Jag tyckte det skulle bli mycket spännande att få fiska från en Silver 650 wa, men Moa var orolig efter att jag berättat att de kunde värma billyspizzor i sin båt i en speciell värmare. Hon menade att om jag lärde mig det tricket skulle det inte längre finnas någon anledning kvar för mig att gå iland, tydligen är det så att mina fiskepass är tillräckligt långa om de är.
Vi åkte upp på torsdagskvällen och kunde efter en 30 mils biltur lägga i båten vid rampen i Sundsveden. Väl framme tog vi en finöl och Hasse bjöd på Wiskey. Jag är egentligen ingen wiskey kille överhuvudtaget men tänkte att jag nog får ta en för Hasses skull. Jag ville inte göra honom orolig i onödan. Som jägare/trollare delar man nog ogärna en en trång båtkabin med en man som inte dricker wiskey. Jag övervägde att säga något om rökigheten men insåg att jag bara skulle avslöja min wiskeyinkompetens och fokuserade istället mina krafter på att inte förvrida ansiktet mer än absolut nödvändigt mellan klunkarna. Jag måste lära mig dricka wiskey... :)
Fredag:
Vi började med att lägga ut den obligatoriska kontrollskeden. Det är inte helt ovanligt med strömmar i havet så det räcker inte alltid att hålla koll på farten via GPS. Med en kontrollsked vid sidan av båten är det lättare att ha koll så att betena rör sig på det sätt man inbillar sig är mest effektivt, ofta behöver hastigheten korrigeras när man byter kurs. Vi trimmade in skedarna bredvid båten och kollade så de rörde sig bra i ungefär samma hastigheter som kontrollskeden. Medparten av betena vi riggade ut var Ismo magnum i olika färger. Magnum har tidigare inte varit någon favoritsked, men efter uppenbarelsen att man kan böja dem och få dom att gå bra i princip vilken fart som helst har de börjat bli en absolut favorit. Vi såg några båtar som håvade fisk och tjattrade om fisk på radion, det verkade som att det mesta hände kring "AIK:aren" i närheten av oldbergsund, trots detta valde vi av en såhär i efterhand lite oklar anledning att åka på upptäcktsfärd längre ut på havet. Kanske var det den sedvanliga oviljan att i onödan trängas bland trollingbåtar som gjorde att vi åkte på upptäcktsfärd.
Turen har börjat utveckla sig till en krokarnas kamp. Hasse fiskar vanligtvis enkelkrok på sina skedar. Jag är mer från Kil och vill gärna ha en stor trekrok, helst flera stycken om det går. Nu skulle vi se vad vad det högg på. Vi startade resan med 12 relativt händelselösa timmar. När klockan slog 1900 så hade Hasse fångat en felkrokad skarpsill och jag en näbbgädda. Man skulle nog kunna säga att det var delad ledning i båten.När klockan slog 1930 förklarade jag att det var nog mest riggfiske som gällde, de andra båtarna verkade få mest på det så jag riggade ner ett spö till på riggen. Det var allt som behövdes för att vi skulle få ett riktigt vrålhugg på ett ytspö i närheten av tidigare nämnda AIK:are. En 6-7 kg lax hade fattat tycke för en gulvit ismo quack (trekrok ;) fiskad bakom 80 gram bly. Fisken bjöd upp till en bra kamp och medförde en något mer optimistisk stämning inför det fortsatta fisket, fisken fick simma tillbaka då vi ju knappast kunde ta upp någon eftersom igloon var full i Panpizzor. Vi fiskade fram till 2200 innan vi plockade upp och åkte in mot Sundsveden igen.
Lördag:
Lördagen började bra och vid 0900 snåret fick vi ett hugg på ett rigg spö på 20 fot. En Rhino sked med gul framsida och guld baksida hade lockat en lax till hugg. Hasse satte bra press på fisken som närmade sig båten. Vi beslutar att inte riva några riggar utan utan ska försöka kroka av laxen utanför båten. Strax innan landningsförsöket slår det oss att om vi gör det så kan vi inte skicka en bild och reta Jocke för att han snickrar och vi fiskar lax, så vi plockar fram håven istället. Det går inte så bra. Efter några håvningsförsök har laxen varit runt riggvajrarna både en och två gånger. Sista gången händer nått konstigt, skeden sitter helt plötsligt 1 meter framför laxen men laxen är kvar på spöet ? En närmare granskning visar att laxen sedan tidigare haft en sked med en linstump i munnen från en gammal kamp. Vi har på något vis lyckats fånga laxen, tappa laxen, men sedan fånga den igen genom att fastna i den gamla linan. Vi testar att få in den till håven igen men innan vi lyckas få den dit lossnar linan från det gamla draget och vi får upp vårt drag tillsammans med någon meter lina, ett sänke och ett halvt lekande. Så laxen gick i alla fall lite plus på vårt möte. Innan hade den ett drag, några meter lina ett lekande och ett sänke i munnen. Efter hade den ett drag och ett halvt lekande.
Efter det första hugget var det dött igen. Vid lunch letade vi oss ut över lite djupare vatten längre söderut. Där såg vi flera båtar som drillade fisk. Jag gjorde några byten på min sida och hängde bl.a ut en Ismo magnum Öhnerud i Sportings specialfärg med guld baksida fiskad bakom 40 gram bly. Skeden han inte simma speciellt många minuter innan det spöet löste ut och rullen skrek till. Tyvärr släpper fisken efter bara några sekunder och vi hinner aldrig få någon uppfattning om dess storlek.
Vi stannar kvar i området och några timmar senare får vi ett nytt hugg, återigen på en Guld Öhnerund bakom 40 gram bly. Fisken är tung och gör några riktiga rusningar. Visa av erfarenhet från morgonens håvningsfiasko så river vi riggarna när fisken närmar sig båten. Efter att ha brottats med fisken ett tag på lite kortare lina landar vi en lax som väger in på 12.2 kg. En kanonfin lax!
Vi fiskar vidare i området som känns hett, men inget mer händer. Vid 2200 bestämmer vi oss för att plocka in grejerna och åka mot Norrsten. När vi har två spön kvar i vattnet hugger det plötsligt på Hasses sida, fränt ! Att få ett hugg på sista eller näst sista spöet när man tar upp är sånt man bara läser om men som aldrig händer en själv, precis som fester med öppen bar och pizzerior som glömmer att ta betalt.Fisken rusar lite grann men Hasse lägger bra press på den och snart kan vi landa en lax på 11,1 kg. Laxen föll för en lite grönare ismo magnum med Guldbaksida och 30 gram bly. Tanken var att återutsätta även den fisken men den undermedvetna psykopaten i mig lyckas på något sätt vrida av gälarna på den när jag lyfter den ur håven vilket förorsakade ett bisarrt blodbad, så C/R var liksom inget alternativ.
På Norrsten hälsas vi välkomna av ungefär 1 miljard myggor som var uppspelta över vår närvaro. De har kanske inte så mycket att tugga på den ön förutom trollingfiskare några veckor varje år. Men sånär på myggen var det en fantastiskt fin kväll.Söndagen
Söndagen vaknar vi till ett regnväder som lyckligtvis slutar ungefär samtidigt som vi åker ut mot havet. Vi sjösätter prylarna strax efter 06 och bestämmer oss för att fiska till 1200 innan vi måste påbörja färden hem. Trots sovmorgon till 0600 så är vi i stort sett ensamma på sjön vid den tiden och någon timme framåt. De flesta stockholmarna tycks vakna till liv först vid 12 snåret.
0730 hör jag mig själv säga "det drar lite i mittenspöet". Det såg ut ungefär som om det hade hakat på en mindre pinne eller något annat skräp på skeden. Samtidigt som jag tar spöet så löser det ut och blir lite tyngre i andra änden, sedan blir det ännu tyngre. En riktigt tung fisk börjar gå från sida till sida och gör några 10-20 meters rusningar. Efter att ha bråkat med fisket i sisådär 15 minuter är den ca 15 meter från båten. Fisken sätter då iväg i en riktig megarusning, linan öser ut från tekota rullen och ju mer jag bromsar, ju fortare simmar fisken. Under lördagen hörde vi om en dansk som drillade en säl som tagit en av laxarna på vägen in, och jag började misstänka att någon liknande hade hänt oss, kan verkligen en lax göra såhär ? Jag inser att vi inte kommer ha en susning att vända båten innan linan är slut. Eftersom jag är sisådär 50/50 på att det är en säl så har jag inte så mycket ångest som jag borde när jag börjar bromsa rullen ännu hårdare. Det bränner till i tummen innan fisken tillslut stannar, räkneverket står då på 660 fot. Lika snabbt som den simmade bakåt, lika snabbt simmar den sedan framåt och i ett svep får jag in 300 fot lina. Sen går det lite långsammare och fisken börjar gå från sida till sida igen. Efter ca 40 minuter är den i håven, en ruggigt välkonditionerad lax runt 110 cm som väger in på 17,4 kg. Nytt personbästa ! Fisken högg en Ismo magnum i Öhenrud med guldbaksida bakom 40 gram bly.
Efter vägningen får fisken simma tillbaka. Den verkar först lite chockad av att få komma tillbaka i vattnet, den verkade inte ha väntat sig det. Kanske har den läst på något flugfiskeforum på internet att alla trollare minsann är idioter och slår ihjäl varenda fisk. Efter några sekunders tveksamhet med fel sida upp ser vi den magnifika laxen vända rätt sida upp och försvinna ner i djupet.
Ungefär en timme efter att vi landade laxen kör vi in i ett dubbelhugg på en ismo magnum guld öhnerud, och en nkmag frog med guldbaksida. En av fiskaran släppte direkt och den andra gick loss efter att ha rusat sisådär 10-15 meter. Fast det gör inte så mycket, jag är rätt nöjd. Hasse säger något om att man tappar fisk på trekrok. Jag kan ödmjukt kontra med att det är svårt att säga något om det då det statiska underlaget på laxar som huggit en sked med enkelkrok under helgen (1 av 8 kontakter) inte tillåter någon riktig analys;) Vi plockar upp grejerna runt 1200 och påbörjar färden tillbaka till Örebro.
Tackar Hasse för en mycket trevlig helg med bra fiske god mat och trevligt sällskap. Det är roligt att fiska med nya fiskekamrater, alltid lär man sig något. Hoppas på fler äventyr tillsammans :)
Summering:
Vi hade 8 laxkontakter. 4 av dem var på ismo magnum guld Öhnerud (http://www.sporting.se/item.php?pid=9275) och en på en annan ismo magnum med guldbaksida, en på en gul rhino sked och en på en NK-Mag frog samt en fisk på en ismo quack. Samtliga beten utom Ismo quacken hade guldbaksida !? Absolut bäst var ytfisket med 30-40 gram bly. Bäst fiske hade vi i närheten av Aik:aren (oldbergsgrund). Vi fiskade i ca 2,6-2,8 knop.
