Sporfiskemässa, båtpremiär Å Slom

Sporfiskemässa:
I lördags besökte en dagen-efter-flickväns-systerfest-trött Anders Sportfiskemässan i Kista. Kils-sportfiskeklubbs mässbuss var snäll nog att göra ett extra stopp och låta mig ansluta till gemenskapen. Mässan var som vanligt på senare år något av ett SM i buster jerk försäljning, även om bustrarna numer fått sällskap på betesväggarna av olika mer eller mindre bearbetade träbitar från staterna. För oss konservativa stackare som fortfarande föredrar beten med haksked som helst kostar under 300 kr, blir utbudet allt mer begränsat. Att tidigt i karriären samla på sig nästintill mentalsjukhus mycket wobbler börjar se allt mer ut som en vinnande strategi.

Mässans fynd för min del var ett Ugly Stick Braid 12-20lb. Om jag inte missminner mig helt kostar de ca 1500 kr i vanliga fall, jag gav 400 kr. Förutsatt att jag nu kan hitta ett användningsområde för spöt så har jag sparat in hela resan. Förvisso var det några år sedan jag läste ekonomi, men jag tror man kan räkna så.

Gäddfiske:
På Söndagen fick jag den stora äran att åka i Hajbåten på en vårtur efter gäddor på Fryken. Hajen har tidigare år minst sagt placerat skåp i sin jakt på vårgäddor så förväntningarna var högt ställda. Oturligt not, fast kanske ändå turligt, så hade vi båda helt misslyckats med att beräkna sommartidens effekt på morgondagens alarmtid, så vi startade båda dagen med en timmes försovning. Resan gick sedan till Sunne där hajbåten sjösattes. På vägen ut utnyttjas 5-knops tiden till att göra tafsar. Att vara väl förbered är A och O konstaterar Hajen och jag samtidigt som vi försöker arbeta oss igenom lagret av wobblerlådor, håvar, bensintankar och matrester i jakt på användbara tillbehör inför gäddfisket.

Sånär på några mindre missöden som att hälften av wobblera låg hemma, att drivankaret ej gick att återfinna och att hajen glömt sin massäck kände vi oss ändå ganska nöjda med inledningen av premiärturen.

Vi sjösatte våra beten utanför en potentiel lekvik och började snurra runt lite. Efter lite trixande med förtampen och en Ikea kasse fick vi ner farten till 1,4 knop. Det var en bra fart tänkte vi. Fiskar man i 1,3 knop visar man att man förstått att 2,7 knop inte alltid är bäst, men man markerar samtidigt den distans man rimligtvis bör eftersträva till det där riktiga vår-tramset. Det är ett känt faktum att på den yttersta domens dag frågar inte sankte per vad man fångat, utan hur man fångat det.

Första hugget kommer på en 30 gram blyad Super Shad rap i Sportfiskeakademin färgen. Gäddans vikt stannar på blygsamma 3 kg, den högg på en grundkant över 4 meters djup. Nästan hugg kom någon timme senare, en gädda av än mer blygsam vikt fann en 18 cm rapala magnum BM helt oemotståndlig även den gäddan hade sin hemvist på 3-4 meters djup. Båda fiskarna högg på min sida, Hajen visar tydliga så kallade "ett års tendenser", han kan mycket väl va slut nu ;)

Slom:
Idag måndag var jag nere vid tidans strand och håvade en hink med nors inför trollingen. Först såg det inte ut att vara så mycket Nors i Älven, men när jag kom på att man ska dra håven medströms så började de bli allt mer frekventa besökare i håvgarnet. Förhoppningsvis kan jag komma ut på en eftermiddagstur på Vänern på Torsdag och testa dem.

För mer detaljerad information om hur man fångar slom rekomenderar jag att läsa den numera erfarna storfräsarslommaren Moa Rosenbergs Blogg: http://dodgravarn.blogspot.se/2012/03/lite-nyforvarvad-kunskap.html

Båtmotor Strul:
För följare av den otroligt spännande suzukimotor följetongen kan jag meddela att jag nu varit i kontakt med KGK i Stockholm. De bekräftade vad de sa på servicestället. Tydligen så kan man inte sälja en CTP-brytare löst. Man säljer den tillsammans med ”throttle body asset” för dryga 8 000 skr. Anledningen är att brytaren är fabriksinställd. Såvitt jag förstår det består fabriksinställningen av att man skruvar med en 10:ans blocknyckel, det är ju knappast något man vill försöka sig på på egen hand...

Det återstår att se hur problemet ska lösas, motorn fungerar nu men jag behöver nog fixa en brytare på sikt. Får se om det blir Ebay eller Kjell och Company :)

Motorstrul och lite fiske

Motorstrul:

Efter grumsträffen gick jag in i en period så mörk att medeltiden tycktes som en ljus och trevlig plats. Anledningen stavades motorproblem. Av någon anledning var min tomgång högre än den brukade. Det hela upptäckes under en sjösättning vid spiken och en något besviken haj såg ut som om han tappat en del den smör, 20 mil hade han rest för att få åka Crescent. Tomgången låg på 1200 varv och det fanns tre alternativ. Ge upp, erbjuda en av spikens fiskebåtar en heldags bogsering och använda den som drivankare, eller lösa problemet. Trots uppenbar kompetensbrist valde vi alternativ nummer tre. Vi tog av kåpan och drog lite i saker sådär som man gör när man inte har en aning om vad som är fel. Utan att någon av oss riktigt förstod lyckades vi få ner tomgången till 900 varv och bestämde oss för att göra ett försök. Motorn funkade under dagen men gick inte att få ner den lägre än 2,3 knop. Fisketuren resulterade i en 5 + öring för hajen och en 65 cm lax för mig.

Efter den turen gick båten in i depå, tanken var att felet skulle avhjälpas. Nästa gång motorn startades var tomgången 1900 varv... Vi undersökte lite olika saker som skulle kunna vara fel, men hittade inget. Jag insåg att tid var en bristvara och bestämde mig för att koppla lin experthälp. Ringde till den aktoriserade Suzukiverkstaden och förklarade mitt problem, de hade ingen aning om vad det var. Efter en hel massa om och men fick jag köra dit båten så de kunde titta på den. Under två veckor mitt i högsäsongen stod stackars båten lika oanvänd som en vänsterpartists realistiska ådra.

Trots flertalet telefonsamtal till suzukis experter i Stockholm gick det inte att komma på vad som var fel. Möjligheten att köpa en ny motor började dyka upp allt mer frekvent i samtalen. Sen blev det jul, jag beslöt att dra med båten till Värmland. Både jag och min bror är måttligt förtjusta i den otroligt överskattade högtiden jul och ansåg att julafton är ett utmärkt tillfälle att felsöka en båtmotor. Julen är ju dessutom miraklens tid vilket ju bör vara fördelaktigt när stordåd ska utföras.

Ca 20 minuters surfande gav några ideer på vad som skulle kunna vara fel. Några fel, tex IAC ventilen kunde vi utesluta då de testat den under servicen. Ett annat av alternativen var en så kallad CTP-switch (closed throttle position). Det är en givare som berättar för motorn var gasspjället står. Med hjälp av det värmländska specialverktyget multimeter mätte vi fram att den var trasig. Vi kopplade förbi den så motorn trodde att spjället var stängt, och vips, så hade jag en tomgång igen. Ungefär 25 minuter tog det att laga.

Förvisso är det kanske aldrig helt rättvist att villkorslöst jämföra folk från Värmland med folk från Västra Götaland, det är liksom olika divisioner. Trots detta är det svårt att inte ställa sig frågande till expertisens förmåga att reda ut situationen. Både Multimetern och internet bör kunna anses som riksomfattande verktyg och hjälpmedel.

Efter lite rengöring funkar CTP:n igen, men den strular stundtals och motorn startar på 1900 varv igen. Då måste man knacka lite på den så hoppar den ner igen. En ny CTP-switch stod på önskelistan. Efter några samtal verkar det som om Suzuki inte säljer dem löst, man ska köpa hela jävla insugsmojängen för över 7 000 kr. Kjell och kompani hade en liknande brytare, den kostade 69 kr och börjar se ut som ett allt mer lockande allternativ.

Efter 3 600 problemfria timmar måste jag ändå säga att att motorn är fantastiskt, kunde inte vara nöjdare. Som jag förstår det så är det sällan de går sönder överhuvudtaget. Det ändrar dock inte det faktum att det är lite tråkigt om ingen kan laga dem, och det är tråkigt om föräldrarna knutsson (kgk) reservdelsvägrar när deras trotjänare hostar lite.

Så nu får vi se vad som händer, ska försöka prata med fler Suzukiverkstäder och se om deras slutsats är densama, om det är så att jag endast kan köpa en hel insugsmojäng... I sådana här lägen saknar jag Bosses Marinservice i Karlstad, de var lika trygga att ha i ryggen som en Suzuki.

För att lätta upp det hela lägger jag in lite bilder på några laxar från tiden jul och nu:)

På första kortet stoltserar Andreas Wikström med öringsvärldens svar på en Supermodell. Sjukt smal men rätt snygg. Högg på guldfärgad anchovy minnow

Andra kortet är en Ove Eriksson med lax på ca 6,5 kg på anchovy krippled bakom action disc på 7 meter

En lax på 9kg högg en anchovy krippled bakom en actiondisc på 8 meter.

Lax på 7,6 kg högg på en anchovy krippled bakom en action disc fiskad via 80 gram.

I mitten på Januari var jag ute med en arbetskamrat på vänern, vi körde då på ett dubbelhugg med laxar på 7,5 och 8,3 (anchovy crippkled action disc 80 gram samt anchovy krippled 20 gram) Har inga bilder på dem med det var ett fränt dubbelhugg :)

Grums Vinterträff ( typ 3 veckor försent)

Hellvetes väder tillåter inget fiske, så vi för en flashback från Grums Vinterträff istället.

Av någon anledning har Kils-sportfiskeklubb alltid sin årsfest dagen innan grums fisketävling. Kanske är det för att man ska vara tvungen att välja, det ses inte med blida ögon på personer som visar sympatier för den högljudda grannklubben i väster ;) Årsfesten var som vanligt en trevlig tillställning och en prefekt uppladdning för en fiskehelg. Festen avbröts abrupt runt midnatt. Både Mor och Flickvän fanns på plats vilket borgade för en helt omöjlig förhandlingssituation. De ansåg att fest fram till midnatt var fullt tillräckligt när man ska upp och fiska 0530 nästa dag. Såhär i efterhand är det väll svårt att inte säga att det inte fanns en poäng i det resonemanget.


Under natten blåste det friskt, men när jag steg upp på morgonen hade vinden lugnat ner sig såsom prognoserna utlovat. 0600 dök Peter Eriksson upp och körde med bravur ekipaget till Grums, vi sjösatte båten och jag passade på att införskaffa en korv med brödfrukost, det bästa med trollingtävlingar är att det finns korv. Starten gick 0800 och tillsammans med sjukt mycket återvunna konservburkar (läs tre shark:ar) studsade Crescenten iväg mot den inre farleden som leder mot Hammarö. Vår taktik bestod egentligen mest av att inte vara där alla andra var, vi tänkte att alla andra är nog utanför Grums. Därför åkte vi mot prickgrund trots usla fångstrapporter därifrån.


Vi möttes av gamla dyningar när vi kom ut på andra sidan farleden, lyckligtvis var de ganska runda så vi kunde åka mot Hammarö i 25-30 knop. Vi sjösatte betena vid fiskviksgrund och inväntade vad vi hoppades skulle vara en riktig Dresdenarmada av måsar som skulle visa oss vägen till skitstora laxar och öringar. Måsarna uteblev och bilden på ekolodet såg lika ointressant ut som valfritt avsnitt av Halv åtta hos mig. Vi bestämde oss för att köra en sväng ner mot hönan för att se om det fanns något att hämta där. På vägen dit knarrar det till i ett djupriggsspö, första fisken visar sig vara en 3 kg gädda som föll för en bomber 15 sal 11 på 11 meters djup. Vi letar vidare efter betesfisk eller måsar men inget av intresse dyker upp. Först vid strax efter 1300 hittar vi ett område med lite betesfisk, vi vänder runt och gör ett varv till, snart hugger det på samma djupriggsspö som tidigare, vi kan efter en ganska odramatisk fight håva en 64 cm lax och är helt plötsligt med i matchen.


Vi gör ännu ett varv och missar då ett hugg på ett planerspö där vi hängt ut en likadan Bomber bakom 80 gram bly. Vi fiskar vidare och får snart ett riktigt tokhugg på en Bomber 15a RT fiskad bakom 40 gram bly. Fisken går snabbt upp i luften bakom båten i någon form av taildancliknande manöver, hela fisken är över vattenytan och jag ser att det är en stooor lax. Linan tickar ut från rullen i hastig takt innan fiske stannar upp , brottas lite, och kroken tappar sitt fäste... En jäkligt tråkig fisk att tappa. Det är alltid svårt att uppskatta fisk som är såpass långt bakom båten, men den här var stor... Nästa hugg är en 50 cm öring som sätts på återväxt.


Klockan tickar på och vi oroar oss för att vi inte kommer få någon mer chans innan vi måste åka mot målgången. Knappt hinner vi deppa färdigt innan ett djupriggpö agnat med en Ove pimpad minnow skalle bakom en actiondisc bockar till och signalerar fisk, när jag greppar spöet är dock fisken redan borta, upp kommer enbart en massakrerad löja. Jag riggar ut spöt igen och det går inte många minuter innan spöt bockar till ännu en gång. Den fisken är med i cirkus 10 sekunder innan den tackar för sig... Det vill sig inte riktigt för oss och vi är tvungna att plocka ut för att åka mot Grums. Efter invägning står det klart att vi klarat oss hyfsat i tävling trots vårt magra resultat (en lax + en gädda) vi ligger på 11 plats inför dag två.


Under lördagsnatten har det blåst en bra bit över 10 sekunder, vinden är nästan rakt ostlig och vi börjar inse att vägen till Hönan kommer bli hellvete då det kommer vara cirkus 20 distans i rejäl motsjö. Sporrade av gårdagens ganska bra avslutning på dagen bestämmer vi oss för att göra ett försök. Vi andas djupt och förbereder oss mentalt, köra båt i rejäl motsjö är det värsta. Om vi föreställer oss att man hittat botemedlet till Cancer sen skapar världsfred, lyckas vinna 100 miljoner och därefter fångar sitt livs fisk, så kommer man innan dagen är slut ändå vara på dåligt humör om man måste åka i motsjö för att komma hem. Resan till hönan tar nästan 1,5 timmar vår snittfart är kanske 11-12 knop och allt som kan lossna från båt och utrustning har lagt sig i en fin hög på durken.

Vi sjösätter våra beten så snart vi nått gårdagens hotspot. När vi sätter spö nummer 9 hugger det på mitt innerspö. Någonting har nappat över en specialare, en självlysande anchovy krippled fiskad bakom en actiondisc och 80 gram bly. Fisken håller emot ganska bra i det ganska guppiga vädret, efter 5-10minuter kan Peter håva en 64 cm lax, en fisk gjuten i samma storlek som den från dag ett. Efter första hugget dör fisket av, vinden håller i sig och vi guppar runt i området men huggen uteblir. Betesfisken tycks ha blåst bort under natten och vi letar oss vidare mot nya jaktmarker. När vi når en 20 metes topp med djupare vatten runt om hittar vi en del betesfisk. När vi lämnar toppen får vi ett hugg på ett ytspö. Ännu en gång är det en specialare det hugger på, dock inte en äkta då den den enbart har 50 gram bly framför sig. Fisken är rejält tung och bjuder på några rusningar. Rusningar som tyvärr går lite för långsamt, samtidigt som tyngden från fisken känns lite väl konstant. Ofta betyder det gäddvarning, laxar brukar simma snabbt åt alla möjliga håll, vilket dels ger snabbare rusningar, och dels perioder då fisken inte känns lika tung eftersom den simmar med/mot båten. Efter 10 minuters envist spöbrytande kommer en gädda på 6,5 kg in i båten.


Även tredje hugget visar sig vara en gädda och även den väger över 6 kg (som hugger på en specialre :). Då fiskedagen bara var 7 timmar lång, ditresan bedrövligt långsam och vågorna nästan lika stora får vi ge oss i tid och hinner inte fiska något mer... Vägen hem är i alla fall lite snällare då det är medsjö och tillåter en fart på sisådär 25 knop.


Efter invägning dag två står det klart att vi hävdat oss bättre än vi trott, totalt slutar vi på en fjärdeplats i tävlingen. Jakopff och Roger slutade tre, mentorn 2 och Team Galten från säffle vann överlägset tävlingen.

Gädd-KM

Tyskland har Frankrike, Sverige har Norge, Färjestad har resten av elitseriekubbarna, ja alla har någon eller några kaxiga konkurrerande klubbar. Retardoz kaxiga konkurrent heter Karpkraft. En brokig skara fiskare som måhända hanterar själva fiskandet något sånär, men som gång på gång visat sig helt sakna karaktär efter klockan 2000.

En liten klubbkamp har utvecklats till något av en tradition och i slutet av oktober var det dags för årets tillställning. Utgångshamnen var i likhet med tidigare år Ångriket i Torsby. Ett vandrarhem som kanske inte håller den högsta av klasser. Ångriket omges av en mysig öststatskänsla där den mögelliknande doften är lite slarvet infångad i de sparsamt inredda rummen. Det råder dock inga tvivel om att Ångriket fyller sinfunktion som övernattningslokal och öl-stuga.

Tillsammans med Moa och en gästspelande Nyman från storfräsarklubben Zander begav jag mig upp mot klubbkampen. Vi åkte från mariestad redan på fredagmorgonen för att kunna fiska en extra dag, sjösättningen skedde i Sunne och tanken var att ägna fredagen åt lite höstgösar.

Redan innan vi hunnit lägga ut alla spöna kom första hugget, näst yttersta spöet med en blå westins tjockis löste ut. Jag kände direkt att fisken var tung, den gick ner mot djupet. Jag pressade den försiktigt mot båten, meter för meter kom den allt närmare, men sen hände det. Krokarna tappade greppet, fisken lossnade, spöt rätade ut sig och leendet försvann. Likt en pojke med bortblåst drake blir man liksom stående med den tomma linan i handen ett tag innan man inser vad som skett. Potentiella storgösar som lossnar på vägen mot båten är något som händer allt för ofta i trollingbranschen.

Resten av dagen är lite småtrög, vi flyttar oss söderut och fiskar kring några grund och fångar där en serie 2-5 kg gäddor men inget större. Vi beslutar oss för att ge oss i tid, trailar upp båten, kompensationshandlar lite på böjda spön och åker upp mot Torsby och ångrike.

Fredags kvällen är traditionellt lilla öl-km och så var det även idag. Lilla öl km var dock inte värre än att vi kom upp i tid för att prova på höstgösarna igen. Vi lyckades fånga en 3 kg gös på en supershad rap och missa några hugg innan morgon ruschen var över. Vi bestämde oss för att tackla om och fiska gäddor med levande betesfisk.

För att kunna fiska med levande betesfisk behöver man ner i en hastighet på i alla fall 1,3 knop, helst saktare. För att försöka åstadkomma detta slängde vi ut två drivankare, hastigheten sjönk till 1,2 knop. Vi hängde ut en ikea kassa i fören också och vips var vi nere på 0,9 knop. Jag letade fram de nyinköpta spöparavanerna och upptäckte då en liten miss i planeringen. Under packningsfasen hade jag tagit 6 spöparavaner ur spöparavanpåsen utan närmare eftertanke. Det visar sig vara 5 vänster paravaner och 1 högerparavan. Vi suckade djupt och tittade på varandra uppgivet, rent historiskt sett har det visat sig nästintill omöjligt att genomföra något företagsamt och vettigt när nästan alla medhjälparna enbart drar åt vänster.

För att lösa det hela bestämde jag mig för att fiska regnbågar via planerboarden istället. Enligt storfräsarsarpraktikan kan man inte göra så, men man får ju liksom försöka lösa problem. YMS pulkorna har flera hål man kan fästa planerlinan i, sätter man linan längst bak får man en pulka som drar riktigt bra även i så låga farter som runt 1 knop.. Jag skickade ut 3 regnbågar på planerboarden och fiskade dem 2-10 meter bakom, med 0-40 gram bly. Nyman riggade sin sida mer traditionellt via spöparavaner och vi började tuffa runt i 0,9 knop, en smärtsamt långsam fart. Att fiska över stora ytor i 0,9 knop känns ungefär lika segdraget som att försöka besegra transibiriska järnvägen med hjälp av dressin. Det är inte helt smärtfritt att försöka kroka på en vilt sprattlande regnbåge på 25-30 cm, de är sjukt halkiga och sprattliga. Processen försvåras av att man inte gärna vill sätta krokarna för djupt, risken är då att de inte lossnar vid mothugget och därmed inte fastnar i gäddan.



Efter någon timme får Nyman ett hugg på sin sida. Markus gör en en serie tvivelaktiva mothugg (8,6 fots djupriggsspön tillåter inga andra former av mothugg) och drillar sedan säkert och bestämt in en bättre gädda mot båten. När vi får se gäddan för första gången ser vi att det inte bara är en bättre, utan en bra gädda som huggit över regnbågen. Vi håvar fisken och kan först väga en gädda på 9,6 kg, det kändes som en låg vikt tyckte vi efter att ha mätt den till 122 cm. Vi vägde den igen och då väger den 10,7 kg, vilket förvisso fortfarande kändes lite, men i alla fall mer korrekt. (min electro samsong har spökat lite och vägt saker lägre än de borde vägt, börjar nog bli läge att införskaffa en bättre våg.)

Vi fångade ytterligare några gäddor på vara regnbågar innan mörkret föll, de flesta höll mellan 3 och 6 kg. Flera av dem högg på planerboarden. Att fiska regnbågar via planerboarden funkade bra ! En simmande regnbåge gör nästan inget motstånd och kan sättas mycket löst i linutlösaren. När en gädda sedan hugger löser det ut och när det löst ut det blir dessutom ett naturligt slack. När man sedan fått tag i spöet är det bara att göra mothugg för kung och fosterland, eller valfri annan symbol om man skulle vara missnöjd med kungafamiljen eller riket. Problemet med planerfiskade regnbågar kommer när det hugger i innersvängar, man kan då komma i en situation det linutlösaren inte löser ut, och man kan inte riktigt börja rycka loss den heller.

Lördagskvällen är enligt tradition stora ölkm och så var det även i år. Karpkraft hade tvingat upp Don Joan och det stod tidigt klart att han skulle bli deras enda representant på kvällens bankett i Torsby city. Enligt tradition ska banketten vara på björnidet, men det visade sig att det blossat upp fler uteställen i Torsby myllrande nattliv. Nya stället hette kort och gott hörnet och det var där vi spenderade kvällen. Det var en trivsam afton där där retardoz stod som självklara vinnare, inte minst efter Jinger kahns erövringar.

Inför söndagen hade Retardoz ledningen i Gäddklassen och vi hade redan vunnit öl-km med hästlängder. Jag Nyman och Moa valde återigen att försöka fiska gösar på morgonen. Vi belönades ganska tidigt med ännu en gös i 3 kg klassen innan fisket dog av. Vid strax före 10 högg det igen, sen sprattlade det till konstigt och det blev nästan tomt i linänden. Jag trodde linan hade gått av, men vad som hade hänt var att beteslåset hade hakat upp, och sedan krokat i bakkroken på wobblern. Att det händer torde vara ungefär lika osannolikt som att E-type enbart ser till sångförmåga när han väljer sina kvinnliga medmusikanter.

Vi tacklar om till betesfisk senare under dagen och fångar några gäddor. Bäst nappar det på oblyade eller lätt blyade regnbågar. Vi har även några mörtar ute men de har lite svårare att överleva, kanske har de svårare att klara farten. Vi får hur som inga hugg på mörtarna. Gäddorna vi fångar under söndagen är dock ganska små och inget vi kan räkna in i tävlingen. Vi slutar fiska så vi är i land vid 16 snåret. Väl i land visar det sig att karpkraft största kim fångat en ännu större gädda på 11 kg, men det kan jag inte föreställa mig att någon är intresserad av.

Bilderna håller högre kvalitet än vanligt och härstammar därför naturligtvis inte från min 2 mp mobilkamera. Det är Noyman på fiskesnack som tagit dem.

Gäddfestival, ett försök att börja blogga ikapp

Uppdaterandet går inte riktigt som planerat, det är jag den första att erkänna. Men nu är det dags, jag ska blogga ikapp. Uppdateringarna SKA komma mer frekvent nu. Den relativt nytillsatta regeringen har dessutom börjat lobba för att jag borde skriva något. Kanske är det med en förhoppning om att slippa lyssna på så mycket strunt hon ber mig skriva ner eländet istället. I vilket fall så känns lobbyverksamheten lovande inför framtida inlägg. Egentligen är det nog inte särskilt schyst att kalla henne regeringen, det är mest roligt för det är ett så tröttsamt tragiskt uttryck. Ett annat faktum som gör det olämpligt är att till skillnad från regeringen visar Moa faktiskt ett visst intresse för sportfiskerelaterade frågor. Om man vill läsa om hur tex retardoz km och gäddfestivaler och nästintill fisklösa höstdagar på vänern ter sig i en konsthistorikers ögon kan man med fördel kika in på: http://dodgravarn.blogspot.com/search/label/storfiskarn

Initialt hade jag tänkt att redogöra lite för alla möjliga saker som hänt under sommaren/hösten, tex buss resa till norge , flyg resa till norge (flyg är att föredra, billigt inrikesflyg tycks vara en liten liten kompensation från guds sida för att han/hon/den helt glömde att lägga in förmågan att bygga vägar i Norskarnas genpol). Har även hunnit med att fiska trolling km från dödsfälla (dödsfälla =Skytteslantbruks eka) osv osv. Men jag insåg ganska snart att det blev åt helskotta för långt. Istället väljer jag nu att i likhet med Moderaterna, eller för den sakens skull den murförespåkande vänsterledaren Ohly att fullständigt ignorera min historia och fokusera på nuet. För att ha rimliga chanser att faktiskt blogga ikapp, börjar jag från den stora gäddfestivalen i slutet av september. Nästa inlägg kommer beröra det alltid lika spännande slaget under retardoz KM.

Gäddfestival:
I vanlig ordning var det tillsammans med arbetarklasshjälten Tobias från Mariestad det stora frykenslaget skulle utkämpas. I år fick vi dessutom förstärkning av Moa som tidigare fisketurer visat sig ha en naturlig fallenhet för att fånga gäddor. På premiärturen och på premiärhugget besegrades en 103 cm gädda som om den vore ingenting.

En viktig del av vår strategi i gräddfestivalen har rent historiskt sett varit att åka så långt som möjligt, så snabbt som möjligt. Man skulle kunna gå så långt att man säger att det är själva grunden i taktiken. All annan taktik liksom utgår från det självklara i att vi ska långt bort. När starten gick tryckte vi därför gasen i botten och åkte mot Sunne cirkus 4 mil norr om starten. Att köra fullgas i 40 minuter enkel resa är ett fint sätt att kombinera nöje med att stärka statskassan.

Vi började fiska på några grund där djupet mäter mellan 6 och 3 meter. Första dagen fångade vi ganska snabbt tre gäddor, men de var löjligt små. Fiskarna mätte in på mellan 51 och 55 centimeter. De nappade på blå super shad rapar samt en 14 cm FT magnum. Gädda nummer 4 var lite bättre och mätte in på 67 centimeter och föll för en stor Swimm Whizz i sal25 färg. Sedan uppstod det klassiska fenomenet som populärt benämns som hellvete-det-nappar-inte i vårt team. Hellvetet infinner sig ett tag efter att man inte är först längre, alla platser blir sönderkörda och båtarna börjar engagera sig i att vara ivägen för varandra så mycket som möjligt istället för att fiska. Gäddorna måste lirkas upp. I vårt team är vi betydligt bättre på att fånga gäddor som hugger på allt, än gäddor som måste lirkas upp. Vi lyckades inte fånga något mer på grunden och gick ut i sjön för att köra på en turgädda eller två. Turgäddorna uteblev och vi fick nöja oss med att mäta in 4 smågäddor efter första dagen. Det placerade oss på en ganska anonym plats kring 30 strecket.

Eftersom att det inte gick att åka längre åkte vi till samma plats andra dagen också. Vi fångade hyfsat snabbt 3 gäddor mellan 50-55 cm. blå super shad och Yu zurie. Även om det nappade började vi se uppgivna ut. Livet var sådär orättvist igen. Alla andra fick 90 cm och 100cm gäddor, varför fick inte vi det? Likt innvånare från säg ett medelhavsland med mycket öar satt vi med armarna i kors och suckade uppgivet. Kanske kunde vi bromsa oss ur uppförsbacken och strejka fram en lösning. Kanske var en bensinbomb det som behövdes?

Vi bestämde oss för att spela på turkortet igen, allt eller inget. Vi åkte mot en fläck där det brukar kunna bo några pelagiska (frivattenslevade) gäddor, tiden går och stämningen sjunker än mer. Då tecknar ekolodet ett rikigt textboksexemplar av ett betesfiskstimm alldeles i ytan. Samtidigt löser ett ytterspö ut och vi kan landa en 92 cm gädda på en Salmo withefish FT. Gött mos, vi är med i matchen. Snabbt riggar vi på några likadana wobbler och även en Westins tjockis i liknande färg. Precis när vi åker över betesstimmet så löser ett innerspö ut och vi känner att det är en bättre fisk. Fighten blir nervös, den här fisken betyder mycket! Efter några luftsprång och kortare rusningar kan vi landa en gädda på 104 cm som huggit en gul svart westins tjockis. Dubbel yes, det går fort i hockey och så även i trolling. Vi kör över platsen några gånger till men utan resutlat. Vi blir snart tvungna att riva ihopp grejerna och åka mot målgången.

Totalvikten för söndagen blir dryga 18 kilo. Totalt innebär det att vi fångat: 25 432 gram gädda. Det visar sig räcka till en fjärde plats bland de dryga 150 tävlande, en placeringen vi var mycket nöjda med med tanke på lördagens något knapra resultat. Kan nämnas att mellan 5 platsen och 1 platsen skilde knappt ett kilo, så det var ganska tight kan man säga...

Samtliga gäddor släpptes tillbaka enligt Kils sportfiskeklubbs föredömliga tävlingssystem där man kan välja att fota gäddorna mot en mätbräda i båten, för att sedan mäta in deras fiktiva vikt. (längden*längden*längden /130 = vikten i gram) På så vis spelar det ingen roll om teamen släpper tillbaka eller tar upp sin fisk. Då fiskarna släpptes tillbaka, och jag inte har kameran blir det inga fiskbilder.

Första bilden som återfinns i inlägget är som så ofta när det finns fina bilder på bladhbloggen, från Elis Wessmark i team mosbricka http://teammosbricka.blogspot.com/ De två andra härstammar från Miss Moe:s Telefon. Det ska även finnas lite filmer från Starten, i dagens datum har dessa dock ej kommit mig tillhanda, varför ett utläggande i nuläget är aningens besvärligt.

Premiärtur, lycka och tidsnog sedvanlig missär

Här kommer en liten försenad (som vanligt) rapport som innefattar premiärtur och lite annat.

Efter ännu en fredag och ytterligare en lördag började båten äntligen bli färdig. Kärran hade fått lite kärlek och återfått sin bromsfunktion som varit satt ur spel sen en incident med kokande hjullager i vintras.

Jag var grymt sugen på att sjösätta ekipaget och testköra nytt ekolod, ny plotter och att få en känsla för hur övriga förändringar blivit. I ärlighetens namn är det ytterst sällan saker förflyter smärtfritt, därför var mitt humör en märklig kombination av uppspelt och oroligt på vägen till rampen. Det är ett välkänt faktum att Rom inte byggdes på en dag, men nog hindrade det inte skiten från att brinna ner på en natt. Det spelar med andra ord ingen roll hur många timmar, dagar och veckor man lagt på att fixa något. För att detta något ska gå fullständigt åt hellvete krävs ändå bara sekunder. Jag tuffade på mot rampen och klockan närmade sig 20:00. Mina testförhoppningar grusades när jag kom fram till rampen. Större delen av finlands befolkning stod nämligen i kö för att ta upp sina båtar. Jag skulle aldrig hinna i innan det blev mörkt. Jag åkte hem och laddade inför söndagen istället.

Premiärtur:

Jag ringde till Hajen som inte var sen på en fisketur från Laxhall trots att klockan var 22 och fisket startade 10 timar senare och enkel resa var 13 mil. Fiskare är enkla människor på det sättet. Avståndsdyslexi brukar jag kalla det, ska man fiska är massa mil spontant bilåkande inget problem. Med en fullständig likgiltighet inför transportkostnader och växthuseffekter gasar man med ett förväntansfullt leende mot fisketuren.

Vi tog lite sovmorgon och möttes upp vid Hasslemacken vid 0800. Sjösatte våra prylar runt 1000, ganska snart fick vi en förliten öring som följdes av en lite bättre fisk på riggen. Fisken var klart godkänd men sjabblades bort vid håvningen (Hajen så klart ;), sånt är egentligen aldrig okay, men under en premiärtur kan man visa lite mer förståelse för liknande händelser.

Mest betesfisk återfanns över cirkus 30-40 meters djup i anlutning till grundkanter vi koncentrerade vårt fiske där och kunde räkna in 3 godkända och 6-7 under mått innan fisket var slut.

Nästan premiärtur

fiskade några fler vändor och lyckades landa någon lax mer eller mindre varje tur. Fiskeplatsen var kring brommösund, på behändigt avstånd från laxhall. Det hela gick ganska bra, båten fungerade precis som tänkt och jag måste säga att HDS 7:an och HDS8:an fungerar förträffligt bra. Faktiskt fantastisk lättanvänd marinelektronik, den steglösa inzomningen är grym! Grym Elektronik, men ändock lite omotiverat dyra. Kan man bygga en bärbar dator för några tusen, en 32 tums tv för några tusen, ja då borde det inte behövas 20 000 till för att få skärmen tre gånger så liten och vattentät. Men vad vet jag, blott en tondöv speleman.

Allt förflöt i alla fall perfekt, bottenmålningen hade till och med ökat på en knop i toppfart och båtkärran bromsade som den mjukaste mercedes. Tanken att det gick för bra slog mig. Vanligtvis kommer nederlagen och bakslagen likt ett brev på posten så snart det börjar lukta framgång eller framsteg. Den positiva andan började smitta av sig och murphys lag var inte längre ett lika självklart förstahandsval när framtiden skulle förutspås.

Påsk

Påsk skulle firas på kållandsö. Mitt påsk sällskap var Don Joan. Tillsammans skulle vi fiska lax, äta bacon och kanske smutta på ett glas rött på kvällarna. En tämligen optimal påsk efter att i nästan 6 månader ha traskat runt i snöskor och överlevnadsdräkt i väntan på isfritt vatten. Varken suget efter ägg, påskägg eller sill kan hålla en på land då.

Första dagen öppnade vi fisket vid Stavas knall, det kändes dock inget vidare där så vi förflyttade oss mot kända storfräsarområden kring pålgrund och klasgrund. Där brände vi en fisk men mycket mer hände inte. Vi kanade runt lite och hittade några heta områden men vi var inte direkt ensamma om att hitta dem, det blev snart trångt och någon fisk lyckades vi inte landa trots att det håvades laxar både till höger och vänster om oss.

Efter lite prat med en kamrat fick vi ett tips om att vi borde åka mot Hindens rev och testa. Vi lydde rådet, rykte upp grejerna och transporterade oss ner cirkus 10 distans. Vi sjösatta våra prylar men fick ingen riktigt respons från laxarna. Vi fiskade på men huggen uteblev. Don Juan och jag är i regel ganska dåliga på att sluta fiska när vi väl börjat. Därför var ingen av oss speciellt förvånad när dagens 12 trollingtimme började närma sig sitt slut. Vi gav inte upp, men vi hade kommit till den nivån att det kändes mer sannolikt att det skulle komma mcdonaldsclowner ridandes på dinosaurier än att det faktiskt skulle nappa något på våra spön.

Därför kom det som en chock när en av rullarna knarrade till. Whaat? Bottennapp? Fiskmås? platskasse? Näe, det var faktiskt en lax. En fin 5 kg lax räddade dagen. Knappt hade vi hunnit vända innan det högg igen, denna gången en något finare lax på kanske 6 kg. Det började skymma men innan mörkret föll hade vi även hunnit landa och återutsätta en vildlax på 5-6 kg. Dagen var räddad! Efter samtal och tips från Adam Karlstad valde vi att söka natthamn på närmare ort än Kållandsö. Vi gled in i någon form av vik några distans ovanför hindens rev där vi hittade en fin brygga. Bryggan hade en ägare och denne sökte vi upp. Han såg lite förvirrad ut. Vi förklarade att vi kom i fred och att vi gärna lånade hans brygga. Det gick för sig. Sen bytte vi en lax mot elström så vi fick ladda telefonerna. 80-talsit som man är står man ju inte gärna utan telefon. Fast med dagens elpriser så undrar jag vem som gjorde den bästa dealen.

Dag två fortsatta lika uselt som dag ett började. Skillnaden mot dag ett var att dag två aldrig tog sig, trots att vi fiskade en bit in i mörkret. EN för liten lax var allt på hela dagen. Katastrof!

Dag tre åkte vi upp i värmlandssjön och tänkte fiska runt sjötungegrund, men det såg skit ut där så vi åkte vidare. Kanske fanns varmt vatten och massor av fiskar ännu längre norr ut? Vi fortsatte mot skarven. Där såg vi ett isberg. En låg isbergs frekvens är att föredra när man letar varmvatten... Vi blev bittra och uppgivna. Det slutade med att vi åkte bakom skarven, och sen bakom "bassängen". Där var det också kallt. Vi tröstade oss med att vi i alla fall var riktigt långt bort från där vi startade. Vi sjösatte grejerna och hittade kopiöst mycket betesfisk men inget som vill hugga. Övergick därefter till att öringköra på grunden vid bassängen. Efter någon timmes gnetande fick vi en öring, på 45 cm ... Livet kändes orättvist och när klockan slog 1600 tog vi ett ödestigert beslut. Vi skulle åka till underbara värmland och härö i morgon. Vi plockade upp grejerna och körde mot rampen för upptagning.

När vi närmade oss kållandsö slog vi av lite på farten och la oss som brukligt i mitten av farleden. Då kom det, det där bakslaget och nederlaget som legat på lur sedan den lyckade premiärturen. Helt plötsligt small det så inihellvete. Hela båten hoppade till och motorn flög upp inann den dog. Jag slängde ett öga bakåt och såg till min stora förskräckelse att motorn satt helt snett. Hellvete, det måste betyda att akterspegeln är pajjad, vilket måste betyda att vi tar in vatten. Fan ! det är för dyrt, jag menar för kallt att sjunka.

jag slängde undan igloon, paravaner och annat som var i vägen och la mig i aktern för att göra en besiktning av skadan, men det såg helt ut? Inget vatten sipprade in? Jag kikade på motorn igen och såg till min stora förnöjelse att enbart kåpan satt snett, det måste ha hänt när den slog upp.

Vi tiltade ner motorn och vred på nyckeln, den startade så klart, det är ju en suzuki. Det krävs mer än 23 knop i sten för att få en sån att lägga ner. På väg in i hamnen var jag lite nervös. vad skulle jag se under båten? Sprickor? revor? Hål? Sjömonster?

Vi hade sanslös tur, det enda som var trasigt var skäddan som hade upphört att existera. Propellerna hade klarat sig helt. Växelhuset hade dock fått sig en såpass smäll att jag var tvungen att byta det. Iövrigt hade båten klarat sig helt, inte ett märke fanns.

Som jag förstått det är det fler som gjort samma grej. Isen har nämligen flyttat farledspinnarna, så mitt i farleden är inte /var inte en färdväg att föredra (kanske fixat nu?) Fenomenet är nog inte helt ovanligt. Kan ju vara bra att ha koll på strax efter islossning i alla fall...Sensmoralen av detta är alltså: 1: Åk alltid full fart, mindre båt i vattnet = färre antal potentiellt farliga grund. 2: Elektroniken har alltid rätt på våren.

Båten är på reparation nu, och blir förhoppningsvis klar inom en vecka. Försäkringsbolaget Svenska Sjö har hittills varit väldigt bra att ha att göra med, det stämmer inte med mina fördomar Hittar jag nu en sosse som inte är skenhelig och en en mäklare som är rakt igenom ärlig så har snart hela min världsbild rubbats.

Fortfarande inte fått tillbaka båten, men hoppas att det sker i veckan!

Sportfiskemässa!

I dag har jag varit på sportfiskemässan i Jönköping tillsammans med övriga i järngänget från Kils-sportfiskeklubb och vår prospect klubb Grums trollingklubb. En mycket trevlig tillställning även om jag vill minnas att den varit större tidigare år? Mässans höjdpunkt var en liten anspråkslös monter med överskriften "Olssons fiske". Tomic 50 kr, apex och strike pro 30-40 kr samt anchovy skallar för 50 kr/frp + lite annat smått och gott. Kul med riktiga mässpriser på en mässa :) De hade även fin fina egenmålade NK M80 skedar. NK m80 är en sked som jag anser onödigt ofta hamnar i skymundan bland alla deformerade ismo magnum. Den kan va grym! Även sporting bjöd på en serie egenfärgade trollingskedar, skoj! Mungiporna gick upp och livet i allmänhet blev lättare i takt med att shoppingkassen blev tyngre. Folk som påstår att man inte kan handla sig lycklig har uppenbarligen inte handlat tillräckligt. Det är nästan så man utvecklar sympatier för puckon i Lyxfällan. Under mässan hade jag det underhållande nöjet att få se hur en vanlig civil människa uppfattar en galen dansk som leker med fiskedrag i en pool. Fiskedrag med namn som "soft foreplay" "Swiming jerk" och "magic head" blir onekligen rätt kul om man ser det lite från utsidan. När jag återvänt till Mariestad tog jag en tur förbi Laxhall. där fann jag en äkta hjälte. Framför mig utspelade sig ett fältslag av sällan skådat slag. På ena sidan stod vintern och all dess jävlighet. På andra sidan fanns den långsamt flankerande våren uppbackad av ovannämnda hjälte. Hjälten hade dragit på sig vadarbyxorna och med hjälp av ett järnspett gav han isen vad den tålde. Det är inte utan att man blir lite tårögd när man ser dessa samhällets kugghjul in action. Jag skulle inte bli förvånad om det går att traila i vid laxhall under veckan! Lite panik att fixa det sista med båten, men förhoppningsvis ska det nog bli klart under veckan, snart blir det premiärtur! Jag väntar spänt på vad som ska gå sönder den här gången. Fisketurer i allmänhet och premiärer i synnerhet brukar sällan vara smärtfria. Förra våren klarade jag mig undan med ett pajjat gashandtag. Eller ja, ursprungligen var det egentligen inte trasigt, bara glapp. Det blev trasigt först efter att jag skrikit könsord och lagat det.