Gäddfestival !

Gäddfestival:

Mycket kan man glömma. Tex kan man glömma att uppdatera sin blogg i några månader, man kan glömma att besiktiga sin båtkärra, man kan glömma årsdagar och planera in fisketävlingar osv osv. Allt detta är mänskligt och med tiden förhoppningsvis även förlåtet.

Men för sjutton gubbar, se nu till att inte glömma att anmäla er till Gäddfestivalen i Fryken den 29-30 September. Fantastiska arrangörer utlovar en fenomenal festival med lika lite fisk och lika trevlig stämning som det brukar vara.

Ett mäktigt prisbord står på spel. Historien visar att precis vem som helst vinna. Senaste åren verkar det iofs lite som att man ska komma från Örebro för att vinna, Pike 2000 börjar få en minst sagt imponerande svit förstaplatser (4 ?). Själv har jag numera bosatt mig i Örebro och hoppas att det hjälper.

Örebro:

Det är förövrigt lite bosättningen i Örebros fel att uppdateringarna på bloggen uteblivit. Jag har nämligen köpt en lägenhet och flyttat till staden i fråga. Av någon för mig såhär i efterhand helt outgrundlig anledning köpte jag en lägenhet med visst renoveringsbehov. Beslutet är konstigt därför att jag hatar att renovera saker. Inställningen är ömsesidigt då saker hatar att bli renoverade av mig. Saker visar ofta sitt missnöje genom att bli mer trasiga efter än innan renoveringen. Den andra anledningen som gör beslutet en smula märkligt är att jag hatar krångel, krångel uppstår alltid vid renovering. Väljer man att renovera själv blir det krångel. Om man istället använder sig av profesionella hantverkare, ja, då får man tillsynes ännu mera krångel. 

Som tafatt kontorsarbetare får man helt enkelt välja vilket sorts krångel man vill ha, endera accepterar man många helt tejpbaserade lösningar, måttligt mönsteranpassade tapeter, halvtaskig penselteknik, elstötar och en konstant brist på rätt verktyg och kunnande. Eller så lägger man motsvarande energi på att med en dåres envishet ringa hantverkare och återigen be om den redan två veckor försenade offerten, ringa hanverkare och påpeka att han faktiskt inte har ringt upp den här veckan heller. Ringa hantverkare och på ett väluppfostrat och vänligt sätt påpeka att arbetet nu dragit över tiden med flera hundra procent och att det nu vore bra om vi kunde runda av det hela. (vis av erfarenhet kan jag nu konstatera att det där med vänligt är helt fel sätt i hantverkarbranschen, blottar man svaghet åker kaffebryggaren på och det börjar dyka upp mystiska saker som ger en allt mer sporadisk närvaro i mitt vardagsrum) . Väljer man hantverkaralternativet får man även tillfälle att testa vänskapskretsens tålamod till bristningsgränsen genom att låta några dagars övernattning utvecklas till en flera veckor lång våldgästning.   

Nästa vecka börjar badrumsrenoveringen (påstås det i alla fall). Jag försöker gå in med inställningen att det kommer krångla och därmed vara mentalt förberedd, men jag får ont i huvudet när jag försöker förbereda mig på allt krångel. Det är lite som att tänka på hur mycket universum det finns, om universum har något slut och i så fall var slutet finns. Jag tror nämligen att det kommer skapas ungefär lika mycket krångel som det finns universum innan tre hantverkare (vvs, snickare, kakel) skapat ett fungerande badrum. 

Fiskesummering:

Fiskat har jag gjort lite, men sommarens och höstens resultat är till och med sämre än vårens, och då var våren ändå mycket sämre än vanligt. Jag hoppas att allt vänder lagom till Gäddfestivalen. Innan dess hoppas jag även hinna med en självförtroendeförstärkande tur till västra silens regnbågar.

Katastrofal Vänersäsong, Hasslö och fullbordad Hatrick

Först får jag tacka Moa för den nya Bloggdesignen, Sånt händer när man inte uppdaterar i tid. Dåligt med uppdateringar innebär inte nödvändigtvis dåligt med fisketurer. I det här fallet är det snarare fisken som varit den felande länken. Jag behöver titta ganska långt bak i min karriär för att hitta en period där så mycket fiske resulterat i så lite fisk. Jag kan även skylla lite på att jag börjat jobba i Örebro, det tar en del tid att pendla fram och tillbaka 11 mil enkel resa. Det känns märkligt och ovant att arbetsdagarna snart är lika långa som en kortare fiskedag.

Påsk:
Säsongen började med en påskfisketur, jag och Don Joan skulle fiska över påsk, totalt 3 dagar var inplanerade. Väderprognoserna vittnade om en stark nordöstlig vind kvällen innan avfärd. Vindar på 10-15 sekundmeter utlovades större delen av dagen. Om fullständig sinnesnärvaro hade infunnit sig hade vi blåst av det hela, men nu var vi fiskesugna och är man fiskesugen fokuserar man på att hitta lösningar. Vi gjorde en klassiker, vi tänkte lä. Om det blåser från nordöst, då kan man fiska utanför Kristinehamn även om det blåser 15 sekundmeter. Vi tog en liten sovmorgon och hyfsat hoppfulla trailade vi mot Kristinehamn. På sjön möttes vi av ett imponerande intensivt snöoväder och vindar på runt 15 sekundmeter. Det förnuftiga rösten i mitt huvud tog mod till sig och började sakta men säkert fylla mitt huvud med "vad var det jag sa" tankar. Vädret var hemskt och vi frös. Vågorna var iofs hanterbara, det var den minimala sikten och den kraftiga blåsten som var tämligen hämmande för alla former av trollingsfiske. Det blåste så mycket så vi knappt kunde vända båten, trots max rattutslag så fick vi inte runt ekipaget, vi var tvungna att köra 4-5 knop för att kunna vända. Inte ett hugg hade vi heller... Senare under dagen blev vädret bättre, men det blev inte fisket. Vi gick i hamn i skymningen och förberedde oss på en natt i båten. Jag måste erkänna att tanken på att det kunde vara frost under påsk aldrig slog mig, då hade jag nog inte tyckt att det var värt dieselbesparingen att sova i båten.

När vi vaknade morgonen efter var kapellet fastfruset och på fönstren fanns ett nära på centimetertjock frost. Under tiden jag hoppade upp och ner på bryggan och lovade mig själv att inte sova i båt i minusgrader igen dök Fiskeguide Petter Larsson upp i rampen med en Mclay 720 HT, med fungerande värmare. Frosten på hans rutor smälte och kabinen såg mycket inbjudande ut.
Det var ett sånt där tillfälle då man önskade att man vore ett EU-land, helst ett sydeuropeiskt så man verkligen slapp tänka på det där med att utgifter och inkomster bör harmoniera något sånär. En Mclay med värmare vore fint att ha.... Vi huttrade lite och gav oss ut på sjön igen, nya jaktmarker skulle prövas. Det blåste på vägen ut och vi möttes av krabb sjö snett framifrån, vatten skvätte hejvilt. Eftersom det kom nytt vatten mest hela tiden så stöpte vi in det mesta av fiskeutrustningen och oss själva i ett härligt uppfriskande islager, vi fick gå över rullarna med verktyg för att knacka bort isen så det fick att släppa ut lina... Fisket var ungefär lika katastrof andra dagen, en för liten en vild och ett bomhugg. Vi surade lite på kvällen och konstaterade att det säkert var Kristinehamn det var fel på, nästa dag skulle det bli Askevik.

 I Askevik fanns stora delar av Finlands manliga befolkning. De såg sådär händiga och knivslagsmålsbenägna ut som bara finska män kan. Vi sjösatte bredvid dem och försökte smyga undan våra sovsäckar. Det var inget sånt sällskap där man vann respekt på att dela koj med sin fiskekamrat. När vi åkte ut mot dagens fiskeplats dök det upp en pilothouse full av hårda män jämsides. Vi höll masken och såg så hårda ut vi kunde, lite försent kunde vi konstatera att ett av våra spön stod kraftigt böjt bakåt. Ett bete hade fått tag i vattnet och 350 meter lina hade lämnat tekota rullen. Vi fick stanna och veva upp. Känslan var ungefär densamma som när jag körde av min trollingmast i en för låg bensinmack framför telias reparatörer för nått år sedan. Fisket denna tredje dag var i vilket fall något bättre, en större öring tappad vid håven, 2st 65 cm laxar, en vild, några små och någon bättre fisk tappad. Hoppet återvände lite.

Mer Vänern:
Jag gjorde fler turer på Vänern, men fångsten var magrare än Greklands skatteintäkter. Trots usla resultat i bagaget ställde Hajen och jag upp i Kinnekulleträffen, det måste ju vända nån gång var resonemanget. Det vände aldrig. Vi fiskade hela dag ett utan så mycket som ett napp, vi återvände till hamnen nedstämda och mentalt nedslagna. Efter power-pizza på kvällen samlade vi nytt mod och sjösatte en ny taktik dag två, det verkade lovande och vi öppnade hårt med en 65 öring på utlägg men sen var det slut på det roliga. Inga fler fiskar kunde landas. Efter Kinnekulleträffen försökte jag med Vänern ännu någon gång, men med ungefär samma deprimerande resultat...

Hasslö:
Rapporter om superfiske vid Hasslö (blekinge) började ringas in. Rapporterna toppades av Andreas Dilens megamegalax på 23,4 kg. Jag pratade med Don Jouan som inte var sen att haka på, vi skulle försöka fiska Östersjölaxar istället för vänerfiskar. Om det misslyckades så skulle det i alla fall vara roligt att fiska bom på ett nytt ställe, och vem vill inte missa chansen att få traila båt 37+37 mil för ett par fiskedagar. Ingen av oss hade varit vid Hasslö tidigare. Efter några samtal till folk i bekantskapskretsen hade vi en hyfsat uppfattning om vad vi gav oss in på, och ett antal waypoints att börja fisket på.

Vi anlände till Hasslö runt klockan 00.00 på lördagen, vi trixade lite och gick till Kojs. Några timmar sedan var klockan 04.00 och det var hög tid att gå upp. De första fiskeplatserna var bara några distans ut så trots det lite gungiga havet var vi snabbt på plats. Vi sjösatte en blandning skedar, mycket NK magnum, nk28, trophy spoon och lite ismo. VHF:radion skvallrade om att båtarna runt oss fångade en hel del fisk, eller så var det en båt som fångade all lax, alternativt rapporterade olika båtar om samma lax. Riktigt hur det stod till med den saken var omöjligt att förstå då alla som bor i Blekinge låter exakt likadant, typ som en lite bonnigare Jimmie Åkesson, utan mediaträning.

Vårt första hugg föll på en NK28 i frog färgen på sju meters djup, en lax på ca 7 kg gjorde oss sällskap i båten. Nästa hugg brände vi, det föll på en trophy spoon i frog på 19 meters djup. Även nästa hugg föll på samma spö, fisken verkade först liten men satte sedan iväg på en rejäl rusning. Vi stångades lite innan den på nytt simmade iväg, denna gång långt ut åt vänster. Efter att ha fightat fisken farligt nära paravanen ett tag så kunde jag pumpa den närmare båten. Vi lyckades håva den och fisken vägdes senare på land till 10,4 kg. Yes ! Målet med resan av uppfyllt. En 10 + lax från havet innebar att jag hade gjort en hattrick,  landat lax på över 10 kg i Vänern, Vättern och Östersjön.

Vättern 12060

Vi fick en 7 kg lax till innan huggruschen dog av lite, den högg på en NKmag emerald 14 meter ner på riggen. Först sent på eftermiddagen kom nästa hugg, en 6 kg lax som föll för en Grissly även den i frog fiskad via planer och 50 gram. Vi fiskade envist så länge vi vågade och vände mot hamnen först vid 22.00 när det började mörkna. Ett 15 timmarspass var till ända.

Vänern 10700

Nästa dag var vädret sämre och vågorna högre. Vi stampade oss ut vid 5 snåret på morgonen och fiskade fram till 15:00 då vi i egenskap    av arbetarklasshjältar var tvugna att ge oss för att inte vara helt döda på jobbet på tisdagen. Vi landade 2 laxar på måndagen, en på 5 kg och en på 7,  vi hann även med att tappa tre laxar. Samtliga laxhugg utom ett föll för beten på riggen. Ytfiske fungerade inte alls för oss.

Östersjön 10400

After work fiske på Vänern.

I tisdags, alltså för lite drygt en vecka sedan begick jag säsongspremiär på Vänern. Nerverna var som vanligt inför en premiär en aningens mer spända än normalt. Trollingfiske och alla dess komponenter (båt, båtmotor en miljon fiskegrejer samt en trailer och en bil) möjliggör en nästintill obegränsat spelplan för lagen om all jävlighet och farbror Newton.

Jag hade mina aningar om att det första problemet skulle uppstå i samband med att jag kopplade båten efter bilen. Detta då ett okänt fel resulterat i att min 1,9 tdi förvandlats till en 1,9 di, dvs turbon har tagit semester. Jag har själv aldrig kört någon av de gamla disel Mercor som tillverkade innan turbons intåg på bilmarknaden, men från vad jag har fått berättat för mig av skrockande bönder under vårbrukets kafferaster kan jag tänka mig att upplevelsen var ungefär den samma. Körkortsteorins uppmaning att "planera sin körning" får en helt ny innebörd när fordonet mer eller mindre saknar möjlighet att accelerera. Även lokalkännedom blir en framgångsfaktor vid omkörningar då man måste påbörja accelerationen långt innan den aktuella raksträckan blir synlig, eller ens syns på komunkartan.

Hur som helst så var det inte i egenskap av den mest självsäkra chauffören jag kopplade samman ekipaget och begav mig mot mandomsprovet, E20. 1an och 2an gick över förväntan och det var först vid 50 km och växel nummer tre som bilen minst sagt gick in i väggen och jag bromsade upp trafiken likt en söndagsåkande-gårdagens-wienerbröds-letande-pensionär i sin obehagligt välvårdade 242 L. Lyckligtvis kunde jag efter någon kilometer svänga av mot laxhall och ett lite lugnare trafikklimat.

Båten visade sig flyta, motorn visade sig starta, vinden la sig och solen värmde gott. Det var inte utan att man stormtrivdes redan vid rampen. Som vanligt när jag ska fiska laxar på våren ställdes jag inför problemet om vart man ska åka. Vårfisket är lurigt, enligt min erfarenhet så kan man endera åka aslångt och fiska kring områden där betesfiske och lax förväntas finnas kvar sen vintern, eller så kan man tuffa lite närmare land vid något område där man förväntar sig att vattnet har värmts upp snabbare. Beslutet att åka precis mitt emellan långt och kort kan därför lätt ifrågasättas såhär i efterhand, men i tisdags kändes det lagom. Nerverna höll helt enkelt inte när vattentempen sjönk allt mer på väg ut mot djupare områden Det slutade med att jag satte grejerna strax innan brommö nordväst. Ganska tidigt krokade jag i en för liten lax, den som föll för en löja i blå VK skalle bakom 15 gram bly, sedan blev det dött.

Jag beslöt mig för att börja fiska mig mot brommösund och lite varmare vatten. På vägen dit dunkade det till i ett djupriggspö på höger sida. Det var en vildlax som slukade en Tidan-nors i en guldfärgad anchovy krippled skalle fiskad på 12 meters djup. Jag började snurra i området som höll en del betsfisk men lyckades inte få någon mer fisk att hugga. Jag satte återigen kursen mot laxhall, jag var nästan framme då det rykte till bra i ett djupriggsspö, men fisken lossnade strax efter att jag greppat spöet. Den fisken nappade på en Ove-pimpad Krippledskalle med action disc på 8 meter.

Ungefär samtidigt som jag nådde brommösund började dagen ta slut (fiskade 14-20). Jag hann egentligen aldrig fiska av sundet utan kunde lite självkritiskt konstatera att jag transport-trollat bort större delen av dagen på ett ganska planlöst sätt, men det får man kanske göra när det är premiär.

Under påsk väntas fiskeäventyr. Vill sig vädret bra kan det bli en simrishamn-bornholm tur. Vill sig vädret halvbra kan det bli en vänersatsning, om vädret blir skit får det bli öringar på fryken. Blir vädret ännu värre än skit så får man väl äta ägg som en helt vanlig människa.

Sporfiskemässa, båtpremiär Å Slom

Sporfiskemässa:
I lördags besökte en dagen-efter-flickväns-systerfest-trött Anders Sportfiskemässan i Kista. Kils-sportfiskeklubbs mässbuss var snäll nog att göra ett extra stopp och låta mig ansluta till gemenskapen. Mässan var som vanligt på senare år något av ett SM i buster jerk försäljning, även om bustrarna numer fått sällskap på betesväggarna av olika mer eller mindre bearbetade träbitar från staterna. För oss konservativa stackare som fortfarande föredrar beten med haksked som helst kostar under 300 kr, blir utbudet allt mer begränsat. Att tidigt i karriären samla på sig nästintill mentalsjukhus mycket wobbler börjar se allt mer ut som en vinnande strategi.

Mässans fynd för min del var ett Ugly Stick Braid 12-20lb. Om jag inte missminner mig helt kostar de ca 1500 kr i vanliga fall, jag gav 400 kr. Förutsatt att jag nu kan hitta ett användningsområde för spöt så har jag sparat in hela resan. Förvisso var det några år sedan jag läste ekonomi, men jag tror man kan räkna så.

Gäddfiske:
På Söndagen fick jag den stora äran att åka i Hajbåten på en vårtur efter gäddor på Fryken. Hajen har tidigare år minst sagt placerat skåp i sin jakt på vårgäddor så förväntningarna var högt ställda. Oturligt not, fast kanske ändå turligt, så hade vi båda helt misslyckats med att beräkna sommartidens effekt på morgondagens alarmtid, så vi startade båda dagen med en timmes försovning. Resan gick sedan till Sunne där hajbåten sjösattes. På vägen ut utnyttjas 5-knops tiden till att göra tafsar. Att vara väl förbered är A och O konstaterar Hajen och jag samtidigt som vi försöker arbeta oss igenom lagret av wobblerlådor, håvar, bensintankar och matrester i jakt på användbara tillbehör inför gäddfisket.

Sånär på några mindre missöden som att hälften av wobblera låg hemma, att drivankaret ej gick att återfinna och att hajen glömt sin massäck kände vi oss ändå ganska nöjda med inledningen av premiärturen.

Vi sjösatte våra beten utanför en potentiel lekvik och började snurra runt lite. Efter lite trixande med förtampen och en Ikea kasse fick vi ner farten till 1,4 knop. Det var en bra fart tänkte vi. Fiskar man i 1,3 knop visar man att man förstått att 2,7 knop inte alltid är bäst, men man markerar samtidigt den distans man rimligtvis bör eftersträva till det där riktiga vår-tramset. Det är ett känt faktum att på den yttersta domens dag frågar inte sankte per vad man fångat, utan hur man fångat det.

Första hugget kommer på en 30 gram blyad Super Shad rap i Sportfiskeakademin färgen. Gäddans vikt stannar på blygsamma 3 kg, den högg på en grundkant över 4 meters djup. Nästan hugg kom någon timme senare, en gädda av än mer blygsam vikt fann en 18 cm rapala magnum BM helt oemotståndlig även den gäddan hade sin hemvist på 3-4 meters djup. Båda fiskarna högg på min sida, Hajen visar tydliga så kallade "ett års tendenser", han kan mycket väl va slut nu ;)

Slom:
Idag måndag var jag nere vid tidans strand och håvade en hink med nors inför trollingen. Först såg det inte ut att vara så mycket Nors i Älven, men när jag kom på att man ska dra håven medströms så började de bli allt mer frekventa besökare i håvgarnet. Förhoppningsvis kan jag komma ut på en eftermiddagstur på Vänern på Torsdag och testa dem.

För mer detaljerad information om hur man fångar slom rekomenderar jag att läsa den numera erfarna storfräsarslommaren Moa Rosenbergs Blogg: http://dodgravarn.blogspot.se/2012/03/lite-nyforvarvad-kunskap.html

Båtmotor Strul:
För följare av den otroligt spännande suzukimotor följetongen kan jag meddela att jag nu varit i kontakt med KGK i Stockholm. De bekräftade vad de sa på servicestället. Tydligen så kan man inte sälja en CTP-brytare löst. Man säljer den tillsammans med ”throttle body asset” för dryga 8 000 skr. Anledningen är att brytaren är fabriksinställd. Såvitt jag förstår det består fabriksinställningen av att man skruvar med en 10:ans blocknyckel, det är ju knappast något man vill försöka sig på på egen hand...

Det återstår att se hur problemet ska lösas, motorn fungerar nu men jag behöver nog fixa en brytare på sikt. Får se om det blir Ebay eller Kjell och Company :)

Motorstrul och lite fiske

Motorstrul:

Efter grumsträffen gick jag in i en period så mörk att medeltiden tycktes som en ljus och trevlig plats. Anledningen stavades motorproblem. Av någon anledning var min tomgång högre än den brukade. Det hela upptäckes under en sjösättning vid spiken och en något besviken haj såg ut som om han tappat en del den smör, 20 mil hade han rest för att få åka Crescent. Tomgången låg på 1200 varv och det fanns tre alternativ. Ge upp, erbjuda en av spikens fiskebåtar en heldags bogsering och använda den som drivankare, eller lösa problemet. Trots uppenbar kompetensbrist valde vi alternativ nummer tre. Vi tog av kåpan och drog lite i saker sådär som man gör när man inte har en aning om vad som är fel. Utan att någon av oss riktigt förstod lyckades vi få ner tomgången till 900 varv och bestämde oss för att göra ett försök. Motorn funkade under dagen men gick inte att få ner den lägre än 2,3 knop. Fisketuren resulterade i en 5 + öring för hajen och en 65 cm lax för mig.

Efter den turen gick båten in i depå, tanken var att felet skulle avhjälpas. Nästa gång motorn startades var tomgången 1900 varv... Vi undersökte lite olika saker som skulle kunna vara fel, men hittade inget. Jag insåg att tid var en bristvara och bestämde mig för att koppla lin experthälp. Ringde till den aktoriserade Suzukiverkstaden och förklarade mitt problem, de hade ingen aning om vad det var. Efter en hel massa om och men fick jag köra dit båten så de kunde titta på den. Under två veckor mitt i högsäsongen stod stackars båten lika oanvänd som en vänsterpartists realistiska ådra.

Trots flertalet telefonsamtal till suzukis experter i Stockholm gick det inte att komma på vad som var fel. Möjligheten att köpa en ny motor började dyka upp allt mer frekvent i samtalen. Sen blev det jul, jag beslöt att dra med båten till Värmland. Både jag och min bror är måttligt förtjusta i den otroligt överskattade högtiden jul och ansåg att julafton är ett utmärkt tillfälle att felsöka en båtmotor. Julen är ju dessutom miraklens tid vilket ju bör vara fördelaktigt när stordåd ska utföras.

Ca 20 minuters surfande gav några ideer på vad som skulle kunna vara fel. Några fel, tex IAC ventilen kunde vi utesluta då de testat den under servicen. Ett annat av alternativen var en så kallad CTP-switch (closed throttle position). Det är en givare som berättar för motorn var gasspjället står. Med hjälp av det värmländska specialverktyget multimeter mätte vi fram att den var trasig. Vi kopplade förbi den så motorn trodde att spjället var stängt, och vips, så hade jag en tomgång igen. Ungefär 25 minuter tog det att laga.

Förvisso är det kanske aldrig helt rättvist att villkorslöst jämföra folk från Värmland med folk från Västra Götaland, det är liksom olika divisioner. Trots detta är det svårt att inte ställa sig frågande till expertisens förmåga att reda ut situationen. Både Multimetern och internet bör kunna anses som riksomfattande verktyg och hjälpmedel.

Efter lite rengöring funkar CTP:n igen, men den strular stundtals och motorn startar på 1900 varv igen. Då måste man knacka lite på den så hoppar den ner igen. En ny CTP-switch stod på önskelistan. Efter några samtal verkar det som om Suzuki inte säljer dem löst, man ska köpa hela jävla insugsmojängen för över 7 000 kr. Kjell och kompani hade en liknande brytare, den kostade 69 kr och börjar se ut som ett allt mer lockande allternativ.

Efter 3 600 problemfria timmar måste jag ändå säga att att motorn är fantastiskt, kunde inte vara nöjdare. Som jag förstår det så är det sällan de går sönder överhuvudtaget. Det ändrar dock inte det faktum att det är lite tråkigt om ingen kan laga dem, och det är tråkigt om föräldrarna knutsson (kgk) reservdelsvägrar när deras trotjänare hostar lite.

Så nu får vi se vad som händer, ska försöka prata med fler Suzukiverkstäder och se om deras slutsats är densama, om det är så att jag endast kan köpa en hel insugsmojäng... I sådana här lägen saknar jag Bosses Marinservice i Karlstad, de var lika trygga att ha i ryggen som en Suzuki.

För att lätta upp det hela lägger jag in lite bilder på några laxar från tiden jul och nu:)

På första kortet stoltserar Andreas Wikström med öringsvärldens svar på en Supermodell. Sjukt smal men rätt snygg. Högg på guldfärgad anchovy minnow

Andra kortet är en Ove Eriksson med lax på ca 6,5 kg på anchovy krippled bakom action disc på 7 meter

En lax på 9kg högg en anchovy krippled bakom en actiondisc på 8 meter.

Lax på 7,6 kg högg på en anchovy krippled bakom en action disc fiskad via 80 gram.

I mitten på Januari var jag ute med en arbetskamrat på vänern, vi körde då på ett dubbelhugg med laxar på 7,5 och 8,3 (anchovy crippkled action disc 80 gram samt anchovy krippled 20 gram) Har inga bilder på dem med det var ett fränt dubbelhugg :)

Grums Vinterträff ( typ 3 veckor försent)

Hellvetes väder tillåter inget fiske, så vi för en flashback från Grums Vinterträff istället.

Av någon anledning har Kils-sportfiskeklubb alltid sin årsfest dagen innan grums fisketävling. Kanske är det för att man ska vara tvungen att välja, det ses inte med blida ögon på personer som visar sympatier för den högljudda grannklubben i väster ;) Årsfesten var som vanligt en trevlig tillställning och en prefekt uppladdning för en fiskehelg. Festen avbröts abrupt runt midnatt. Både Mor och Flickvän fanns på plats vilket borgade för en helt omöjlig förhandlingssituation. De ansåg att fest fram till midnatt var fullt tillräckligt när man ska upp och fiska 0530 nästa dag. Såhär i efterhand är det väll svårt att inte säga att det inte fanns en poäng i det resonemanget.


Under natten blåste det friskt, men när jag steg upp på morgonen hade vinden lugnat ner sig såsom prognoserna utlovat. 0600 dök Peter Eriksson upp och körde med bravur ekipaget till Grums, vi sjösatte båten och jag passade på att införskaffa en korv med brödfrukost, det bästa med trollingtävlingar är att det finns korv. Starten gick 0800 och tillsammans med sjukt mycket återvunna konservburkar (läs tre shark:ar) studsade Crescenten iväg mot den inre farleden som leder mot Hammarö. Vår taktik bestod egentligen mest av att inte vara där alla andra var, vi tänkte att alla andra är nog utanför Grums. Därför åkte vi mot prickgrund trots usla fångstrapporter därifrån.


Vi möttes av gamla dyningar när vi kom ut på andra sidan farleden, lyckligtvis var de ganska runda så vi kunde åka mot Hammarö i 25-30 knop. Vi sjösatte betena vid fiskviksgrund och inväntade vad vi hoppades skulle vara en riktig Dresdenarmada av måsar som skulle visa oss vägen till skitstora laxar och öringar. Måsarna uteblev och bilden på ekolodet såg lika ointressant ut som valfritt avsnitt av Halv åtta hos mig. Vi bestämde oss för att köra en sväng ner mot hönan för att se om det fanns något att hämta där. På vägen dit knarrar det till i ett djupriggsspö, första fisken visar sig vara en 3 kg gädda som föll för en bomber 15 sal 11 på 11 meters djup. Vi letar vidare efter betesfisk eller måsar men inget av intresse dyker upp. Först vid strax efter 1300 hittar vi ett område med lite betesfisk, vi vänder runt och gör ett varv till, snart hugger det på samma djupriggsspö som tidigare, vi kan efter en ganska odramatisk fight håva en 64 cm lax och är helt plötsligt med i matchen.


Vi gör ännu ett varv och missar då ett hugg på ett planerspö där vi hängt ut en likadan Bomber bakom 80 gram bly. Vi fiskar vidare och får snart ett riktigt tokhugg på en Bomber 15a RT fiskad bakom 40 gram bly. Fisken går snabbt upp i luften bakom båten i någon form av taildancliknande manöver, hela fisken är över vattenytan och jag ser att det är en stooor lax. Linan tickar ut från rullen i hastig takt innan fiske stannar upp , brottas lite, och kroken tappar sitt fäste... En jäkligt tråkig fisk att tappa. Det är alltid svårt att uppskatta fisk som är såpass långt bakom båten, men den här var stor... Nästa hugg är en 50 cm öring som sätts på återväxt.


Klockan tickar på och vi oroar oss för att vi inte kommer få någon mer chans innan vi måste åka mot målgången. Knappt hinner vi deppa färdigt innan ett djupriggpö agnat med en Ove pimpad minnow skalle bakom en actiondisc bockar till och signalerar fisk, när jag greppar spöet är dock fisken redan borta, upp kommer enbart en massakrerad löja. Jag riggar ut spöt igen och det går inte många minuter innan spöt bockar till ännu en gång. Den fisken är med i cirkus 10 sekunder innan den tackar för sig... Det vill sig inte riktigt för oss och vi är tvungna att plocka ut för att åka mot Grums. Efter invägning står det klart att vi klarat oss hyfsat i tävling trots vårt magra resultat (en lax + en gädda) vi ligger på 11 plats inför dag två.


Under lördagsnatten har det blåst en bra bit över 10 sekunder, vinden är nästan rakt ostlig och vi börjar inse att vägen till Hönan kommer bli hellvete då det kommer vara cirkus 20 distans i rejäl motsjö. Sporrade av gårdagens ganska bra avslutning på dagen bestämmer vi oss för att göra ett försök. Vi andas djupt och förbereder oss mentalt, köra båt i rejäl motsjö är det värsta. Om vi föreställer oss att man hittat botemedlet till Cancer sen skapar världsfred, lyckas vinna 100 miljoner och därefter fångar sitt livs fisk, så kommer man innan dagen är slut ändå vara på dåligt humör om man måste åka i motsjö för att komma hem. Resan till hönan tar nästan 1,5 timmar vår snittfart är kanske 11-12 knop och allt som kan lossna från båt och utrustning har lagt sig i en fin hög på durken.

Vi sjösätter våra beten så snart vi nått gårdagens hotspot. När vi sätter spö nummer 9 hugger det på mitt innerspö. Någonting har nappat över en specialare, en självlysande anchovy krippled fiskad bakom en actiondisc och 80 gram bly. Fisken håller emot ganska bra i det ganska guppiga vädret, efter 5-10minuter kan Peter håva en 64 cm lax, en fisk gjuten i samma storlek som den från dag ett. Efter första hugget dör fisket av, vinden håller i sig och vi guppar runt i området men huggen uteblir. Betesfisken tycks ha blåst bort under natten och vi letar oss vidare mot nya jaktmarker. När vi når en 20 metes topp med djupare vatten runt om hittar vi en del betesfisk. När vi lämnar toppen får vi ett hugg på ett ytspö. Ännu en gång är det en specialare det hugger på, dock inte en äkta då den den enbart har 50 gram bly framför sig. Fisken är rejält tung och bjuder på några rusningar. Rusningar som tyvärr går lite för långsamt, samtidigt som tyngden från fisken känns lite väl konstant. Ofta betyder det gäddvarning, laxar brukar simma snabbt åt alla möjliga håll, vilket dels ger snabbare rusningar, och dels perioder då fisken inte känns lika tung eftersom den simmar med/mot båten. Efter 10 minuters envist spöbrytande kommer en gädda på 6,5 kg in i båten.


Även tredje hugget visar sig vara en gädda och även den väger över 6 kg (som hugger på en specialre :). Då fiskedagen bara var 7 timmar lång, ditresan bedrövligt långsam och vågorna nästan lika stora får vi ge oss i tid och hinner inte fiska något mer... Vägen hem är i alla fall lite snällare då det är medsjö och tillåter en fart på sisådär 25 knop.


Efter invägning dag två står det klart att vi hävdat oss bättre än vi trott, totalt slutar vi på en fjärdeplats i tävlingen. Jakopff och Roger slutade tre, mentorn 2 och Team Galten från säffle vann överlägset tävlingen.

Gädd-KM

Tyskland har Frankrike, Sverige har Norge, Färjestad har resten av elitseriekubbarna, ja alla har någon eller några kaxiga konkurrerande klubbar. Retardoz kaxiga konkurrent heter Karpkraft. En brokig skara fiskare som måhända hanterar själva fiskandet något sånär, men som gång på gång visat sig helt sakna karaktär efter klockan 2000.

En liten klubbkamp har utvecklats till något av en tradition och i slutet av oktober var det dags för årets tillställning. Utgångshamnen var i likhet med tidigare år Ångriket i Torsby. Ett vandrarhem som kanske inte håller den högsta av klasser. Ångriket omges av en mysig öststatskänsla där den mögelliknande doften är lite slarvet infångad i de sparsamt inredda rummen. Det råder dock inga tvivel om att Ångriket fyller sinfunktion som övernattningslokal och öl-stuga.

Tillsammans med Moa och en gästspelande Nyman från storfräsarklubben Zander begav jag mig upp mot klubbkampen. Vi åkte från mariestad redan på fredagmorgonen för att kunna fiska en extra dag, sjösättningen skedde i Sunne och tanken var att ägna fredagen åt lite höstgösar.

Redan innan vi hunnit lägga ut alla spöna kom första hugget, näst yttersta spöet med en blå westins tjockis löste ut. Jag kände direkt att fisken var tung, den gick ner mot djupet. Jag pressade den försiktigt mot båten, meter för meter kom den allt närmare, men sen hände det. Krokarna tappade greppet, fisken lossnade, spöt rätade ut sig och leendet försvann. Likt en pojke med bortblåst drake blir man liksom stående med den tomma linan i handen ett tag innan man inser vad som skett. Potentiella storgösar som lossnar på vägen mot båten är något som händer allt för ofta i trollingbranschen.

Resten av dagen är lite småtrög, vi flyttar oss söderut och fiskar kring några grund och fångar där en serie 2-5 kg gäddor men inget större. Vi beslutar oss för att ge oss i tid, trailar upp båten, kompensationshandlar lite på böjda spön och åker upp mot Torsby och ångrike.

Fredags kvällen är traditionellt lilla öl-km och så var det även idag. Lilla öl km var dock inte värre än att vi kom upp i tid för att prova på höstgösarna igen. Vi lyckades fånga en 3 kg gös på en supershad rap och missa några hugg innan morgon ruschen var över. Vi bestämde oss för att tackla om och fiska gäddor med levande betesfisk.

För att kunna fiska med levande betesfisk behöver man ner i en hastighet på i alla fall 1,3 knop, helst saktare. För att försöka åstadkomma detta slängde vi ut två drivankare, hastigheten sjönk till 1,2 knop. Vi hängde ut en ikea kassa i fören också och vips var vi nere på 0,9 knop. Jag letade fram de nyinköpta spöparavanerna och upptäckte då en liten miss i planeringen. Under packningsfasen hade jag tagit 6 spöparavaner ur spöparavanpåsen utan närmare eftertanke. Det visar sig vara 5 vänster paravaner och 1 högerparavan. Vi suckade djupt och tittade på varandra uppgivet, rent historiskt sett har det visat sig nästintill omöjligt att genomföra något företagsamt och vettigt när nästan alla medhjälparna enbart drar åt vänster.

För att lösa det hela bestämde jag mig för att fiska regnbågar via planerboarden istället. Enligt storfräsarsarpraktikan kan man inte göra så, men man får ju liksom försöka lösa problem. YMS pulkorna har flera hål man kan fästa planerlinan i, sätter man linan längst bak får man en pulka som drar riktigt bra även i så låga farter som runt 1 knop.. Jag skickade ut 3 regnbågar på planerboarden och fiskade dem 2-10 meter bakom, med 0-40 gram bly. Nyman riggade sin sida mer traditionellt via spöparavaner och vi började tuffa runt i 0,9 knop, en smärtsamt långsam fart. Att fiska över stora ytor i 0,9 knop känns ungefär lika segdraget som att försöka besegra transibiriska järnvägen med hjälp av dressin. Det är inte helt smärtfritt att försöka kroka på en vilt sprattlande regnbåge på 25-30 cm, de är sjukt halkiga och sprattliga. Processen försvåras av att man inte gärna vill sätta krokarna för djupt, risken är då att de inte lossnar vid mothugget och därmed inte fastnar i gäddan.



Efter någon timme får Nyman ett hugg på sin sida. Markus gör en en serie tvivelaktiva mothugg (8,6 fots djupriggsspön tillåter inga andra former av mothugg) och drillar sedan säkert och bestämt in en bättre gädda mot båten. När vi får se gäddan för första gången ser vi att det inte bara är en bättre, utan en bra gädda som huggit över regnbågen. Vi håvar fisken och kan först väga en gädda på 9,6 kg, det kändes som en låg vikt tyckte vi efter att ha mätt den till 122 cm. Vi vägde den igen och då väger den 10,7 kg, vilket förvisso fortfarande kändes lite, men i alla fall mer korrekt. (min electro samsong har spökat lite och vägt saker lägre än de borde vägt, börjar nog bli läge att införskaffa en bättre våg.)

Vi fångade ytterligare några gäddor på vara regnbågar innan mörkret föll, de flesta höll mellan 3 och 6 kg. Flera av dem högg på planerboarden. Att fiska regnbågar via planerboarden funkade bra ! En simmande regnbåge gör nästan inget motstånd och kan sättas mycket löst i linutlösaren. När en gädda sedan hugger löser det ut och när det löst ut det blir dessutom ett naturligt slack. När man sedan fått tag i spöet är det bara att göra mothugg för kung och fosterland, eller valfri annan symbol om man skulle vara missnöjd med kungafamiljen eller riket. Problemet med planerfiskade regnbågar kommer när det hugger i innersvängar, man kan då komma i en situation det linutlösaren inte löser ut, och man kan inte riktigt börja rycka loss den heller.

Lördagskvällen är enligt tradition stora ölkm och så var det även i år. Karpkraft hade tvingat upp Don Joan och det stod tidigt klart att han skulle bli deras enda representant på kvällens bankett i Torsby city. Enligt tradition ska banketten vara på björnidet, men det visade sig att det blossat upp fler uteställen i Torsby myllrande nattliv. Nya stället hette kort och gott hörnet och det var där vi spenderade kvällen. Det var en trivsam afton där där retardoz stod som självklara vinnare, inte minst efter Jinger kahns erövringar.

Inför söndagen hade Retardoz ledningen i Gäddklassen och vi hade redan vunnit öl-km med hästlängder. Jag Nyman och Moa valde återigen att försöka fiska gösar på morgonen. Vi belönades ganska tidigt med ännu en gös i 3 kg klassen innan fisket dog av. Vid strax före 10 högg det igen, sen sprattlade det till konstigt och det blev nästan tomt i linänden. Jag trodde linan hade gått av, men vad som hade hänt var att beteslåset hade hakat upp, och sedan krokat i bakkroken på wobblern. Att det händer torde vara ungefär lika osannolikt som att E-type enbart ser till sångförmåga när han väljer sina kvinnliga medmusikanter.

Vi tacklar om till betesfisk senare under dagen och fångar några gäddor. Bäst nappar det på oblyade eller lätt blyade regnbågar. Vi har även några mörtar ute men de har lite svårare att överleva, kanske har de svårare att klara farten. Vi får hur som inga hugg på mörtarna. Gäddorna vi fångar under söndagen är dock ganska små och inget vi kan räkna in i tävlingen. Vi slutar fiska så vi är i land vid 16 snåret. Väl i land visar det sig att karpkraft största kim fångat en ännu större gädda på 11 kg, men det kan jag inte föreställa mig att någon är intresserad av.

Bilderna håller högre kvalitet än vanligt och härstammar därför naturligtvis inte från min 2 mp mobilkamera. Det är Noyman på fiskesnack som tagit dem.