Förrådsrensning

Sälja saker

Det här inlägget känns väldigt främmande för mig, jag bryter ny mark. Det handlar nämligen om att sälja saker. Jag är en stark anhängare till att köpa grejer, framförallt fiskegrejer eller enbart fiskegrejer kanske man borde säga. Saker som inte är fiskegrejer, tex kläder, möbler eller badrumsrelaterade attiraljer är helt värdelöst att köpa och leder snarare till depression än euforisk lycka.

Det känns konstigt att lägga ut fiskegrejer till försäljning, lite som ett steg bakåt. Även om det är ganska tydligt att jag inte kommer behöva en autopilot till wirestyrning när jag sedan några år tillbaka har en hydralstyrning, så går det ju inte att komma ifrån att en försäljning tar mig något steg längre ifrån en vinst i mest-grejer-när-man-dör-vinner-tävlingen. Det är bondegenerna som gör det.  

Även några oanvända spön har åkt ut till försäljning. Att de är just oanvända efter några kan säkert ses som en försiktig indikation på att de inte är det mest livsnödvändiga som återfinns i mina ägor. Kanske är det så att det räcker med fyra 8-9fots spön som är klassade sisådär 10-30 gram. Spö nummer sex och sju i samma klass innebär nödvändigtvis inte någon väsentlig förändring av livskvaliten. Men det känns ändå inte rätt att sälja dem. 

Annonserna finns att finna här och innefattar en autopilot, 3 spön och 2 rullar. Förmodligen dyker det upp mer grejer inom kort.

http://www.tradera.com/finding.mvc/itemlisting?ftgnr=545097 

Senaste fisketuren

Årets sista gäddtur? 

Har inte fiskat så mycket sedan Mellerud. La två dagar i Fryken tillsammans med Retardoz förra helgen. En tillställning som var otroligt blöt på det tråkiga sättet. Kopiöst mycket regn gjorde Anders blöt och förkyld och avsaknaden av gäddor var såpass frustrerande att beslutet att ställa in gäddwobblerna för säsongen togs med så starka ord att det beslutet får anses oåterkalleligt. Det enda positiva i sammanhanget var att vi ägde karpkraft, som förvisso bara hade en båt, och de åkte in när det regnade, men jäklar i min lilla låda va vi ägde dem.  

Kommande fisketuren

Nu till helgen är det tänkt att det ska bli en Vänertur. Ska gå in i depån med båten på fredageftermiddag och fixa till lite bränsleslangar, bottenpluggar och bromsar på kärran. Förhoppningsvis ska allt vara fit for fight på lördag. Som vanligt är man ute i god tid. 

Med på fisketuren ska den föredetta storfiskaren, numera jägaren Don Joan. Jonatan har lite i smyg konverterat till jägare på äldre dar, det ska bli intressant och se hur långt infektionen har hunnit sprida sig.  

Nordisk Mästare !?

Sunnanåträffen:

Nordisk Mästare låter kanske häftigare än det egentligen är, av de 58 båtar som deltog var några enstaka från Norge och jag tyckte mig urskilja lite lite danska på VHF:en och misstänker därför att även Danmark var representerade i övrigt var det nog mest Svenska båtar.

Torsdag:
Klockan 08:30 anlände jag till Sunnanå hamn där Adam väntade. Han hade spenderat den minusgradiga natten i båten efter onsdagens testfiske, naturligtvis utan värmare. Han såg därför lite frusen ut när han nöjt visade att ha redan skiftat alla wobbler mot fina löjskallar när jag anlände. Det var bara att skifta om igen för jag hade glömt allt vad betesfisk heter. När vi kom utanför farleden möttes vi av en ganska trist motsjö. Vi bestämde oss för att bespara den stackars HT-båten och oss själva en smärtsam färd och sjösatte våra wobbler ganska direkt utanför farleden istället för att fortsätta mot tilltänkta megrund 9 distans ut. Efter en stund såg vi ett stort måsdyk längre söderut och åkte dit. Där krokade vi ganska snabbt en öring på runt 62 cm (oblyad tomic 4, 103) , bommade ett hugg på en blå strike pro och fick en lax på dryga 65 (Oblyad Bomber 15a silver sal25), båda fick gå på återväxt. Vi konstaterade att här fanns det fisk och lämnade området för att inte i onödan slita på det inför tävlingen. Det slutade blåsa under eftermiddagen så vi beslut att plocka in spöna och åka ut till Megrund och prova. Väl där han vi knappt sätta alla spöna innan ett djupriggspö med en Nothern king i frog färg löste ut på 55 fot och en lax på ca 70 cm hälsade på i båten innan den återfick friheten. Strax därefter bommade vi ett hugg på en sked på 45 fot, sen fick vi en öring strax under 60 på en tomic 103. Här fanns också fisk kunde vi konstatera innan vi åkte tillbaka in mot hamnen.

I hamnen jämförde vi punkter med Dilen som haft riktigt bra träningsfiskat och landat 4 fina laxar (70-85 cm) och en vild runt fem kilo. Området där de fått sina fiskar och det första området vi hittade låg nära varandra och indikerade att det nog inte var något dumt ställe.

Fredag:

Innan starten hade vi mycket stor beslutsångest vart vi skulle åka. Megrundet hägrade och lockade med ensamhet på nästintill norrländsk nivå jämfört med den förmodade trängseln i måsdyken söderut. Vi blev båda lite förvånade när vi hörde oss välja trängsel och satte full fart mot gårdagens bästeställe. Vi sjösatte 8 löjor som vi fått från Team Wikström och säkrade upp med en tomic 4 tum och en bomber 15a. I Mellerud fiskar man tydligen mest med Wobbler och vi ville inte helt stänga den dörren utan smög ut två wobbler i start tian. Vi valde att fiska löjorna förhållandevis fort, ca 2,5 knop. Bl.a VK-Skallar går alldeles utmärkt att fiska så fort om de tacklas rätt (något av de översta hålen eller på mitten, gärna i kombination med lite större löjor), även skallar som Anchovy minnow fungerar bra i högre farter men förutsätter att man gör ett nytt hål högre upp på skallen. Vid första vändan över gårdagens punkt såg vi flera fiskar jaga i Ytan och snart kom även måsarna igång och började dyka. När måsaktiviteten ökade började det dyka allt fler båtar. Att vända runt blev lite krångligare då trängseln ökade. Det blev lite som att åka i rondell, det gällde att komma in från rätt håll. Vi trixar oss mellan båtarna och det hela förflyter ändå relativt smärtfritt. Av någon anledning är det ofta lättare att trängas på västra sidan Vänern än på östra. Kanske är Dalslänningar och Värmläningar helt enkelt mer väluppfostrade än folkslagen i Öster.

Ett av ytspöna fladdrar till och löser ut, jag får tag i spöt och vevar snabbt in löslina.  Något har fattat tycke för en Löja fiskad i VK-skalle (cromad med blårygg) bakom 20 gram bly.  Fisken följer med ganska snällt och vi bestämmer oss för att vi inte behöver veva upp någon djuprigg för att landa den, den är nog inte speciellt stor. Vi flyttar alla djupriggsspön till den sida dit laxen inte verkar simma. Laxen väljer då naturligtvis att hastigt byta riktning och helt plötsligt dyker en ganska imponerande laxsida upp bland alla djupriggsspön. Adam och jag bryter ut i ett unisont "oj jävlar". Laxen är inte alls sådär lätthanterligt liten som vi hade tänkt. Jag förbereder mig mentalt på att det här kommer alldeles säkert gå åt hellvete, Lyckligtvis underskattar Laxen sina chanser att komma ur situationen och Adam kan utan någon större dramatik sluta håvnätet kring en lax på 8410 gram, en ruskigt bra start på tävlingen.

Nästa hugg faller för en Tomic 103 4 tum, en öring på ca 60 - 65 cm lossnar precis bredvid håven. Vi snurrar vidare i området där måsarna fortsätter dyka uppmuntrande och då och då visar sig jagande fiskar.  Adam byter ut en av våra Wobbler mot en 9 cm Strike Pro i sal7, den hinner inte gå många minuter innan en lax på dryga fyra kg fattar tycke för strike-pron. Jag vill inte vara sämre utan hänger på en likadan på min sida. Efter någon halvtimme hugger en lax på dryga 5 kg på strike-pron på min sida. Ungefär samtidigt får vi en förliten lax på en klar Vk skalle med grön buk. När vi sätta i en ny löja inser vi att vi har kraftig löjbrist. Team wikström sponsrade med löjor, men i morgonens stress blev tre påsar löjor i praktiken ett paket löjor (10 st) och två paket små norsar som inte alls funkar i stora VK-skallar i de farterna. Vi är inte dom som är dom utan börjar helt enkelt återanvända löjorna, halvmosade löjor proppas tillbaka i skallarna. De finska löjproffesorerna skulle vifta frenetiskt med kniven om de såg vad vi höll på med.

Vi fortsätter snurra i området där måsarna dyker oavbrutet. Båtarna kring oss håvar lite fiskar. Trängseln gör att vi ibland ser huggen som de andra båtarna har innan de själva gör det, ganska kul att se folk mysa i kabinen lyckligt omedvetna om att ett spö står kraftigt böjt på taket:) Mitt inne i den värsta trängseln får vi ett hugg, ett ganska mesigt hugg. Jag anar snart odåd då linan pekar rakt upp och snart står det klart att vi har fångat en mås. Jag hatar fåglar, fåglar är nästintill en fobi. Mitt förslag är alltid att sänka ner dom på djupriggen tills de lugnar ner sig, men lyckligtvis har det alltid funnits händigare fiskare ombord som kunnat kroka loss måsarna de gångerna de huggit, så ännu har jag inte behövt fira ner någon. Efter hand blir antalet båtar något färre och vi kan börja fiska lite effektivare.

Fisk nummer fyra faller för en VK skalle i silver crome och blå rygg bakom 20 gram bly och väger dryga sex kg. En "ny" löja med tarmarna utanför sätts in i skallen och vi skickar ut den igen. Vi vänder in över lite grundare områden och får ett tokhugg på tarm-löjan. Fisken rusar flera gånger och vill inte ge sig frivilligt. När den närmar sig går den djuuupt och hamnar efter ett tag framför båten på 6-7 meters djup, alltid lite annorlunda att drilla en fisk som finns framför båten. Håvningen går bra och vi har en öring på 6690 i båten.

Vi konstaterar att det här går osedvanligt bra, Mellerud är verkligen inte Hammarö, här skulle man bo. Vi riggar ut betena igen och hänger på fler vk-skallar  i silvercrome med blåliknande rygg (4 stycken på slutet) samtliga skallar armerade med tarm-löjor som saknar diverse mer eller mindre väsentliga delar.

Full pott ! 
Med dryga två timmar kvar hugger en riktigt kantboll i form av en fisk på 62 cm (fisk under 62 cm vägs inte in). Precis på punkten där den stora öringen högg, även den föll för en VK-skalle i samma färg med en tarm-löja och 20 gram.  Vi konstaterar att vi redan haft osannolikt flyt och att vi rimligtvis inte borde få en sjunde godkänd fisk, vi behåller därför fisken och hoppas på att den håller 62 cm i hamn, river grejerna och åker in knappa två timmar innan tävlingstidens slut.

 Jag har försökt hitta en bild på skallarna vi fick bäst på, men inte riktigt hittat rätt. Det kan iofs mycket väl ha att göra med att jag är lite lätt färgblind, en egenskap som inte underlättar när det gäller att redogöra för vad det nappat på. Kanske kan det vara en äldre modell som inte finns kvar i produktion. Enligt min mer färgbegåvade flickvän är skallarna mer blå än de på bilden. Skallarna ser i alla fall ut ungefär såhär:
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=237
http://vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=510

http://www.olssonsfiske.se/strikepro--9cm8g-c07-p-6839-c-854.aspx Strike-pron som fångade fisk

Vid invägningen stod det klart att våran kantboll inte gick in i tävlingen då den mättes till 61,5 cm. Våra fem andra fiskar vägs in och väger tillsammans 31 kg, vilket räcker till en första plats med      9 kg marginal till tvåan inför dag två.

Dag två blåser bort och det gör även dag tre vilket gör att vi står som totalsegrare när tävlingen blåses av på lördag kväll. Fränt :) Vi vill tacka Team Wikström för att vi fick snika på deras boende, deras frukost, deras kaffe, deras löjor och inte minst att de kunde tänka sig att släppa titeln redan efter ett år.

Gäddfestivalen 2012

http://www.teamel-gegoteborg.se/34523131 Video av starten filmad av Team Galten.

Då var det klart, tävlingarnas tävling är nu avslutat för det här året. 141 startande team var vi, vilket tråkigt nog betyder att trenden där vi tappar några båtar varje år tycks intakt. För några år sedan var 170-180 båtar snarare regel än undantag. En positiv trend i den negativa trenden är att fler och fler väljer att fiska i Catch and Release klassen. I år var vi för första året fler som fiskade C/R än "vanliga" klassen. Lite snopet kanske att personer som vanligtvis predikar C/R ganska högljutt väljer att "spara" några sekunder genom att klubba fiskarna istället för att fota dem. Att lite taktiskt justera sin ideologi när det kan tänkas öka möjligheten att vinna priser och prestige börjar lukta skenhelighet på hög nivå, dubbelmoral väl i klass med högt uppsatta socialdemokrater i deklarationstider. Fast helt säker på sitt val av klubba fisk verkade inte alla vara då det förekom att man vägde in sina döda gäddor levande. Om man ändå inte tänker avliva fisken borde C/R klassen te sig som ett ganska givet val.

Lördagen:
Jag fiskade traditionsenligt med bärgar-Tobbe från Mariestad, förra året kom vi fyra och året innan det sjua. I år sa vi lite kaxigt till varandra att vi skulle försöka avancera upp en placering och bli trea. Fast jag tror vi hade en tyst överenskommelse om att vi vore riktigt nöjda med topp tio. Taktiken gick i vanlig ordning ut på att åka långt fort och försöka åstadkomma stordåd på favoritgrunden innan de blev för sönderkörda av andra båtar. Det börjar bli mer och mer tydligt att fler tänker ungefär så, längst bort blir något av en naturlig samlingspunkt för oss som helst skulle vilja åka lite längre. Smartare är kanske att åka nästan längst bort om det lite båtar som är målsättningen.

En kul personlig tävlingsbild på helgens första gädda

Strax efter 11.00 gick vi upp på favoritgrundet,och fem minuter senare hade vi landat två gäddor. Båda föll för en Salmo withefish 18 cm FT, vi hänge på en till likadan och fortsatte. Båten vändes så snart vi fick möjlighet och vi gick över grundet igen, men några fler gäddor hittade i alla fall inte vi. Vi åkte över till andra sidan sjön men lyckades inte hitta något huggvillig fisk där. Under dagen höll vi ögonen på ett annat grund där vi såg att det inte var så mycket båtar, så vi satte kurs dit. Om man siktar ordentligt så går det att kryssa mellan land och själva grundet. Sedan jag bytte GPS för nått år sedan har de punkterna försvunnit och några nya hade jag inte lagt in. När vi gled igenom första gången fastnade innersidan stenhårt i botten. Två beten gick förlorde, varav en var min sista stora yuzurie och den andra en Witefish 18cm FT. Som plåster på såret fick vi lyckligtvis dagens tredje gädda när vi gled av grundområdet. Gäddan föll för en egenhändigt gul/orange målad 6tums tomic. Vi tog sats och försökte igen, den här gången lite mer åt öster. Två nya beten åt helvete, den här gången på yttersidan.  Borta var tomicen som vi fick gäddan på, och den andra Whitefishen.

Inför tredje vändan var det i alla fall ganska tydligt att mitten återfanns någonstans mellan våra steck.  Fler skrikiga Tomic 6tum hängdes på innan vi åkte igenom en gång till, vi åkte rakt på ett dubbelhugg, båda på tomic 6tum. Nu var vi på gång ! Vi vände igen och lyckades köra på ännu en gädda även den på tomic 6tum. Sen slutade det nappa och det började dyka upp allt fler båtar som sett hur vi panikartat vevat med spön och håvar bland gäddor och bottennapp.Vi flyttade oss därifrån men dagens fisketid var snart slut och vi fick veva in grejerna och köra mot hamnen.

Efter dag ett låg vi på en sjunde plats med totalt ca 13 kg fördelat på 6 gäddor mellan 55 och 73 cm.

Söndagen:
- Får vi bara nått idag så borde vi hålla vår placering, och nått ska väll inte vara så svårt att få. Konstaterade jag med nästintill en storfräsares självförtroende samtidigt som jag tuggade i mig hamburgerfrukosten och letade febrilt efter firetiger whitefishar bland de försäljare som fanns på tävlingsområdet. Vi hittade inga.

Starten gick och vi satte full fart mot favoritgrundet. När vi kom fram såg vi att någon lokal förmåga bestämt sig för att pimpla abborre mitt på "vårt" grund. Likt surkål på en bratwurst blockerade han effektivt våra möjligheter att ta del av godsakerna där under, det gick inte att få någon riktig träff på grundet när han var där. Vi cirklade runt lite i utkanterna men inte ett hugg, vi testade gårdagens bästa grund istället men där fanns inte heller nått att hämta. Taktikbytet var ett faktum.  Vi rev grejerna och spurtade ner någon sjömil och sjösatte grejerna utanför Västra Ämtervik.

Att fiska pelagiskt på en tävling kan vara väldigt väldigt effektivt. Gäddorna har en betydligt högre medelvikt och många gånger kan man få flera stycken hyfsade på kort tid om man prickar en het fläck och period. Att fiska pelagiskt kan också vara helt jävla hopplöst. Söndagen den 30 september skulle visa sig vara en sån helt jävla hopplös dag. Det är ganska svårt att på förhand förutspå om gäddorna kommer hugga 500 meter till vänster, eller 500 meter till höger. Kompisbåtarna runt omkring fick lite gäddorna då och då, men vi lyckades att med beundransvärd precision köra sicksack mellan gäddorna. Det är fantastiskt frustrerande att fiska bredvid folk som får fisk när man själv inte får något.

Wobblerna byttes ut gång på gång i takt med att huggen uteblev men det hjälpte föga. Med lite god vilja skulle det gå att påstå att vi möjligtvis haft ett hugg någon gång under dagen då det fanns lite bitmärken i en wobbler som troligtvis inte fanns där tidigare. Närmare än så kom vi inte, Söndagen var inte var dag och vi föll som en sten i resultatlistan

När resultatlistan var färdig så hämnade vi på en 22 plats och var lite deppiga. Det finns i och för sig värre saker än att sluta 22a, men frågan är om det finns värre saker än att förlora med två placeringar mot Värmlandsmos :) Tråkigt att inte få något när vi var med i matchen efter första dagen. En 5 kg gädda hade tagit oss till topp 10.

Vann gjorde Team Eka från Karlskoga, två blev Team Lysvik och trea blev inga mindre än 73:orna från Kil med Stefan Karlsson i spetsen. Grattis ! :)  Kul med nya vinnare också, Pike 2000 fanns i ledning efter första dagen och historien såg ut att återupprepa sig. En segare dag på grunden samtidigt som det (för en del i alla fall) nappade ute på frivattnet gjorde att det inte riktigt gick att hålla ifrån och de hamnade på en 5 eller 6 plats.

 Helgens tredjepristagare inför starten på Lördag. På bilden ödmjukt omedveten om att han snart kommer sopa banan med          98 % av startfältet.

NM-nästa:
Nästa fisketillfälle torde bli i samband med Sunnanåträffen. Jag och Gjinger Kahn aka Adam Karlstad aka prinsen av lillaparis ställer upp. Vi har strategiskt nog bosatt oss med Team Dilén och förra årets vinnare Team Wikström och räknar kallt med att Jakob, Roger, Andreas och Hasse kommer avslöja alla sina bästa tips över ett flak ful-öl.