Skagern

Skagern:
Det blev Skagern i Söndags. Klockan ställdes på 02:15 och det var inte utan att jag blev lite imponerad när jag klev upp en halvtimme senare. Det är sällan man lyckas ta sig upp i tid såhär på ålderns höst. Kanske var det lite fusk med uppstigningen då jag hade en överjävlig tandvärk pg.a en utdragen visdomstand och knapp kunde sova ändå. Jag packade fickorna fulla av värktabletter och började köra mot båten. På vägen dit hörde jag det omisskännliga ljudet av ett dåligt hjullager från bilens akter. Lyckligtvis försvann ljudet när kopplade på båten. Så det är nog bara att inte koppla av båten så ska troligtvis det problemet vara ur världen.

I skagern möttes jag av en utomordentligt fin ramp vid otterberget. Den fina rampen tillsammans med det underbara faktum att det går att köpa fiskekort på nätet till Skagern ger ett väldigt positivt intryck av sjön. Det är skönt att slippa våldsgästa gamla gubbgriniga gubbar alldeles för tidigt på morgonen i jakt på ett fiskekort de helst inte vill sälja.

Jag hade i grejerna vid 0530 ungefär. Strax därefter började det regna, något det fortsatte göra under resten av fisketuren. Första fisken högg på en Westins tjockis i en blåaktig färg. Fisken kändes kanske stadig och tog lite lina innan den lossnade. Strax efter den fick jag en minigädda på en bomber 16a.

Den tränade sjömannen kan ana att det är ett litet regnområde på väg in 

Det nappade inget mer där jag fick den första gäddan så jag tog en liten utflykt norrut i sjön. På vägen dit körde jag över några kanonfina ekon på ekolodet, det såg ut ungefär som det kan göra på Fryken när Gäddorna/Gösar är på bettet. Jag la en waypoint och bestämde mig för att vände runt och ge dem ett försök till. På vägen tillbaka till punkten högg det på en blå salmo whitefish. Jag fick 3 gäddor till i området, alla stöpta i ungefär samma form och vägde mellan 4 och 6 kg.

Gädda i dagens standardstorlek. På bilden syns även dagens bästa bete 

 Sen började det regna ännu mer, det var ett sånt där regn som gjorde att man blev osäker på vilken sida vattenytan man egentligen befann sig på. En genomsur Anders kunde inte längre hindra impulsen att åka hem längre. Att plana var dock inte att tänka på för jag såg ingenting. Jag nöjde mig istället med att trolla åt rätt håll. Halvvägs till rampen dök ett gigantiskt måsdyk upp i ösregnet. Massor av abborrar jagade på storgrund över 6-7 meter och ett hundratal måsar flög runt och dök.
Jag fick 2 gäddor till när jag körde igenom måsdyket, en på en super shad rap och en på en westins tjockis. Nästan samtliga fiskar under dagen föll för wobbler med lite blåaktig färg. När regnet la sig plockade jag upp och begav mig hemåt, klockan var då 1330 ungefär.

En katt bland hermelinerna. Råkade okynnesköpa en vänstervevad Luna 300 på blocket som jag testvevade lite under turen. En trevlig bekantskap. Nu återstår bara att hitta ett användningsområde för den.  

I rampen pratade jag med några lokala förmågor som var på väg ut. De sa att det brukade vara bäst gösfiske på eftermiddagen. Så det är den undanflykten jag valt att använda som förklaring till varför jag inte fick någon Skagerngös.  Fel tidpunkt helt enkelt.

Vättern förra helgen

Det var ett tag sedan jag skrev något här nu. Jag har fiskat en del men istället för att försöka mig på någon form av sammandrag av sommaren så hoppar jag helt enkelt till den senaste turen. 

Vättern fredag:

Jag har sedan någon vecka tillbaka ställt båten hos en kompis brorsa i Vretstorp. Att ha båten lite närmare öppnar för lite afterwork fiske i närheten av Örebro. Det blir snabbt väldigt uppenbart hur jäkla off Örebro egentligen ligger när stadens enda något sånär vettiga resmål Vättern fortfarande ligger häpnadsväckande långt bort. Förra fredagen slutade jag tidigare på jobbet och körde mot Vretstorp för att hämta båten och sedan vidare till Karlsborg, en nätt liten resa på sisådär 10 mil. 

När jag la i båten i Karlsborg hade jag sällskap av stora delar av Mellansveriges turister och ett kompani militärjeepar som övade på att åka i cirklar runt hamnområdet. För en vanlig lekman var det inte helt uppenbart vad övningen egentligen gick ut på, men vad vet jag, jag har ju inte ens gjort lumpen.  

När båten var sjösatt åkte jag ut ganska mitt på Vättern till ett stort område där det är ca 30 meter djupt och stupar mot betydligt djupare vatten.  Jag brukar fiska röding ungefär en gång per år och det år svårt att få någon riktig känsla för det. För det första känns det lite naket att hoppa över paravanerna, att fiska med färre spön än tillåtet ger samma obehagskänsla som att köra bil en bra bit under hastighetsbegränsningen. 

Här någonstans kände jag att det var rätt beslut att åka tidigt från jobbet. 

Det är lite ovant att fiska på 25-35 meter och man vet inte riktigt vad man ska hänga på för grejer. Jag öppnade med en pärlemorspinnare, en Vibraxspinnare, 2 löjor och en Apex. Det är något humoristiskt över att först lägga ut en spinnare och sen försiktigt tackla en löja så den inte snurrar för fort.

Första hugget kom på en pärlmorspinnare tacklad några meter över en blänklänga. Längan gick nog på sisådär 31 meter med en löja precis ovanför, sen kom spinnaren sisådär 2-3 meter ovanför längan. Första hugget var en röding på strax under 50 cm. Även andra och tredje hugget föll för samma bete. Röding nummer två var i samma storlek och nummer tre var ungefär 55 cm. Jag fick ännu en för liten innan det var dags att söka natthamn. 

Lördag: 

På lördagen åkte jag ut på sjön vid ungefär 0500. Första timmarna hände ingenting och jag tacklade om till lite fler löjor i lysskallar på Riggarna. Efter att ha kört någon timme med de nya betena börjar jag känna att livet är sådär orättvist. Varför hugger det inte för mig ? Jag sicksackar lite apatiskt över ett spegelblankt Vättern och funderar kring livets stora frågor som te.x  - Borde jag åka hem ? - Om jag åker hem, vad ska jag äta för mat då ? - Är det inte så att det hade nappat bättre om man hade en fetare båt ? osv osv. 

När det där utspelar sig på ekolodet för ungefär 100 gången är det lätt att bli lite apatisk. 

När jag är färdig med att tycka synd om mig själv kollar jag mina 4 djupriggsspön och kan konstatera att på pärlemorspinnaren sitter en röding i 45 cm klassen som inte har löst ut och de två nedersta löjorna är helt mosade. Det är inte otänkbart att det faktum att tre av fyra beten inte fiskade alls påverkade resultatet. Så kan det gå när tankarna är någonstans.   

Jag riggar ut betena igen och räddar upp situationen någorlunda med en röding på 63 cm som föll för en Löja i en glow swedishflag VK skalle på 27 meter. När klockan närmar sig 12.00 plockar jag upp och skyndar mig iväg till ett dop i Värmland...  Glömde bort att ta kort på fiskarna, men de såg ut mest som rödingar brukar göra. 

Rensade rödingarna när jag kom hem, den lilla hade små nors och spigg i sig, den lite större hade 3 rejäla siklöjor mellan 10 och 15 cm... 

 I morgon ska jag kanske ut på trollingpremiär på Skagern. Kanske dyker upp en rapport från det snart :) 

Singö och nytt personbästa :)

Långledighet vankades i samband med att nationaldagens skulle firas. Ganska tidigt lanserades tanken att nationaldagen borde firas i Singö i vattnen utanför Understen, vad är egentligen mer svenskt än laxtrolling vid finska gränsen. Jag hade ursprungligen lite problem att hitta en gast som ville med upp, men det löste sig när Hasse från No shit on the dragon ringde och behövde en gast till sin båt. Hans trogna vapendragare Jocke hade fastnat i en husrenovering och kunde inte följa med.

Jag tyckte det skulle bli mycket spännande att få fiska från en Silver 650 wa, men Moa var orolig efter att jag berättat att de kunde värma billyspizzor i sin båt i en speciell värmare. Hon menade att om jag lärde mig det tricket skulle det inte längre finnas någon anledning kvar för mig att gå iland, tydligen är det så att mina fiskepass är tillräckligt långa om de är.

Vi åkte upp på torsdagskvällen och kunde efter en 30 mils biltur lägga i båten vid rampen i Sundsveden. Väl framme tog vi en finöl och Hasse bjöd på Wiskey. Jag är egentligen ingen wiskey kille överhuvudtaget men tänkte att jag nog får ta en för Hasses skull. Jag ville inte göra honom orolig i onödan. Som jägare/trollare delar man nog ogärna en en trång båtkabin med en man som inte dricker wiskey. Jag övervägde att säga något om rökigheten men insåg att jag bara skulle avslöja min wiskeyinkompetens och fokuserade istället mina krafter på att inte förvrida ansiktet mer än absolut nödvändigt mellan klunkarna. Jag måste lära mig dricka wiskey... :)

Fredag:
Vi började med att lägga ut den obligatoriska kontrollskeden. Det är inte helt ovanligt med strömmar i havet så det räcker inte alltid att hålla koll på farten via GPS. Med en kontrollsked vid sidan av båten är det lättare att ha koll så att betena rör sig på det sätt man inbillar sig är mest effektivt, ofta behöver hastigheten korrigeras när man byter kurs. Vi trimmade in skedarna bredvid båten och kollade så de rörde sig bra i ungefär samma hastigheter som kontrollskeden. Medparten av betena vi riggade ut var Ismo magnum i olika färger. Magnum har tidigare inte varit någon favoritsked, men efter uppenbarelsen att man kan böja dem och få dom att gå bra i princip vilken fart som helst har de börjat bli en absolut favorit. Vi såg några båtar som håvade fisk och tjattrade om fisk på radion, det verkade som att det mesta hände kring "AIK:aren" i närheten av oldbergsund, trots detta valde vi av en såhär i efterhand lite oklar anledning att åka på upptäcktsfärd längre ut på havet. Kanske var det den sedvanliga oviljan att i onödan trängas bland trollingbåtar som gjorde att vi åkte på upptäcktsfärd.

Turen har börjat utveckla sig till en krokarnas kamp. Hasse fiskar vanligtvis enkelkrok på sina skedar. Jag är mer från Kil och vill gärna ha en stor trekrok, helst flera stycken om det går. Nu skulle vi se vad vad det högg på. Vi startade resan med 12 relativt händelselösa timmar. När klockan slog 1900 så hade Hasse fångat en felkrokad skarpsill och jag en näbbgädda. Man skulle nog kunna säga att det var delad ledning i båten.

När klockan slog 1930 förklarade jag att det var nog mest riggfiske som gällde, de andra båtarna verkade få mest på det så jag riggade ner ett spö till på riggen. Det var allt som behövdes för att vi skulle få ett riktigt vrålhugg på ett ytspö i närheten av tidigare nämnda AIK:are. En 6-7 kg lax hade fattat tycke för en gulvit ismo quack (trekrok ;) fiskad bakom 80 gram bly. Fisken bjöd upp till en bra kamp och medförde en något mer optimistisk stämning inför det fortsatta fisket, fisken fick simma tillbaka då vi ju knappast kunde ta upp någon eftersom igloon var full i Panpizzor. Vi fiskade fram till 2200 innan vi plockade upp och åkte in mot Sundsveden igen.

Lördag:
Lördagen började bra och vid 0900 snåret fick vi ett hugg på ett rigg spö på 20 fot. En Rhino sked med gul framsida och guld baksida hade lockat en lax till hugg. Hasse satte bra press på fisken som närmade sig båten. Vi beslutar att inte riva några riggar utan utan ska försöka kroka av laxen utanför båten. Strax innan landningsförsöket slår det oss att om vi gör det så kan vi inte skicka en bild och reta Jocke för att han snickrar och vi fiskar lax, så vi plockar fram håven istället. Det går inte så bra. Efter några håvningsförsök har laxen varit runt riggvajrarna både en och två gånger. Sista gången händer nått konstigt, skeden sitter helt plötsligt 1 meter framför laxen men laxen är kvar på spöet ? En närmare granskning visar att laxen sedan tidigare haft en sked med en linstump i munnen från en gammal kamp. Vi har på något vis lyckats fånga laxen, tappa laxen, men sedan fånga den igen genom att fastna i den gamla linan. Vi testar att få in den till håven igen men innan vi lyckas få den dit lossnar linan från det gamla draget och vi får upp vårt drag tillsammans med någon meter lina, ett sänke och ett halvt lekande. Så laxen gick i alla fall lite plus på vårt möte. Innan hade den ett drag, några meter lina ett lekande och ett sänke i munnen. Efter hade den ett drag och ett halvt lekande.

Efter det första hugget var det dött igen. Vid lunch letade vi oss ut över lite djupare vatten längre söderut. Där såg vi flera båtar som drillade fisk. Jag gjorde några byten på min sida och hängde bl.a ut en Ismo magnum Öhnerud i Sportings specialfärg med guld baksida fiskad bakom 40 gram bly. Skeden han inte simma speciellt många minuter innan det spöet löste ut och rullen skrek till. Tyvärr släpper fisken efter bara några sekunder och vi hinner aldrig få någon uppfattning om dess storlek.

Vi stannar kvar i området och några timmar senare får vi ett nytt hugg, återigen på en Guld Öhnerund bakom 40 gram bly. Fisken är tung och gör några riktiga rusningar. Visa av erfarenhet från morgonens håvningsfiasko så river vi riggarna när fisken närmar sig båten. Efter att ha brottats med fisken ett tag på lite kortare lina landar vi en lax som väger in på 12.2 kg. En kanonfin lax!

Vi fiskar vidare i området som känns hett, men inget mer händer. Vid 2200 bestämmer vi oss för att plocka in grejerna och åka mot Norrsten. När vi har två spön kvar i vattnet hugger det plötsligt på Hasses sida, fränt ! Att få ett hugg på sista eller näst sista spöet när man tar upp är sånt man bara läser om men som aldrig händer en själv, precis som fester med öppen bar och pizzerior som glömmer att ta betalt.

Fisken rusar lite grann men Hasse lägger bra press på den och snart kan vi landa en lax på 11,1 kg. Laxen föll för en lite grönare ismo magnum med Guldbaksida och 30 gram bly. Tanken var att återutsätta även den fisken men den undermedvetna psykopaten i mig lyckas på något sätt vrida av gälarna på den när jag lyfter den ur håven vilket förorsakade ett bisarrt blodbad, så C/R var liksom inget alternativ.

På Norrsten hälsas vi välkomna av ungefär 1 miljard myggor som var uppspelta över vår närvaro. De har kanske inte så mycket att tugga på den ön förutom trollingfiskare några veckor varje år. Men sånär på myggen var det en fantastiskt fin kväll.

Söndagen
Söndagen vaknar vi till ett regnväder som lyckligtvis slutar ungefär samtidigt som vi åker ut mot havet. Vi sjösätter prylarna strax efter 06 och bestämmer oss för att fiska till 1200 innan vi måste påbörja färden hem. Trots sovmorgon till 0600 så är vi i stort sett ensamma på sjön vid den tiden och någon timme framåt. De flesta stockholmarna tycks vakna till liv först vid 12 snåret.

0730 hör jag mig själv säga "det drar lite i mittenspöet". Det såg ut ungefär som om det hade hakat på en mindre pinne eller något annat skräp på skeden. Samtidigt som jag tar spöet så löser det ut och blir lite tyngre i andra änden, sedan blir det ännu tyngre. En riktigt tung fisk börjar gå från sida till sida och gör några 10-20 meters rusningar. Efter att ha bråkat med fisket i sisådär 15 minuter är den ca 15 meter från båten. Fisken sätter då iväg i en riktig megarusning, linan öser ut från tekota rullen och ju mer jag bromsar, ju fortare simmar fisken. Under lördagen hörde vi om en dansk som drillade en säl som tagit en av laxarna på vägen in, och jag började misstänka att någon liknande hade hänt oss, kan verkligen en lax göra såhär ? Jag inser att vi inte kommer ha en susning att vända båten innan linan är slut. Eftersom jag är sisådär 50/50 på att det är en säl så har jag inte så mycket ångest som jag borde när jag börjar bromsa rullen ännu hårdare. Det bränner till i tummen innan fisken tillslut stannar, räkneverket står då på 660 fot. Lika snabbt som den simmade bakåt, lika snabbt simmar den sedan framåt och i ett svep får jag in 300 fot lina. Sen går det lite långsammare och fisken börjar gå från sida till sida igen. Efter ca 40 minuter är den i håven, en ruggigt välkonditionerad lax runt 110 cm som väger in på 17,4 kg. Nytt personbästa ! Fisken högg en Ismo magnum i Öhenrud med guldbaksida bakom 40 gram bly.

Efter vägningen får fisken simma tillbaka. Den verkar först lite chockad av att få komma tillbaka i vattnet, den verkade inte ha väntat sig det. Kanske har den läst på något flugfiskeforum på internet att alla trollare minsann är idioter och slår ihjäl varenda fisk. Efter några sekunders tveksamhet med fel sida upp ser vi den magnifika laxen vända rätt sida upp och försvinna ner i djupet.

Ungefär en timme efter att vi landade laxen kör vi in i ett dubbelhugg på en ismo magnum guld öhnerud, och en nkmag frog med guldbaksida. En av fiskaran släppte direkt och den andra gick loss efter att ha rusat sisådär 10-15 meter. Fast det gör inte så mycket, jag är rätt nöjd. Hasse säger något om att man tappar fisk på trekrok. Jag kan ödmjukt kontra med att det är svårt att säga något om det då det statiska underlaget på laxar som huggit en sked med enkelkrok under helgen (1 av 8 kontakter) inte tillåter någon riktig analys;) Vi plockar upp grejerna runt 1200 och påbörjar färden tillbaka till Örebro.

Tackar Hasse för en mycket trevlig helg med bra fiske god mat och trevligt sällskap. Det är roligt att fiska med nya fiskekamrater, alltid lär man sig något. Hoppas på fler äventyr tillsammans :)

Summering:
Vi hade 8 laxkontakter. 4 av dem var på ismo magnum guld Öhnerud (http://www.sporting.se/item.php?pid=9275) och  en på en annan ismo magnum med guldbaksida, en på en gul rhino sked och en på en NK-Mag frog samt en fisk på en ismo quack. Samtliga beten utom Ismo quacken hade guldbaksida !? Absolut bäst var ytfisket med 30-40 gram bly. Bäst fiske hade vi i närheten av Aik:aren (oldbergsgrund). Vi fiskade i ca 2,6-2,8 knop.

Superfiske i Mellerud (18 godkända på två dagar)

(Finns en summering av vad som nappade och vad det nappade på längst ner.)
Efter Hasslöresan avlöste fiaskona varandra. Det började med en helbomtur på Fryken. Lyckligtvis kunde jag förklara bort den med att jag "bara testade båt och motor" efter vinterdvalan. Att testet tog 8 timmar med full trollingutrustning är en helt annan sak. Sen var det en tur till Ekenäs utan något vidare resultat, förmodligen var det mest Hajens fel. Efter det var det dags att vinna första trolling km tävlingen i Kil, en målsättning jag ganska snart fick revidera och ambitionen blev istället att inte komma sist, något jag tillslut lyckades med efter att ha krokat en 2kg gädda med en halvtimme kvar av tävlingen. Näst sist blev jag istäkket och nu har jag en liten uppförsbacke i jakten på klubbtiteln.

Dåliga fisketurer har en tendens att endast resultera i mer fiskesug, man vill liksom ha revansch.  Bestämde tillsammans med Hajen att vi skulle fiska Vänern lördageftermiddag till söndagförmiddag. Vi var först lite osäkra på vilken utgångshamn vi skulle välja, men bestämde oss tillslut för att göra en utflykt till Mellerud. Internet skvallrade om ganska bra fiske där nere och efter en riktig sherlock holmes insats med fotografigranskning trodde vi oss ha en aning om ungefär vart folk fiskade. Närmaste fisket låg nog egentligen Dalbergså men vi valde att sjösätta i Mellerud då vi inte i onödan ville chocka båten med en transportsträcka som understeg 10 distans.

Lördag: 
Jag åkte mot kil från Örebro 0630 för att hämta en båt och en Haj. Egentligen skulle jag åkt senare så hajen fick sova ut efter nattjobbet och jag fick vila min slitna tjänstemannakropp men jag valde att åka någon timme tidigare för att inte avlida i bilen. När det gäller att komma iväg på morgonen har det sina fördelar att sakna AC i bilen, man vill gärna ha kört klart när solen står högt på himlen.

Inte ens en Erikssonbroder kan få en 5,1 kg öring att se så liten ut,
imponerande gjort av mig. 

Vi började lägga i spöna strax före 12.00. innan vi fått ut alla 10 spön hade vi haft fem kontakter... 2 för små öringar, en 65 cm öring och 2 gäddor. Vi började ana att det skulle bli en händelserik dag och var rädda för I-landsproblem vid matlagningen, det kan vara svårt att triangia steka hamburgare om det hugger samtidigt. Mellerudslaxarna och Mellerudsöringarna visar sig sig dock vara betydligt mer väluppfostrade än sina värmländska kusiner, de lät bli våra löjor under middagen. Först när hamburgare nummer tre ätits upp högg nästa öring och sen fortsatte det, minst sagt. Vi hade flera dubbelhugg och minst ett trippelhugg. Ingen riktig koll på vad som högg när, men när klockan närmade sig 1800 hade vi landat 9 klippta godkända fiskar och en kanonfin vildlax (samtliga återutsattes då vi inte ville spara någon över natten i värmen) Vildlaxen på 7-8-kg bjöd på en galen fight. Först flera långa rusningar och sen en segdragen dragkamp. Linan pekade länge rakt ner och jag hade problem att få den till båten. Trodde först den satt fast i riggarna men efter att ha plockat upp både riggar och några ytspön kunde vi konstatera att den inte satt fast i något utan att fisken var kvar på djupet tycktes bero mest på att jag var klen. De flesta fiskar var öringar på 3-4 kg. 2 öringar var runt 5 kg och en lax på 7,1 kg som innebar en marginell putsning av hajens pers på vänerlax. Hajen fick även en öring på 85cm som var riktigt fotomodellsmal och vägde bara 4,9 kg, det var en såndär öring där kindfilen förmodligen hade varit den bästa biten.

Stadig FrykenHaj med smal Väneröring

När klockan passerat 1800 blev det dött ett tag. Efter någon timme kom vi på den geniala iden att tillverka en chipspåsemask som den som fick nästa fisk skulle ha på sig. Det hela fick önskvärd effekt och nästan direkt efter att konstruktionen var klar högg en 6 kg lax. När dagen var slut kunde vi konstatera att vi haft 11 godkända fiskar i båten, en vildlax ett antal försmå och ett gäng gäddor.

Chipsmannen har skymtats i Mellerud

Klockan 2200 åkte vi in mot dalbergså för att sova några timmar. Aldrig varit i den hamnen förut men vi hittade en gästbrygga och gick upp för att leta efter en hamnvärd. Hamnvärden var i lätt kemisk obalans och hade jazzfest med järngänget. Det slutade med att vi fick låna hans brygga gratis i några timmar och betala en annan gång.

Söndag:
Uppstigning skedde 0400 och vi satte kurs ut mot gårdagens fiskeplats. Vi började med viss

Årgångs laxgodis 

 tveksamhet rigga ut mjuka, dassiga och trista löjor. Löjorna som var rätt dåliga redan dagen innan hade inte blivit bättre av en natt i en måttligt kall igloo. Det var en härlig blandning av alla möjliga årgångar. Flera av paketen var säkert omfrysta både en och två gånger. Löjorna var så mosiga, fjällösa och allmänt hängiga att Finland förmodligen skulle överväga ett krig om de visste vad vi stoppade in i deras VK-skallar.

Det är alltid svårare att få en dålig löja att gå bra, de saknar liksom styrsel i kroppen och vill gärna skruva sig på konstiga sätt vilket resulterar i att löjan gör propellern, dvs snurrar frenetiskt istället för förföriskt. Lyckligtvis var det väldigt lugnt väder och då är det lite lättare. Är det gropig sjö så slits en trött löja sönder snabbt och man fiskar snart med ett sånt serietidnings fiskskelett i löjskallen.

När vi fått ut 4 spön fick vi dubbelhugg, en för liten öring och en gädda. Sen tog det tvärstopp i några timmar. Hajen sov och vaknade inte ens av ett rullskrik vid runt klockan 8, han pratade dock osammanhängande med mig under drillen men har inget minne av detta :) Landade en öring på 63 cm som blev startskottet för en ny huggperiod. Vi fick i ganska snabb följd 3 öringar på 3-4 kg, sen kom ett riktigt dunderhugg. 60 meter lina försvann från rullen i ett svep, fisken gjorde sedan flera längre rusningar innan den tillslut närmade sig båten och vi kunde landa en kanonfin lax på 8,6 kg, superstark i det varma vattnet. När klockan slog 1200 slutade vi fiska och hade då haft 7 godkända laxar varav några fick följa med hem.

Den mystiske chipsmannen. På vardagarna lever han mitt ibland oss, men på helgen lever han alla vettiga mäns dröm och fiskar och äter chips hela dagarna 

Helt galet fiske ! Som Hajen så fint uttryckte det: "den här sjön vill jag åka till fler gånger". Det är inte helt utan att man blir lite avundsjuk på dalslands hörn av Vänern. Det kanske är i Mellrud man ska bo, de har ju både tomtemuseum, grymt fiske och något som heter trollingkorv som går att köpa på konsum.

Standardöring men extraordinär frisyr 

Summering: Vi landade totalt 18 godkända klippta laxar samt en superfin vildlax och ett helt gäng försmå på 2 dagars fiske. Toppar på 8,6 7,6 och 7,1.  Bäst fiske via planerboarden med 30-60 gram bly, vi fick mest på VK-skallar i de här färgerna samt några andra i diverse crom/guld färger:
http://trollingcenter.se/shop/index.php?main_page=product_info&cPath=8_88_31&products_id=168
http://trollingcenter.se/shop/index.php?main_page=product_info&cPath=8_88_31&products_id=153

Men fick även en del på: http://www.olssonsfiske.se/anchovy-huvud-crome-guld-p-4219-c-578.aspx samt http://www.olssonsfiske.se/minnow-huvud-crome-guld-p-19969-c-578.aspx Båda fiskade tillsammans med actiondisc.

Hasslö vecka 18

Förra lördagen åkte jag iväg på något så ovanligt som en sedan länge planerad fiskesemester. För den som inte orkar läsa finns en liten sammanfattning längst bak vad vi fick, och vad de nappade på. Fiskeresor brukar annars ske ganska spontant men den här var bokad sedan länge. Jag fiskade med Robert från Mariestad som fiskar under namnet Top of the line i hans Örnvik 580 Pilothouse. Med på resan fanns även elektrikerna Lundman och Fredrik, samt mångsysslande skrothandlande bilbärgande Tobbe. Tillsammans bildade de team Junkyard. Även Team Rödhaj dok upp senare under veckan.

Robert och jag åkte ner på lördagen. På vägen ner pratade vi med Roberts farbror som hade fiskat sedan förmiddagen och fått några laxar. Han avslutade samtalet med att lägga på under ett rullskrik. Vi hade ursprungligen varit lite oroliga att fisket skulle försenas när våren var så trög men nu fanns ju i alla fall någon form av liv därute så det kändes lovande.

Det stod ganska tidigt klart att Iglon gjorde mest nytta på land. 

Vi anlände till vår stuga på Hasslö mitt under ett 80-årskalas. Väl förberedda som alltid började vi byta lina på 10 tekotarullar; jag var lite nöjd för det var första gången som jag hade 10 likadana rullar på länge. Jag tappade i en utanför skarven i dalbosjön för några år sedan och har inte lyckats komplettera utrustningen tidigare då en Tekotarulle kostar som en något sämre villa i Munkfors finare områden.

Söndag:
När klockan slog 0700 lade vi i båten och tog rygg på Roberts farbror som fiskat dagen innan. Det är intressant att åka Pilothouse för oss som vanligtvis åker vanlig båt. Med en guds självförtroende utmanar den havet, den skrattar hånfullt åt vågorna och tycks säga något i stil med "kom igen då havet, jag är tyngre än dig". Sen smäller det till som bara hellvete. En 580 pilothouse klyver inte vågorna, den dödar dom. Varje smäll tycks sluta oavgjort, vågen plattas till och Pilothausen är lite groggy, innan den på nytt planar ut för att småflinande möta havets nästa anfall. Väl på fiskeplatsen är det däremot en mycket behaglig upplevelse, har nog knappt fiskat från en stabilare båt någonsin.

När jag lägger ut betena får jag en riktigt snilleblixt. Tidigare Östersjöturer har det varit ett jäkla krångel att få de "vanliga" skedarna att gå i ismo magnum fart. Det har slutat med ett ambitiöst antal  fjäderringar och monsterkrok för att hindra NK-mag, Trophysponar och Grizzlyskedar från att snurra. Jag inser att istället för att justera alla andra beten till Magnumfart, kan man ju justera Magnumarna så att de går i samma fart som de andra. En Ismo Magnum görs lätt mindre farttålig genom att böja lite i den löjligt lättböjda skeden. 2,5-2,6 knop var nu en gångbar fart för hela start 12:an. Det är inte konstigt att man jobbar statligt när man har en sån känsla för effektiviseringar.

När vi satte sista spöet kom första hugget; en smal stackars lax på 2-3 kg kunde landas och återutsättas. Dagen fortsatte i samma stil, fiskarna nappade med jämna mellanrum men storleken lämnade nästan allt att önska. Först när dagen började övergå i kväll kom ett lite bättre hugg på en Ismo Magnum Önnerud med guldbaksida (från Sportings serie om jag inte missminner mig) fiskad bakom 30 gram. Fisken tog ca 100 meter lina i hugget och gjorde ett 15 tal riktigt envisa mindre rusningar när den närmade sig båten. Vi förväntade oss en rejält stor lax, och blev i det närmaste förvånade när den "bara" vägde strax över 9 kg. Vi vände runt lite på området och fick några fler smålaxar, men tog snart kväll för att provsmaka en öl och äta snabbmakaroner.

Vi avslutade dagen med att kasta i ett av mina spön med hjälp av planerboardlinan i en snäv sväng. Det är tydligt att någon inte tycker att jag ska ha 10 likadana rullar och spön.

Måndag/tisdag

Rödhaj och Junkyard hade
vissa förberedelser kvar 

Måndagen blåste det rejält och vi tog oss aldrig ut på sjön. Vi åkte till Karlskrona och kompensationsköpte trollingskedar. Måndag kväll anslöt Junkyard.

Även tisdagen blåste inne och vi åkte då till Karlshamn och kompensationsköpte lite trollingskedar där också. Vi skulle även varit på ABU museet, men det var stängt. Vi fick nöja oss med att besöka Abu-shoppen. Där höll det på att inte bli några trollingskedar. Lyckligtvis hittade jag tillslut en Toby Salmo. Tisdag kväll anslöt Adam och Hajen som fiskade från Hajens båt i teamet "rektigt röd haj".

Onsdag: 
Onsdag morgon var vädret bättre. Rödhaj var först ut på banan. Uppstigningen gick inte lika smärtfritt i vår stuga, men när klockan slog 0700 och 5 telefonalarm tjutit oavbrutet i någon timme blev det fart på västgötarna. Första hugget lät vänta på sig så vi började leta efter fisken längre ut i hopp om varmare vatten och bättre fiske.

Det går att ifrågasätta varför en varmvattensfläck nödvändigtvis skulle samla massa fisk.  Laxen skulle i princip behöva ha varit framme vid det kallare vattnet och sedan vänt abrupt likt en badande man i 17 gradigt vatten som snart doppat hela benen, annars kan den ju omöjligen veta att den är på på varmvattensfläck. Men men, i brist på andra parametrar kan man ju lika gärna leta varmvatten som att åka fullständigt planlöst, varmare områden borde ju även kunna indikera intressanta strömstråk och annat.

Vi hittade i alla fall en grad varmare vatten lite längre ut, tempen steg ganska snabbt för att senare sjunka igen. Vi kryssade runt ett tag utan någon vidare framgång innan det drog till i ett djupriggsspö. För att lättare kunna drilla fisken la vi båten i medsjö. Vår referensskeden rörde sig knappt när vi puttrade fram i medsjön i ca 2 knop. Strax efter det första hugget löste det ena ytterspöt ut på planerboarden; återigen var det en Ismo Magnum Önnerud med guldbaksida om lockat till hugg (25 gram). Första fisken var en 3 kg lax som bitit över en gulgrön Ismo magnum på 35 fot. Den andra fisken var betydligt bråkigare och gjorde flera långa rusningar. Under tiden som Robert drillade den så löste ytterligare 2 ytspön ut och rullarna börjar tjuta.

Trassel kändes betydligt mer sannolikt än trippel/frippelhugg och jag anade att en fisk fått med sig båda spöna, men linorna pekade snart åt olika håll och rullskriken kom inte samtidigt.

11,22 kg

Visst kaos infinner sig, det var 3 bättre laxar på samtidigt och det låg spön och håvar lite överallt. Robert fick in sin fisk till båten och vi kunde håva den, en riktigt fin pjäs som vägde in på 14,88 kg. Nästa fisk ur trippel var en 7 kg lax, och den tredje fisken var en fin lax på 11.22. Sju kilosen tog en en gul-gröna ismo och 11kg på en klassisk NK mag i någon av S färgerna med gul tjep (blyade med 40 och 60 gram).  Det tog lite tid att reda ut trassel och få ut betena i sjön igen. Vi började reflektera över att laxarna huggit när det gått riktigt sakta. Referenskeden har knappt rört sig, trots att jag redogjort för Robert hur viktigt det är med referenssked och hur viktigt det är med rätt fart...

14,88kg

Vi fick två laxar på 5-6 kg till  under onsdagen, på ytan och en på riggen. Båda på gröngula Ismo Magnum och båda i långsam medsjö... Jag kompromissar med att referensskeden är användbar trots allt; vi kan ju använda den för att se till att inte skedarna går för bra.

Team Junkyard landade en en Lax på 13,56

Torsdag: 
Torsdagen börjarde bra. Vi sjösatte prylarna ute vid onsdagens ställe och landade en lax på nästan     10 kg som får simma tillbaka. Den högg en gul/grön Ismo Magnum på 45 fot. Sen var det trögare ett tag, vi fångade ingen fisk på vare sig söndagens eller onsdagens ställe. Vi drabbades av vandringslaxkoma; vart ska man åka egentligen? Det är svårt att veta om det är bäst fiske en distans till vänster, eller en distans till höger. Man måste ha lite flyt i Flutter-lotteriet. Vi konstaterade att vänster blir bra och åkte på lite upptäcksfärd, det är ju i alla fall kul och omväxlande med lite nya streck på plottern.

Vid 15-tiden fick vi ett dubbelhugg på riggen. Inte helt oväntat är det gröngula Ismo Magnumar laxrna valt. Ena fisken gick loss, den andra laxen väger runt 8 kg. Vi snurrade vidare och fick en fisk till på ca 5 kg på en gul/grön Ismo Quack på 30 fot.

Rödhaj van dagens etapp med en lax på 13,6 kg.

Fredagen:
Fredagen är resans sista riktiga fiskedag. Vi valde att sjösätta våra beten lite närmare land och öppnde hårt med ett bra rigghugg på en grön/gul ismo magnum fiskad 45 fot ner. Efter några envisa rusningar kunde vi landa en kanonfin fisk på 13.88 kg.

13,8

Under förmiddagen började det bli allt tydligare att vecka 18 snart övergick i vecka 19. Båtfrekvensen var alarmerande hög och det började bli svårt att vända båten i området. Vi pratade med Team Rödhaj som fångat en lax på 10 och en 12 en bit längre ut, och de var helt ensamma. Vi satte kurs dit men hann inte många meter innan det högg en lax på 4-5 kg på en NK mag S6 på riggen. Vi trixade oss in mellan båtarna igen och krokade i ett klockrent trippelhugg på riggarna, Ismo magnum, Ismo quack och NK mag.  Vid hugget låg vi tätt tätt intill en big fish och hamnade farligt nära kollisionskurs. I rädsla för att han skulle tro att vi var Stockholmare ropar vi upp honom på VHF:en och förklarar att det faktiskt fanns en anledning till att vi körde som idioter, vi hade trippelhugg i motsjö. Big fishen vek snällt av och vi börjde drilla in fiskarna. En av dem tappade vi och de andra två var mindre laxar på 4-5kg

Sen satte vi kurs mot Team Rödhaj. Väl ute hos dem tittade jag på vår referenssked och ser hur den knappt rör sig trots att båten gjorde dryga 3 knop enligt gps:en. Vi vände håll och såg skeden börja snurra redan vid 2 knop. En ström, det är exotiskt och fräsigt för oss vänerfiskare. Tempmätaren visade ca en grad varmare vatten i strömmen. Jag berättade för Robert att det här måste vara ett bra ställe, strömmen, tempen och inga andra båtar. Förutom den lilla detaljen att här inte fanns någon fisk var det klockrent...

Vi körde vidare några timmar i samma område och snart löste ett djupriggsspö ut, en gröngul ismo magnum på 35 fot. Laxen öppnade med en riktig racerrusning och bromstestade Roberts 7000-rulle som stod pall för utmaningen. Den gjorde sedan en lov ut åt högerkanten och var ett tag framför och under pulkan. Lyckligtvis höll sig laxen så djupt att den inte fastnade i något av de andra ytspöna. Efter några fler idiotrusningar fick vi in fisken i håven; en riktigt fin bit på 14,1 kg.

14,10

Lördagen:
Vi körde en 4 timmarstur på lördagen innan hemfärd men utan resultat. Det visade sig att Team Rödhaj hade utfört sabotage under natten, det är tacken det för att de blivit bjudna på finöl och grillade hamburgare kvällen innan. Inte konstigt att vi bommade när det finns gömda bananer i båten

Totalt kan vi räkna in 16 (tror jag) "godkända laxar" varav 5 fick följa med hem, ett antal missade hugg och ett 20 tal för små på dryga 4 fiskedagar. Toppar på 11,22 13,80 14,10 och 14,88. En super resa :) Absolut bästa betet var gröngula ismo magnumar i färgerna 105-110. Syns på den här härliga 90-tals hemsidan om man skrollar ner: http://www.gladsaxfiske.se/ismo.html Vi fick även den del på Nk mag i S-färgerna, framförallt s6 http://www.trumman.com/nk/nk_colors_03.htm Flest fiskar fick vi på mellan 30 och 45 fot, samt 25-40 gram bly i ytan.

Trollingbåt till Salu, Silver Shark 580, trollingutrustad

Välmeriterade Team Wikström säljer sin Silver till förmån för ett nytt projekt, en Beason 630WA kommer de att åka runt i framöver. Silvern har en Mercury 115 fyrtakt som får iväg den i bra fart, uppskattningsvis (de brukar ligga strax bakom mig :) sisådär 36 knop med 2 gubbar fulltank och fullt i folköl.  Riggad och klar med spöhållare och mast mm.

Fin fin trollingbåt som vunnit flertalet tävlingar. Tävlingsframgångar som knappast kan bero på Roger och Jakob, utan det bör vara mestadels båtens förtjänst att de ofta hamnat i toppskiktet ;)

http://www.blocket.se/varmland/Silver_shark__05_trolling_utrustad_46169247.htm?ca=7&w=3

Stundande resa till sportfiskemässan och förra helgens ismete.

Följ med på bussresa till Sportfiskemässan !
Den 6 April åker kils sportfiskeklubb till sportfiskemässan i Jönköping (Elmia) och visar vart massa skåp ska stå. Sällsynt trivsamt sällskap att umgås med. Bussen avgår från Kils järnvägsstation 06:30 och det kostar 150 riksdaler att åka till Jönköping fram och tillbaka med. Juniorer som är medlemmar i klubben åter gratis. Hemfärden planeras på nerfärden, vi åker hem när vi känner för det. Följ med! Anmälan sker till Stefan Lersten på 070-6961594


Tisaren
Tillslut blir vintern för lång, fiskesuget tar över och man blir så illa tvungen hitta ett substitut till riktigt fiske. Valet faller då ofta på ismete. Lite problemet med att det tar så lång tid innan man blir fiskesugen nog att engagera sig i ismete är att förutsättningarna i regel hinner gå från kallt och jobbigt, till kallt, jobbigt och sjukt dåligt. De blanka fina isarna har sedan länge blivit halvmetertjocka och snön ligger decimeterdjup. Vattenvärlden är mörk och fiskarna frusna, trötta, lätt handlingsförlamade och helt utan framtidstro, precis som jag själv i slutet av Februari.

Första fiskepasset var på en sjö i Örebro och tanken var att vi skulle fiska gös. Ursprungligen var planen att vi skulle till Väringen och testa, men jag och Adam kom på att det var för lätt. Sjön är regelbundet besökt av fräsare, då tar det emot att åka dit. Vi bestämde oss istället för att testa Tisaren, den känndes lite mer mystisk. Fiskekort fanns att köpa på Jaktia Örebro så det var smidigt, vi letade fram en djupkarta och lokaliserade en intressant djuptunga.

 Dagens utlovade solsken var utbytt mot fuktig vind och minusgrader. Fiskedagen till ära hade jag fångat en förkylning, fast just förkylningen gjorde inte så mycket. Den innebar egentligen bara att Adam fick dra pulkan med alla grejer själv, jag var ju sjuk.

Annars kändes det precis som ismete brukar, det var det skitkallt, skitjobbigt och en smula uppgivet. Lokaliseringen av djuphålan gick uppmuntrande nog bättre än förväntat och vi hade snart lodat upp ett fint område där den djupa delen sluttade upp lite lagom mot några stenar. Spöna sattes ut över djup mellan 3 och 8 meter. Innan dagen var slut kunde vi konstatera två potentiella gösfäll på de lite grundare spöna samt 1,5 landade gäddor på spöna som fiskade över djupare vatten. Den halva gäddan var delvis uppe ur hålet när tafsen small, så det är svårt att veta hur man ska räkna den.

Fryken
Andra passet var på Fryken och återigen var Adam fiskekompis. Ambitionen var att fånga en sjukt stor ismetegös. Valet föll på Fryken trots att det finns massor av sjöar närmare. Många av dem är nog dessutom betydligt lättare att ismeta på. Fryken är inte känd som en sprättlätt vintersjö (tre gösar fångade på ismete någonsin mig veterligen). Valet av sjö kan därför te sig lite märkligt, men ska ska nog analyseras i ljuset av den urgamla regeln att det liksom inte riktigt varit helg om man inte har i alla fall 30 mil på tripmätaren innan söndagskvällen.

Ismete är nog så svårt när isen är tjock, snön ligger djup och minusgraderna är många, att ge sig på Fryken är onödigt optimistiskt. Samtidigt måste man ju ha ambitioner som arbetarparadiset nordkoreas ledare envist upprepar inför eventuell krigsförklaringen mot resten av världen.

På fryken gick det inte lika lätt att loda upp rätt kant. Det är skrämmande lätt att gå vilse på isen utan ekolod och gps. Efter många 200 hål i halvmetertjock is hittade vi ungefär dit vi ville. Vi hade 10 meter i innersta hålet och 20 meter i yttersta. Avståndet mellan de båda blev nästan kikarlångt, men att det är svårt att se vipporna på fryken gör inte så mycket eftersom det ändå aldrig hugger.

Vi firade ner mörtarna till lite olika djup men behöll de flesta relativt nära iskanten. De få gösarna som fångats vintertid på fryken och fler gösar på andra likande sjöar indikerar att det brukar kunna vara ett gångbart djup. Under dagen kunde vi summera in 3 gäddor och 3 missade fiskar, samtliga hugg någon eller några meter under iskanten. Gäddorna var av mindre modell runt 2-3 kg. Om man räknar antalet kontakter så var det trots det knapra resultatet ett av de bättre ismetepassen på Fryken :)  Fisket dog av under eftermiddagen och vi fick nöja oss med att njuta av ismetelivet i snålblåsten ätandes på falukorvsmackor med iskristaller.

Har ingen bild från fiskepassen, så jag skickar med en bild på min och Moas katt istället. Han heter Frank och är i regel rätt avslappnad.