Gösprojekt på nya domäner

Jag, Adam Karlstad och Don Joan (Jonatan) bestämde oss för att testa ett nytt gösvatten. Ett litet projekt är aldrig fel, eller ja de är faktiskt nästan alltid fel rent fångsresultatmässigt men om man bortser från den lilla detaljen är projekt riktigt kul.

Klockan 0530 slöt vi upp och började packa in alla prylar i bilen, ganska snart kunde vi i vanlig ordning konstatera att en Audi A4 har häpnadsväckande små innerutrymmen. Ska man lasta prylar är det liksom volvo kombi som gäller. Man kan säkert ha en jeep också men i ett storleksfixerat samhälle känns det aningens onödigt att skyllta med att det är precis där det brister. En Volvo kombi som inte drog kopiösa mängder bränsle, en Volvo kombi som inte hade som vana att köra fast så fort det inte var nedförsbacke, det vore en exemplarisk bil.

Med GPS:ens hjälp navigerade vi oss ut i obyggden och kunde lite förvånat notera viss islöshet under broarna vi körde över, jaha? När vi anlände till platsen vi skulle gå ifrån blev därför den oundvikliga frågan: finns det ens någon is därute i dimman? Det var duktigt långt till den tilltänkta fiskeplatsen och vi var mycket nöjda över det förutseende beslutet att lägga in en punkt i en bärbar GPS. Så vi lastade släden med fiskeprylar och gick utåt, in i dimman, sen såg vi inte land på ganska många timmar... Sikten var kanske 50-60 meter och vi fick hela tiden kika på gps:en så vi gick år rätt håll. Det hela började kännas precis sådär hopplöst som ett projekt i inledningsfasen så ofta gör.

Ungeför klockan 0800 kunde vi borra de första hålen, vi letade efter en friliggande platå på 10-12 meter som är omgiven av djupare vatten. Ganska snart fann vi vad vi sökte, vilket var högt över förväntan eftersom dimman inte lät oss ha någon aning om vart land egentligen bodde. Vi riggade ut prylarna, mörtarna placerades från iskanten ner till 12 meter. Ett uppfriskande vinterregn svepte över oss och en behaglig blöta började sprida sig över kroppen, det blev lite väl fuktigt när dimman allierade sig med snålblåst och regn. Vi började längta efter de där hamburgarna vi skulle grilla senare, oj vilken värme de skulle sprida. Vid 0900 fäller det för första gången, en högt fiskad mört har lockat en 2-3kg gädda till hugg. Fisken återutsätts snart och det fäller på ännu ett spö, en lite bättre gädda på 4-5 kg är uppe och vänder på isen, även denna faller för en mört ganska högt upp i vattnet. Sen fäller det igen, den här gången är det bättre motstånd men strax innan iskanten smäller floucarbon tafsen... Gäddorna tycks talrika, men vart bor gösarna?

Klockan närmar sig 10 och vi börjar prata hamburgare på allvar. Jag förklara stolt att jag länsat mitt kylskåp och vi har ost, tomat, gurka, sallad ketchup dressing och allt möjligt, mums skulle det bli. Vi avbryts i våra lunchtankar med ett försiktigt hugg på ett av spöna, vippan stannar i hålet. Ett lite sådär typiskt gösbeteende vissa dagar. Adam Karlstad springer dit och kan ganska snart hissa upp en fin gös på isen, 4,1 kg och hela 80 cm lång. Fränt, det funkar tänker vi och tittar på varandra i det dimmiga regnblöta och allmänt vedervärdiga vädret. Sen fäller det lite längre ut, återigen på Adams spö. Adam visar att det är biolog man ska vara och slänger upp ännu en gös på isen, snäppet större än den första, 4,3 kg och 82 lång. Båda gösarna bet mörtar 2-3 meter under iskanten.





Vi återvänder till basecamp och ska laga hamburgarlunch. Jag inser ganska snart mitt misstag, nog för att jag har tömt hela kylen på ätbara grejer, men det är i frysen hamburgarna bor. Jag försöker förklara för mina förhistoriska medmänniskor att kött är inte allt, vi kommer kunna göra jättegoda vegetariska hamburgare. Argumentationen är dock helt meningslös och Adam och Jonatan ser ut som om de tappat sista glasskulan i sanden. Lunchen var kanske inte världsklass, det fick helt enkelt bli hamburgarbröd med lite grönsaker och ost som värmdes på grillen. Det konstanta regnandet gjorde att ena sidan blev blöt och andra sidan blev rejält bränd. Blött bröd med bränd underdel, mums!

Efter lunchen fortsätter det att fälla lite, men vi krokar nästan inga fiskar, vipporna strular lite och fäller inte som de borde. Bitmärken ser lite gösiga ut även om det naturligvtvis är svårt att vara säker. Vid 1230 börjar mina hungriga och blöta medfiskare låta lite som en dagisklass på en regning friluftsdag, det är inte mycket som är bra. Det hela vill sig inte bättre än att vi viker oss strax efter 1300 och går in i dimman igen.

Projektet fungerade och ett nytt försök blir nog redan i morgon:) Jag är ledig några dagar då förhoppningsvis sista tentan i mitt liv skrevs i morse, snart tar dock uppsatsskrivandet vid men det tar vi när det kommer. Först ska det firas tenta med bamsegösar:)

3,5kg gös lite gäddsnärtor

Laddade till tänderna med alldeles för lite mört begav vi oss mot bamsegösarna runt sju snåret på lördagsmorgonen. Vädrets makter log mot oss, en av de soligaste och varmaste dagarna på länge hade vi prickat in. Vi laddade släden med alla prylar och gick ner mot sjön. Efter det självklara och nära på obligatoriska vältandet kom vi ner på sjön och kunde traska ut. Sånär på lite snö och små områden av dubbelis var det en ganska samarbetsvillig våris under våra fötter. Vi kopplade släden efter jaktlabben Hugo och fick därigenom en miljövänlig fyrhjulsdriven dragbil, helt perfekt. Lika bra att löpa linan fullt ut och försöka undvika alla former av motion om tillfälle ges.

Väl på plats började vi loda in oss,grundaste. Spöna placerades ut över 4-15 meters djup. Tidigare år har huggen kommit lite högre upp i slutet på säsongen, men i år är inte som tidigare år och frågan var om gösarna hade märkt det eller inte. Vi satte mörtarna på varierade höjd ovanför bottnen. Ganska snart efter att jag satt ut mitt sista spö fällde det på ett spö, men den fisken missades. Direkt efter fällde ett annat spö men även den fisken missades, kvar fanns dock en mört med tydliga bitmärken efter någon som rimligtvis var en Gös. Jag riggade ut mörten igen (vi hade 4 extra mörtar så återanvändning var liksom det enda rätta) Efter att jag riggat färdigt hör jag hur det plingar på samma spö där den första fällningen varit. Jag springer dit och linan rinner iväg från spolen i ganska sakta takt. Mothuggets möts av några halvtrötta knyckar och ganska snart ser jag tafsen i hålet, följt av ett göshuvd. Trevligt:) Gösen väger 3,5 kg och högg på ett av de grundare spöna. Klockan är 0900, första gösen är landad och vi har 3 reservmörtar... Vi anar stundande mörtbrist...

Efter göshugget är det dock dött ganska länge, Adam Karlstad har några fällning men visar sig ha missförstått det hela och börjar rada upp gäddor på löpande band. När dagen är slut kan han summera 3 stycken av mindre variant.

När klockan är 1100 kan vi efter några sega timmar väntan äntligen påbörja dagens lunch, grillad fläskfile med klyftpotatis och pepparsås, mums mums. Den kraftiga blåsten gör grillen lite svårtänd, lyckligtvis har adam med sig en engångsflaska tändvätska (en liter) och efter att ha tömt stora delar av den blir det fart i lådan. Slutresutlatat är en av de finare ismete måltider jag upplevt.

Efter lunchen var det återigen ganska dött, några fällningar resulterar enbart i bommade mothugg eller några små gäddor. När klockan är 1700 bryter i ihop Slutresultatet blir alltså en styck 3,5 kg gös och 4 små gäddor, och när dagen är slut har vi faktiskt en mört kvar, inte dåligt:) Väl hemma möts jag av nyheten att det varit vattenstrul i karlstad, vattnet går visst inte att dricka. Det är dock lördag och det kunde varit mycket värre, det kunde varit öl det var slut på. Idag är det söndag och bristen på drickbart vatten har känts betydligt mer oangenäm.

Ismete i morgon:)

Imorgon bär det av på ismete! Rekade isar idag och vi kunde konstatera att det inte var så bedrövligt blött på isen, morgondagen kan nog bli rätt trevlig. Viss risk att de utlovade 7 plusgraderna under dagen kan komma att förorsaka syndafloder, men vatten är bättre än en halvmeter snö. Tanken är att det ska ismetas gös i morgon. Det blir tredje göspasset iår och vi hoppas naturligtvis på stordåd, även om de två tidigare passen lämnat mycket att önska.



Det bästa med ismete är att man inte behöver släpa så mycket fiskegrejer. Förvisso är mörthinken rätt tung, men det kompenseras av att man kan dra den på pulka. I övrigt är tackelboxen ganska moderat:) Sånär på eventuella gösar förväntas morgondagens höjdpunkt bli en gourmé middag bestående av marinerad fläskfile och klyftpotatis. En grill gör sig helt enormt bra på isen, och då menar jag ingen sån futtig engångsgrill som slocknar när det är dimma ute, utan vi pratar om rejäla doningar för rejäla grillbitar.



Båtmeckar projektet står lite still, men beräknas ta fart om någon vecka när tid finnes. Har varit där och skissat lite och har en anfallsplan relativt färdig. Jag tror det kan komma att bli riktigt bra, ytan i aktern kommer blir rejält mycket större än förut. Ett av frykens största dansgolv kan bli ett faktum. Dock kan man aldrig vara helt säkert på att det blir som man vill, så när jag var på biltema köpte jag på mig lite prylar utifall att det värsta skulle hända. Det tinget som är så trasigt och förstört att det inte går att laga/rädda med silvertejp, den finns helt enkelt inte.

Båtmeck

Bristen på vettigt fiske får en att göra de mest märkliga saker. Själv har jag lite spontant börjat såga loss saker i båten. Ett liknande fenomen är tidigare känt i Värmlands nordligare provinser och kallas då för okynnesamputering. Mer om okynnesamputering finns att läsa på retardoz gästbok några sidor bak. (http://www.retardoz.se/)

Tanken är att båten skall optimeras lite, större fiskeutrymme skall uppstå genom amputering av diverse onödiga estetiska detaljer. Det första som får stryka på foten är soffan. Efter tre års flitigt användande kan jag konstatera att en sol/bad soffa inte alls lockar bikini-brudar i mängder till båten, det är visst bara i reklamblad sånt händer. Rent fiskemässigt är soffan en katastrof, och om den inte innebär regelrätta bikini-besök har den sedan länge överlevt sitt syfte. Soffan plockades egentligen ur redan för nått år sedan och ersattes av en föga optimal träskiva, en garderobsskiva som mirakulöst nog passade perfekt över balkar och tank. Garderobskivan var i övrigt inte alls särskilt bra och vägde i slutet av säsongen ungefär lika mycket som resten av båten. Skivans densitet och soliditet hade kommit att likna blöt masonit, den behövde avlösas av en mer långsiktig konstruktion.

Långsiktighet har aldrig riktigt varit min filosofi, står valet mellan att parkera båten någon vecka och fixa en bra lösning, eller att döda en av mors garderober och låna luckan för att kunna fiska redan samma kväll, ja då faller sig garderobsalternativet helt naturligt. Den senaste tidens något bistra omständigheter med snö och is inom all överskådlig framtid fick mig att göra slag i saken. Jag konsulterade några bekanta som berättade att plast det är enkelt att jobba med det.

Båten kördes därför till ett inomhusgarage och efter lite telefoninstruktioner fick jag reda på ungefär vad som borde göras, och var tryckluftssticksågen fanns. Jag visste inte riktigt vart jag skulle börja, men samtidigt fanns det ingen tid att förlora så jag slängde mig in i projektet. Stötte på patrull ganska tidigt då jag misslyckades kapitalt med att få loss slangarna till tanken. Tanken slog mig att jag kanske inte borde gå vidare med projektet om jag inte ens klarar av det mest väsentliga av förarbetet. Men jämna mellanrum kikade en snubbe in i båten för att uppdatera sig kring den mycket jämna matchen mellan Anders och Slangen. Han jobbade med något i rummet bredvid och verkade vara sån händig snubbe överlag. En sån karlakar som aldrig lämnar in bilen, ständigt håller liv i sin gamla gräsklippare och om det behövs utan en min kan stadga upp ett brutet ben med lite eltejp metallskrot. Jag kände mig lite omanlig och felplacerad, och ville helst att slangjäveln skulle lossna innan jag tappade ansiktet fullständigt. Lyckligtvis lyckades jag i samma vända spilla bensin över hela mig. Jag rörde inte en min och skakade bara av händerna lite. Incidenten jobbade till min fördel och jag vann lite lite respekt och kunde fortsätta min kamp men ett uns av respekt kvar.

Slangen gav till slut med sig och snart kund jag lyfta ur tanken. Flyttade senare på batterierna och började efter detta snegla på den trycklufsdrivna sticksågen. Jag ska öppet erkänna att jag aldrig sågat i någon båt förut, jag har knappt sågat i nått alls. Det faller sig inte riktigt naturligt i mina ögon vad man kan såga bort, och vad som rimligtvis borde vara kvar. Jag började såga och fick loss lite bitar. Sågen blev allt sämre. Fan också, nu har jag förstört nått också, just typiskt jag ska inte hålla på med sånt här… Drog några djupa suckar och föreställde mig ett stillsamt liv bakom ett skrivbord, rent verktygsmässigt är allt man behöver kunna hantera en penna och en dator, enkelt. Under självömkan slog det mig att det är nått med tryckluftdrivna verktyg och lufttillförsel. Efter att ha slagit på kompressorn flöt det på mycket bättre. Glad i hågen kapade jag bort den stora balken i aktern som soffan legat på. Kapade även några andra små väggar och det ser faktiskt rätt bra ut (bilden).

Första delen av projektet är nu klart, jag har tagit bort de gamla delarna. Nästa steg blir att plasta nytt. Jag skall vara öppen och ärlig och säga att jag har aldrig plastat i en båt heller. Jag tror dock att det kommer att ske under övervakning och förhoppningsvis flitiga ingripanden från en sån där händig man. Så det ska nog gå vägen. Skall passa på att installera en länspump också, trött på vattenpölar i alla möjliga vrår. Blir nog en reparering och optimering av den sedan några månader avkörda planerboardmasten och spöhållarna i allmänhet.

Gamla fisketurer i Thailand.

Eländigt jäkla skitväder. Har suttit och drömt mig tillbaka till fjärran länder med trivsamt klimat. Jag tänkte att vi skulle ta upp en gammal, men knappt påbörjad tradition. Det är nämligen dags för den utlovade adventsspecial nummer två. Den tycks vid första anblicken något försenad, och det är en helt korrekt iakttagelse, andra advent var för ganska länge sedan.

Dagen till ära kommer det att bli en liten resume av tre olika fisketurer i Thailand. Det är inte alltid helt enkelt att komma iväg på ”rätt sorts” fiske när man förvirrad och solbränd skall förmedla sina önskemål på knackig thaiengelska till någon som svarar ”No problem” till precis allt man säger. Om vi ska ta slutsatserna redan nu, så får man vid fiske precis som vid allt annat ungefär vad man betalar för, och att man som total fiskeidiot kan får svårt att förklara sina märkliga prioriteringar och önskningar. Ingen aning om vart våra bilder tagit vägen, det blir därför precis som vanligt en skildring utan bilder…

Den aktuella thailandsresan skedde under gymnasietiden, jag skulle tippa på att det var typ 2005. Två veckor skulle vi spendera på svenskön Phi-Phi. Resesällskapets (Mossing) moster jobbade som dykinstruktör där så tanken med resan var att softa, ta dykcert och fiska lite. Vi hade packat med oss ambitiöst mycket fiskeprylar, 3-4 spön var som vi tyckt mer i ett avloppsrör. En paketering som uppenbarligen såg osedvanligt ovanlig ut för vi fick dra skiten genom varenda kontroll som fanns. ”ni måste följa med här...” Efter detta förstår jag precis hur jobbigt det måste vara att flyga som Muslim.


Första turen:
Dag tre var det dags för första fisketuren, fisketuren förmedlades av dykmostern och tillsammans försökte vi få fram att vi ville fiska stora fiskar, GT, Barracuda, kingfisk osv osv. Det var lugna puckar lovade vår fiskeguide som vanligtvis jobbade som taxibåtschaufför. För en kostnad av 70 kr per person!? Skulle vi leta oss ut på en liten kvällstur. Nåväl, de verkade trevliga och 70 kr känndes överkomligt:) Vi åkte en bit ut innan vi skickade ner diverse handhållna fiskeprylar över vad som verkade vara en 10-15 meters djupt grund. – ”Vi ska nog fiska betesfisk”. Tänkte vi och började veva upp små korallfiskar för blotta livet, den ena såg mer utrotningshotad än en andra. Timmarna gick och vi började fundera på om vi snart inte hade nog med betesfisk. Timmarna fortsatte gå och det tycktes allt mer uppenbart att det var decimeter stora korallfiskar på handhållna 0.80 vindor som var dagens fiskeupplevelse. Vi försöker förmedla att vi gärna fiskar nått annat. Under diskussionen tycker jag mig uppfatta ordet trolling. -.”Jajjamen, det vill vi göra!” Hojtar jag glatt. Mr thailand och den andra besättningsmannen börjar leta lite i våra lådor. De ratar Rapala magnumar, supershad, sliver och diverse andra wobbler man som novis skulle kunna tänka sig att använda. Istället fullständigt lyser det i ögonen på dem när de ser en liten, liten Nilsmaster Big Mouth, den är visst bra den. Till spö nummer två håller de fram en reflexspinnare, den är visst också riktigt, ritkigt bra.

Båten intar trollinghastighet på 8-10 knop och vi får instruktioner att släppa ut våra beten. Vi försöker protestera, att trolla en reflexspinnare i 10 knop kommer inte under några omständigheter att bli bra. Det kommer tvinna linan nått fruktansvärt! I thailand verkar dock inte spinnare tvinna linan, den skulle ut bakom båten. Sen åkte vi farligt nära land bland snorklande västerlänningar och bränningar. Jag kan faktiskt ha haft hugg på min big mouth, men det var minst sagt svårt att känna skillnad på hugg, sten eller snorklare i thailandsfart. Vi blir mätta på trolling ganska fort och signalerar att vi vill hem. Vi vevar in prylarna, eller försöker veva in dem. Minsta lilla slacklina på spö nummer två resulterar i 500 varv snurr runt toppöglan. Så då fick vi det bekräftat också, spinnare tvinnar linan även i Thailand, 50 meter flätlina fullständigt åt fanders.

Ny taktik:
Vid nattens eftersnack konstaterar vi att fisketuren inte riktigt var vad vi hade hoppats på. Trots medling från dykmoster väl införstådd i det något säregna språket thaiengelska hade vi inte riktigt lyckats förmedla våra önskemål. Vi bestämmer oss för att försöka igen. Valet faller på Mr Blue, en härdad öldrickande tysk. Vi träffar honom på en bar kvällen innan vi ska ut. Han är lite sådär tyskt myspysberusad och förklarar att han gärna vill ut och fiska. Språkbarriären svenska-engelska-tyska känns mer lätthanterlig. Han har fiskat från Phi-Phi länge. En dag för många år sedan tröttnade han på tyskland och sålde bil, båt, hus, och fru för att flytta till Thailand där han öppnade en charterverksamhet. I vanliga fall brukar han ta mer betalt, men det var så länge sedan han var ute så vi får åka med lite billigare. En 24timmars tur utlovas mot 1 200 kr per skalle. Ett pris som känns ganska schyst, mr blue besitter en fullutrustad big-game båt och vi kommer vara de enda gästerna under de 24timmarna. Vi bestämmer möte morgon efter, klockan 0800 smäller det.

Andra turen:
Strax efter 0800 dyker herr Blue upp, han ser lite trött ut. Mr blue väljer en annorlunda hälsningsfras. Han tar några staplande steg mot oss, ser oss djupt i ögonen och säger. ”OKAY,… SO WE BUY BIG CASE OF BEER!?” Vi tittar lite förvånat på varandra och säger, jo det blir nog bra. Vi delar öl-lådan rakt av i affären och går mot båten. Vid den här tidpunkten i mitt liv var jag en skötsam kille som ännu inte kommit underfund med det fenomenala upplägget att på svenskt vis supa sönder alla utlandssemestrar. Jag insåg därför situationens allvar, det kommer förmodligen inte ens finnas vatten på båten. Jag ursäktade mig och sprang in på en affär och köpte 3 liter Coca-Cola. Mr blå tittar på mig, lyser upp och säger något i stil med ”good thinking!, i have samsong on the boat” Samsong är då Thailändsk whiskey.

Väl på båten känns det riktigt bra, det är lite tiagra rullar och sånt som står uppställda på sidorna. Tiagra rullar brukar seriösa skeppare ha, det har jag sett på bilder. Vi tuffar ut på sjön och mr blue presenterar oss för besättningen. Där finns en thailändsk kapten (jag tror det måste vara en kapten från thailand) samt en annan tysk. Tysk nummer två är en långhårig övervintrande hippi som förmodligen väntar ut bättre tider utomlands. Ganska snart kan vi smyga ut lite små bläckfiskar bakom båten. Vi får förklarat för oss vi fiskar betesfisk, det känns bra att veta. Det nappar friskt och vi kan vinscha in flertalet tonfiskar på några kilo. Ganska exotiskt för en lantligkille från kil. Jag laddar ett 9 fots spinnspö med en 7000 rulle och skickar ut en liten bläckfisk bakom båten. Får några tonfiskar, största på kanske tre kilo som faktiskt bjuder på ganska härligt motstånd. Vi hänger ut betesfisk på de stora spöna och trollar oss mot slutmålet. Slutmålet är ett avlägset rev där det inte brukar vara så många som fiskar, mr blå tror på potentiellt kanonfiske. På vägen dit cirkulerar vi lite kring några träd som är ute och flyter, träd är visst grejen inom big-game fiske. De drar visst fisk som inget annat. Vi ser några mai-mai(?) och upptäcker även ett par spjut (svärdfiskar) som spanar in våra beten, men det faller tydligen inte riktigt i smaken.

Vi trollar vidare och fortsätter fånga en hel del mindre tonfisk och några barracudor. Fram mot eftermiddagen börjar vår övervintrande tyska hippi tillaga en lunch. Han väljer att göra det enbart iförd ett par Adidas-tanga, förmodligen mest för att han vill visa upp sin piercade bröstvårtor som tillsammans med den utsläppta frisyren ger ett nära på oseriöst intryck rent kockmässigt. Maten smakade det estetiska till trots helt fantastiskt gott och bestod av rykande färsk tonfisk, lite ris och någon brödvariant. Vi anländer till slutdestinationen strax innan det mörknar. Vi ska meta lite på kvällskvisten innan det är sovdags. Mossing fångar en long tom som är något av en exotisk variant av vår näbbgädda. Den mätte över 105cm och var därmed ett fint exemplar. Vi siktar främst på hajar med våra meten, men de verkar inte intresserade. Jag svingar lite poppers ut från båten, det har redan blivit mörkt. Mitt i invevningen plaskar det till nått djävulskt, det låter som om en hel flock gnuer korsar oceanen, men inget händer? Det plaskade nära min popper men vad det var eller om det försökte döda den har jag ingen aning om. Resten av båten slumrar snart till och är sådär charmigt båtberusade precis som brukligt i Thailand. Själv kan jag inte sova utan går fram och tillbaka på båten och filosoferar. Bestämmer mig för att bottenmeta lite. Firar ner ett tackel med några små fiskbitar på. Det tar en stund innan det nappar, det är kolmörkt och tyst. Jag börjar veva upp och kan i skenet av en svag lanterna urskilja en märklig fisk. Piggar överallt och den ser verkligen uppenbart giftig ut. Jag håller fisken i linan och kikar på den mystiska varelsen. Ingen aning om vad det är, den ser helt livsfarlig ut. Bestämmer mig för att kalla in experthjälp, går till tanga-tysken och frågar vad det är som hänger i linan. Tanga-tysken tittar på mig med trötta ögon och säger ”wery tierd now, we do that tomorrow” sen vänder han sig om och snarkar vidare. Jaha!?. Lyckas efter några om och men hålla fisken mellan två skärbräden och dra ut kroken med den längsta tången jag hittar. Kastar fisken i havet igen och bestämmer mig för att sluta meta. Har än idag ingen aning om vad det var jag fångade.

När vi vaknar på morgonen vill det sig inte bättre än att vårt avlägsna rev invandrats av japanska dykturister som simmar runt harpunerar valar eller vad de nu brukar pyssla med. Så typiskt japaner att ta för sig och tro att de äger hela stilla havet. Vi gör ett försök att trolla lite på sidan av revet med det dyker snart upp fler dykbåtar så vi styr hemåt istället. Vi riggar ut lite rapala magnumar och kör trolling hemåt. Det hugger ytterliggare några fler barracudor men ingen med riktig storlek. Efter ett tag kommer ett hugg som får tiagra rullen att sjunga toner vi inte haft glädjen att höra förut. Jag får spöet i handen och kan i samma stund se en stor sailfish (svärdfisk med jättestor ryggfena) fullkomligt flyga fram över vattenytan. Rullen nästan övervarvar och jag myser. Då dyker en nybajsad mossing upp, han har suttit på toaletten (man gör det ofta i thailand) och poängterar att det faktiskt var hans hugg. Han har rätt, med darrande underläpp lämnar jag över spöet. Fighten som kommer är inte så mycket att hurra för, fisken tog ut sig ganska rejält i första rusningen. Mr blå poängterar att vi måste ta det försiktigt, sällan sailfisharna hugger på wobbler, och krokarna sitter förmodligen dåligt ute i svärdet. Ganska snart kan vi få tag i tafsen och bryta ombord en rejäl sailfish. Minns jag rätt vägde den 28kg och var ca 240 cm lång? Jäkligt frän var den i alla fall. Då vi köpt en rabatterad tur skulle den avlidas, fisken skulle säljas till fiskmarknaden för någon oansenlig summa pengar, detta för att ligga och se frän ut på någon fiskresturang. Tydligen äter man knappt sailfish i Thailand, men man använder dem ofta i skyltfönstren för att övertyga västerlänningar om att det är på just deras seefood-bufe man ska bli magsjuk.

Vi återvänder till hamnen och är helt klart nöjda, många upplevelser rikare. Förutom de landade fiskarna får vi även se en brutalt stor manta simma runt båten. Vi stiftar även bekantskap med en blåsfisk. Fruktansvärt underhållande varelse, lite som en kamakazie pilot, fast den startar i vattnet och åker mot ytan, och jag tror dess möjligheter att döda något när den bryter ytan är stark begränsade, men den delar kamakaziepilotens ganska unika självmordsbenägenheten under den okontrollerade uppstigningen. Många fiskar dör av någon dykarsjuka variant efter att de på detta geniala sätt flytt fältet.

Tur 3
Jag känner mig inte helt färdig med fisket, jag bestämmer mig för att försöka en gång till innan vi åker hem till Sverige. Mossing åker på dyktur istället och får simma med både valhajar och mantor… Jag åker ut med Thailändare vars namn tydligen är förvånansvärt likt mr kyckling på Thai. Ingen aning om så var fallet, men vi kallar honom i brist på annat för mr kyckling. Mr kyckling och jag kommer överens om att det är stora fiskar Anders vill fånga. Sailfish och kingfisk barracudor osv osv. Vi hoppar i mr kycklings båt och vi tar sikta mot vad jag tror är en ganska grund sandbotten, firar ner en varsin häckla och firar snart upp några små silliknande fiskar. Vi fiskar ganska mycket sillimitationer och jag börjar ana missförstånd igen. Men mr kyckling visar att vi övervunnit språkbarriären och förstår varandra till fullo, han pekar utåt mot måsar som dyker för blotta livet och säger kingfish tätt följt av massa annat jag inte förstår. Jajjamensan säger jag leende och förväntansfull. Framme bland måsarna kan jag konstatera att det för det första inte är några vanliga måsar, de är sanslöst snabba, och ännu snabbare är betesfisken och ännu ännu snabbare är fiskarna som jagar betsfisken. Stora områden av jagande fisk åker runt i faslig fart kring båten, det bara smäller till så är de 100 meter bort.

Mr kyckling börjar tackla våra två spön. Groteskt stora saltvattenshärdare pennrullar och 5fots spön med action som en vedklabbe är det som ska användas. En enkelkrok fäst i några decimeter vajer knyts på linorna, vi sätter enkelkroken i ryggen på betesfisken och skickar ut några meter lina. Sen bygger vi ett flöte av en frigolitbit, vi fiskar alltså mer eller mindre med betesfisk och frilina. När vi kommer till andra spöet visar det sig att det är trasigt, det går inte att släppa ut lina. Mr kyckling tycker det är helt okay med ett spö. Jag letar fram mitt resespö som jag smög med mig, ett 4delat 9 fots 40-80 gram spö med en calcutta 400 på. Mr kyckling tittar på mig med en blick jag anar att killarna i pridefesivalen får ofta, mr kyckling var inte imponerad, flätlinan var inte något mr kyckling trodde speciellt mycket på. I mr kycklings ögon var min utrustning ett muminspö. Jag fick dock hänga ut det och hoppades att jag skulle kunna visa att man kan uträtta stordåd även med nedskalad utrustning.

Sen började väntan, det var ruskigt jävla varmt. Jag drack vatten för blotta livet och höll på att dö av värmeslag under soltaket på longtailbåten. Mr kyckling satt i solen och rökte något som gjorde honom allt gladare. Timmarna gick och jag tror jag slumrade till i min kamp för överlevnad. En munter mr kyckling väckte mig, det knarrade till i den kraftigt överdimensionerade pennrullen. Mr kyckling gjorde mothugg och gav mig senare spöet. Det gick inte att veva, slirbromsen var åt fanders och den gick inte att ställa hårdare. Mr kyckling fixade dock biffen och började handveva in min potentiella storfångst, jag fick order om att veva in alla lina han drog in, så lite delaktig var jag. Efter den föga upphetsande fighten kunde vi håva en 9kg kingfish, en fräsig fisk som nog hade gjort sig på vettig utrustning. Strax efter att vi landat fisken så är det dags att dra sig hemåt. Jag får halva fisken och mr kyckling tittar lite bister på mig när dricksen uteblir. Jag lämnar min halva till thaifolket i dykshoppen som bjuder till på grillad kingfish, sällsynt gott!