Efter ännu en fredag och ytterligare en lördag började båten äntligen bli färdig. Kärran hade fått lite kärlek och återfått sin bromsfunktion som varit satt ur spel sen en incident med kokande hjullager i vintras.
Jag var grymt sugen på att sjösätta ekipaget och testköra nytt ekol
od, ny plotter och att få en känsla för hur övriga förändringar blivit. I ärlighetens namn är det ytterst sällan saker förflyter smärtfritt, därför var mitt humör en märklig kombination av uppspelt och oroligt på vägen till rampen. Det är ett välkänt faktum att Rom inte byggdes på en dag, men nog hindrade det inte skiten från att brinna ner på en natt. Det spelar med andra ord ingen roll hur många timmar, dagar och veckor man lagt på att fixa något. För att detta något ska gå fullständigt åt hellvete krävs ändå bara sekunder. Jag tuffade på mot rampen och klockan närmade sig 20:00. Mina testförhoppningar grusades när jag kom fram till rampen. Större delen av finlands befolkning stod nämligen i kö för att ta upp sina båtar. Jag skulle aldrig hinna i innan det blev mörkt. Jag åkte hem och laddade inför söndagen istället.
od, ny plotter och att få en känsla för hur övriga förändringar blivit. I ärlighetens namn är det ytterst sällan saker förflyter smärtfritt, därför var mitt humör en märklig kombination av uppspelt och oroligt på vägen till rampen. Det är ett välkänt faktum att Rom inte byggdes på en dag, men nog hindrade det inte skiten från att brinna ner på en natt. Det spelar med andra ord ingen roll hur många timmar, dagar och veckor man lagt på att fixa något. För att detta något ska gå fullständigt åt hellvete krävs ändå bara sekunder. Jag tuffade på mot rampen och klockan närmade sig 20:00. Mina testförhoppningar grusades när jag kom fram till rampen. Större delen av finlands befolkning stod nämligen i kö för att ta upp sina båtar. Jag skulle aldrig hinna i innan det blev mörkt. Jag åkte hem och laddade inför söndagen istället. Premiärtur:
Jag ringde till Hajen som inte var sen på en fisketur från Laxhall trots att klockan var 22 och fisket startade 10 timar senare och enkel resa var 13 mil. Fiskare är enkla människor på det sättet. Avståndsdyslexi brukar jag kalla det, ska man fiska är massa mil spontant bilåkande inget problem. Med en fullständig likgiltighet inför transportkostnader och växthuseffekter gasar man med ett förväntansfullt leende mot fisketuren.
Vi tog lite sovmorgon och möttes upp vid Hasslemacken vid 0800. Sjösatte våra prylar runt 1000, ganska snart fick vi en förliten öring som följdes av en lite bättre fisk på riggen. Fisken var klart godkänd men sjabblades bort vid håvningen (Hajen så klart ;), sånt är egentligen aldrig okay, men under en premiärtur kan man visa lite mer förståelse för liknande händelser.
Mest betesfisk återfanns över cirkus 30-40 meters djup i anlutning till grundkanter vi koncentrerade vårt fiske där och kunde räkna in 3 godkända och 6-7 under mått innan fisket var slut. 
Nästan premiärtur
fiskade några fler vändor och lyckades landa någon lax mer eller mindre varje tur. Fiskeplatsen var kring brommösund, på behändigt avstånd från laxhall. Det hela gick ganska bra, båten fungerade precis som tänkt och jag måste säga att HDS 7:an och HDS8:an fungerar förträffligt bra. Faktiskt fantastisk lättanvänd marinelektronik, den steglösa inzomningen är grym! Grym Elektronik, men ändock lite omotiverat dyra. Kan man bygga en bärbar dator för några tusen, en 32 tums tv för några tusen, ja då borde det inte behövas 20 000 till för att få skärmen tre gånger så liten och vattentät. Men vad vet jag, blott en tondöv speleman.
Allt förflöt i alla fall perfekt, bottenmålningen hade till och med ökat på en knop i toppfart och båtkärran bromsade som den mjukaste mercedes. Tanken att det gick för bra slog mig. Vanligtvis kommer nederlagen och bakslagen likt ett brev på posten så snart det börjar lukta framgång eller framsteg. Den positiva andan började smitta av sig och murphys lag var inte längre ett lika självklart förstahandsval när framtiden skulle förutspås.
Påsk
Påsk skulle firas på kållandsö. Mitt påsk sällskap var Don Joan. Tillsammans skulle vi fiska lax, äta bacon och kanske smutta på ett glas rött på kvällarna. En tämligen optimal påsk efter att i nästan 6 månader ha traskat runt i snöskor och överlevnadsdräkt i väntan på isfritt vatten. Varken suget efter ägg, påskägg eller sill kan hålla en på land då.
Första dagen öppnade vi fisket vid Stavas knall, det kändes dock inget vidare där så vi förflyttade oss mot kända storfräsarområden kring pålgrund och klasgrund. Där brände vi en fisk men mycket mer hände inte. Vi kanade runt lite och hittade några heta områden men vi var inte direkt ensamma om att hitta dem, det blev snart trångt och någon fisk lyckades vi inte landa trots att det håvades laxar både till höger och vänster om oss.
Efter lite prat med en kamrat fick vi ett tips om att vi borde åka mot Hindens rev och testa. Vi lydde rådet, rykte upp grejerna och transporterade oss ner cirkus 10 distans. Vi sjösatta våra prylar men fick ingen riktigt respons från laxarna. Vi fiskade på men huggen uteblev. Don Juan och jag är i regel ganska dåliga på att sluta fiska när vi väl börjat. Därför var ingen av oss speciellt förvånad när dagens 12 trollingtimme började närma sig sitt slut. Vi gav inte upp, men vi hade kommit till den nivån att det kändes mer sannolikt att det skulle komma mcdonaldsclowner ridandes på dinosaurier än att det faktiskt skulle nappa något på våra spön.
Därför kom det som en chock när en av rullarna knarrade till. Whaat? Bottennapp? Fiskmås? platskasse? Näe, det var faktiskt en lax. En fin 5 kg lax räddade dagen. Knappt hade vi hunnit vända innan det högg igen, denna gången en något finare lax på kanske 6 kg. Det började skymma men innan mörkret föll hade vi även hunnit landa och återutsätta en vildlax på 5-6 kg. Dagen var räddad! Efter samtal och tips från Adam Karlstad valde vi att söka natthamn på närmare ort än Kållandsö. Vi gled in i någon form av vik några distans ovanför hindens rev där vi hittade en fin brygga. Bryggan hade en ägare och denne sökte vi upp. Han såg lite förvirrad ut. Vi förklarade att vi kom i fred och att vi gärna lånade hans brygga. Det gick för sig. Sen bytte vi en lax mot elström så vi fick ladda telefonerna. 80-talsit som man är står man ju inte gärna utan telefon. Fast med dagens elpriser så undrar jag vem som gjorde den bästa dealen.
Dag två fortsatta lika uselt som dag ett började. Skillnaden mot dag ett var att dag två aldrig tog sig, trots att vi fiskade en bit in i mörkret. EN för liten lax var allt på hela dagen. Katastrof!
Dag tre åkte vi upp i värmlandssjön och tänkte fiska runt sjötungegrund, men det såg skit ut där så vi åkte vidare. Kanske fanns varmt vatten och massor av fiskar ännu längre norr ut? Vi fortsatte mot skarven. Där såg vi ett isberg. En låg isbergs frekvens är att föredra när man letar varmvatten... Vi blev bittra och uppgivna. Det slutade med att vi åkte bakom skarven, och sen bakom "bassängen". Där var det också kallt. Vi tröstade oss med att vi i alla fall var riktigt långt bort från där vi startade. Vi sjösatte grejerna och hittade kopiöst mycket betesfisk men inget som vill hugga. Övergick därefter till att öringköra på grunden vid bassängen. Efter någon timmes gnetande fick vi en öring, på 45 cm ... Livet kändes orättvist och när klockan slog 1600 tog vi ett ödestigert beslut. Vi skulle åka till underbara värmland och härö i morgon. Vi plockade upp grejerna och körde mot rampen för upptagning.
När vi närmade oss kållandsö slog vi av lite på farten och la oss som brukligt i mitten av farleden. Då kom det, det där bakslaget och nederlaget som legat på lur sedan den lyckade premiärturen. Helt plötsligt small det så inihellvete. Hela båten hoppade till och motorn flög upp inann den dog. Jag slängde ett öga bakåt och såg till min stora förskräckelse att motorn satt helt snett. Hellvete, det måste betyda att akterspegeln är pajjad, vilket måste betyda att vi tar in vatten. Fan ! det är för dyrt, jag menar för kallt att sjunka.
jag slängde undan igloon, paravaner och annat som var i vägen och la mig i aktern för att göra en besiktning av skadan, men det såg helt ut? Inget vatten sipprade in? Jag kikade på motorn igen och såg till min stora förnöjelse att enbart kåpan satt snett, det måste ha hänt när den slog upp.
Vi tiltade ner motorn och vred på nyckeln, den startade så klart, det är ju en suzuki. Det krävs mer än 23 knop i sten för att få en sån att lägga ner. På väg in i hamnen var jag lite nervös. vad skulle jag se under båten? Sprickor? revor? Hål? Sjömonster?
Vi hade sanslös tur, det enda som var trasigt var skäddan som hade upphört att existera. Propellerna hade klarat sig helt. Växelhuset hade dock fått sig en såpass smäll att jag var tvungen att byta det. Iövrigt hade båten klarat sig helt, inte ett märke fanns.
Som jag förstått det är det fler som gjort samma grej. Isen har nämligen flyttat farledspinnarna, så mitt i farleden är inte /var inte en färdväg att föredra (kanske fixat nu?) Fenomenet är nog inte helt ovanligt. Kan ju vara bra att ha koll på strax efter islossning i alla fall...Sensmoralen av detta är alltså: 1: Åk alltid full fart, mindre båt i vattnet = färre antal potentiellt farliga grund. 2: Elektroniken har alltid rätt på våren.
Båten är på reparation nu, och blir förhoppningsvis klar inom en vecka. Försäkringsbolaget Svenska Sjö har hittills varit väldigt bra att ha att göra med, det stämmer inte med mina fördomar Hittar jag nu en sosse som inte är skenhelig och en en mäklare som är rakt igenom ärlig så har snart hela min världsbild rubbats.
Fortfarande inte fått tillbaka båten, men hoppas att det sker i veckan!
