måndag 17 december 2012

3 jullaxar och 3 julöringar (i torsdags)

Fem veckor sedan jag uppdaterade sist står det, det är ju inte helt okay får bli ändring på det.

Det har varit relativt lugnt på fiskefronten ett tag, vintern tog ett strypgrepp på hösten, frös igen ramper och dödade trollingstämningen lika effektivt som en politiskt övertygad yngling dödar en i övrigt trevlig förfest. Det såg länge ut som om det var kört med sjösättning för ett tag framöver. Massor av minusgrader kombinerat med vindstyrkor som endast undantagsvis understeg 10 sekundmeter gav en känsla av total hopplöshet och uppgivenhet. Uppgivenhet så kraftig att man vanligtvis bara upplever den efter ett möte på Arbetsförmedlingen.

Förra måndagen visade YR en öppning på Torsdagen, yr lovade lugnt och stilla väder, om än en aningens kallt. Ulf hade sett samma öppning och vi bestämde oss för att göra ett gemensamt försök.  Hajen som alltid ska vara värst och såg en öppning ännu tidigare och sjösatte som enda båt redan på onsdagen. Han rapporterade om 3 godkända fiskar med en topp på 8 kilo. De tre landade fiskarna var den bra delen av rapporten, den lite sämre delen var att det låg 1cm tjock is när de åkte in, och att strömvirveln i hamnen var trasig.

Den informationen tillsammans med termometerns dystra 18 minusgrader indikerade att isen förmodligen inte skulle vara tunnare nästa dag, vi lutade åt att ställa in. Senare på kvällen fick vi information om att de fått fart på strömvirvel-mojängen. Vi satte vår tilltro till att strömvirveln skulle övervinna nattens köld och bestämde att åka från Kil 0630.

På onsdagskvällen åkte jag från Örebro och kunde med sedvanlig framförhållning engagera mig i att byta till vinterdäck på båtkärran. På plussidan fanns det faktum att båten och kärran var snöfri inomhus, det har den aldrig varit vid ett byte till vinterdäck förut. På minussidan fanns dels 18 minusgrader och sen även det faktum att mobiltelefonlampa tillsammans med tvivelaktig takbelysning utgjorde enda ljuskällan. Den uppkomna situationen var dock inget som inte en serie väl valda svordomar hyfsade handskar och en näve verktyg klarade av att reda ut.

Fiske
I rampen fanns inte helt oväntat is. Såpass mycket is att även en kontorskraftig tjänsteman kunde stå på isen utan att den gav vika. Det visade sig snart att det krävs mer än lite is för att hindra en fiskesugen Ulf. Han sadlade på sig stövlarna använde sig av den urgamla tekniken kasta-stora-isflak-jättehårt-på-isen metoden och tog en jordskredsseger mot kung bore. Vi sjösatte och kunde tuffa iväg genom dimman mot den tilltänkta fiskeplatsen. Fartvinden, dimman och de ca 12 minusgraderna gjorde att morgonen upplevdes som lite bister även för oss från kil/forshaga.

Tekota rullarna var frusna och frikopplingsfunktionen var sådär härligt omedgörlig som bara frikopplingsfunktionen på en frusen tekota rulle kan vara. Första spöt blev därför hängandes någon meter ner på planerborden undertiden som jag grejade med spö nummer två. Ett mystiskt övervarvande lite frostigt ljud når mig och det tar någon sekund innan jag förstår att jag öppnat hårt och krokat en fisk redan på första spöet. En öring på 65 cm kan ganska snart landas. Fisken högg en blå Uv VK-skalle fiskad bakom 20 gram bly i den här färgen.  En kombination som skulle visa sig bli dagens bästa.
Vem behöver egentligen Autopilot, det är ju bara att ställa ratten snett 

När klockan var strax efter 10 hade vi fått i alla spön. Hugg nummer två var en öring snäppet större än den tidigare, även den högg samma VK skalle bakom 20 gram. Några för små laxar och öringar besöker sedan båten och sätts på återväxt. Innan klockan slår lunch hugger Öring nummer tre på cirkus 70 cm. Den föll för en grön/guld vk skalle bakom 30 gram bly. Efter en stressig lunch bestående av 4 portioner köttsoppa, bara vätska, bara vätska, bara vätska, allt annat. Det hela måste  hetsätas, för när man väl börjat nalla på vätskan har man minuter på sig innan resten blir isglass)

Överlag väldigt dåligt med bilder, det vill gärna bli så när det är kallt. Här en av mellan laxarna. 

Ulfs sida beten har hittills varit ganska anonym, men strax efter lunch förstår han allvaret i situationen och efter att ha riggat om lite lägger han i en högre växel. Några för små, några tappade, och 3 godkända fiskar vevas upp. De flesta fiskarna hugger små löjor i krippled minnow skallar fiskade bakom 20-30 gram bly. Största fisken, en lax på cirkus 6kg hugger en av de mycket åtråvärda gamla Yuzurie i UV i Lax storlek.  Bröderna Eriksson tjuvhåller på ett helt lager sådana. Dels för att de bra att fiska med, men jag tror även att de räknar med att kunna använda dem som valuta om det finansiella systemet skulle krascha. 3 jullaxar och 3 julöringar ligger i båten när vi åker mot hamnen. Kul fisketur !

Som på sommaren, fast kallare

onsdag 7 november 2012

Två dagar i Åmål, en dags dunderfiske.

Det var inga överdrivet uppmuntrande väderleksrapporter som vädersidorna skyltade med på fredagen. Vi beslut oss ändå för att göra ett försök på lördagen. Jag satte mig i bilen och körde mina 15 mil till Kil där båten otåligt väntar på nya äventyr. Bestämde mig för att värma upp och komma i stämning genom att installera en manuell länspump i båten, byta bränsleblåsa och ställa in bromsarna på kärran. Det är lite mer sport att spara sådan service till kvällen innan fisketurer, då får man jobba under motiverande tidspress. Ett annat plus är att det är lättare att acceptera tejplösningar eftersom det ändå inte finns tid att göra det ordentligt. Lite till min egen förvåning lyckades jag faktiskt både få till länspumpen, byta bränsleblåsa och efter någon timmes pillande på olika grejer fick jag även bromsarna att ta tidigare.

Lördag:
Klockan 05:00 visade fogdens fyr 10 sekund i medel och 12 sekund i topparna. Riktningen var sydost och tidigare på natten hade det blåst ännu mer. Prognoserna lovade avtagande vindar. Innerst inne förstod jag nog att det skulle bli guppigt, men en optimistisk något morgontrött Anders konstaterade att sydost rimligtvis borde innebära någon form av sidsjö vid Åmål, en slutsats som senare skulle visa sig oerhört felaktig. Det är så man börjar misstänka vindriktningsdyslexi .

När vi anlände till Åmål hade klockan precis passerat sju och på fogdens blåste det fortfarande 10-12 sekundmeter sydostlig, uppenbarligen rakt in i Åmålsviken. Vi gjorde ett tappert försök att ta oss ut på sjön direkt på morgonen men fick se oss besegrade av nattens vågor som höll tillbaka Crescenten lika effektivt som facket håller tillbaka arbetslösa.

Bacon, aldrig fel men alltid rätt
Vi sökte skydd i Örnäs hamnen och körde en omgång MasterChef Triangia. Betydligt mer spännande än vanliga masterchef, i MC-Triangia dyker tex gasbyten upp och förhöjer spänningen. Jag tror triangia skulle bli en given publiksucce, skulle tittarsiffrorna mot all förmodan svika går det alltid att höja spänningen med en Offshoreversion. Efter en  frukost bestående av rikligt med bacon, köttbullar och ägg gjorde vi ett nytt försök runt 09:30. Vågorna var nu något mindre och vi började tuffa ut mot den tilltänkta fiskeplatsen. 7 knop gick det att hålla i motsjön. Morgonens tidigare ganska muntra stämning byts snabbt ut mot sedvanlig så kallad: tillfällig-motsjö-depressionen-syndrome  En sjukdom som effektivt tar bort all livsglädje under den dryga timmen det tar att åka ut till fiskeplatsen.

Vi sjösätter 10 blandade wobbler och guppade runt i jakt på måsdyk eller betesfisk. Efter ungefär 40 minuter tappar jag tålamodet och konstaterar att jag tänker byta till löjor på min sida. Jag får ingen ro i kroppen när jag fiskar med wobbler längre, det är lite som att beställa fisk på en restaurang istället för kött, även om det är supergott, dvs fungerar, så sitter man hela tiden med en känsla av att man missar något.

Trippelhugg, många fler hugg och full pott.
Någon kvart senare har mitt beslut smittat av sig och Jonatan byter också sina grejer. Han har precis ställt sina fyra ytspön i aktern så de blockerar så mycket som möjligt när mitt ytspö löser ut. Samtidigt som jag tar tag i spöt löser Jonatans djupriggsspö ut (6 meter). Min fisk släpper men strax innan den gör det löser även mitt djupriggspö ut (10 meter) ! Vi tittar på varandra och konstaterar att vi har ytterst små möjligheter att reda ut det här i motsjö, vi bör nog försöka svänga lite. Väl i sidsjö trasslar och krånglar vi lite innan vi tillslut kan håva en lax på 6-7 kg och en något mindre på 4-5 kg.

Trippelhugget innebar startskottet för en av de absolut värsta nappruscharna jag varit med på Vänern. Det guppiga vädret (fortsätter blåsa mellan 8 och 10 sekund på fogden hela dagen) gör det hela ganska omständigt och vi trasslar en hel del, det är inte många minuter under dagen vi har alla spön i vattnet. I stort sett varje gång vi lyckas få ut några spön och vänder upp mot platsen hugger det. Många fiskar vi fångar är mellan 4 och 6 kg men vi får även några mindre strax över 60 som får gå tillbaka samt ett gäng försmå.  Djupriggarna fortsätter fiska bra på 6 och 10 meter men det hugger även friskt på ytspön. När vi slutar fiska har vi 5 fina laxar på mellan 4 och 7 kilo samt en 4 kg öring i båten. Vi har släppt tillbaka många för små samt ett gäng strax över 60 och missat ett helt gäng med fiskar.


Då dagen var minst sagt hektiskt finns dåligt med bilder, det hanns liksom inte med. En bild på sista laxen som högg när vi skulle ta upp fick vi till, en fin lax som fick simma tillbaka efter en snabb bild. Notera den pigga fräscha välvårdade looken och jag har, trots en hel dag på ett blåsigt Vänern.

Söndag: 

Söndagen lovar betydligt bättre väder. Fogden visar 2-3 sekundmeter på morgonen och vi känner oss laddade. På plats visar det sig att det är fler som har känt sig laddade. Vi räknar till ca 25 båtar runt oss... Vädret på vara bättre men fisket är ruskigt mycket sämre. När klockan slår lunch har vi inte haft ett hugg. Dilen har fiskat ifrån oss rejält och låter meddela att de haft 4 okay fiskar i båten. Det är nästan smärtsamt att se folk åka runt med böjda spön och laxar visa sig i ytan. Frustrationen växer i takt med att fler båtar verkar få fisk men vi fortsätter att kamma noll.

Buttpussy
Våra spön är så orörliga att det börjar bosätta sig fåglar på dem. Enligt Jonatan var det en Stjärtmes som inventerade bostadsmarknaden. Stämningen höjs temporärt då jag inser att fågeln rimligtvis måste heta "buttpussy" på Engelska.

Räddningen:
Vid 13:30 kommer första hugget som vi missar. Strax därefter kommer ett rejält ythugg och Jonatan kan efter en ganska frän fight landa och återutsätta en vildlax som bör ha vägt styva sju kilo. När Jonatan drillar passar jag på att kroka ett dubbelhugg med 45cm laxar som snabbt skickas på återväxt. Vi känner oss hoppfulla, bästa tiden är kvar och snart borde det bli lite mindre båtar här ute.

Det går någon timme utan hugg och vi bestämmer oss för att lämna gårdagens område och bryta lite ny mark längre söderut. I samma veva riggar jag på en VK-flasher (stora) med en löja i en clear krippled skalle  bakom som får gå på 7 meter. En 55 cm lax kan snart landas och återutsättas. Klockan passerar 15:00 och vi letar oss in på ett intressant område där det är lite grundare, runt 15 meter. Samma djupriggsspö med VK-flashern löser ut och en 5 kg lax kan landas, tillsammans med den roliga vildlaxen får den anses ha räddat dagen.
Söndagens godkända fiskar 
Vi gör en ny vända samtidigt som det börjar mörkna lite. Laxarna verkar vakna till i skymningen och snart nappar det lite här och var. Ännu en 5 kg lax landas och en 6 kg vildlax krokas av och återutsätts. Till detta kommer 4-5 för små och minst tre bomhugg innan vi måste plocka ihopp p.g.a att skymningen börjar likna kolmörker.

Beten:
Helgens bästa beten var en VK skalle i Swedish Flag Glow fiskar på riggen 10 meter samt i ytan bakom 40-80 gram bly. Samt en VK-skalle i  UV färg (liknande den färgen) fiskad på planerboarden bakom 15-30 gram bly. Jonatan fick väldigt bra på en krippled skalle i UV på 6 meter.Ungefär som skallen på bilden fast i  i UV blå, jäkligt bra skallar men kräver nya hål högre upp på huvudet om de ska fiskas i 2-2.5 knop. Verkar dock bli allt svårare att få tag på så kanske snart dags att bunkra lite :)





tisdag 30 oktober 2012

Förrådsrensning

Sälja saker

Det här inlägget känns väldigt främmande för mig, jag bryter ny mark. Det handlar nämligen om att sälja saker. Jag är en stark anhängare till att köpa grejer, framförallt fiskegrejer eller enbart fiskegrejer kanske man borde säga. Saker som inte är fiskegrejer, tex kläder, möbler eller badrumsrelaterade attiraljer är helt värdelöst att köpa och leder snarare till depression än euforisk lycka.

Det känns konstigt att lägga ut fiskegrejer till försäljning, lite som ett steg bakåt. Även om det är ganska tydligt att jag inte kommer behöva en autopilot till wirestyrning när jag sedan några år tillbaka har en hydralstyrning, så går det ju inte att komma ifrån att en försäljning tar mig något steg längre ifrån en vinst i mest-grejer-när-man-dör-vinner-tävlingen. Det är bondegenerna som gör det.  

Även några oanvända spön har åkt ut till försäljning. Att de är just oanvända efter några kan säkert ses som en försiktig indikation på att de inte är det mest livsnödvändiga som återfinns i mina ägor. Kanske är det så att det räcker med fyra 8-9fots spön som är klassade sisådär 10-30 gram. Spö nummer sex och sju i samma klass innebär nödvändigtvis inte någon väsentlig förändring av livskvaliten. Men det känns ändå inte rätt att sälja dem. 

Annonserna finns att finna här och innefattar en autopilot, 3 spön och 2 rullar. Förmodligen dyker det upp mer grejer inom kort.

Senaste fisketuren

Årets sista gäddtur? 
Har inte fiskat så mycket sedan Mellerud. La två dagar i Fryken tillsammans med Retardoz förra helgen. En tillställning som var otroligt blöt på det tråkiga sättet. Kopiöst mycket regn gjorde Anders blöt och förkyld och avsaknaden av gäddor var såpass frustrerande att beslutet att ställa in gäddwobblerna för säsongen togs med så starka ord att det beslutet får anses oåterkalleligt. Det enda positiva i sammanhanget var att vi ägde karpkraft, som förvisso bara hade en båt, och de åkte in när det regnade, men jäklar i min lilla låda va vi ägde dem.  

Kommande fisketuren

Nu till helgen är det tänkt att det ska bli en Vänertur. Ska gå in i depån med båten på fredageftermiddag och fixa till lite bränsleslangar, bottenpluggar och bromsar på kärran. Förhoppningsvis ska allt vara fit for fight på lördag. Som vanligt är man ute i god tid. 

Med på fisketuren ska den föredetta storfiskaren, numera jägaren Don Joan. Jonatan har lite i smyg konverterat till jägare på äldre dar, det ska bli intressant och se hur långt infektionen har hunnit sprida sig.  

måndag 15 oktober 2012

Nordisk Mästare !?

Sunnanåträffen:

Nordisk Mästare låter kanske häftigare än det egentligen är, av de 58 båtar som deltog var några enstaka från Norge och jag tyckte mig urskilja lite lite danska på VHF:en och misstänker därför att även Danmark var representerade i övrigt var det nog mest Svenska båtar.

Torsdag:
Klockan 08:30 anlände jag till Sunnanå hamn där Adam väntade. Han hade spenderat den minusgradiga natten i båten efter onsdagens testfiske, naturligtvis utan värmare. Han såg därför lite frusen ut när han nöjt visade att ha redan skiftat alla wobbler mot fina löjskallar när jag anlände. Det var bara att skifta om igen för jag hade glömt allt vad betesfisk heter. När vi kom utanför farleden möttes vi av en ganska trist motsjö. Vi bestämde oss för att bespara den stackars HT-båten och oss själva en smärtsam färd och sjösatte våra wobbler ganska direkt utanför farleden istället för att fortsätta mot tilltänkta megrund 9 distans ut. Efter en stund såg vi ett stort måsdyk längre söderut och åkte dit. Där krokade vi ganska snabbt en öring på runt 62 cm (oblyad tomic 4, 103) , bommade ett hugg på en blå strike pro och fick en lax på dryga 65 (Oblyad Bomber 15a silver sal25), båda fick gå på återväxt. Vi konstaterade att här fanns det fisk och lämnade området för att inte i onödan slita på det inför tävlingen. Det slutade blåsa under eftermiddagen så vi beslut att plocka in spöna och åka ut till Megrund och prova. Väl där han vi knappt sätta alla spöna innan ett djupriggspö med en Nothern king i frog färg löste ut på 55 fot och en lax på ca 70 cm hälsade på i båten innan den återfick friheten. Strax därefter bommade vi ett hugg på en sked på 45 fot, sen fick vi en öring strax under 60 på en tomic 103. Här fanns också fisk kunde vi konstatera innan vi åkte tillbaka in mot hamnen.

I hamnen jämförde vi punkter med Dilen som haft riktigt bra träningsfiskat och landat 4 fina laxar (70-85 cm) och en vild runt fem kilo. Området där de fått sina fiskar och det första området vi hittade låg nära varandra och indikerade att det nog inte var något dumt ställe.

Fredag:


Innan starten hade vi mycket stor beslutsångest vart vi skulle åka. Megrundet hägrade och lockade med ensamhet på nästintill norrländsk nivå jämfört med den förmodade trängseln i måsdyken söderut. Vi blev båda lite förvånade när vi hörde oss välja trängsel och satte full fart mot gårdagens bästeställe. Vi sjösatte 8 löjor som vi fått från Team Wikström och säkrade upp med en tomic 4 tum och en bomber 15a. I Mellerud fiskar man tydligen mest med Wobbler och vi ville inte helt stänga den dörren utan smög ut två wobbler i start tian. Vi valde att fiska löjorna förhållandevis fort, ca 2,5 knop. Bl.a VK-Skallar går alldeles utmärkt att fiska så fort om de tacklas rätt (något av de översta hålen eller på mitten, gärna i kombination med lite större löjor), även skallar som Anchovy minnow fungerar bra i högre farter men förutsätter att man gör ett nytt hål högre upp på skallen. Vid första vändan över gårdagens punkt såg vi flera fiskar jaga i Ytan och snart kom även måsarna igång och började dyka. När måsaktiviteten ökade började det dyka allt fler båtar. Att vända runt blev lite krångligare då trängseln ökade. Det blev lite som att åka i rondell, det gällde att komma in från rätt håll. Vi trixar oss mellan båtarna och det hela förflyter ändå relativt smärtfritt. Av någon anledning är det ofta lättare att trängas på västra sidan Vänern än på östra. Kanske är Dalslänningar och Värmläningar helt enkelt mer väluppfostrade än folkslagen i Öster.

Ett av ytspöna fladdrar till och löser ut, jag får tag i spöt och vevar snabbt in löslina.  Något har fattat tycke för en Löja fiskad i VK-skalle (cromad med blårygg) bakom 20 gram bly.  Fisken följer med ganska snällt och vi bestämmer oss för att vi inte behöver veva upp någon djuprigg för att landa den, den är nog inte speciellt stor. Vi flyttar alla djupriggsspön till den sida dit laxen inte verkar simma. Laxen väljer då naturligtvis att hastigt byta riktning och helt plötsligt dyker en ganska imponerande laxsida upp bland alla djupriggsspön. Adam och jag bryter ut i ett unisont "oj jävlar". Laxen är inte alls sådär lätthanterligt liten som vi hade tänkt. Jag förbereder mig mentalt på att det här kommer alldeles säkert gå åt hellvete, Lyckligtvis underskattar Laxen sina chanser att komma ur situationen och Adam kan utan någon större dramatik sluta håvnätet kring en lax på 8410 gram, en ruskigt bra start på tävlingen.

Nästa hugg faller för en Tomic 103 4 tum, en öring på ca 60 - 65 cm lossnar precis bredvid håven. Vi snurrar vidare i området där måsarna fortsätter dyka uppmuntrande och då och då visar sig jagande fiskar.  Adam byter ut en av våra Wobbler mot en 9 cm Strike Pro i sal7, den hinner inte gå många minuter innan en lax på dryga fyra kg fattar tycke för strike-pron. Jag vill inte vara sämre utan hänger på en likadan på min sida. Efter någon halvtimme hugger en lax på dryga 5 kg på strike-pron på min sida. Ungefär samtidigt får vi en förliten lax på en klar Vk skalle med grön buk. När vi sätta i en ny löja inser vi att vi har kraftig löjbrist. Team wikström sponsrade med löjor, men i morgonens stress blev tre påsar löjor i praktiken ett paket löjor (10 st) och två paket små norsar som inte alls funkar i stora VK-skallar i de farterna. Vi är inte dom som är dom utan börjar helt enkelt återanvända löjorna, halvmosade löjor proppas tillbaka i skallarna. De finska löjproffesorerna skulle vifta frenetiskt med kniven om de såg vad vi höll på med.

Vi fortsätter snurra i området där måsarna dyker oavbrutet. Båtarna kring oss håvar lite fiskar. Trängseln gör att vi ibland ser huggen som de andra båtarna har innan de själva gör det, ganska kul att se folk mysa i kabinen lyckligt omedvetna om att ett spö står kraftigt böjt på taket:) Mitt inne i den värsta trängseln får vi ett hugg, ett ganska mesigt hugg. Jag anar snart odåd då linan pekar rakt upp och snart står det klart att vi har fångat en mås. Jag hatar fåglar, fåglar är nästintill en fobi. Mitt förslag är alltid att sänka ner dom på djupriggen tills de lugnar ner sig, men lyckligtvis har det alltid funnits händigare fiskare ombord som kunnat kroka loss måsarna de gångerna de huggit, så ännu har jag inte behövt fira ner någon. Efter hand blir antalet båtar något färre och vi kan börja fiska lite effektivare.

Fisk nummer fyra faller för en VK skalle i silver crome och blå rygg bakom 20 gram bly och väger dryga sex kg. En "ny" löja med tarmarna utanför sätts in i skallen och vi skickar ut den igen. Vi vänder in över lite grundare områden och får ett tokhugg på tarm-löjan. Fisken rusar flera gånger och vill inte ge sig frivilligt. När den närmar sig går den djuuupt och hamnar efter ett tag framför båten på 6-7 meters djup, alltid lite annorlunda att drilla en fisk som finns framför båten. Håvningen går bra och vi har en öring på 6690 i båten.

Vi konstaterar att det här går osedvanligt bra, Mellerud är verkligen inte Hammarö, här skulle man bo. Vi riggar ut betena igen och hänger på fler vk-skallar  i silvercrome med blåliknande rygg (4 stycken på slutet) samtliga skallar armerade med tarm-löjor som saknar diverse mer eller mindre väsentliga delar.

Full pott ! 
Med dryga två timmar kvar hugger en riktigt kantboll i form av en fisk på 62 cm (fisk under 62 cm vägs inte in). Precis på punkten där den stora öringen högg, även den föll för en VK-skalle i samma färg med en tarm-löja och 20 gram.  Vi konstaterar att vi redan haft osannolikt flyt och att vi rimligtvis inte borde få en sjunde godkänd fisk, vi behåller därför fisken och hoppas på att den håller 62 cm i hamn, river grejerna och åker in knappa två timmar innan tävlingstidens slut.

 Jag har försökt hitta en bild på skallarna vi fick bäst på, men inte riktigt hittat rätt. Det kan iofs mycket väl ha att göra med att jag är lite lätt färgblind, en egenskap som inte underlättar när det gäller att redogöra för vad det nappat på. Kanske kan det vara en äldre modell som inte finns kvar i produktion. Enligt min mer färgbegåvade flickvän är skallarna mer blå än de på bilden. Skallarna ser i alla fall ut ungefär såhär:
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=237
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=510

http://www.olssonsfiske.se/strikepro--9cm8g-c07-p-6839-c-854.aspx Strike-pron som fångade fisk

Vid invägningen stod det klart att våran kantboll inte gick in i tävlingen då den mättes till 61,5 cm. Våra fem andra fiskar vägs in och väger tillsammans 31 kg, vilket räcker till en första plats med      9 kg marginal till tvåan inför dag två.

Dag två blåser bort och det gör även dag tre vilket gör att vi står som totalsegrare när tävlingen blåses av på lördag kväll. Fränt :) Vi vill tacka Team Wikström för att vi fick snika på deras boende, deras frukost, deras kaffe, deras löjor och inte minst att de kunde tänka sig att släppa titeln redan efter ett år.


fredag 5 oktober 2012

Gäddfestivalen 2012


http://www.teamel-gegoteborg.se/34523131 Video av starten filmad av Team Galten.

Då var det klart, tävlingarnas tävling är nu avslutat för det här året. 141 startande team var vi, vilket tråkigt nog betyder att trenden där vi tappar några båtar varje år tycks intakt. För några år sedan var 170-180 båtar snarare regel än undantag. En positiv trend i den negativa trenden är att fler och fler väljer att fiska i Catch and Release klassen. I år var vi för första året fler som fiskade C/R än "vanliga" klassen. Lite snopet kanske att personer som vanligtvis predikar C/R ganska högljutt väljer att "spara" några sekunder genom att klubba fiskarna istället för att fota dem. Att lite taktiskt justera sin ideologi när det kan tänkas öka möjligheten att vinna priser och prestige börjar lukta skenhelighet på hög nivå, dubbelmoral väl i klass med högt uppsatta socialdemokrater i deklarationstider. Fast helt säker på sitt val av klubba fisk verkade inte alla vara då det förekom att man vägde in sina döda gäddor levande. Om man ändå inte tänker avliva fisken borde C/R klassen te sig som ett ganska givet val.

Lördagen:
Jag fiskade traditionsenligt med bärgar-Tobbe från Mariestad, förra året kom vi fyra och året innan det sjua. I år sa vi lite kaxigt till varandra att vi skulle försöka avancera upp en placering och bli trea. Fast jag tror vi hade en tyst överenskommelse om att vi vore riktigt nöjda med topp tio. Taktiken gick i vanlig ordning ut på att åka långt fort och försöka åstadkomma stordåd på favoritgrunden innan de blev för sönderkörda av andra båtar. Det börjar bli mer och mer tydligt att fler tänker ungefär så, längst bort blir något av en naturlig samlingspunkt för oss som helst skulle vilja åka lite längre. Smartare är kanske att åka nästan längst bort om det lite båtar som är målsättningen.

En kul personlig tävlingsbild på helgens första gädda
Strax efter 11.00 gick vi upp på favoritgrundet,och fem minuter senare hade vi landat två gäddor. Båda föll för en Salmo withefish 18 cm FT, vi hänge på en till likadan och fortsatte. Båten vändes så snart vi fick möjlighet och vi gick över grundet igen, men några fler gäddor hittade i alla fall inte vi. Vi åkte över till andra sidan sjön men lyckades inte hitta något huggvillig fisk där. Under dagen höll vi ögonen på ett annat grund där vi såg att det inte var så mycket båtar, så vi satte kurs dit. Om man siktar ordentligt så går det att kryssa mellan land och själva grundet. Sedan jag bytte GPS för nått år sedan har de punkterna försvunnit och några nya hade jag inte lagt in. När vi gled igenom första gången fastnade innersidan stenhårt i botten. Två beten gick förlorde, varav en var min sista stora yuzurie och den andra en Witefish 18cm FT. Som plåster på såret fick vi lyckligtvis dagens tredje gädda när vi gled av grundområdet. Gäddan föll för en egenhändigt gul/orange målad 6tums tomic. Vi tog sats och försökte igen, den här gången lite mer åt öster. Två nya beten åt helvete, den här gången på yttersidan.  Borta var tomicen som vi fick gäddan på, och den andra Whitefishen.

Inför tredje vändan var det i alla fall ganska tydligt att mitten återfanns någonstans mellan våra steck.  Fler skrikiga Tomic 6tum hängdes på innan vi åkte igenom en gång till, vi åkte rakt på ett dubbelhugg, båda på tomic 6tum. Nu var vi på gång ! Vi vände igen och lyckades köra på ännu en gädda även den på tomic 6tum. Sen slutade det nappa och det började dyka upp allt fler båtar som sett hur vi panikartat vevat med spön och håvar bland gäddor och bottennapp.Vi flyttade oss därifrån men dagens fisketid var snart slut och vi fick veva in grejerna och köra mot hamnen.

Efter dag ett låg vi på en sjunde plats med totalt ca 13 kg fördelat på 6 gäddor mellan 55 och 73 cm.

Söndagen:
- Får vi bara nått idag så borde vi hålla vår placering, och nått ska väll inte vara så svårt att få. Konstaterade jag med nästintill en storfräsares självförtroende samtidigt som jag tuggade i mig hamburgerfrukosten och letade febrilt efter firetiger whitefishar bland de försäljare som fanns på tävlingsområdet. Vi hittade inga.

Starten gick och vi satte full fart mot favoritgrundet. När vi kom fram såg vi att någon lokal förmåga bestämt sig för att pimpla abborre mitt på "vårt" grund. Likt surkål på en bratwurst blockerade han effektivt våra möjligheter att ta del av godsakerna där under, det gick inte att få någon riktig träff på grundet när han var där. Vi cirklade runt lite i utkanterna men inte ett hugg, vi testade gårdagens bästa grund istället men där fanns inte heller nått att hämta. Taktikbytet var ett faktum.  Vi rev grejerna och spurtade ner någon sjömil och sjösatte grejerna utanför Västra Ämtervik.

Att fiska pelagiskt på en tävling kan vara väldigt väldigt effektivt. Gäddorna har en betydligt högre medelvikt och många gånger kan man få flera stycken hyfsade på kort tid om man prickar en het fläck och period. Att fiska pelagiskt kan också vara helt jävla hopplöst. Söndagen den 30 september skulle visa sig vara en sån helt jävla hopplös dag. Det är ganska svårt att på förhand förutspå om gäddorna kommer hugga 500 meter till vänster, eller 500 meter till höger. Kompisbåtarna runt omkring fick lite gäddorna då och då, men vi lyckades att med beundransvärd precision köra sicksack mellan gäddorna. Det är fantastiskt frustrerande att fiska bredvid folk som får fisk när man själv inte får något.

Wobblerna byttes ut gång på gång i takt med att huggen uteblev men det hjälpte föga. Med lite god vilja skulle det gå att påstå att vi möjligtvis haft ett hugg någon gång under dagen då det fanns lite bitmärken i en wobbler som troligtvis inte fanns där tidigare. Närmare än så kom vi inte, Söndagen var inte var dag och vi föll som en sten i resultatlistan

När resultatlistan var färdig så hämnade vi på en 22 plats och var lite deppiga. Det finns i och för sig värre saker än att sluta 22a, men frågan är om det finns värre saker än att förlora med två placeringar mot Värmlandsmos :) Tråkigt att inte få något när vi var med i matchen efter första dagen. En 5 kg gädda hade tagit oss till topp 10.

Vann gjorde Team Eka från Karlskoga, två blev Team Lysvik och trea blev inga mindre än 73:orna från Kil med Stefan Karlsson i spetsen. Grattis ! :)  Kul med nya vinnare också, Pike 2000 fanns i ledning efter första dagen och historien såg ut att återupprepa sig. En segare dag på grunden samtidigt som det (för en del i alla fall) nappade ute på frivattnet gjorde att det inte riktigt gick att hålla ifrån och de hamnade på en 5 eller 6 plats.

 Helgens tredjepristagare inför starten på Lördag. På bilden ödmjukt omedveten om att han snart kommer sopa banan med          98 % av startfältet.
NM-nästa:
Nästa fisketillfälle torde bli i samband med Sunnanåträffen. Jag och Gjinger Kahn aka Adam Karlstad aka prinsen av lillaparis ställer upp. Vi har strategiskt nog bosatt oss med Team Dilén och förra årets vinnare Team Wikström och räknar kallt med att Jakob, Roger, Andreas och Hasse kommer avslöja alla sina bästa tips över ett flak ful-öl.

torsdag 27 september 2012

Regnbågsfiske !


Ibland behöver man åka på självförtroendefiske, bunkra lite hugg inför en förmodad mager höstsäsong. De sedan någon månad tillbaka fritt simmande regnbågarna i Västra Silen gav ett utmärkt tillfälle att bunkra hugg inför bistrare tider. Rapporterna talade om 10-50 fiskar per båt och dag, precis vad man behöver ibland.

Självaste Chifen Östlund tycktes också vara i behov av lite självförtroendefiske även om han skyllde på att det var hans son som ville drilla lite. Med varsin båt på släp åkte vi mot Bengtsfors för inköp av fiskekort och förhoppningen om att få närmare instruktioner om ungefär vart det var lämpligt att lägga i en båt. Kvinnan i kassan på Statoil tog rutinartat fram ett häfte fiskekort till Västra Silen så snart vi steg in på macken. Kanske var det de förväntansfulla aningens blodtörstiga blickarna som avslöjade oss.

Östlund nöjde sig med att köpa ett fiskekort och kunde därmed fiska med fyra spön. Kanske var det den gamla flugfiskaren i honom som tittade fram och förnuftigt förklarade att 4 spön förmodligen räcker i en sjö full med regnbåge. Själv har jag mer värmländska gener än så och köpte därför två kort för totalt 8 spön. Statoiltjejen tittade skeptisk på mig, jag ursäktade mig med att ett av korten naturligtvis var till Moa. Hennes första fiskekort förövrigt, något av en milstople som naturligtvis kommer firas med pompa och ståt så snart tillfälle ges.

Efter lite förvirrad navigering på en grusväg hittade vi till rampen och kunde traila i båtarna. Jag vet i ärlighetens namn fortfarande inte riktigt vart vi var, men rampen ligger väldigt nära Silverlake camping i Västra Silens södra ände. Efter att vi vält i båten kunde vi försiktigt kryssa ut bland stenarna (viss försiktighet rekommenderas då det finns mycket sten på lagom propeller djup).  Moa tittar förvånat på mig när vi slår av på gasen efter 5-10 minuter. Detta beteende hade hon aldrig sett förut. Skulle vi inte åka till andra änden av sjön innan vi började fiska ? I vanliga fall tenderar det att bli så, den naturliga känslan är att åka så långt bort det bara går, första stället längst bort är naturligtvis bästa stället. Den här gången fick vi dock tydliga indikationer i form av trasiga odlingskassar, hoppande regnbågar och en hel hög med lokala förmågor att vi nog inte behövde åka till andra änden av sjön, hur konstigt det än kändes att stanna innan bränslemätaren börjar röra sig.

Vi sjösatte våra spön och jag kunde med viss besvikelse konstatera att vi lyckats sjösätta alla 8 utan att få ett enda hugg. Båtarna runt oss som körde något enstaka spö rakt bakom båten hade redan börjat dra fisk. Alla förutsättningar var nu uppfyllda för en totalflopp. Vi hade höga förväntningar, vi hade åkt långt, vi verkade ha störst båt (känslan av att uppfattas som storfräsare är hemsk) och vi hade utmärkt oss genom att köpa två fiskekort. I huvudet spelades pinsamma scener upp där vi var tvungna att berätta för folk i 4 meters båtar att vi hade något färre än deras 50 fiskar, vi hade nämligen fått 0.

Första hugget var därför en befrielse, en 2 kg regnbåge bröt de negativa tankegångarna och när den högg verkar startskottet för resten av bågarna ha gått. Huggen kom allt mer frekvent. Dubbelhugg blev trippelhugg och ett tag hade vi bara ett spö i vattnet... Vi gled förbi en båt där en gubbe stod och kastade, jag drillade en fisk och fick min paravan lite  väl nära då styrandet inte fick högsta prioritet. Då högg det på tre spön till och det hoppade regnbågar överallt och spön flyttades runt i hållarna på båten i ett försöka att undvika det värsta trasslet. Han tittade på mig med gamla skeptiska ögon och fick förmodligen sin bild av det där trollingfisket bekräftat.  Det började gå upp för oss att 4 spön nog hade räckt alldeles utmärkt.

Moa såg ut att trivas, det här med att få mer än ett hugg om dagen var även det en upplevelse helt olik tidigare fisketurer. Fiskarna högg på det mesta, men bäst gick små 6-7 cm yuzuri i ytan i blå silver (de går sjukt ytligt tror jag, förmodligen knappt en meter) Bomber 14a stensson och glittriga tomic 3 tum, alla fiskade i ytan. Vi körde nått djupriggsspö också men hade knappt en stöt på dem. Regnbågarna verkade bo lite på samma ställe, eller i alla fall många av de som var intresserade av att hugga verkade hålla till på ungefär samma ställe. Det lönade sig helt klart att börja vända runt så snart det nappat några bågar.

Fräsarfrys.
Timmarna gick och igloon började bli sådär storfräsar-full. Det är nått visst med att ha en stor hög med fisk i båten. På nått stenåldersvis känner man sig väldigt nöjd.  När gäddtrollingtävlingarna blivit Catch and Release så händer knappt fiskhögarna längre,  man tar därför tacksamt emot möjligheten att få bygga en rejäl hög med fisk, samtidigt som högen kan byggas under vackra ledord som "fiskevård". Får regnbågarna gå kvar i sjön finns ju snart inte en enda grankotte, cigarettfimp eller något annat flytande objekt kvar att äta för den lokala öringstammen.  

När klockan slog 14:00 och vi fiskat i 4 timmar insåg vi att vi nu hade mer regnbågar än vi borde och att vi nog borde åka hem. Vi vände kursen hemåt och började i smyg släppa tillbaka regnbågar som högg på vägen till rampen.

När vi kom hem hade Jonny byggt ett rensbord av ypperlig kvalitet byggt på en stabil grund av pallgafflar  toppat med en spånskiva. Han har bondegener och blir naturligtvis glad när det finns  väldigt mycket av något (se på bilden hur han lyser upp).  När filéandet var klart kunde vi konstatera att vi plockat upp 37 fiskar...

Det var nog bra att vi inte tagit upp de sista.


Nu stundar Gäddfestivalen i Fryken:) Vi borde ha goda möjligheter att härda ut den vanligtvis allt annat än huggintensiva helgen eftersom vi nu bunkrat upp massor av hugg i sinnet.

onsdag 19 september 2012

Gäddfestival !

Gäddfestival:
Mycket kan man glömma. Tex kan man glömma att uppdatera sin blogg i några månader, man kan glömma att besiktiga sin båtkärra, man kan glömma årsdagar och planera in fisketävlingar osv osv. Allt detta är mänskligt och med tiden förhoppningsvis även förlåtet.

Men för sjutton gubbar, se nu till att inte glömma att anmäla er till Gäddfestivalen i Fryken den 29-30 September. Fantastiska arrangörer utlovar en fenomenal festival med lika lite fisk och lika trevlig stämning som det brukar vara.

Ett mäktigt prisbord står på spel. Historien visar att precis vem som helst vinna. Senaste åren verkar det iofs lite som att man ska komma från Örebro för att vinna, Pike 2000 börjar få en minst sagt imponerande svit förstaplatser (4 ?). Själv har jag numera bosatt mig i Örebro och hoppas att det hjälper.


Örebro:
Det är förövrigt lite bosättningen i Örebros fel att uppdateringarna på bloggen uteblivit. Jag har nämligen köpt en lägenhet och flyttat till staden i fråga. Av någon för mig såhär i efterhand helt outgrundlig anledning köpte jag en lägenhet med visst renoveringsbehov. Beslutet är konstigt därför att jag hatar att renovera saker. Inställningen är ömsesidigt då saker hatar att bli renoverade av mig. Saker visar ofta sitt missnöje genom att bli mer trasiga efter än innan renoveringen. Den andra anledningen som gör beslutet en smula märkligt är att jag hatar krångel, krångel uppstår alltid vid renovering. Väljer man att renovera själv blir det krångel. Om man istället använder sig av profesionella hantverkare, ja, då får man tillsynes ännu mera krångel. 

Som tafatt kontorsarbetare får man helt enkelt välja vilket sorts krångel man vill ha, endera accepterar man många helt tejpbaserade lösningar, måttligt mönsteranpassade tapeter, halvtaskig penselteknik, elstötar och en konstant brist på rätt verktyg och kunnande. Eller så lägger man motsvarande energi på att med en dåres envishet ringa hantverkare och återigen be om den redan två veckor försenade offerten, ringa hanverkare och påpeka att han faktiskt inte har ringt upp den här veckan heller. Ringa hantverkare och på ett väluppfostrat och vänligt sätt påpeka att arbetet nu dragit över tiden med flera hundra procent och att det nu vore bra om vi kunde runda av det hela. (vis av erfarenhet kan jag nu konstatera att det där med vänligt är helt fel sätt i hantverkarbranschen, blottar man svaghet åker kaffebryggaren på och det börjar dyka upp mystiska saker som ger en allt mer sporadisk närvaro i mitt vardagsrum) . Väljer man hantverkaralternativet får man även tillfälle att testa vänskapskretsens tålamod till bristningsgränsen genom att låta några dagars övernattning utvecklas till en flera veckor lång våldgästning.   

Nästa vecka börjar badrumsrenoveringen (påstås det i alla fall). Jag försöker gå in med inställningen att det kommer krångla och därmed vara mentalt förberedd, men jag får ont i huvudet när jag försöker förbereda mig på allt krångel. Det är lite som att tänka på hur mycket universum det finns, om universum har något slut och i så fall var slutet finns. Jag tror nämligen att det kommer skapas ungefär lika mycket krångel som det finns universum innan tre hantverkare (vvs, snickare, kakel) skapat ett fungerande badrum. 

Fiskesummering:
Fiskat har jag gjort lite, men sommarens och höstens resultat är till och med sämre än vårens, och då var våren ändå mycket sämre än vanligt. Jag hoppas att allt vänder lagom till Gäddfestivalen. Innan dess hoppas jag även hinna med en självförtroendeförstärkande tur till västra silens regnbågar.

onsdag 30 maj 2012

Katastrofal Vänersäsong, Hasslö och fullbordad Hatrick

Först får jag tacka Moa för den nya Bloggdesignen, Sånt händer när man inte uppdaterar i tid. Dåligt med uppdateringar innebär inte nödvändigtvis dåligt med fisketurer. I det här fallet är det snarare fisken som varit den felande länken. Jag behöver titta ganska långt bak i min karriär för att hitta en period där så mycket fiske resulterat i så lite fisk. Jag kan även skylla lite på att jag börjat jobba i Örebro, det tar en del tid att pendla fram och tillbaka 11 mil enkel resa. Det känns märkligt och ovant att arbetsdagarna snart är lika långa som en kortare fiskedag.

Påsk:
Säsongen började med en påskfisketur, jag och Don Joan skulle fiska över påsk, totalt 3 dagar var inplanerade. Väderprognoserna vittnade om en stark nordöstlig vind kvällen innan avfärd. Vindar på 10-15 sekundmeter utlovades större delen av dagen. Om fullständig sinnesnärvaro hade infunnit sig hade vi blåst av det hela, men nu var vi fiskesugna och är man fiskesugen fokuserar man på att hitta lösningar. Vi gjorde en klassiker, vi tänkte lä. Om det blåser från nordöst, då kan man fiska utanför Kristinehamn även om det blåser 15 sekundmeter. Vi tog en liten sovmorgon och hyfsat hoppfulla trailade vi mot Kristinehamn. På sjön möttes vi av ett imponerande intensivt snöoväder och vindar på runt 15 sekundmeter. Det förnuftiga rösten i mitt huvud tog mod till sig och började sakta men säkert fylla mitt huvud med "vad var det jag sa" tankar. Vädret var hemskt och vi frös. Vågorna var iofs hanterbara, det var den minimala sikten och den kraftiga blåsten som var tämligen hämmande för alla former av trollingsfiske. Det blåste så mycket så vi knappt kunde vända båten, trots max rattutslag så fick vi inte runt ekipaget, vi var tvungna att köra 4-5 knop för att kunna vända. Inte ett hugg hade vi heller... Senare under dagen blev vädret bättre, men det blev inte fisket. Vi gick i hamn i skymningen och förberedde oss på en natt i båten. Jag måste erkänna att tanken på att det kunde vara frost under påsk aldrig slog mig, då hade jag nog inte tyckt att det var värt dieselbesparingen att sova i båten.

När vi vaknade morgonen efter var kapellet fastfruset och på fönstren fanns ett nära på centimetertjock frost. Under tiden jag hoppade upp och ner på bryggan och lovade mig själv att inte sova i båt i minusgrader igen dök Fiskeguide Petter Larsson upp i rampen med en Mclay 720 HT, med fungerande värmare. Frosten på hans rutor smälte och kabinen såg mycket inbjudande ut.
Det var ett sånt där tillfälle då man önskade att man vore ett EU-land, helst ett sydeuropeiskt så man verkligen slapp tänka på det där med att utgifter och inkomster bör harmoniera något sånär. En Mclay med värmare vore fint att ha.... Vi huttrade lite och gav oss ut på sjön igen, nya jaktmarker skulle prövas. Det blåste på vägen ut och vi möttes av krabb sjö snett framifrån, vatten skvätte hejvilt. Eftersom det kom nytt vatten mest hela tiden så stöpte vi in det mesta av fiskeutrustningen och oss själva i ett härligt uppfriskande islager, vi fick gå över rullarna med verktyg för att knacka bort isen så det fick att släppa ut lina... Fisket var ungefär lika katastrof andra dagen, en för liten en vild och ett bomhugg. Vi surade lite på kvällen och konstaterade att det säkert var Kristinehamn det var fel på, nästa dag skulle det bli Askevik.

 I Askevik fanns stora delar av Finlands manliga befolkning. De såg sådär händiga och knivslagsmålsbenägna ut som bara finska män kan. Vi sjösatte bredvid dem och försökte smyga undan våra sovsäckar. Det var inget sånt sällskap där man vann respekt på att dela koj med sin fiskekamrat. När vi åkte ut mot dagens fiskeplats dök det upp en pilothouse full av hårda män jämsides. Vi höll masken och såg så hårda ut vi kunde, lite försent kunde vi konstatera att ett av våra spön stod kraftigt böjt bakåt. Ett bete hade fått tag i vattnet och 350 meter lina hade lämnat tekota rullen. Vi fick stanna och veva upp. Känslan var ungefär densamma som när jag körde av min trollingmast i en för låg bensinmack framför telias reparatörer för nått år sedan. Fisket denna tredje dag var i vilket fall något bättre, en större öring tappad vid håven, 2st 65 cm laxar, en vild, några små och någon bättre fisk tappad. Hoppet återvände lite.

Mer Vänern:
Jag gjorde fler turer på Vänern, men fångsten var magrare än Greklands skatteintäkter. Trots usla resultat i bagaget ställde Hajen och jag upp i Kinnekulleträffen, det måste ju vända nån gång var resonemanget. Det vände aldrig. Vi fiskade hela dag ett utan så mycket som ett napp, vi återvände till hamnen nedstämda och mentalt nedslagna. Efter power-pizza på kvällen samlade vi nytt mod och sjösatte en ny taktik dag två, det verkade lovande och vi öppnade hårt med en 65 öring på utlägg men sen var det slut på det roliga. Inga fler fiskar kunde landas. Efter Kinnekulleträffen försökte jag med Vänern ännu någon gång, men med ungefär samma deprimerande resultat...

Hasslö:
Rapporter om superfiske vid Hasslö (blekinge) började ringas in. Rapporterna toppades av Andreas Dilens megamegalax på 23,4 kg. Jag pratade med Don Jouan som inte var sen att haka på, vi skulle försöka fiska Östersjölaxar istället för vänerfiskar. Om det misslyckades så skulle det i alla fall vara roligt att fiska bom på ett nytt ställe, och vem vill inte missa chansen att få traila båt 37+37 mil för ett par fiskedagar. Ingen av oss hade varit vid Hasslö tidigare. Efter några samtal till folk i bekantskapskretsen hade vi en hyfsat uppfattning om vad vi gav oss in på, och ett antal waypoints att börja fisket på.

Vi anlände till Hasslö runt klockan 00.00 på lördagen, vi trixade lite och gick till Kojs. Några timmar sedan var klockan 04.00 och det var hög tid att gå upp. De första fiskeplatserna var bara några distans ut så trots det lite gungiga havet var vi snabbt på plats. Vi sjösatte en blandning skedar, mycket NK magnum, nk28, trophy spoon och lite ismo. VHF:radion skvallrade om att båtarna runt oss fångade en hel del fisk, eller så var det en båt som fångade all lax, alternativt rapporterade olika båtar om samma lax. Riktigt hur det stod till med den saken var omöjligt att förstå då alla som bor i Blekinge låter exakt likadant, typ som en lite bonnigare Jimmie Åkesson, utan mediaträning.

Vårt första hugg föll på en NK28 i frog färgen på sju meters djup, en lax på ca 7 kg gjorde oss sällskap i båten. Nästa hugg brände vi, det föll på en trophy spoon i frog på 19 meters djup. Även nästa hugg föll på samma spö, fisken verkade först liten men satte sedan iväg på en rejäl rusning. Vi stångades lite innan den på nytt simmade iväg, denna gång långt ut åt vänster. Efter att ha fightat fisken farligt nära paravanen ett tag så kunde jag pumpa den närmare båten. Vi lyckades håva den och fisken vägdes senare på land till 10,4 kg. Yes ! Målet med resan av uppfyllt. En 10 + lax från havet innebar att jag hade gjort en hattrick,  landat lax på över 10 kg i Vänern, Vättern och Östersjön.
Vättern 12060


Vi fick en 7 kg lax till innan huggruschen dog av lite, den högg på en NKmag emerald 14 meter ner på riggen. Först sent på eftermiddagen kom nästa hugg, en 6 kg lax som föll för en Grissly även den i frog fiskad via planer och 50 gram. Vi fiskade envist så länge vi vågade och vände mot hamnen först vid 22.00 när det började mörkna. Ett 15 timmarspass var till ända.

Vänern 10700
Nästa dag var vädret sämre och vågorna högre. Vi stampade oss ut vid 5 snåret på morgonen och fiskade fram till 15:00 då vi i egenskap    av arbetarklasshjältar var tvugna att ge oss för att inte vara helt döda på jobbet på tisdagen. Vi landade 2 laxar på måndagen, en på 5 kg och en på 7,  vi hann även med att tappa tre laxar. Samtliga laxhugg utom ett föll för beten på riggen. Ytfiske fungerade inte alls för oss.
Östersjön 10400

onsdag 4 april 2012

After work fiske på Vänern.

I tisdags, alltså för lite drygt en vecka sedan begick jag säsongspremiär på Vänern. Nerverna var som vanligt inför en premiär en aningens mer spända än normalt. Trollingfiske och alla dess komponenter (båt, båtmotor en miljon fiskegrejer samt en trailer och en bil) möjliggör en nästintill obegränsat spelplan för lagen om all jävlighet och farbror Newton.

Jag hade mina aningar om att det första problemet skulle uppstå i samband med att jag kopplade båten efter bilen. Detta då ett okänt fel resulterat i att min 1,9 tdi förvandlats till en 1,9 di, dvs turbon har tagit semester. Jag har själv aldrig kört någon av de gamla disel Mercor som tillverkade innan turbons intåg på bilmarknaden, men från vad jag har fått berättat för mig av skrockande bönder under vårbrukets kafferaster kan jag tänka mig att upplevelsen var ungefär den samma. Körkortsteorins uppmaning att "planera sin körning" får en helt ny innebörd när fordonet mer eller mindre saknar möjlighet att accelerera. Även lokalkännedom blir en framgångsfaktor vid omkörningar då man måste påbörja accelerationen långt innan den aktuella raksträckan blir synlig, eller ens syns på komunkartan.

Hur som helst så var det inte i egenskap av den mest självsäkra chauffören jag kopplade samman ekipaget och begav mig mot mandomsprovet, E20. 1an och 2an gick över förväntan och det var först vid 50 km och växel nummer tre som bilen minst sagt gick in i väggen och jag bromsade upp trafiken likt en söndagsåkande-gårdagens-wienerbröds-letande-pensionär i sin obehagligt välvårdade 242 L. Lyckligtvis kunde jag efter någon kilometer svänga av mot laxhall och ett lite lugnare trafikklimat.

Båten visade sig flyta, motorn visade sig starta, vinden la sig och solen värmde gott. Det var inte utan att man stormtrivdes redan vid rampen. Som vanligt när jag ska fiska laxar på våren ställdes jag inför problemet om vart man ska åka. Vårfisket är lurigt, enligt min erfarenhet så kan man endera åka aslångt och fiska kring områden där betesfiske och lax förväntas finnas kvar sen vintern, eller så kan man tuffa lite närmare land vid något område där man förväntar sig att vattnet har värmts upp snabbare. Beslutet att åka precis mitt emellan långt och kort kan därför lätt ifrågasättas såhär i efterhand, men i tisdags kändes det lagom. Nerverna höll helt enkelt inte när vattentempen sjönk allt mer på väg ut mot djupare områden Det slutade med att jag satte grejerna strax innan brommö nordväst. Ganska tidigt krokade jag i en för liten lax, den som föll för en löja i blå VK skalle bakom 15 gram bly, sedan blev det dött.

Jag beslöt mig för att börja fiska mig mot brommösund och lite varmare vatten. På vägen dit dunkade det till i ett djupriggspö på höger sida. Det var en vildlax som slukade en Tidan-nors i en guldfärgad anchovy krippled skalle fiskad på 12 meters djup. Jag började snurra i området som höll en del betsfisk men lyckades inte få någon mer fisk att hugga. Jag satte återigen kursen mot laxhall, jag var nästan framme då det rykte till bra i ett djupriggsspö, men fisken lossnade strax efter att jag greppat spöet. Den fisken nappade på en Ove-pimpad Krippledskalle med action disc på 8 meter.

Ungefär samtidigt som jag nådde brommösund började dagen ta slut (fiskade 14-20). Jag hann egentligen aldrig fiska av sundet utan kunde lite självkritiskt konstatera att jag transport-trollat bort större delen av dagen på ett ganska planlöst sätt, men det får man kanske göra när det är premiär.

Under påsk väntas fiskeäventyr. Vill sig vädret bra kan det bli en simrishamn-bornholm tur. Vill sig vädret halvbra kan det bli en vänersatsning, om vädret blir skit får det bli öringar på fryken. Blir vädret ännu värre än skit så får man väl äta ägg som en helt vanlig människa.

fredag 16 mars 2012

Sporfiskemässa, båtpremiär Å Slom

Sporfiskemässa:
I lördags besökte en dagen-efter-flickväns-systerfest-trött Anders Sportfiskemässan i Kista. Kils-sportfiskeklubbs mässbuss var snäll nog att göra ett extra stopp och låta mig ansluta till gemenskapen. Mässan var som vanligt på senare år något av ett SM i buster jerk försäljning, även om bustrarna numer fått sällskap på betesväggarna av olika mer eller mindre bearbetade träbitar från staterna. För oss konservativa stackare som fortfarande föredrar beten med haksked som helst kostar under 300 kr, blir utbudet allt mer begränsat. Att tidigt i karriären samla på sig nästintill mentalsjukhus mycket wobbler börjar se allt mer ut som en vinnande strategi.

Mässans fynd för min del var ett Ugly Stick Braid 12-20lb. Om jag inte missminner mig helt kostar de ca 1500 kr i vanliga fall, jag gav 400 kr. Förutsatt att jag nu kan hitta ett användningsområde för spöt så har jag sparat in hela resan. Förvisso var det några år sedan jag läste ekonomi, men jag tror man kan räkna så.

Gäddfiske:
På Söndagen fick jag den stora äran att åka i Hajbåten på en vårtur efter gäddor på Fryken. Hajen har tidigare år minst sagt placerat skåp i sin jakt på vårgäddor så förväntningarna var högt ställda. Oturligt not, fast kanske ändå turligt, så hade vi båda helt misslyckats med att beräkna sommartidens effekt på morgondagens alarmtid, så vi startade båda dagen med en timmes försovning. Resan gick sedan till Sunne där hajbåten sjösattes. På vägen ut utnyttjas 5-knops tiden till att göra tafsar. Att vara väl förbered är A och O konstaterar Hajen och jag samtidigt som vi försöker arbeta oss igenom lagret av wobblerlådor, håvar, bensintankar och matrester i jakt på användbara tillbehör inför gäddfisket.

Sånär på några mindre missöden som att hälften av wobblera låg hemma, att drivankaret ej gick att återfinna och att hajen glömt sin massäck kände vi oss ändå ganska nöjda med inledningen av premiärturen.

Vi sjösatte våra beten utanför en potentiel lekvik och började snurra runt lite. Efter lite trixande med förtampen och en Ikea kasse fick vi ner farten till 1,4 knop. Det var en bra fart tänkte vi. Fiskar man i 1,3 knop visar man att man förstått att 2,7 knop inte alltid är bäst, men man markerar samtidigt den distans man rimligtvis bör eftersträva till det där riktiga vår-tramset. Det är ett känt faktum att på den yttersta domens dag frågar inte sankte per vad man fångat, utan hur man fångat det.

Första hugget kommer på en 30 gram blyad Super Shad rap i Sportfiskeakademin färgen. Gäddans vikt stannar på blygsamma 3 kg, den högg på en grundkant över 4 meters djup. Nästan hugg kom någon timme senare, en gädda av än mer blygsam vikt fann en 18 cm rapala magnum BM helt oemotståndlig även den gäddan hade sin hemvist på 3-4 meters djup. Båda fiskarna högg på min sida, Hajen visar tydliga så kallade "ett års tendenser", han kan mycket väl va slut nu ;)

Slom:
Idag måndag var jag nere vid tidans strand och håvade en hink med nors inför trollingen. Först såg det inte ut att vara så mycket Nors i Älven, men när jag kom på att man ska dra håven medströms så började de bli allt mer frekventa besökare i håvgarnet. Förhoppningsvis kan jag komma ut på en eftermiddagstur på Vänern på Torsdag och testa dem.

För mer detaljerad information om hur man fångar slom rekomenderar jag att läsa den numera erfarna storfräsarslommaren Moa Rosenbergs Blogg: http://dodgravarn.blogspot.se/2012/03/lite-nyforvarvad-kunskap.html

Båtmotor Strul:
För följare av den otroligt spännande suzukimotor följetongen kan jag meddela att jag nu varit i kontakt med KGK i Stockholm. De bekräftade vad de sa på servicestället. Tydligen så kan man inte sälja en CTP-brytare löst. Man säljer den tillsammans med ”throttle body asset” för dryga 8 000 skr. Anledningen är att brytaren är fabriksinställd. Såvitt jag förstår det består fabriksinställningen av att man skruvar med en 10:ans blocknyckel, det är ju knappast något man vill försöka sig på på egen hand...

Det återstår att se hur problemet ska lösas, motorn fungerar nu men jag behöver nog fixa en brytare på sikt. Får se om det blir Ebay eller Kjell och Company :)

tisdag 31 januari 2012

Motorstrul och lite fiske

Motorstrul:

Efter grumsträffen gick jag in i en period så mörk att medeltiden tycktes som en ljus och trevlig plats. Anledningen stavades motorproblem. Av någon anledning var min tomgång högre än den brukade. Det hela upptäckes under en sjösättning vid spiken och en något besviken haj såg ut som om han tappat en del den smör, 20 mil hade han rest för att få åka Crescent. Tomgången låg på 1200 varv och det fanns tre alternativ. Ge upp, erbjuda en av spikens fiskebåtar en heldags bogsering och använda den som drivankare, eller lösa problemet. Trots uppenbar kompetensbrist valde vi alternativ nummer tre. Vi tog av kåpan och drog lite i saker sådär som man gör när man inte har en aning om vad som är fel. Utan att någon av oss riktigt förstod lyckades vi få ner tomgången till 900 varv och bestämde oss för att göra ett försök. Motorn funkade under dagen men gick inte att få ner den lägre än 2,3 knop. Fisketuren resulterade i en 5 + öring för hajen och en 65 cm lax för mig.


Efter den turen gick båten in i depå, tanken var att felet skulle avhjälpas. Nästa gång motorn startades var tomgången 1900 varv... Vi undersökte lite olika saker som skulle kunna vara fel, men hittade inget. Jag insåg att tid var en bristvara och bestämde mig för att koppla lin experthälp. Ringde till den aktoriserade Suzukiverkstaden och förklarade mitt problem, de hade ingen aning om vad det var. Efter en hel massa om och men fick jag köra dit båten så de kunde titta på den. Under två veckor mitt i högsäsongen stod stackars båten lika oanvänd som en vänsterpartists realistiska ådra.


Trots flertalet telefonsamtal till suzukis experter i Stockholm gick det inte att komma på vad som var fel. Möjligheten att köpa en ny motor började dyka upp allt mer frekvent i samtalen. Sen blev det jul, jag beslöt att dra med båten till Värmland. Både jag och min bror är måttligt förtjusta i den otroligt överskattade högtiden jul och ansåg att julafton är ett utmärkt tillfälle att felsöka en båtmotor. Julen är ju dessutom miraklens tid vilket ju bör vara fördelaktigt när stordåd ska utföras.


Ca 20 minuters surfande gav några ideer på vad som skulle kunna vara fel. Några fel, tex IAC ventilen kunde vi utesluta då de testat den under servicen. Ett annat av alternativen var en så kallad CTP-switch (closed throttle position). Det är en givare som berättar för motorn var gasspjället står. Med hjälp av det värmländska specialverktyget multimeter mätte vi fram att den var trasig. Vi kopplade förbi den så motorn trodde att spjället var stängt, och vips, så hade jag en tomgång igen. Ungefär 25 minuter tog det att laga.


Förvisso är det kanske aldrig helt rättvist att villkorslöst jämföra folk från Värmland med folk från Västra Götaland, det är liksom olika divisioner. Trots detta är det svårt att inte ställa sig frågande till expertisens förmåga att reda ut situationen. Både Multimetern och internet bör kunna anses som riksomfattande verktyg och hjälpmedel.


Efter lite rengöring funkar CTP:n igen, men den strular stundtals och motorn startar på 1900 varv igen. Då måste man knacka lite på den så hoppar den ner igen. En ny CTP-switch stod på önskelistan. Efter några samtal verkar det som om Suzuki inte säljer dem löst, man ska köpa hela jävla insugsmojängen för över 7 000 kr. Kjell och kompani hade en liknande brytare, den kostade 69 kr och börjar se ut som ett allt mer lockande allternativ.


Efter 3 600 problemfria timmar måste jag ändå säga att att motorn är fantastiskt, kunde inte vara nöjdare. Som jag förstår det så är det sällan de går sönder överhuvudtaget. Det ändrar dock inte det faktum att det är lite tråkigt om ingen kan laga dem, och det är tråkigt om föräldrarna knutsson (kgk) reservdelsvägrar när deras trotjänare hostar lite.


Så nu får vi se vad som händer, ska försöka prata med fler Suzukiverkstäder och se om deras slutsats är densama, om det är så att jag endast kan köpa en hel insugsmojäng... I sådana här lägen saknar jag Bosses Marinservice i Karlstad, de var lika trygga att ha i ryggen som en Suzuki.


För att lätta upp det hela lägger jag in lite bilder på några laxar från tiden jul och nu:)



På första kortet stoltserar Andreas Wikström med öringsvärldens svar på en Supermodell. Sjukt smal men rätt snygg. Högg på guldfärgad anchovy minnow


Andra kortet är en Ove Eriksson med lax på ca 6,5 kg på anchovy krippled bakom action disc på 7 meter



En lax på 9kg högg en anchovy krippled bakom en actiondisc på 8 meter.


Lax på 7,6 kg högg på en anchovy krippled bakom en action disc fiskad via 80 gram.









I mitten på Januari var jag ute med en arbetskamrat på vänern, vi körde då på ett dubbelhugg med laxar på 7,5 och 8,3 (anchovy crippkled action disc 80 gram samt anchovy krippled 20 gram) Har inga bilder på dem med det var ett fränt dubbelhugg :)