Sysslöshet och Arbete

Dagstemperaturer kring -20 sätter effektivt hinder ivägen för alla försök att engagera sig i en meningsfull fritid. Dagarna passerar, de glöms bort, och de förpackas ner i ett suddigt och detaljlöst förflutet som innefattar större delen av november och december... Nåväl, om cirkus 100 dagar kan det nog förväntas vända, de e snart gjort.

Har försökt mig på att ismete några gånger när temperaturen varit något mer human (och "fiskman?") Sånär på lite smågäddor har det varit ganska värdelöst, dvs det har varit ganska värdelöst. Kylan har dessutom gjort mörtarna smått apatiska. Vi har snittat 2-3 mörtar per stuga. I en av stugorna hade vi samma halvkilos gädda i tre gånger i rad, vi har nu omöjliggjort för gäddan att gå in en fjärde gång.

Kan förövrigt meddela att jag tagit det stora steget och avancerat upp i arbetarklassen. Kommer att börja jobba på Skatteverket i Mariestad från och med den 3 Januari. Kommer att arbeta med utomlandsbosatta med fastigheter i Sverige, så så länge ni inte bor utomlands med fastigheter i Sverige behöver ni inte oroa er för mig ;)

Skall titta på en lägenhet där nere i samband med jobbstarten och kommer med största sannolikhet att flytta ner. Det verkar alltså som att jag byter utgångshamn, börjar bli långt till skoghall och ännu längre till Åmål och Ekenäs. Nåväl, laxhall och Spiken är inte fy skam. Avståndet till Vättern kortas dessutom betydligt så Mariestad ska nog gå att överleva, dessutom är det riktigt nära till Olssonsfiske :)

Sist men inte minst önskar jag eventuella läsare god jul och gott nytt år :)

Förmodligen säsongens sista Vänertur

Trollingssäsongen var väll egentligen nästan över. Det sista hoppet om livet försvann när både Åmål och Lillängshamnen frös igen under samma djävulska natt. Under veckan som kom mjuknade vädret lite, både Åmål och Lillängshamnen gick upp igen. Man har ju mött ett och annat tåg genom åren när man jublande sprungit med med armarna över huvudet mot ljuset i tunneln. Därför var ja något skeptisk till nyheterna och anade att om inte kylan ställde till det, då kommer nog vinden, vargarna eller något annat otyg och gör det ofiskbart.

När klockan slog söndagkbäll tändes ändock ett hoppets ljus . Enligt Yr.no (Norskar är ju uppenbarligen bäst på Svenskt väder) kunde vi förvänta oss 2-6 sekundmeter och plusgrader större delen av dagen. Ett sånt här tillfälle gick inte att missa, framför oss fanns en lucka att lura vintern en sista gång. Jag slog en signal till Hajen som tyckte att det hela lät som en förträfflig ide. Vi valde att åka till Åmål med fokus på Tössekanten.

Vi lämnade Kil runt halv sju och trailade ner mot Åmål där vi möttes av en nyplogad och ny saltat/sandad ramp. Förträffligt! Väl på sjön kunde vi konstatera att det fanns viss risk att göra en i folkmun så kallad ”Titanic” (dvs köra på ett isflak). Utanför Fogden flöt en serie isbälten och försvårade trollingfisket avsevärt. Var det nu tåget skulle komma? Vi sickasackade oss igenom och kunde till vår förvåning och stora lättnad se att det blev allt glesare mellan isflaken på öppet vatten. Vi åkte ner mot metgrund och sjösatte våra prylar där. Efter att vi fått i nästan alla spön fick jag göra det alla kapten wannabes drömmer om: ställa sig och skrika ”ice berg ahead!”

Crescentens svar på Leonardo Dicapri, Hajen kunde snart konstatera att det huggit flera isflak på hans sida. Isflaks hugg påminner lite om göshugg. Vore det inte för det säregna visuella händelseförloppet där isflaket följer efter båten på ett stadigt avstånd skulle de vara lätta att förväxla. Man kan få isflak att släppa genom att ge slacklina och tokrycka några gånger. En väl intrimmad löja svarar dock dåligt på sådan behandling och bör riggas om...

Huggen uteblev, det snöade mest. Saker försvann under snön i båten. Vi började bli uppgivna, termospizzan var uppäten och det var slut på varma grejer. Baguetter var det enda som fanns kvar och de började få den där isglassliknande konsistensen man sällan eftersträvar när det gäller smörgåsar. Vi fiskade oss ner till djupskär men kunde inte hitta någon fisk alls att tala om. Det var bara isflak som högg och ekolodet visade upp en ganska fisktom undervattensvärd. Vi börjar bli lite uppgivna. Det enda som höll uppe humöret i båten var att radion behandlar ämnet Hajar som skrämmer slag på folk i Egyptien. Hajen gillar Hajradio.

Vi bestämde oss för att gå tillbaka mot metgrund där det i alla fall såg lite bättre ut på lodet. Vi fiskade oss dit och kunde konstatera att det fortfarande var lite mer betesfisk här. Måsarna cirkulerade området likt hungriga tanter cirkulerar den sista kakan på tebjudningen. Kanske fanns det bara en betesfisk kvar. Ingen av måsarna gjorde i sådana fall någon större ansats att fånga den . Utan nöjde sig med att på ett måsaktigt sätt försäkra sog om att ingen annan fick något heller. Det började blåsa och blev snart ganska kallt och bistert. Det var inte helt utan att jag ångrade vad jag satt på (som den katolska prästen sa?) för handskar.

När inget annat fungerade valde jag att ta till mitt säkraste och mest energieffektiva trick jag kan. Powernap tricket. Man kryper helt enkelt till kojs en stund och hoppas på att vakna av ett rulltjut. Tricket används med fördel när antalet fiskar är minst två. 10 minuter han jag vara borta, sen ropar Hajen fisk! Fisken bjuder inte upp till någon vidare fajt, vi överväger alternativet isflak. Det visar sig dock vara en lax vi fångat! Laxen föll för en löja i bästeskallen VK 102 eller 105 fiskad bakom 40 gram bly. Den visar sig tyvärr vara några millimeter för kort så någon nolla har vi inte suddat ut från dagens resultattavla.


Vi fiskar vidare och får snart ett mycket odramatiskt hugg. En fisk har fallit för en ljusblå UV VK skalle fiskad bakom 15 gram bly. Fisken ger upp direkt och bjuder upp till så lite motstånd att vi nästan förväntar oss att den ska se fransk ut. Snart ligger fisken som räddar namnet, äran och lyfter dagen i båten. Vi fiskar några minuter till men inser att vi nog bör ha lite ledljus om vi ska ta oss in till hamnen utan isflaks kollisioner. I hamn pratar vi med två andra båtar som upplevt en liknande dag. Ena båten har en 4 kg lax och den andra en för liten.

Skulle ha fiskat på tisdagen också men – 17 grader kändes kylslaget och vi somnade om. Trollingfisket är nog lagt på is nu. Blir till att försöka härda ut vintern genom det omständiga och eländiga substitut som kallas Ismete. Rekade lite isar idag. Glafsfjorde börjar närma sig gångbar i norra delarna. Runt tjuholmen och söder över var isen lika frånvarande som långsiktigheten i EU:s fiskepolitik.

Fruset i ramper, men öppet i fiskeaffärer.

Trailerlagning floppade lite. Vi skulle bytt varjar i samband med backar och hjullager men hade fått fel. Så nu har jag nya hjullager och nya backar men inga vajrar. Kanske inte så dumt iofs, lär ju inte behöva byta bromsbackar på ett tag i alla fall.

Det mesta i rampväg är nu fruset. Lillängshamnen är precis frusen. SSRS var ute och gjorde ett spår ut, men det går nog igen snart i dessa temperaturer. Lite snälla vindar och någon halvtimme med järnspettet ska så det inte vara helt ogörligt ta sig ut. Baggerud funkar att lägga i, men det kan ändra sig snabbt vid förändrade vindar, kan va bra att ha i åtanke...

Allt är dock inte fullständig misär, trots vedervärdigt klimat. Det går att shoppa sig lycklig. Jag rekomenderar Bosses marin och fritid som säljer ut bomber för 39-49 kr. Förvisso ganska utplockat. De säljer även ut lite demo riggar och ekolod till helt okay priser.

Möjlighet till att göra klipp finns även på EL-GE fiske i Kristinehamn. 50 % på rullar och spön och mellan 30 och 50 % på diverse beten. Bomber och Tomic för runt 60 kr tex, finns en del shysta färger kvar, framförallt på Tomicarna. Finns lite gäddwobbler i form av Svimm-whizz och ciscokid mm, även de 50% tror jag. Själv åkte jag dit på att bla köpa ett nytt haspelspö, ett Daiwa Powermesh 20-60 gram som kostat 1900 och nu gick att handla för 900 kr, som hittat. Tror det är rea på precis allt i butiken.

Treklubbskampen inställd.

Klubbkampen i morgon (lördag) är inställd pga eländig jävla vind. Inte helt otänkbart att vi gör ett försök att köra den nästa helg i samband med Grums Trolling Klubbs sista KM tävling. Långtidsprognoser lovar snällare väder då. Bara att hoppas ramperna inte fryser fullständigt. Information kommer!

Pajjad båtkärra...

Den konstanta uppförsbacken, den eviga motvinden, den ständiga motsjön, kalla det va ni vill, den har i varje fall gjort sig påmind igen. Båtkärran har rasat... Efter ett pizza stopp i Grums på väg hem från Åmål har tydligen bromsarna bestämt sig för att ligga på, därmed uppstod friktion.
Ett hjul hinner göra ganska många varv mellan Grums och Kil, även en till synes ganska mild friktion förorsakar värme i klass med ringhals. Hade man haft en vanlig bil hade man säkert märkt att det gick trögt, men nu åker man ju Audi ”durschprung zum teknik”. Kärran behöver knappt ha hjul med en sådan dragbil.

Igår var dagen D då skadorna skulle inspekteras. Jag är inte så bra på just konstruktioner, teknik och mekanik. Därför var min käre bror med, vi kompletterar varandra ganska bra. Jag har sönder saker och han lagar dem. När trumman demonterats var det dock smärtsamt uppenbart även för enkel speleman som mig själv, något stod inte rätt till. Det ramlade ut massa broms och trumrelaterat material. Hjullagren glappade nått djävulskt efter att ha blivit kokta i sitt eget fett.

Därmed fastställdes att kärran numera är tämligen immobil. En trailerburen båt som inte går att flytta på är föga underhållande som ägodel. Som bonus kan tillskrivas det faktum att den står på en gräsmatta i snön, det väntas dessutom mycket mer snö. Bra utgångsläge för att fixa till ett bromssystem.

Får bli till att köpa reservdelar, tjata till sig assistans och inte minst, skotta snö. Tills dess står jag fast på land, ett obehagligt ställe att tillbringa för många dagar i sträck.

Jag avslutar med att länka till min favoritlag, den enda realistiska formuleringen av förväntningar inom fiskesfären, och förmodligen även resten av världen.
http://sv.wikiquote.org/wiki/Murphys_lag

Vänerpremiär:

Här kommer en resumé från de senaste vänerturerna. De äldsta börjar bli lite inaktuella kanske:)´Den 24 oktober begicks i alla fall Vänerpremiär. Egentligen var det inte den riktiga vänerpremiären, den skedde utanför härö några veckor tidigare och resulterade i en 5 kg lax, en för liten och nått bomhugg. Egentligen var inte det hellre den riktiga vänerpremiären. Den riktiga premiären skedde utanför åmål i september. Då kastade Adam och jag oss förhastat ut på ett mycket vågigt Vänern. Vi gick en serie abborrar, en gädda och inte att förglömma, en Id.

Den 24 oktober slöt Don joan upp på en tvådagars tur på dalbosjön Vi bestämde oss för att bo ibåten, kan vara lite småkyligt såhär på höstkanten men det är inget som inte lite levandeljus och en varm sovsäck rår på.

Dag 1:

Det var inte helt utan förväntningar vi raceade igenom farleden och tog sikte mot den tilltänkta fiskeplatsen. Vi öppnade med att skicka ut Tomicar Bomber och lite annat smått och gott. Det såg sådär ut på lodet, det var inte alls samma ansamling av betesfisk som det var förra året vid samma tid. Efter att ha letat lite hittade vi lite mer betesfisk över djupare vatten. Ganska snart högg en liten öring på strax över 60 cm över en Tomic 103.

Sen var det dött ett tag. Vi började misströsta och övervägde en förflyttning, trollingens ständiga problematik spelades upp i våra hjärnor. Stanna kvar eller flytta på sig, få frågor kan vrida hjärnan så fullstädnigt ut ich in på en trollingfiskare som just den frågan. Lyckligtvis fick vi hjälp i vårt beslut av ett gäng måsar som började dyka runt båten och signalerade att nu var det jakt på gång.

Vi landade en till Öring på strax över 60 på en liten liten wobbler av märket daiwa. Sen var det dött igen. Vi mosade rakt igenom måsdyken men inget behagade hugga på våra beten. Vi bestämde oss för att byta ut wobblerna till löjor istället. Vi fick snart en öring till på strax över 60. Det var tydligen här 60 centimeters öringar bodde.

Måsarna fortsatte dyka längre bort. Vi styrde mot dem, på vägen såg vi ett område med massor av betesfisk på ekolodet. Vi vände runt och när vi nått punkten igen högg det på Djupriggen på VK swedish flag Glow 12 meter ner. Efter en bra fight kom det upp en lax på 8240 gram. Kul fisk! Nästa fisk högg på ungefär samma ställe, men föll för en VK skalle fiskad bakom 50 gram bly. Lite osäker på vad färgen heter tror det är UV105 (http://www.trollingcenter.se/shop/index.php?cPath=58_2_20&sort=2a&page=2) Men det kan lika gäran vara UV102. Jag har välsignats med en kraftigt begränsad förmåga att urskilja färger, det är bra i fiskekretsar. Det är mycket lättare för mig att hitta färger som är lika varandra. Ser inte jag skillnad gör nog inte fisken heller det. Färgen ser inte mycket ut för världen men har fiskat jäkligt bra många gånger! Fisken bjuder upp till en envis kamp tillslut kan vi landa en lax på 9 kg blankt. Nytt pers till Don jouan!

Vi fortsätter snurra fram tills att det mörknar. Missar flera fiskar men landar inget mer. Fem godkända med 2 fina toppar gör oss rätt nöjda ändå. Vi åker in till hamnen och förbereder nattsömnen. Vi firar det nya PB:t med pyttipanna och ett glas rött, lite stil får det lov att vara.

Dag2

När vi vaknar på söndagen har det styvnat ordentligt(!?). Det regnar och blåser jättemycket. Vi tittar trött på varandra men förstår snart vad som måste göras, har man båten i vattnet måste man ut och titta. Det blåste massor massor på vägen ut. Såhär i efterhand går det att diskutera hur vi resonerade, kanske var det läet i vågdalarna vi sökte. Vi nåde fiskeplatsen och det guppade ordentligt. Jag tog en livlina och ringde en vän för en vindrapport. 13 i medel och 16 i byarna var det visst. Vi kastade in handuken och åkte in och åt pizza istället.

Rond 2

Tre dagar senare var jag på plats igen. Som vapen dragare hade jag Andreas Dilen. Andreas visar tydligt och tidigt var skåpet ska stå och fångar en fin öring på bortemot 5 kg på utlägg. Fisken högg en Klunsilla VK fiskad på planern. Vi fiskar vidare men tillsynes utan resultat När vi kollar grejerna har vi dock flera rivna anchovy special löjor. Vi riggar ut igen men nästa hugg låter vänta på sig. Först vid 14 snåret kan jag kontra med en öring på min sida, runt 4 kg kanske. Fisken högg en Vk skalle i en ljus UV blå färg.

Vi bommar ännu några fler fiskar innan dilen tillslut lägger in en högre växel och fiskar ifrån totalt. I slut minuterna landar han två laxar runt 4 kg på samma klunsilla VK. Vägen in var spännande i bäckmörker. Jag tackar högre makter för att det var mjuk botten när ekolodet visade 0,3 meter och vi halvplanade... Stålpropeller is the shit, bara att tugga sig igenom geggan:)

Bassängen 13- 14 november:

Nästa tur gick till bassängen. Jag hade den stora äran att gästas av Noyman på fiskesnack och bredvid oss fiskade laxkungen luddvigsson och Don Jouan. Vi bodde på Örnäs fiskecamp och skulle lura laxar i dagarna två. Vi hade prylarna i sjön strax efter 0800. Första hugget kom runt 0900 men den brände vi. Vi såg fisken bakom båten och gissar på att det var en 3-4 kg fisk. Nästa hugg föll återigen på den tråkiga färgen UV 102 eller 105. Den fisken kämpade bättre och vi kan snart landa en Lax på 8240. Sen börjar trasslandet, vi trasslar med allt och lyckas knappt sjösätta några spön. Det hugger lite då och då men vi missar det mesta. Ett rigg hugg lyckas vi dock kroka (typ enda spöet som var i vattnet) en 4 kg (swedish flag glow) lax får följa med upp i båten. Vi missar sen några hugg till och får en för liten.

När vi väl får ordning på alla spön slutar det nappa. Laxkungen Ludvigsson och Don jouan har krokat 2 laxar på 6 och 7,5 kg i ruschen. Ingen av oss får nått mer den dagen. Väl på land konstaterar vi att det kommer vara mörkt länge. Nått borde vi göra. Det självklara valet (måhända lite planerat i förväg;) blir att besöka Hamncompaniet, Åmåls nattklubb och stolthet. Efter att ha frågat oss för hittar vi dit. Nyfiken frågar vi hur många som är där. Vanligtvis svarar vakter typ: "ganska många" eller "i kväll är det rätt lite folk" osv osv. I åmål räknar man, vakten svarar 3. Vi stannar några timmar men beslutar oss senare för att bege oss hemåt redan innan stängning. Sällsynt moget.

Dag två:

Dag två blåser det. När vi stiger upp tvekar vi inför om vi överhuvudtaget ska bege oss ut i eländet. Väderleksrapporterna säger att vinden ska ge sig. Vi kastar loss med vetskapen att det vi möter där uppe kommer var det värsta, sen kommer det bara bli bättre. Vi möts av 10-12 sekundmeter motsjö. Farten ut till gårdagens fiskeplatser är ganska låg, det tar lång tid innan vi kommer fram.

Väl där börjar jag direkt må pyton. Jag frågar noyman på fiskesnack om vi tyker det är värt det. Det tycker vi visst. Vi kastar i grejerna men på andra spöet får jag ta en kräkpaus, kanelgiffelfrukost börjar kännas som ett dåligt val. Nått mer lättjobbat hade varit att föredra, gröt kanske. Vi får ut grejerna. Nymans ansiktsfärg skvallrar om att jag nog inte kommer vara den enda som kräkts innan den här dagen är slut. Nyman får ganska snart till en liten kräkomgång och vi kan skriva 1 - 1 på poängtavlan...

.

Vi härdar ut i hopp om att en fisk ska göra mödan värd. Det blir ingen fisk, bara två halvkassa trollingfiskare. Nyman går upp i ledning genom en andra kräkomgång. Det börjar komma vissa indikationer från min medfiskare att det nog vore trevligare på land. Jag kan inte annat än att hålla med. Vädret har inte lugnat sig det minsta...

.

Samtidigt vore det väll fan om man inte kunde få nått. Vi kör över ett område som ser hett ut samtidigt som ett ytspö löser ut! Efter ett tag skymtar vi en 5 kg gädda bakom båten... Inte värt det. Vi bryter och åker in mot land. Laxkungen ludviggsson och Don Jouan har även de fiskar bom, det var ju tur det.

.

Tisdags:

I tisdags slog jag mig samman med Hajen för att fånga bamselaxar. Vi siktade återigen på Bassängen. Vädret var kanon och perfekt, helt underbart vindstilla och solen började värma upp tillvaron.

Fisket var dock råkass, vi fångade inget. Låg en del storfräsare i området men de verkade inte heller fånga något. Vart var fisken? Betesfisken fanns där och måsarna dök uppmuntrande. Vi såg tillochmed lax som jagade i ytan! När klockan närmade sig 1400 hade vi inte fångat nått, å ingen av båtarna runt oss hade vad vi kunnat se håvat något heller.

Vi beslöt oss för att testa ett område lite längre söderut. Hajen får första hugget på sin sida, en 4 kg lax fångad på en visten siklöja i en disko vk bakom 50 gram bly. Skönt att spräcka nollan! Vi snurrar vidare och nästa hugg kommer på min sida. En 4 kg lax till som fallit för uv 102 (eller 105) bakom 80 gram bly. Jag blyar ner ännu ett bete med 80 gram och snart löser det spöet ut! En 5 kg öring har bitit över en silver/blå VK. Vi fiskar in i mörket men får till slut ge oss.

Bristen på fräsarrapporter från dagen indikerar att fisket överlag nog var ganska segt. Bra fiskerapporter på hemmaplan i form av Hammarö dock. Det är inte rättvist, det ska löna sig att åka längst.

Gädd KM och Dansbands KM.

I år var Gädd-km mer än bara Retardoz. I år var det en klubbkamp mellan Retardoz och Karpkraft. Ära och berömmelse och en hel hög med wobblers stod på spel när dessa giganter bland giganter gavs fria tyglar i en serie tävlingsmoment.

Fredag:

Förra året fick jag punktering på väg till Gädd-km i Torsby. Sen small ett hjullager på trailern och jag höll på att tappa däcket. I år kändes resan upp tryggare. Jag hade nämligen passat på att ha novemberstrulet redan innan jag åkte upp. Jag hade varit duktig och förutseende och bytt till vinterdäck, sprillans nya vinterdäck. Jag hann köra på dem ungefär 8 mil innan jag körde på nån vass grej på vägen och ena framdäcket gick fullständigt åt (f)anders. Bara att köpa nytt, det är skönt att ha någonstans att lägga alla pengar.

Målsättningen var att lägga i båten innan det blev mörkt på fredagen. Vi startade föga förvånande alldeles för sent för att ha någon som helst möjlighet att fixa den tidsplanen. Det fick bli mörker sjösättning i duggregn och en frisk sydlig vind istället. Det hela förflöt relativt smärtfritt och jag kunde efter en liten stock kollision förtöja båten i en vik utanför vandrarhemmet.

Armbrytnings KM

Fredagskvällen blev en trivsam tillställning med ett första test av Torsbys pizza-utbud och lite provsmakning av diverse medhavda drycker. Runt 0300 blev det ett spontant armbrytnings KM. Karpkraft lyckades inte ställa upp med något lag i denna tävling pga osedvanligt tidigt sänggående. Momentet fick avgöras rent internt för sakens skull. Efter en serie ronder med tillhörande rödvins-pauser stod det klart att Pär kan titulera sig armbrytningsmästare och Retardoz hade därmed 1-0 i klubbkampen. Efter att armbrytnings km avgjorts gick vi till kojs.

Lördag:

Det snarkades friskt i min lilla hytta där Adam Karlstad och Daniel sussade så sött. Jag kom på att jag skulle sova i köket istället. Ett beslut som visade sig ödesdigert när revanschsugna karpkraftare vände uppochner på stället vid 7 snåret. Adam insisterade på att vi också skulle ut så det var bara att gilla läget. Strax innan 0900 smög vi ut på sjön och la i grejerna. Vi valde att åka en bit söderut och låta betesfisk maffian vara i fred. Mörker sjösättningen eller stockincidenten hade satt sina spår i form av en avbruten ekolodsgivare. Tack vare Bladh-båtens aldrig sinande förråd av eltejp och buntband lagades detta sprättlätt. Enligt vissa undersökningar består nu Crescenten till ca 65 % av eltejp och buntbandsbaserade lagningar.

Adam passade på att sova lite. Enkelt att vilja åka ut tidigt om man ska sova resten av dagen...:) Vi fångade ganska snart dagens första gädda, en traditionell 3kg fisk som högg över en Westins tjockis. När klockan slog 1200 hade vi fångat 5 gäddor, eller ja, ska man va ärlig hade Adam fångat 5 gäddor. Betena var tjockisar och ”gäddmamman” (ser ut som en stor Jake eller Grandma.) Min sida förblev orörd. Jag var dock delaktig på det viset att jag väckte Adam när det högg. Trolling är en lagsport.

Vi fick nys om en Karpkraft fångad gädda på 118 cm. (efter en luddig omröstning kvällen innan hade vi bestämt att det var längst gädda som räknades.) Det är en fin fisk som vi förväntade oss skulle bli i alla fall etappsegrare. Retardoz allra mest morgonpigga gäng i form av Engström och Palmarna kontrade dock under dagen med 122 cm lång gädda. Jag och Adam fångade inga fler gäddor trots att vi envist fiskade fram till strax efter 1700.

Dansbands KM:

Väl på land var det återigen dags för Torbys pizza-utbud att visa vad det gick för. Pizzeria Arrarat får klart godkänt. Under pizzaätandet började planer smidas inför ett eventuellt björnidet KM. (Torsbys uteställe) Sagt och gjort, när klockan slog 23 begav vi oss mot Torsby centrum med hjälp av en förvirrad taxichaufför. Karpkraft lyckades inte ställa upp med ett lag i detta KM. Björnidet km visade sig sådär fartfyllt, inne på björnidet fanns bara en människa. Han hette Douglas och hade inget häpnadsväckande underhållningsvärde.

Efter att ha frågat folk var alla andra folk var kom det fram att kvällen till ära var det mycket fräscha nyskapande bandet Lasse Stefanz på besök. De spelade i en gympasal några hundra meter bort. Valet var enkelt, vi skulle ha dansbands km. Karpkraft ställde inte upp med något lag i detta KM. Dansbans km var en pärs, att uthärda så ruggigt dålig musik är otroligt krävande. Rent visuellt är det nästan en ännu större utmaning att ta sig igenom ”showen”. Vi snackar vedervärdiga vulgära ovårdade orakade rackare. Helförlamande personer skulle kunna bjuda på en bättre scenshow. Adam och jag försökte hinta att det behövdes mera fart i arrangemanget genom att skrika ”Raubtier” (Norrländsk hårdrock) mellan låtarna. Budskapet gick inte fram utan allt som hände var underliga blickar från män med hatt och Lasse Stefanz jackor.

När klockan slog två var det svårt att urskilja någon glasklar vinnare i dansbands km. Samtliga deltagare hade klarat av tävlingen utan att vare sig riva av öronen eller krafsa ut ögonen. Några deltagare lyckades acklimatisera sig till den milda grad att de faktiskt accepterades och fick umgås med de lokala damerna. En vinnare bör finnas bland dessa.

Söndag:

Klockan 0330 återvände vi till steam reich. Ett spontant hamburgerkastar km bröt ut men då reglerna i detta km var så oklara kunde inte någon vinnare koras. Fisket påbörjades runt 0900. Vi åkte återigen söderut, fast inte lika långt. Fisket var ruskigt segt. Vi gjorde vår bästa för att försöka få en älg att hugga. Älgen var en ståtlig 7 taggare som tycktes ha det lite jobbigt bland alla trolling båtar. Vi hade inget som föll älgen i smaken. Coolt att se en simmande älg i alla fall.

Båtarna i norra änden fångade någon 8kg fisk. Det dröjde ända fram till 12snåret innan solen lyste igenom molntäcket och vi kunde landa 2 gäddor, bägge på tjockisar. Största runt 4-6 kg kanske, inte i närheten stor nog att vinna någon tävling med. Vi fiskade vidare och kunde kroka på två gäddor på tomic 7 tum och en till på en tjockis. Totalt 5 gäddor dag två också. 4 på min sida den här gången så jag räddade äran lite.

Engstöms gädda på 122 cm (strax över 10 kg) höll ända fram och blev tävlingens vinnare. Tvåa blev en karpkraft gädda fångad av Jansson. (Inte Ranchägaren utan ”vem fan är du” Jansson) och 3a blev ännu en Retardoz gädda fångad av Lysviks-Lars. Båda Retardoz gäddorna fångade på wobbler och karpkraft gäddan bet i en mört.

Retardoz vann alltså 3 av 3 grenar. Vilken klubb som gick segrande ur klubbkampen torde därmed vara solklart till och med för den mest trogna paradise-hotell publiken, 3-0 är utklassning.

Gösfiske och Expedition

Fiskat en del sedan senaste uppdateringen. Jag tänker skylla på min aldrig färdiga ångestframkallande skrivlust-dödande D-uppsats för att bloggen inte uppdateras oftare. Så sent som igår drömde jag vad jag upplevde var en mardröm som var tämligen uppsatsrelaterad. Jag drömde om att två olika smurfsamhällen förde statistik om Skattebrott på olika sätt och därför gick det inte att jämföra. Uppsatseländet måste få ett slut snart, annars är jag slut som någorlunda sinnesstabil.


Gösfiske:


Efter gäddfestivalen fiskade jag en del Gös. Gösfisket har tidigare år stundtals varit riktigt bra även i oktober. Så det var inte helt utan förväntan jag trailade iväg mot sjön. I tät dimma puttade jag i båten och skulle åka iväg. Då larmar motorn att något är fel, sen börjar den gå hackigt. Jag påbörjar den sedvanliga felsökningen, kontrollerar bränsleledningar och rycker i lite sladdar. Felet försvinner inte.

Jag överväger att åka hem, men något inom mig säger att det här är ett typexempell på ett fel man kan ignorera bort. Märkbart oberörd vrider jag på nyckeln och håller envist kvar tills motorn motvilligt hoppar igång. Suzukin hostar några gånger men förstår snart att här får man fan inte ledigt bara för att man är lite förkyld. Den går sen som en klocka resten av dagen?


vid 10 snåret släpper dimman och jag hoppas att fiskarna som dittills varit som bortblåsta ska börja dyka upp. Jag överväger att släppa gösfisket och leta efter gäddor på något grundare område. För att snabbare nå till gäddorna ökar jag farten till runt 2,5 knop. Strax efter fartökningen hugger det på en blå Supershad rap, långsamt och slött men samtidigt bestämt och tungt. Jag greppar spöet och anar ganska snart att det är en hygglig gös på ingång.


Första delen av fighten består mest av att gösen dyker och jag håller emot. Det är inte utan att man får lite havsfiskekänsla när en större gös skall pumpas upp, linan pekar nästan rakt ner och räkneverket står på 35 meter. Den första biten går oftast bra, det är när räkneverket närmar sig 15 meter som Gösarna brukar förstå att det var nått lurt med den här blåa trekroksförsedda plastfisken. Då börjar spänna-med-hela-kroppen-någon-gång-i-sekunden fasen. Spötoppen hoppar våldsamt upp och ner. I det skedet har otaliga storgösar tappats. överlever man 15 meters nivån väntar minst lika nervösa små-idiotrusningar-fasen som fortsätter från ca 10 meter upp till ytan.


Den här gången gick det bra och efter en nervös fight såg jag att krokarna satt bra, gösen hade slukat Supershadrapen rejält. Jag kunde håva en fin fin gös som jag trodde var ett pers, men det saknades några hekto. Gösen vägde in på 7,35 kg, en längd på över 90 cm skvallrar om att det fanns mer att ge. Gösen sattes på återväxt för att nå sin matchvikt lagom till nästa göshöst:) Fick senare 3 gösar till den turen, men ingen lika stor, någon 4 kg variant i topp. Nästföljande turer gav inte heller någon storgös utan bara mindre varianter.



Projekt 1

Efter gösfisket fick jag lite expeditionslust. Jag pratade med Pär i Torsby och tillsammans beslutade vi oss för att åka på projekt till en sjö där det tidigare fångats stora och många gäddor. Som sällskap fick vi med oss Laxkungen Ludvigsson och Hajen. 19 mil, så långt var det till projektet, enkel resa.


Pär hade fiskat i sjön förut och han skulle visa lite tips och tricks för nästkommande turer. Hela den tanken floppade lite när det visade sig att sjön var inbäddad i en tjock dimma hela dagen. Jag har i dagsläget förtfarande ingen aning om hur sjön riktigt såg ut.

Adam och Hajen fick ganska snart lite gäddor ui sin båt, inga stora men det nappade ganska friskt. Pär och jag hade inte en stöt de första timmarna. Först efter att vi förflyttat oss till ett nytt område började det hugga lite, dock ej på wobblerna utan på våra spöparavaner. Great white ser vist mumsigt ut underifrån. Vi hade totalt 5 paravanatacker under dagen! Exotiska upplevelser för en palnerboard fiskar. Några gäddor högg på wobblerna istället.


Den envisa dimman och den höga luftfuktigheten gjorde dagen sällsynt kall, jag huttrade och frös. Vid sidan av stranden fanns stridsvagnshinder från ww2. Det var inte utan att man fick viss känsla för stackars vänpliktiga som stått och gömt sig i kylan. 1941 hade tyskarna kört över Frankrike på någon vecka, nästan nått moskva och bombat skiten ur England. Det måste ha känts betryggande att det fanns ett gäng granar och en organiserad stenhög mellan Sveriges värnpliktiga och Tyskockuperade norge.


Fisket gick sådär, vi kunde räkna in ca 10 gäddor per båt. Laxkungen Ludvigsson toppade med en fisk på strax över 100 cm och nästan 6 kg. Upptagningen var lite spännade då det var typ vattenpölsdjupt i rampen. Det gick dock ganska bra om man backade bilen ut i vattnet. Vetskapen att man kan "backa ut i sjön" skulle visa sig katastrofal vid nästa expedition



Projekt 2


Projekt 2 gick av stapeln något närmare än projekt 1. Som expeditions kamrat hade jag Hajen, och redan innan vi nått fram till sjön började vissa problem. Vi visste nämligen inte riktigt vart sjön låg. Ska man på expedition får man inte förbereda sig för mycket, är expeditionen minutiöst planerat är det en resa. Resor är inte alls lika roliga som expeditioner. Vi öppnade handsfacket lite på chans och där låg en karta, och inte vilken karta som helst utan en Värmlandskarta! Vi fick via den minst sagt grovskaliga kartan några ungefärliga riktlinjer på hur vi borde åka.


Snart skymtade vi sjön. Då börjar nästa spännade steg i expeditionen, vart ligger rampen? Vi hade fått uppgifter om en ramp ganska nära där vägen kom upp jämsides med sjön. Det roliga med leken "hitta rampen" är att ramperna ofta är undangömda i slutet på en liten liten enkelrikrad väg. Lika ofta är den enkelriktade vägen enbart en återvändsgränd, och det är inte alltid man kan vända. Man kan leka den här leken med en liten båt, men det är lite som att gå av cyckeln i svåra passager, omanligt och helt utan insats.


Vi hittade rampen, den övertygade föga. Lågt vatten gjorde att rampen blev till sand som försvann ner i den mörka sjön. Jag gick ner och kände lite på sanden, den var stabil. Vi bestämde oss för att försöka, jag backade försiktigt ner båten mot stranden. Brak sa det, sen började vattenlinjen mycket tidigare än den gjorde förut. Den så stabila sanden visade sig vara frostfrusen. Den riktiga sanden som var vid vattnet var sällsynt mjuk. Båda trailerhjulen stod nu bakom kanten i vattnet och trailern låg platt med underredet mot marken. Det fanns inte en möjlighet att vi skulle få upp båten här.


Vi fick lägga av båten i sjön för att ha en chans att ens få upp bil och trailer. Sen fick vi leka hitta ramp leken igen. Hajen fick ta bilen och åka runt och leta efter en ramp så gjorde jag samma sak sjövägen. Vi hittade tillslut en naturramp. Sten grus och sand om vartannat i en tvivelaktig lutning.



Vi bestämde oss för att det säkert går att få upp båten här sen, nu ville vi fiska. Första timmarna är sega, det är först när solen spricker igenom som vi får ett hugg på en Westins Jerk, en tre kg gädda hjälper oss att spräcka nollan. Strax efter den bommar vi ett hugg på en stor Jaxxon gädda (30 cm). Se hugger en riktigt tung fick på en Westins tjockis, efter några rusningar börjar jag vinna några meter lina. Sen blir det helt plötsligt tomt i andra änden. Ett linbrott!? Inte okay, man kan tappa fiskar på många sätt men linbrott är inte ett av dem.


Vi fiskar vidare och landar ett gäng gäddor till, samtliga väger runt 3-4 kg och ser jäkligt fina ut, hade varit intressant att se en större gädda för att se om de höll formen. Bäst fiskar westinstjockisar i mörka färger men även tomic 7 tum lockar till några hugg.

Vi avslutar i tid för att kunna krångla lite vid rampen. Att säga att det krånglade vid upptagningen vore minst sagt en underdrift. Det var grundare än vi tänkt oss så vi fick backa ut bilen rätt långt ivattnet, det har ju gått förut... Det gick inte nu, när vi vevat upp båten på kärran grävde bilen ner sig så snart jag släppt kopplingen. Vi fick ta av båten igen, och försöka flytta upp bilen nån meter innan vi vevade på båten igen. Det hela resulterade i att vi körde fast, fast några meter längre upp än förut. Vi gick över på plan B, bygga en väg. Vi radade upp platta stenar under hjulen för att öka stabiliteten.


Vi åkte fram och tillbaka och fick upp ekipaget ytterligare några meter samtidigt som min koppling började protestera, nu spann inte bara hjulen utan lamellerna också. Vi fortsatte att krångla någon timme in i mörkret men fick tillslut inse att slaget var förlorat. Audin förlorade sin första rampkamp, sorgligt. Lyckligtvis hade Hajen en Hajsläkting som var och jagade älgar i området. Lika lyckligtvis hade de inte koll på vad vi hade för Varg-åsiker. En 4 wd lågväxeljeep kom sedan till undsättning och tillsammans med audins 4wd kunde 8 hjul få upp ekipaget ur rampen.


Expeditionslusten har av någon märklig anledning avtagit något efter ovanstående projekt. Nu hägrar Vänern istället! Kommer ett litet Vänerpremiär inlägg framöver.

Gäddfestival

Förra helgen (24-25 september) var det Tävlingsfiske som gällde. Kanske kan vara bra att påpeka att fiskandet skedde i Fryken. Tydligen är det numera fler tävlingar som går den helgen. Det är ju skönt att tävlingarna går samtidigt så man inte glömmer bort när de är. Hoppas fler tävlingar lägger sig på samma helg nästa år, det tjänar vi nog på allesammans.

1200, då skulle Mariestadsfolket anlända och årets stora gäddfestival börja på allvar. Det har blivit något av en tradition att ha mariestadsfolket på besök under festivalen. Det revolutionerande med årets ankomst var att den skulle ske 12 på dagen, inte 12 på natten.

Då fiskesäsongen hittills iår gått fullständigt åt (f)anders var det liksom dags att bryta det mönstret nu. Laxsäsongen står framför dörren och innan dess behöver någon form av medvind hittas, i vilket fall vore det skönt om den värsta motsjön gav sig om än bara temporärt.

Mariestadsfolket anlände runt 1800 på fredagen. Båtarna trailades i och vi började de viktigaste förberedelserna inför tävlingen. Överst på listan stod självklart mat. Tävlingen till ära hade två nya mattermosar köpts in. För er som inte vet det så finns det i dagens moderna samhälle nu stora möjligheter att slippa undan dödligt tråkiga sönderklämda mackor i matsäcken. Tobias och jag införskaffade därför termos pizzor. Termos pizzor är som vanliga pizzor är mest, fast man rullar ihop dem i en termos efter tillagning.

Jag satsade på ett säkert kort, en grandiosa hämtpizza. Tobias gick lite crazy och köpte en ännu större pizza, en grandiosa big one. Jag sa till honom att det inte var helt säkert att det där skulle funka, ibland är helt enkelt termosen för liten. Tobbe bestämde sig för att satsa allt på ett bräde och valde den större modellen.
Tanken var att vi skulle städa och plocka iordning allt i båten under fredagsnatten. Vid något svagt tillfälle hade jag erbjudit mig att gå nattvakt 02-0600 på fredagen. Det ösregnade konstant hela kvällen och Tobias och såg inte fram emot nattvaktsäventyret. Lyckligvis dök räddningen upp i form av Skyttes lantbruk som tog vårat vaktpass. Får bli ett sponsorklistermärke på båten nästa år. Vi behövde därför inte vara vid starten förens strax före 0600 när kiosker och annat skulle startas upp för dagen. När vi anlände vid 0530 ösregnade det fortfarande. Flera tält hade vält och strömmen hade gått, kul start.

Händig som man är gav jag mig tillsammans med Carl ut på elfel-sökning. Vi följde lite kablar åt några olika håll och ryckte i några kabeldosor. Det var lite som när bilen stannar vid vägkanten. Även om man inte har en susning om vad man ska göra åt saken måste man ändå öppna motorhuven och spontant rycka i lite grejer. Funkar inte det kan man alltid sparka lite på däcken. El kablar och el stationer har inga däck, då är det inte lätt att veta vad man ska sparka på för att få dem att starta. Lyckligtvis fick vi snart uppbackning av en händig man som löste situationen gallant på några sekunder.

Lördag:
Regnet fortsatte och redan innan starten var man rejält blöt. Kaptensmötet gick av stapeln vid 0930 och när det var färdigt gick vi mot båten. Det blåste en ganska hård nordanvind och regnade friskt över startområdet. Vi insåg att transporten mot fiskeplatsen inte skulle bli alls kul i det här vädret. Vi hade naturligtvis valt att fiska längst bort, det är ju alltid bäst där.

Vi kastade loss båten (tror jag det heter) och tuffade på mot starten. Helt plötsligt gick starten precis efter att vi lämnat bryggan. Vi tuggade oss ut ur femknops området innan vi kunde gasa på och börja klättra norrut genom vågorna. Det slog rejält genom hela nedrefryken och vi var tvungna att hålla igen lite på gaspådraget. Väl på andra sidan nilsbysundet blev det betydligt behagligare och vi kunde tilta upp och race:a på mot de tilltänkta fiskeplatserna. Vi skulle fiska på några grund i norra änden som brukar vara relativt fångstsäkra. Då vi är lyckligt lottade med ganska bra fartresurser och en tillsynes fullständig likgiltighet inför bränslekostnader brukar vi hinna göra den första vändan i relativ avskildhet innan konkurrenterna anländer. Tobias och jag har en tendens att fånga precis all fisk under tävlingen i just första vändan, så har det i alla fall varit tidigare år. För att fånga fisk senare på dagen krävs finess eller någon annan egenskap vi uppenbarligen inte besitter.

Det ösregnade och blåste kraftigt när vi nådde dagens första fiskeplats. Vi sjösatte grejerna så fort det gick i den hårda motvinden och åkte sedan upp på första grundet. Första vändan gav inget och vi började omedelbart misströsta. Första vändan är bästa vändan... Vi vände och gick över grundet igen och nu högg det faktiskt. En liten 60 cm gädda hade fattat tycke för fegisbetet nummer ett i mulet väder: bomber 16 plo. Fler båtar anslöt till grundet och efter en resultatlös vända valde vi att testa nästa grund som fortfarande fått vara i fred.

På vägen dit rotade vi fram våra pizza termosar. Tobias fick ganska omgående problem att få ut sin mat ur termosen, den hade liksom fastnat. Det gick nästan att se paniken i ögonen, den varma goda pizzan var så nära, men ändå så långt bort. Det så kallade ketchuptricket med mycket skakande och slag räckte inte för att få ut härligheten. Synen var tämligen underhållande, inga bestick fanns i båten och själva förtäringen fick ske genom att gräva ut bitar med fingrarna. Jag var nöjd med mitt val av den lite mindre pizzan. Mitt i pizza massakern tjongar det till i ett innerspö. En Westeinstjockis i plo har lockat fram en gädda i snäppet större än den förra. Gäddan lyckas göra en fullständigt fenomenal variant av ”krokodilen” i håven och lindar upp allt löst håvgarn runt sig och betet, det sitter jättefast. I samma stund signalerar ett ytterspö hugg, en Yu-zurie denna gång. Gäddan kommer snabbt in till båten och vi har en lätt kaotisk situation med trassel och sprattlade gäddor. Vi lyckas få ordning på det hela och kan snart kasta i gäddorna efter att ha fotograferat dem.

Själva fotograferandet var ganska intressant på en halkig båtbotten i guppigt väder. Vi manövrerar runt bland båtarna för att ta oss tillbaka dit det högg. Under navigationen blir vi förvånade över vilken skillnad det kan vara på olika höger. I den bästa av världar borde högerregeln gå bothways, dvs ibland väjer man och ibland får man företräde, lämpligtvis beroende på om man kommer från höger eller inte. Att få uppleva företräde verkar mycket ovanligt i vår båt oavsett vilket höger vi kom ifrån.

Vi lyckades fånga två gäddor till under lördagen, en på bomber 16 plo och en på tjockisen i samma färg. Vi hade därmed 5 gäddor när vi gasade mot målgången. Tillsammans vägde de in på 14300 gram vilket gav oss en tredje plats inför sista dagen. Vi började känna oss festivalnervösa, en gång för många år sedan låg vi också tre inför andra dagen. Då vann vi...

Söndag:
Inför söndagen var vi taggade, men vi anade att det skulle bli svårt. Söndagens fiske brukar vara otroligt mycket svårare än lördagens fiske som i sig är betydligt svårare än vanligt. Vinden var lite snällare under söndagen och det regnade inte alls lika friskt. Nedre Fryken var betydligt lugnare än lördagen, mellan fryken borde vara riktigt medgörlig, oftast blåser det mest i nedre fryken. Tobias filmade lite av starten, kvaliten blev lite sådär stundtals men det låter ju fränt i alla fall.



Söndagen den 26 september var inte oftast. Halvvägs genom mellanfryken stötte vi på patrull i form av rejäla dyningar. Dyningarna harmonierade inte med mitt skrov och allt började studsa runt. Vi slog av på farten och kämpade oss uppåt, efter en stunds stampande nådde vi dagens destination. Planen var att fiska på ett par grund som låg något söder om de grund vi fiskat på dagen innan. Vi skickade ut prylarna och njöt av att vara någorlunda själva. När jag satt ut innersidan och skulle sätta det första ytterspöet löste det innersta spöt ut. Fisken går tungt i vattnet och vi anar en skaplig gädda. Gäddan har dock lyckats kroka sig lite konstigt och den visar sig vara i ungefär samma storlket som fiskarna från gårdagen, dvs runt 70 cm. Fisken Föll för en Yu-zurie.

Vi snurrar tillbaka över platsen men inget händer. Vi går upp på ett annat grund och hamnar lite väl långt in. Det drar i samtliga innespön och vi anar att bottennappet är nära. Vi klarar oss utan bottennapp men yttersta spöet slutar inte dra. Jag löser ut det och kan veva in en pluttgädda. 49 centimeter lång är den, minimimåttet är 50... Vi kastar i gäddan och konstaterar att i tävlingssammanhang är 49 cm gäddor och vildlaxar det värsta vi vet.

Sen är det dött för oss ganska länge och vi anar att vi kommer rasa hejdlöst i listorna och vi inte åstadkommer något illa kvickt. När klockan slår ungefär halvtid är vi tillbaka på platsen där vi fångade söndagens första gädda. Då hugger det på ett innerspö, en blå 7 tums tomic har lockat fram ännu en 70 cm gädda. Vi vänder runt några gånger till men grundet är stendött för oss. Vi bestämmer oss för att fiska norrut då många båtar redan tycks ha vänt hemåt. Vi får vara ganska själva på ställena från i lördags, men det är helt dött, vi fångar inget mer på söndagen.
Efter en nervös invägning startar prisutdelningen. Sammanlagt har vi samlat ihopp ca 20 100 gram, och vi är osäkra på hur långt det kommer räcka. De teamen som låg framför oss igår verkar inte ha förbättrat sina resultat nämnvärt. Det visar sig dock snart att teamen under oss har fiskat bra och vi får se oss omseglade av flera stycken.

Vi slutar på en 6 plats totalt vilket vi är mycket nöjda med, vårt näst bästa resultat någonsin! Extra roligt med årets tävling var att hyggligt många valde att fiska C&R och att sammanslagningen av c&r och c&k klasserna gick smidigt och problemfritt. Kul att alla kan tävla i samma klass! Jag hoppas att upplägget kopieras och att fler tävlingar nu kan erbjuda c&r som ett fullgott alternativ

Ännu fler misslyckade fiskepass

Här nedan följer en liten resumé av några fisketurer. Det har inte gått så bra. Jag kan helt allvarligt inte minnas när jag hade en bra fisketur senast. Mycket uppförsbacke och lite medvind tycks det vara på fiskefronten (också?). Förhoppningsvis släpper fisket snart, kanske redan i helgen då Gäddfestivalen i Fryken går av stapeln. En vinst där vore välkommet:)

Vättern förra helgen:

I lördags de (11 september) var jag på Vättern tillsammans med Andreas Dilen. Vi åkte från kil 0515 och började sjösätta våra prylar utaför Karlsborg vid 8 snåret. Folk hade fångat fisk där tidigare och vi var ganska förhoppningsfulla när vi blev mottagna av ett sällsynt lugnt vätternhav. Jag tycker mig ha märkt att Vättern annars tenderar att vara blåsig precis hela tiden

Vättern visade tidigt att idag tänkte den inte samarbeta Lodet visade knappt någon fisk och våra beten förblev länge orörda. Efter några timmars letande hittade vi ett område med lite mer fisk, vi kunde se att de kikade igenom vårat släp på ekolodet men huggen uteblev.

Vi hade flertalet stigare, dykare och sjunkare.

För er som inte vet skillnaden så har Dilen och jag bestämt att stigare stiger upp mot släpet från botten, dykare dyker ner mot släpet från ytan.
Sjunkare simmar ur släpet mot botten. En dykare kan därmed utvecklas till en sjunkare om den efter att ha dykt ner i släpet likt sossar i en sifo-undersökning fortsätter dala mot botten.

Efter att ha fått SMS bekräftelse att någon faktiskt fått fisk i området ganska nyligen blev vårt mod något bättre. Vi siktade fören söderut för att finjustera vår position och hoppades på att att hitta mer betesfisk och annan fisk. Andreas får första hugget på sin rigg. Efter en minst sagt odramatisk fight kommer en för liten röding upp i båten. Rödingen har huggt på en lite spinn and glow på 95 fot bland de övriga 5 löjorna. Kändes bra.

Enligt expertisen på området är det lite standard att det blir så, små rödingar tycks föredra våldsamtsnurrande halvbögiga grejer medans de lite större individerna tröttnat på högfrekvent snurrande mat och istället gått över på de mer lågfrekvent snurrande löjorna. Kanske har det nått med ålderna att göra, gamla människor blir ju tex snurriga av dataspel, filmer och den snabbspolade delen av "på spåret". Vi fortsatte därför fiska med mestadels löjor, att vi fick en liten på spin-glow visar ju bara att vi gjorde rätt?

Vi gjorde några varv i området men lyckades inte lura fram några mer rödingar. Vi valde därför återigen att gå söderut i hopp om bättre fiske. Ganska snart insåg jag det idiotiska i att försöka använda sig av trolling som transportmetod när man kör i 1,5 knop. Samtidigt var det väll egentligen inget som sa att det var bättre 6 distans ner än precis framför oss. Det är samma kant liksom...

Efter lite åkande fick vi återigen ett karakteristiskt röding hugg på ett av Dilens riggspön. Fisken klev av på vägen upp. Enligt Andreas kändes den "lättare än den förra" vilket indikerar att förlusten av fisken inte är något vi borde gräma oss över i generationer.

När klockan slog 1900 hade vi trollat i över 10 timmar och haft två kontakter. Vi vägde ihopp detta med ett par big freezers i norra änden som hade fångat en godkänd, en för liten och haft ett hugg på två båtar under hela dagen. Vi tyckte därför att vi med gott samvete kunde muttra bittert att vi återigen prickat "en sån dag". Det var nog inte oss det var fel på, det var en sån dag. Nästan alla mina dagar på Vättern är sådana dagar.

I hamn mötte vi båtar som inte haft en sån dag utan hade vevat in lite rödingar. Förviss knappt några godkända men 5-6 kontakter hade de båda båtarna haft var i alla fall. Jag kom hem till KD vid 2200 och hörde ryktas om lite festligheter. Vädret inför söndagen såg dåligt ut och med den ofelbara logiken att "ska det va dåligt väder kommer jag ändå bara vara hemma, å ska jag jag bara va hemma kan jag gärna va trött i ögat" anslöt jag Korriander-kön och glömde snart bort ännu en misslyckad fisketur.

Gösfiske förra måndagen:

Det var med viss bitterhet i rösten jag svarade när den gode ranchägare rapporterade in bra rapporter på söndagsmorgonen. Situationen var dock tämligen självförvållad och jag tröstade mig med att min nuvarande livssituation gör det möjligt att ta igen en missad fiskesöndag ganska fort. "Seven day weekend" som Homer så fint utrycker det. Gjorde därför en morgon/förmiddagstur på måndagen som resulterade i två stycken 3 kg gösar (blå super shad) innan det var dags för synundersökning i KD. Härligt å billigt med nya glasögon förövrigt...

Jag har tyvärr inga bilder på gösarna så jag tänkte att jag sätter in en bild på Adam Karlstad som äter banan istället.

Fiskade även gös igår (måndag det också) med Hajen. Den dagen började lite i uppförsbacke med lastbilskollisioner (vi krockade inte utan två lastbilar skötte det) som försenade vår framkomst och sedan en vedervärdig dimma som höll sig kvar ända till middagstid. Fisket brukar sällan vara bra när dimman ligger tät. Vi lyckades skrapa fram tre gösar i 2-3 kg klassen, en på en westins tjockis och två på supershad. Vi brände även en gäng hugg på White Fish och Supershad.

Misslyckad Trolling KM avslutning

Nu har det varit sådär dåligt med uppdateringar igen. Jag skyller lite på att jag åkte ifrån internetet förra veckan och fick spendera en vecka i Örebro helt isolerad från omvärlden. Nu är jag tillbaka på fötterna i Karlstad igen och Örebro är ett i alla fall för tillfället avslutat kapitel.

I dag blev jag officiellt arbetslös vilket rimligtvis bör påverka både fiskefrekvensen och blogguppdaterandet positivt. I vilket fall fram tills dess att en oundviklig likviditetskris blir ett faktum och börja sätta stopp för äventyren. Samtidigt håller jag hoppet uppe, för kan Ohly och Sahlin konstruera en budget och en framtid på nästan bara utgifter så kanske jag också kan klara det?

Om det är någon som sitter på ett lagom arbete till mig så får ni ju gärna hojta till. Tillsvidare blir det till att söka lite Skatteverksjobb runt om i landet, får man väll se vart man hamnar. Om man hamnar.

Har ännu inte lyckats skriva en Norge resumé men det kommer så småningom. Den blir nog bara bättre om den får vänta lite, fiskehistorer tenderar att behöva någon vecka innnan de blir riktgit bra. Tills vidare får jag nöja mig med en slutrapport från Kils Trolling KM. Efter att ha öppnat mediokert (nollade) missade jag att delta en tävling. Den tredje tävlingen gick lite bättre och jag lyckades efter några telefontips köra upp 5 eller om det var 6 gäddor. Fjärde tävlingen landade jag och Adam på totalt ca 24 000 poäng.

Trolling KM:
Totalt stod vi på en 6 plats inför sista tävlingen. Vi hade ett hyfsat slagläge som innebar att allt vi fångade skulle tillgodoräknas då vi enbart hade två tävlingar där vi vägt in fisk. Självklart skulle vi ju fånga fisk, det var ju 4 september och rimligtvis pelagiskt napphögtid.

Då vi stod inför en så viktig tävling måste man naturligtvis tänka igenom förberedelserna nogrant. Jag grundade därför ordentligt, förvisso inte med långsamma kolhydrater men i alla fall med mycket kolhydrater. Det var nämligen så att avslutningen med sommarvikarierna på Skatteverket i Örebro gick av stapeln kvällen/natten innan Trolling KM. Det hela blev en mycket trivsam tillställning med mat dryck och dryck.

Efter att ha lämnat Örebros nattliv åkte jag med en av Örebros mer mystiska taxichaufförer och efter många om och med hittade vi tillsut fram till Adam på Gustavsberg och vad som skulle komma att bli vår startpunkt på lördags morgonen, dvs vår statpunkt 2 timmar senare.

Vi åkte från Örebro strax före 0500 med Adam framför ratten. Initialt ansåg jag i mitt alldes för lilla huvud att det här nog var den sämsta iden någonsin. Vid Karlskoga började jag lyckligtvis komma på bättre tankar. Det var med en osedvanligt god tidsmarginal vi kunde koppla på båten i Kil och åka mot lämplig bensinmack för proviantering och tankning. Provianteringen floppade då det tydligen inte finns något i Kil som öppnar före 0800 längre. Tanka fick vi däremot göra och det får väll ändå anses som det nödvändigaste. Rent matmässigt hade vi grejer så vi klarade oss ändå, det var mest vätska det var brist på.

Vi åkte en bit upp på mellan Fryken och tanken var att vi skulle fresta pelaggäddor. Pelaggäddorna brukar vara samarbetsvilliga vid den här årstiden. Lördagen den 4 september var de dock inte det. Vi fick inte ett skit. Rapporterna från andra båtar indikerade att det var trögt, de få gäddorna som kom upp verkade bo på helt andra ställen. Vi valde dock att ignorera alla tecken och fortsatte envist med vårt koncept.

Timmarna gick, triangköks-hamburger-lunch tillagades men huggen uteblev. Vi började tappa hoppet och balla ur fullständigt. Det ena småtöntiga stället efter det andra besöktes men utan något som helst resultat. Vi trollade oss apatiskt söderut, med den i fiskesamanhang alltid lika geniala iden om att "då får vi närmare hem sen".

När klockan slog 15:55 konstaterade jag lite trött att "här står i alla fall fisken lite högre upp" Strax därefter löste en 7tums tomic ut men den fisken klev snart av. Vi vände runt och kunde snart se en wobbler bete sig konstigt, den surfade på ytan. Vi blev överlyckliga och tänkte att vi nog fått en Abborre, den får man väga in. Abborren visade sig vid en närmre titt vara en 25 cm öring som hade skallat en Swimm-whizz... Så den fick gå tillbaka samtidigt som vi började plocka in grejena.

Slutade 7 i serien, inte riktigt vad man hoppats på kanske.

Stundande Norge Resa

Har fiskat gös några vändor men resultatet har i likhet med övriga fiskeresultat i år varit katastrofalt dåligt. Några enstaka 2-3kg gösar har bordats och ett gäng små gäddor, fisket är inte alls som det brukade och borde vara. Därför gör jag det enda rätta och söker lyckan utomlands.

I morgon åker kils-sportfiskeklubb mot Kvitbrygga för en veckas havsfiske. Havsfiske är bra, så fort man tröttnar och inte får nått kan man svinga iväg en häckla som snart fylls med småsej. Efter att ha fångat 5 fiskar på en gång så är humöret på topp igen, grymt duktig är man, att man någonsin tvivlade.

Förra året satsades det ganska friskt på hälleflundra, en satsning som inte rikigt bar den frukt man hade kunnat hoppas på. Det kommer nog att försökas en del på flundror i år också, men vi kommer nog fiska en hel del annat också.

Kommer en rapport här framöver:)

Trolling KM och gösfiske!

Jag har semester! Semester är ett helt fantastiskt påfund, man får verkligen betalt för att vara ledig. Herre jösses, helt fantastiskt.

Trolling KM
I lördags var det Trolling KM på Fryken. 20 båtar ställde upp på startlinjen som stod uppställd innan jag var på plats. Det visar sig att det är precis lika svårt att komma i tid till klockan 12 som till klockan 08. Det är själva kommandet i tid som är besvärligt. När startskottet gått hade vi precis vält i båten, så det hela gick ganska bra ändå:)

Till min hjälp under KM hade jag Adam Karlstad. Vi valde att åka ganska långt innan vi startade fisket och sjösatte våra wobbler strax övanför prästbolsviken. Vi inledde med att fiska på frivattnet men detta tycktes helt resultatlöst så vi började sikta på några grund istället. Att fiska grundkanter var inte helt enkelt då vi sladdade ganska rejält i den sydvästliga vinden. Avdriften i en plattbottnad trollingbåt i 2 knop är inte att leka med...

Vi lyckades i alla fall köra på 3 gäddor på det lite grundare området. En gädda på 64 cm och en på strax över 70 cm, på yuzurie och Tomic 7 tum. Den tredje gäddan föll för den största Yu-Zurien som är runt 20cm. Den gäddan var 49 cm lång och kvalade inte över minimimåttet. Ambitiös gädda, helt klart.

Sen var det dött ett tag, vi snurrade runt lite och påbörjade det stora telefonprojektet. När man inte får något på en tävling vill man gärna kolla så ingen annan heller gör det. Då ringer man alla nummer man har, och kollar hur det går för folk. Eftersom att alla andra båtar gör ungefär samma sak behöver man oftast bara ringa ett par stycken för att få en känsla för hur det går. Just idag verkade ingen få något speciellt. Fisket verkade överlag rätt segt.

Adam och jag förflyttade oss till andra sidan sjön. När vi nästan var framme till den tilltänkta platsen, en grundtopp. Högg der på en Yu-zurie, fisken visar sig vara lite bättre och mäter 93 cm. I samband med hugget ser vi på ekolodet att här händer det grejer. Bågarna står betydligt högre upp i vattnet. Vi gör några varv och hinner fånga 3 gäddor till innan det är dags att ge sig. Gäddorna hugger på tomic 7tum yu-zurie och rapala 14 cm magnum, allt i blått.

Efter invägningen (inmätningen?) visar det sig att våra 6 gäddor räckte hela vägen till första platsen. Det var kul, länge sedan det gick bra på fryken nu annars. Ungefär 25 000 poäng samlade vi ihopp. Nuförtiden kan man välja om man vill bonka sina gäddor, eller om man vill släppa tillbaka dem. Gäddorna som släpps fotograferas mot en planka. Gäddorna som bonkas mäts istället för att vägas. På så vis tävlar alla i samma klass, oavsett hur man väljer att göra.

Gösfiske:
Fisketävlingen slutade 2100, efter den var det dags för lite samkväm i Nilsby. Drack några finöl och pratade lite med fiskefolk, det var trivsamt. 0215 blev jag hämtad av hajen, då var det gösfiskedags. Martin hade plockat upp min bil och båt och stod nu och väntade otåligt nedanför huset. Jag skyndade ner och hoppade in, förklarade för Martin att man behöver inte alls vända, man kan åka rakt här så kommer man rätt. Efter några km når vi en smal grusväg, vi vänder. Nån har dragit om vägen.

Vi välter i båten strax före 4 (hamburgerstopp först) och kan lite buttert konstatera att man borde verkligen kolla upp vädret innan man gör sånna här idiotgrejer. Det blåser ganska friskt och regnar än friskare. Vi biter ihopp och kör ut på sjön. Det borde varit ljust nu, men tunga regnmoln gör det ritkgit mörkt och tråkigt och framförallt blöttt. Jag beslutar mig ganska tidigt för att jag får sova fram bättre väder. Kryper in under sovsäcken och slumrar till.

Vid 0500 väcker Martin mig. En arg 7,8kg gädda har bitit hans bomber 17. Den gör rena laxrusningarna innan vi kan håva den. Den sköter håvandet rätt bra själv och hoppar mer eller mindre in i håven. Efter att den återutsatts kryper jag till kojs igen, enbart för att bli väckt igen. En 3 kg gädda har huggit en westinstjockis. Jag tvingas veva in den i ösregn och t-shirt klockan 0515, inte okay. Bland de ovärdaste fiskar jag fångat. När det hela är avklarat sover jag igen.

Vaknar vid 0900, det regnar fortfarande. Martin ansöker om att få byta av, tydligen har jag powernappat rätt mycket. Vi byter. Även om det är väldigt blött, och regnar väldigt mycket börjar vattenbristen göra sig påmind. Gårdagens finöl kan ha med det hela att göra. Martin vaknar vid 1200, då har vi bommat ett hugg sedan 09, det är inte stekhett... Vi fiskar en halvtimme till och krokar på två små gäddor vid ett grund. Vädret är lite snällare sista timmarna, men vi väljer ändå att bryta. Vattenbristen är total, vi avslutar fisketuren med en pizza och cola, balsam för själen

Om några timmar bär det av på gösfiske igen. Hoppas det går lite bättre och att det regnar lite mindre.

Efter jobbet Röding

Redan på måndagen konstaterade jag att en liten afterwork vore på sin plats. Yr.no utlovade fin fina röding eftermiddagar både tisdag och onsdag. När klockan var 11:00 ringde den smått legendariska ranchägaren och rapporterade blåsigt väder, men bra fiske. Ett gäng mindre rödingar och en på strax över fyra hade varit i båten i det guppiga vädret. Det började kännas allt tyngre att sitta kvar på jobbet...

Vid 1500 började det lukta halvtinad löja på kontoret. Jag förstod att det var så dags att åka på afterwork fiske nu, annars skulle löjorna vara förstörda. Det finns alldeles för få löjor i frysen för att ha råd att förstöra dem. Jag satte mig i bilen och började åka mot E20 som är rätt riktning mot Granvik. Helt plötsligt står en förvirrad ungdom i orange väst och viftar febrilt med armarna mitt i vägen. De bygger visst om den här vägen, vilket jag iofs har full förståelse för. Det behövs verkligen byggas om i Örebro, för man kör fel precis hela tiden. Den förvirrade ungdomen vet inte riktigt hur jag ska ta mig till E20, men rekommenderar vägen till vänster. Det är visst inte bara på Skatteverket sommarvikarierna är okunniga.

Efter att ha irrat runt ett tag är jag ute på e20 och kan konstatera två saker: ETT hoppas innerligt att det blir en hallkig vinter med metermycket snö. Annars kanske det visar sig att valet fyrhjulsdrift framför AC inte var rätt och riktigt. För det andra kan jag konstatera är att 10 mil trailning är lite långt för ett AW projekt.

Stax efter 1830 har jag alla prylar i sjön. Jag börjar fisket en bra bit utanför Karlsborg, nästan mer i Motala. Ranchägaren kommer snart förbi, vi har skiftbyte, han ska åka hem. Han visar upp en 4+ Röding och en 3+ fisk, det hela kändes rätt lovande. Jag skickar ut en salig blandning grejer bestående av ett gäng löjor, en apex, och en pärlemorspinnare. Det ser sådär ut på lodet, ingen riktigt aktivitet. Jag gör några varv men letar mig snart längre ut på 30 meters flaket, där står det lite fisk. Efter några vändor signalerar översta spöet hugg. En liten 40 cm röding har bitit på pärlemorspinnaren på 16 meter.

Jag riggar ut och gör några vändor till, då hugger det på nedersta spöet. En 55cm röding har ätit en löja i salsaskalle fiskar precis bakom och strax ovanför en blänklänga på 30 meters djup. Hinner med att bomma två hugg, båda på löjor ganska långt ner, sen mörknar det. Klockan 22:20 plockar jag upp grejerna. Står ett tag och funderar på hur fan man förvarar blänklängor. Det känns som den optimala trassel produkten. Ett par blänklängor kombinerat med lite wobbler och några meter nylonlina så tror jag man har en helt fantastisk hög. Efter noga övervägande bestämmer jag mig för att lägga den bland alla kasserade löjtackel och halvtacklade flashers.

Hade båten på kärran strax efter 23 och påbörjade min resa hem. Strax norr om Granvik ser jag att det springer nått djuraktigt på vägen. Jag möter en husbil samtidigt så det är mer eller mindre bara att blunda och brace for impact. Det klunkar till i bilen, och sen i båten. Jag har kört på en Grävling... Stannar bilen för att se efter. Bilen ser hel ut, grävlingen ser mest ut som en bäver. En bävling?

Den biologiska ådran i mig säger att det är banne mig en bäver, den har både svans och jätteframtänder. Tämligen exotiskt roadkill. Bäver ser rätt död ut, jag får släpa in den till vägkanten. Den fick kanske ingen värdig begravning men den slapp i alla fall ligga där å bli påkörd igen. Vem vet vad nästa bil hade varit, en Prius?

Är lite osäker på om man ska ringa någon om man knockar en bäver? Ringer hur som polisen som säger att det behöver man inte berätta. Jag kommer överens med länsman att Bävern nog ligger rätt bra där vid vägkanten. Men vad händer nu? Hämtar nån den, eller ska den ligga där och lukta, bäver?

0200 är jag hemma. 11 timmar afterwork fiske med ca 4 timmar faktiskt fiske, 20 mil trailning och 30 distans båtåka, kanske är lite i överkant. Men men, nån ska konsumera oss upp ur lågkonjunkturen också.

Granvik helg:

Hopplös tidsoptimist som man är hade jag proklamerat att min ankomst till Granvik skulle ske vid 1500 ungefär. När klockan var 1500 hade jag precis lämnat jobbet och hade fullt upp med att köra fel i Örebro. Näst efter Norrstrand är har Örebro den mest ologiska infrastrukturen som finns. I Örebro försvåras själva körandet i allra högsta grad även av alla dessa oförstående Cyklister. Det finns ju uppenbarligen en anledning till att de cyklar, de har inget körkort. Förmodligen fick de inget körkort just av anledningen att de överhuvudtaget inte förstår konceptet med trafikregler.

Efter många om och med slöt jag upp med Adam Karlstad i Askersund. Tillsammans skulle vi försvara färgerna i både röding km och öl km. Adam hade ett bra ingångsläge i röding km då fångstmetod inte var specificerad Adam jobbar som provfiskar och hade nätat en hel hög med rödingar. För att täppa igen denna lucka i regelverket kom bara fiskar som fångats under lördagen att räknas.

Efter att ha provianterat anlände till granvik strax efter 1800. Det var flera kil-båtar ute och det ringdes in ganska lovande rapporter. Vi kastade i båten och stack ut till fiskeplatserna strax söder om Granvik, axstål. Vi fiskade några timmar men huggen uteblev. En tuggad löja var allt vi hade när vi plockade upp grejerna för att åka mot land och första km-deltävlingen, öl-km.

Lilla öl-km.
När vi anlände till granviks stugor hade öl-km redan börjat. Lilla öl km skulle det vara, men en någorlunda uppmärksam trollingfiskare kunde snart konstatera att här fanns alla möjligheter för att det skulle bli stora öl km innan kvällen var slut. Mycket riktigt så eskalerade lilla öl km till ett stort, och även om några enstaka deltagare bjöd på riktigt läggmatcher så måste jag säga att det var en riktgit trevlig tillställning. Ett extra tack till trubadur Lersten som frikostligt och ogenerat bjöd på underhållning i form av fenomenal tolkning av Meduzaz mästerverk. De sista deltagarna la in handuken vid strax efter tre.

När jag klev upp på morgonen var det inga tvivel om att det var stora öl-km som gått av staplen. Vid 7:30 låg de allra flesta båtarna kvar på land och bland verandorna fanns slagna hjältar i sovsäckar liggandes i märkliga formationer på underliga arrangemang av trädgårsmöbler.

Röding KM:
vi hade i våra prylar runt 9 tiden på lördagen. Vi höll oss i det område som båtarna fått fisk vid igår och skickade ner 3 riggspön på varje rigg. Enligt storfräsar ideologin ska man inte ha några ytspön, rödingarna hugger ändå nästan alltid på något av de nedersta spöna. Det är bara krångligt att vända med paravaner och blysänken fastnar lätt i riggarna om man ska lägga ut dem bakom. Valet stod alltså mellan att vara effektiv och köra färre spön, eller att vara frän och köra ut hela artilleriet.

Vi valde att vara fräna, men ångrade oss snart bittert då Adam fullständigt bombarderade mina djupriggsspön med tunga sänken. Efter några trassel gick vi över till att vara effektiva istället, hoppas ingen såg. Jag riggade min sida med fryken slommar. Adam valde att fiska en apex några slom norsar.

Det nappade inget för oss, de andra båtarna fick lite fisk men för oss gick det lika dåligt som det alltid gör på Vättern och rödingfiske. Min fångststatistik från Vättern imponerar föga. Tillslut signalerar dock ett spö hugg. På typiskt rödingmaner så får vi rycka loss spöet och kan efter en lika typisk "är det nått på?" fight kroka av årets första Vätternröding, en 40 cm som snabbt får friheten åter. Fisken föll för en liten apex fiskad bland alla mumsiga norsar.

Vi får rapporter från Hjo, några mil söder om karlsborg att nu jävlar är det regn och åska på gång. Vi väljer att bryta ihop och åker till hamnen men ett rejält oväder strax bakom aktern. Vi passar på att besöka Olssons fiske i Tibro. Köper på oss någon blänklänga och ett gäng med sånna Spin and Gay. Det meningslösaste betet i världshistorien, men fungera verkar det göra. Iofs föga revolutionerade att fiska röding på små grejer som spinner/snurrar om jag läst min läxa rätt. Vi hinner även med att dissa Idas bryggas 189 kr buffé för att på äkta trollingmaner avnjuta en pizza med riktigt mycket grejer i sanslöst högt tempo.

Vi kommer ut på sjön igen vid 1600, åker rakt in i ett åskväder och får köra iland igen... Vid 1800 försöker vi igen. Nu är vättern platt och åskan är som bortblåst, vi passar på att åka lite längre och sjösätter prylarna strax söder om Karlsborg och åker mot djupkanterna utanför fjuk (kanske det heter). Ganska snart får Adam ett napp på sin Spin-and gay fiskad bakom en stor vk 2 flasher, en röding på 58 cm är det som visat intresse.

Tämligen omgående efter att vi riggat den sidan igen hugger det på samma apex som igår, fiskad bakom en vit bechold flasher. Den fisken gör något så ovanligt som motstånd, dessutom tar den lina. Herrejösses!? Fisken väljer dock att kliva av efter bara någon halvminut. Vi riggar grejerna igen och ganska snart hugger en 52 cm röding på spin and glow:en. Sen blir det dött. Vi plockar in grejerna vid 21:30 och fortsätter mot stugorna. Något osäkra på huruvida det blir något öl-km eller inte. Ryktet säger att deltagare från föregående kväll är lite trötta, och att farten överlag är lite dålig.

Väl på land sjösätter vi det alltid lika hopplösa projektet med att grilla manliga köttbitar på stockholmsaktiga engångsgrillar. Det tar sin lilla stund. Kvällen fortsätter i ganska lugnt tempo och sängdags blir strax efter midnatt.

Söndag:
När vi vaknar på morgonen vid 7 snåret är det blåsigt, tråkigt. Vi tar det lite lugnt och städar stugorna, käkar frukost ihopp om att det ska lugna ner sig. Det gör det inte. Vi väljer trots blåsten att stampa ner till platsen vi var igår, vi var ändå i kontakt med bättre fisk och både Adam och jag är sugna på en rejäl röding. Väl på plats kan vi konstatera att gårdagens betesfisk tycks försvunnen. Detsamma verkar gälla för andra platser där andra båtar har valt att lägga i sina grejer. Det tycks ha blåst sönder lite. Det går några timmar utan att det hugger. Sen bestämmer sig mitt djupriggslod för att gå till botten med sina problem, det där med ryckdämpare kanske inte är så dumt. Om inte annat är det nog så dags att byta djupriggsvire nu, för det var i ärlighetens namn inte första gången det där hände...

I samband med rigghaveriet kollar vi Adams rigg. Där sitter en liten röding och inväntar bättre tider. Rödingen visar sig vara 52 cm och hamnar i iglon för att förgylla den gråtrissta mattillvaron i en enkel skattmas liv. Rödingen högg samma spin and glow bakom en vk2a. Vi riggar ut igen och Adam bränner en fisk på en liten apex. Strax efteråt får vi en 50 cm gränsfalls röding på spin and glow bakom vk2a, den återfår friheten för att få växa till sig. För att göra en liten bekännelse så var det så att alla fiskar högg på adams sida. Mina mumsiga norsar nobbades totalt av vätterns rödingar som helt saknar känsla för finess utan mest tycks ha ett obeskrivligt hat mot humlor, vilket tydligen gör att de inte kan låta bli att försöka döda alla spin and glow.

Vi bryter ihop vid 1500 och åker mot land. För att summera vårt fiska så hade vi ett hugg på nors/löja! Resten var på små Apex (2,5 tum?) eller Spin and glow (mellan storlek i CG färg), fiskade bakom vk2or och bechold flashers. Flest hugg föll på mellan 90 och 70 fot. Flera båtar fiskade bättre djupare, men vi hade ingen fisk djupare än 90 fot. Vi fick all fisk där det var mellan 30 och 40 meter till botten. Mycket stigare och, sjunkare? men få huggare. De andra båtarna fiskade även de bäst på spin and glow, apex och i viss mån även norsar/löjor.

Kommande helg spenderas kanske på Vättern igen. Lite osäkert ännu, nån skulle behöva laga bromsarna på min kärra också. Det blir väll säkert jag som får fixa det:)

Ekenäs

0650 krokade jag på båten för att åka mot besiktningen. Det var i dåläget fortfarande relativt oklart vart bilprovningen låg. Det hade dagarna innan visat sig att det fanns två bilprovningar i Örbro. Efter noggrant detektivarbete kunde jag konstatera att det var den i lillån jag skulle till. Vart lillån låg var dock inte helt klart. En gps skulle hjälpa mig var tanken, men Gps:en var utan batteri och det är aldrig någon som lagar mitt cigarettutag, så själva ägandet av en GPS hjälpte föga initialt i bilprovningsletandet. Jag fick lägga GPS:en i båten, låta den ladda upp sig undertiden som jag åkte mot vad jag hoppades var rätt håll. Efter några kilometer stannade jag och kunde då få liv i GPS:en. Tyvärr ville inte Gps:en veta av nått ställe som hette Lillån i Örebro. Viss stress började infinna sig då besiktningen skulle ske 0720. Ett samtal till 118100 gav dock önskvärt resultat och jag kunde snart mata in rätt adress.

Gps:en började genast tjata om låg batterinivå, så det blev en liten kamp mot klockan och rödljus. Med några sekunders marginal fick jag reda på sista svängen innan Gps:en dog, ibland har man ju faktiskt flyt. Besiktningsmännen var föga imponerade av bromssystemet som tydligen var både ojämnt och ingrep alldes för sent, det blev bakläxa på det. Sånär på bromsarna rullade ekipaget igenom och jag kunde fortsätta mot Ekenäs, 22 mil bort. Örebro är en sjukt ostrategiskt placerad stad. Förövrigt en stad med många barnsjukdommar. I centrum finns tex enligt mina beräkningar sammanlagt ungefär 2 bankomater, dessa är väl gömda i avlägsna gatuhörn. Kombinationen med ekonomiskt efterblivna kiosker och lunchställen som inte tar kort gör att man som normalbegåvad värmläning ställer sig frågande till konceptet... Någon form av konsult borde hyras in till Örebros stadsplaneringskontor, här finns stora öppningar för en enorm likviditetsförbättring.

Fredagen:
Jag mötte upp med UV Eriksson i Karlstad och vi styrde sedan mot Ekenäs för lite träningsfiske. Vi valde att testfiska områdena som vi fiskade i i fjol, ett grundområde mellan Djurö och Tärnan (25- 35 meter med stora djup runt omkring). Vi hade prylarna i vid strax före två, det såg sådär ut på lodet, varken bra eller dåligt. Vi öppnade med en gädda och fortsatte sedan med en vildlax på riggen som föll för en löja bakom en VK-flasher på ca 11 meters djup. Nästa hugg var en liten liten smoltis på ett innerspö med 80 gram salsaskalle och actiondisc. Fisken var kanske runt 30 cm...

Sen såg vi en firre som steg mot ett av våra djupriggsbeten. Ove gjorde riggtricket, ett trick jag aldrig sett funka i praktiken. Hela konceptet rigg tricket är roligt, framförallt när någon insisterar på att veva uppå och ner riggen någon meter i 1-2 meters vågor. Det lär ju hoppa runt där nere ändå... Ove fick det hursom att funka, strax efter att riggen sänkts ner igen löste Flasherspöet ut. Fisken bråkade lite och överaskade sedan oss båda genom att vara en gädda när den kom upp till båten.

Nästa hugg var ett lite bättre hugg. Ett ytterspö med en guldskalle actiondisc och 40 gram hade lockat något. Fisken går ganska tungt och avslöjar i ett hopp att det inte är en gädda den här gången. Efter en ganska snäll fight ser vi en fin öring bakom båten som relativt enkelt kan håvas. Fisken vägs till 6.40 och vi börjar känna oss nöjda med provfisket.

När vi river grejerna visar det sig att det sitter en liten smoltis till på ett ytspö med VK-skalle och 50 gram bly. Under vårt fyra timmar långa testfiske har vi alltså landat en "godkänd" vildlax, en 6,4 kg öring, två för små och två gäddor. Hyfsat lovande.

Lördagen:
Med vårt skapliga träningsfiske i ryggsäcken bestämde vi oss för att åka till ett helt annat ställe på lördagen!? Stora fiskar rapporterade från dalbosjön gjorde att vi kände oss osäkra på om det skulle gå att hålla jämna steg med de vanligtvis något mindre Värmlandsfiskarna. Vi tog helt enkelt en rövare, friskt vågat hälften vunnet. Vi stack därför ut på dalbosjön i jakt på jättelaxar och megaöringar. Vi öppnade fisket ganska hårt och hade omgående ett hugg på flasherspöet på 10 meter. En 55 cm lax kunde snart krokas av... Ove meckade på en ny löja till flasher spöet och medans han gjorde det sänkte han ner det stackade spöet till samma nivå. Det tog inte många sekunder innan det högg igen, en 50 cm lax... Alla laxar i dalbosjön väger visst inte 10 kg.

Timmarna går och sånär på några tuggade löjor låter fisken vänta på sig. Båtarna bredvid oss rapporterar heller ingen fisk, det ser mörkt ut. Titelförsvarandet går inte helt enligt planen. Det ser stundtals riktigt bra ut på ekolodet, men det vill sig inte. Vid 13-14 00 ringer Team Wikström in en rapport som innefattar 3 fiskar! En 64cm lax opch två öringar på mellan 6 och 7 kg. De fiskar några distans söder om oss så vi bestämmer oss för att åka ner och på ett fullständigt osympatiskt sätt kompisköra lite i deras kölvatten, eller ännu hellre, framför dem.

Taktiken misslyckas dock, medans Wisktröm båten bestånde av Big Wick, Small Wick och Roger fortsätter landa fiskar kör vi fullständigt bom. Samtidgt är hettan nära på olidlig och jag försöker på alla möjliga sätt komma undan den. Bla via varianter på mumien. Originalet mumien är ett blött lakan som lindas runt kroppen, man pallar hur mycket värme som helst då. Något lakan finns dock inte i båten och en juniormumie får istället iscensättas En nydoppad t-shirt lindas runt huvud och hals. Den så kallade "påskärringen" är därmed uppfunnen.

Efter en powernap vaknar jag strax före 1700 och frågar om vi kanske skulle bryta ihopp? Vi får ändå inget och det kan vara skönt att få upp båten i tid. Förslaget gillas och vi vevar in alla prylar och ger fullgas över ett spegelblankt vänern, det svalkar bra. Väl i hamn är vi typ ändå sist in och får gott vänta någon halvtimme innan vi kan vinscha upp båten. Större delen av tysklands befolkning har dessutom valt att sjösatta sina kanoter i rampen samtidigt som 40-50 trollingbåtar är påväg upp. Deras strategi går kanske ifrågasätta, men tyskar har väll rent historiskt sett aldrig gjort sig kända för att vara särskilt sympatiska, smidiga eller samarbetsvilliga under sina härjningar utomlands.

Team Wikström vinner föga överaskande hela tävlingen. 3 öringar runt 7 kg och 64 cm laxen gör att de fullständigt utklassar allt motstånd. Inga tvivel om att de grabbarna är från Kil! Kolla bilder på fiskarna på deras blogg: http://www.teamwikstromtrollingkil.blogspot.com/ Super grattis Jakop, Roger och Ronny!

Nu stundar en vecka i örebro igen, missminner jag mig inte helt är det Kils Sportfiskeklubbs KM nästa helg? Tills dess lämnar jag Karlstad nynnades på den här låten: www.youtube.com/watch?v=pYEUau4otPc ta er tid och lyssna på den, det är fantastiskt bra text.