Hasslö vecka 18

Förra lördagen åkte jag iväg på något så ovanligt som en sedan länge planerad fiskesemester. För den som inte orkar läsa finns en liten sammanfattning längst bak vad vi fick, och vad de nappade på. Fiskeresor brukar annars ske ganska spontant men den här var bokad sedan länge. Jag fiskade med Robert från Mariestad som fiskar under namnet Top of the line i hans Örnvik 580 Pilothouse. Med på resan fanns även elektrikerna Lundman och Fredrik, samt mångsysslande skrothandlande bilbärgande Tobbe. Tillsammans bildade de team Junkyard. Även Team Rödhaj dok upp senare under veckan.

Robert och jag åkte ner på lördagen. På vägen ner pratade vi med Roberts farbror som hade fiskat sedan förmiddagen och fått några laxar. Han avslutade samtalet med att lägga på under ett rullskrik. Vi hade ursprungligen varit lite oroliga att fisket skulle försenas när våren var så trög men nu fanns ju i alla fall någon form av liv därute så det kändes lovande.

Det stod ganska tidigt klart att Iglon gjorde mest nytta på land. 

Vi anlände till vår stuga på Hasslö mitt under ett 80-årskalas. Väl förberedda som alltid började vi byta lina på 10 tekotarullar; jag var lite nöjd för det var första gången som jag hade 10 likadana rullar på länge. Jag tappade i en utanför skarven i dalbosjön för några år sedan och har inte lyckats komplettera utrustningen tidigare då en Tekotarulle kostar som en något sämre villa i Munkfors finare områden.

Söndag:
När klockan slog 0700 lade vi i båten och tog rygg på Roberts farbror som fiskat dagen innan. Det är intressant att åka Pilothouse för oss som vanligtvis åker vanlig båt. Med en guds självförtroende utmanar den havet, den skrattar hånfullt åt vågorna och tycks säga något i stil med "kom igen då havet, jag är tyngre än dig". Sen smäller det till som bara hellvete. En 580 pilothouse klyver inte vågorna, den dödar dom. Varje smäll tycks sluta oavgjort, vågen plattas till och Pilothausen är lite groggy, innan den på nytt planar ut för att småflinande möta havets nästa anfall. Väl på fiskeplatsen är det däremot en mycket behaglig upplevelse, har nog knappt fiskat från en stabilare båt någonsin.

När jag lägger ut betena får jag en riktigt snilleblixt. Tidigare Östersjöturer har det varit ett jäkla krångel att få de "vanliga" skedarna att gå i ismo magnum fart. Det har slutat med ett ambitiöst antal  fjäderringar och monsterkrok för att hindra NK-mag, Trophysponar och Grizzlyskedar från att snurra. Jag inser att istället för att justera alla andra beten till Magnumfart, kan man ju justera Magnumarna så att de går i samma fart som de andra. En Ismo Magnum görs lätt mindre farttålig genom att böja lite i den löjligt lättböjda skeden. 2,5-2,6 knop var nu en gångbar fart för hela start 12:an. Det är inte konstigt att man jobbar statligt när man har en sån känsla för effektiviseringar.

När vi satte sista spöet kom första hugget; en smal stackars lax på 2-3 kg kunde landas och återutsättas. Dagen fortsatte i samma stil, fiskarna nappade med jämna mellanrum men storleken lämnade nästan allt att önska. Först när dagen började övergå i kväll kom ett lite bättre hugg på en Ismo Magnum Önnerud med guldbaksida (från Sportings serie om jag inte missminner mig) fiskad bakom 30 gram. Fisken tog ca 100 meter lina i hugget och gjorde ett 15 tal riktigt envisa mindre rusningar när den närmade sig båten. Vi förväntade oss en rejält stor lax, och blev i det närmaste förvånade när den "bara" vägde strax över 9 kg. Vi vände runt lite på området och fick några fler smålaxar, men tog snart kväll för att provsmaka en öl och äta snabbmakaroner.

Vi avslutade dagen med att kasta i ett av mina spön med hjälp av planerboardlinan i en snäv sväng. Det är tydligt att någon inte tycker att jag ska ha 10 likadana rullar och spön.

Måndag/tisdag

Rödhaj och Junkyard hade
vissa förberedelser kvar 

Måndagen blåste det rejält och vi tog oss aldrig ut på sjön. Vi åkte till Karlskrona och kompensationsköpte trollingskedar. Måndag kväll anslöt Junkyard.

Även tisdagen blåste inne och vi åkte då till Karlshamn och kompensationsköpte lite trollingskedar där också. Vi skulle även varit på ABU museet, men det var stängt. Vi fick nöja oss med att besöka Abu-shoppen. Där höll det på att inte bli några trollingskedar. Lyckligtvis hittade jag tillslut en Toby Salmo. Tisdag kväll anslöt Adam och Hajen som fiskade från Hajens båt i teamet "rektigt röd haj".

Onsdag: 
Onsdag morgon var vädret bättre. Rödhaj var först ut på banan. Uppstigningen gick inte lika smärtfritt i vår stuga, men när klockan slog 0700 och 5 telefonalarm tjutit oavbrutet i någon timme blev det fart på västgötarna. Första hugget lät vänta på sig så vi började leta efter fisken längre ut i hopp om varmare vatten och bättre fiske.

Det går att ifrågasätta varför en varmvattensfläck nödvändigtvis skulle samla massa fisk.  Laxen skulle i princip behöva ha varit framme vid det kallare vattnet och sedan vänt abrupt likt en badande man i 17 gradigt vatten som snart doppat hela benen, annars kan den ju omöjligen veta att den är på på varmvattensfläck. Men men, i brist på andra parametrar kan man ju lika gärna leta varmvatten som att åka fullständigt planlöst, varmare områden borde ju även kunna indikera intressanta strömstråk och annat.

Vi hittade i alla fall en grad varmare vatten lite längre ut, tempen steg ganska snabbt för att senare sjunka igen. Vi kryssade runt ett tag utan någon vidare framgång innan det drog till i ett djupriggsspö. För att lättare kunna drilla fisken la vi båten i medsjö. Vår referensskeden rörde sig knappt när vi puttrade fram i medsjön i ca 2 knop. Strax efter det första hugget löste det ena ytterspöt ut på planerboarden; återigen var det en Ismo Magnum Önnerud med guldbaksida om lockat till hugg (25 gram). Första fisken var en 3 kg lax som bitit över en gulgrön Ismo magnum på 35 fot. Den andra fisken var betydligt bråkigare och gjorde flera långa rusningar. Under tiden som Robert drillade den så löste ytterligare 2 ytspön ut och rullarna börjar tjuta.

Trassel kändes betydligt mer sannolikt än trippel/frippelhugg och jag anade att en fisk fått med sig båda spöna, men linorna pekade snart åt olika håll och rullskriken kom inte samtidigt.

11,22 kg

Visst kaos infinner sig, det var 3 bättre laxar på samtidigt och det låg spön och håvar lite överallt. Robert fick in sin fisk till båten och vi kunde håva den, en riktigt fin pjäs som vägde in på 14,88 kg. Nästa fisk ur trippel var en 7 kg lax, och den tredje fisken var en fin lax på 11.22. Sju kilosen tog en en gul-gröna ismo och 11kg på en klassisk NK mag i någon av S färgerna med gul tjep (blyade med 40 och 60 gram).  Det tog lite tid att reda ut trassel och få ut betena i sjön igen. Vi började reflektera över att laxarna huggit när det gått riktigt sakta. Referenskeden har knappt rört sig, trots att jag redogjort för Robert hur viktigt det är med referenssked och hur viktigt det är med rätt fart...

14,88kg

Vi fick två laxar på 5-6 kg till  under onsdagen, på ytan och en på riggen. Båda på gröngula Ismo Magnum och båda i långsam medsjö... Jag kompromissar med att referensskeden är användbar trots allt; vi kan ju använda den för att se till att inte skedarna går för bra.

Team Junkyard landade en en Lax på 13,56

Torsdag: 
Torsdagen börjarde bra. Vi sjösatte prylarna ute vid onsdagens ställe och landade en lax på nästan     10 kg som får simma tillbaka. Den högg en gul/grön Ismo Magnum på 45 fot. Sen var det trögare ett tag, vi fångade ingen fisk på vare sig söndagens eller onsdagens ställe. Vi drabbades av vandringslaxkoma; vart ska man åka egentligen? Det är svårt att veta om det är bäst fiske en distans till vänster, eller en distans till höger. Man måste ha lite flyt i Flutter-lotteriet. Vi konstaterade att vänster blir bra och åkte på lite upptäcksfärd, det är ju i alla fall kul och omväxlande med lite nya streck på plottern.

Vid 15-tiden fick vi ett dubbelhugg på riggen. Inte helt oväntat är det gröngula Ismo Magnumar laxrna valt. Ena fisken gick loss, den andra laxen väger runt 8 kg. Vi snurrade vidare och fick en fisk till på ca 5 kg på en gul/grön Ismo Quack på 30 fot.

Rödhaj van dagens etapp med en lax på 13,6 kg.

Fredagen:
Fredagen är resans sista riktiga fiskedag. Vi valde att sjösätta våra beten lite närmare land och öppnde hårt med ett bra rigghugg på en grön/gul ismo magnum fiskad 45 fot ner. Efter några envisa rusningar kunde vi landa en kanonfin fisk på 13.88 kg.

13,8

Under förmiddagen började det bli allt tydligare att vecka 18 snart övergick i vecka 19. Båtfrekvensen var alarmerande hög och det började bli svårt att vända båten i området. Vi pratade med Team Rödhaj som fångat en lax på 10 och en 12 en bit längre ut, och de var helt ensamma. Vi satte kurs dit men hann inte många meter innan det högg en lax på 4-5 kg på en NK mag S6 på riggen. Vi trixade oss in mellan båtarna igen och krokade i ett klockrent trippelhugg på riggarna, Ismo magnum, Ismo quack och NK mag.  Vid hugget låg vi tätt tätt intill en big fish och hamnade farligt nära kollisionskurs. I rädsla för att han skulle tro att vi var Stockholmare ropar vi upp honom på VHF:en och förklarar att det faktiskt fanns en anledning till att vi körde som idioter, vi hade trippelhugg i motsjö. Big fishen vek snällt av och vi börjde drilla in fiskarna. En av dem tappade vi och de andra två var mindre laxar på 4-5kg

Sen satte vi kurs mot Team Rödhaj. Väl ute hos dem tittade jag på vår referenssked och ser hur den knappt rör sig trots att båten gjorde dryga 3 knop enligt gps:en. Vi vände håll och såg skeden börja snurra redan vid 2 knop. En ström, det är exotiskt och fräsigt för oss vänerfiskare. Tempmätaren visade ca en grad varmare vatten i strömmen. Jag berättade för Robert att det här måste vara ett bra ställe, strömmen, tempen och inga andra båtar. Förutom den lilla detaljen att här inte fanns någon fisk var det klockrent...

Vi körde vidare några timmar i samma område och snart löste ett djupriggsspö ut, en gröngul ismo magnum på 35 fot. Laxen öppnade med en riktig racerrusning och bromstestade Roberts 7000-rulle som stod pall för utmaningen. Den gjorde sedan en lov ut åt högerkanten och var ett tag framför och under pulkan. Lyckligtvis höll sig laxen så djupt att den inte fastnade i något av de andra ytspöna. Efter några fler idiotrusningar fick vi in fisken i håven; en riktigt fin bit på 14,1 kg.

14,10

Lördagen:
Vi körde en 4 timmarstur på lördagen innan hemfärd men utan resultat. Det visade sig att Team Rödhaj hade utfört sabotage under natten, det är tacken det för att de blivit bjudna på finöl och grillade hamburgare kvällen innan. Inte konstigt att vi bommade när det finns gömda bananer i båten

Totalt kan vi räkna in 16 (tror jag) "godkända laxar" varav 5 fick följa med hem, ett antal missade hugg och ett 20 tal för små på dryga 4 fiskedagar. Toppar på 11,22 13,80 14,10 och 14,88. En super resa :) Absolut bästa betet var gröngula ismo magnumar i färgerna 105-110. Syns på den här härliga 90-tals hemsidan om man skrollar ner: http://www.gladsaxfiske.se/ismo.html Vi fick även den del på Nk mag i S-färgerna, framförallt s6 http://www.trumman.com/nk/nk_colors_03.htm Flest fiskar fick vi på mellan 30 och 45 fot, samt 25-40 gram bly i ytan.

Trollingbåt till Salu, Silver Shark 580, trollingutrustad

Välmeriterade Team Wikström säljer sin Silver till förmån för ett nytt projekt, en Beason 630WA kommer de att åka runt i framöver. Silvern har en Mercury 115 fyrtakt som får iväg den i bra fart, uppskattningsvis (de brukar ligga strax bakom mig :) sisådär 36 knop med 2 gubbar fulltank och fullt i folköl.  Riggad och klar med spöhållare och mast mm.

Fin fin trollingbåt som vunnit flertalet tävlingar. Tävlingsframgångar som knappast kan bero på Roger och Jakob, utan det bör vara mestadels båtens förtjänst att de ofta hamnat i toppskiktet ;)

http://www.blocket.se/varmland/Silver_shark__05_trolling_utrustad_46169247.htm?ca=7&w=3

Stundande resa till sportfiskemässan och förra helgens ismete.

Följ med på bussresa till Sportfiskemässan !
Den 6 April åker kils sportfiskeklubb till sportfiskemässan i Jönköping (Elmia) och visar vart massa skåp ska stå. Sällsynt trivsamt sällskap att umgås med. Bussen avgår från Kils järnvägsstation 06:30 och det kostar 150 riksdaler att åka till Jönköping fram och tillbaka med. Juniorer som är medlemmar i klubben åter gratis. Hemfärden planeras på nerfärden, vi åker hem när vi känner för det. Följ med! Anmälan sker till Stefan Lersten på 070-6961594


Tisaren
Tillslut blir vintern för lång, fiskesuget tar över och man blir så illa tvungen hitta ett substitut till riktigt fiske. Valet faller då ofta på ismete. Lite problemet med att det tar så lång tid innan man blir fiskesugen nog att engagera sig i ismete är att förutsättningarna i regel hinner gå från kallt och jobbigt, till kallt, jobbigt och sjukt dåligt. De blanka fina isarna har sedan länge blivit halvmetertjocka och snön ligger decimeterdjup. Vattenvärlden är mörk och fiskarna frusna, trötta, lätt handlingsförlamade och helt utan framtidstro, precis som jag själv i slutet av Februari.

Första fiskepasset var på en sjö i Örebro och tanken var att vi skulle fiska gös. Ursprungligen var planen att vi skulle till Väringen och testa, men jag och Adam kom på att det var för lätt. Sjön är regelbundet besökt av fräsare, då tar det emot att åka dit. Vi bestämde oss istället för att testa Tisaren, den känndes lite mer mystisk. Fiskekort fanns att köpa på Jaktia Örebro så det var smidigt, vi letade fram en djupkarta och lokaliserade en intressant djuptunga.

 Dagens utlovade solsken var utbytt mot fuktig vind och minusgrader. Fiskedagen till ära hade jag fångat en förkylning, fast just förkylningen gjorde inte så mycket. Den innebar egentligen bara att Adam fick dra pulkan med alla grejer själv, jag var ju sjuk.

Annars kändes det precis som ismete brukar, det var det skitkallt, skitjobbigt och en smula uppgivet. Lokaliseringen av djuphålan gick uppmuntrande nog bättre än förväntat och vi hade snart lodat upp ett fint område där den djupa delen sluttade upp lite lagom mot några stenar. Spöna sattes ut över djup mellan 3 och 8 meter. Innan dagen var slut kunde vi konstatera två potentiella gösfäll på de lite grundare spöna samt 1,5 landade gäddor på spöna som fiskade över djupare vatten. Den halva gäddan var delvis uppe ur hålet när tafsen small, så det är svårt att veta hur man ska räkna den.

Fryken
Andra passet var på Fryken och återigen var Adam fiskekompis. Ambitionen var att fånga en sjukt stor ismetegös. Valet föll på Fryken trots att det finns massor av sjöar närmare. Många av dem är nog dessutom betydligt lättare att ismeta på. Fryken är inte känd som en sprättlätt vintersjö (tre gösar fångade på ismete någonsin mig veterligen). Valet av sjö kan därför te sig lite märkligt, men ska ska nog analyseras i ljuset av den urgamla regeln att det liksom inte riktigt varit helg om man inte har i alla fall 30 mil på tripmätaren innan söndagskvällen.

Ismete är nog så svårt när isen är tjock, snön ligger djup och minusgraderna är många, att ge sig på Fryken är onödigt optimistiskt. Samtidigt måste man ju ha ambitioner som arbetarparadiset nordkoreas ledare envist upprepar inför eventuell krigsförklaringen mot resten av världen.

På fryken gick det inte lika lätt att loda upp rätt kant. Det är skrämmande lätt att gå vilse på isen utan ekolod och gps. Efter många 200 hål i halvmetertjock is hittade vi ungefär dit vi ville. Vi hade 10 meter i innersta hålet och 20 meter i yttersta. Avståndet mellan de båda blev nästan kikarlångt, men att det är svårt att se vipporna på fryken gör inte så mycket eftersom det ändå aldrig hugger.

Vi firade ner mörtarna till lite olika djup men behöll de flesta relativt nära iskanten. De få gösarna som fångats vintertid på fryken och fler gösar på andra likande sjöar indikerar att det brukar kunna vara ett gångbart djup. Under dagen kunde vi summera in 3 gäddor och 3 missade fiskar, samtliga hugg någon eller några meter under iskanten. Gäddorna var av mindre modell runt 2-3 kg. Om man räknar antalet kontakter så var det trots det knapra resultatet ett av de bättre ismetepassen på Fryken :)  Fisket dog av under eftermiddagen och vi fick nöja oss med att njuta av ismetelivet i snålblåsten ätandes på falukorvsmackor med iskristaller.

Har ingen bild från fiskepassen, så jag skickar med en bild på min och Moas katt istället. Han heter Frank och är i regel rätt avslappnad.  

Lägesuppdatering

Det har varit stillastående på fiskefronten ett tag. Efter sista turen i Åmål har jag upplevt ett mekaniskt, eller snarare hydraliskt bakslag. När jag ställde av båten hemma noterade jag hur något droppade från aktern, i 16 minusgrader fångar droppande vätskor även en lekmans uppmärksamhet. En visuell och fysisk inventering av vätskan gav intrycket av att det var hydralolja vi hade att göra med.

Efter många många mil på skumpande vägar och en och annan tur i motsjö hade en packbox gått sönder och ena trimkolven läckte olja. Förkrossad insåg jag vad det här betydde, märkesverkstad och Suzukimarin delar (alternativet inte laga båtmotorn är naturligtvis inget alternativ). Jag såg mentala bilder av vad inköpet skulle resultera i: Nudeldiet, svältande katter och sålda släktklenoder. Ofta är det så det slutar om man försöker köpa en reservdel till en båtmotor från det stora marinmonopolet. Många ekonomer menar att sydeuropas ekonomiska kris till stora delar har sin grund i att de försökte laga sina statliga båtmotorer och därmed blev skuldsatta för livet. Andra ekonomer menar att om man ska köpa en båtmotor del för del och bygga ihop till en hel, så kan man lika gärna bygga en komplett dödsstjärna, i slutändan är det samma pengar det handlar om.

Min spontana tanke blev därför att själv är bäste dräng. Med själv menar jag då naturligtvis någon bekant som faktiskt kan. Efter att ha ringt runt lite bland vänner om hur man lagar trasig hydralik fick jag tipset om företaget Momentum. Min kära bror tillverkade ett specialverktyg och skruvade ur trimkolven. Moas mammas kille fraktade in den till Momentum. Där plockade de fram lämpliga packboxar och O-ringar till en mycket överkomlig kostnad. Victory !

Nu är det här att ta ut segern lite i förskott, det är inte monterat än... Men enligt uppgift verkar det passa alldeles utmärkt. Tanken är att det ska monteras ihop inom kort så båten är redo för nya äventyr när isen försvinner.

En annan liten sak som ska fixas innan våren är besiktning av båtkärran. Trots två tappra försök förblir den obesiktad. En nitisk tjänsteman vägrar släppa igenom mina bromsar. Att tjänstemannen är nitisk fick vi bekräftat när inte ens Hajens bil gick igenom besiktningen prickfritt.

Årets isfiske:

Upptäckten av ett grått hårstrå blev för
mycket för en av deltagarna

Isfisket i år har varit sparsamt. Jag har bara varit på isen två gånger i år, båda turerna var i samband med Retardoz Km i Torsby. Första dagen satt vi 6-7 personer med 3-4 spön var. Fisket var sådär sedvanligt frykenbra och när dagen var slut hade Hajen tagit en svårintagen ledning genom att landa en tvåkilos gädda. Alla andra bommade. Historiskt sett har en 2 kg gädda alltid räckt till topp 3 på Retardoz is KM.

Dag två brukar i regel vara segare, ofta beror det på att man är lite trött. Uråldrig sedvänja kräver nämligen ett besök på Torsbys Krog. Tidigare gick man på "Björnidet" men i Torsby varar inget för evigt och numera går man på "hörnet" istället. Hajen var inne i ett riktigt stim och vann även KrogKM. Juryns motivering löd något i stil med: "För att ha visat sig modig och orädd och likt en diplomat förenat ett imponerande alkoholintag med förhållandevis civiliserade närmanden mot den holländska nationen."

Dag två ställde ungefär samma skara upp. Vi spred ut sisådär 25 spön och satte oss ner och väntade, kanske inte så mycket på hugg, risken att bli besviken är för stor om det är hugg man väntar på under isfiske på Fryken. Istället väntade vi på hamburgarna. Grillade hamburgare är för isfiskare vad rödvin och gräs är för karpfiskare. En bonus som inofficiellt är hela anledningen till att man orkar hålla på med skiten.

Fisket var lika dåligt som vanligt, men vädret var faktiskt mycket bättre

Det blev inga fler fiskar dag två. I bilen hem beklagade vi oss över fisket och svor för säkert sjätte gången att aldrig någonsin ismeta på den jävla skitsjön igen. Nu har det gått snart 2 veckor sedan dess och jag börjar bli mogen att revidera utfästelsen, någon gång till kanske man kan prova.

I övrigt finns inget egentligen fiske planerat i det närmaste. Jag upplever en av de mest fiskelösa perioderna någonsin (fisklösa är man van, det är avsaknaden på fiske som är den stora förändringen). Bättring utlovas så snart isen släpper. Någon göstur vore roligt att hinna med innan dess också.

3 jullaxar och 3 julöringar (i torsdags)

Fem veckor sedan jag uppdaterade sist står det, det är ju inte helt okay får bli ändring på det.

Det har varit relativt lugnt på fiskefronten ett tag, vintern tog ett strypgrepp på hösten, frös igen ramper och dödade trollingstämningen lika effektivt som en politiskt övertygad yngling dödar en i övrigt trevlig förfest. Det såg länge ut som om det var kört med sjösättning för ett tag framöver. Massor av minusgrader kombinerat med vindstyrkor som endast undantagsvis understeg 10 sekundmeter gav en känsla av total hopplöshet och uppgivenhet. Uppgivenhet så kraftig att man vanligtvis bara upplever den efter ett möte på Arbetsförmedlingen.

Förra måndagen visade YR en öppning på Torsdagen, yr lovade lugnt och stilla väder, om än en aningens kallt. Ulf hade sett samma öppning och vi bestämde oss för att göra ett gemensamt försök.  Hajen som alltid ska vara värst och såg en öppning ännu tidigare och sjösatte som enda båt redan på onsdagen. Han rapporterade om 3 godkända fiskar med en topp på 8 kilo. De tre landade fiskarna var den bra delen av rapporten, den lite sämre delen var att det låg 1cm tjock is när de åkte in, och att strömvirveln i hamnen var trasig.

Den informationen tillsammans med termometerns dystra 18 minusgrader indikerade att isen förmodligen inte skulle vara tunnare nästa dag, vi lutade åt att ställa in. Senare på kvällen fick vi information om att de fått fart på strömvirvel-mojängen. Vi satte vår tilltro till att strömvirveln skulle övervinna nattens köld och bestämde att åka från Kil 0630.

På onsdagskvällen åkte jag från Örebro och kunde med sedvanlig framförhållning engagera mig i att byta till vinterdäck på båtkärran. På plussidan fanns det faktum att båten och kärran var snöfri inomhus, det har den aldrig varit vid ett byte till vinterdäck förut. På minussidan fanns dels 18 minusgrader och sen även det faktum att mobiltelefonlampa tillsammans med tvivelaktig takbelysning utgjorde enda ljuskällan. Den uppkomna situationen var dock inget som inte en serie väl valda svordomar hyfsade handskar och en näve verktyg klarade av att reda ut.

Fiske
I rampen fanns inte helt oväntat is. Såpass mycket is att även en kontorskraftig tjänsteman kunde stå på isen utan att den gav vika. Det visade sig snart att det krävs mer än lite is för att hindra en fiskesugen Ulf. Han sadlade på sig stövlarna använde sig av den urgamla tekniken kasta-stora-isflak-jättehårt-på-isen metoden och tog en jordskredsseger mot kung bore. Vi sjösatte och kunde tuffa iväg genom dimman mot den tilltänkta fiskeplatsen. Fartvinden, dimman och de ca 12 minusgraderna gjorde att morgonen upplevdes som lite bister även för oss från kil/forshaga.

Tekota rullarna var frusna och frikopplingsfunktionen var sådär härligt omedgörlig som bara frikopplingsfunktionen på en frusen tekota rulle kan vara. Första spöt blev därför hängandes någon meter ner på planerborden undertiden som jag grejade med spö nummer två. Ett mystiskt övervarvande lite frostigt ljud når mig och det tar någon sekund innan jag förstår att jag öppnat hårt och krokat en fisk redan på första spöet. En öring på 65 cm kan ganska snart landas. Fisken högg en blå Uv VK-skalle fiskad bakom 20 gram bly i den här färgen.  En kombination som skulle visa sig bli dagens bästa.

Vem behöver egentligen Autopilot, det är ju bara att ställa ratten snett 

När klockan var strax efter 10 hade vi fått i alla spön. Hugg nummer två var en öring snäppet större än den tidigare, även den högg samma VK skalle bakom 20 gram. Några för små laxar och öringar besöker sedan båten och sätts på återväxt. Innan klockan slår lunch hugger Öring nummer tre på cirkus 70 cm. Den föll för en grön/guld vk skalle bakom 30 gram bly. Efter en stressig lunch bestående av 4 portioner köttsoppa, bara vätska, bara vätska, bara vätska, allt annat. Det hela måste  hetsätas, för när man väl börjat nalla på vätskan har man minuter på sig innan resten blir isglass)

Överlag väldigt dåligt med bilder, det vill gärna bli så när det är kallt. Här en av mellan laxarna. 

Ulfs sida beten har hittills varit ganska anonym, men strax efter lunch förstår han allvaret i situationen och efter att ha riggat om lite lägger han i en högre växel. Några för små, några tappade, och 3 godkända fiskar vevas upp. De flesta fiskarna hugger små löjor i krippled minnow skallar fiskade bakom 20-30 gram bly. Största fisken, en lax på cirkus 6kg hugger en av de mycket åtråvärda gamla Yuzurie i UV i Lax storlek.  Bröderna Eriksson tjuvhåller på ett helt lager sådana. Dels för att de bra att fiska med, men jag tror även att de räknar med att kunna använda dem som valuta om det finansiella systemet skulle krascha. 3 jullaxar och 3 julöringar ligger i båten när vi åker mot hamnen. Kul fisketur !

Som på sommaren, fast kallare

Två dagar i Åmål, en dags dunderfiske.

Det var inga överdrivet uppmuntrande väderleksrapporter som vädersidorna skyltade med på fredagen. Vi beslut oss ändå för att göra ett försök på lördagen. Jag satte mig i bilen och körde mina 15 mil till Kil där båten otåligt väntar på nya äventyr. Bestämde mig för att värma upp och komma i stämning genom att installera en manuell länspump i båten, byta bränsleblåsa och ställa in bromsarna på kärran. Det är lite mer sport att spara sådan service till kvällen innan fisketurer, då får man jobba under motiverande tidspress. Ett annat plus är att det är lättare att acceptera tejplösningar eftersom det ändå inte finns tid att göra det ordentligt. Lite till min egen förvåning lyckades jag faktiskt både få till länspumpen, byta bränsleblåsa och efter någon timmes pillande på olika grejer fick jag även bromsarna att ta tidigare.

Lördag:
Klockan 05:00 visade fogdens fyr 10 sekund i medel och 12 sekund i topparna. Riktningen var sydost och tidigare på natten hade det blåst ännu mer. Prognoserna lovade avtagande vindar. Innerst inne förstod jag nog att det skulle bli guppigt, men en optimistisk något morgontrött Anders konstaterade att sydost rimligtvis borde innebära någon form av sidsjö vid Åmål, en slutsats som senare skulle visa sig oerhört felaktig. Det är så man börjar misstänka vindriktningsdyslexi .

När vi anlände till Åmål hade klockan precis passerat sju och på fogdens blåste det fortfarande 10-12 sekundmeter sydostlig, uppenbarligen rakt in i Åmålsviken. Vi gjorde ett tappert försök att ta oss ut på sjön direkt på morgonen men fick se oss besegrade av nattens vågor som höll tillbaka Crescenten lika effektivt som facket håller tillbaka arbetslösa.

Bacon, aldrig fel men alltid rätt

Vi sökte skydd i Örnäs hamnen och körde en omgång MasterChef Triangia. Betydligt mer spännande än vanliga masterchef, i MC-Triangia dyker tex gasbyten upp och förhöjer spänningen. Jag tror triangia skulle bli en given publiksucce, skulle tittarsiffrorna mot all förmodan svika går det alltid att höja spänningen med en Offshoreversion. Efter en  frukost bestående av rikligt med bacon, köttbullar och ägg gjorde vi ett nytt försök runt 09:30. Vågorna var nu något mindre och vi började tuffa ut mot den tilltänkta fiskeplatsen. 7 knop gick det att hålla i motsjön. Morgonens tidigare ganska muntra stämning byts snabbt ut mot sedvanlig så kallad: tillfällig-motsjö-depressionen-syndrome  En sjukdom som effektivt tar bort all livsglädje under den dryga timmen det tar att åka ut till fiskeplatsen.

Vi sjösätter 10 blandade wobbler och guppade runt i jakt på måsdyk eller betesfisk. Efter ungefär 40 minuter tappar jag tålamodet och konstaterar att jag tänker byta till löjor på min sida. Jag får ingen ro i kroppen när jag fiskar med wobbler längre, det är lite som att beställa fisk på en restaurang istället för kött, även om det är supergott, dvs fungerar, så sitter man hela tiden med en känsla av att man missar något.

Trippelhugg, många fler hugg och full pott.
Någon kvart senare har mitt beslut smittat av sig och Jonatan byter också sina grejer. Han har precis ställt sina fyra ytspön i aktern så de blockerar så mycket som möjligt när mitt ytspö löser ut. Samtidigt som jag tar tag i spöt löser Jonatans djupriggsspö ut (6 meter). Min fisk släpper men strax innan den gör det löser även mitt djupriggspö ut (10 meter) ! Vi tittar på varandra och konstaterar att vi har ytterst små möjligheter att reda ut det här i motsjö, vi bör nog försöka svänga lite. Väl i sidsjö trasslar och krånglar vi lite innan vi tillslut kan håva en lax på 6-7 kg och en något mindre på 4-5 kg.

Trippelhugget innebar startskottet för en av de absolut värsta nappruscharna jag varit med på Vänern. Det guppiga vädret (fortsätter blåsa mellan 8 och 10 sekund på fogden hela dagen) gör det hela ganska omständigt och vi trasslar en hel del, det är inte många minuter under dagen vi har alla spön i vattnet. I stort sett varje gång vi lyckas få ut några spön och vänder upp mot platsen hugger det. Många fiskar vi fångar är mellan 4 och 6 kg men vi får även några mindre strax över 60 som får gå tillbaka samt ett gäng försmå.  Djupriggarna fortsätter fiska bra på 6 och 10 meter men det hugger även friskt på ytspön. När vi slutar fiska har vi 5 fina laxar på mellan 4 och 7 kilo samt en 4 kg öring i båten. Vi har släppt tillbaka många för små samt ett gäng strax över 60 och missat ett helt gäng med fiskar.

Då dagen var minst sagt hektiskt finns dåligt med bilder, det hanns liksom inte med. En bild på sista laxen som högg när vi skulle ta upp fick vi till, en fin lax som fick simma tillbaka efter en snabb bild. Notera den pigga fräscha välvårdade looken och jag har, trots en hel dag på ett blåsigt Vänern.

Söndag: 

Söndagen lovar betydligt bättre väder. Fogden visar 2-3 sekundmeter på morgonen och vi känner oss laddade. På plats visar det sig att det är fler som har känt sig laddade. Vi räknar till ca 25 båtar runt oss... Vädret på vara bättre men fisket är ruskigt mycket sämre. När klockan slår lunch har vi inte haft ett hugg. Dilen har fiskat ifrån oss rejält och låter meddela att de haft 4 okay fiskar i båten. Det är nästan smärtsamt att se folk åka runt med böjda spön och laxar visa sig i ytan. Frustrationen växer i takt med att fler båtar verkar få fisk men vi fortsätter att kamma noll.

Buttpussy

Våra spön är så orörliga att det börjar bosätta sig fåglar på dem. Enligt Jonatan var det en Stjärtmes som inventerade bostadsmarknaden. Stämningen höjs temporärt då jag inser att fågeln rimligtvis måste heta "buttpussy" på Engelska.

Räddningen:
Vid 13:30 kommer första hugget som vi missar. Strax därefter kommer ett rejält ythugg och Jonatan kan efter en ganska frän fight landa och återutsätta en vildlax som bör ha vägt styva sju kilo. När Jonatan drillar passar jag på att kroka ett dubbelhugg med 45cm laxar som snabbt skickas på återväxt. Vi känner oss hoppfulla, bästa tiden är kvar och snart borde det bli lite mindre båtar här ute.

Det går någon timme utan hugg och vi bestämmer oss för att lämna gårdagens område och bryta lite ny mark längre söderut. I samma veva riggar jag på en VK-flasher (stora) med en löja i en clear krippled skalle  bakom som får gå på 7 meter. En 55 cm lax kan snart landas och återutsättas. Klockan passerar 15:00 och vi letar oss in på ett intressant område där det är lite grundare, runt 15 meter. Samma djupriggsspö med VK-flashern löser ut och en 5 kg lax kan landas, tillsammans med den roliga vildlaxen får den anses ha räddat dagen.

Söndagens godkända fiskar 

Vi gör en ny vända samtidigt som det börjar mörkna lite. Laxarna verkar vakna till i skymningen och snart nappar det lite här och var. Ännu en 5 kg lax landas och en 6 kg vildlax krokas av och återutsätts. Till detta kommer 4-5 för små och minst tre bomhugg innan vi måste plocka ihopp p.g.a att skymningen börjar likna kolmörker.

Beten:
Helgens bästa beten var en VK skalle i Swedish Flag Glow fiskar på riggen 10 meter samt i ytan bakom 40-80 gram bly. Samt en VK-skalle i  UV färg (liknande den färgen) fiskad på planerboarden bakom 15-30 gram bly. Jonatan fick väldigt bra på en krippled skalle i UV på 6 meter.Ungefär som skallen på bilden fast i  i UV blå, jäkligt bra skallar men kräver nya hål högre upp på huvudet om de ska fiskas i 2-2.5 knop. Verkar dock bli allt svårare att få tag på så kanske snart dags att bunkra lite :)

Förrådsrensning

Sälja saker

Det här inlägget känns väldigt främmande för mig, jag bryter ny mark. Det handlar nämligen om att sälja saker. Jag är en stark anhängare till att köpa grejer, framförallt fiskegrejer eller enbart fiskegrejer kanske man borde säga. Saker som inte är fiskegrejer, tex kläder, möbler eller badrumsrelaterade attiraljer är helt värdelöst att köpa och leder snarare till depression än euforisk lycka.

Det känns konstigt att lägga ut fiskegrejer till försäljning, lite som ett steg bakåt. Även om det är ganska tydligt att jag inte kommer behöva en autopilot till wirestyrning när jag sedan några år tillbaka har en hydralstyrning, så går det ju inte att komma ifrån att en försäljning tar mig något steg längre ifrån en vinst i mest-grejer-när-man-dör-vinner-tävlingen. Det är bondegenerna som gör det.  

Även några oanvända spön har åkt ut till försäljning. Att de är just oanvända efter några kan säkert ses som en försiktig indikation på att de inte är det mest livsnödvändiga som återfinns i mina ägor. Kanske är det så att det räcker med fyra 8-9fots spön som är klassade sisådär 10-30 gram. Spö nummer sex och sju i samma klass innebär nödvändigtvis inte någon väsentlig förändring av livskvaliten. Men det känns ändå inte rätt att sälja dem. 

Annonserna finns att finna här och innefattar en autopilot, 3 spön och 2 rullar. Förmodligen dyker det upp mer grejer inom kort.

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=545097 

Senaste fisketuren

Årets sista gäddtur? 

Har inte fiskat så mycket sedan Mellerud. La två dagar i Fryken tillsammans med Retardoz förra helgen. En tillställning som var otroligt blöt på det tråkiga sättet. Kopiöst mycket regn gjorde Anders blöt och förkyld och avsaknaden av gäddor var såpass frustrerande att beslutet att ställa in gäddwobblerna för säsongen togs med så starka ord att det beslutet får anses oåterkalleligt. Det enda positiva i sammanhanget var att vi ägde karpkraft, som förvisso bara hade en båt, och de åkte in när det regnade, men jäklar i min lilla låda va vi ägde dem.  

Kommande fisketuren

Nu till helgen är det tänkt att det ska bli en Vänertur. Ska gå in i depån med båten på fredageftermiddag och fixa till lite bränsleslangar, bottenpluggar och bromsar på kärran. Förhoppningsvis ska allt vara fit for fight på lördag. Som vanligt är man ute i god tid. 

Med på fisketuren ska den föredetta storfiskaren, numera jägaren Don Joan. Jonatan har lite i smyg konverterat till jägare på äldre dar, det ska bli intressant och se hur långt infektionen har hunnit sprida sig.