Årets sista trollingtur och årets största vänerlax

När Yr.no uppdaterade måndagsvädret på söndagskvällen så såg det helt plötsligt ganska fiskbart ut, 8-10 meter sydvästliga vindar brukar vara relativt hanterbart om utgångshamn väljs med lite omsorg. Den ständige junioren Andreas från Kil nappade snabbt på förfrågan om en fisketur på Vänern nästkommande dag.

Vi valde att sjösätta i Tösse för att slippa de värsta sydväst vindarna. I rampen mötte vi Lollo, eller Low-low som han kallas i Forshagas gansterrap kretsar. Tillsammans med Rävstens-Ulf skulle han ut och göra ett försök på Vänerns laxar. Lollo och Ulf är två lärare från Forshaga sportfiskegymnasium som haft nöjet att ledsaga både mig och Andreas genom tre års gymnasiestudier (om än med några års mellanrum). Utöver studierna har vi även kunnat bjuda Lollo och Ulf på några bonusuppdrag då kombinationen gymnasieelever och hemgjort vin kan leda till de mest oväntade påfund.

Efter att ha stött ihop med gamla lärare i rampen blev helt plötsligt fisketuren lite mer allvarligt, vi kunde ju inte gärna få mindre eller färre fiskar än dem. Jag och Andreas valde att sjösätta våra beten i närheten av där jag fått bra senaste turerna. Fisken verkade dock ha flyttat på sig för det var inte alls lika mycket betesfisk som tidigare och våra tacklade löjor förblev lika orörda som oberoende statistik i en SD-kampanj.

När klockan slog 1200 hade vi fortfarande inte fått någonting, via telefon lät Lollo meddela att de precis landat första laxen lite längre norr ut, en fisk på ca 5 kg. Vi bestämde oss för att flytta oss lite norrut, säkert bättre där. På vägen dit såg vi ett måsdyk över relativt grunt vatten, vi gjorde ett par varv där men fick endast en 5 kg gädda så vi bestämde oss för att fortsätta norrut.

Efter ett tag så visade ekolodet lite mer betesfisk och livet kändes något mer hoppfullt. Sista turen till ära hade jag återinfört en uråldrig tradtion, Termos-pizzan. Fick en ny mattermos i Julklapp och 04:45 rullade jag ner en Grandiosa Capricosa i termosen. -  Den är fortfarande ganska varm jublade euforiskt jag så snart jag fått upp locket och satt tänderna i härligheten. Efter första tuggan signalerar ett spö fisk och pizzan får läggas åt sidan. Det visade sig vara en ny 5 kg gädda. Så snart gäddan hade återutsatts så bokade mitt djupriggspö till, en öring på strax över 60 cm hade fattat tycke för en löja bakom en grön VK2 flasher på 28 fot och kan landas relativt odramatiskt. Öringen sattes även den på återväxt.

 Till min besvikelse var pizzan efter det betydligt mer Ljummen, men jag säger som han Fröding: 

Strunt är strunt och snus är snus

om ock i gyllne dosor. 

Men ljummen pizza i en termos, 

är ändå alltid pizza.

När klockan slog 14:00 hade vi fortfarande bara fått en Öring och uppgivenheten började sprida sig. Vi beslöt oss för att göra en sista kraftansträngning i närheten av där vi fått första öringen och där vi sett mer betesfisk i hopp om att det skulle bli en liten eftermiddagsrush. Otaliga är de trollingturer som räddats upp i  sista timmen. En bonus är att om man är sist in så står ingen i vägen i rampen heller.

Strax över 6 kg om jag minns rätt, öringen också ganska fin. 

Vi hann nästan fram, sen signalerade Andreas djupriggsspön fisk. Något hade fattat tycke för hans löja fiskad bakom en Vk1 flasher på 35 fot. Fisken håller emot bra och gör rusningar på över 30 meter innan vi tillslut kunde håva den i gungande sidsjö, en öring på strax över 6 kg.  Precis efter att den landats så högg det på mitt ytterspö. Fisken gick tungt djupt och snett och hade snart fastnat i vartenda ytspö på min sida. Tyvärr tackade Laxen för sig strax innan håven, förmodligen mycket pga av allt trassel som gjorde att pressen på krokfästet blev för mycket. Fisken högg en krippled minnow i Silver/gul fiskad bakom 20 gram bly.  I trasslets efterdyningar lyckades vi sedan få in en lina i propellern, bra rullskrik blev det.

Vi vände upp i motsjö för att gå tillbaka mot där det högg, Andreas styr och jag försökte rigga ut mina spön. Då tjongade det till ordentligt i Andreas innerspö, rullen skrek och Andreas började få ett ansiktsuttryck som gick allt mer åt det något nervösa hållet. Någonting hade fattat tycke för en gammal klassisk specialare fiskad bakom 80 gram bly. Efter 5-10 minuter såg vi fisken för första gången, en skiiitstor lax ! Fisken gick tungt och stångade under båten och jag började plocka upp riggar mm så att den inte skulle kunna gå fast. Andreas ansiktsuttryck signalerade nu nervositet väl i klass med en bilkörande skåning i snöfall. Lyckligtvis gick allt bra och efter några kortare rusningar kunde jag håva en kanonfin lax på 9 120 gram och 102 cm. Trodde först Laxen skulle vara tyngre med den längden men 9 120 är årets tyngsta insjölax i båten och nytt pers till Andreas:)

Årets största vänerlax i Crescenten, 9120 gram och 102 cm

Vi fick sedan 2 öringar till mellan 60 och 70 cm som fick gå på återväxt. Öringarna högg på krippled minnow skallar med 20-30 gram bly. Efter det blev det rejält mörkt och vi tvingades åka in mot rampen.

Ringde till Lollo och Ulf och meddelade att vi ökade lite på slutet och nu hade 5 godkända med 9,1 i topp. De hade inte fått nån mer, så vi vann :) Fast det var ingen riktig vinst då Lollo och Ulf trailade upp när det började nappa. Snarare en vinst på walkover.

Specialaren, har tillsammans med 80 gram räddat upp molninga fiskedagar sedan Mammutar gick på jorden. 

Annandags trolling på Vänern, 8 godkända fiskar.

Efter veckor av vedervärdig vind såg det äntligen ut att bli ett litet uppehåll från allt blåsande, Yr:s prognos lovade 9 sekundmeter sydvästliga vindar under torsdagen. Normalt sett är 9 sekundmeter snarare en småtråkig prognos än en uppehållsprognos men i stormiga tider får man ta det som erbjuds. Att fiska i mellandagarna är tradition, alternativet vore ett Julfirande helt på land och det kändes inte som ett gångbart alternativ. Jonatan hade även han fått tillräckligt med julfrid och kunde tänka sig att spendera annandagen på Vänerns vattenvidder.

Osugna på att åka några längre sträckor båt i nästan 10 sekundmeter valde vi att sjösätta i Tösse som erbjuder ett flertal fina fiskeplatser så snart man kommit utomskärs. För första gången på länge kom jag i väg i tid och vi nådde rampen vid 0730. Att starta i Kil istället för Örebro gör underverk för tidsplanen.

Väl framme valde powertrimet på motorn att inte fungera. Eller ja, det funkade lite först så motorn gick att tilta upp, men inte ner. Att motorn endast gick att lyfta uppåt fick tillslut den något deprimerande effekten att det inte gick att lyfta av motorkåpan. Normalt finns fyra steg när en båtmotor ska felsökas. Att ta bort kåpan är liksom första steget. Andra steget är att titta nyfiket på alla sladdar och mojänger för att sedan uppgivet konstatera att man inte har en susning om vad något är för något. Steg tre är att metodiskt rycka lite i allt som sitter löst med förhoppningen att snubbla över felet. Steg fyra är att man kör hem båten till brorsan och tittar på honom med hundögon. Ibland kan steg 3,5 användas vilket innebär att man ringer och trakasserar före detta anställda på Bosses marinservice, men att använda sig av 3,5 tidigt på morgonen i juletider får nog anses på gränsen till ouppfostrat och bör därför undvikas.

Om steg ett inte går att utföra så faller per automatik steg två och tre eftersom det inte finns så mycket att titta på och än mindre att rycka i utanför kåporna. Steg fyra innebär missad fisketur och ska endast användas som absolut sista utväg. Jag behövde helt enkelt hitta något att rycka i. Efter att ha letat hittade jag tillslut två kablar som gick från tilt-knappen ner mot kolvarna och det såg ut att gå och rycka i dem. Jag insåg att alla ägg låg i den här hönan och rykte sammanbitet i kablarna innan jag spänd av förväntan tryckte på tilt-knappen och något förvånat kunde jag snart konstatera att tilten funkade precis som den skulle.

Fogdens fyr hade tagit julledigt och var inte uppdaterad sedan vindmätaren visade 13 sekundmeter 0300 så vi visste inte riktigt vad vi gav oss ut på när vi åkte genom farleden. Lyckligtvis var Vänern ganska snäll och det guppade endast behagligt när vi la i grejerna. Strax efter att vi fått i samtliga spön högg första fisken på en löja fiskad i en hemmamålad Krippled Minnow skalle fiskad bakom 30 gram bly. Fisken gjorde några kortare rusningar men gick sedan mest tungt innan den dök upp vid båten och började bråka lite mer. Laxen simmade en kort stund framför båten vilket brukar vara ett gott tecken, ofta är det de lite större som gör så. Efter några rusningar vid sidan av båten kunde Jonatan håva en fin fin 7 kg lax.

7,1 kg Vänerlax, en bra start :) 

Nästa hugg föll på en grön glow krippled minnow skalle bakom en grön VK2 flasher fiskad på 27 fot. Det visade sig vara en öring på Strax över 4 kg. Efter Öringen lyckas vi på något märkligt sätt tappa 5 fiskar i rad varav några känns ganska stora. Lite uppgiven över alla tappade fiskar kom jag på den tveksamma iden att vi skulle förflytta oss mot ett måsdyk lite söder ut i hopp om ännu grönare gräs. Den lilla utflykten resulterade dock inte i något annat än ångest över att vi kört ifrån ett område där det fanns fisk, så vi var snart tillbaka där vi började igen. När vi gled in bland waypointarna från tidigare på dagen högg nästa fisk och den satt som den skulle och följde med hela vägen in till båten, en kanon fin öring på dryga 6 kg som fattat tycke för Jonatans löja i en Swedish flag Glow vk skalle bakom 50 gram bly. Fisken innebar Jonatans 20:gonde storfiskeart och gav upphov till glädjetjut.

En öring på dryga 6 kg framkallade märkliga ljud som jag tror var någon form av västgötska uttryck för känslor. 

Det fortsatte sedan att nappa på lite allt möjlig i sådan utsträckning att vi började få slut på löjor. När dagen var slut kunde vi summera in 8 godkända fiskar varav fyra var över 6 kg, två 70 cm laxar sattes på återväxt. Många rullskrik och roliga fiskar !

Lax på dryga 6 kg

Flest kontakter hade vi på VK2 flashern på 27 fot. I övrigt nappade det bra på VK skallar och Krippled minnow skallar blyade med mellan 20 och 50 gram bly. Mest Guld eller Glow. Nästan samtliga hugg kom i medsjö i ca 1,9 knop, ofta tycker jag sånt där inte brukar vara så petigt men i torsdags verkar det ha spelat roll åt vilket håll vi åkte.

Efter en vansinnigt trög November med flera bomturer känns det skönt att vara på banan igen. Senaste tre turerna på Vänern har gett totalt 20 laxar och öringar över mått som hälsat på i Crescenten, så ska det vara:) Är ledig till den 7 Januari så hoppas kunna hitta någon mer lucka i blåsandet innan det är dags för sånt där arbete igen.