Gösfiske och Expedition

Fiskat en del sedan senaste uppdateringen. Jag tänker skylla på min aldrig färdiga ångestframkallande skrivlust-dödande D-uppsats för att bloggen inte uppdateras oftare. Så sent som igår drömde jag vad jag upplevde var en mardröm som var tämligen uppsatsrelaterad. Jag drömde om att två olika smurfsamhällen förde statistik om Skattebrott på olika sätt och därför gick det inte att jämföra. Uppsatseländet måste få ett slut snart, annars är jag slut som någorlunda sinnesstabil.


Gösfiske:


Efter gäddfestivalen fiskade jag en del Gös. Gösfisket har tidigare år stundtals varit riktigt bra även i oktober. Så det var inte helt utan förväntan jag trailade iväg mot sjön. I tät dimma puttade jag i båten och skulle åka iväg. Då larmar motorn att något är fel, sen börjar den gå hackigt. Jag påbörjar den sedvanliga felsökningen, kontrollerar bränsleledningar och rycker i lite sladdar. Felet försvinner inte.

Jag överväger att åka hem, men något inom mig säger att det här är ett typexempell på ett fel man kan ignorera bort. Märkbart oberörd vrider jag på nyckeln och håller envist kvar tills motorn motvilligt hoppar igång. Suzukin hostar några gånger men förstår snart att här får man fan inte ledigt bara för att man är lite förkyld. Den går sen som en klocka resten av dagen?


vid 10 snåret släpper dimman och jag hoppas att fiskarna som dittills varit som bortblåsta ska börja dyka upp. Jag överväger att släppa gösfisket och leta efter gäddor på något grundare område. För att snabbare nå till gäddorna ökar jag farten till runt 2,5 knop. Strax efter fartökningen hugger det på en blå Supershad rap, långsamt och slött men samtidigt bestämt och tungt. Jag greppar spöet och anar ganska snart att det är en hygglig gös på ingång.


Första delen av fighten består mest av att gösen dyker och jag håller emot. Det är inte utan att man får lite havsfiskekänsla när en större gös skall pumpas upp, linan pekar nästan rakt ner och räkneverket står på 35 meter. Den första biten går oftast bra, det är när räkneverket närmar sig 15 meter som Gösarna brukar förstå att det var nått lurt med den här blåa trekroksförsedda plastfisken. Då börjar spänna-med-hela-kroppen-någon-gång-i-sekunden fasen. Spötoppen hoppar våldsamt upp och ner. I det skedet har otaliga storgösar tappats. överlever man 15 meters nivån väntar minst lika nervösa små-idiotrusningar-fasen som fortsätter från ca 10 meter upp till ytan.


Den här gången gick det bra och efter en nervös fight såg jag att krokarna satt bra, gösen hade slukat Supershadrapen rejält. Jag kunde håva en fin fin gös som jag trodde var ett pers, men det saknades några hekto. Gösen vägde in på 7,35 kg, en längd på över 90 cm skvallrar om att det fanns mer att ge. Gösen sattes på återväxt för att nå sin matchvikt lagom till nästa göshöst:) Fick senare 3 gösar till den turen, men ingen lika stor, någon 4 kg variant i topp. Nästföljande turer gav inte heller någon storgös utan bara mindre varianter.



Projekt 1

Efter gösfisket fick jag lite expeditionslust. Jag pratade med Pär i Torsby och tillsammans beslutade vi oss för att åka på projekt till en sjö där det tidigare fångats stora och många gäddor. Som sällskap fick vi med oss Laxkungen Ludvigsson och Hajen. 19 mil, så långt var det till projektet, enkel resa.


Pär hade fiskat i sjön förut och han skulle visa lite tips och tricks för nästkommande turer. Hela den tanken floppade lite när det visade sig att sjön var inbäddad i en tjock dimma hela dagen. Jag har i dagsläget förtfarande ingen aning om hur sjön riktigt såg ut.

Adam och Hajen fick ganska snart lite gäddor ui sin båt, inga stora men det nappade ganska friskt. Pär och jag hade inte en stöt de första timmarna. Först efter att vi förflyttat oss till ett nytt område började det hugga lite, dock ej på wobblerna utan på våra spöparavaner. Great white ser vist mumsigt ut underifrån. Vi hade totalt 5 paravanatacker under dagen! Exotiska upplevelser för en palnerboard fiskar. Några gäddor högg på wobblerna istället.


Den envisa dimman och den höga luftfuktigheten gjorde dagen sällsynt kall, jag huttrade och frös. Vid sidan av stranden fanns stridsvagnshinder från ww2. Det var inte utan att man fick viss känsla för stackars vänpliktiga som stått och gömt sig i kylan. 1941 hade tyskarna kört över Frankrike på någon vecka, nästan nått moskva och bombat skiten ur England. Det måste ha känts betryggande att det fanns ett gäng granar och en organiserad stenhög mellan Sveriges värnpliktiga och Tyskockuperade norge.


Fisket gick sådär, vi kunde räkna in ca 10 gäddor per båt. Laxkungen Ludvigsson toppade med en fisk på strax över 100 cm och nästan 6 kg. Upptagningen var lite spännade då det var typ vattenpölsdjupt i rampen. Det gick dock ganska bra om man backade bilen ut i vattnet. Vetskapen att man kan "backa ut i sjön" skulle visa sig katastrofal vid nästa expedition



Projekt 2


Projekt 2 gick av stapeln något närmare än projekt 1. Som expeditions kamrat hade jag Hajen, och redan innan vi nått fram till sjön började vissa problem. Vi visste nämligen inte riktigt vart sjön låg. Ska man på expedition får man inte förbereda sig för mycket, är expeditionen minutiöst planerat är det en resa. Resor är inte alls lika roliga som expeditioner. Vi öppnade handsfacket lite på chans och där låg en karta, och inte vilken karta som helst utan en Värmlandskarta! Vi fick via den minst sagt grovskaliga kartan några ungefärliga riktlinjer på hur vi borde åka.


Snart skymtade vi sjön. Då börjar nästa spännade steg i expeditionen, vart ligger rampen? Vi hade fått uppgifter om en ramp ganska nära där vägen kom upp jämsides med sjön. Det roliga med leken "hitta rampen" är att ramperna ofta är undangömda i slutet på en liten liten enkelrikrad väg. Lika ofta är den enkelriktade vägen enbart en återvändsgränd, och det är inte alltid man kan vända. Man kan leka den här leken med en liten båt, men det är lite som att gå av cyckeln i svåra passager, omanligt och helt utan insats.


Vi hittade rampen, den övertygade föga. Lågt vatten gjorde att rampen blev till sand som försvann ner i den mörka sjön. Jag gick ner och kände lite på sanden, den var stabil. Vi bestämde oss för att försöka, jag backade försiktigt ner båten mot stranden. Brak sa det, sen började vattenlinjen mycket tidigare än den gjorde förut. Den så stabila sanden visade sig vara frostfrusen. Den riktiga sanden som var vid vattnet var sällsynt mjuk. Båda trailerhjulen stod nu bakom kanten i vattnet och trailern låg platt med underredet mot marken. Det fanns inte en möjlighet att vi skulle få upp båten här.


Vi fick lägga av båten i sjön för att ha en chans att ens få upp bil och trailer. Sen fick vi leka hitta ramp leken igen. Hajen fick ta bilen och åka runt och leta efter en ramp så gjorde jag samma sak sjövägen. Vi hittade tillslut en naturramp. Sten grus och sand om vartannat i en tvivelaktig lutning.



Vi bestämde oss för att det säkert går att få upp båten här sen, nu ville vi fiska. Första timmarna är sega, det är först när solen spricker igenom som vi får ett hugg på en Westins Jerk, en tre kg gädda hjälper oss att spräcka nollan. Strax efter den bommar vi ett hugg på en stor Jaxxon gädda (30 cm). Se hugger en riktigt tung fick på en Westins tjockis, efter några rusningar börjar jag vinna några meter lina. Sen blir det helt plötsligt tomt i andra änden. Ett linbrott!? Inte okay, man kan tappa fiskar på många sätt men linbrott är inte ett av dem.


Vi fiskar vidare och landar ett gäng gäddor till, samtliga väger runt 3-4 kg och ser jäkligt fina ut, hade varit intressant att se en större gädda för att se om de höll formen. Bäst fiskar westinstjockisar i mörka färger men även tomic 7 tum lockar till några hugg.

Vi avslutar i tid för att kunna krångla lite vid rampen. Att säga att det krånglade vid upptagningen vore minst sagt en underdrift. Det var grundare än vi tänkt oss så vi fick backa ut bilen rätt långt ivattnet, det har ju gått förut... Det gick inte nu, när vi vevat upp båten på kärran grävde bilen ner sig så snart jag släppt kopplingen. Vi fick ta av båten igen, och försöka flytta upp bilen nån meter innan vi vevade på båten igen. Det hela resulterade i att vi körde fast, fast några meter längre upp än förut. Vi gick över på plan B, bygga en väg. Vi radade upp platta stenar under hjulen för att öka stabiliteten.


Vi åkte fram och tillbaka och fick upp ekipaget ytterligare några meter samtidigt som min koppling började protestera, nu spann inte bara hjulen utan lamellerna också. Vi fortsatte att krångla någon timme in i mörkret men fick tillslut inse att slaget var förlorat. Audin förlorade sin första rampkamp, sorgligt. Lyckligtvis hade Hajen en Hajsläkting som var och jagade älgar i området. Lika lyckligtvis hade de inte koll på vad vi hade för Varg-åsiker. En 4 wd lågväxeljeep kom sedan till undsättning och tillsammans med audins 4wd kunde 8 hjul få upp ekipaget ur rampen.


Expeditionslusten har av någon märklig anledning avtagit något efter ovanstående projekt. Nu hägrar Vänern istället! Kommer ett litet Vänerpremiär inlägg framöver.

Gäddfestival

Förra helgen (24-25 september) var det Tävlingsfiske som gällde. Kanske kan vara bra att påpeka att fiskandet skedde i Fryken. Tydligen är det numera fler tävlingar som går den helgen. Det är ju skönt att tävlingarna går samtidigt så man inte glömmer bort när de är. Hoppas fler tävlingar lägger sig på samma helg nästa år, det tjänar vi nog på allesammans.

1200, då skulle Mariestadsfolket anlända och årets stora gäddfestival börja på allvar. Det har blivit något av en tradition att ha mariestadsfolket på besök under festivalen. Det revolutionerande med årets ankomst var att den skulle ske 12 på dagen, inte 12 på natten.

Då fiskesäsongen hittills iår gått fullständigt åt (f)anders var det liksom dags att bryta det mönstret nu. Laxsäsongen står framför dörren och innan dess behöver någon form av medvind hittas, i vilket fall vore det skönt om den värsta motsjön gav sig om än bara temporärt.

Mariestadsfolket anlände runt 1800 på fredagen. Båtarna trailades i och vi började de viktigaste förberedelserna inför tävlingen. Överst på listan stod självklart mat. Tävlingen till ära hade två nya mattermosar köpts in. För er som inte vet det så finns det i dagens moderna samhälle nu stora möjligheter att slippa undan dödligt tråkiga sönderklämda mackor i matsäcken. Tobias och jag införskaffade därför termos pizzor. Termos pizzor är som vanliga pizzor är mest, fast man rullar ihop dem i en termos efter tillagning.

Jag satsade på ett säkert kort, en grandiosa hämtpizza. Tobias gick lite crazy och köpte en ännu större pizza, en grandiosa big one. Jag sa till honom att det inte var helt säkert att det där skulle funka, ibland är helt enkelt termosen för liten. Tobbe bestämde sig för att satsa allt på ett bräde och valde den större modellen.
Tanken var att vi skulle städa och plocka iordning allt i båten under fredagsnatten. Vid något svagt tillfälle hade jag erbjudit mig att gå nattvakt 02-0600 på fredagen. Det ösregnade konstant hela kvällen och Tobias och såg inte fram emot nattvaktsäventyret. Lyckligvis dök räddningen upp i form av Skyttes lantbruk som tog vårat vaktpass. Får bli ett sponsorklistermärke på båten nästa år. Vi behövde därför inte vara vid starten förens strax före 0600 när kiosker och annat skulle startas upp för dagen. När vi anlände vid 0530 ösregnade det fortfarande. Flera tält hade vält och strömmen hade gått, kul start.

Händig som man är gav jag mig tillsammans med Carl ut på elfel-sökning. Vi följde lite kablar åt några olika håll och ryckte i några kabeldosor. Det var lite som när bilen stannar vid vägkanten. Även om man inte har en susning om vad man ska göra åt saken måste man ändå öppna motorhuven och spontant rycka i lite grejer. Funkar inte det kan man alltid sparka lite på däcken. El kablar och el stationer har inga däck, då är det inte lätt att veta vad man ska sparka på för att få dem att starta. Lyckligtvis fick vi snart uppbackning av en händig man som löste situationen gallant på några sekunder.

Lördag:
Regnet fortsatte och redan innan starten var man rejält blöt. Kaptensmötet gick av stapeln vid 0930 och när det var färdigt gick vi mot båten. Det blåste en ganska hård nordanvind och regnade friskt över startområdet. Vi insåg att transporten mot fiskeplatsen inte skulle bli alls kul i det här vädret. Vi hade naturligtvis valt att fiska längst bort, det är ju alltid bäst där.

Vi kastade loss båten (tror jag det heter) och tuffade på mot starten. Helt plötsligt gick starten precis efter att vi lämnat bryggan. Vi tuggade oss ut ur femknops området innan vi kunde gasa på och börja klättra norrut genom vågorna. Det slog rejält genom hela nedrefryken och vi var tvungna att hålla igen lite på gaspådraget. Väl på andra sidan nilsbysundet blev det betydligt behagligare och vi kunde tilta upp och race:a på mot de tilltänkta fiskeplatserna. Vi skulle fiska på några grund i norra änden som brukar vara relativt fångstsäkra. Då vi är lyckligt lottade med ganska bra fartresurser och en tillsynes fullständig likgiltighet inför bränslekostnader brukar vi hinna göra den första vändan i relativ avskildhet innan konkurrenterna anländer. Tobias och jag har en tendens att fånga precis all fisk under tävlingen i just första vändan, så har det i alla fall varit tidigare år. För att fånga fisk senare på dagen krävs finess eller någon annan egenskap vi uppenbarligen inte besitter.

Det ösregnade och blåste kraftigt när vi nådde dagens första fiskeplats. Vi sjösatte grejerna så fort det gick i den hårda motvinden och åkte sedan upp på första grundet. Första vändan gav inget och vi började omedelbart misströsta. Första vändan är bästa vändan... Vi vände och gick över grundet igen och nu högg det faktiskt. En liten 60 cm gädda hade fattat tycke för fegisbetet nummer ett i mulet väder: bomber 16 plo. Fler båtar anslöt till grundet och efter en resultatlös vända valde vi att testa nästa grund som fortfarande fått vara i fred.

På vägen dit rotade vi fram våra pizza termosar. Tobias fick ganska omgående problem att få ut sin mat ur termosen, den hade liksom fastnat. Det gick nästan att se paniken i ögonen, den varma goda pizzan var så nära, men ändå så långt bort. Det så kallade ketchuptricket med mycket skakande och slag räckte inte för att få ut härligheten. Synen var tämligen underhållande, inga bestick fanns i båten och själva förtäringen fick ske genom att gräva ut bitar med fingrarna. Jag var nöjd med mitt val av den lite mindre pizzan. Mitt i pizza massakern tjongar det till i ett innerspö. En Westeinstjockis i plo har lockat fram en gädda i snäppet större än den förra. Gäddan lyckas göra en fullständigt fenomenal variant av ”krokodilen” i håven och lindar upp allt löst håvgarn runt sig och betet, det sitter jättefast. I samma stund signalerar ett ytterspö hugg, en Yu-zurie denna gång. Gäddan kommer snabbt in till båten och vi har en lätt kaotisk situation med trassel och sprattlade gäddor. Vi lyckas få ordning på det hela och kan snart kasta i gäddorna efter att ha fotograferat dem.

Själva fotograferandet var ganska intressant på en halkig båtbotten i guppigt väder. Vi manövrerar runt bland båtarna för att ta oss tillbaka dit det högg. Under navigationen blir vi förvånade över vilken skillnad det kan vara på olika höger. I den bästa av världar borde högerregeln gå bothways, dvs ibland väjer man och ibland får man företräde, lämpligtvis beroende på om man kommer från höger eller inte. Att få uppleva företräde verkar mycket ovanligt i vår båt oavsett vilket höger vi kom ifrån.

Vi lyckades fånga två gäddor till under lördagen, en på bomber 16 plo och en på tjockisen i samma färg. Vi hade därmed 5 gäddor när vi gasade mot målgången. Tillsammans vägde de in på 14300 gram vilket gav oss en tredje plats inför sista dagen. Vi började känna oss festivalnervösa, en gång för många år sedan låg vi också tre inför andra dagen. Då vann vi...

Söndag:
Inför söndagen var vi taggade, men vi anade att det skulle bli svårt. Söndagens fiske brukar vara otroligt mycket svårare än lördagens fiske som i sig är betydligt svårare än vanligt. Vinden var lite snällare under söndagen och det regnade inte alls lika friskt. Nedre Fryken var betydligt lugnare än lördagen, mellan fryken borde vara riktigt medgörlig, oftast blåser det mest i nedre fryken. Tobias filmade lite av starten, kvaliten blev lite sådär stundtals men det låter ju fränt i alla fall.



Söndagen den 26 september var inte oftast. Halvvägs genom mellanfryken stötte vi på patrull i form av rejäla dyningar. Dyningarna harmonierade inte med mitt skrov och allt började studsa runt. Vi slog av på farten och kämpade oss uppåt, efter en stunds stampande nådde vi dagens destination. Planen var att fiska på ett par grund som låg något söder om de grund vi fiskat på dagen innan. Vi skickade ut prylarna och njöt av att vara någorlunda själva. När jag satt ut innersidan och skulle sätta det första ytterspöet löste det innersta spöt ut. Fisken går tungt i vattnet och vi anar en skaplig gädda. Gäddan har dock lyckats kroka sig lite konstigt och den visar sig vara i ungefär samma storlket som fiskarna från gårdagen, dvs runt 70 cm. Fisken Föll för en Yu-zurie.

Vi snurrar tillbaka över platsen men inget händer. Vi går upp på ett annat grund och hamnar lite väl långt in. Det drar i samtliga innespön och vi anar att bottennappet är nära. Vi klarar oss utan bottennapp men yttersta spöet slutar inte dra. Jag löser ut det och kan veva in en pluttgädda. 49 centimeter lång är den, minimimåttet är 50... Vi kastar i gäddan och konstaterar att i tävlingssammanhang är 49 cm gäddor och vildlaxar det värsta vi vet.

Sen är det dött för oss ganska länge och vi anar att vi kommer rasa hejdlöst i listorna och vi inte åstadkommer något illa kvickt. När klockan slår ungefär halvtid är vi tillbaka på platsen där vi fångade söndagens första gädda. Då hugger det på ett innerspö, en blå 7 tums tomic har lockat fram ännu en 70 cm gädda. Vi vänder runt några gånger till men grundet är stendött för oss. Vi bestämmer oss för att fiska norrut då många båtar redan tycks ha vänt hemåt. Vi får vara ganska själva på ställena från i lördags, men det är helt dött, vi fångar inget mer på söndagen.
Efter en nervös invägning startar prisutdelningen. Sammanlagt har vi samlat ihopp ca 20 100 gram, och vi är osäkra på hur långt det kommer räcka. De teamen som låg framför oss igår verkar inte ha förbättrat sina resultat nämnvärt. Det visar sig dock snart att teamen under oss har fiskat bra och vi får se oss omseglade av flera stycken.

Vi slutar på en 6 plats totalt vilket vi är mycket nöjda med, vårt näst bästa resultat någonsin! Extra roligt med årets tävling var att hyggligt många valde att fiska C&R och att sammanslagningen av c&r och c&k klasserna gick smidigt och problemfritt. Kul att alla kan tävla i samma klass! Jag hoppas att upplägget kopieras och att fler tävlingar nu kan erbjuda c&r som ett fullgott alternativ