gädda på 118 cm. (efter en luddig omröstning kvällen innan hade vi bestämt att det var längst gädda som räknades.) Det är en fin fisk som vi förväntade oss skulle bli i alla fall etappsegrare. Retardoz allra mest morgonpigga gäng i form av Engström och Palmarna kontrade dock under dagen med 122 cm lång gädda. Jag och Adam fångade inga fler gäddor trots att vi envist fiskade fram till strax efter 1700.

Dansbands KM:

Väl på land var det återigen dags för Torbys pizza-utbud att visa vad det gick för. Pizzeria Arrarat får klart godkänt. Under pizzaätandet började planer smidas inför ett eventuellt björnidet KM. (Torsbys uteställe) Sagt och gjort, när klockan slog 23 begav vi oss mot Torsby centrum med hjälp av en förvirrad taxichaufför. Karpkraft lyckades inte ställa upp med ett lag i detta KM. Björnidet km visade sig sådär fartfyllt, inne på björnidet fanns bara en människa. Han hette Douglas och hade inget häpnadsväckande underhållningsvärde.

Efter att ha frågat folk var alla andra folk var kom det fram att kvällen till ära var det mycket fräscha nyskapande bandet Lasse Stefanz på besök. De spelade i en gympasal några hundra meter bort. Valet var enkelt, vi skulle ha dansbands km. Karpkraft ställde inte upp med något lag i detta KM. Dansbans km var en pärs, att uthärda så ruggigt dålig musik är otroligt krävande. Rent visuellt är det nästan en ännu större utmaning att ta sig igenom ”showen”. Vi snackar vedervärdiga vulgära ovårdade orakade rackare. Helförlamande personer skulle kunna bjuda på en bättre scenshow. Adam och jag försökte hinta att det behövdes mera fart i arrangemanget genom att skrika ”Raubtier” (Norrländsk hårdrock) mellan låtarna. Budskapet gick inte fram utan allt som hände var underliga blickar från män med hatt och Lasse Stefanz jackor.

När klockan slog två var det svårt att urskilja någon glasklar vinnare i dansbands km. Samtliga deltagare hade klarat av tävlingen utan att vare sig riva av öronen eller krafsa ut ögonen. Några deltagare lyckades acklimatisera sig till den milda grad att de faktiskt accepterades och fick umgås med de lokala damerna. En vinnare bör finnas bland dessa.

Söndag:

Klockan 0330 återvände vi till steam reich. Ett spontant hamburgerkastar km bröt ut men då reglerna i detta km var så oklara kunde inte någon vinnare koras. Fisket påbörjades runt 0900. Vi åkte återigen söderut, fast inte lika långt. Fisket var ruskigt segt. Vi gjorde vår bästa för att försöka få en älg att hugga. Älgen var en ståtlig 7 taggare som tycktes ha det lite jobbigt bland alla trolling båtar. Vi hade inget som föll älgen i smaken. Coolt att se en simmande älg i alla fall.

Båtarna i norra änden fångade någon 8kg fisk. Det dröjde ända fram till 12snåret innan solen lyste igenom molntäcket och vi kunde landa 2 gäddor, bägge på tjockisar. Största runt 4-6 kg kanske, inte i närheten stor nog att vinna någon tävling med. Vi fiskade vidare och kunde kroka på två gäddor på tomic 7 tum och en till på en tjockis. Totalt 5 gäddor dag två också. 4 på min sida den här gången så jag räddade äran lite.

Engstöms gädda på 122 cm (strax över 10 kg) höll ända fram och blev tävlingens vinnare. Tvåa blev en karpkraft gädda fångad av Jansson. (Inte Ranchägaren utan ”vem fan är du” Jansson) och 3a blev ännu en Retardoz gädda fångad av Lysviks-Lars. Båda Retardoz gäddorna fångade på wobbler och karpkraft gäddan bet i en mört.

Retardoz vann alltså 3 av 3 grenar. Vilken klubb som gick segrande ur klubbkampen torde därmed vara solklart till och med för den mest trogna paradise-hotell publiken, 3-0 är utklassning.