onsdag 15 september 2010

Ännu fler misslyckade fiskepass

Här nedan följer en liten resumé av några fisketurer. Det har inte gått så bra. Jag kan helt allvarligt inte minnas när jag hade en bra fisketur senast. Mycket uppförsbacke och lite medvind tycks det vara på fiskefronten (också?). Förhoppningsvis släpper fisket snart, kanske redan i helgen då Gäddfestivalen i Fryken går av stapeln. En vinst där vore välkommet:)

Vättern förra helgen:

I lördags de (11 september) var jag på Vättern tillsammans med Andreas Dilen. Vi åkte från kil 0515 och började sjösätta våra prylar utaför Karlsborg vid 8 snåret. Folk hade fångat fisk där tidigare och vi var ganska förhoppningsfulla när vi blev mottagna av ett sällsynt lugnt vätternhav. Jag tycker mig ha märkt att Vättern annars tenderar att vara blåsig precis hela tiden
Vättern visade tidigt att idag tänkte den inte samarbeta Lodet visade knappt någon fisk och våra beten förblev länge orörda. Efter några timmars letande hittade vi ett område med lite mer fisk, vi kunde se att de kikade igenom vårat släp på ekolodet men huggen uteblev.

Vi hade flertalet stigare, dykare och sjunkare.
För er som inte vet skillnaden så har Dilen och jag bestämt att stigare stiger upp mot släpet från botten, dykare dyker ner mot släpet från ytan.
Sjunkare simmar ur släpet mot botten. En dykare kan därmed utvecklas till en sjunkare om den efter att ha dykt ner i släpet likt sossar i en sifo-undersökning fortsätter dala mot botten.
Efter att ha fått SMS bekräftelse att någon faktiskt fått fisk i området ganska nyligen blev vårt mod något bättre. Vi siktade fören söderut för att finjustera vår position och hoppades på att att hitta mer betesfisk och annan fisk. Andreas får första hugget på sin rigg. Efter en minst sagt odramatisk fight kommer en för liten röding upp i båten. Rödingen har huggt på en lite spinn and glow på 95 fot bland de övriga 5 löjorna. Kändes bra.

Enligt expertisen på området är det lite standard att det blir så, små rödingar tycks föredra våldsamtsnurrande halvbögiga grejer medans de lite större individerna tröttnat på högfrekvent snurrande mat och istället gått över på de mer lågfrekvent snurrande löjorna. Kanske har det nått med ålderna att göra, gamla människor blir ju tex snurriga av dataspel, filmer och den snabbspolade delen av "på spåret". Vi fortsatte därför fiska med mestadels löjor, att vi fick en liten på spin-glow visar ju bara att vi gjorde rätt?

Vi gjorde några varv i området men lyckades inte lura fram några mer rödingar. Vi valde därför återigen att gå söderut i hopp om bättre fiske. Ganska snart insåg jag det idiotiska i att försöka använda sig av trolling som transportmetod när man kör i 1,5 knop. Samtidigt var det väll egentligen inget som sa att det var bättre 6 distans ner än precis framför oss. Det är samma kant liksom...
Efter lite åkande fick vi återigen ett karakteristiskt röding hugg på ett av Dilens riggspön. Fisken klev av på vägen upp. Enligt Andreas kändes den "lättare än den förra" vilket indikerar att förlusten av fisken inte är något vi borde gräma oss över i generationer.

När klockan slog 1900 hade vi trollat i över 10 timmar och haft två kontakter. Vi vägde ihopp detta med ett par big freezers i norra änden som hade fångat en godkänd, en för liten och haft ett hugg på två båtar under hela dagen. Vi tyckte därför att vi med gott samvete kunde muttra bittert att vi återigen prickat "en sån dag". Det var nog inte oss det var fel på, det var en sån dag. Nästan alla mina dagar på Vättern är sådana dagar.
I hamn mötte vi båtar som inte haft en sån dag utan hade vevat in lite rödingar. Förviss knappt några godkända men 5-6 kontakter hade de båda båtarna haft var i alla fall. Jag kom hem till KD vid 2200 och hörde ryktas om lite festligheter. Vädret inför söndagen såg dåligt ut och med den ofelbara logiken att "ska det va dåligt väder kommer jag ändå bara vara hemma, å ska jag jag bara va hemma kan jag gärna va trött i ögat" anslöt jag Korriander-kön och glömde snart bort ännu en misslyckad fisketur.


Gösfiske förra måndagen:
Det var med viss bitterhet i rösten jag svarade när den gode ranchägare rapporterade in bra rapporter på söndagsmorgonen. Situationen var dock tämligen självförvållad och jag tröstade mig med att min nuvarande livssituation gör det möjligt att ta igen en missad fiskesöndag ganska fort. "Seven day weekend" som Homer så fint utrycker det. Gjorde därför en morgon/förmiddagstur på måndagen som resulterade i två stycken 3 kg gösar (blå super shad) innan det var dags för synundersökning i KD. Härligt å billigt med nya glasögon förövrigt...
Jag har tyvärr inga bilder på gösarna så jag tänkte att jag sätter in en bild på Adam Karlstad som äter banan istället.

Fiskade även gös igår (måndag det också) med Hajen. Den dagen började lite i uppförsbacke med lastbilskollisioner (vi krockade inte utan två lastbilar skötte det) som försenade vår framkomst och sedan en vedervärdig dimma som höll sig kvar ända till middagstid. Fisket brukar sällan vara bra när dimman ligger tät. Vi lyckades skrapa fram tre gösar i 2-3 kg klassen, en på en westins tjockis och två på supershad. Vi brände även en gäng hugg på White Fish och Supershad.



















måndag 6 september 2010

Misslyckad Trolling KM avslutning

Nu har det varit sådär dåligt med uppdateringar igen. Jag skyller lite på att jag åkte ifrån internetet förra veckan och fick spendera en vecka i Örebro helt isolerad från omvärlden. Nu är jag tillbaka på fötterna i Karlstad igen och Örebro är ett i alla fall för tillfället avslutat kapitel.

I dag blev jag officiellt arbetslös vilket rimligtvis bör påverka både fiskefrekvensen och blogguppdaterandet positivt. I vilket fall fram tills dess att en oundviklig likviditetskris blir ett faktum och börja sätta stopp för äventyren. Samtidigt håller jag hoppet uppe, för kan Ohly och Sahlin konstruera en budget och en framtid på nästan bara utgifter så kanske jag också kan klara det?

Om det är någon som sitter på ett lagom arbete till mig så får ni ju gärna hojta till. Tillsvidare blir det till att söka lite Skatteverksjobb runt om i landet, får man väll se vart man hamnar. Om man hamnar.

Har ännu inte lyckats skriva en Norge resumé men det kommer så småningom. Den blir nog bara bättre om den får vänta lite, fiskehistorer tenderar att behöva någon vecka innnan de blir riktgit bra. Tills vidare får jag nöja mig med en slutrapport från Kils Trolling KM. Efter att ha öppnat mediokert (nollade) missade jag att delta en tävling. Den tredje tävlingen gick lite bättre och jag lyckades efter några telefontips köra upp 5 eller om det var 6 gäddor. Fjärde tävlingen landade jag och Adam på totalt ca 24 000 poäng.

Trolling KM:
Totalt stod vi på en 6 plats inför sista tävlingen. Vi hade ett hyfsat slagläge som innebar att allt vi fångade skulle tillgodoräknas då vi enbart hade två tävlingar där vi vägt in fisk. Självklart skulle vi ju fånga fisk, det var ju 4 september och rimligtvis pelagiskt napphögtid.

Då vi stod inför en så viktig tävling måste man naturligtvis tänka igenom förberedelserna nogrant. Jag grundade därför ordentligt, förvisso inte med långsamma kolhydrater men i alla fall med mycket kolhydrater. Det var nämligen så att avslutningen med sommarvikarierna på Skatteverket i Örebro gick av stapeln kvällen/natten innan Trolling KM. Det hela blev en mycket trivsam tillställning med mat dryck och dryck.

Efter att ha lämnat Örebros nattliv åkte jag med en av Örebros mer mystiska taxichaufförer och efter många om och med hittade vi tillsut fram till Adam på Gustavsberg och vad som skulle komma att bli vår startpunkt på lördags morgonen, dvs vår statpunkt 2 timmar senare.

Vi åkte från Örebro strax före 0500 med Adam framför ratten. Initialt ansåg jag i mitt alldes för lilla huvud att det här nog var den sämsta iden någonsin. Vid Karlskoga började jag lyckligtvis komma på bättre tankar. Det var med en osedvanligt god tidsmarginal vi kunde koppla på båten i Kil och åka mot lämplig bensinmack för proviantering och tankning. Provianteringen floppade då det tydligen inte finns något i Kil som öppnar före 0800 längre. Tanka fick vi däremot göra och det får väll ändå anses som det nödvändigaste. Rent matmässigt hade vi grejer så vi klarade oss ändå, det var mest vätska det var brist på.

Vi åkte en bit upp på mellan Fryken och tanken var att vi skulle fresta pelaggäddor. Pelaggäddorna brukar vara samarbetsvilliga vid den här årstiden. Lördagen den 4 september var de dock inte det. Vi fick inte ett skit. Rapporterna från andra båtar indikerade att det var trögt, de få gäddorna som kom upp verkade bo på helt andra ställen. Vi valde dock att ignorera alla tecken och fortsatte envist med vårt koncept.

Timmarna gick, triangköks-hamburger-lunch tillagades men huggen uteblev. Vi började tappa hoppet och balla ur fullständigt. Det ena småtöntiga stället efter det andra besöktes men utan något som helst resultat. Vi trollade oss apatiskt söderut, med den i fiskesamanhang alltid lika geniala iden om att "då får vi närmare hem sen".

När klockan slog 15:55 konstaterade jag lite trött att "här står i alla fall fisken lite högre upp" Strax därefter löste en 7tums tomic ut men den fisken klev snart av. Vi vände runt och kunde snart se en wobbler bete sig konstigt, den surfade på ytan. Vi blev överlyckliga och tänkte att vi nog fått en Abborre, den får man väga in. Abborren visade sig vid en närmre titt vara en 25 cm öring som hade skallat en Swimm-whizz... Så den fick gå tillbaka samtidigt som vi började plocka in grejena.

Slutade 7 i serien, inte riktigt vad man hoppats på kanske.