Ismete på norsk fjord!

Ranchägaren ringde på fredagen och undrade om det inte var på någon norsk fjord söndagen borde spenderas. Jag kunde inte annat än att hålla med, något bättre sätt att fira alla hjärtans dag kunde jag inte komma på. Även Stefan K slöt upp på expeditionen. Efter lite efterforskningar stod det klart att sandefjord, det var stället det. Enligt rykten hade det fångats både fina torskar, koljor, olika plattisar och några formr av haj och rockor. Några batterier återfanns ej i kameran så berättelsen blir helt och hållet textbaserad.

0430 reste vi från kil och styrde kosan mot Norge. Jag hade prioriterat att sova 10 minuter längre (vilket gav hela 3h sömn...) och därför hade jag ingen massäck med sig. Det styr vi på en 24h mack tänkte jag världsvan som man ändå är. Det visade sig lättare sagt än gjort, ingen 24h mack dök upp (lite väl enkelt att handla redan i Karlstad eller Grums, "det kommer säkert en till") Jag slumrade till och väcktes vid en mack någonstans i vårt Norska grannland... Det var en kostnadsmässigt avskräckande upplevelse att proviantera på en norsk mack, lyckades till slut handla en panino? som var någon form av varmt bröd och en korvskiva, 59 norska och en liten choklad bit för 22nkr, sen var jag klar.

Efter ett tag vaknade jag igen, då väntade vi på en färja. Det var länge tämligen osäkert om det skulle komma någon färja, men tillslut trotsade färjan den kraftiga strömmen och de otaliga isflaken och skjutsade oss över. Väl på andra sidan var det inte helt kristallklart vart vår fjord egentligen låg. En första oroväckande faktor var det faktum att det var öppet vatten på det mesta i havsväg vi såg. Vår fjord dök turligt nog ganska snart upp och vi kunde konstatera att det stod partytällt på isen, norskarna vet hur man myser de.

Nästan alla Norskar satt nära land. En av de mest grundläggande reglerna inom fiske är och förblir att det alltid är bäst längre ut, så vi bestämde oss för att lite ödmjukt visa precis vart skåpet ska stå. Vi gick förbi de mängder av flexnäs som återfanns på isen och gick mot djupaste delen och brantaste kanten, mot det bästa stället. Väl där började vi penetrera isen med våra 150mm borrar. En liten disskussion uppstod hur vi skulle landa eventuella rockor genom våra 150 hål. Ranchägaren löste det hela genom att insiktsfullt förklara att man kan göra "pizzan" dvs rulla ihop dem och dra upp den ur hålet. Nöjda med infon började vi fira ner diverse kreationer under isen.

Ibland känns det som man underskattar fisk i havet. Är det abborre man fiskar så ska det var tunna linor och små beten, gärna mormyska... Är man i havet är det dock fritt fram att använda jättestora pirkar och häcklor agnade med jiggar, fiskbitar osv osv. Ranchägaren han inte mer än fira ner sitt tackel innan vippan signalerade hugg. Första fisken under lilla norge km visade sig vara en magnifik Glyskolja(tror jag) på bortimot ett hg. Ranchägarens spön fortsatte dra hugg medans jag och Stefan öppnade lite försiktigt genom att kamma noll.

Ranchägaren drar några vittlingar, jag får också några. Storleken lämnade mycket att hoppas på. Stefan avbröt oförstående Vittlings KM med en torsk på någon decimeter. Det smånappar lite mest hela tiden, men det är riktigt små fiskar. Jag lyckas fånga en knot på något hekto, den såg i alla fall ganska ball ut:) Att fånga en knot öppnar även för den fantastiskt roliga frågan "är det knot?" varje gång det hugger. (Engelsk utal på knot då)

Efter hårda överläggningar om eventuellt platsbyte bestämmer vi oss för att flytta oss inåt Vi får ta prestigeförlusten och åtevända till flexnäs domäner. Vi laddar ut prylarna igen, denna i gång precis i utkanten av flexnäs koncentrationen. Djupet är mellan 30 och 46 meter. Jag laddar på lite större sillbitar (Ranchägaren har med en kassa Gullmarsill) och firar ner några ismeten. Efter ett tag signalerar det hugg, ett hugg som fäller vippan! Herrejösses, nu kan det vara vad som helst tänker jag och springer märkbart oberörd fram till spöt. Jag gör mothugg och möts av en tyngd några snäpp värre än det jag hittills känt på under dagen. En torsk på massiva 0.92 kg får syna isen. Ranchägaren och Stefan försöker desperat kontra men det närmaste de kommer är en riktig babytorsk på 0,82.

Norskarna verkar inte få särskillt mycket fisk de heller. Vi enas om att det "nog är en sån dag". De flesta norskar verkar sitta på 15-30 meter på lite plattare bottnar, så förmodligen har det ju nappat där någon gång i alla fall. Det fortsätter nappa lite för oss, vittlingar, torskar och glyskoljor(kanske) är det som hakar på. Stefan fångar inte en enda glyskolja, det känns tungt för han. Det är lite för Glyskoljorna man åker till sandefjord som jag och Jesse brukar säga. Vi plockar ihop grejerna strax efter 1600 och börjar vår resa hemåt. Jag somnar illa kvickt... Lilla norge KM blev inte den riktiga succe vi hoppats på, lite större fiskar hade varit välkommet. Man kan dock inte få allt utan man får vara glad över en trivsam alla hjärtans dag i exotiska Norge.

Får se när det kan bli något fiske nästa gång. Ovanligt fullt på schemat, kombinerar en kurs i skolan med att göra praktik på skatteveket i Örebro. Långa dagar (tidskrävande transport) kombinerat med fullständiga oförmåga att lägga sig i tid suger energi och omöjliggör det i studentkretsar så fördelaktiga vardagsfisket. Får se om det kansde blir något fiskarfänge i helgen.

Inte en fisk...

Efter att ha plockat ordning på mörtarna åkte jag mot den tilltänkta fiskeplatsen. Det såg snöigt ut, det össnöade(?) hela vägen till sjön. På vägen ner mot sjön fick jag släpa släden i nedförsbacke, en varningsklocka kan tyckas. Men jag ville fiska och tänkte att det nog löser sig på hemvägen, då är det ju uppför. Tog mig tillslut ut på isen och började gå mot fiskeplatsen. Inte så farligt med snö på isen jämfört med på land, strax över en decimeter kanske. Det hela förlöpte relativt smärtfritt och jag kunde snart börja loda in mig. Efter massor av hål åt alla möjliga riktningar kunde jag lokalisera mig, det är rejält mycket svårare att hitta någonting från is än från båt med ekolod och gps...

Så vid strax före 10 hade jag alla prylar ute och då började den långa väntan. Det slog mig hur hopplöst overksam man är under vissa typer av ismete. Har man ett område man vill punktmarkera blir man mest sittandes, finns liksom inget att göra. Är det händelselöst på trollingen kan man alltid svänga lite och rita en giraff på plottern, leta efter alldes för grunda grund och liknande. Vid ismete blir man väldigt stilla, fiskar man själv blir det väldigt tråkigt väldigt fort.

Testade att höja upp mörtarna lite så de skulle synas i det lilla ljus hålen klarade av att frambringa i det vintermörka vattnet under den snötäckta isen. Sånär på ett blindfäll hände inget. Blindfället gjorde förvisso den här turen till en av de bättre jag haft på sjön, vanligtvis fäller det inte alls, överhuvudtaget.

När klockan var 1620 hade jag fortfarande inte haft ett hugg. Jag packade ihop och begav mig hemåt. Då slog det mig, det är ju nedför som är lättare... Uppför kommer bli hårt, och det blev det, nådde en puls vi ekonomer inte alls är vana. Kom några meter, sen fick jag vila, kom några meter, vila osv osv... Blev rejält ismete mätt, nu kan man nog klara sig utan idiotfiskeprojekt någon vecka till.

I morgon blir det lite socialt fiske på Alstern, korvgrillning och gösmete med fokus på korvgrillning. Mig veterligen finns inga uppförbackar i närheten och tillsamans med lite trevligt folk tror jag på en toppendag.

Stilltje...

Kan börja med att varna fiskeintresserade läsare att det här inlägget inte kommer vara mycket att ha. Det händer nämligen inte mycket nu, eller ja, det snöar förvisso ganska mycket, så nått händer ju. I övrigt är det en tämligen händelselös period, det har inte blivit något fiske på senaste. Faktum är att jag bara fiskat två gånger sedan nyår, det är någon form av all time low.

Däremot har jag hunnit med den årliga skidresan som blivit tradition i och med att den genomfördes för andra året i rad. Platsen var Vemdalen och tidpunkten var lämpligtvis Student Ski-week. Har dock fortfarande inte riktigt blommat ut som utförsåkare. Jag är ganska dålig på att svänga höger samtidigt som jag överhuvudtaget inte kan svänga vänster. Inte heller vågar jag åka rakt fram då det resulterar i en alldeles för hög hastighet som alla människor med sunt förnuft inser att människan inte var menad att uppnå under transport på snö. Min åkstil blir därmed ganska defensiv och händelselös. Veckan bjöd ändock på sina höjdpunkter, bla fick jag se en naken man springa ut igenom dörren utan att öppna den, med en krossad ruta, ett förvånat flin och en småtrasig axel som resultat. Hade även det tvivelaktiga nöjet att agera överlevnadscoach åt en annan man (faktiskt naken han också) som vomiterade och gjorde nummer två samtidigt med öppen dörr.

I övrigt är det som sagt stilltje. Har ägnat några händelselösa timmar åt att söka några jobb inför studiernas slut i Juni. Det känns lovande. Vanligtvis efterfrågas en medarbetare med: Akademisk utbildning, social kompetens , gillar människor, självgående , kunna jobba under press, flexibel, minst livstids brancherfarenhet samt förmågan att flyga och även röntgensyn är meriterande. Shit, sånna verklighetsfrånvarande önskelistor är knappt ens okay att skriva till tomten.

Skrev ovanstående igår (men publicerade aldrig?), idag känns det bättre, sätter mig snart i bilen:) Dax att släpa sig igenom snön för att fiska lite gäddor. Rapport kommer tids nog.