Fina öringar på ett guppigt Vänern

Nervösa ryckningar, osammanhängande tal och ett allt mer oförutsägbart humör påminde på fredagskvällen om att snart var det 14 dagar sedan jag varit på sjön. Enligt sjövädersprognoserna riskerade det att gå minst en vecka till innan det gick att ta sig ut på Vänern någorlunda smärtfritt.  Efter att ha spenderat lördagen med att äta smörgåstårta (tror det var ett dop också) så visade yr.no att det kanske skulle bli en liten liten lucka under söndagen. Västliga vindar kring 9 sekundmeter väntades vina över vattenvidderna.

Jag kände mig reserverat hoppfull och ringde den ständige Junioren Andreas Wikström för att fråga om han var sugen på att fiska om vädret tillät. Självklart sa han och konstaterade att de där vindarna kan vi fiska i, att vi till och med borde kunna åka till bassängen. Jag var också sån en gång i mina glansdagar, obotligt optimistisk och odödlig. Sen hände nått. Efter att ha nått den beaktansvärda ålder av 28 blir jag numera trött när jag inte sover mina 8 timmar, bakfull när jag dricker och tittar jag på bilar känns Skoda som ett fullgott alternativ. Inte minst har det blivit svårare att gå upp på morgonen, tveksamma vindprognoser, en lätt förkylning eller att det bara finns en vante byggs upp till oöverstigliga hinder och väggarklockan stängs av. Därför ska man omge sig med yngre förmågor, de har inte lärt sig ge vika för latheten ännu. Vi beslut oss för att stämma av vindarna en sista gång på morgonen innan avfärd.

Vid 0500 var prognosen svårtydd. Yr hade höjt prognosen något, fogdens fyr visade 2 (!?) sekundmeter samtidigt som fyren på pålgrund visade 14 sekundmeter. Åka ner och titta kan vi ju alltid göra sa jag och stoppade in dagens termospizza i mikron. Förvirring uppstod i min sömndruckna kropp när mikron plingade klart men mattermosen inte fanns att finna. Det blev en mastig grandiosafrukost istället för en underbart ljummen pizzalunch på sjön. Lätt illamående och med en nervös känsla för hur mitt innandöme skulle hantera den ovanligt bastanta frukosten vred jag om nyckeln i ANA som pliktroget hoppade igång och med en elevrådsordförandes entusiasm tog sig an dagens båtsläpande. 

Vi anlände till Tösse vid kring klockan 8 och vid rampen fanns inga fler båtar, lovande. Båtåkandet inleddes med 15 meter uppfriskande isbrytning utanför båtrampen. Vågorna tilltog när vi närmade oss slutet på farleden och öppet vatten, men det kändes ändå inte så farligt som vi först trodde. Autopiloten slogs på och vi sjösatte våra beten samtidigt som vi fiskade oss längre ut från land. Vågorna blev allt högre ju längre ut vi kom och det började bli svårt att fiska när det ryckte och slet i allting. Uppgivna blickar utbyttes och vi förstod båda vad höll på att hända, vårt beslut att åka ut på sjön höll på att gå från engagerat,hurtigt och ambitiöst till bara asdumt. Vi vände och gick tillbaka mot land igen för att se om det var lite lugnare där.   

Vågor ser alltid mindre ut på bild ! Notera de proffsigt ditsatta dipsyhållarna under djupriggen. Sånt hantverk kan inte köpas för pengar. 

När vi närmade oss kom första hugget, en 65 cm öring som högg på en Löja i en krippled minnow skallen bakom 50 gram bly. Drillen var minst sagt spännande i den hårda motsjön men tack vara både Autopilot och Stabil gast från Kil lyckades vi landa fisken. Vi fortsatte fiska oss inåt och vågorna började lugna ner sig något. Efter en stunds fiskande skymtade vi ett antal måsar framför oss som dök, vi fiskade oss dit men utan resultat. Längre söder ut såg vi fler dykande måsar och fortsatte fiska oss neråt. Måsarna dök över mycket grunt vatten och vi försökte komma intill men de stora vågorna och osäkerheten kring djupet i området då vi nästan aldrig fiskat där gjorde det lite obehagligt att fiska nära skären. I ett ögonblick av ovaksamhet gick ena djupriggslodet fast i botten. I den bästa av världar ska djupriggen då släppa ut mer vajer tror jag, men bromsen på min djuprigg lämnar en del att önska och när den väl släppte släppte den med besked. Mitt livs första backslag på en Unitroll är snart ett faktum och efter en stunds tvärstopp smäller Vajern av. Vi blir mätta på grundkörning och fiskar lite längre ut istället. 

Andreas med Öring på 5,8 kg

Utanför områdena där måsarna dök hittade vi fina betesfiskstim som stod ytligt över 25-30 meters djup. Andreas fick ett hugg på en löja i krippled minnow skalle i guld bakom 40 gram bly och vi kunde landa ytterligare en öring på 65 cm. Nästa öring valde en J-plugg längst ut på Andreas sida och vägde in på nästan 6 kg. Efter det blev det lite lugnare på huggfronten ett tag, på vågfronten ökade det istället och vi tar det säkra före det osäkra och fiskade oss mot rampen. På vägen dit missade vi först ett hugg på en liten Rapala orginal innan dagens fjärde och sista öring högg på mitt ytterspö med en löja i guldigkrippled minnow skalle bakom 15 gram bly och vägde in på ca 5 kg. Efter det plockade vi ihop och surfade in på vågorna mot rampen.

Dagens sista öring.  

En utifrån förutsättningarna mycket bra dag, 4 fina öringar, en tappad och några tuggade löjor.