Sådana tillfällen får inte gå till spillo och efter att ha ringt runt lite bland fiskefolket i telefonboken fick jag napp i form av Ranchägaren och Ranchägarens son. Efter att ha stämt av med lite folk som
varit ute och fiskat dagarna innan så verkade det nappa lite överallt. Fina fiskar hade fångats i Hammarö, Grums, Kristinehamn och Åmål. Vi gjorde som man så ofta gör när man står i valet och kvalet, vi åkte längst bort. Åmål fick det bli.
varit ute och fiskat dagarna innan så verkade det nappa lite överallt. Fina fiskar hade fångats i Hammarö, Grums, Kristinehamn och Åmål. Vi gjorde som man så ofta gör när man står i valet och kvalet, vi åkte längst bort. Åmål fick det bli.
Väl i Åmål funderade vi på om vi skulle fiska på den lite närmare tössesträckan eller leta oss ut i bassängen. Vi tog det säkra före det osäkra igen och åkte längst bort, bassängen fick det bli. När vi rundade fogden stod det klart att yr.no hållit vad de lovat och vi möttes av ett nästintill spegelblankt vänern. I 32 avslappnade knop kunde vi märkbart oberörda sätta kurs mot dagens tilltänkta fiskeplats.
Det fina klämdagsvädret lockade ut snäppet mindre båtar än vanligt. |
- Så här lär det nog fortsätta, mest hugg på min sida. Sa jag självsäkert men samtidigt undermedvetet medveten om vilka konsekvenser liknande uttalanden brukar få.
- Det där en gädda, sa glädjedödare Jansson.
- Det är det då inte, sa jag.
Det var en gädda och jag påmindes om va tråkigt det är när folk som inte är jag har rätt. Nästa fisk högg på den hemska ledade saken på Jesses sida. Lyckligtvis var det också en gädda. Tredje fisken Valde samma ledade wobbler bakom en flasher på 55 fot och efter att ranchägarens son drillat in den till båten så var namnet räddat när vi kunde landa en 65 cm lax.
Ranchägarens son Christoffer med dagens första lax |
En lax som högg där det endast var 4 meter vatten under båten. |
Lördag:
När jag vaknade på lördagsmorgonen kändes inte vädret helt optimalt. Fogden visade 11 sekundmeter i byarna, vindriktningen var inte helt oväntat sydostlig då det innebär rakt motvind från Åmål till bassängen. Trots de lite bistra prognoserna krokade vi på båten efter bilen åkte mot Åmål. När vi sjösatte båten hade det lugnat sig lite och blåste runt 9 sekundmeter, fortfarande rak motvind såklart, motvinden kommer man sällan undan.
När vi rundade fogden på lördagsmorgonen var det inte i några 32 knop. Det var först i 18, sen 12 och slutligen i ungefär 7 knop som vi åkte ut mot bassängen. Den hårda motsjön gjorde resan studsig och deprimerande. Det var inte helt utan dåligt samvete jag både hörde och kände hur det gamla Crescent skrovet tappert kraschade in i varendaste våg. En vacker dag ska båten få en fin pension i någon spegelblank sjö. Inspirerad av gårdagens wobbler framgångar började vi med att sjösätta 10 wobbler. Vi började fiska i området där det nappade dagen innan men timmarna gick och succén uteblev.
Vinden höll i sig, regnet ökade och betena förblev orörda. Vi började hamna skrämmande nära den där livsfarlig trollingkoman, ett tillstånd av fullständig apati där hjärnan slutar tänka och tid och rum upphör att existera och man bara sitter där och stirrar rakt fram. Fenomenet kan närmast liknas vid det mentala tillstånd som infinner sig när någon annans ålderstigna släkting två timmar in i samtalet outtröttligt fortsätter att osammanhängande redogöra för vem som bodde var under 50 och 60-talet. I sådana tillstånd missar man både måsdyk och att någon äntligen öppnat upp det understa lagret i aladinasken.
I ett försök att väcka oss ut dvalen bytte vi område och började samtidigt att byta ut wobblerna mot löjor. När vi fått ut alla beten igen såg jag ett måsdyk en bit fram, vi fiskade oss mot dyket och krokade snart på en bättre fisk på Jonatans riggspö, en 80 cm + lax hade fattat tycke för liten löja i krippled minow skalle bakom en VK flasher på 8 meter. En kombination som räddat åtskilliga dagar.
Hoppet växte i takt med att det börja dyka måstar runt omkring oss och det nappade lite här och var. Mest kontakter hade vi nästan uppe på grunden med endast 8-12 meter under båten. Enda rikiga problemet var att det i princip bara nappade på Jonatans sida. Några faller för små strike pro och yuzurie wobbler men allra bäst funkar VK-skallar i UV färg med blå eller gröna inslag bl.a uv102 och UV101
När det började skymma högg dagens 6 godkända fisk, 5 laxar och en öring. Tre av dem var över 80 cm och bjöd upp till ganska häftiga rullskrik. Jonatan hade storfräsar-Virben med sig och lyckades bl.a filma ett klockrent dubbelhugg. Kanske dyker det upp något klipp här sen.
Vinden höll i sig, regnet ökade och betena förblev orörda. Vi började hamna skrämmande nära den där livsfarlig trollingkoman, ett tillstånd av fullständig apati där hjärnan slutar tänka och tid och rum upphör att existera och man bara sitter där och stirrar rakt fram. Fenomenet kan närmast liknas vid det mentala tillstånd som infinner sig när någon annans ålderstigna släkting två timmar in i samtalet outtröttligt fortsätter att osammanhängande redogöra för vem som bodde var under 50 och 60-talet. I sådana tillstånd missar man både måsdyk och att någon äntligen öppnat upp det understa lagret i aladinasken.
I ett försök att väcka oss ut dvalen bytte vi område och började samtidigt att byta ut wobblerna mot löjor. När vi fått ut alla beten igen såg jag ett måsdyk en bit fram, vi fiskade oss mot dyket och krokade snart på en bättre fisk på Jonatans riggspö, en 80 cm + lax hade fattat tycke för liten löja i krippled minow skalle bakom en VK flasher på 8 meter. En kombination som räddat åtskilliga dagar.
Hoppet växte i takt med att det börja dyka måstar runt omkring oss och det nappade lite här och var. Mest kontakter hade vi nästan uppe på grunden med endast 8-12 meter under båten. Enda rikiga problemet var att det i princip bara nappade på Jonatans sida. Några faller för små strike pro och yuzurie wobbler men allra bäst funkar VK-skallar i UV färg med blå eller gröna inslag bl.a uv102 och UV101
Galet bra bilder, som vanligt på bladhbloggen. |
Sällsynt bra tv-program på tvn när vi kom hem. |