Ismete Lördag och Söndag

Så var då ismete premiären avklarad. In i det sista var det osäkert var vi skulle ta vägen. Finns några projekt sjöar som vore intressanta att testa. Att ismeta gös på fullt främmande sjöar är dock vanligtvis förenat med total avsaknad av just gös. Vi var inte riktigt beredda på det, premiärpass är till för att skapa mersmak, en mjukstart liksom. Därför valde vi valde att förlägga vårt fiske på en sjö där vi hade hyfsat fiske förra vintern. Kanske inte något mängdfiske, men ett flertal fiskar över 4 kg och Adam toppade med en gös på 5,9 kg, detta på två eller tre pass om jag minns rätt.

Vanligtvis brukar gösarna hugga på någonstans mellan 6-10 meter. Förra året förklarade jag omsorgsfullt upplägget för Adam som dock ändå skulle ha några spön på grundare vatten, 3-4meter, trots att man bara får smågäddor där. Förra året kunde 5,9 kg gösen och även några fler gösar tillskrivas Adams något grundare hål, jobbigt när folk inte lyssnar:)

I lördags var vi tre personer som vandrade ut mot gösarna. Vägen ut var precis som brukligt kantad av stundom dubbelis och stundom snö och vatten. Vi försökte leta efter Vargstigar på sjön, ofta uppstår stigar vältrampade som motorvägar när Sveriges massiva vargstam patrullerar glesbygden i jakt på något ätbart. Ingen vargstig hittades, vi fick göra en egen stig genom eländet. Adams stridsvagnsliknande släde möljde dock över hindren likt en tysk pansarkolon, det hela förflöt smärtfritt. Stefans släde hade större problem, och la sig på rygg likt en fransk infanterist när dubbelisen blev för mycket.

När vi anlände till den tilltänkta fiskeplatsen spred vi spöna över förra årets heta område. Döm om min förvåning när Adam gjorde samma misstag i år igen, två spön hamnade över 3-4 meters djup:) De djupaste spöna sattes över ca 12 meter och höjdes upp lite grann. Det brukar kunna gå att fånga någon gös även pelagiskt. Jag brukar vifta bort lite snö runt de hålen och motivera det hela med att gösar som simmar runt och letar mat i mellanvattnet nog är mer på bettet och gillar att mörtarna syns lite. Det funkade i alla fall en gång.

Vid strax efter 0900 hade vi ute våra spön, första hugget lät vänta på sig. Först strax före 11 plingar det till i ett av Adams grunda spön. Han springer dit och känner efter, något håller i mörten. Mothugget resulterar i fast fisk och efter en kort fight på ca 3 meter syns en gös i hålet! Ännu en gös i fel hål!? När undantaget börjar bli regeln kan det vara dags att överväga taktikbyte, men det ingår inte riktigt i det Värmländska kulturarvet att vara öppen för förändring. Undertiden som Adam drillat har det fällt även på spöet bredvid! Jag får en gös i handen och Adam springer vidare till nästa spö. Även där är det fast fisk efter mothugget, en gädda på runt kilot återutsätts snabbt. Gösen vägde ca 3 kg och dagen kändes lovande.

Strax efter gäddan fäller även ett av mina spön, men jag misslyckas med att kroka den. Även nästa hugg missar jag. Sen är det dött en bra stund. Efter lunch fäller det några gånger igen, på både Adams och mina Spön. Stefans mörtar förblir lika orörda som grönsaker på en riktig mans tallrik. Adam fångar ännu någon liten gädda och jag fortsätter att bomma mina fiskar... Måste kanske förändra mitt gös-tänk. För tillfället består det i lätta sänken, långa nylon/fluo tafsar, en 4ans trekrok och bamse mörtar. Jag har alltid noterat flest hugg på stora rörliga beten när jag ismetat gös. Problemet är att det krokar katastrofalt dåligt, framförallt på mindre gösar (tror jag, de jag har landat har varit större i alla fall). Samtidigt var det ju det där med förändring:) Stefan räddar tillslut äran med en gös på ca 1kg, den återutsätts och får gå på tillväxt. Det innebär att den enda som inte fångade något var undertecknat... Klockan 1530 viker vi ner oss och motionerar oss mot bilen.

Söndagen:
Söndagen åker vi till samma ställe igen, tanken är att lördagen nog bara var ”en sån dag”. Söndagen är säkert bättre. Vi har bytt ut Stefan mot Kung Kursu. Vi är på plats tidigare och grejerna är ute redan 0820. Första timmarna är det lugnt och stilla. Första hugget kommer strax före elva. Det är ett av mina spön som fäller. Jag springer dit och känner försiktigt i linan. Något tuggar på min mört, jag väntar, men inget händer. Tröttnar tillslut och laddar på ett mothugg, mothugget möts inte av något. Kroken har ryckts ur mörten… Laddar på en ny mört och väntar. Det fäller snart igen men ännu en gång misslyckas jag med att kroka. Mörten följer med upp den här gången och av bitmärkena att döma är det en liten gädda som försökt sätta i sig en lite väl stor mört. Tredje gången det fäller lyckas jag kroka en gädda på ca halvkilot, måttligt spännande fisk att veva upp. Adam missar något hugg i samma veva.

Söndagen utvecklar sig till en sällsynt seg dag, inget händer. Det verkar inte bättre än att även söndagen är en ”sån dag”… Det blåser och är kallt. I brist på fäll att springa på för att få upp värmen utvecklar vi en ny sport. För den oinvigde kan man lätt få känslan av att det uppstår en homoerotisk stämning under utövandet, men kan coola killar brottas i kalsonger på TV borde vi kunna komma undan med det här. Så här gör man: armarna skall in i flytoverallen, dvs man får inte ha dem i ärmarna. Sen brottas man, eller man mest välter okontrollerat. Det är sedan en ganska svår procedur att ta sig upp från isen i en flytoverall utan att använda armar, och varm blir man.

Efter lunch fäller det igen, återigen på mitt spö men ingen krokning. På väg tillbaka till ”base camp” ser jag att ett spö över lite djupare vatten har fällt. En mört på ca 8 meter har lockat till hugg, spännande! Jag känner efter men det känns tomt? Drar flera meter innan jag känner motstånd. Något håller i mörten! Vevar in löslinan och viftar lite med spöet, fast fisk! Fisken kommer med ganska snällt, men tungt, det känns lovande.. Pumpar den allt närmre hålet och snart kommer en gössida glidandes under isen, fisken ser rätt bra ut hinner jag tänka, sen sitter mörten fast i iskanten och gösen är någon helt annanstans. Den klassiska kroken i iskanten har inträffat, gösen har krokat av sig själv mot iskanten, skit! Svårt att säga hur stor den var, men det var en skaplig gös i alla fall.

Det händer inte så mycket mer utan vi packar ihop grejerna vid strax före 16. På vägen hem stannar vi på Pizzeria Lusten i Forshaga och avnjuter en nostalgisk måltid med minnen från Gymnasietiden. Utan tvekan dagens höjdpunkt.