Stundande resa till sportfiskemässan och förra helgens ismete.

Följ med på bussresa till Sportfiskemässan !
Den 6 April åker kils sportfiskeklubb till sportfiskemässan i Jönköping (Elmia) och visar vart massa skåp ska stå. Sällsynt trivsamt sällskap att umgås med. Bussen avgår från Kils järnvägsstation 06:30 och det kostar 150 riksdaler att åka till Jönköping fram och tillbaka med. Juniorer som är medlemmar i klubben åter gratis. Hemfärden planeras på nerfärden, vi åker hem när vi känner för det. Följ med! Anmälan sker till Stefan Lersten på 070-6961594


Tisaren
Tillslut blir vintern för lång, fiskesuget tar över och man blir så illa tvungen hitta ett substitut till riktigt fiske. Valet faller då ofta på ismete. Lite problemet med att det tar så lång tid innan man blir fiskesugen nog att engagera sig i ismete är att förutsättningarna i regel hinner gå från kallt och jobbigt, till kallt, jobbigt och sjukt dåligt. De blanka fina isarna har sedan länge blivit halvmetertjocka och snön ligger decimeterdjup. Vattenvärlden är mörk och fiskarna frusna, trötta, lätt handlingsförlamade och helt utan framtidstro, precis som jag själv i slutet av Februari.

Första fiskepasset var på en sjö i Örebro och tanken var att vi skulle fiska gös. Ursprungligen var planen att vi skulle till Väringen och testa, men jag och Adam kom på att det var för lätt. Sjön är regelbundet besökt av fräsare, då tar det emot att åka dit. Vi bestämde oss istället för att testa Tisaren, den känndes lite mer mystisk. Fiskekort fanns att köpa på Jaktia Örebro så det var smidigt, vi letade fram en djupkarta och lokaliserade en intressant djuptunga.

 Dagens utlovade solsken var utbytt mot fuktig vind och minusgrader. Fiskedagen till ära hade jag fångat en förkylning, fast just förkylningen gjorde inte så mycket. Den innebar egentligen bara att Adam fick dra pulkan med alla grejer själv, jag var ju sjuk.

Annars kändes det precis som ismete brukar, det var det skitkallt, skitjobbigt och en smula uppgivet. Lokaliseringen av djuphålan gick uppmuntrande nog bättre än förväntat och vi hade snart lodat upp ett fint område där den djupa delen sluttade upp lite lagom mot några stenar. Spöna sattes ut över djup mellan 3 och 8 meter. Innan dagen var slut kunde vi konstatera två potentiella gösfäll på de lite grundare spöna samt 1,5 landade gäddor på spöna som fiskade över djupare vatten. Den halva gäddan var delvis uppe ur hålet när tafsen small, så det är svårt att veta hur man ska räkna den.

Fryken
Andra passet var på Fryken och återigen var Adam fiskekompis. Ambitionen var att fånga en sjukt stor ismetegös. Valet föll på Fryken trots att det finns massor av sjöar närmare. Många av dem är nog dessutom betydligt lättare att ismeta på. Fryken är inte känd som en sprättlätt vintersjö (tre gösar fångade på ismete någonsin mig veterligen). Valet av sjö kan därför te sig lite märkligt, men ska ska nog analyseras i ljuset av den urgamla regeln att det liksom inte riktigt varit helg om man inte har i alla fall 30 mil på tripmätaren innan söndagskvällen.

Ismete är nog så svårt när isen är tjock, snön ligger djup och minusgraderna är många, att ge sig på Fryken är onödigt optimistiskt. Samtidigt måste man ju ha ambitioner som arbetarparadiset nordkoreas ledare envist upprepar inför eventuell krigsförklaringen mot resten av världen.

På fryken gick det inte lika lätt att loda upp rätt kant. Det är skrämmande lätt att gå vilse på isen utan ekolod och gps. Efter många 200 hål i halvmetertjock is hittade vi ungefär dit vi ville. Vi hade 10 meter i innersta hålet och 20 meter i yttersta. Avståndet mellan de båda blev nästan kikarlångt, men att det är svårt att se vipporna på fryken gör inte så mycket eftersom det ändå aldrig hugger.

Vi firade ner mörtarna till lite olika djup men behöll de flesta relativt nära iskanten. De få gösarna som fångats vintertid på fryken och fler gösar på andra likande sjöar indikerar att det brukar kunna vara ett gångbart djup. Under dagen kunde vi summera in 3 gäddor och 3 missade fiskar, samtliga hugg någon eller några meter under iskanten. Gäddorna var av mindre modell runt 2-3 kg. Om man räknar antalet kontakter så var det trots det knapra resultatet ett av de bättre ismetepassen på Fryken :)  Fisket dog av under eftermiddagen och vi fick nöja oss med att njuta av ismetelivet i snålblåsten ätandes på falukorvsmackor med iskristaller.

Har ingen bild från fiskepassen, så jag skickar med en bild på min och Moas katt istället. Han heter Frank och är i regel rätt avslappnad.  

Lägesuppdatering

Det har varit stillastående på fiskefronten ett tag. Efter sista turen i Åmål har jag upplevt ett mekaniskt, eller snarare hydraliskt bakslag. När jag ställde av båten hemma noterade jag hur något droppade från aktern, i 16 minusgrader fångar droppande vätskor även en lekmans uppmärksamhet. En visuell och fysisk inventering av vätskan gav intrycket av att det var hydralolja vi hade att göra med.

Efter många många mil på skumpande vägar och en och annan tur i motsjö hade en packbox gått sönder och ena trimkolven läckte olja. Förkrossad insåg jag vad det här betydde, märkesverkstad och Suzukimarin delar (alternativet inte laga båtmotorn är naturligtvis inget alternativ). Jag såg mentala bilder av vad inköpet skulle resultera i: Nudeldiet, svältande katter och sålda släktklenoder. Ofta är det så det slutar om man försöker köpa en reservdel till en båtmotor från det stora marinmonopolet. Många ekonomer menar att sydeuropas ekonomiska kris till stora delar har sin grund i att de försökte laga sina statliga båtmotorer och därmed blev skuldsatta för livet. Andra ekonomer menar att om man ska köpa en båtmotor del för del och bygga ihop till en hel, så kan man lika gärna bygga en komplett dödsstjärna, i slutändan är det samma pengar det handlar om.

Min spontana tanke blev därför att själv är bäste dräng. Med själv menar jag då naturligtvis någon bekant som faktiskt kan. Efter att ha ringt runt lite bland vänner om hur man lagar trasig hydralik fick jag tipset om företaget Momentum. Min kära bror tillverkade ett specialverktyg och skruvade ur trimkolven. Moas mammas kille fraktade in den till Momentum. Där plockade de fram lämpliga packboxar och O-ringar till en mycket överkomlig kostnad. Victory !

Nu är det här att ta ut segern lite i förskott, det är inte monterat än... Men enligt uppgift verkar det passa alldeles utmärkt. Tanken är att det ska monteras ihop inom kort så båten är redo för nya äventyr när isen försvinner.

En annan liten sak som ska fixas innan våren är besiktning av båtkärran. Trots två tappra försök förblir den obesiktad. En nitisk tjänsteman vägrar släppa igenom mina bromsar. Att tjänstemannen är nitisk fick vi bekräftat när inte ens Hajens bil gick igenom besiktningen prickfritt.

Årets isfiske:

Upptäckten av ett grått hårstrå blev för
mycket för en av deltagarna

Isfisket i år har varit sparsamt. Jag har bara varit på isen två gånger i år, båda turerna var i samband med Retardoz Km i Torsby. Första dagen satt vi 6-7 personer med 3-4 spön var. Fisket var sådär sedvanligt frykenbra och när dagen var slut hade Hajen tagit en svårintagen ledning genom att landa en tvåkilos gädda. Alla andra bommade. Historiskt sett har en 2 kg gädda alltid räckt till topp 3 på Retardoz is KM.

Dag två brukar i regel vara segare, ofta beror det på att man är lite trött. Uråldrig sedvänja kräver nämligen ett besök på Torsbys Krog. Tidigare gick man på "Björnidet" men i Torsby varar inget för evigt och numera går man på "hörnet" istället. Hajen var inne i ett riktigt stim och vann även KrogKM. Juryns motivering löd något i stil med: "För att ha visat sig modig och orädd och likt en diplomat förenat ett imponerande alkoholintag med förhållandevis civiliserade närmanden mot den holländska nationen."

Dag två ställde ungefär samma skara upp. Vi spred ut sisådär 25 spön och satte oss ner och väntade, kanske inte så mycket på hugg, risken att bli besviken är för stor om det är hugg man väntar på under isfiske på Fryken. Istället väntade vi på hamburgarna. Grillade hamburgare är för isfiskare vad rödvin och gräs är för karpfiskare. En bonus som inofficiellt är hela anledningen till att man orkar hålla på med skiten.

Fisket var lika dåligt som vanligt, men vädret var faktiskt mycket bättre

Det blev inga fler fiskar dag två. I bilen hem beklagade vi oss över fisket och svor för säkert sjätte gången att aldrig någonsin ismeta på den jävla skitsjön igen. Nu har det gått snart 2 veckor sedan dess och jag börjar bli mogen att revidera utfästelsen, någon gång till kanske man kan prova.

I övrigt finns inget egentligen fiske planerat i det närmaste. Jag upplever en av de mest fiskelösa perioderna någonsin (fisklösa är man van, det är avsaknaden på fiske som är den stora förändringen). Bättring utlovas så snart isen släpper. Någon göstur vore roligt att hinna med innan dess också.

3 jullaxar och 3 julöringar (i torsdags)

Fem veckor sedan jag uppdaterade sist står det, det är ju inte helt okay får bli ändring på det.

Det har varit relativt lugnt på fiskefronten ett tag, vintern tog ett strypgrepp på hösten, frös igen ramper och dödade trollingstämningen lika effektivt som en politiskt övertygad yngling dödar en i övrigt trevlig förfest. Det såg länge ut som om det var kört med sjösättning för ett tag framöver. Massor av minusgrader kombinerat med vindstyrkor som endast undantagsvis understeg 10 sekundmeter gav en känsla av total hopplöshet och uppgivenhet. Uppgivenhet så kraftig att man vanligtvis bara upplever den efter ett möte på Arbetsförmedlingen.

Förra måndagen visade YR en öppning på Torsdagen, yr lovade lugnt och stilla väder, om än en aningens kallt. Ulf hade sett samma öppning och vi bestämde oss för att göra ett gemensamt försök.  Hajen som alltid ska vara värst och såg en öppning ännu tidigare och sjösatte som enda båt redan på onsdagen. Han rapporterade om 3 godkända fiskar med en topp på 8 kilo. De tre landade fiskarna var den bra delen av rapporten, den lite sämre delen var att det låg 1cm tjock is när de åkte in, och att strömvirveln i hamnen var trasig.

Den informationen tillsammans med termometerns dystra 18 minusgrader indikerade att isen förmodligen inte skulle vara tunnare nästa dag, vi lutade åt att ställa in. Senare på kvällen fick vi information om att de fått fart på strömvirvel-mojängen. Vi satte vår tilltro till att strömvirveln skulle övervinna nattens köld och bestämde att åka från Kil 0630.

På onsdagskvällen åkte jag från Örebro och kunde med sedvanlig framförhållning engagera mig i att byta till vinterdäck på båtkärran. På plussidan fanns det faktum att båten och kärran var snöfri inomhus, det har den aldrig varit vid ett byte till vinterdäck förut. På minussidan fanns dels 18 minusgrader och sen även det faktum att mobiltelefonlampa tillsammans med tvivelaktig takbelysning utgjorde enda ljuskällan. Den uppkomna situationen var dock inget som inte en serie väl valda svordomar hyfsade handskar och en näve verktyg klarade av att reda ut.

Fiske
I rampen fanns inte helt oväntat is. Såpass mycket is att även en kontorskraftig tjänsteman kunde stå på isen utan att den gav vika. Det visade sig snart att det krävs mer än lite is för att hindra en fiskesugen Ulf. Han sadlade på sig stövlarna använde sig av den urgamla tekniken kasta-stora-isflak-jättehårt-på-isen metoden och tog en jordskredsseger mot kung bore. Vi sjösatte och kunde tuffa iväg genom dimman mot den tilltänkta fiskeplatsen. Fartvinden, dimman och de ca 12 minusgraderna gjorde att morgonen upplevdes som lite bister även för oss från kil/forshaga.

Tekota rullarna var frusna och frikopplingsfunktionen var sådär härligt omedgörlig som bara frikopplingsfunktionen på en frusen tekota rulle kan vara. Första spöt blev därför hängandes någon meter ner på planerborden undertiden som jag grejade med spö nummer två. Ett mystiskt övervarvande lite frostigt ljud når mig och det tar någon sekund innan jag förstår att jag öppnat hårt och krokat en fisk redan på första spöet. En öring på 65 cm kan ganska snart landas. Fisken högg en blå Uv VK-skalle fiskad bakom 20 gram bly i den här färgen.  En kombination som skulle visa sig bli dagens bästa.

Vem behöver egentligen Autopilot, det är ju bara att ställa ratten snett 

När klockan var strax efter 10 hade vi fått i alla spön. Hugg nummer två var en öring snäppet större än den tidigare, även den högg samma VK skalle bakom 20 gram. Några för små laxar och öringar besöker sedan båten och sätts på återväxt. Innan klockan slår lunch hugger Öring nummer tre på cirkus 70 cm. Den föll för en grön/guld vk skalle bakom 30 gram bly. Efter en stressig lunch bestående av 4 portioner köttsoppa, bara vätska, bara vätska, bara vätska, allt annat. Det hela måste  hetsätas, för när man väl börjat nalla på vätskan har man minuter på sig innan resten blir isglass)

Överlag väldigt dåligt med bilder, det vill gärna bli så när det är kallt. Här en av mellan laxarna. 

Ulfs sida beten har hittills varit ganska anonym, men strax efter lunch förstår han allvaret i situationen och efter att ha riggat om lite lägger han i en högre växel. Några för små, några tappade, och 3 godkända fiskar vevas upp. De flesta fiskarna hugger små löjor i krippled minnow skallar fiskade bakom 20-30 gram bly. Största fisken, en lax på cirkus 6kg hugger en av de mycket åtråvärda gamla Yuzurie i UV i Lax storlek.  Bröderna Eriksson tjuvhåller på ett helt lager sådana. Dels för att de bra att fiska med, men jag tror även att de räknar med att kunna använda dem som valuta om det finansiella systemet skulle krascha. 3 jullaxar och 3 julöringar ligger i båten när vi åker mot hamnen. Kul fisketur !

Som på sommaren, fast kallare

Två dagar i Åmål, en dags dunderfiske.

Det var inga överdrivet uppmuntrande väderleksrapporter som vädersidorna skyltade med på fredagen. Vi beslut oss ändå för att göra ett försök på lördagen. Jag satte mig i bilen och körde mina 15 mil till Kil där båten otåligt väntar på nya äventyr. Bestämde mig för att värma upp och komma i stämning genom att installera en manuell länspump i båten, byta bränsleblåsa och ställa in bromsarna på kärran. Det är lite mer sport att spara sådan service till kvällen innan fisketurer, då får man jobba under motiverande tidspress. Ett annat plus är att det är lättare att acceptera tejplösningar eftersom det ändå inte finns tid att göra det ordentligt. Lite till min egen förvåning lyckades jag faktiskt både få till länspumpen, byta bränsleblåsa och efter någon timmes pillande på olika grejer fick jag även bromsarna att ta tidigare.

Lördag:
Klockan 05:00 visade fogdens fyr 10 sekund i medel och 12 sekund i topparna. Riktningen var sydost och tidigare på natten hade det blåst ännu mer. Prognoserna lovade avtagande vindar. Innerst inne förstod jag nog att det skulle bli guppigt, men en optimistisk något morgontrött Anders konstaterade att sydost rimligtvis borde innebära någon form av sidsjö vid Åmål, en slutsats som senare skulle visa sig oerhört felaktig. Det är så man börjar misstänka vindriktningsdyslexi .

När vi anlände till Åmål hade klockan precis passerat sju och på fogdens blåste det fortfarande 10-12 sekundmeter sydostlig, uppenbarligen rakt in i Åmålsviken. Vi gjorde ett tappert försök att ta oss ut på sjön direkt på morgonen men fick se oss besegrade av nattens vågor som höll tillbaka Crescenten lika effektivt som facket håller tillbaka arbetslösa.

Bacon, aldrig fel men alltid rätt

Vi sökte skydd i Örnäs hamnen och körde en omgång MasterChef Triangia. Betydligt mer spännande än vanliga masterchef, i MC-Triangia dyker tex gasbyten upp och förhöjer spänningen. Jag tror triangia skulle bli en given publiksucce, skulle tittarsiffrorna mot all förmodan svika går det alltid att höja spänningen med en Offshoreversion. Efter en  frukost bestående av rikligt med bacon, köttbullar och ägg gjorde vi ett nytt försök runt 09:30. Vågorna var nu något mindre och vi började tuffa ut mot den tilltänkta fiskeplatsen. 7 knop gick det att hålla i motsjön. Morgonens tidigare ganska muntra stämning byts snabbt ut mot sedvanlig så kallad: tillfällig-motsjö-depressionen-syndrome  En sjukdom som effektivt tar bort all livsglädje under den dryga timmen det tar att åka ut till fiskeplatsen.

Vi sjösätter 10 blandade wobbler och guppade runt i jakt på måsdyk eller betesfisk. Efter ungefär 40 minuter tappar jag tålamodet och konstaterar att jag tänker byta till löjor på min sida. Jag får ingen ro i kroppen när jag fiskar med wobbler längre, det är lite som att beställa fisk på en restaurang istället för kött, även om det är supergott, dvs fungerar, så sitter man hela tiden med en känsla av att man missar något.

Trippelhugg, många fler hugg och full pott.
Någon kvart senare har mitt beslut smittat av sig och Jonatan byter också sina grejer. Han har precis ställt sina fyra ytspön i aktern så de blockerar så mycket som möjligt när mitt ytspö löser ut. Samtidigt som jag tar tag i spöt löser Jonatans djupriggsspö ut (6 meter). Min fisk släpper men strax innan den gör det löser även mitt djupriggspö ut (10 meter) ! Vi tittar på varandra och konstaterar att vi har ytterst små möjligheter att reda ut det här i motsjö, vi bör nog försöka svänga lite. Väl i sidsjö trasslar och krånglar vi lite innan vi tillslut kan håva en lax på 6-7 kg och en något mindre på 4-5 kg.

Trippelhugget innebar startskottet för en av de absolut värsta nappruscharna jag varit med på Vänern. Det guppiga vädret (fortsätter blåsa mellan 8 och 10 sekund på fogden hela dagen) gör det hela ganska omständigt och vi trasslar en hel del, det är inte många minuter under dagen vi har alla spön i vattnet. I stort sett varje gång vi lyckas få ut några spön och vänder upp mot platsen hugger det. Många fiskar vi fångar är mellan 4 och 6 kg men vi får även några mindre strax över 60 som får gå tillbaka samt ett gäng försmå.  Djupriggarna fortsätter fiska bra på 6 och 10 meter men det hugger även friskt på ytspön. När vi slutar fiska har vi 5 fina laxar på mellan 4 och 7 kilo samt en 4 kg öring i båten. Vi har släppt tillbaka många för små samt ett gäng strax över 60 och missat ett helt gäng med fiskar.

Då dagen var minst sagt hektiskt finns dåligt med bilder, det hanns liksom inte med. En bild på sista laxen som högg när vi skulle ta upp fick vi till, en fin lax som fick simma tillbaka efter en snabb bild. Notera den pigga fräscha välvårdade looken och jag har, trots en hel dag på ett blåsigt Vänern.

Söndag: 

Söndagen lovar betydligt bättre väder. Fogden visar 2-3 sekundmeter på morgonen och vi känner oss laddade. På plats visar det sig att det är fler som har känt sig laddade. Vi räknar till ca 25 båtar runt oss... Vädret på vara bättre men fisket är ruskigt mycket sämre. När klockan slår lunch har vi inte haft ett hugg. Dilen har fiskat ifrån oss rejält och låter meddela att de haft 4 okay fiskar i båten. Det är nästan smärtsamt att se folk åka runt med böjda spön och laxar visa sig i ytan. Frustrationen växer i takt med att fler båtar verkar få fisk men vi fortsätter att kamma noll.

Buttpussy

Våra spön är så orörliga att det börjar bosätta sig fåglar på dem. Enligt Jonatan var det en Stjärtmes som inventerade bostadsmarknaden. Stämningen höjs temporärt då jag inser att fågeln rimligtvis måste heta "buttpussy" på Engelska.

Räddningen:
Vid 13:30 kommer första hugget som vi missar. Strax därefter kommer ett rejält ythugg och Jonatan kan efter en ganska frän fight landa och återutsätta en vildlax som bör ha vägt styva sju kilo. När Jonatan drillar passar jag på att kroka ett dubbelhugg med 45cm laxar som snabbt skickas på återväxt. Vi känner oss hoppfulla, bästa tiden är kvar och snart borde det bli lite mindre båtar här ute.

Det går någon timme utan hugg och vi bestämmer oss för att lämna gårdagens område och bryta lite ny mark längre söderut. I samma veva riggar jag på en VK-flasher (stora) med en löja i en clear krippled skalle  bakom som får gå på 7 meter. En 55 cm lax kan snart landas och återutsättas. Klockan passerar 15:00 och vi letar oss in på ett intressant område där det är lite grundare, runt 15 meter. Samma djupriggsspö med VK-flashern löser ut och en 5 kg lax kan landas, tillsammans med den roliga vildlaxen får den anses ha räddat dagen.

Söndagens godkända fiskar 

Vi gör en ny vända samtidigt som det börjar mörkna lite. Laxarna verkar vakna till i skymningen och snart nappar det lite här och var. Ännu en 5 kg lax landas och en 6 kg vildlax krokas av och återutsätts. Till detta kommer 4-5 för små och minst tre bomhugg innan vi måste plocka ihopp p.g.a att skymningen börjar likna kolmörker.

Beten:
Helgens bästa beten var en VK skalle i Swedish Flag Glow fiskar på riggen 10 meter samt i ytan bakom 40-80 gram bly. Samt en VK-skalle i  UV färg (liknande den färgen) fiskad på planerboarden bakom 15-30 gram bly. Jonatan fick väldigt bra på en krippled skalle i UV på 6 meter.Ungefär som skallen på bilden fast i  i UV blå, jäkligt bra skallar men kräver nya hål högre upp på huvudet om de ska fiskas i 2-2.5 knop. Verkar dock bli allt svårare att få tag på så kanske snart dags att bunkra lite :)

Förrådsrensning

Sälja saker

Det här inlägget känns väldigt främmande för mig, jag bryter ny mark. Det handlar nämligen om att sälja saker. Jag är en stark anhängare till att köpa grejer, framförallt fiskegrejer eller enbart fiskegrejer kanske man borde säga. Saker som inte är fiskegrejer, tex kläder, möbler eller badrumsrelaterade attiraljer är helt värdelöst att köpa och leder snarare till depression än euforisk lycka.

Det känns konstigt att lägga ut fiskegrejer till försäljning, lite som ett steg bakåt. Även om det är ganska tydligt att jag inte kommer behöva en autopilot till wirestyrning när jag sedan några år tillbaka har en hydralstyrning, så går det ju inte att komma ifrån att en försäljning tar mig något steg längre ifrån en vinst i mest-grejer-när-man-dör-vinner-tävlingen. Det är bondegenerna som gör det.  

Även några oanvända spön har åkt ut till försäljning. Att de är just oanvända efter några kan säkert ses som en försiktig indikation på att de inte är det mest livsnödvändiga som återfinns i mina ägor. Kanske är det så att det räcker med fyra 8-9fots spön som är klassade sisådär 10-30 gram. Spö nummer sex och sju i samma klass innebär nödvändigtvis inte någon väsentlig förändring av livskvaliten. Men det känns ändå inte rätt att sälja dem. 

Annonserna finns att finna här och innefattar en autopilot, 3 spön och 2 rullar. Förmodligen dyker det upp mer grejer inom kort.

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=545097 

Senaste fisketuren

Årets sista gäddtur? 

Har inte fiskat så mycket sedan Mellerud. La två dagar i Fryken tillsammans med Retardoz förra helgen. En tillställning som var otroligt blöt på det tråkiga sättet. Kopiöst mycket regn gjorde Anders blöt och förkyld och avsaknaden av gäddor var såpass frustrerande att beslutet att ställa in gäddwobblerna för säsongen togs med så starka ord att det beslutet får anses oåterkalleligt. Det enda positiva i sammanhanget var att vi ägde karpkraft, som förvisso bara hade en båt, och de åkte in när det regnade, men jäklar i min lilla låda va vi ägde dem.  

Kommande fisketuren

Nu till helgen är det tänkt att det ska bli en Vänertur. Ska gå in i depån med båten på fredageftermiddag och fixa till lite bränsleslangar, bottenpluggar och bromsar på kärran. Förhoppningsvis ska allt vara fit for fight på lördag. Som vanligt är man ute i god tid. 

Med på fisketuren ska den föredetta storfiskaren, numera jägaren Don Joan. Jonatan har lite i smyg konverterat till jägare på äldre dar, det ska bli intressant och se hur långt infektionen har hunnit sprida sig.  

Nordisk Mästare !?

Sunnanåträffen:

Nordisk Mästare låter kanske häftigare än det egentligen är, av de 58 båtar som deltog var några enstaka från Norge och jag tyckte mig urskilja lite lite danska på VHF:en och misstänker därför att även Danmark var representerade i övrigt var det nog mest Svenska båtar.

Torsdag:
Klockan 08:30 anlände jag till Sunnanå hamn där Adam väntade. Han hade spenderat den minusgradiga natten i båten efter onsdagens testfiske, naturligtvis utan värmare. Han såg därför lite frusen ut när han nöjt visade att ha redan skiftat alla wobbler mot fina löjskallar när jag anlände. Det var bara att skifta om igen för jag hade glömt allt vad betesfisk heter. När vi kom utanför farleden möttes vi av en ganska trist motsjö. Vi bestämde oss för att bespara den stackars HT-båten och oss själva en smärtsam färd och sjösatte våra wobbler ganska direkt utanför farleden istället för att fortsätta mot tilltänkta megrund 9 distans ut. Efter en stund såg vi ett stort måsdyk längre söderut och åkte dit. Där krokade vi ganska snabbt en öring på runt 62 cm (oblyad tomic 4, 103) , bommade ett hugg på en blå strike pro och fick en lax på dryga 65 (Oblyad Bomber 15a silver sal25), båda fick gå på återväxt. Vi konstaterade att här fanns det fisk och lämnade området för att inte i onödan slita på det inför tävlingen. Det slutade blåsa under eftermiddagen så vi beslut att plocka in spöna och åka ut till Megrund och prova. Väl där han vi knappt sätta alla spöna innan ett djupriggspö med en Nothern king i frog färg löste ut på 55 fot och en lax på ca 70 cm hälsade på i båten innan den återfick friheten. Strax därefter bommade vi ett hugg på en sked på 45 fot, sen fick vi en öring strax under 60 på en tomic 103. Här fanns också fisk kunde vi konstatera innan vi åkte tillbaka in mot hamnen.

I hamnen jämförde vi punkter med Dilen som haft riktigt bra träningsfiskat och landat 4 fina laxar (70-85 cm) och en vild runt fem kilo. Området där de fått sina fiskar och det första området vi hittade låg nära varandra och indikerade att det nog inte var något dumt ställe.

Fredag:

Innan starten hade vi mycket stor beslutsångest vart vi skulle åka. Megrundet hägrade och lockade med ensamhet på nästintill norrländsk nivå jämfört med den förmodade trängseln i måsdyken söderut. Vi blev båda lite förvånade när vi hörde oss välja trängsel och satte full fart mot gårdagens bästeställe. Vi sjösatte 8 löjor som vi fått från Team Wikström och säkrade upp med en tomic 4 tum och en bomber 15a. I Mellerud fiskar man tydligen mest med Wobbler och vi ville inte helt stänga den dörren utan smög ut två wobbler i start tian. Vi valde att fiska löjorna förhållandevis fort, ca 2,5 knop. Bl.a VK-Skallar går alldeles utmärkt att fiska så fort om de tacklas rätt (något av de översta hålen eller på mitten, gärna i kombination med lite större löjor), även skallar som Anchovy minnow fungerar bra i högre farter men förutsätter att man gör ett nytt hål högre upp på skallen. Vid första vändan över gårdagens punkt såg vi flera fiskar jaga i Ytan och snart kom även måsarna igång och började dyka. När måsaktiviteten ökade började det dyka allt fler båtar. Att vända runt blev lite krångligare då trängseln ökade. Det blev lite som att åka i rondell, det gällde att komma in från rätt håll. Vi trixar oss mellan båtarna och det hela förflyter ändå relativt smärtfritt. Av någon anledning är det ofta lättare att trängas på västra sidan Vänern än på östra. Kanske är Dalslänningar och Värmläningar helt enkelt mer väluppfostrade än folkslagen i Öster.

Ett av ytspöna fladdrar till och löser ut, jag får tag i spöt och vevar snabbt in löslina.  Något har fattat tycke för en Löja fiskad i VK-skalle (cromad med blårygg) bakom 20 gram bly.  Fisken följer med ganska snällt och vi bestämmer oss för att vi inte behöver veva upp någon djuprigg för att landa den, den är nog inte speciellt stor. Vi flyttar alla djupriggsspön till den sida dit laxen inte verkar simma. Laxen väljer då naturligtvis att hastigt byta riktning och helt plötsligt dyker en ganska imponerande laxsida upp bland alla djupriggsspön. Adam och jag bryter ut i ett unisont "oj jävlar". Laxen är inte alls sådär lätthanterligt liten som vi hade tänkt. Jag förbereder mig mentalt på att det här kommer alldeles säkert gå åt hellvete, Lyckligtvis underskattar Laxen sina chanser att komma ur situationen och Adam kan utan någon större dramatik sluta håvnätet kring en lax på 8410 gram, en ruskigt bra start på tävlingen.

Nästa hugg faller för en Tomic 103 4 tum, en öring på ca 60 - 65 cm lossnar precis bredvid håven. Vi snurrar vidare i området där måsarna fortsätter dyka uppmuntrande och då och då visar sig jagande fiskar.  Adam byter ut en av våra Wobbler mot en 9 cm Strike Pro i sal7, den hinner inte gå många minuter innan en lax på dryga fyra kg fattar tycke för strike-pron. Jag vill inte vara sämre utan hänger på en likadan på min sida. Efter någon halvtimme hugger en lax på dryga 5 kg på strike-pron på min sida. Ungefär samtidigt får vi en förliten lax på en klar Vk skalle med grön buk. När vi sätta i en ny löja inser vi att vi har kraftig löjbrist. Team wikström sponsrade med löjor, men i morgonens stress blev tre påsar löjor i praktiken ett paket löjor (10 st) och två paket små norsar som inte alls funkar i stora VK-skallar i de farterna. Vi är inte dom som är dom utan börjar helt enkelt återanvända löjorna, halvmosade löjor proppas tillbaka i skallarna. De finska löjproffesorerna skulle vifta frenetiskt med kniven om de såg vad vi höll på med.

Vi fortsätter snurra i området där måsarna dyker oavbrutet. Båtarna kring oss håvar lite fiskar. Trängseln gör att vi ibland ser huggen som de andra båtarna har innan de själva gör det, ganska kul att se folk mysa i kabinen lyckligt omedvetna om att ett spö står kraftigt böjt på taket:) Mitt inne i den värsta trängseln får vi ett hugg, ett ganska mesigt hugg. Jag anar snart odåd då linan pekar rakt upp och snart står det klart att vi har fångat en mås. Jag hatar fåglar, fåglar är nästintill en fobi. Mitt förslag är alltid att sänka ner dom på djupriggen tills de lugnar ner sig, men lyckligtvis har det alltid funnits händigare fiskare ombord som kunnat kroka loss måsarna de gångerna de huggit, så ännu har jag inte behövt fira ner någon. Efter hand blir antalet båtar något färre och vi kan börja fiska lite effektivare.

Fisk nummer fyra faller för en VK skalle i silver crome och blå rygg bakom 20 gram bly och väger dryga sex kg. En "ny" löja med tarmarna utanför sätts in i skallen och vi skickar ut den igen. Vi vänder in över lite grundare områden och får ett tokhugg på tarm-löjan. Fisken rusar flera gånger och vill inte ge sig frivilligt. När den närmar sig går den djuuupt och hamnar efter ett tag framför båten på 6-7 meters djup, alltid lite annorlunda att drilla en fisk som finns framför båten. Håvningen går bra och vi har en öring på 6690 i båten.

Vi konstaterar att det här går osedvanligt bra, Mellerud är verkligen inte Hammarö, här skulle man bo. Vi riggar ut betena igen och hänger på fler vk-skallar  i silvercrome med blåliknande rygg (4 stycken på slutet) samtliga skallar armerade med tarm-löjor som saknar diverse mer eller mindre väsentliga delar.

Full pott ! 
Med dryga två timmar kvar hugger en riktigt kantboll i form av en fisk på 62 cm (fisk under 62 cm vägs inte in). Precis på punkten där den stora öringen högg, även den föll för en VK-skalle i samma färg med en tarm-löja och 20 gram.  Vi konstaterar att vi redan haft osannolikt flyt och att vi rimligtvis inte borde få en sjunde godkänd fisk, vi behåller därför fisken och hoppas på att den håller 62 cm i hamn, river grejerna och åker in knappa två timmar innan tävlingstidens slut.

 Jag har försökt hitta en bild på skallarna vi fick bäst på, men inte riktigt hittat rätt. Det kan iofs mycket väl ha att göra med att jag är lite lätt färgblind, en egenskap som inte underlättar när det gäller att redogöra för vad det nappat på. Kanske kan det vara en äldre modell som inte finns kvar i produktion. Enligt min mer färgbegåvade flickvän är skallarna mer blå än de på bilden. Skallarna ser i alla fall ut ungefär såhär:
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=237
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=510

http://www.olssonsfiske.se/strikepro--9cm8g-c07-p-6839-c-854.aspx Strike-pron som fångade fisk

Vid invägningen stod det klart att våran kantboll inte gick in i tävlingen då den mättes till 61,5 cm. Våra fem andra fiskar vägs in och väger tillsammans 31 kg, vilket räcker till en första plats med      9 kg marginal till tvåan inför dag två.

Dag två blåser bort och det gör även dag tre vilket gör att vi står som totalsegrare när tävlingen blåses av på lördag kväll. Fränt :) Vi vill tacka Team Wikström för att vi fick snika på deras boende, deras frukost, deras kaffe, deras löjor och inte minst att de kunde tänka sig att släppa titeln redan efter ett år.

Gäddfestivalen 2012

http://www.teamel-gegoteborg.se/34523131 Video av starten filmad av Team Galten.

Då var det klart, tävlingarnas tävling är nu avslutat för det här året. 141 startande team var vi, vilket tråkigt nog betyder att trenden där vi tappar några båtar varje år tycks intakt. För några år sedan var 170-180 båtar snarare regel än undantag. En positiv trend i den negativa trenden är att fler och fler väljer att fiska i Catch and Release klassen. I år var vi för första året fler som fiskade C/R än "vanliga" klassen. Lite snopet kanske att personer som vanligtvis predikar C/R ganska högljutt väljer att "spara" några sekunder genom att klubba fiskarna istället för att fota dem. Att lite taktiskt justera sin ideologi när det kan tänkas öka möjligheten att vinna priser och prestige börjar lukta skenhelighet på hög nivå, dubbelmoral väl i klass med högt uppsatta socialdemokrater i deklarationstider. Fast helt säker på sitt val av klubba fisk verkade inte alla vara då det förekom att man vägde in sina döda gäddor levande. Om man ändå inte tänker avliva fisken borde C/R klassen te sig som ett ganska givet val.

Lördagen:
Jag fiskade traditionsenligt med bärgar-Tobbe från Mariestad, förra året kom vi fyra och året innan det sjua. I år sa vi lite kaxigt till varandra att vi skulle försöka avancera upp en placering och bli trea. Fast jag tror vi hade en tyst överenskommelse om att vi vore riktigt nöjda med topp tio. Taktiken gick i vanlig ordning ut på att åka långt fort och försöka åstadkomma stordåd på favoritgrunden innan de blev för sönderkörda av andra båtar. Det börjar bli mer och mer tydligt att fler tänker ungefär så, längst bort blir något av en naturlig samlingspunkt för oss som helst skulle vilja åka lite längre. Smartare är kanske att åka nästan längst bort om det lite båtar som är målsättningen.

En kul personlig tävlingsbild på helgens första gädda

Strax efter 11.00 gick vi upp på favoritgrundet,och fem minuter senare hade vi landat två gäddor. Båda föll för en Salmo withefish 18 cm FT, vi hänge på en till likadan och fortsatte. Båten vändes så snart vi fick möjlighet och vi gick över grundet igen, men några fler gäddor hittade i alla fall inte vi. Vi åkte över till andra sidan sjön men lyckades inte hitta något huggvillig fisk där. Under dagen höll vi ögonen på ett annat grund där vi såg att det inte var så mycket båtar, så vi satte kurs dit. Om man siktar ordentligt så går det att kryssa mellan land och själva grundet. Sedan jag bytte GPS för nått år sedan har de punkterna försvunnit och några nya hade jag inte lagt in. När vi gled igenom första gången fastnade innersidan stenhårt i botten. Två beten gick förlorde, varav en var min sista stora yuzurie och den andra en Witefish 18cm FT. Som plåster på såret fick vi lyckligtvis dagens tredje gädda när vi gled av grundområdet. Gäddan föll för en egenhändigt gul/orange målad 6tums tomic. Vi tog sats och försökte igen, den här gången lite mer åt öster. Två nya beten åt helvete, den här gången på yttersidan.  Borta var tomicen som vi fick gäddan på, och den andra Whitefishen.

Inför tredje vändan var det i alla fall ganska tydligt att mitten återfanns någonstans mellan våra steck.  Fler skrikiga Tomic 6tum hängdes på innan vi åkte igenom en gång till, vi åkte rakt på ett dubbelhugg, båda på tomic 6tum. Nu var vi på gång ! Vi vände igen och lyckades köra på ännu en gädda även den på tomic 6tum. Sen slutade det nappa och det började dyka upp allt fler båtar som sett hur vi panikartat vevat med spön och håvar bland gäddor och bottennapp.Vi flyttade oss därifrån men dagens fisketid var snart slut och vi fick veva in grejerna och köra mot hamnen.

Efter dag ett låg vi på en sjunde plats med totalt ca 13 kg fördelat på 6 gäddor mellan 55 och 73 cm.

Söndagen:
- Får vi bara nått idag så borde vi hålla vår placering, och nått ska väll inte vara så svårt att få. Konstaterade jag med nästintill en storfräsares självförtroende samtidigt som jag tuggade i mig hamburgerfrukosten och letade febrilt efter firetiger whitefishar bland de försäljare som fanns på tävlingsområdet. Vi hittade inga.

Starten gick och vi satte full fart mot favoritgrundet. När vi kom fram såg vi att någon lokal förmåga bestämt sig för att pimpla abborre mitt på "vårt" grund. Likt surkål på en bratwurst blockerade han effektivt våra möjligheter att ta del av godsakerna där under, det gick inte att få någon riktig träff på grundet när han var där. Vi cirklade runt lite i utkanterna men inte ett hugg, vi testade gårdagens bästa grund istället men där fanns inte heller nått att hämta. Taktikbytet var ett faktum.  Vi rev grejerna och spurtade ner någon sjömil och sjösatte grejerna utanför Västra Ämtervik.

Att fiska pelagiskt på en tävling kan vara väldigt väldigt effektivt. Gäddorna har en betydligt högre medelvikt och många gånger kan man få flera stycken hyfsade på kort tid om man prickar en het fläck och period. Att fiska pelagiskt kan också vara helt jävla hopplöst. Söndagen den 30 september skulle visa sig vara en sån helt jävla hopplös dag. Det är ganska svårt att på förhand förutspå om gäddorna kommer hugga 500 meter till vänster, eller 500 meter till höger. Kompisbåtarna runt omkring fick lite gäddorna då och då, men vi lyckades att med beundransvärd precision köra sicksack mellan gäddorna. Det är fantastiskt frustrerande att fiska bredvid folk som får fisk när man själv inte får något.

Wobblerna byttes ut gång på gång i takt med att huggen uteblev men det hjälpte föga. Med lite god vilja skulle det gå att påstå att vi möjligtvis haft ett hugg någon gång under dagen då det fanns lite bitmärken i en wobbler som troligtvis inte fanns där tidigare. Närmare än så kom vi inte, Söndagen var inte var dag och vi föll som en sten i resultatlistan

När resultatlistan var färdig så hämnade vi på en 22 plats och var lite deppiga. Det finns i och för sig värre saker än att sluta 22a, men frågan är om det finns värre saker än att förlora med två placeringar mot Värmlandsmos :) Tråkigt att inte få något när vi var med i matchen efter första dagen. En 5 kg gädda hade tagit oss till topp 10.

Vann gjorde Team Eka från Karlskoga, två blev Team Lysvik och trea blev inga mindre än 73:orna från Kil med Stefan Karlsson i spetsen. Grattis ! :)  Kul med nya vinnare också, Pike 2000 fanns i ledning efter första dagen och historien såg ut att återupprepa sig. En segare dag på grunden samtidigt som det (för en del i alla fall) nappade ute på frivattnet gjorde att det inte riktigt gick att hålla ifrån och de hamnade på en 5 eller 6 plats.

 Helgens tredjepristagare inför starten på Lördag. På bilden ödmjukt omedveten om att han snart kommer sopa banan med          98 % av startfältet.

NM-nästa:
Nästa fisketillfälle torde bli i samband med Sunnanåträffen. Jag och Gjinger Kahn aka Adam Karlstad aka prinsen av lillaparis ställer upp. Vi har strategiskt nog bosatt oss med Team Dilén och förra årets vinnare Team Wikström och räknar kallt med att Jakob, Roger, Andreas och Hasse kommer avslöja alla sina bästa tips över ett flak ful-öl.