Förrådsrensning

Sälja saker

Det här inlägget känns väldigt främmande för mig, jag bryter ny mark. Det handlar nämligen om att sälja saker. Jag är en stark anhängare till att köpa grejer, framförallt fiskegrejer eller enbart fiskegrejer kanske man borde säga. Saker som inte är fiskegrejer, tex kläder, möbler eller badrumsrelaterade attiraljer är helt värdelöst att köpa och leder snarare till depression än euforisk lycka.

Det känns konstigt att lägga ut fiskegrejer till försäljning, lite som ett steg bakåt. Även om det är ganska tydligt att jag inte kommer behöva en autopilot till wirestyrning när jag sedan några år tillbaka har en hydralstyrning, så går det ju inte att komma ifrån att en försäljning tar mig något steg längre ifrån en vinst i mest-grejer-när-man-dör-vinner-tävlingen. Det är bondegenerna som gör det.  

Även några oanvända spön har åkt ut till försäljning. Att de är just oanvända efter några kan säkert ses som en försiktig indikation på att de inte är det mest livsnödvändiga som återfinns i mina ägor. Kanske är det så att det räcker med fyra 8-9fots spön som är klassade sisådär 10-30 gram. Spö nummer sex och sju i samma klass innebär nödvändigtvis inte någon väsentlig förändring av livskvaliten. Men det känns ändå inte rätt att sälja dem. 

Annonserna finns att finna här och innefattar en autopilot, 3 spön och 2 rullar. Förmodligen dyker det upp mer grejer inom kort.

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=545097 

Senaste fisketuren

Årets sista gäddtur? 

Har inte fiskat så mycket sedan Mellerud. La två dagar i Fryken tillsammans med Retardoz förra helgen. En tillställning som var otroligt blöt på det tråkiga sättet. Kopiöst mycket regn gjorde Anders blöt och förkyld och avsaknaden av gäddor var såpass frustrerande att beslutet att ställa in gäddwobblerna för säsongen togs med så starka ord att det beslutet får anses oåterkalleligt. Det enda positiva i sammanhanget var att vi ägde karpkraft, som förvisso bara hade en båt, och de åkte in när det regnade, men jäklar i min lilla låda va vi ägde dem.  

Kommande fisketuren

Nu till helgen är det tänkt att det ska bli en Vänertur. Ska gå in i depån med båten på fredageftermiddag och fixa till lite bränsleslangar, bottenpluggar och bromsar på kärran. Förhoppningsvis ska allt vara fit for fight på lördag. Som vanligt är man ute i god tid. 

Med på fisketuren ska den föredetta storfiskaren, numera jägaren Don Joan. Jonatan har lite i smyg konverterat till jägare på äldre dar, det ska bli intressant och se hur långt infektionen har hunnit sprida sig.  

Nordisk Mästare !?

Sunnanåträffen:

Nordisk Mästare låter kanske häftigare än det egentligen är, av de 58 båtar som deltog var några enstaka från Norge och jag tyckte mig urskilja lite lite danska på VHF:en och misstänker därför att även Danmark var representerade i övrigt var det nog mest Svenska båtar.

Torsdag:
Klockan 08:30 anlände jag till Sunnanå hamn där Adam väntade. Han hade spenderat den minusgradiga natten i båten efter onsdagens testfiske, naturligtvis utan värmare. Han såg därför lite frusen ut när han nöjt visade att ha redan skiftat alla wobbler mot fina löjskallar när jag anlände. Det var bara att skifta om igen för jag hade glömt allt vad betesfisk heter. När vi kom utanför farleden möttes vi av en ganska trist motsjö. Vi bestämde oss för att bespara den stackars HT-båten och oss själva en smärtsam färd och sjösatte våra wobbler ganska direkt utanför farleden istället för att fortsätta mot tilltänkta megrund 9 distans ut. Efter en stund såg vi ett stort måsdyk längre söderut och åkte dit. Där krokade vi ganska snabbt en öring på runt 62 cm (oblyad tomic 4, 103) , bommade ett hugg på en blå strike pro och fick en lax på dryga 65 (Oblyad Bomber 15a silver sal25), båda fick gå på återväxt. Vi konstaterade att här fanns det fisk och lämnade området för att inte i onödan slita på det inför tävlingen. Det slutade blåsa under eftermiddagen så vi beslut att plocka in spöna och åka ut till Megrund och prova. Väl där han vi knappt sätta alla spöna innan ett djupriggspö med en Nothern king i frog färg löste ut på 55 fot och en lax på ca 70 cm hälsade på i båten innan den återfick friheten. Strax därefter bommade vi ett hugg på en sked på 45 fot, sen fick vi en öring strax under 60 på en tomic 103. Här fanns också fisk kunde vi konstatera innan vi åkte tillbaka in mot hamnen.

I hamnen jämförde vi punkter med Dilen som haft riktigt bra träningsfiskat och landat 4 fina laxar (70-85 cm) och en vild runt fem kilo. Området där de fått sina fiskar och det första området vi hittade låg nära varandra och indikerade att det nog inte var något dumt ställe.

Fredag:

Innan starten hade vi mycket stor beslutsångest vart vi skulle åka. Megrundet hägrade och lockade med ensamhet på nästintill norrländsk nivå jämfört med den förmodade trängseln i måsdyken söderut. Vi blev båda lite förvånade när vi hörde oss välja trängsel och satte full fart mot gårdagens bästeställe. Vi sjösatte 8 löjor som vi fått från Team Wikström och säkrade upp med en tomic 4 tum och en bomber 15a. I Mellerud fiskar man tydligen mest med Wobbler och vi ville inte helt stänga den dörren utan smög ut två wobbler i start tian. Vi valde att fiska löjorna förhållandevis fort, ca 2,5 knop. Bl.a VK-Skallar går alldeles utmärkt att fiska så fort om de tacklas rätt (något av de översta hålen eller på mitten, gärna i kombination med lite större löjor), även skallar som Anchovy minnow fungerar bra i högre farter men förutsätter att man gör ett nytt hål högre upp på skallen. Vid första vändan över gårdagens punkt såg vi flera fiskar jaga i Ytan och snart kom även måsarna igång och började dyka. När måsaktiviteten ökade började det dyka allt fler båtar. Att vända runt blev lite krångligare då trängseln ökade. Det blev lite som att åka i rondell, det gällde att komma in från rätt håll. Vi trixar oss mellan båtarna och det hela förflyter ändå relativt smärtfritt. Av någon anledning är det ofta lättare att trängas på västra sidan Vänern än på östra. Kanske är Dalslänningar och Värmläningar helt enkelt mer väluppfostrade än folkslagen i Öster.

Ett av ytspöna fladdrar till och löser ut, jag får tag i spöt och vevar snabbt in löslina.  Något har fattat tycke för en Löja fiskad i VK-skalle (cromad med blårygg) bakom 20 gram bly.  Fisken följer med ganska snällt och vi bestämmer oss för att vi inte behöver veva upp någon djuprigg för att landa den, den är nog inte speciellt stor. Vi flyttar alla djupriggsspön till den sida dit laxen inte verkar simma. Laxen väljer då naturligtvis att hastigt byta riktning och helt plötsligt dyker en ganska imponerande laxsida upp bland alla djupriggsspön. Adam och jag bryter ut i ett unisont "oj jävlar". Laxen är inte alls sådär lätthanterligt liten som vi hade tänkt. Jag förbereder mig mentalt på att det här kommer alldeles säkert gå åt hellvete, Lyckligtvis underskattar Laxen sina chanser att komma ur situationen och Adam kan utan någon större dramatik sluta håvnätet kring en lax på 8410 gram, en ruskigt bra start på tävlingen.

Nästa hugg faller för en Tomic 103 4 tum, en öring på ca 60 - 65 cm lossnar precis bredvid håven. Vi snurrar vidare i området där måsarna fortsätter dyka uppmuntrande och då och då visar sig jagande fiskar.  Adam byter ut en av våra Wobbler mot en 9 cm Strike Pro i sal7, den hinner inte gå många minuter innan en lax på dryga fyra kg fattar tycke för strike-pron. Jag vill inte vara sämre utan hänger på en likadan på min sida. Efter någon halvtimme hugger en lax på dryga 5 kg på strike-pron på min sida. Ungefär samtidigt får vi en förliten lax på en klar Vk skalle med grön buk. När vi sätta i en ny löja inser vi att vi har kraftig löjbrist. Team wikström sponsrade med löjor, men i morgonens stress blev tre påsar löjor i praktiken ett paket löjor (10 st) och två paket små norsar som inte alls funkar i stora VK-skallar i de farterna. Vi är inte dom som är dom utan börjar helt enkelt återanvända löjorna, halvmosade löjor proppas tillbaka i skallarna. De finska löjproffesorerna skulle vifta frenetiskt med kniven om de såg vad vi höll på med.

Vi fortsätter snurra i området där måsarna dyker oavbrutet. Båtarna kring oss håvar lite fiskar. Trängseln gör att vi ibland ser huggen som de andra båtarna har innan de själva gör det, ganska kul att se folk mysa i kabinen lyckligt omedvetna om att ett spö står kraftigt böjt på taket:) Mitt inne i den värsta trängseln får vi ett hugg, ett ganska mesigt hugg. Jag anar snart odåd då linan pekar rakt upp och snart står det klart att vi har fångat en mås. Jag hatar fåglar, fåglar är nästintill en fobi. Mitt förslag är alltid att sänka ner dom på djupriggen tills de lugnar ner sig, men lyckligtvis har det alltid funnits händigare fiskare ombord som kunnat kroka loss måsarna de gångerna de huggit, så ännu har jag inte behövt fira ner någon. Efter hand blir antalet båtar något färre och vi kan börja fiska lite effektivare.

Fisk nummer fyra faller för en VK skalle i silver crome och blå rygg bakom 20 gram bly och väger dryga sex kg. En "ny" löja med tarmarna utanför sätts in i skallen och vi skickar ut den igen. Vi vänder in över lite grundare områden och får ett tokhugg på tarm-löjan. Fisken rusar flera gånger och vill inte ge sig frivilligt. När den närmar sig går den djuuupt och hamnar efter ett tag framför båten på 6-7 meters djup, alltid lite annorlunda att drilla en fisk som finns framför båten. Håvningen går bra och vi har en öring på 6690 i båten.

Vi konstaterar att det här går osedvanligt bra, Mellerud är verkligen inte Hammarö, här skulle man bo. Vi riggar ut betena igen och hänger på fler vk-skallar  i silvercrome med blåliknande rygg (4 stycken på slutet) samtliga skallar armerade med tarm-löjor som saknar diverse mer eller mindre väsentliga delar.

Full pott ! 
Med dryga två timmar kvar hugger en riktigt kantboll i form av en fisk på 62 cm (fisk under 62 cm vägs inte in). Precis på punkten där den stora öringen högg, även den föll för en VK-skalle i samma färg med en tarm-löja och 20 gram.  Vi konstaterar att vi redan haft osannolikt flyt och att vi rimligtvis inte borde få en sjunde godkänd fisk, vi behåller därför fisken och hoppas på att den håller 62 cm i hamn, river grejerna och åker in knappa två timmar innan tävlingstidens slut.

 Jag har försökt hitta en bild på skallarna vi fick bäst på, men inte riktigt hittat rätt. Det kan iofs mycket väl ha att göra med att jag är lite lätt färgblind, en egenskap som inte underlättar när det gäller att redogöra för vad det nappat på. Kanske kan det vara en äldre modell som inte finns kvar i produktion. Enligt min mer färgbegåvade flickvän är skallarna mer blå än de på bilden. Skallarna ser i alla fall ut ungefär såhär:
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=237
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=510

http://www.olssonsfiske.se/strikepro--9cm8g-c07-p-6839-c-854.aspx Strike-pron som fångade fisk

Vid invägningen stod det klart att våran kantboll inte gick in i tävlingen då den mättes till 61,5 cm. Våra fem andra fiskar vägs in och väger tillsammans 31 kg, vilket räcker till en första plats med      9 kg marginal till tvåan inför dag två.

Dag två blåser bort och det gör även dag tre vilket gör att vi står som totalsegrare när tävlingen blåses av på lördag kväll. Fränt :) Vi vill tacka Team Wikström för att vi fick snika på deras boende, deras frukost, deras kaffe, deras löjor och inte minst att de kunde tänka sig att släppa titeln redan efter ett år.

Gäddfestivalen 2012

http://www.teamel-gegoteborg.se/34523131 Video av starten filmad av Team Galten.

Då var det klart, tävlingarnas tävling är nu avslutat för det här året. 141 startande team var vi, vilket tråkigt nog betyder att trenden där vi tappar några båtar varje år tycks intakt. För några år sedan var 170-180 båtar snarare regel än undantag. En positiv trend i den negativa trenden är att fler och fler väljer att fiska i Catch and Release klassen. I år var vi för första året fler som fiskade C/R än "vanliga" klassen. Lite snopet kanske att personer som vanligtvis predikar C/R ganska högljutt väljer att "spara" några sekunder genom att klubba fiskarna istället för att fota dem. Att lite taktiskt justera sin ideologi när det kan tänkas öka möjligheten att vinna priser och prestige börjar lukta skenhelighet på hög nivå, dubbelmoral väl i klass med högt uppsatta socialdemokrater i deklarationstider. Fast helt säker på sitt val av klubba fisk verkade inte alla vara då det förekom att man vägde in sina döda gäddor levande. Om man ändå inte tänker avliva fisken borde C/R klassen te sig som ett ganska givet val.

Lördagen:
Jag fiskade traditionsenligt med bärgar-Tobbe från Mariestad, förra året kom vi fyra och året innan det sjua. I år sa vi lite kaxigt till varandra att vi skulle försöka avancera upp en placering och bli trea. Fast jag tror vi hade en tyst överenskommelse om att vi vore riktigt nöjda med topp tio. Taktiken gick i vanlig ordning ut på att åka långt fort och försöka åstadkomma stordåd på favoritgrunden innan de blev för sönderkörda av andra båtar. Det börjar bli mer och mer tydligt att fler tänker ungefär så, längst bort blir något av en naturlig samlingspunkt för oss som helst skulle vilja åka lite längre. Smartare är kanske att åka nästan längst bort om det lite båtar som är målsättningen.

En kul personlig tävlingsbild på helgens första gädda

Strax efter 11.00 gick vi upp på favoritgrundet,och fem minuter senare hade vi landat två gäddor. Båda föll för en Salmo withefish 18 cm FT, vi hänge på en till likadan och fortsatte. Båten vändes så snart vi fick möjlighet och vi gick över grundet igen, men några fler gäddor hittade i alla fall inte vi. Vi åkte över till andra sidan sjön men lyckades inte hitta något huggvillig fisk där. Under dagen höll vi ögonen på ett annat grund där vi såg att det inte var så mycket båtar, så vi satte kurs dit. Om man siktar ordentligt så går det att kryssa mellan land och själva grundet. Sedan jag bytte GPS för nått år sedan har de punkterna försvunnit och några nya hade jag inte lagt in. När vi gled igenom första gången fastnade innersidan stenhårt i botten. Två beten gick förlorde, varav en var min sista stora yuzurie och den andra en Witefish 18cm FT. Som plåster på såret fick vi lyckligtvis dagens tredje gädda när vi gled av grundområdet. Gäddan föll för en egenhändigt gul/orange målad 6tums tomic. Vi tog sats och försökte igen, den här gången lite mer åt öster. Två nya beten åt helvete, den här gången på yttersidan.  Borta var tomicen som vi fick gäddan på, och den andra Whitefishen.

Inför tredje vändan var det i alla fall ganska tydligt att mitten återfanns någonstans mellan våra steck.  Fler skrikiga Tomic 6tum hängdes på innan vi åkte igenom en gång till, vi åkte rakt på ett dubbelhugg, båda på tomic 6tum. Nu var vi på gång ! Vi vände igen och lyckades köra på ännu en gädda även den på tomic 6tum. Sen slutade det nappa och det började dyka upp allt fler båtar som sett hur vi panikartat vevat med spön och håvar bland gäddor och bottennapp.Vi flyttade oss därifrån men dagens fisketid var snart slut och vi fick veva in grejerna och köra mot hamnen.

Efter dag ett låg vi på en sjunde plats med totalt ca 13 kg fördelat på 6 gäddor mellan 55 och 73 cm.

Söndagen:
- Får vi bara nått idag så borde vi hålla vår placering, och nått ska väll inte vara så svårt att få. Konstaterade jag med nästintill en storfräsares självförtroende samtidigt som jag tuggade i mig hamburgerfrukosten och letade febrilt efter firetiger whitefishar bland de försäljare som fanns på tävlingsområdet. Vi hittade inga.

Starten gick och vi satte full fart mot favoritgrundet. När vi kom fram såg vi att någon lokal förmåga bestämt sig för att pimpla abborre mitt på "vårt" grund. Likt surkål på en bratwurst blockerade han effektivt våra möjligheter att ta del av godsakerna där under, det gick inte att få någon riktig träff på grundet när han var där. Vi cirklade runt lite i utkanterna men inte ett hugg, vi testade gårdagens bästa grund istället men där fanns inte heller nått att hämta. Taktikbytet var ett faktum.  Vi rev grejerna och spurtade ner någon sjömil och sjösatte grejerna utanför Västra Ämtervik.

Att fiska pelagiskt på en tävling kan vara väldigt väldigt effektivt. Gäddorna har en betydligt högre medelvikt och många gånger kan man få flera stycken hyfsade på kort tid om man prickar en het fläck och period. Att fiska pelagiskt kan också vara helt jävla hopplöst. Söndagen den 30 september skulle visa sig vara en sån helt jävla hopplös dag. Det är ganska svårt att på förhand förutspå om gäddorna kommer hugga 500 meter till vänster, eller 500 meter till höger. Kompisbåtarna runt omkring fick lite gäddorna då och då, men vi lyckades att med beundransvärd precision köra sicksack mellan gäddorna. Det är fantastiskt frustrerande att fiska bredvid folk som får fisk när man själv inte får något.

Wobblerna byttes ut gång på gång i takt med att huggen uteblev men det hjälpte föga. Med lite god vilja skulle det gå att påstå att vi möjligtvis haft ett hugg någon gång under dagen då det fanns lite bitmärken i en wobbler som troligtvis inte fanns där tidigare. Närmare än så kom vi inte, Söndagen var inte var dag och vi föll som en sten i resultatlistan

När resultatlistan var färdig så hämnade vi på en 22 plats och var lite deppiga. Det finns i och för sig värre saker än att sluta 22a, men frågan är om det finns värre saker än att förlora med två placeringar mot Värmlandsmos :) Tråkigt att inte få något när vi var med i matchen efter första dagen. En 5 kg gädda hade tagit oss till topp 10.

Vann gjorde Team Eka från Karlskoga, två blev Team Lysvik och trea blev inga mindre än 73:orna från Kil med Stefan Karlsson i spetsen. Grattis ! :)  Kul med nya vinnare också, Pike 2000 fanns i ledning efter första dagen och historien såg ut att återupprepa sig. En segare dag på grunden samtidigt som det (för en del i alla fall) nappade ute på frivattnet gjorde att det inte riktigt gick att hålla ifrån och de hamnade på en 5 eller 6 plats.

 Helgens tredjepristagare inför starten på Lördag. På bilden ödmjukt omedveten om att han snart kommer sopa banan med          98 % av startfältet.

NM-nästa:
Nästa fisketillfälle torde bli i samband med Sunnanåträffen. Jag och Gjinger Kahn aka Adam Karlstad aka prinsen av lillaparis ställer upp. Vi har strategiskt nog bosatt oss med Team Dilén och förra årets vinnare Team Wikström och räknar kallt med att Jakob, Roger, Andreas och Hasse kommer avslöja alla sina bästa tips över ett flak ful-öl.

Regnbågsfiske !

Ibland behöver man åka på självförtroendefiske, bunkra lite hugg inför en förmodad mager höstsäsong. De sedan någon månad tillbaka fritt simmande regnbågarna i Västra Silen gav ett utmärkt tillfälle att bunkra hugg inför bistrare tider. Rapporterna talade om 10-50 fiskar per båt och dag, precis vad man behöver ibland.

Självaste Chifen Östlund tycktes också vara i behov av lite självförtroendefiske även om han skyllde på att det var hans son som ville drilla lite. Med varsin båt på släp åkte vi mot Bengtsfors för inköp av fiskekort och förhoppningen om att få närmare instruktioner om ungefär vart det var lämpligt att lägga i en båt. Kvinnan i kassan på Statoil tog rutinartat fram ett häfte fiskekort till Västra Silen så snart vi steg in på macken. Kanske var det de förväntansfulla aningens blodtörstiga blickarna som avslöjade oss.

Östlund nöjde sig med att köpa ett fiskekort och kunde därmed fiska med fyra spön. Kanske var det den gamla flugfiskaren i honom som tittade fram och förnuftigt förklarade att 4 spön förmodligen räcker i en sjö full med regnbåge. Själv har jag mer värmländska gener än så och köpte därför två kort för totalt 8 spön. Statoiltjejen tittade skeptisk på mig, jag ursäktade mig med att ett av korten naturligtvis var till Moa. Hennes första fiskekort förövrigt, något av en milstople som naturligtvis kommer firas med pompa och ståt så snart tillfälle ges.

Efter lite förvirrad navigering på en grusväg hittade vi till rampen och kunde traila i båtarna. Jag vet i ärlighetens namn fortfarande inte riktigt vart vi var, men rampen ligger väldigt nära Silverlake camping i Västra Silens södra ände. Efter att vi vält i båten kunde vi försiktigt kryssa ut bland stenarna (viss försiktighet rekommenderas då det finns mycket sten på lagom propeller djup).  Moa tittar förvånat på mig när vi slår av på gasen efter 5-10 minuter. Detta beteende hade hon aldrig sett förut. Skulle vi inte åka till andra änden av sjön innan vi började fiska ? I vanliga fall tenderar det att bli så, den naturliga känslan är att åka så långt bort det bara går, första stället längst bort är naturligtvis bästa stället. Den här gången fick vi dock tydliga indikationer i form av trasiga odlingskassar, hoppande regnbågar och en hel hög med lokala förmågor att vi nog inte behövde åka till andra änden av sjön, hur konstigt det än kändes att stanna innan bränslemätaren börjar röra sig.

Vi sjösatte våra spön och jag kunde med viss besvikelse konstatera att vi lyckats sjösätta alla 8 utan att få ett enda hugg. Båtarna runt oss som körde något enstaka spö rakt bakom båten hade redan börjat dra fisk. Alla förutsättningar var nu uppfyllda för en totalflopp. Vi hade höga förväntningar, vi hade åkt långt, vi verkade ha störst båt (känslan av att uppfattas som storfräsare är hemsk) och vi hade utmärkt oss genom att köpa två fiskekort. I huvudet spelades pinsamma scener upp där vi var tvungna att berätta för folk i 4 meters båtar att vi hade något färre än deras 50 fiskar, vi hade nämligen fått 0.

Första hugget var därför en befrielse, en 2 kg regnbåge bröt de negativa tankegångarna och när den högg verkar startskottet för resten av bågarna ha gått. Huggen kom allt mer frekvent. Dubbelhugg blev trippelhugg och ett tag hade vi bara ett spö i vattnet... Vi gled förbi en båt där en gubbe stod och kastade, jag drillade en fisk och fick min paravan lite  väl nära då styrandet inte fick högsta prioritet. Då högg det på tre spön till och det hoppade regnbågar överallt och spön flyttades runt i hållarna på båten i ett försöka att undvika det värsta trasslet. Han tittade på mig med gamla skeptiska ögon och fick förmodligen sin bild av det där trollingfisket bekräftat.  Det började gå upp för oss att 4 spön nog hade räckt alldeles utmärkt.

Moa såg ut att trivas, det här med att få mer än ett hugg om dagen var även det en upplevelse helt olik tidigare fisketurer. Fiskarna högg på det mesta, men bäst gick små 6-7 cm yuzuri i ytan i blå silver (de går sjukt ytligt tror jag, förmodligen knappt en meter) Bomber 14a stensson och glittriga tomic 3 tum, alla fiskade i ytan. Vi körde nått djupriggsspö också men hade knappt en stöt på dem. Regnbågarna verkade bo lite på samma ställe, eller i alla fall många av de som var intresserade av att hugga verkade hålla till på ungefär samma ställe. Det lönade sig helt klart att börja vända runt så snart det nappat några bågar.

Fräsarfrys.

Timmarna gick och igloon började bli sådär storfräsar-full. Det är nått visst med att ha en stor hög med fisk i båten. På nått stenåldersvis känner man sig väldigt nöjd.  När gäddtrollingtävlingarna blivit Catch and Release så händer knappt fiskhögarna längre,  man tar därför tacksamt emot möjligheten att få bygga en rejäl hög med fisk, samtidigt som högen kan byggas under vackra ledord som "fiskevård". Får regnbågarna gå kvar i sjön finns ju snart inte en enda grankotte, cigarettfimp eller något annat flytande objekt kvar att äta för den lokala öringstammen.  

När klockan slog 14:00 och vi fiskat i 4 timmar insåg vi att vi nu hade mer regnbågar än vi borde och att vi nog borde åka hem. Vi vände kursen hemåt och började i smyg släppa tillbaka regnbågar som högg på vägen till rampen.

När vi kom hem hade Jonny byggt ett rensbord av ypperlig kvalitet byggt på en stabil grund av pallgafflar  toppat med en spånskiva. Han har bondegener och blir naturligtvis glad när det finns  väldigt mycket av något (se på bilden hur han lyser upp).  När filéandet var klart kunde vi konstatera att vi plockat upp 37 fiskar...

Det var nog bra att vi inte tagit upp de sista.

Nu stundar Gäddfestivalen i Fryken:) Vi borde ha goda möjligheter att härda ut den vanligtvis allt annat än huggintensiva helgen eftersom vi nu bunkrat upp massor av hugg i sinnet.

Gäddfestival !

Gäddfestival:

Mycket kan man glömma. Tex kan man glömma att uppdatera sin blogg i några månader, man kan glömma att besiktiga sin båtkärra, man kan glömma årsdagar och planera in fisketävlingar osv osv. Allt detta är mänskligt och med tiden förhoppningsvis även förlåtet.

Men för sjutton gubbar, se nu till att inte glömma att anmäla er till Gäddfestivalen i Fryken den 29-30 September. Fantastiska arrangörer utlovar en fenomenal festival med lika lite fisk och lika trevlig stämning som det brukar vara.

Ett mäktigt prisbord står på spel. Historien visar att precis vem som helst vinna. Senaste åren verkar det iofs lite som att man ska komma från Örebro för att vinna, Pike 2000 börjar få en minst sagt imponerande svit förstaplatser (4 ?). Själv har jag numera bosatt mig i Örebro och hoppas att det hjälper.

Örebro:

Det är förövrigt lite bosättningen i Örebros fel att uppdateringarna på bloggen uteblivit. Jag har nämligen köpt en lägenhet och flyttat till staden i fråga. Av någon för mig såhär i efterhand helt outgrundlig anledning köpte jag en lägenhet med visst renoveringsbehov. Beslutet är konstigt därför att jag hatar att renovera saker. Inställningen är ömsesidigt då saker hatar att bli renoverade av mig. Saker visar ofta sitt missnöje genom att bli mer trasiga efter än innan renoveringen. Den andra anledningen som gör beslutet en smula märkligt är att jag hatar krångel, krångel uppstår alltid vid renovering. Väljer man att renovera själv blir det krångel. Om man istället använder sig av profesionella hantverkare, ja, då får man tillsynes ännu mera krångel. 

Som tafatt kontorsarbetare får man helt enkelt välja vilket sorts krångel man vill ha, endera accepterar man många helt tejpbaserade lösningar, måttligt mönsteranpassade tapeter, halvtaskig penselteknik, elstötar och en konstant brist på rätt verktyg och kunnande. Eller så lägger man motsvarande energi på att med en dåres envishet ringa hantverkare och återigen be om den redan två veckor försenade offerten, ringa hanverkare och påpeka att han faktiskt inte har ringt upp den här veckan heller. Ringa hantverkare och på ett väluppfostrat och vänligt sätt påpeka att arbetet nu dragit över tiden med flera hundra procent och att det nu vore bra om vi kunde runda av det hela. (vis av erfarenhet kan jag nu konstatera att det där med vänligt är helt fel sätt i hantverkarbranschen, blottar man svaghet åker kaffebryggaren på och det börjar dyka upp mystiska saker som ger en allt mer sporadisk närvaro i mitt vardagsrum) . Väljer man hantverkaralternativet får man även tillfälle att testa vänskapskretsens tålamod till bristningsgränsen genom att låta några dagars övernattning utvecklas till en flera veckor lång våldgästning.   

Nästa vecka börjar badrumsrenoveringen (påstås det i alla fall). Jag försöker gå in med inställningen att det kommer krångla och därmed vara mentalt förberedd, men jag får ont i huvudet när jag försöker förbereda mig på allt krångel. Det är lite som att tänka på hur mycket universum det finns, om universum har något slut och i så fall var slutet finns. Jag tror nämligen att det kommer skapas ungefär lika mycket krångel som det finns universum innan tre hantverkare (vvs, snickare, kakel) skapat ett fungerande badrum. 

Fiskesummering:

Fiskat har jag gjort lite, men sommarens och höstens resultat är till och med sämre än vårens, och då var våren ändå mycket sämre än vanligt. Jag hoppas att allt vänder lagom till Gäddfestivalen. Innan dess hoppas jag även hinna med en självförtroendeförstärkande tur till västra silens regnbågar.

Katastrofal Vänersäsong, Hasslö och fullbordad Hatrick

Först får jag tacka Moa för den nya Bloggdesignen, Sånt händer när man inte uppdaterar i tid. Dåligt med uppdateringar innebär inte nödvändigtvis dåligt med fisketurer. I det här fallet är det snarare fisken som varit den felande länken. Jag behöver titta ganska långt bak i min karriär för att hitta en period där så mycket fiske resulterat i så lite fisk. Jag kan även skylla lite på att jag börjat jobba i Örebro, det tar en del tid att pendla fram och tillbaka 11 mil enkel resa. Det känns märkligt och ovant att arbetsdagarna snart är lika långa som en kortare fiskedag.

Påsk:
Säsongen började med en påskfisketur, jag och Don Joan skulle fiska över påsk, totalt 3 dagar var inplanerade. Väderprognoserna vittnade om en stark nordöstlig vind kvällen innan avfärd. Vindar på 10-15 sekundmeter utlovades större delen av dagen. Om fullständig sinnesnärvaro hade infunnit sig hade vi blåst av det hela, men nu var vi fiskesugna och är man fiskesugen fokuserar man på att hitta lösningar. Vi gjorde en klassiker, vi tänkte lä. Om det blåser från nordöst, då kan man fiska utanför Kristinehamn även om det blåser 15 sekundmeter. Vi tog en liten sovmorgon och hyfsat hoppfulla trailade vi mot Kristinehamn. På sjön möttes vi av ett imponerande intensivt snöoväder och vindar på runt 15 sekundmeter. Det förnuftiga rösten i mitt huvud tog mod till sig och började sakta men säkert fylla mitt huvud med "vad var det jag sa" tankar. Vädret var hemskt och vi frös. Vågorna var iofs hanterbara, det var den minimala sikten och den kraftiga blåsten som var tämligen hämmande för alla former av trollingsfiske. Det blåste så mycket så vi knappt kunde vända båten, trots max rattutslag så fick vi inte runt ekipaget, vi var tvungna att köra 4-5 knop för att kunna vända. Inte ett hugg hade vi heller... Senare under dagen blev vädret bättre, men det blev inte fisket. Vi gick i hamn i skymningen och förberedde oss på en natt i båten. Jag måste erkänna att tanken på att det kunde vara frost under påsk aldrig slog mig, då hade jag nog inte tyckt att det var värt dieselbesparingen att sova i båten.

När vi vaknade morgonen efter var kapellet fastfruset och på fönstren fanns ett nära på centimetertjock frost. Under tiden jag hoppade upp och ner på bryggan och lovade mig själv att inte sova i båt i minusgrader igen dök Fiskeguide Petter Larsson upp i rampen med en Mclay 720 HT, med fungerande värmare. Frosten på hans rutor smälte och kabinen såg mycket inbjudande ut.
Det var ett sånt där tillfälle då man önskade att man vore ett EU-land, helst ett sydeuropeiskt så man verkligen slapp tänka på det där med att utgifter och inkomster bör harmoniera något sånär. En Mclay med värmare vore fint att ha.... Vi huttrade lite och gav oss ut på sjön igen, nya jaktmarker skulle prövas. Det blåste på vägen ut och vi möttes av krabb sjö snett framifrån, vatten skvätte hejvilt. Eftersom det kom nytt vatten mest hela tiden så stöpte vi in det mesta av fiskeutrustningen och oss själva i ett härligt uppfriskande islager, vi fick gå över rullarna med verktyg för att knacka bort isen så det fick att släppa ut lina... Fisket var ungefär lika katastrof andra dagen, en för liten en vild och ett bomhugg. Vi surade lite på kvällen och konstaterade att det säkert var Kristinehamn det var fel på, nästa dag skulle det bli Askevik.

 I Askevik fanns stora delar av Finlands manliga befolkning. De såg sådär händiga och knivslagsmålsbenägna ut som bara finska män kan. Vi sjösatte bredvid dem och försökte smyga undan våra sovsäckar. Det var inget sånt sällskap där man vann respekt på att dela koj med sin fiskekamrat. När vi åkte ut mot dagens fiskeplats dök det upp en pilothouse full av hårda män jämsides. Vi höll masken och såg så hårda ut vi kunde, lite försent kunde vi konstatera att ett av våra spön stod kraftigt böjt bakåt. Ett bete hade fått tag i vattnet och 350 meter lina hade lämnat tekota rullen. Vi fick stanna och veva upp. Känslan var ungefär densamma som när jag körde av min trollingmast i en för låg bensinmack framför telias reparatörer för nått år sedan. Fisket denna tredje dag var i vilket fall något bättre, en större öring tappad vid håven, 2st 65 cm laxar, en vild, några små och någon bättre fisk tappad. Hoppet återvände lite.

Mer Vänern:
Jag gjorde fler turer på Vänern, men fångsten var magrare än Greklands skatteintäkter. Trots usla resultat i bagaget ställde Hajen och jag upp i Kinnekulleträffen, det måste ju vända nån gång var resonemanget. Det vände aldrig. Vi fiskade hela dag ett utan så mycket som ett napp, vi återvände till hamnen nedstämda och mentalt nedslagna. Efter power-pizza på kvällen samlade vi nytt mod och sjösatte en ny taktik dag två, det verkade lovande och vi öppnade hårt med en 65 öring på utlägg men sen var det slut på det roliga. Inga fler fiskar kunde landas. Efter Kinnekulleträffen försökte jag med Vänern ännu någon gång, men med ungefär samma deprimerande resultat...

Hasslö:
Rapporter om superfiske vid Hasslö (blekinge) började ringas in. Rapporterna toppades av Andreas Dilens megamegalax på 23,4 kg. Jag pratade med Don Jouan som inte var sen att haka på, vi skulle försöka fiska Östersjölaxar istället för vänerfiskar. Om det misslyckades så skulle det i alla fall vara roligt att fiska bom på ett nytt ställe, och vem vill inte missa chansen att få traila båt 37+37 mil för ett par fiskedagar. Ingen av oss hade varit vid Hasslö tidigare. Efter några samtal till folk i bekantskapskretsen hade vi en hyfsat uppfattning om vad vi gav oss in på, och ett antal waypoints att börja fisket på.

Vi anlände till Hasslö runt klockan 00.00 på lördagen, vi trixade lite och gick till Kojs. Några timmar sedan var klockan 04.00 och det var hög tid att gå upp. De första fiskeplatserna var bara några distans ut så trots det lite gungiga havet var vi snabbt på plats. Vi sjösatte en blandning skedar, mycket NK magnum, nk28, trophy spoon och lite ismo. VHF:radion skvallrade om att båtarna runt oss fångade en hel del fisk, eller så var det en båt som fångade all lax, alternativt rapporterade olika båtar om samma lax. Riktigt hur det stod till med den saken var omöjligt att förstå då alla som bor i Blekinge låter exakt likadant, typ som en lite bonnigare Jimmie Åkesson, utan mediaträning.

Vårt första hugg föll på en NK28 i frog färgen på sju meters djup, en lax på ca 7 kg gjorde oss sällskap i båten. Nästa hugg brände vi, det föll på en trophy spoon i frog på 19 meters djup. Även nästa hugg föll på samma spö, fisken verkade först liten men satte sedan iväg på en rejäl rusning. Vi stångades lite innan den på nytt simmade iväg, denna gång långt ut åt vänster. Efter att ha fightat fisken farligt nära paravanen ett tag så kunde jag pumpa den närmare båten. Vi lyckades håva den och fisken vägdes senare på land till 10,4 kg. Yes ! Målet med resan av uppfyllt. En 10 + lax från havet innebar att jag hade gjort en hattrick,  landat lax på över 10 kg i Vänern, Vättern och Östersjön.

Vättern 12060

Vi fick en 7 kg lax till innan huggruschen dog av lite, den högg på en NKmag emerald 14 meter ner på riggen. Först sent på eftermiddagen kom nästa hugg, en 6 kg lax som föll för en Grissly även den i frog fiskad via planer och 50 gram. Vi fiskade envist så länge vi vågade och vände mot hamnen först vid 22.00 när det började mörkna. Ett 15 timmarspass var till ända.

Vänern 10700

Nästa dag var vädret sämre och vågorna högre. Vi stampade oss ut vid 5 snåret på morgonen och fiskade fram till 15:00 då vi i egenskap    av arbetarklasshjältar var tvugna att ge oss för att inte vara helt döda på jobbet på tisdagen. Vi landade 2 laxar på måndagen, en på 5 kg och en på 7,  vi hann även med att tappa tre laxar. Samtliga laxhugg utom ett föll för beten på riggen. Ytfiske fungerade inte alls för oss.

Östersjön 10400

After work fiske på Vänern.

I tisdags, alltså för lite drygt en vecka sedan begick jag säsongspremiär på Vänern. Nerverna var som vanligt inför en premiär en aningens mer spända än normalt. Trollingfiske och alla dess komponenter (båt, båtmotor en miljon fiskegrejer samt en trailer och en bil) möjliggör en nästintill obegränsat spelplan för lagen om all jävlighet och farbror Newton.

Jag hade mina aningar om att det första problemet skulle uppstå i samband med att jag kopplade båten efter bilen. Detta då ett okänt fel resulterat i att min 1,9 tdi förvandlats till en 1,9 di, dvs turbon har tagit semester. Jag har själv aldrig kört någon av de gamla disel Mercor som tillverkade innan turbons intåg på bilmarknaden, men från vad jag har fått berättat för mig av skrockande bönder under vårbrukets kafferaster kan jag tänka mig att upplevelsen var ungefär den samma. Körkortsteorins uppmaning att "planera sin körning" får en helt ny innebörd när fordonet mer eller mindre saknar möjlighet att accelerera. Även lokalkännedom blir en framgångsfaktor vid omkörningar då man måste påbörja accelerationen långt innan den aktuella raksträckan blir synlig, eller ens syns på komunkartan.

Hur som helst så var det inte i egenskap av den mest självsäkra chauffören jag kopplade samman ekipaget och begav mig mot mandomsprovet, E20. 1an och 2an gick över förväntan och det var först vid 50 km och växel nummer tre som bilen minst sagt gick in i väggen och jag bromsade upp trafiken likt en söndagsåkande-gårdagens-wienerbröds-letande-pensionär i sin obehagligt välvårdade 242 L. Lyckligtvis kunde jag efter någon kilometer svänga av mot laxhall och ett lite lugnare trafikklimat.

Båten visade sig flyta, motorn visade sig starta, vinden la sig och solen värmde gott. Det var inte utan att man stormtrivdes redan vid rampen. Som vanligt när jag ska fiska laxar på våren ställdes jag inför problemet om vart man ska åka. Vårfisket är lurigt, enligt min erfarenhet så kan man endera åka aslångt och fiska kring områden där betesfiske och lax förväntas finnas kvar sen vintern, eller så kan man tuffa lite närmare land vid något område där man förväntar sig att vattnet har värmts upp snabbare. Beslutet att åka precis mitt emellan långt och kort kan därför lätt ifrågasättas såhär i efterhand, men i tisdags kändes det lagom. Nerverna höll helt enkelt inte när vattentempen sjönk allt mer på väg ut mot djupare områden Det slutade med att jag satte grejerna strax innan brommö nordväst. Ganska tidigt krokade jag i en för liten lax, den som föll för en löja i blå VK skalle bakom 15 gram bly, sedan blev det dött.

Jag beslöt mig för att börja fiska mig mot brommösund och lite varmare vatten. På vägen dit dunkade det till i ett djupriggspö på höger sida. Det var en vildlax som slukade en Tidan-nors i en guldfärgad anchovy krippled skalle fiskad på 12 meters djup. Jag började snurra i området som höll en del betsfisk men lyckades inte få någon mer fisk att hugga. Jag satte återigen kursen mot laxhall, jag var nästan framme då det rykte till bra i ett djupriggsspö, men fisken lossnade strax efter att jag greppat spöet. Den fisken nappade på en Ove-pimpad Krippledskalle med action disc på 8 meter.

Ungefär samtidigt som jag nådde brommösund började dagen ta slut (fiskade 14-20). Jag hann egentligen aldrig fiska av sundet utan kunde lite självkritiskt konstatera att jag transport-trollat bort större delen av dagen på ett ganska planlöst sätt, men det får man kanske göra när det är premiär.

Under påsk väntas fiskeäventyr. Vill sig vädret bra kan det bli en simrishamn-bornholm tur. Vill sig vädret halvbra kan det bli en vänersatsning, om vädret blir skit får det bli öringar på fryken. Blir vädret ännu värre än skit så får man väl äta ägg som en helt vanlig människa.