Katastrofal Vänersäsong, Hasslö och fullbordad Hatrick

Först får jag tacka Moa för den nya Bloggdesignen, Sånt händer när man inte uppdaterar i tid. Dåligt med uppdateringar innebär inte nödvändigtvis dåligt med fisketurer. I det här fallet är det snarare fisken som varit den felande länken. Jag behöver titta ganska långt bak i min karriär för att hitta en period där så mycket fiske resulterat i så lite fisk. Jag kan även skylla lite på att jag börjat jobba i Örebro, det tar en del tid att pendla fram och tillbaka 11 mil enkel resa. Det känns märkligt och ovant att arbetsdagarna snart är lika långa som en kortare fiskedag.

Påsk:
Säsongen började med en påskfisketur, jag och Don Joan skulle fiska över påsk, totalt 3 dagar var inplanerade. Väderprognoserna vittnade om en stark nordöstlig vind kvällen innan avfärd. Vindar på 10-15 sekundmeter utlovades större delen av dagen. Om fullständig sinnesnärvaro hade infunnit sig hade vi blåst av det hela, men nu var vi fiskesugna och är man fiskesugen fokuserar man på att hitta lösningar. Vi gjorde en klassiker, vi tänkte lä. Om det blåser från nordöst, då kan man fiska utanför Kristinehamn även om det blåser 15 sekundmeter. Vi tog en liten sovmorgon och hyfsat hoppfulla trailade vi mot Kristinehamn. På sjön möttes vi av ett imponerande intensivt snöoväder och vindar på runt 15 sekundmeter. Det förnuftiga rösten i mitt huvud tog mod till sig och började sakta men säkert fylla mitt huvud med "vad var det jag sa" tankar. Vädret var hemskt och vi frös. Vågorna var iofs hanterbara, det var den minimala sikten och den kraftiga blåsten som var tämligen hämmande för alla former av trollingsfiske. Det blåste så mycket så vi knappt kunde vända båten, trots max rattutslag så fick vi inte runt ekipaget, vi var tvungna att köra 4-5 knop för att kunna vända. Inte ett hugg hade vi heller... Senare under dagen blev vädret bättre, men det blev inte fisket. Vi gick i hamn i skymningen och förberedde oss på en natt i båten. Jag måste erkänna att tanken på att det kunde vara frost under påsk aldrig slog mig, då hade jag nog inte tyckt att det var värt dieselbesparingen att sova i båten.

När vi vaknade morgonen efter var kapellet fastfruset och på fönstren fanns ett nära på centimetertjock frost. Under tiden jag hoppade upp och ner på bryggan och lovade mig själv att inte sova i båt i minusgrader igen dök Fiskeguide Petter Larsson upp i rampen med en Mclay 720 HT, med fungerande värmare. Frosten på hans rutor smälte och kabinen såg mycket inbjudande ut.
Det var ett sånt där tillfälle då man önskade att man vore ett EU-land, helst ett sydeuropeiskt så man verkligen slapp tänka på det där med att utgifter och inkomster bör harmoniera något sånär. En Mclay med värmare vore fint att ha.... Vi huttrade lite och gav oss ut på sjön igen, nya jaktmarker skulle prövas. Det blåste på vägen ut och vi möttes av krabb sjö snett framifrån, vatten skvätte hejvilt. Eftersom det kom nytt vatten mest hela tiden så stöpte vi in det mesta av fiskeutrustningen och oss själva i ett härligt uppfriskande islager, vi fick gå över rullarna med verktyg för att knacka bort isen så det fick att släppa ut lina... Fisket var ungefär lika katastrof andra dagen, en för liten en vild och ett bomhugg. Vi surade lite på kvällen och konstaterade att det säkert var Kristinehamn det var fel på, nästa dag skulle det bli Askevik.

 I Askevik fanns stora delar av Finlands manliga befolkning. De såg sådär händiga och knivslagsmålsbenägna ut som bara finska män kan. Vi sjösatte bredvid dem och försökte smyga undan våra sovsäckar. Det var inget sånt sällskap där man vann respekt på att dela koj med sin fiskekamrat. När vi åkte ut mot dagens fiskeplats dök det upp en pilothouse full av hårda män jämsides. Vi höll masken och såg så hårda ut vi kunde, lite försent kunde vi konstatera att ett av våra spön stod kraftigt böjt bakåt. Ett bete hade fått tag i vattnet och 350 meter lina hade lämnat tekota rullen. Vi fick stanna och veva upp. Känslan var ungefär densamma som när jag körde av min trollingmast i en för låg bensinmack framför telias reparatörer för nått år sedan. Fisket denna tredje dag var i vilket fall något bättre, en större öring tappad vid håven, 2st 65 cm laxar, en vild, några små och någon bättre fisk tappad. Hoppet återvände lite.

Mer Vänern:
Jag gjorde fler turer på Vänern, men fångsten var magrare än Greklands skatteintäkter. Trots usla resultat i bagaget ställde Hajen och jag upp i Kinnekulleträffen, det måste ju vända nån gång var resonemanget. Det vände aldrig. Vi fiskade hela dag ett utan så mycket som ett napp, vi återvände till hamnen nedstämda och mentalt nedslagna. Efter power-pizza på kvällen samlade vi nytt mod och sjösatte en ny taktik dag två, det verkade lovande och vi öppnade hårt med en 65 öring på utlägg men sen var det slut på det roliga. Inga fler fiskar kunde landas. Efter Kinnekulleträffen försökte jag med Vänern ännu någon gång, men med ungefär samma deprimerande resultat...

Hasslö:
Rapporter om superfiske vid Hasslö (blekinge) började ringas in. Rapporterna toppades av Andreas Dilens megamegalax på 23,4 kg. Jag pratade med Don Jouan som inte var sen att haka på, vi skulle försöka fiska Östersjölaxar istället för vänerfiskar. Om det misslyckades så skulle det i alla fall vara roligt att fiska bom på ett nytt ställe, och vem vill inte missa chansen att få traila båt 37+37 mil för ett par fiskedagar. Ingen av oss hade varit vid Hasslö tidigare. Efter några samtal till folk i bekantskapskretsen hade vi en hyfsat uppfattning om vad vi gav oss in på, och ett antal waypoints att börja fisket på.

Vi anlände till Hasslö runt klockan 00.00 på lördagen, vi trixade lite och gick till Kojs. Några timmar sedan var klockan 04.00 och det var hög tid att gå upp. De första fiskeplatserna var bara några distans ut så trots det lite gungiga havet var vi snabbt på plats. Vi sjösatte en blandning skedar, mycket NK magnum, nk28, trophy spoon och lite ismo. VHF:radion skvallrade om att båtarna runt oss fångade en hel del fisk, eller så var det en båt som fångade all lax, alternativt rapporterade olika båtar om samma lax. Riktigt hur det stod till med den saken var omöjligt att förstå då alla som bor i Blekinge låter exakt likadant, typ som en lite bonnigare Jimmie Åkesson, utan mediaträning.

Vårt första hugg föll på en NK28 i frog färgen på sju meters djup, en lax på ca 7 kg gjorde oss sällskap i båten. Nästa hugg brände vi, det föll på en trophy spoon i frog på 19 meters djup. Även nästa hugg föll på samma spö, fisken verkade först liten men satte sedan iväg på en rejäl rusning. Vi stångades lite innan den på nytt simmade iväg, denna gång långt ut åt vänster. Efter att ha fightat fisken farligt nära paravanen ett tag så kunde jag pumpa den närmare båten. Vi lyckades håva den och fisken vägdes senare på land till 10,4 kg. Yes ! Målet med resan av uppfyllt. En 10 + lax från havet innebar att jag hade gjort en hattrick,  landat lax på över 10 kg i Vänern, Vättern och Östersjön.

Vättern 12060

Vi fick en 7 kg lax till innan huggruschen dog av lite, den högg på en NKmag emerald 14 meter ner på riggen. Först sent på eftermiddagen kom nästa hugg, en 6 kg lax som föll för en Grissly även den i frog fiskad via planer och 50 gram. Vi fiskade envist så länge vi vågade och vände mot hamnen först vid 22.00 när det började mörkna. Ett 15 timmarspass var till ända.

Vänern 10700

Nästa dag var vädret sämre och vågorna högre. Vi stampade oss ut vid 5 snåret på morgonen och fiskade fram till 15:00 då vi i egenskap    av arbetarklasshjältar var tvugna att ge oss för att inte vara helt döda på jobbet på tisdagen. Vi landade 2 laxar på måndagen, en på 5 kg och en på 7,  vi hann även med att tappa tre laxar. Samtliga laxhugg utom ett föll för beten på riggen. Ytfiske fungerade inte alls för oss.

Östersjön 10400