Ekenäs

0650 krokade jag på båten för att åka mot besiktningen. Det var i dåläget fortfarande relativt oklart vart bilprovningen låg. Det hade dagarna innan visat sig att det fanns två bilprovningar i Örbro. Efter noggrant detektivarbete kunde jag konstatera att det var den i lillån jag skulle till. Vart lillån låg var dock inte helt klart. En gps skulle hjälpa mig var tanken, men Gps:en var utan batteri och det är aldrig någon som lagar mitt cigarettutag, så själva ägandet av en GPS hjälpte föga initialt i bilprovningsletandet. Jag fick lägga GPS:en i båten, låta den ladda upp sig undertiden som jag åkte mot vad jag hoppades var rätt håll. Efter några kilometer stannade jag och kunde då få liv i GPS:en. Tyvärr ville inte Gps:en veta av nått ställe som hette Lillån i Örebro. Viss stress började infinna sig då besiktningen skulle ske 0720. Ett samtal till 118100 gav dock önskvärt resultat och jag kunde snart mata in rätt adress.

Gps:en började genast tjata om låg batterinivå, så det blev en liten kamp mot klockan och rödljus. Med några sekunders marginal fick jag reda på sista svängen innan Gps:en dog, ibland har man ju faktiskt flyt. Besiktningsmännen var föga imponerade av bromssystemet som tydligen var både ojämnt och ingrep alldes för sent, det blev bakläxa på det. Sånär på bromsarna rullade ekipaget igenom och jag kunde fortsätta mot Ekenäs, 22 mil bort. Örebro är en sjukt ostrategiskt placerad stad. Förövrigt en stad med många barnsjukdommar. I centrum finns tex enligt mina beräkningar sammanlagt ungefär 2 bankomater, dessa är väl gömda i avlägsna gatuhörn. Kombinationen med ekonomiskt efterblivna kiosker och lunchställen som inte tar kort gör att man som normalbegåvad värmläning ställer sig frågande till konceptet... Någon form av konsult borde hyras in till Örebros stadsplaneringskontor, här finns stora öppningar för en enorm likviditetsförbättring.

Fredagen:
Jag mötte upp med UV Eriksson i Karlstad och vi styrde sedan mot Ekenäs för lite träningsfiske. Vi valde att testfiska områdena som vi fiskade i i fjol, ett grundområde mellan Djurö och Tärnan (25- 35 meter med stora djup runt omkring). Vi hade prylarna i vid strax före två, det såg sådär ut på lodet, varken bra eller dåligt. Vi öppnade med en gädda och fortsatte sedan med en vildlax på riggen som föll för en löja bakom en VK-flasher på ca 11 meters djup. Nästa hugg var en liten liten smoltis på ett innerspö med 80 gram salsaskalle och actiondisc. Fisken var kanske runt 30 cm...

Sen såg vi en firre som steg mot ett av våra djupriggsbeten. Ove gjorde riggtricket, ett trick jag aldrig sett funka i praktiken. Hela konceptet rigg tricket är roligt, framförallt när någon insisterar på att veva uppå och ner riggen någon meter i 1-2 meters vågor. Det lär ju hoppa runt där nere ändå... Ove fick det hursom att funka, strax efter att riggen sänkts ner igen löste Flasherspöet ut. Fisken bråkade lite och överaskade sedan oss båda genom att vara en gädda när den kom upp till båten.

Nästa hugg var ett lite bättre hugg. Ett ytterspö med en guldskalle actiondisc och 40 gram hade lockat något. Fisken går ganska tungt och avslöjar i ett hopp att det inte är en gädda den här gången. Efter en ganska snäll fight ser vi en fin öring bakom båten som relativt enkelt kan håvas. Fisken vägs till 6.40 och vi börjar känna oss nöjda med provfisket.

När vi river grejerna visar det sig att det sitter en liten smoltis till på ett ytspö med VK-skalle och 50 gram bly. Under vårt fyra timmar långa testfiske har vi alltså landat en "godkänd" vildlax, en 6,4 kg öring, två för små och två gäddor. Hyfsat lovande.

Lördagen:
Med vårt skapliga träningsfiske i ryggsäcken bestämde vi oss för att åka till ett helt annat ställe på lördagen!? Stora fiskar rapporterade från dalbosjön gjorde att vi kände oss osäkra på om det skulle gå att hålla jämna steg med de vanligtvis något mindre Värmlandsfiskarna. Vi tog helt enkelt en rövare, friskt vågat hälften vunnet. Vi stack därför ut på dalbosjön i jakt på jättelaxar och megaöringar. Vi öppnade fisket ganska hårt och hade omgående ett hugg på flasherspöet på 10 meter. En 55 cm lax kunde snart krokas av... Ove meckade på en ny löja till flasher spöet och medans han gjorde det sänkte han ner det stackade spöet till samma nivå. Det tog inte många sekunder innan det högg igen, en 50 cm lax... Alla laxar i dalbosjön väger visst inte 10 kg.

Timmarna går och sånär på några tuggade löjor låter fisken vänta på sig. Båtarna bredvid oss rapporterar heller ingen fisk, det ser mörkt ut. Titelförsvarandet går inte helt enligt planen. Det ser stundtals riktigt bra ut på ekolodet, men det vill sig inte. Vid 13-14 00 ringer Team Wikström in en rapport som innefattar 3 fiskar! En 64cm lax opch två öringar på mellan 6 och 7 kg. De fiskar några distans söder om oss så vi bestämmer oss för att åka ner och på ett fullständigt osympatiskt sätt kompisköra lite i deras kölvatten, eller ännu hellre, framför dem.

Taktiken misslyckas dock, medans Wisktröm båten bestånde av Big Wick, Small Wick och Roger fortsätter landa fiskar kör vi fullständigt bom. Samtidgt är hettan nära på olidlig och jag försöker på alla möjliga sätt komma undan den. Bla via varianter på mumien. Originalet mumien är ett blött lakan som lindas runt kroppen, man pallar hur mycket värme som helst då. Något lakan finns dock inte i båten och en juniormumie får istället iscensättas En nydoppad t-shirt lindas runt huvud och hals. Den så kallade "påskärringen" är därmed uppfunnen.

Efter en powernap vaknar jag strax före 1700 och frågar om vi kanske skulle bryta ihopp? Vi får ändå inget och det kan vara skönt att få upp båten i tid. Förslaget gillas och vi vevar in alla prylar och ger fullgas över ett spegelblankt vänern, det svalkar bra. Väl i hamn är vi typ ändå sist in och får gott vänta någon halvtimme innan vi kan vinscha upp båten. Större delen av tysklands befolkning har dessutom valt att sjösatta sina kanoter i rampen samtidigt som 40-50 trollingbåtar är påväg upp. Deras strategi går kanske ifrågasätta, men tyskar har väll rent historiskt sett aldrig gjort sig kända för att vara särskilt sympatiska, smidiga eller samarbetsvilliga under sina härjningar utomlands.

Team Wikström vinner föga överaskande hela tävlingen. 3 öringar runt 7 kg och 64 cm laxen gör att de fullständigt utklassar allt motstånd. Inga tvivel om att de grabbarna är från Kil! Kolla bilder på fiskarna på deras blogg: http://www.teamwikstromtrollingkil.blogspot.com/ Super grattis Jakop, Roger och Ronny!

Nu stundar en vecka i örebro igen, missminner jag mig inte helt är det Kils Sportfiskeklubbs KM nästa helg? Tills dess lämnar jag Karlstad nynnades på den här låten: www.youtube.com/watch?v=pYEUau4otPc ta er tid och lyssna på den, det är fantastiskt bra text.