lördag 26 november 2011

Gädd-KM

Tyskland har Frankrike, Sverige har Norge, Färjestad har resten av elitseriekubbarna, ja alla har någon eller några kaxiga konkurrerande klubbar. Retardoz kaxiga konkurrent heter Karpkraft. En brokig skara fiskare som måhända hanterar själva fiskandet något sånär, men som gång på gång visat sig helt sakna karaktär efter klockan 2000.

En liten klubbkamp har utvecklats till något av en tradition och i slutet av oktober var det dags för årets tillställning. Utgångshamnen var i likhet med tidigare år Ångriket i Torsby. Ett vandrarhem som kanske inte håller den högsta av klasser. Ångriket omges av en mysig öststatskänsla där den mögelliknande doften är lite slarvet infångad i de sparsamt inredda rummen. Det råder dock inga tvivel om att Ångriket fyller sinfunktion som övernattningslokal och öl-stuga.

Tillsammans med Moa och en gästspelande Nyman från storfräsarklubben Zander begav jag mig upp mot klubbkampen. Vi åkte från mariestad redan på fredagmorgonen för att kunna fiska en extra dag, sjösättningen skedde i Sunne och tanken var att ägna fredagen åt lite höstgösar.

Redan innan vi hunnit lägga ut alla spöna kom första hugget, näst yttersta spöet med en blå westins tjockis löste ut. Jag kände direkt att fisken var tung, den gick ner mot djupet. Jag pressade den försiktigt mot båten, meter för meter kom den allt närmare, men sen hände det. Krokarna tappade greppet, fisken lossnade, spöt rätade ut sig och leendet försvann. Likt en pojke med bortblåst drake blir man liksom stående med den tomma linan i handen ett tag innan man inser vad som skett. Potentiella storgösar som lossnar på vägen mot båten är något som händer allt för ofta i trollingbranschen.

Resten av dagen är lite småtrög, vi flyttar oss söderut och fiskar kring några grund och fångar där en serie 2-5 kg gäddor men inget större. Vi beslutar oss för att ge oss i tid, trailar upp båten, kompensationshandlar lite på böjda spön och åker upp mot Torsby och ångrike.

Fredags kvällen är traditionellt lilla öl-km och så var det även idag. Lilla öl km var dock inte värre än att vi kom upp i tid för att prova på höstgösarna igen. Vi lyckades fånga en 3 kg gös på en supershad rap och missa några hugg innan morgon ruschen var över. Vi bestämde oss för att tackla om och fiska gäddor med levande betesfisk.

För att kunna fiska med levande betesfisk behöver man ner i en hastighet på i alla fall 1,3 knop, helst saktare. För att försöka åstadkomma detta slängde vi ut två drivankare, hastigheten sjönk till 1,2 knop. Vi hängde ut en ikea kassa i fören också och vips var vi nere på 0,9 knop. Jag letade fram de nyinköpta spöparavanerna och upptäckte då en liten miss i planeringen. Under packningsfasen hade jag tagit 6 spöparavaner ur spöparavanpåsen utan närmare eftertanke. Det visar sig vara 5 vänster paravaner och 1 högerparavan. Vi suckade djupt och tittade på varandra uppgivet, rent historiskt sett har det visat sig nästintill omöjligt att genomföra något företagsamt och vettigt när nästan alla medhjälparna enbart drar åt vänster.

För att lösa det hela bestämde jag mig för att fiska regnbågar via planerboarden istället. Enligt storfräsarsarpraktikan kan man inte göra så, men man får ju liksom försöka lösa problem. YMS pulkorna har flera hål man kan fästa planerlinan i, sätter man linan längst bak får man en pulka som drar riktigt bra även i så låga farter som runt 1 knop.. Jag skickade ut 3 regnbågar på planerboarden och fiskade dem 2-10 meter bakom, med 0-40 gram bly. Nyman riggade sin sida mer traditionellt via spöparavaner och vi började tuffa runt i 0,9 knop, en smärtsamt långsam fart. Att fiska över stora ytor i 0,9 knop känns ungefär lika segdraget som att försöka besegra transibiriska järnvägen med hjälp av dressin. Det är inte helt smärtfritt att försöka kroka på en vilt sprattlande regnbåge på 25-30 cm, de är sjukt halkiga och sprattliga. Processen försvåras av att man inte gärna vill sätta krokarna för djupt, risken är då att de inte lossnar vid mothugget och därmed inte fastnar i gäddan.



Efter någon timme får Nyman ett hugg på sin sida. Markus gör en en serie tvivelaktiva mothugg (8,6 fots djupriggsspön tillåter inga andra former av mothugg) och drillar sedan säkert och bestämt in en bättre gädda mot båten. När vi får se gäddan för första gången ser vi att det inte bara är en bättre, utan en bra gädda som huggit över regnbågen. Vi håvar fisken och kan först väga en gädda på 9,6 kg, det kändes som en låg vikt tyckte vi efter att ha mätt den till 122 cm. Vi vägde den igen och då väger den 10,7 kg, vilket förvisso fortfarande kändes lite, men i alla fall mer korrekt. (min electro samsong har spökat lite och vägt saker lägre än de borde vägt, börjar nog bli läge att införskaffa en bättre våg.)

Vi fångade ytterligare några gäddor på vara regnbågar innan mörkret föll, de flesta höll mellan 3 och 6 kg. Flera av dem högg på planerboarden. Att fiska regnbågar via planerboarden funkade bra ! En simmande regnbåge gör nästan inget motstånd och kan sättas mycket löst i linutlösaren. När en gädda sedan hugger löser det ut och när det löst ut det blir dessutom ett naturligt slack. När man sedan fått tag i spöet är det bara att göra mothugg för kung och fosterland, eller valfri annan symbol om man skulle vara missnöjd med kungafamiljen eller riket. Problemet med planerfiskade regnbågar kommer när det hugger i innersvängar, man kan då komma i en situation det linutlösaren inte löser ut, och man kan inte riktigt börja rycka loss den heller.

Lördagskvällen är enligt tradition stora ölkm och så var det även i år. Karpkraft hade tvingat upp Don Joan och det stod tidigt klart att han skulle bli deras enda representant på kvällens bankett i Torsby city. Enligt tradition ska banketten vara på björnidet, men det visade sig att det blossat upp fler uteställen i Torsby myllrande nattliv. Nya stället hette kort och gott hörnet och det var där vi spenderade kvällen. Det var en trivsam afton där där retardoz stod som självklara vinnare, inte minst efter Jinger kahns erövringar.

Inför söndagen hade Retardoz ledningen i Gäddklassen och vi hade redan vunnit öl-km med hästlängder. Jag Nyman och Moa valde återigen att försöka fiska gösar på morgonen. Vi belönades ganska tidigt med ännu en gös i 3 kg klassen innan fisket dog av. Vid strax före 10 högg det igen, sen sprattlade det till konstigt och det blev nästan tomt i linänden. Jag trodde linan hade gått av, men vad som hade hänt var att beteslåset hade hakat upp, och sedan krokat i bakkroken på wobblern. Att det händer torde vara ungefär lika osannolikt som att E-type enbart ser till sångförmåga när han väljer sina kvinnliga medmusikanter.

Vi tacklar om till betesfisk senare under dagen och fångar några gäddor. Bäst nappar det på oblyade eller lätt blyade regnbågar. Vi har även några mörtar ute men de har lite svårare att överleva, kanske har de svårare att klara farten. Vi får hur som inga hugg på mörtarna. Gäddorna vi fångar under söndagen är dock ganska små och inget vi kan räkna in i tävlingen. Vi slutar fiska så vi är i land vid 16 snåret. Väl i land visar det sig att karpkraft största kim fångat en ännu större gädda på 11 kg, men det kan jag inte föreställa mig att någon är intresserad av.


Bilderna håller högre kvalitet än vanligt och härstammar därför naturligtvis inte från min 2 mp mobilkamera. Det är Noyman på fiskesnack som tagit dem.