Premiärtur, lycka och tidsnog sedvanlig missär

Här kommer en liten försenad (som vanligt) rapport som innefattar premiärtur och lite annat.

Efter ännu en fredag och ytterligare en lördag började båten äntligen bli färdig. Kärran hade fått lite kärlek och återfått sin bromsfunktion som varit satt ur spel sen en incident med kokande hjullager i vintras.

Jag var grymt sugen på att sjösätta ekipaget och testköra nytt ekolod, ny plotter och att få en känsla för hur övriga förändringar blivit. I ärlighetens namn är det ytterst sällan saker förflyter smärtfritt, därför var mitt humör en märklig kombination av uppspelt och oroligt på vägen till rampen. Det är ett välkänt faktum att Rom inte byggdes på en dag, men nog hindrade det inte skiten från att brinna ner på en natt. Det spelar med andra ord ingen roll hur många timmar, dagar och veckor man lagt på att fixa något. För att detta något ska gå fullständigt åt hellvete krävs ändå bara sekunder. Jag tuffade på mot rampen och klockan närmade sig 20:00. Mina testförhoppningar grusades när jag kom fram till rampen. Större delen av finlands befolkning stod nämligen i kö för att ta upp sina båtar. Jag skulle aldrig hinna i innan det blev mörkt. Jag åkte hem och laddade inför söndagen istället.

Premiärtur:

Jag ringde till Hajen som inte var sen på en fisketur från Laxhall trots att klockan var 22 och fisket startade 10 timar senare och enkel resa var 13 mil. Fiskare är enkla människor på det sättet. Avståndsdyslexi brukar jag kalla det, ska man fiska är massa mil spontant bilåkande inget problem. Med en fullständig likgiltighet inför transportkostnader och växthuseffekter gasar man med ett förväntansfullt leende mot fisketuren.

Vi tog lite sovmorgon och möttes upp vid Hasslemacken vid 0800. Sjösatte våra prylar runt 1000, ganska snart fick vi en förliten öring som följdes av en lite bättre fisk på riggen. Fisken var klart godkänd men sjabblades bort vid håvningen (Hajen så klart ;), sånt är egentligen aldrig okay, men under en premiärtur kan man visa lite mer förståelse för liknande händelser.

Mest betesfisk återfanns över cirkus 30-40 meters djup i anlutning till grundkanter vi koncentrerade vårt fiske där och kunde räkna in 3 godkända och 6-7 under mått innan fisket var slut.

Nästan premiärtur

fiskade några fler vändor och lyckades landa någon lax mer eller mindre varje tur. Fiskeplatsen var kring brommösund, på behändigt avstånd från laxhall. Det hela gick ganska bra, båten fungerade precis som tänkt och jag måste säga att HDS 7:an och HDS8:an fungerar förträffligt bra. Faktiskt fantastisk lättanvänd marinelektronik, den steglösa inzomningen är grym! Grym Elektronik, men ändock lite omotiverat dyra. Kan man bygga en bärbar dator för några tusen, en 32 tums tv för några tusen, ja då borde det inte behövas 20 000 till för att få skärmen tre gånger så liten och vattentät. Men vad vet jag, blott en tondöv speleman.

Allt förflöt i alla fall perfekt, bottenmålningen hade till och med ökat på en knop i toppfart och båtkärran bromsade som den mjukaste mercedes. Tanken att det gick för bra slog mig. Vanligtvis kommer nederlagen och bakslagen likt ett brev på posten så snart det börjar lukta framgång eller framsteg. Den positiva andan började smitta av sig och murphys lag var inte längre ett lika självklart förstahandsval när framtiden skulle förutspås.

Påsk

Påsk skulle firas på kållandsö. Mitt påsk sällskap var Don Joan. Tillsammans skulle vi fiska lax, äta bacon och kanske smutta på ett glas rött på kvällarna. En tämligen optimal påsk efter att i nästan 6 månader ha traskat runt i snöskor och överlevnadsdräkt i väntan på isfritt vatten. Varken suget efter ägg, påskägg eller sill kan hålla en på land då.

Första dagen öppnade vi fisket vid Stavas knall, det kändes dock inget vidare där så vi förflyttade oss mot kända storfräsarområden kring pålgrund och klasgrund. Där brände vi en fisk men mycket mer hände inte. Vi kanade runt lite och hittade några heta områden men vi var inte direkt ensamma om att hitta dem, det blev snart trångt och någon fisk lyckades vi inte landa trots att det håvades laxar både till höger och vänster om oss.

Efter lite prat med en kamrat fick vi ett tips om att vi borde åka mot Hindens rev och testa. Vi lydde rådet, rykte upp grejerna och transporterade oss ner cirkus 10 distans. Vi sjösatta våra prylar men fick ingen riktigt respons från laxarna. Vi fiskade på men huggen uteblev. Don Juan och jag är i regel ganska dåliga på att sluta fiska när vi väl börjat. Därför var ingen av oss speciellt förvånad när dagens 12 trollingtimme började närma sig sitt slut. Vi gav inte upp, men vi hade kommit till den nivån att det kändes mer sannolikt att det skulle komma mcdonaldsclowner ridandes på dinosaurier än att det faktiskt skulle nappa något på våra spön.

Därför kom det som en chock när en av rullarna knarrade till. Whaat? Bottennapp? Fiskmås? platskasse? Näe, det var faktiskt en lax. En fin 5 kg lax räddade dagen. Knappt hade vi hunnit vända innan det högg igen, denna gången en något finare lax på kanske 6 kg. Det började skymma men innan mörkret föll hade vi även hunnit landa och återutsätta en vildlax på 5-6 kg. Dagen var räddad! Efter samtal och tips från Adam Karlstad valde vi att söka natthamn på närmare ort än Kållandsö. Vi gled in i någon form av vik några distans ovanför hindens rev där vi hittade en fin brygga. Bryggan hade en ägare och denne sökte vi upp. Han såg lite förvirrad ut. Vi förklarade att vi kom i fred och att vi gärna lånade hans brygga. Det gick för sig. Sen bytte vi en lax mot elström så vi fick ladda telefonerna. 80-talsit som man är står man ju inte gärna utan telefon. Fast med dagens elpriser så undrar jag vem som gjorde den bästa dealen.

Dag två fortsatta lika uselt som dag ett började. Skillnaden mot dag ett var att dag två aldrig tog sig, trots att vi fiskade en bit in i mörkret. EN för liten lax var allt på hela dagen. Katastrof!

Dag tre åkte vi upp i värmlandssjön och tänkte fiska runt sjötungegrund, men det såg skit ut där så vi åkte vidare. Kanske fanns varmt vatten och massor av fiskar ännu längre norr ut? Vi fortsatte mot skarven. Där såg vi ett isberg. En låg isbergs frekvens är att föredra när man letar varmvatten... Vi blev bittra och uppgivna. Det slutade med att vi åkte bakom skarven, och sen bakom "bassängen". Där var det också kallt. Vi tröstade oss med att vi i alla fall var riktigt långt bort från där vi startade. Vi sjösatte grejerna och hittade kopiöst mycket betesfisk men inget som vill hugga. Övergick därefter till att öringköra på grunden vid bassängen. Efter någon timmes gnetande fick vi en öring, på 45 cm ... Livet kändes orättvist och när klockan slog 1600 tog vi ett ödestigert beslut. Vi skulle åka till underbara värmland och härö i morgon. Vi plockade upp grejerna och körde mot rampen för upptagning.

När vi närmade oss kållandsö slog vi av lite på farten och la oss som brukligt i mitten av farleden. Då kom det, det där bakslaget och nederlaget som legat på lur sedan den lyckade premiärturen. Helt plötsligt small det så inihellvete. Hela båten hoppade till och motorn flög upp inann den dog. Jag slängde ett öga bakåt och såg till min stora förskräckelse att motorn satt helt snett. Hellvete, det måste betyda att akterspegeln är pajjad, vilket måste betyda att vi tar in vatten. Fan ! det är för dyrt, jag menar för kallt att sjunka.

jag slängde undan igloon, paravaner och annat som var i vägen och la mig i aktern för att göra en besiktning av skadan, men det såg helt ut? Inget vatten sipprade in? Jag kikade på motorn igen och såg till min stora förnöjelse att enbart kåpan satt snett, det måste ha hänt när den slog upp.

Vi tiltade ner motorn och vred på nyckeln, den startade så klart, det är ju en suzuki. Det krävs mer än 23 knop i sten för att få en sån att lägga ner. På väg in i hamnen var jag lite nervös. vad skulle jag se under båten? Sprickor? revor? Hål? Sjömonster?

Vi hade sanslös tur, det enda som var trasigt var skäddan som hade upphört att existera. Propellerna hade klarat sig helt. Växelhuset hade dock fått sig en såpass smäll att jag var tvungen att byta det. Iövrigt hade båten klarat sig helt, inte ett märke fanns.

Som jag förstått det är det fler som gjort samma grej. Isen har nämligen flyttat farledspinnarna, så mitt i farleden är inte /var inte en färdväg att föredra (kanske fixat nu?) Fenomenet är nog inte helt ovanligt. Kan ju vara bra att ha koll på strax efter islossning i alla fall...Sensmoralen av detta är alltså: 1: Åk alltid full fart, mindre båt i vattnet = färre antal potentiellt farliga grund. 2: Elektroniken har alltid rätt på våren.

Båten är på reparation nu, och blir förhoppningsvis klar inom en vecka. Försäkringsbolaget Svenska Sjö har hittills varit väldigt bra att ha att göra med, det stämmer inte med mina fördomar Hittar jag nu en sosse som inte är skenhelig och en en mäklare som är rakt igenom ärlig så har snart hela min världsbild rubbats.

Fortfarande inte fått tillbaka båten, men hoppas att det sker i veckan!

Sportfiskemässa!

I dag har jag varit på sportfiskemässan i Jönköping tillsammans med övriga i järngänget från Kils-sportfiskeklubb och vår prospect klubb Grums trollingklubb. En mycket trevlig tillställning även om jag vill minnas att den varit större tidigare år? Mässans höjdpunkt var en liten anspråkslös monter med överskriften "Olssons fiske". Tomic 50 kr, apex och strike pro 30-40 kr samt anchovy skallar för 50 kr/frp + lite annat smått och gott. Kul med riktiga mässpriser på en mässa :) De hade även fin fina egenmålade NK M80 skedar. NK m80 är en sked som jag anser onödigt ofta hamnar i skymundan bland alla deformerade ismo magnum. Den kan va grym! Även sporting bjöd på en serie egenfärgade trollingskedar, skoj! Mungiporna gick upp och livet i allmänhet blev lättare i takt med att shoppingkassen blev tyngre. Folk som påstår att man inte kan handla sig lycklig har uppenbarligen inte handlat tillräckligt. Det är nästan så man utvecklar sympatier för puckon i Lyxfällan. Under mässan hade jag det underhållande nöjet att få se hur en vanlig civil människa uppfattar en galen dansk som leker med fiskedrag i en pool. Fiskedrag med namn som "soft foreplay" "Swiming jerk" och "magic head" blir onekligen rätt kul om man ser det lite från utsidan. När jag återvänt till Mariestad tog jag en tur förbi Laxhall. där fann jag en äkta hjälte. Framför mig utspelade sig ett fältslag av sällan skådat slag. På ena sidan stod vintern och all dess jävlighet. På andra sidan fanns den långsamt flankerande våren uppbackad av ovannämnda hjälte. Hjälten hade dragit på sig vadarbyxorna och med hjälp av ett järnspett gav han isen vad den tålde. Det är inte utan att man blir lite tårögd när man ser dessa samhällets kugghjul in action. Jag skulle inte bli förvånad om det går att traila i vid laxhall under veckan! Lite panik att fixa det sista med båten, men förhoppningsvis ska det nog bli klart under veckan, snart blir det premiärtur! Jag väntar spänt på vad som ska gå sönder den här gången. Fisketurer i allmänhet och premiärer i synnerhet brukar sällan vara smärtfria. Förra våren klarade jag mig undan med ett pajjat gashandtag. Eller ja, ursprungligen var det egentligen inte trasigt, bara glapp. Det blev trasigt först efter att jag skrikit könsord och lagat det.

Projekt gös i nytt vatten

Helt plötsligt gick det inte mer. Båtmeck i all ära men det kan aldrig till fullo ersätta en regelrätt fisketur. Mästerbärgare Tobias och jag bestämde oss för att vi skulle ut och försöka fånga en gös eller två.

Vi insåg ganska tidigt att det skulle komma att bli en ordentlig promenad till den tilltänkta fiskeplatsen. Hos en enkel statstjänsteman som spenderar sina dagar bakom ett skrivbord är i regel inte bra kondition den mest tongivande egenskapen. Vi började därför spekulera i åkdon som kunde underlätta den mödosamma färden. I närheten av Tobias är det aldrig brist på åkdon. Trots fyrhjulingar, scootrar, isbilar, lastbilar, traktorer, grävmaskiner och mule:ar(?) valde vi av någon outgrundlig anledning att gå ut till fiskeplatsen. Kanske hade vi påverkats av den klassiska "Nu börjar isarna bli dåliga" mentaliteten som börjar cirkulera bland gemene man så snart det inte är - 20 längre. Vi borde förstått bättre. Efter 5 månader sibirisk jävla vinter är isarna inte dåliga, de är glaciärlika.

I vilket fall som helst lyckades vi navigera oss ut till utgångsplatsen och parkera bilen. Det är en stor fördel att navigera tillsammans med traktens bärgare, hur långt åt hellskotta något än ligger har det alltid gått sönder en bil där.

Vi var spända av förväntan när vi la in dagens Waypoint på Gps:en. Ursprungligen var tanken att vi skulle få en waypoint av en kompis, men han blev full istället. Ett smärre bakslag är dock inget för en man född i uppförsbacke. Jag använde all min kartkunskap och jämförde en djupkarta med en eniro karta och försöka krysspejla fram punkten. Jag fick fram lite kordinater och det var dessa vi började gå mot, 4,5 km bort låg punkten. I mitten av sjön låg ett stort grund där det var 5-10 meter. Vi skulle fiska i kanterna där det brantade av mot 60-70 meter.

Efter att med hjälp av eltejp (vad annars?) ha maximerat vad som gick att få plats med på en pulka (Tack Wiliam 5 för lånet) insåg vi att det fanns en hel del kvar vi inte fått plats med. Vi löste det hela genom att improvisera fram en pulka i form av en släpad IKEA kassa. Mycket kan man säga om Ikea men världens bästa kassar gör de i alla fall. Vi blickade ut mot sjön och vår tilltänkta fiskeplats, avståndet var så långt att det skulle fått självaste Djingis Kahn att tveka innan avfärd.

Sällsynt målmedvetna började vi promenera framåt i rask preussisk takt, tyvärr omöjliggjorde blankisen de sedvanliga höga benlyften. Efter cirkus en halvtimme började vi skymta prickar långt ute på sjön. Prickarna blev större och det visade sig vara det lokala buset som befäst grunden med fyrhjulingar och abborrpimpelutrustning. Vi marscherade förbi dem, vår tanke var att fiska djupare. Första hålet uppmättes till olodbart, andra hålet visade 45 meter och där satte vi första spöet, sen steg det ganska behagligt upp till 20 meter där vi satte sista spöna. Om jag vore en nors, och betedde mig som de gör i vänern. Då hade jag stått och luktat gurka på precis ett sånt här ställe. Förutsatt att Gösarna vi fiskade faktiskt åt nors, och att det överhuvudtaget fanns nors, då var det här ett klockrent ställe. Mörtarna placerades på tilltänkt gösdjup 1-12 meter ner.

Första hugget lät vänta på sig. Vi åt istället. Dagen till ära hade Tobias letat fram ett morotsbröd ur frysen. Vi tittade skeptisk på blandprodukten och sedan på varandra. Att kombinera två i bästa fall mediokra mumsbitar i form av bröd och morot borde inte vara lyckat, och det var det inte heller. Betydligt mer logiskt hade varit att göra tex chokladbröd, eller varför inte baconbröd.

Mitt under en isbitssparkar tävling fällde ett av tobbes spön. Vi rusade dit och såg linan försvinna från spolen i en ganska rask takt. Mothugget möttes av motstånd och vi väntade spänt på om det skulle visa sig en fisk med lagom, eller alldeles för mycket fenor i hålet. (dvs en gädda eller en gös) Det visade sig vara en gädda på 4-5 kg i fantastiskt fin vinterkostym. (tyvärr ingen bild på gädda och det börjar bli tröttsamt att lägga upp en bild på Adam som äter banan varje gång det saknas en bild)

När sedan solen bröt igenom fick vi två fällningar ganska tätt inpå varandra. Den ena fisken brände jag i mothugget, den andra han spotta innan vi kom fram. Betesfiskarna såg relativt orörda ut, inte alls så rivna som de brukar bli av en gädda. Solen försvann och det var inte förens den några timmar senare började bryta igenom på nytt som vi fick några fäll till. Fiskarna hann dock spotta innan vi kom fram och kunde göra ett mothugg. Flera av huggen kändes ganska gösiga, även om jag kanske inte skulle sätta mina ofödda barns liv på att det var just gös.

Totalt brände vi 5 fäll och krokade en gädda. Vi funderade lite på varför fiskarna spottat. Kanske var det det faktum att vi lät som en medelstor flock gnuer när vi sprang mot spöna på blankisen, kanske fick fiskarna sänket i huvudet och blev varse om att det var något lurt på gång. Eller så var Gösarna helt enkelt bara gösaktiga den här gången. Som enkel lekman skulle man kunna misstänka att samtliga gösar är av kvinnligt kön då det är helt omöjligt att förutse hur de kommer att bete sig från gång till gång, även under tillsynes identiska omständigheter

Vi fick avbryta fisket utan att ha fångat någon Gös. Till råga på allt var vägen hem precis lika lång som vägen dit. Broddar hade förenklat den 4,5 km långa promenaden över blankis, nu staplade vi istället fram som skolpojkar på väg hem från kvarsittning på katolska söndagsskolan. (okay, jag ska snart sluta. Det har varit ganska mycket referenser till Katolska präster och deras till synes mer än undantagsvisa förkärlek till yngre akterdelar i den här bloggen, de har liksom fått sin känga snart)

Båtmeck och inköp

Nytt Ekolod och Kartplotter

Sisådär, då var den tandkrämstubs-uppspjälkade kartplottern utbytt. Besökte England förra helgen och passade då på att inhandla ett HDS 8M samt ett HDS 7 ekolod från Lowrance. Köpte från sidan: http://www.electronics-marine.co.uk/ Företaget heter redcar electronics marine.
Sidan ser lite kalle-anka aktig ut och inledningsvis var jag någpt skeptisk till att skicka massa pengar men efer att ha mailat och pratat i telefon med dem kändes det bättre.

Jag skickade paketet till adressen där vi skulle bo under Englands vistelsen. (företaget har ingen riktig "fysisk" butik) Jag beställde sent på måndags kväll och onsdag lunch var paketet framme på adressen i England. Kanonbra feedback och kontinuerliga uppdateringar från företaget gjorde att man hade koll på vad som hände. Jag fick även ett fedex nummer som gör det möjligt att söka och se vart paketet befinner sig.

Jag sparade (eller som jag helst ser på det, tjänade) cirkus 8-10 000 på att köpa grejerna i England istället för Sverige. Jäkligt nöjd hitills men får väll se hur mycket jag svär när grejerna slutar fungera och Sverige vägrar hjälpa mig... Hur som, bara positivt att säga om Redcar electronics marine. Bland de hemsidor jag tittade på verkade de dessutom vara billigast.

För den som går i köpa från England tankar kan jag även tipsa om www.cactusnav.com som jag också mailat lite med. Fick bra vibbar av dem även om jag inte köpt något där. Båda företagen skeppade även till Sverige för rätt humana priser.

Båtmeck:

Förutom att installera elektroniken har jag (läs min händiga bekantskapskrets) även monterat en hydralstyrning i båten. Att montera en hydralstyrning är dyrare än man först tror. Först kostar hydralstyrnignen 6-8 000 kr, men det är först sen den rikiga smällen kommer. Har man en hydralstyrning så mer eller mindre måste man köpa en shyst Auto-pilot, annars utnyttjar man ju inte hydralstyrningen. Så det är bara att prioritera bort inköp av möbler till lyan i Mariestad några månader till. I dagsläget använder jag båtsoffan som TV-soffa, det är inte ett helt optimalt upplägg och det imponerar föga på de få gäster som lyckas leta sig ut hit till obyggden.

Jag (läs min händiga bekantskapskrets) har även fått till en riktigt shyst försärkningsbalk med infällda fack i aktern. Det blir skitbra faktiskt. Det här skulle kunna bli en vändpunkt i min båtreparations karriär. Jag har sett svart på vitt hur mycket bättre ett två veckors plastjobb under kunnig handledning blir än något jag själv improvisions plastat på en eftermiddag mellan morgon och kvällsfisket. I alla fall när det finns tid, jag tror jag skulle brista allvarligt i självinsikt om jag på fullt allvar trodde att fakta och logik skulle kunna förända mitt sätt att se på reparationer. Jag är tämligen övertygad om att när fiskesäsongen drar igång på allvar, då kommer tålamodet återigen att bytas ut mot en rulle eltjep och en näve buntband.

Its Alive!

Huvudanledningen till att det varit lite tyst på bladhbloggenfronten är att det saknats permanent internetuppkoppling ett tag. Flytten till Mariestad medförde viss ofrivillig isolering från omvärlden, men nu är jag back online igen! Till min stora förnöjelse kan jag se att det strömmat in en inte helt oansenlig mängd läsarfrågor (2).

För det första måste jag erkänna att jag har väldigt svårt att inte se det komiska i att Jägarna hade svårt att fylla vargkvoten på 20 stycken individer, trots att stora delar av debatten cirkulerar kring att de är för många vargar i Sverige. De ställer till så förfärligt med problem, i alla fall på landsbygden. För bor man på landsbyggden vet man vilka problem vargen innebär. Myntar man något Onegativt ord om vargen, då är man nämligen från stan. Vart denna landsbyggd egentligen ligger är därmed något osäkert. Kil med omnejd är tydligen inte landsbygd. Jag anar att Mercedesarna på storgatan och 14 åringarna i deras baksäten jublar över den nyvunna stadsstatusen. Nåväl, nog om varg, känns som det ämnet avhandlades ordentligt förra året.

Angående Swedbanks äventyr i baltikum är frågan mer komplicerad. Jag anser att den initiala oron som rådde i finanskrisens begynnelse var starkt överdriven. Nog gjorde Swedbank en brakförlust, men sett till deras totala verksamhet var utsattheten i baltikum betydligt mindre än media blåste upp det till. Vi skattebetalare var ju dessutom snälla nog att skicka till dem ett litet kapitaltillskott som tack för alla ockerräntor. (Va fan, är det Ohly som skriver?) Faktum är att Aftonbladets ekonomiska artiklar, hör och häpna, ska tas med en nypa salt. Vilket förövrigt aftonbladets läsarkårs kommentarer också ska göra, nog för att de är underhållande men man har större sannolikhet att lära sig något vettigt av att se på någon arg bonde som dansar med snickare som har likviditetsproblem eller va fan det går för skit på tv nuförtiden.

Sådär. Då var läsarstormen avklarad. Antalet fisketurer har varit begränsade. Runt nyår gjordes en lak-satsning med Lak esset Don Jouan och eminenta storfiskaren Adam Karlstad. Tillsammans kunde vi summera in noll fångade lakar på pimpel. Don Jouan hade nog haft ett hugg en gång så han fick visa hur det skulle gå till. Temperaturen var neråt 20 minus och det var långt ifrån trivsamt på isen. Jag gav upp i ungefär samma stund vi gick ut på isen men dunkade pirken lite i botten för sakens skull, för syns skull. Det är aldrig särskilt häftigt att ge upp först. Jonatan fick rätt tidigt en liten lake. Jag trodde inte riktigt på den, fast jag såg den med egna ögon. Det kändes osannolik. Det kändes mer sannolikt att arbetsförmedlingen någonsin skulle ge någon ett jobb, än att vi skulle få tag i en Lake.

Strax därefter fick även jag en liten lake och sen kontrade Adam med en fin lake på 3,99 kg. Fisken högg dock på ismete, de urusla lakpimplarnas val. Många tror ju att det bara är att göra hål i isen och dunka något i botten.

Efter att ha dunkat ett sänke i botten högg ytterliggare en lake på mitt specialtackel. (100 g bombsänke, en enkelkrok och en lyspärla;) Den kändes lite tyngre och helt plötsligt dök en lake på 4,33 kg upp i det mörka hålet (isen...). Vi avslutade fisket strax efteråt eftersom luften kring oss typ började frysa. Vi försökte fiska några gånger till men utan resultat. Trots detta valde vi att se på lakpimpel som ett fruktansvärt enkelt och rakt igenom avklarat kapitel.

Några ismete pass har det hunni bli också en 9 + gädda i topp, fightade fisken under blankis vilket jag aldrig gjort förut, coolt som attans att se !:)

I övrigt händer det inte så mycket, meckar en del med båten. Har plastat om lite av det jag hast-plastade i våras. Vid närmare granskning visade det sig att hast-plasten inte hade den bästa hållfastheten och faktiskt gick att dra loss. Tack vare experthjälp från Mariestad har jag nu konstruerat en förstärkningsbalk i aktern som är så stark att till och med chuck norris skulle få problem att kicka av den.

Även passat på att byta ut min GPS och mitt Ekolod. Det var inte med helt torra ögon jag drog loss eltejpen och demonterade tandkrämstuben som det senaste året stadgat upp min Garmin 182a.

Ursprungligen skulle marinelektronik beställas från USA, men tydligen får försäljarna inte ens skicka sånna grejer till Europa längre (enligt i alla fall två butiker) Andra menade på att enheterna nu var Geo-lockade, att de skulle börja balla ur om man förde dem över en viss breddgrad. (något som ska ha införts på tillverkade enheter efter våren 2010) Det måste vara om möjligt världens sämsta funktion att bygga in i en GPS, att den ballar ur om man kör den över en viss breddgrad. Hoppas inte världsomseglarna har lowrance eller Humminbird. Mitt lillfinger rycker dock lite och indikerar att det hela luktar fuffens, dock är det för mycket pengar att chansa på ett plotter/ekolod som kanske ballar ur på hemmaplan...

Så det fick bli till att beställa från England istället, inte riktigt lika billigt men nästan, ca 2/3 av det svenska priset. Den orättvisa marknadsekonomen i mig ifrågasätter situationen. Om svenska bönder ska konkurrera med tysk mjölk och om Svenska hantverkare ska försöka matcha polska gästarbetare, ja då kanske svenska handlare borde tillåtas importera skiten direkt från utlandet och inte enbart via svenska grossister. Har fått för mig att de inte får det i dagsläget, fast jag är inte säker utan mest irriterad. En FUNGERANDE världsgaranti utan massa privatimport förbehåll vore en annan sak att önska sig. Något för EG-domstolen att bita i kanske, de gillar inte att man bråkar med fri rörlighet har jag för mig...

Sysslöshet och Arbete

Dagstemperaturer kring -20 sätter effektivt hinder ivägen för alla försök att engagera sig i en meningsfull fritid. Dagarna passerar, de glöms bort, och de förpackas ner i ett suddigt och detaljlöst förflutet som innefattar större delen av november och december... Nåväl, om cirkus 100 dagar kan det nog förväntas vända, de e snart gjort.

Har försökt mig på att ismete några gånger när temperaturen varit något mer human (och "fiskman?") Sånär på lite smågäddor har det varit ganska värdelöst, dvs det har varit ganska värdelöst. Kylan har dessutom gjort mörtarna smått apatiska. Vi har snittat 2-3 mörtar per stuga. I en av stugorna hade vi samma halvkilos gädda i tre gånger i rad, vi har nu omöjliggjort för gäddan att gå in en fjärde gång.

Kan förövrigt meddela att jag tagit det stora steget och avancerat upp i arbetarklassen. Kommer att börja jobba på Skatteverket i Mariestad från och med den 3 Januari. Kommer att arbeta med utomlandsbosatta med fastigheter i Sverige, så så länge ni inte bor utomlands med fastigheter i Sverige behöver ni inte oroa er för mig ;)

Skall titta på en lägenhet där nere i samband med jobbstarten och kommer med största sannolikhet att flytta ner. Det verkar alltså som att jag byter utgångshamn, börjar bli långt till skoghall och ännu längre till Åmål och Ekenäs. Nåväl, laxhall och Spiken är inte fy skam. Avståndet till Vättern kortas dessutom betydligt så Mariestad ska nog gå att överleva, dessutom är det riktigt nära till Olssonsfiske :)

Sist men inte minst önskar jag eventuella läsare god jul och gott nytt år :)

Förmodligen säsongens sista Vänertur

Trollingssäsongen var väll egentligen nästan över. Det sista hoppet om livet försvann när både Åmål och Lillängshamnen frös igen under samma djävulska natt. Under veckan som kom mjuknade vädret lite, både Åmål och Lillängshamnen gick upp igen. Man har ju mött ett och annat tåg genom åren när man jublande sprungit med med armarna över huvudet mot ljuset i tunneln. Därför var ja något skeptisk till nyheterna och anade att om inte kylan ställde till det, då kommer nog vinden, vargarna eller något annat otyg och gör det ofiskbart.

När klockan slog söndagkbäll tändes ändock ett hoppets ljus . Enligt Yr.no (Norskar är ju uppenbarligen bäst på Svenskt väder) kunde vi förvänta oss 2-6 sekundmeter och plusgrader större delen av dagen. Ett sånt här tillfälle gick inte att missa, framför oss fanns en lucka att lura vintern en sista gång. Jag slog en signal till Hajen som tyckte att det hela lät som en förträfflig ide. Vi valde att åka till Åmål med fokus på Tössekanten.

Vi lämnade Kil runt halv sju och trailade ner mot Åmål där vi möttes av en nyplogad och ny saltat/sandad ramp. Förträffligt! Väl på sjön kunde vi konstatera att det fanns viss risk att göra en i folkmun så kallad ”Titanic” (dvs köra på ett isflak). Utanför Fogden flöt en serie isbälten och försvårade trollingfisket avsevärt. Var det nu tåget skulle komma? Vi sickasackade oss igenom och kunde till vår förvåning och stora lättnad se att det blev allt glesare mellan isflaken på öppet vatten. Vi åkte ner mot metgrund och sjösatte våra prylar där. Efter att vi fått i nästan alla spön fick jag göra det alla kapten wannabes drömmer om: ställa sig och skrika ”ice berg ahead!”

Crescentens svar på Leonardo Dicapri, Hajen kunde snart konstatera att det huggit flera isflak på hans sida. Isflaks hugg påminner lite om göshugg. Vore det inte för det säregna visuella händelseförloppet där isflaket följer efter båten på ett stadigt avstånd skulle de vara lätta att förväxla. Man kan få isflak att släppa genom att ge slacklina och tokrycka några gånger. En väl intrimmad löja svarar dock dåligt på sådan behandling och bör riggas om...

Huggen uteblev, det snöade mest. Saker försvann under snön i båten. Vi började bli uppgivna, termospizzan var uppäten och det var slut på varma grejer. Baguetter var det enda som fanns kvar och de började få den där isglassliknande konsistensen man sällan eftersträvar när det gäller smörgåsar. Vi fiskade oss ner till djupskär men kunde inte hitta någon fisk alls att tala om. Det var bara isflak som högg och ekolodet visade upp en ganska fisktom undervattensvärd. Vi börjar bli lite uppgivna. Det enda som höll uppe humöret i båten var att radion behandlar ämnet Hajar som skrämmer slag på folk i Egyptien. Hajen gillar Hajradio.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka mot metgrund där det i alla fall såg lite bättre ut på lodet. Vi fiskade oss dit och kunde konstatera att det fortfarande var lite mer betesfisk här. Måsarna cirkulerade området likt hungriga tanter cirkulerar den sista kakan på tebjudningen. Kanske fanns det bara en betesfisk kvar. Ingen av måsarna gjorde i sådana fall någon större ansats att fånga den . Utan nöjde sig med att på ett måsaktigt sätt försäkra sog om att ingen annan fick något heller. Det började blåsa och blev snart ganska kallt och bistert. Det var inte helt utan att jag ångrade vad jag satt på (som den katolska prästen sa?) för handskar.

När inget annat fungerade valde jag att ta till mitt säkraste och mest energieffektiva trick jag kan. Powernap tricket. Man kryper helt enkelt till kojs en stund och hoppas på att vakna av ett rulltjut. Tricket används med fördel när antalet fiskar är minst två. 10 minuter han jag vara borta, sen ropar Hajen fisk! Fisken bjuder inte upp till någon vidare fajt, vi överväger alternativet isflak. Det visar sig dock vara en lax vi fångat! Laxen föll för en löja i bästeskallen VK 102 eller 105 fiskad bakom 40 gram bly. Den visar sig tyvärr vara några millimeter för kort så någon nolla har vi inte suddat ut från dagens resultattavla.


Vi fiskar vidare och får snart ett mycket odramatiskt hugg. En fisk har fallit för en ljusblå UV VK skalle fiskad bakom 15 gram bly. Fisken ger upp direkt och bjuder upp till så lite motstånd att vi nästan förväntar oss att den ska se fransk ut. Snart ligger fisken som räddar namnet, äran och lyfter dagen i båten. Vi fiskar några minuter till men inser att vi nog bör ha lite ledljus om vi ska ta oss in till hamnen utan isflaks kollisioner. I hamn pratar vi med två andra båtar som upplevt en liknande dag. Ena båten har en 4 kg lax och den andra en för liten.

Skulle ha fiskat på tisdagen också men – 17 grader kändes kylslaget och vi somnade om. Trollingfisket är nog lagt på is nu. Blir till att försöka härda ut vintern genom det omständiga och eländiga substitut som kallas Ismete. Rekade lite isar idag. Glafsfjorde börjar närma sig gångbar i norra delarna. Runt tjuholmen och söder över var isen lika frånvarande som långsiktigheten i EU:s fiskepolitik.