fredag 5 februari 2010

Inte en fisk...

Efter att ha plockat ordning på mörtarna åkte jag mot den tilltänkta fiskeplatsen. Det såg snöigt ut, det össnöade(?) hela vägen till sjön. På vägen ner mot sjön fick jag släpa släden i nedförsbacke, en varningsklocka kan tyckas. Men jag ville fiska och tänkte att det nog löser sig på hemvägen, då är det ju uppför. Tog mig tillslut ut på isen och började gå mot fiskeplatsen. Inte så farligt med snö på isen jämfört med på land, strax över en decimeter kanske. Det hela förlöpte relativt smärtfritt och jag kunde snart börja loda in mig. Efter massor av hål åt alla möjliga riktningar kunde jag lokalisera mig, det är rejält mycket svårare att hitta någonting från is än från båt med ekolod och gps...

Så vid strax före 10 hade jag alla prylar ute och då började den långa väntan. Det slog mig hur hopplöst overksam man är under vissa typer av ismete. Har man ett område man vill punktmarkera blir man mest sittandes, finns liksom inget att göra. Är det händelselöst på trollingen kan man alltid svänga lite och rita en giraff på plottern, leta efter alldes för grunda grund och liknande. Vid ismete blir man väldigt stilla, fiskar man själv blir det väldigt tråkigt väldigt fort.

Testade att höja upp mörtarna lite så de skulle synas i det lilla ljus hålen klarade av att frambringa i det vintermörka vattnet under den snötäckta isen. Sånär på ett blindfäll hände inget. Blindfället gjorde förvisso den här turen till en av de bättre jag haft på sjön, vanligtvis fäller det inte alls, överhuvudtaget.

När klockan var 1620 hade jag fortfarande inte haft ett hugg. Jag packade ihop och begav mig hemåt. Då slog det mig, det är ju nedför som är lättare... Uppför kommer bli hårt, och det blev det, nådde en puls vi ekonomer inte alls är vana. Kom några meter, sen fick jag vila, kom några meter, vila osv osv... Blev rejält ismete mätt, nu kan man nog klara sig utan idiotfiskeprojekt någon vecka till.

I morgon blir det lite socialt fiske på Alstern, korvgrillning och gösmete med fokus på korvgrillning. Mig veterligen finns inga uppförbackar i närheten och tillsamans med lite trevligt folk tror jag på en toppendag.

1 kommentar:

  1. Tur att vargdreven var starka annars hade det inte hänt ett dugg... har du spade eller yxa när du värjer dig mot odjuren?

    Skulle vara kul att få vara med (inte spark) nån gång och slåss lite sådär på liv och död.

    //S

    SvaraRadera