Gädd KM och Dansbands KM.

I år var Gädd-km mer än bara Retardoz. I år var det en klubbkamp mellan Retardoz och Karpkraft. Ära och berömmelse och en hel hög med wobblers stod på spel när dessa giganter bland giganter gavs fria tyglar i en serie tävlingsmoment.

Fredag:

Förra året fick jag punktering på väg till Gädd-km i Torsby. Sen small ett hjullager på trailern och jag höll på att tappa däcket. I år kändes resan upp tryggare. Jag hade nämligen passat på att ha novemberstrulet redan innan jag åkte upp. Jag hade varit duktig och förutseende och bytt till vinterdäck, sprillans nya vinterdäck. Jag hann köra på dem ungefär 8 mil innan jag körde på nån vass grej på vägen och ena framdäcket gick fullständigt åt (f)anders. Bara att köpa nytt, det är skönt att ha någonstans att lägga alla pengar.

Målsättningen var att lägga i båten innan det blev mörkt på fredagen. Vi startade föga förvånande alldeles för sent för att ha någon som helst möjlighet att fixa den tidsplanen. Det fick bli mörker sjösättning i duggregn och en frisk sydlig vind istället. Det hela förflöt relativt smärtfritt och jag kunde efter en liten stock kollision förtöja båten i en vik utanför vandrarhemmet.

Armbrytnings KM

Fredagskvällen blev en trivsam tillställning med ett första test av Torsbys pizza-utbud och lite provsmakning av diverse medhavda drycker. Runt 0300 blev det ett spontant armbrytnings KM. Karpkraft lyckades inte ställa upp med något lag i denna tävling pga osedvanligt tidigt sänggående. Momentet fick avgöras rent internt för sakens skull. Efter en serie ronder med tillhörande rödvins-pauser stod det klart att Pär kan titulera sig armbrytningsmästare och Retardoz hade därmed 1-0 i klubbkampen. Efter att armbrytnings km avgjorts gick vi till kojs.

Lördag:

Det snarkades friskt i min lilla hytta där Adam Karlstad och Daniel sussade så sött. Jag kom på att jag skulle sova i köket istället. Ett beslut som visade sig ödesdigert när revanschsugna karpkraftare vände uppochner på stället vid 7 snåret. Adam insisterade på att vi också skulle ut så det var bara att gilla läget. Strax innan 0900 smög vi ut på sjön och la i grejerna. Vi valde att åka en bit söderut och låta betesfisk maffian vara i fred. Mörker sjösättningen eller stockincidenten hade satt sina spår i form av en avbruten ekolodsgivare. Tack vare Bladh-båtens aldrig sinande förråd av eltejp och buntband lagades detta sprättlätt. Enligt vissa undersökningar består nu Crescenten till ca 65 % av eltejp och buntbandsbaserade lagningar.

Adam passade på att sova lite. Enkelt att vilja åka ut tidigt om man ska sova resten av dagen...:) Vi fångade ganska snart dagens första gädda, en traditionell 3kg fisk som högg över en Westins tjockis. När klockan slog 1200 hade vi fångat 5 gäddor, eller ja, ska man va ärlig hade Adam fångat 5 gäddor. Betena var tjockisar och ”gäddmamman” (ser ut som en stor Jake eller Grandma.) Min sida förblev orörd. Jag var dock delaktig på det viset att jag väckte Adam när det högg. Trolling är en lagsport.

Vi fick nys om en Karpkraft fångad gädda på 118 cm. (efter en luddig omröstning kvällen innan hade vi bestämt att det var längst gädda som räknades.) Det är en fin fisk som vi förväntade oss skulle bli i alla fall etappsegrare. Retardoz allra mest morgonpigga gäng i form av Engström och Palmarna kontrade dock under dagen med 122 cm lång gädda. Jag och Adam fångade inga fler gäddor trots att vi envist fiskade fram till strax efter 1700.

Dansbands KM:

Väl på land var det återigen dags för Torbys pizza-utbud att visa vad det gick för. Pizzeria Arrarat får klart godkänt. Under pizzaätandet började planer smidas inför ett eventuellt björnidet KM. (Torsbys uteställe) Sagt och gjort, när klockan slog 23 begav vi oss mot Torsby centrum med hjälp av en förvirrad taxichaufför. Karpkraft lyckades inte ställa upp med ett lag i detta KM. Björnidet km visade sig sådär fartfyllt, inne på björnidet fanns bara en människa. Han hette Douglas och hade inget häpnadsväckande underhållningsvärde.

Efter att ha frågat folk var alla andra folk var kom det fram att kvällen till ära var det mycket fräscha nyskapande bandet Lasse Stefanz på besök. De spelade i en gympasal några hundra meter bort. Valet var enkelt, vi skulle ha dansbands km. Karpkraft ställde inte upp med något lag i detta KM. Dansbans km var en pärs, att uthärda så ruggigt dålig musik är otroligt krävande. Rent visuellt är det nästan en ännu större utmaning att ta sig igenom ”showen”. Vi snackar vedervärdiga vulgära ovårdade orakade rackare. Helförlamande personer skulle kunna bjuda på en bättre scenshow. Adam och jag försökte hinta att det behövdes mera fart i arrangemanget genom att skrika ”Raubtier” (Norrländsk hårdrock) mellan låtarna. Budskapet gick inte fram utan allt som hände var underliga blickar från män med hatt och Lasse Stefanz jackor.

När klockan slog två var det svårt att urskilja någon glasklar vinnare i dansbands km. Samtliga deltagare hade klarat av tävlingen utan att vare sig riva av öronen eller krafsa ut ögonen. Några deltagare lyckades acklimatisera sig till den milda grad att de faktiskt accepterades och fick umgås med de lokala damerna. En vinnare bör finnas bland dessa.

Söndag:

Klockan 0330 återvände vi till steam reich. Ett spontant hamburgerkastar km bröt ut men då reglerna i detta km var så oklara kunde inte någon vinnare koras. Fisket påbörjades runt 0900. Vi åkte återigen söderut, fast inte lika långt. Fisket var ruskigt segt. Vi gjorde vår bästa för att försöka få en älg att hugga. Älgen var en ståtlig 7 taggare som tycktes ha det lite jobbigt bland alla trolling båtar. Vi hade inget som föll älgen i smaken. Coolt att se en simmande älg i alla fall.

Båtarna i norra änden fångade någon 8kg fisk. Det dröjde ända fram till 12snåret innan solen lyste igenom molntäcket och vi kunde landa 2 gäddor, bägge på tjockisar. Största runt 4-6 kg kanske, inte i närheten stor nog att vinna någon tävling med. Vi fiskade vidare och kunde kroka på två gäddor på tomic 7 tum och en till på en tjockis. Totalt 5 gäddor dag två också. 4 på min sida den här gången så jag räddade äran lite.

Engstöms gädda på 122 cm (strax över 10 kg) höll ända fram och blev tävlingens vinnare. Tvåa blev en karpkraft gädda fångad av Jansson. (Inte Ranchägaren utan ”vem fan är du” Jansson) och 3a blev ännu en Retardoz gädda fångad av Lysviks-Lars. Båda Retardoz gäddorna fångade på wobbler och karpkraft gäddan bet i en mört.

Retardoz vann alltså 3 av 3 grenar. Vilken klubb som gick segrande ur klubbkampen torde därmed vara solklart till och med för den mest trogna paradise-hotell publiken, 3-0 är utklassning.

Gösfiske och Expedition

Fiskat en del sedan senaste uppdateringen. Jag tänker skylla på min aldrig färdiga ångestframkallande skrivlust-dödande D-uppsats för att bloggen inte uppdateras oftare. Så sent som igår drömde jag vad jag upplevde var en mardröm som var tämligen uppsatsrelaterad. Jag drömde om att två olika smurfsamhällen förde statistik om Skattebrott på olika sätt och därför gick det inte att jämföra. Uppsatseländet måste få ett slut snart, annars är jag slut som någorlunda sinnesstabil.


Gösfiske:


Efter gäddfestivalen fiskade jag en del Gös. Gösfisket har tidigare år stundtals varit riktigt bra även i oktober. Så det var inte helt utan förväntan jag trailade iväg mot sjön. I tät dimma puttade jag i båten och skulle åka iväg. Då larmar motorn att något är fel, sen börjar den gå hackigt. Jag påbörjar den sedvanliga felsökningen, kontrollerar bränsleledningar och rycker i lite sladdar. Felet försvinner inte.

Jag överväger att åka hem, men något inom mig säger att det här är ett typexempell på ett fel man kan ignorera bort. Märkbart oberörd vrider jag på nyckeln och håller envist kvar tills motorn motvilligt hoppar igång. Suzukin hostar några gånger men förstår snart att här får man fan inte ledigt bara för att man är lite förkyld. Den går sen som en klocka resten av dagen?


vid 10 snåret släpper dimman och jag hoppas att fiskarna som dittills varit som bortblåsta ska börja dyka upp. Jag överväger att släppa gösfisket och leta efter gäddor på något grundare område. För att snabbare nå till gäddorna ökar jag farten till runt 2,5 knop. Strax efter fartökningen hugger det på en blå Supershad rap, långsamt och slött men samtidigt bestämt och tungt. Jag greppar spöet och anar ganska snart att det är en hygglig gös på ingång.


Första delen av fighten består mest av att gösen dyker och jag håller emot. Det är inte utan att man får lite havsfiskekänsla när en större gös skall pumpas upp, linan pekar nästan rakt ner och räkneverket står på 35 meter. Den första biten går oftast bra, det är när räkneverket närmar sig 15 meter som Gösarna brukar förstå att det var nått lurt med den här blåa trekroksförsedda plastfisken. Då börjar spänna-med-hela-kroppen-någon-gång-i-sekunden fasen. Spötoppen hoppar våldsamt upp och ner. I det skedet har otaliga storgösar tappats. överlever man 15 meters nivån väntar minst lika nervösa små-idiotrusningar-fasen som fortsätter från ca 10 meter upp till ytan.


Den här gången gick det bra och efter en nervös fight såg jag att krokarna satt bra, gösen hade slukat Supershadrapen rejält. Jag kunde håva en fin fin gös som jag trodde var ett pers, men det saknades några hekto. Gösen vägde in på 7,35 kg, en längd på över 90 cm skvallrar om att det fanns mer att ge. Gösen sattes på återväxt för att nå sin matchvikt lagom till nästa göshöst:) Fick senare 3 gösar till den turen, men ingen lika stor, någon 4 kg variant i topp. Nästföljande turer gav inte heller någon storgös utan bara mindre varianter.



Projekt 1

Efter gösfisket fick jag lite expeditionslust. Jag pratade med Pär i Torsby och tillsammans beslutade vi oss för att åka på projekt till en sjö där det tidigare fångats stora och många gäddor. Som sällskap fick vi med oss Laxkungen Ludvigsson och Hajen. 19 mil, så långt var det till projektet, enkel resa.


Pär hade fiskat i sjön förut och han skulle visa lite tips och tricks för nästkommande turer. Hela den tanken floppade lite när det visade sig att sjön var inbäddad i en tjock dimma hela dagen. Jag har i dagsläget förtfarande ingen aning om hur sjön riktigt såg ut.

Adam och Hajen fick ganska snart lite gäddor ui sin båt, inga stora men det nappade ganska friskt. Pär och jag hade inte en stöt de första timmarna. Först efter att vi förflyttat oss till ett nytt område började det hugga lite, dock ej på wobblerna utan på våra spöparavaner. Great white ser vist mumsigt ut underifrån. Vi hade totalt 5 paravanatacker under dagen! Exotiska upplevelser för en palnerboard fiskar. Några gäddor högg på wobblerna istället.


Den envisa dimman och den höga luftfuktigheten gjorde dagen sällsynt kall, jag huttrade och frös. Vid sidan av stranden fanns stridsvagnshinder från ww2. Det var inte utan att man fick viss känsla för stackars vänpliktiga som stått och gömt sig i kylan. 1941 hade tyskarna kört över Frankrike på någon vecka, nästan nått moskva och bombat skiten ur England. Det måste ha känts betryggande att det fanns ett gäng granar och en organiserad stenhög mellan Sveriges värnpliktiga och Tyskockuperade norge.


Fisket gick sådär, vi kunde räkna in ca 10 gäddor per båt. Laxkungen Ludvigsson toppade med en fisk på strax över 100 cm och nästan 6 kg. Upptagningen var lite spännade då det var typ vattenpölsdjupt i rampen. Det gick dock ganska bra om man backade bilen ut i vattnet. Vetskapen att man kan "backa ut i sjön" skulle visa sig katastrofal vid nästa expedition



Projekt 2


Projekt 2 gick av stapeln något närmare än projekt 1. Som expeditions kamrat hade jag Hajen, och redan innan vi nått fram till sjön började vissa problem. Vi visste nämligen inte riktigt vart sjön låg. Ska man på expedition får man inte förbereda sig för mycket, är expeditionen minutiöst planerat är det en resa. Resor är inte alls lika roliga som expeditioner. Vi öppnade handsfacket lite på chans och där låg en karta, och inte vilken karta som helst utan en Värmlandskarta! Vi fick via den minst sagt grovskaliga kartan några ungefärliga riktlinjer på hur vi borde åka.


Snart skymtade vi sjön. Då börjar nästa spännade steg i expeditionen, vart ligger rampen? Vi hade fått uppgifter om en ramp ganska nära där vägen kom upp jämsides med sjön. Det roliga med leken "hitta rampen" är att ramperna ofta är undangömda i slutet på en liten liten enkelrikrad väg. Lika ofta är den enkelriktade vägen enbart en återvändsgränd, och det är inte alltid man kan vända. Man kan leka den här leken med en liten båt, men det är lite som att gå av cyckeln i svåra passager, omanligt och helt utan insats.


Vi hittade rampen, den övertygade föga. Lågt vatten gjorde att rampen blev till sand som försvann ner i den mörka sjön. Jag gick ner och kände lite på sanden, den var stabil. Vi bestämde oss för att försöka, jag backade försiktigt ner båten mot stranden. Brak sa det, sen började vattenlinjen mycket tidigare än den gjorde förut. Den så stabila sanden visade sig vara frostfrusen. Den riktiga sanden som var vid vattnet var sällsynt mjuk. Båda trailerhjulen stod nu bakom kanten i vattnet och trailern låg platt med underredet mot marken. Det fanns inte en möjlighet att vi skulle få upp båten här.


Vi fick lägga av båten i sjön för att ha en chans att ens få upp bil och trailer. Sen fick vi leka hitta ramp leken igen. Hajen fick ta bilen och åka runt och leta efter en ramp så gjorde jag samma sak sjövägen. Vi hittade tillslut en naturramp. Sten grus och sand om vartannat i en tvivelaktig lutning.



Vi bestämde oss för att det säkert går att få upp båten här sen, nu ville vi fiska. Första timmarna är sega, det är först när solen spricker igenom som vi får ett hugg på en Westins Jerk, en tre kg gädda hjälper oss att spräcka nollan. Strax efter den bommar vi ett hugg på en stor Jaxxon gädda (30 cm). Se hugger en riktigt tung fick på en Westins tjockis, efter några rusningar börjar jag vinna några meter lina. Sen blir det helt plötsligt tomt i andra änden. Ett linbrott!? Inte okay, man kan tappa fiskar på många sätt men linbrott är inte ett av dem.


Vi fiskar vidare och landar ett gäng gäddor till, samtliga väger runt 3-4 kg och ser jäkligt fina ut, hade varit intressant att se en större gädda för att se om de höll formen. Bäst fiskar westinstjockisar i mörka färger men även tomic 7 tum lockar till några hugg.

Vi avslutar i tid för att kunna krångla lite vid rampen. Att säga att det krånglade vid upptagningen vore minst sagt en underdrift. Det var grundare än vi tänkt oss så vi fick backa ut bilen rätt långt ivattnet, det har ju gått förut... Det gick inte nu, när vi vevat upp båten på kärran grävde bilen ner sig så snart jag släppt kopplingen. Vi fick ta av båten igen, och försöka flytta upp bilen nån meter innan vi vevade på båten igen. Det hela resulterade i att vi körde fast, fast några meter längre upp än förut. Vi gick över på plan B, bygga en väg. Vi radade upp platta stenar under hjulen för att öka stabiliteten.


Vi åkte fram och tillbaka och fick upp ekipaget ytterligare några meter samtidigt som min koppling började protestera, nu spann inte bara hjulen utan lamellerna också. Vi fortsatte att krångla någon timme in i mörkret men fick tillslut inse att slaget var förlorat. Audin förlorade sin första rampkamp, sorgligt. Lyckligtvis hade Hajen en Hajsläkting som var och jagade älgar i området. Lika lyckligtvis hade de inte koll på vad vi hade för Varg-åsiker. En 4 wd lågväxeljeep kom sedan till undsättning och tillsammans med audins 4wd kunde 8 hjul få upp ekipaget ur rampen.


Expeditionslusten har av någon märklig anledning avtagit något efter ovanstående projekt. Nu hägrar Vänern istället! Kommer ett litet Vänerpremiär inlägg framöver.

Gäddfestival

Förra helgen (24-25 september) var det Tävlingsfiske som gällde. Kanske kan vara bra att påpeka att fiskandet skedde i Fryken. Tydligen är det numera fler tävlingar som går den helgen. Det är ju skönt att tävlingarna går samtidigt så man inte glömmer bort när de är. Hoppas fler tävlingar lägger sig på samma helg nästa år, det tjänar vi nog på allesammans.

1200, då skulle Mariestadsfolket anlända och årets stora gäddfestival börja på allvar. Det har blivit något av en tradition att ha mariestadsfolket på besök under festivalen. Det revolutionerande med årets ankomst var att den skulle ske 12 på dagen, inte 12 på natten.

Då fiskesäsongen hittills iår gått fullständigt åt (f)anders var det liksom dags att bryta det mönstret nu. Laxsäsongen står framför dörren och innan dess behöver någon form av medvind hittas, i vilket fall vore det skönt om den värsta motsjön gav sig om än bara temporärt.

Mariestadsfolket anlände runt 1800 på fredagen. Båtarna trailades i och vi började de viktigaste förberedelserna inför tävlingen. Överst på listan stod självklart mat. Tävlingen till ära hade två nya mattermosar köpts in. För er som inte vet det så finns det i dagens moderna samhälle nu stora möjligheter att slippa undan dödligt tråkiga sönderklämda mackor i matsäcken. Tobias och jag införskaffade därför termos pizzor. Termos pizzor är som vanliga pizzor är mest, fast man rullar ihop dem i en termos efter tillagning.

Jag satsade på ett säkert kort, en grandiosa hämtpizza. Tobias gick lite crazy och köpte en ännu större pizza, en grandiosa big one. Jag sa till honom att det inte var helt säkert att det där skulle funka, ibland är helt enkelt termosen för liten. Tobbe bestämde sig för att satsa allt på ett bräde och valde den större modellen.
Tanken var att vi skulle städa och plocka iordning allt i båten under fredagsnatten. Vid något svagt tillfälle hade jag erbjudit mig att gå nattvakt 02-0600 på fredagen. Det ösregnade konstant hela kvällen och Tobias och såg inte fram emot nattvaktsäventyret. Lyckligvis dök räddningen upp i form av Skyttes lantbruk som tog vårat vaktpass. Får bli ett sponsorklistermärke på båten nästa år. Vi behövde därför inte vara vid starten förens strax före 0600 när kiosker och annat skulle startas upp för dagen. När vi anlände vid 0530 ösregnade det fortfarande. Flera tält hade vält och strömmen hade gått, kul start.

Händig som man är gav jag mig tillsammans med Carl ut på elfel-sökning. Vi följde lite kablar åt några olika håll och ryckte i några kabeldosor. Det var lite som när bilen stannar vid vägkanten. Även om man inte har en susning om vad man ska göra åt saken måste man ändå öppna motorhuven och spontant rycka i lite grejer. Funkar inte det kan man alltid sparka lite på däcken. El kablar och el stationer har inga däck, då är det inte lätt att veta vad man ska sparka på för att få dem att starta. Lyckligtvis fick vi snart uppbackning av en händig man som löste situationen gallant på några sekunder.

Lördag:
Regnet fortsatte och redan innan starten var man rejält blöt. Kaptensmötet gick av stapeln vid 0930 och när det var färdigt gick vi mot båten. Det blåste en ganska hård nordanvind och regnade friskt över startområdet. Vi insåg att transporten mot fiskeplatsen inte skulle bli alls kul i det här vädret. Vi hade naturligtvis valt att fiska längst bort, det är ju alltid bäst där.

Vi kastade loss båten (tror jag det heter) och tuffade på mot starten. Helt plötsligt gick starten precis efter att vi lämnat bryggan. Vi tuggade oss ut ur femknops området innan vi kunde gasa på och börja klättra norrut genom vågorna. Det slog rejält genom hela nedrefryken och vi var tvungna att hålla igen lite på gaspådraget. Väl på andra sidan nilsbysundet blev det betydligt behagligare och vi kunde tilta upp och race:a på mot de tilltänkta fiskeplatserna. Vi skulle fiska på några grund i norra änden som brukar vara relativt fångstsäkra. Då vi är lyckligt lottade med ganska bra fartresurser och en tillsynes fullständig likgiltighet inför bränslekostnader brukar vi hinna göra den första vändan i relativ avskildhet innan konkurrenterna anländer. Tobias och jag har en tendens att fånga precis all fisk under tävlingen i just första vändan, så har det i alla fall varit tidigare år. För att fånga fisk senare på dagen krävs finess eller någon annan egenskap vi uppenbarligen inte besitter.

Det ösregnade och blåste kraftigt när vi nådde dagens första fiskeplats. Vi sjösatte grejerna så fort det gick i den hårda motvinden och åkte sedan upp på första grundet. Första vändan gav inget och vi började omedelbart misströsta. Första vändan är bästa vändan... Vi vände och gick över grundet igen och nu högg det faktiskt. En liten 60 cm gädda hade fattat tycke för fegisbetet nummer ett i mulet väder: bomber 16 plo. Fler båtar anslöt till grundet och efter en resultatlös vända valde vi att testa nästa grund som fortfarande fått vara i fred.

På vägen dit rotade vi fram våra pizza termosar. Tobias fick ganska omgående problem att få ut sin mat ur termosen, den hade liksom fastnat. Det gick nästan att se paniken i ögonen, den varma goda pizzan var så nära, men ändå så långt bort. Det så kallade ketchuptricket med mycket skakande och slag räckte inte för att få ut härligheten. Synen var tämligen underhållande, inga bestick fanns i båten och själva förtäringen fick ske genom att gräva ut bitar med fingrarna. Jag var nöjd med mitt val av den lite mindre pizzan. Mitt i pizza massakern tjongar det till i ett innerspö. En Westeinstjockis i plo har lockat fram en gädda i snäppet större än den förra. Gäddan lyckas göra en fullständigt fenomenal variant av ”krokodilen” i håven och lindar upp allt löst håvgarn runt sig och betet, det sitter jättefast. I samma stund signalerar ett ytterspö hugg, en Yu-zurie denna gång. Gäddan kommer snabbt in till båten och vi har en lätt kaotisk situation med trassel och sprattlade gäddor. Vi lyckas få ordning på det hela och kan snart kasta i gäddorna efter att ha fotograferat dem.

Själva fotograferandet var ganska intressant på en halkig båtbotten i guppigt väder. Vi manövrerar runt bland båtarna för att ta oss tillbaka dit det högg. Under navigationen blir vi förvånade över vilken skillnad det kan vara på olika höger. I den bästa av världar borde högerregeln gå bothways, dvs ibland väjer man och ibland får man företräde, lämpligtvis beroende på om man kommer från höger eller inte. Att få uppleva företräde verkar mycket ovanligt i vår båt oavsett vilket höger vi kom ifrån.

Vi lyckades fånga två gäddor till under lördagen, en på bomber 16 plo och en på tjockisen i samma färg. Vi hade därmed 5 gäddor när vi gasade mot målgången. Tillsammans vägde de in på 14300 gram vilket gav oss en tredje plats inför sista dagen. Vi började känna oss festivalnervösa, en gång för många år sedan låg vi också tre inför andra dagen. Då vann vi...

Söndag:
Inför söndagen var vi taggade, men vi anade att det skulle bli svårt. Söndagens fiske brukar vara otroligt mycket svårare än lördagens fiske som i sig är betydligt svårare än vanligt. Vinden var lite snällare under söndagen och det regnade inte alls lika friskt. Nedre Fryken var betydligt lugnare än lördagen, mellan fryken borde vara riktigt medgörlig, oftast blåser det mest i nedre fryken. Tobias filmade lite av starten, kvaliten blev lite sådär stundtals men det låter ju fränt i alla fall.



Söndagen den 26 september var inte oftast. Halvvägs genom mellanfryken stötte vi på patrull i form av rejäla dyningar. Dyningarna harmonierade inte med mitt skrov och allt började studsa runt. Vi slog av på farten och kämpade oss uppåt, efter en stunds stampande nådde vi dagens destination. Planen var att fiska på ett par grund som låg något söder om de grund vi fiskat på dagen innan. Vi skickade ut prylarna och njöt av att vara någorlunda själva. När jag satt ut innersidan och skulle sätta det första ytterspöet löste det innersta spöt ut. Fisken går tungt i vattnet och vi anar en skaplig gädda. Gäddan har dock lyckats kroka sig lite konstigt och den visar sig vara i ungefär samma storlket som fiskarna från gårdagen, dvs runt 70 cm. Fisken Föll för en Yu-zurie.

Vi snurrar tillbaka över platsen men inget händer. Vi går upp på ett annat grund och hamnar lite väl långt in. Det drar i samtliga innespön och vi anar att bottennappet är nära. Vi klarar oss utan bottennapp men yttersta spöet slutar inte dra. Jag löser ut det och kan veva in en pluttgädda. 49 centimeter lång är den, minimimåttet är 50... Vi kastar i gäddan och konstaterar att i tävlingssammanhang är 49 cm gäddor och vildlaxar det värsta vi vet.

Sen är det dött för oss ganska länge och vi anar att vi kommer rasa hejdlöst i listorna och vi inte åstadkommer något illa kvickt. När klockan slår ungefär halvtid är vi tillbaka på platsen där vi fångade söndagens första gädda. Då hugger det på ett innerspö, en blå 7 tums tomic har lockat fram ännu en 70 cm gädda. Vi vänder runt några gånger till men grundet är stendött för oss. Vi bestämmer oss för att fiska norrut då många båtar redan tycks ha vänt hemåt. Vi får vara ganska själva på ställena från i lördags, men det är helt dött, vi fångar inget mer på söndagen.
Efter en nervös invägning startar prisutdelningen. Sammanlagt har vi samlat ihopp ca 20 100 gram, och vi är osäkra på hur långt det kommer räcka. De teamen som låg framför oss igår verkar inte ha förbättrat sina resultat nämnvärt. Det visar sig dock snart att teamen under oss har fiskat bra och vi får se oss omseglade av flera stycken.

Vi slutar på en 6 plats totalt vilket vi är mycket nöjda med, vårt näst bästa resultat någonsin! Extra roligt med årets tävling var att hyggligt många valde att fiska C&R och att sammanslagningen av c&r och c&k klasserna gick smidigt och problemfritt. Kul att alla kan tävla i samma klass! Jag hoppas att upplägget kopieras och att fler tävlingar nu kan erbjuda c&r som ett fullgott alternativ

Ännu fler misslyckade fiskepass

Här nedan följer en liten resumé av några fisketurer. Det har inte gått så bra. Jag kan helt allvarligt inte minnas när jag hade en bra fisketur senast. Mycket uppförsbacke och lite medvind tycks det vara på fiskefronten (också?). Förhoppningsvis släpper fisket snart, kanske redan i helgen då Gäddfestivalen i Fryken går av stapeln. En vinst där vore välkommet:)

Vättern förra helgen:

I lördags de (11 september) var jag på Vättern tillsammans med Andreas Dilen. Vi åkte från kil 0515 och började sjösätta våra prylar utaför Karlsborg vid 8 snåret. Folk hade fångat fisk där tidigare och vi var ganska förhoppningsfulla när vi blev mottagna av ett sällsynt lugnt vätternhav. Jag tycker mig ha märkt att Vättern annars tenderar att vara blåsig precis hela tiden

Vättern visade tidigt att idag tänkte den inte samarbeta Lodet visade knappt någon fisk och våra beten förblev länge orörda. Efter några timmars letande hittade vi ett område med lite mer fisk, vi kunde se att de kikade igenom vårat släp på ekolodet men huggen uteblev.

Vi hade flertalet stigare, dykare och sjunkare.

För er som inte vet skillnaden så har Dilen och jag bestämt att stigare stiger upp mot släpet från botten, dykare dyker ner mot släpet från ytan.
Sjunkare simmar ur släpet mot botten. En dykare kan därmed utvecklas till en sjunkare om den efter att ha dykt ner i släpet likt sossar i en sifo-undersökning fortsätter dala mot botten.

Efter att ha fått SMS bekräftelse att någon faktiskt fått fisk i området ganska nyligen blev vårt mod något bättre. Vi siktade fören söderut för att finjustera vår position och hoppades på att att hitta mer betesfisk och annan fisk. Andreas får första hugget på sin rigg. Efter en minst sagt odramatisk fight kommer en för liten röding upp i båten. Rödingen har huggt på en lite spinn and glow på 95 fot bland de övriga 5 löjorna. Kändes bra.

Enligt expertisen på området är det lite standard att det blir så, små rödingar tycks föredra våldsamtsnurrande halvbögiga grejer medans de lite större individerna tröttnat på högfrekvent snurrande mat och istället gått över på de mer lågfrekvent snurrande löjorna. Kanske har det nått med ålderna att göra, gamla människor blir ju tex snurriga av dataspel, filmer och den snabbspolade delen av "på spåret". Vi fortsatte därför fiska med mestadels löjor, att vi fick en liten på spin-glow visar ju bara att vi gjorde rätt?

Vi gjorde några varv i området men lyckades inte lura fram några mer rödingar. Vi valde därför återigen att gå söderut i hopp om bättre fiske. Ganska snart insåg jag det idiotiska i att försöka använda sig av trolling som transportmetod när man kör i 1,5 knop. Samtidigt var det väll egentligen inget som sa att det var bättre 6 distans ner än precis framför oss. Det är samma kant liksom...

Efter lite åkande fick vi återigen ett karakteristiskt röding hugg på ett av Dilens riggspön. Fisken klev av på vägen upp. Enligt Andreas kändes den "lättare än den förra" vilket indikerar att förlusten av fisken inte är något vi borde gräma oss över i generationer.

När klockan slog 1900 hade vi trollat i över 10 timmar och haft två kontakter. Vi vägde ihopp detta med ett par big freezers i norra änden som hade fångat en godkänd, en för liten och haft ett hugg på två båtar under hela dagen. Vi tyckte därför att vi med gott samvete kunde muttra bittert att vi återigen prickat "en sån dag". Det var nog inte oss det var fel på, det var en sån dag. Nästan alla mina dagar på Vättern är sådana dagar.

I hamn mötte vi båtar som inte haft en sån dag utan hade vevat in lite rödingar. Förviss knappt några godkända men 5-6 kontakter hade de båda båtarna haft var i alla fall. Jag kom hem till KD vid 2200 och hörde ryktas om lite festligheter. Vädret inför söndagen såg dåligt ut och med den ofelbara logiken att "ska det va dåligt väder kommer jag ändå bara vara hemma, å ska jag jag bara va hemma kan jag gärna va trött i ögat" anslöt jag Korriander-kön och glömde snart bort ännu en misslyckad fisketur.

Gösfiske förra måndagen:

Det var med viss bitterhet i rösten jag svarade när den gode ranchägare rapporterade in bra rapporter på söndagsmorgonen. Situationen var dock tämligen självförvållad och jag tröstade mig med att min nuvarande livssituation gör det möjligt att ta igen en missad fiskesöndag ganska fort. "Seven day weekend" som Homer så fint utrycker det. Gjorde därför en morgon/förmiddagstur på måndagen som resulterade i två stycken 3 kg gösar (blå super shad) innan det var dags för synundersökning i KD. Härligt å billigt med nya glasögon förövrigt...

Jag har tyvärr inga bilder på gösarna så jag tänkte att jag sätter in en bild på Adam Karlstad som äter banan istället.

Fiskade även gös igår (måndag det också) med Hajen. Den dagen började lite i uppförsbacke med lastbilskollisioner (vi krockade inte utan två lastbilar skötte det) som försenade vår framkomst och sedan en vedervärdig dimma som höll sig kvar ända till middagstid. Fisket brukar sällan vara bra när dimman ligger tät. Vi lyckades skrapa fram tre gösar i 2-3 kg klassen, en på en westins tjockis och två på supershad. Vi brände även en gäng hugg på White Fish och Supershad.

Misslyckad Trolling KM avslutning

Nu har det varit sådär dåligt med uppdateringar igen. Jag skyller lite på att jag åkte ifrån internetet förra veckan och fick spendera en vecka i Örebro helt isolerad från omvärlden. Nu är jag tillbaka på fötterna i Karlstad igen och Örebro är ett i alla fall för tillfället avslutat kapitel.

I dag blev jag officiellt arbetslös vilket rimligtvis bör påverka både fiskefrekvensen och blogguppdaterandet positivt. I vilket fall fram tills dess att en oundviklig likviditetskris blir ett faktum och börja sätta stopp för äventyren. Samtidigt håller jag hoppet uppe, för kan Ohly och Sahlin konstruera en budget och en framtid på nästan bara utgifter så kanske jag också kan klara det?

Om det är någon som sitter på ett lagom arbete till mig så får ni ju gärna hojta till. Tillsvidare blir det till att söka lite Skatteverksjobb runt om i landet, får man väll se vart man hamnar. Om man hamnar.

Har ännu inte lyckats skriva en Norge resumé men det kommer så småningom. Den blir nog bara bättre om den får vänta lite, fiskehistorer tenderar att behöva någon vecka innnan de blir riktgit bra. Tills vidare får jag nöja mig med en slutrapport från Kils Trolling KM. Efter att ha öppnat mediokert (nollade) missade jag att delta en tävling. Den tredje tävlingen gick lite bättre och jag lyckades efter några telefontips köra upp 5 eller om det var 6 gäddor. Fjärde tävlingen landade jag och Adam på totalt ca 24 000 poäng.

Trolling KM:
Totalt stod vi på en 6 plats inför sista tävlingen. Vi hade ett hyfsat slagläge som innebar att allt vi fångade skulle tillgodoräknas då vi enbart hade två tävlingar där vi vägt in fisk. Självklart skulle vi ju fånga fisk, det var ju 4 september och rimligtvis pelagiskt napphögtid.

Då vi stod inför en så viktig tävling måste man naturligtvis tänka igenom förberedelserna nogrant. Jag grundade därför ordentligt, förvisso inte med långsamma kolhydrater men i alla fall med mycket kolhydrater. Det var nämligen så att avslutningen med sommarvikarierna på Skatteverket i Örebro gick av stapeln kvällen/natten innan Trolling KM. Det hela blev en mycket trivsam tillställning med mat dryck och dryck.

Efter att ha lämnat Örebros nattliv åkte jag med en av Örebros mer mystiska taxichaufförer och efter många om och med hittade vi tillsut fram till Adam på Gustavsberg och vad som skulle komma att bli vår startpunkt på lördags morgonen, dvs vår statpunkt 2 timmar senare.

Vi åkte från Örebro strax före 0500 med Adam framför ratten. Initialt ansåg jag i mitt alldes för lilla huvud att det här nog var den sämsta iden någonsin. Vid Karlskoga började jag lyckligtvis komma på bättre tankar. Det var med en osedvanligt god tidsmarginal vi kunde koppla på båten i Kil och åka mot lämplig bensinmack för proviantering och tankning. Provianteringen floppade då det tydligen inte finns något i Kil som öppnar före 0800 längre. Tanka fick vi däremot göra och det får väll ändå anses som det nödvändigaste. Rent matmässigt hade vi grejer så vi klarade oss ändå, det var mest vätska det var brist på.

Vi åkte en bit upp på mellan Fryken och tanken var att vi skulle fresta pelaggäddor. Pelaggäddorna brukar vara samarbetsvilliga vid den här årstiden. Lördagen den 4 september var de dock inte det. Vi fick inte ett skit. Rapporterna från andra båtar indikerade att det var trögt, de få gäddorna som kom upp verkade bo på helt andra ställen. Vi valde dock att ignorera alla tecken och fortsatte envist med vårt koncept.

Timmarna gick, triangköks-hamburger-lunch tillagades men huggen uteblev. Vi började tappa hoppet och balla ur fullständigt. Det ena småtöntiga stället efter det andra besöktes men utan något som helst resultat. Vi trollade oss apatiskt söderut, med den i fiskesamanhang alltid lika geniala iden om att "då får vi närmare hem sen".

När klockan slog 15:55 konstaterade jag lite trött att "här står i alla fall fisken lite högre upp" Strax därefter löste en 7tums tomic ut men den fisken klev snart av. Vi vände runt och kunde snart se en wobbler bete sig konstigt, den surfade på ytan. Vi blev överlyckliga och tänkte att vi nog fått en Abborre, den får man väga in. Abborren visade sig vid en närmre titt vara en 25 cm öring som hade skallat en Swimm-whizz... Så den fick gå tillbaka samtidigt som vi började plocka in grejena.

Slutade 7 i serien, inte riktigt vad man hoppats på kanske.

Stundande Norge Resa

Har fiskat gös några vändor men resultatet har i likhet med övriga fiskeresultat i år varit katastrofalt dåligt. Några enstaka 2-3kg gösar har bordats och ett gäng små gäddor, fisket är inte alls som det brukade och borde vara. Därför gör jag det enda rätta och söker lyckan utomlands.

I morgon åker kils-sportfiskeklubb mot Kvitbrygga för en veckas havsfiske. Havsfiske är bra, så fort man tröttnar och inte får nått kan man svinga iväg en häckla som snart fylls med småsej. Efter att ha fångat 5 fiskar på en gång så är humöret på topp igen, grymt duktig är man, att man någonsin tvivlade.

Förra året satsades det ganska friskt på hälleflundra, en satsning som inte rikigt bar den frukt man hade kunnat hoppas på. Det kommer nog att försökas en del på flundror i år också, men vi kommer nog fiska en hel del annat också.

Kommer en rapport här framöver:)

Trolling KM och gösfiske!

Jag har semester! Semester är ett helt fantastiskt påfund, man får verkligen betalt för att vara ledig. Herre jösses, helt fantastiskt.

Trolling KM
I lördags var det Trolling KM på Fryken. 20 båtar ställde upp på startlinjen som stod uppställd innan jag var på plats. Det visar sig att det är precis lika svårt att komma i tid till klockan 12 som till klockan 08. Det är själva kommandet i tid som är besvärligt. När startskottet gått hade vi precis vält i båten, så det hela gick ganska bra ändå:)

Till min hjälp under KM hade jag Adam Karlstad. Vi valde att åka ganska långt innan vi startade fisket och sjösatte våra wobbler strax övanför prästbolsviken. Vi inledde med att fiska på frivattnet men detta tycktes helt resultatlöst så vi började sikta på några grund istället. Att fiska grundkanter var inte helt enkelt då vi sladdade ganska rejält i den sydvästliga vinden. Avdriften i en plattbottnad trollingbåt i 2 knop är inte att leka med...

Vi lyckades i alla fall köra på 3 gäddor på det lite grundare området. En gädda på 64 cm och en på strax över 70 cm, på yuzurie och Tomic 7 tum. Den tredje gäddan föll för den största Yu-Zurien som är runt 20cm. Den gäddan var 49 cm lång och kvalade inte över minimimåttet. Ambitiös gädda, helt klart.

Sen var det dött ett tag, vi snurrade runt lite och påbörjade det stora telefonprojektet. När man inte får något på en tävling vill man gärna kolla så ingen annan heller gör det. Då ringer man alla nummer man har, och kollar hur det går för folk. Eftersom att alla andra båtar gör ungefär samma sak behöver man oftast bara ringa ett par stycken för att få en känsla för hur det går. Just idag verkade ingen få något speciellt. Fisket verkade överlag rätt segt.

Adam och jag förflyttade oss till andra sidan sjön. När vi nästan var framme till den tilltänkta platsen, en grundtopp. Högg der på en Yu-zurie, fisken visar sig vara lite bättre och mäter 93 cm. I samband med hugget ser vi på ekolodet att här händer det grejer. Bågarna står betydligt högre upp i vattnet. Vi gör några varv och hinner fånga 3 gäddor till innan det är dags att ge sig. Gäddorna hugger på tomic 7tum yu-zurie och rapala 14 cm magnum, allt i blått.

Efter invägningen (inmätningen?) visar det sig att våra 6 gäddor räckte hela vägen till första platsen. Det var kul, länge sedan det gick bra på fryken nu annars. Ungefär 25 000 poäng samlade vi ihopp. Nuförtiden kan man välja om man vill bonka sina gäddor, eller om man vill släppa tillbaka dem. Gäddorna som släpps fotograferas mot en planka. Gäddorna som bonkas mäts istället för att vägas. På så vis tävlar alla i samma klass, oavsett hur man väljer att göra.

Gösfiske:
Fisketävlingen slutade 2100, efter den var det dags för lite samkväm i Nilsby. Drack några finöl och pratade lite med fiskefolk, det var trivsamt. 0215 blev jag hämtad av hajen, då var det gösfiskedags. Martin hade plockat upp min bil och båt och stod nu och väntade otåligt nedanför huset. Jag skyndade ner och hoppade in, förklarade för Martin att man behöver inte alls vända, man kan åka rakt här så kommer man rätt. Efter några km når vi en smal grusväg, vi vänder. Nån har dragit om vägen.

Vi välter i båten strax före 4 (hamburgerstopp först) och kan lite buttert konstatera att man borde verkligen kolla upp vädret innan man gör sånna här idiotgrejer. Det blåser ganska friskt och regnar än friskare. Vi biter ihopp och kör ut på sjön. Det borde varit ljust nu, men tunga regnmoln gör det ritkgit mörkt och tråkigt och framförallt blöttt. Jag beslutar mig ganska tidigt för att jag får sova fram bättre väder. Kryper in under sovsäcken och slumrar till.

Vid 0500 väcker Martin mig. En arg 7,8kg gädda har bitit hans bomber 17. Den gör rena laxrusningarna innan vi kan håva den. Den sköter håvandet rätt bra själv och hoppar mer eller mindre in i håven. Efter att den återutsatts kryper jag till kojs igen, enbart för att bli väckt igen. En 3 kg gädda har huggit en westinstjockis. Jag tvingas veva in den i ösregn och t-shirt klockan 0515, inte okay. Bland de ovärdaste fiskar jag fångat. När det hela är avklarat sover jag igen.

Vaknar vid 0900, det regnar fortfarande. Martin ansöker om att få byta av, tydligen har jag powernappat rätt mycket. Vi byter. Även om det är väldigt blött, och regnar väldigt mycket börjar vattenbristen göra sig påmind. Gårdagens finöl kan ha med det hela att göra. Martin vaknar vid 1200, då har vi bommat ett hugg sedan 09, det är inte stekhett... Vi fiskar en halvtimme till och krokar på två små gäddor vid ett grund. Vädret är lite snällare sista timmarna, men vi väljer ändå att bryta. Vattenbristen är total, vi avslutar fisketuren med en pizza och cola, balsam för själen

Om några timmar bär det av på gösfiske igen. Hoppas det går lite bättre och att det regnar lite mindre.