Årets sista trollingtur och årets största vänerlax

När Yr.no uppdaterade måndagsvädret på söndagskvällen så såg det helt plötsligt ganska fiskbart ut, 8-10 meter sydvästliga vindar brukar vara relativt hanterbart om utgångshamn väljs med lite omsorg. Den ständige junioren Andreas från Kil nappade snabbt på förfrågan om en fisketur på Vänern nästkommande dag.

Vi valde att sjösätta i Tösse för att slippa de värsta sydväst vindarna. I rampen mötte vi Lollo, eller Low-low som han kallas i Forshagas gansterrap kretsar. Tillsammans med Rävstens-Ulf skulle han ut och göra ett försök på Vänerns laxar. Lollo och Ulf är två lärare från Forshaga sportfiskegymnasium som haft nöjet att ledsaga både mig och Andreas genom tre års gymnasiestudier (om än med några års mellanrum). Utöver studierna har vi även kunnat bjuda Lollo och Ulf på några bonusuppdrag då kombinationen gymnasieelever och hemgjort vin kan leda till de mest oväntade påfund.

Efter att ha stött ihop med gamla lärare i rampen blev helt plötsligt fisketuren lite mer allvarligt, vi kunde ju inte gärna få mindre eller färre fiskar än dem. Jag och Andreas valde att sjösätta våra beten i närheten av där jag fått bra senaste turerna. Fisken verkade dock ha flyttat på sig för det var inte alls lika mycket betesfisk som tidigare och våra tacklade löjor förblev lika orörda som oberoende statistik i en SD-kampanj.

När klockan slog 1200 hade vi fortfarande inte fått någonting, via telefon lät Lollo meddela att de precis landat första laxen lite längre norr ut, en fisk på ca 5 kg. Vi bestämde oss för att flytta oss lite norrut, säkert bättre där. På vägen dit såg vi ett måsdyk över relativt grunt vatten, vi gjorde ett par varv där men fick endast en 5 kg gädda så vi bestämde oss för att fortsätta norrut.

Efter ett tag så visade ekolodet lite mer betesfisk och livet kändes något mer hoppfullt. Sista turen till ära hade jag återinfört en uråldrig tradtion, Termos-pizzan. Fick en ny mattermos i Julklapp och 04:45 rullade jag ner en Grandiosa Capricosa i termosen. -  Den är fortfarande ganska varm jublade euforiskt jag så snart jag fått upp locket och satt tänderna i härligheten. Efter första tuggan signalerar ett spö fisk och pizzan får läggas åt sidan. Det visade sig vara en ny 5 kg gädda. Så snart gäddan hade återutsatts så bokade mitt djupriggspö till, en öring på strax över 60 cm hade fattat tycke för en löja bakom en grön VK2 flasher på 28 fot och kan landas relativt odramatiskt. Öringen sattes även den på återväxt.

 Till min besvikelse var pizzan efter det betydligt mer Ljummen, men jag säger som han Fröding: 

Strunt är strunt och snus är snus

om ock i gyllne dosor. 

Men ljummen pizza i en termos, 

är ändå alltid pizza.

När klockan slog 14:00 hade vi fortfarande bara fått en Öring och uppgivenheten började sprida sig. Vi beslöt oss för att göra en sista kraftansträngning i närheten av där vi fått första öringen och där vi sett mer betesfisk i hopp om att det skulle bli en liten eftermiddagsrush. Otaliga är de trollingturer som räddats upp i  sista timmen. En bonus är att om man är sist in så står ingen i vägen i rampen heller.

Strax över 6 kg om jag minns rätt, öringen också ganska fin. 

Vi hann nästan fram, sen signalerade Andreas djupriggsspön fisk. Något hade fattat tycke för hans löja fiskad bakom en Vk1 flasher på 35 fot. Fisken håller emot bra och gör rusningar på över 30 meter innan vi tillslut kunde håva den i gungande sidsjö, en öring på strax över 6 kg.  Precis efter att den landats så högg det på mitt ytterspö. Fisken gick tungt djupt och snett och hade snart fastnat i vartenda ytspö på min sida. Tyvärr tackade Laxen för sig strax innan håven, förmodligen mycket pga av allt trassel som gjorde att pressen på krokfästet blev för mycket. Fisken högg en krippled minnow i Silver/gul fiskad bakom 20 gram bly.  I trasslets efterdyningar lyckades vi sedan få in en lina i propellern, bra rullskrik blev det.

Vi vände upp i motsjö för att gå tillbaka mot där det högg, Andreas styr och jag försökte rigga ut mina spön. Då tjongade det till ordentligt i Andreas innerspö, rullen skrek och Andreas började få ett ansiktsuttryck som gick allt mer åt det något nervösa hållet. Någonting hade fattat tycke för en gammal klassisk specialare fiskad bakom 80 gram bly. Efter 5-10 minuter såg vi fisken för första gången, en skiiitstor lax ! Fisken gick tungt och stångade under båten och jag började plocka upp riggar mm så att den inte skulle kunna gå fast. Andreas ansiktsuttryck signalerade nu nervositet väl i klass med en bilkörande skåning i snöfall. Lyckligtvis gick allt bra och efter några kortare rusningar kunde jag håva en kanonfin lax på 9 120 gram och 102 cm. Trodde först Laxen skulle vara tyngre med den längden men 9 120 är årets tyngsta insjölax i båten och nytt pers till Andreas:)

Årets största vänerlax i Crescenten, 9120 gram och 102 cm

Vi fick sedan 2 öringar till mellan 60 och 70 cm som fick gå på återväxt. Öringarna högg på krippled minnow skallar med 20-30 gram bly. Efter det blev det rejält mörkt och vi tvingades åka in mot rampen.

Ringde till Lollo och Ulf och meddelade att vi ökade lite på slutet och nu hade 5 godkända med 9,1 i topp. De hade inte fått nån mer, så vi vann :) Fast det var ingen riktig vinst då Lollo och Ulf trailade upp när det började nappa. Snarare en vinst på walkover.

Specialaren, har tillsammans med 80 gram räddat upp molninga fiskedagar sedan Mammutar gick på jorden. 

Annandags trolling på Vänern, 8 godkända fiskar.

Efter veckor av vedervärdig vind såg det äntligen ut att bli ett litet uppehåll från allt blåsande, Yr:s prognos lovade 9 sekundmeter sydvästliga vindar under torsdagen. Normalt sett är 9 sekundmeter snarare en småtråkig prognos än en uppehållsprognos men i stormiga tider får man ta det som erbjuds. Att fiska i mellandagarna är tradition, alternativet vore ett Julfirande helt på land och det kändes inte som ett gångbart alternativ. Jonatan hade även han fått tillräckligt med julfrid och kunde tänka sig att spendera annandagen på Vänerns vattenvidder.

Osugna på att åka några längre sträckor båt i nästan 10 sekundmeter valde vi att sjösätta i Tösse som erbjuder ett flertal fina fiskeplatser så snart man kommit utomskärs. För första gången på länge kom jag i väg i tid och vi nådde rampen vid 0730. Att starta i Kil istället för Örebro gör underverk för tidsplanen.

Väl framme valde powertrimet på motorn att inte fungera. Eller ja, det funkade lite först så motorn gick att tilta upp, men inte ner. Att motorn endast gick att lyfta uppåt fick tillslut den något deprimerande effekten att det inte gick att lyfta av motorkåpan. Normalt finns fyra steg när en båtmotor ska felsökas. Att ta bort kåpan är liksom första steget. Andra steget är att titta nyfiket på alla sladdar och mojänger för att sedan uppgivet konstatera att man inte har en susning om vad något är för något. Steg tre är att metodiskt rycka lite i allt som sitter löst med förhoppningen att snubbla över felet. Steg fyra är att man kör hem båten till brorsan och tittar på honom med hundögon. Ibland kan steg 3,5 användas vilket innebär att man ringer och trakasserar före detta anställda på Bosses marinservice, men att använda sig av 3,5 tidigt på morgonen i juletider får nog anses på gränsen till ouppfostrat och bör därför undvikas.

Om steg ett inte går att utföra så faller per automatik steg två och tre eftersom det inte finns så mycket att titta på och än mindre att rycka i utanför kåporna. Steg fyra innebär missad fisketur och ska endast användas som absolut sista utväg. Jag behövde helt enkelt hitta något att rycka i. Efter att ha letat hittade jag tillslut två kablar som gick från tilt-knappen ner mot kolvarna och det såg ut att gå och rycka i dem. Jag insåg att alla ägg låg i den här hönan och rykte sammanbitet i kablarna innan jag spänd av förväntan tryckte på tilt-knappen och något förvånat kunde jag snart konstatera att tilten funkade precis som den skulle.

Fogdens fyr hade tagit julledigt och var inte uppdaterad sedan vindmätaren visade 13 sekundmeter 0300 så vi visste inte riktigt vad vi gav oss ut på när vi åkte genom farleden. Lyckligtvis var Vänern ganska snäll och det guppade endast behagligt när vi la i grejerna. Strax efter att vi fått i samtliga spön högg första fisken på en löja fiskad i en hemmamålad Krippled Minnow skalle fiskad bakom 30 gram bly. Fisken gjorde några kortare rusningar men gick sedan mest tungt innan den dök upp vid båten och började bråka lite mer. Laxen simmade en kort stund framför båten vilket brukar vara ett gott tecken, ofta är det de lite större som gör så. Efter några rusningar vid sidan av båten kunde Jonatan håva en fin fin 7 kg lax.

7,1 kg Vänerlax, en bra start :) 

Nästa hugg föll på en grön glow krippled minnow skalle bakom en grön VK2 flasher fiskad på 27 fot. Det visade sig vara en öring på Strax över 4 kg. Efter Öringen lyckas vi på något märkligt sätt tappa 5 fiskar i rad varav några känns ganska stora. Lite uppgiven över alla tappade fiskar kom jag på den tveksamma iden att vi skulle förflytta oss mot ett måsdyk lite söder ut i hopp om ännu grönare gräs. Den lilla utflykten resulterade dock inte i något annat än ångest över att vi kört ifrån ett område där det fanns fisk, så vi var snart tillbaka där vi började igen. När vi gled in bland waypointarna från tidigare på dagen högg nästa fisk och den satt som den skulle och följde med hela vägen in till båten, en kanon fin öring på dryga 6 kg som fattat tycke för Jonatans löja i en Swedish flag Glow vk skalle bakom 50 gram bly. Fisken innebar Jonatans 20:gonde storfiskeart och gav upphov till glädjetjut.

En öring på dryga 6 kg framkallade märkliga ljud som jag tror var någon form av västgötska uttryck för känslor. 

Det fortsatte sedan att nappa på lite allt möjlig i sådan utsträckning att vi började få slut på löjor. När dagen var slut kunde vi summera in 8 godkända fiskar varav fyra var över 6 kg, två 70 cm laxar sattes på återväxt. Många rullskrik och roliga fiskar !

Lax på dryga 6 kg

Flest kontakter hade vi på VK2 flashern på 27 fot. I övrigt nappade det bra på VK skallar och Krippled minnow skallar blyade med mellan 20 och 50 gram bly. Mest Guld eller Glow. Nästan samtliga hugg kom i medsjö i ca 1,9 knop, ofta tycker jag sånt där inte brukar vara så petigt men i torsdags verkar det ha spelat roll åt vilket håll vi åkte.

Efter en vansinnigt trög November med flera bomturer känns det skönt att vara på banan igen. Senaste tre turerna på Vänern har gett totalt 20 laxar och öringar över mått som hälsat på i Crescenten, så ska det vara:) Är ledig till den 7 Januari så hoppas kunna hitta någon mer lucka i blåsandet innan det är dags för sånt där arbete igen.

Lördagens trolling, trög förmiddag med hektiskt avslut.

Fisket på Vänern har inte varit någon höjdare för min del den här hösten. För två helger sedan fiskade jag och Jonatan oss igenom två blåsiga dagar på Vänern och kunde när det slutade guppa på söndagen endast summera in en godkänd lax och en godkänd öring. Förra helgen gjorde jag ett försök att åka på Fryken i hopp om att höstens svacka endast gällde Vänern. Efter en i princip resultatlösa dag stod det klart att svackan var riksomfattande. Den uteblivna fisken började bli ett problem då jag utlovat både rökt och gravad lax till julbordet. Det vore ytterst pinsamt att få köpa fisk till julbordet, köpt fisk skulle dessutom ge min omgivning möjlighet att i ännu större utsträckning ifrågasätta om hälften av all ledig tid och 40% av den disponibla inkomsten verkligen ska gå till fossila bränslen och fiskegrejer.

Under förra veckan rapporterades om kanonfiske på hemmaplan kring Karlstad och Kristinehamn. Ursprungligen fanns ingen fisketur planerad men rapporter om massor av laxar och stora laxar, ja så mycket lax att det gick att gå torrskodd mellan Kristinehamn och Karlstad gjorde att det tillslut inte gick att låta bli. Lördagen fick bli fiskedag och jag började leta efter en gast i telefonboken. Det visade sig vara svårare än vanligt. Det vanliga manskapet var upptagna med att jaga djur, vara kära, stirra in i väggen i trollhättan och diverse andra tveksamma substitut till laxtrolling. Lyckligtvis så löste sig gastproblemet efter några samtal då den gamla trollingräven Lersten grav grönt ljus för ett försök på silver. Lersten jagade laxar på Vänerns vattenvidder nästintill dagligen under 90-talet men har inte varit lika aktiv på senare år. Trollingränder är dock av den typen som aldrig går ur så efter någon timme på sjön är det som om man aldrig åkte i land.

Kristinehamn: 
Vi valde att sjösätta i Kristinehamn och trodde oss ha hyfsat koll på vart vi skulle efter att ha internetfiskat lite tips kvällen innan. När vi lämnade farleden bjöd Vänern på 7-8 sekundmeter sydvästvind och vi ifrågasatte ganska snabbt om det verkligen var rakt igenom genialt att sjösätta i Kristinehamn i de här vindarna. Nordöstra hörnet blir liksom sämsta hörnet i sydvästvindar då hela sjön ligger på. Efter 25-30 minuters stampande i motsjö närmade vi oss den tilltänkta fiskeplatsen. Jagande måsar och ett pärlband av trollingbåtar indikerade att vi tänkt rätt, alternativt var det fler som tänkt fel och det är ju alltid något av en tröst det också. Vädret under dagen var inget vidare fotoväder, det finns därför inga bilder på fiske eller fiskar från lördagen.

När vi riggade ut betena såg vi mycket måsar som jagade över 10-15 meter vatten, vi valde trots det att sätta kurs mot de andra båtar då vi fick rapporter om både två och tre landade fiskar i några av båtarna. Lersten sjösatte tre styckens 4-tums tomicar utan rasselkulor och ett par Bomber 15a. Jag smög ut fem löjor i VK-skallar. Tomicar utan rasselkulor är riktiga rariteter som slutade tillverkas för många år sedan. Nuförtiden är det rasselkulor i alla Tomicar. I min tackelbox saknas Tomicar utan kulor, mitt femåriga jag hade helt enkelt aldrig vett nog att köpa dessa när de fanns i butikerna i början på 90-talet. Lersten har några gamla godingar sparade för speciella tillfällen, och är man på Vänern sällan blir alla tillfällen speciella.

När vi fått ut 7 av 10 spöna hade vi plötsligt dubbelhugg, en Tomicfisk från Lerstens sida och en Löjfisk från min sida. Den relativt hårda sjön gör att vi fick lägga oss i medsjö för att kunna drilla in fiskarna. Lerstens fisk gav sig först och jag kunde lite nöjt konstatera att: - Jag kanske inte sa det, men vi fiskar laxar, inte gäddor.
Jag borde nog inte sagt det, för när min fisk kom in till båten några minuter senare var den minst lika grön. Efter att vi återutsatt gäddorna lyckades vi med en hårsmån undvika att köra rakt in i vad som såg ut att vara nordöstra Vänerns enda nät.

Efter att ha vänt runt båten styrde vi mot en kompisbåt som fått lite fisk en bit söder om oss. Vinden tilltog och det började bli rejält guppigt. Halvvägs till målet löste ett spö med en siklöja fiskad i en Vk-skalle bakom 80 gram bly ut. Linan lämnade rullen snabbt, lite för snabbt för att vara en gädda, nästan lite för snabbt för att vara en lax? Upp kom en fin fin vildlax på 65-70 cm som kunde returneras relativt smärtfritt i vågorna. Sen var det dött länge, riktigt jävla dött.

Klockan närmade sig 1430 och vi hade fortfarande inte fått någon mer fisk. Jag läste på facebook att fiskeguide Petter Larsson precis landat sin fjärde godkända lax. Petters Australiensiska skepp hade vi sett flera gånger under dagen så helt fel kunde vi inte vara. Men någon lax fick vi inte. Ynkliga tankar om att ge upp i förtid med karaktärslösa argument som att "det tar ju ändå flera timmar innan man kommer hem" förpestade sinnet.

- Det här är fan inte rättvist, vi borde få nått snart. Muttrade jag uppgivet till Lersten. Endast några sekunder efter det uppgivna muttrandet så tjongar det till i ett innerspö, fisken hade huggit på samma löjskalle bakom 80 gram som tidigare lockat vildlaxen till hugg . Efter några minuters krångel i den stökiga sjön kunde vi landa en öring på 70 cm som med ens höjde stämningen i båten och fick tankarna på hemgång att kännas lika främmande som en vegetarisk huvudrätt. Fler likadana skallar hängdes ut bakom 80 gram bly.

Av någon anledning fungerade den mindre VK-skallen i kombination med en stor siklöja bäst. Den lilla går lite annorlunda än den stora skallen, varven blir mindre, kanske var det det som gjorde det ? Eller så var det helt enkelt det enkla faktum att det är nästintill till hopplöst att tackla en stor siklöja i en liten VK-skalle i 10 sekundmeter sydvästvind som gjorde att de fungerade bäst. (överlägset bästa skallen i lördags:  http://www.vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=149 ) Tunga blyn verkade också fungera bäst. Vill man kan man kanske ha någon teori om att ett 80 grams bly 10 meter framför löjan borde dämpa rycken löjan utsätts för i den stökiga sjön i större uträckning än vad ett lättare bly gör.

Eftermiddagsrusch: 
Vi snurrade i området och såg att det var mycket betesfisk på kanterna upp mot 15-16 meter ungefär i det området som måsarna jagade över på morgonen. Man kanske borde prova längre in ? Vän av ordning vet ju att laxar egentligen inte bor där det är 10 meters djup, men vi valde att göra ett undantag och fiska över grundare områden på väg in mot hamnen. Det fanns inga andra trollingbåtar från Kil i närheten så vi behövde inte tänka på ryktet utan kunde experimentera lite utanför bekvämlighetszonen.

Vi kör upp på ett område där det är mellan 10 och 12 meter. När klockan blev 15:20 högg en 65 cm Lax  på stor siklöja bakom 80 gram bly. Precis när vi fått in den högg det igen på en Tomic 4tum "moroten" bakom 25 gram bly. Samtidigt som lersten drillade sin lax högg det på mitt näst innersta spö, återigen en löja bakom 80 gram. Lerstens lax kommer in först och strax därefter kan vi landa även min lax. Fiskarna är mellan 70 och 75 cm. 3 godkända Laxar inom en kvart !

Det började mörkna lite men vi beslutade oss för att vända om och göra ett litet litet försök till. Försöket fick dock avbrytas då det nu blåste ännu mer och det börjar bli mörkt. Vi fick vända tillbaka i medsjö och fiska oss hemåt samtidigt som vi började plocka in grejerna.  Med endast ett fåtal spön kvar i vattnet högg det rejält på en Tomic 4tum 244 bakom 20 gram bly, fisken gick dock loss under drillningen men den kändes skaplig.

Det är svårt att veta om det var platsen eller tiden som gjorde att vi fick en liten huggrusch på slutet. Jag tycker att ofta är timmen närmast skymning dagens överlägset bästa timme, samtidigt borde vi nog tidigare ha provat det grundare området där vi sett måsarna på morgonen. Dock är det svårt att inte åka ut och trängas med de andra när man vet att de får fisk...  

Den minsta laxens sista måltid: Ett 20tal Nors och en joker, en Snorgärs. 

GäddKM

I helgen var det sedvanligt Gädd-Km och gäddtävling mot fiskeklubben Karpkraft. Jag åkte upp fredag kväll och anslöt klockan 2000 till det som vanligtvis brukar vara lilla Öl-km. I år var lilla Öl-km en pinsam tillställning. Stämningen bland övriga deltagare påminde i det närmaste om en konferens för fackombud där spriten inte var gratis. Folk var nyktra, avslagna och såg ut att ifrågasätta varför dom överhuvudtaget deltog. När klockan slog 2200 var det endast Hajen och jag som var vakna och förgäves försökte hålla liv i uråldriga traditioner som att okynnesskrika skrika skällsord in i Karpkrafts stuga.

Jag fiskade med Adam och vi hade initialt en plan om att i alla fall inte fiska där vi brukade fiska av den enkla anledningen att det var väldigt länge sedan vi fick någon fisk värd att nämna där. Endera skulle vi fiska i norra änden, eller i södra ände. Då vi sjösatte båten i norra änden föll det sig naturligt att åka till södra änden eftersom det trots allt var längst bort. På vägen söderut åkte vi in i ett löjligt kraftigt regn som gjorde båtåkning i planing ytterst obehaglig. På så vis kom det sig att vi sjösatte betena ganska exakt där vi inte skulle fiska. Lördagens fiske startade runt 0800 och när fisket avslutades vid 1730 kunde vi konstatera att det gått helt värdelöst och det enda vi kunde stoltsera med var en Gädda på 2 kilo som föll för en 7 tums Tomic. Lyckligtvis hade Hajen fiskat bättre och landat b.la gäddor på 9,1 kg och 7,4 kg vilket gav Retardoz ledningen i tävlingen mot Karpkraft. Adam och jag valde därför att primärt se tävlingen som en lagtävling.

Väl i land väntade stora öl-km. Ungefär samtidigt som vi kom i land började Adam beklaga sig över diverse sjukdomar, trötthet och allmän vekhet. När det var dags för pizzahämtning lät han meddela att det inte skulle bli någon pizza för hans del. Hajen och jag tittade på varandra och tänkte båda samma sak; Ska vi säga nått ? Vi beslöt oss för att inte säga något utan lät Adam begå sitt fatala misstag och istället för pizza köpa en liten liten bit fågel som han omsorgsfullt och försiktigt skar upp i lagom stora bitar innan han tuggade varje bit 25 gånger. Vissa saker, som att spisen är varm, knivar är vassa och att det är viktigt att förbereda sig med rätt mat inför utövandet av krävande sporter, måste man lära sig den hårda vägen.

På samma sätt som att en riktig bil behöver diesel och inte bensin, så behöver en riktig fiskare rätt mat. För en metare eller flugfiskare kanske det räcker att äta en lätt och fräsch Anna Skipper influerad patetiskt ursäkt till kvällsmat, men för en trollingfiskare som ska överleva en hel fiskehelg och dessutom hålla en annalkande sjukdom i schack är det svårt att rekommendera något annat än en måltid vars tyngdpunkt ligger på Ost, kött och sås.

Resultatet lät inte vänta på sig, snart blev Adam sämre och allt allvarligare sjukdomssymtom började visa sig. Först gjorde han det nästintill otänkbara och ställde in fisket på söndagen. Sen gjorde han det helt otänkbara och gav bort sin låda öl. Då är man sjuk.

Ett nytt team bildades på småtimmarna då jag och Hajen beslöt oss för att fiska tillsammans i hans båt. Premiärtur för min del i hans Flipper 535 HT, en trevlig båt med föredömligt bra ordning ombord. Fisket på hösten brukar kunna vara väldigt bra strax efter att det ljusnat och ambitionen var att börja så tidigt som möjligt. Dessvärre innebar lördagskvällens osedvanligt goda tillgång på öl att fisket kom igång något senare än planerat.

Kul att få åka med någon med ett likartat system som jag för förvaring av fiskeprylar

Så snart vi fått i samtliga spön högg första fisken, en fin höstgös på 4,8 kg fattade tycke för en 19 cm  gul Westins Platypus, klockan var då runt 0900. Det som sedan följde var inget mindre än ett litet gösrally. Huggen avlöste varandra och inom loppet av en halvtimme hade vi missat några fiskar och landat tre gösar mellan 3 och 4,8 kg. Förutom Platypusen var det en hemma målad blå Tomic 7 tum och en Super Shad rap MU som lockade till hugg. Gösarna i Värmland gör sådär ibland. De har liksom inte läst några göstrolling artiklar och vet därför inte att det är metrosexuella Nilsmaster wobbler i 1,2 knop presenterade under Juli månad som gäller. Helt plötsligt är dom bara där högt upp i det 9 gradiga vattnet och jagar gäddwobbler i 2,3 knop i slutet av oktober, trots att gösar egentligen inte alls gör så.

4,8 kg

en 3 kg gös på en riktig tjejwobbler. 

Fisk nummer 4 var betydligt bråkigare än de tre gösarna och vi började misstänka att det var en gädda vilket det mycket riktigt var. En fin gädda på på runt metern hade fattat tycket för en blå Westins Tjockis. Någon vikt till tävlingen fick vi inte fram då vågen legat ute i regnet hela natten...

Kaxig gädda

Vi landade ytterligare 5 gäddor och en gös innan klockan var 1500 och vi åkte in. En helt okay fisketur, inga jättestora toppfiskar men det nappade lite och det är mer än man kan säga om de flesta projekt jag gett mig ut på i höst. Hajen får nog visa hur man gör fler gånger. Bästa betet för dagen var Super Shad rap i lite olika färger.

Gädd-km vann Hajen storartad genom 1 och 3 plats. 2:a blev Pär också han från rätt klubb. Retardoz sopade därmed banan med kaprkraft, precis som det ska vara.

Nordiska i Sunnanå

I Onsdagskväll gjorde jag mig redo för att åka ner till Sunnanå på torsdagsmorgonen. Tanken var att använda torsdagen till testfiska och få in någon form av känsla då höstpremiären på Vänern ännu inte hade varit. När jag stod och riggade grejer iklädd en ny Ursuit overall hemma i Kil gjorde jag ett misstag som skulle visa sig ödesdigert. Jag besudlade Crescenten med dess första dekal. Det kändes inte rätt men det kändes ändå som om märket borde sitta på när vi åkte ner till Mellerud året efter förra årets något oväntade seger. Blåa kaxiga bokstäver störde harmonin i det annars så exemplariskt skötta och ständigt lika glänsande 90-tals skrovet.

Torsdag
0500 slöt jag upp med Team Wikström och Team Dilen på Q8 i kil och vi gasade ner mot Mellerud. Till min hjälp hade jag värvat Kils sportfiskeklubbs ständige junior Andreas Wikström. Efter att vi sjösatt båten åkte vi ut mot områden som fungerade bra förra året. Ute på sjön var det ganska usel sikt och vi hade svårt att se eventuella måsdyk men ekolodet signalerade att det var ganska gott om betesfisk på kanterna utanför grunden. Mellerud visade sig till en början från samma goda sida som det gjort tidigare besök, redan när vi satt andra spöet fick vi ett hugg på det första, en lax på strax under 60 kunde krokas av och återutsättas. Självförtroendet steg, livet var rättvist och framtiden kändes som en trevlig plats. Vi fick ytterligare en för liten lax i området och Team Dilen lät via telefon meddela att de hunnit veva in 4 godkända fiskar i området. Det fanns helt klart fisk där så vi bestämde oss för att åka och leta om det fanns fler bra ställen i närheten.

Fel sort men fin teckning

Vi sökte lite norrut och fann ett område med rysligt mycket betesfisk och kunde på andra varvet landa en lax på 70 cm, en för liten och en gädda. Resten av dagen var i princip resultatlös och självförtroendet sjönk i rask takt. Först när vi beslutade oss att riva grejerna fick vi dagens andra godkända fisk när vi hade två spön kvar i vattnet... En lax på ca 75 cm som högg i höstmörkret.

Fantastisk skärpa. 

Fredag
På torsdagskvällen byttes Andreas ut mot Adam som skulle vara med och fiska på tävlingen fredag till söndag. Starten på fredagen blev uppskjuten på grund av hårda vindar och vi startade först klockan 1100. Vi sjösatte 10 fin fina tacklade löjor i den relativt stökiga sjön. Efter en timme fick vi första hugget, en öring på 59 cm på en ytligt fiskad löja i krom blå VK-skalle. En timme senare högg dagens andra fisk, en lax på irriterande 61,5 cm (62 är tävlingsmått), även den på en ytligt fiskad VK-Skalle.

Sen högg det inget mer, trots att förutsättningarna tycktes optimala. Runt oss dök måsarna och då och då såg vi stora laxar och öringar vältra sig i ytan bredvid båten när de kalasade på små Norsar. Vi  hade ingenting att väga in när vi gick in i hamnen klockan 1700. Inför lördagens start funderade vi på om vi skulle göra något annorlunda. Fredagens resultat var måttligt imponerande och torsdagens var i ärlighetens namn inte mycket bättre. Efter att ha övervägt saken över några finöl och hetsätit en påse chips bestämde vi oss för att den uteblivna framgången nog mest var otur, i morgon blir det andra bullar.

Det finns en hårfin gräns mellan att vara hälsosamt envis och tro på det man gör och att vara fullständigt förändringsföraktande och med en dåres envishet envist vägra att överge ett tveksamt koncept. I stridens hetta kan det ibland var svårt att se att man närmar sig gränsen, men när jag i efterhand tittar genom de efterkloka glasögonen är det inte helt omöjligt att vi under helgen gjorde ett besök på den mer dåraktiga sidan. Byte av beten eller byte av plats hade nog varit på sin plats.

Lördag

Vi valde att sjösätta tio nya finfina löjor strax efter att starten gått 0800 på lördagen. Fisket bedrevs på ungefär samma plats som på fredagen då vi visste flera båtar som fått fisk där. Första hugget lät vänta på sig och när det väl kom blev det något av en besvikelse då 5 kg laxen visade sig vara en sällsynt ful 4 kg gädda som inte räknas i tävlingen (inte första hand för att den var ful, utanför att den var gädda). Nästa hugg bommade vi och sen var det slut på det roliga. Vi åkte genom flertalet fantastiskt fina måsdyk och såg 15-20 laxar som visade sig i ytan när de jagade men lyckades inte locka en enda till hugg.

Våldtäkten

Förutsättningarna var fantastiska och vädret superfint. Det brukar i princip alltid gå att lura någon lax när det ser ut på det viset men framgångarna uteblev och upprymdheten byttes sakta men säkert ut mot sedvanlig semiapatisk trollingkoma. När jag satt där måttligt engagerad framför ratten i ett halvslumrande tillstånd fick jag plötsligt en oväntat klarhet. Crescenten har under tusentals timmar på sjön fått lyssna på ett ofta ganska omotiverat jämrande över dekalförsedda trollingbåtar som ligger i vägen och väjer åt fel håll. Nu hade den helt plötsligt själv fått ett kaxigt klistermärke hänsynslöst uppkört i aktern och i båten satt istället för de vanliga arbetarklasskillar i läckande flytoveraller med trasig dragkjedja två till synes främmande tjänstemän i glänsande Ursuitoveraller. Snacka om personlighetskris, stackaren visste inte vad hon skulle göra, man får nog vara glad att vi inte sjönk !

Inblåsta och delad sistaplats... 
På lördagskvällen gick jag ner och satte mig i båten och plockade fram lite nya prylar och hade ett pepp-talk med Crescenten. Sms och telefonkontakt med mer anpassningsbara trollingfiskare hade övertygat mig om att det nu var dags att testa nått nytt. Ett 10 tal mindre nors liknande wobbler valdes omsorgsfullt fram för att få simma under tävlingens sista dag.

Tyvärr blåste det så kraftigt på söndagen att någon start inte var möjlig. Det gick därmed inget vidare att försvara titeln. Vi slutade på en delad sista plats, inte riktigt vad vi hade hoppats på. Kapten Kolja visar sig vara en riktig Macarena, en Las Ketchup, en hej hej Monica, ja en riktigt One Hit Wonder helt enkelt. Team Dilen och Team Wikström försvarade Kils färger bättre med 2 respektive 3 fiskar vardera i tävlingen.

Nu ska jag försöka gå från nedbruten till revanschsugen, så det kan säkert dröja flera dagar innan jag vill ut på sjön igen :)

Havsfiske i Norge (kvitbrygga)

Den 23 Augusti var det dags för havsfiskeresa till Norge. Just när det gäller havsfiske i Norge är det sällan resan är någon större del av målet. Resan består av 120 långa mil i minibuss. Det är inte mycket att se på under den segdragna resan genom nerlagda byar på den Norrländska landsbygden, det är som att åka genom ett 60 mil långt Deje. 

Efter att via Tärnaby ha lämnat Sverige dyker man upp i Mo I Rana, därifrån är det inte så långt till slutmålet kvittbrygga på ön Halsa. Sista biten åker man färja, ett fräscht och välkommet avbrott i minibussåkandet. Färjefolket har ett intressant sätt att fastställa dagspriset, vi har hittills aldrig lyckats räkna ut hur det går till men priset varierar kraftigt från gång till gång. Att man får tillbaka pengar med hål i när man betalar bidrar till känslan av att man blivit lurad.

Lördag:

Väl framme vid campen blev det lite stressigt. Fjordarna låg vid ankomst provocerande vindstilla och det fanns ingen tid att förlora. Fiskespön måste riggas, de sista tacklen ska knytas och båtar ska kvitteras ut. Mitt i allt detta ska man försöka få i sig nått att äta också.

En av fjordarna närmast Campen fotad av Elis Wessmark. 

Efter någon timme var vi klara och kunde sätta oss i båten för en eftermiddagstur. Väderprognosen lovade sämre väder under veckan och vi bestämde oss för att köra ut på storhavet, dvs utomskärs. Med ett sjöfarar självförtroende som inte skådats sedan Thor Heyerdahls storhetstider kastade vi oss i full fart nonchalant mellan skären med förhoppningen att vi kom ihåg från förra året vart det var vi skulle åka för att snabbast ta sig ut på öppet hav. 

Väl utomskärs möttes vi av ganska rejäla dyningar, inga problem att fiska i men tillräckliga för att få det att kittlas lite i magen på folk från fastlandet. Vi började fiska på ett grundområde där djupet var mellan 10 och 20 meter och vi fått väldigt bra tidigare år, men fick endast några enstaka torskar. Det fanns nästan ingen betesfisk heller på grundet så vi började leta efter ett nytt ställe. Vi fortsatte leta efter toppar på 10-25 meter i hopp om att hitta större torskar som jagade grunt. Men succén uteblev. Storbonden Jonny som var med på havsfiskeresa för första gången visade sig vara en riktig lagspelare och drog igång en liten mäskkampanj i dyningarna, men inte ens det hjälpte. 

Återigen levererar Bladhbloggen fiskebilder av absolut världsklass. Här en mobilbild med blöt lins och sned horisont för rätta havskänslan.  En Torsk på 13,3 kg.

Vi testade att fiska lite djupare och hittade då på en del Torsk på mellan 30 och 40 meter. Störst var en torsk på 13,3 kg som föll för en Crasy Daisy Jigg på 400 gram. Vi han även glida in ett ett minatyr sej race med några sejar upp till 7-8 kg innan det var dags att dra sig tillbaka mot hamnen.

Söndag:

Söndag möttes vi av en underbar morgon och kanonfint väder. Uppspelta som medelålders kvinnor i kön till Ullared hoppade vi i båten mot en dag av fantastiska möjligheter. Havet låg platt, livet lekte och båten var fulltankad. 

Elis tog en bild över flottan i det fina vädret

Fisket var inte på topp, fisket var rent utsagt uselt. Så här med facit i hand fiskade vi förmodligen för grunt, fisken tycktes stå djupare i år. Även om vi under dagen endast fick en dryg handfull torskar upp till 7 kg så körde vi i alla fall upp dryga 60 liter bensin, det är ju alltid en tröst. 

På vägen in fiskade vi lite makrill till kvällsmaten. Vi hittade ganska snart ett rejält makrillstim och kunde göra den traditionsenliga trasselbollen på durken efter att lite väl ambitiöst ha sänkt ner 6 krokar och korkförsett sänke rakt ner i makrillstimmet.

Måndag:

Måndagen var det slut på det roliga. Det blåste över 24 sekundmeter och regnet öste ner. Ett tag fanns tanken att det vore roligt att ta en båt och åka ut och titta hur stora vågorna egentligen är när det blåser 24 sekundmeter på Atlanten, det måste ju se ganska fränt ut när de bryter över skären. Innan vi han bestämma oss så hoppade Deadliest Catch igång på tv:n, det kändes betydligt enklare och varmare att uppleva 24 sekundmeter på det sättet. 

Väderprognosen inför tisdagen såg inte speciellt rolig ut på måndagskvällen. Det går att se ett tydligt samband mellan hur många öl man dricker och hur många sekundmeter det ska blåsa nästa dag. Blåser det under 8 sekundmeter så dricker man färre än 8 öl och då orkar man ut i tid. Om det ska blåsa 17 sekundmeter, ja då kan man (bör man?) enligt samma koncept dricka 17 öl. Kvällen slutade i allsång. De något nyktrare i sällskapet lät i efterhand meddela att allsången lämnade endel att önska. Inför nästa år önskade de att vi lärde oss något mer av texten än endast "i love rocken roll" för att sedan entusiastiskt mumla resten av låten i väntan på att vår favoritrad återigen blev aktuell.  

Tisdag: 

Tisdagen var det ganska seg start, mer eller mindre rekord i seg start. Jag tror vi lämnade hamnen 16.00. Några timmar på sjön var mer än tillräckligt för att hinna bli riktigt jävla genomsura, overallerna torkade inte förens sista dagen...  Vi ägnade timmarna åt att meta lite på några sandbottnar på 15-25 meters djup. Vi fick några småtorskar till kvällsmat och någon mindre sandskädda innan vi tog kväll..

Efter rensandet så ska renset köras ut, en vedervärdig upplevelse. Ett 100-tal måsar flyger ungefär en meter bakom en och flaxar i ansiktshöjd när man välter ut hinken med rens. Fy fan för måsar. De lever i flock och för den oinvigde kan det se ut som om de samarbetar. Så är dock inte fallet. De är högljudda, aldrig nöjda och när det väl kommer till kritan, sjukt egoistiska. Det absolut viktigaste i en mås värld är att ingen annan får nått. Om någon skulle få tag i nått att äta, då gäller det att jaga den måsen tills den kräks så att maten sjunker till botten och ingen får nått att äta. Det är inte för inte måsar i folkmun brukar kallas för havets socialdemokrater.  

En fin bild, med andra ord har den sitt ursprung hos någon annan. Elis som tagit den bilden också. 

Onsdag: 

Även onsdagen fick spenderas inomskärs då det blåste friskt. Vi satte kurs mot ett sund några fjordar längre ut för att meta rödspättor. Vägen ut var inte helt smärtfri, det blåste rejält på fjordarna och vågorna gick relativt höga. 

Rödspättefisket började ganska bra med en fisk på 900 gram i första driften. Fisken högg på 22 meters djup på en enkelkrok angnad med en liten bit makrill file fiskad bakom en glidbom med 80 gram bly. Vi fick några fler mindre rödspättor, sandskäddor samt småtorskar och en liten knot. Det var dock inget superfiske utan vi åkte för att testa några nya ställen men vi lyckades inget vidare. 

Torsdag: 

Vädret var återigen uselt. När vi steg i båten kände vi oss inte längre som medelåldersdamer i kön till Ullared, vi kände oss som medelåldersmän i kön till Ullared. Smått apatiska utan någon riktig känsla för vart man ska gå, vad man ska göra eller varför man inte är hemma och fiskar gäddor istället. Efter några dagars uselt fiske slutar man se skogen för alla träd. Överallt finns egentligen stället att prova och nya arter att jaga, men man lyckas liksom inte sjösätta nått projekt "det är ju ändå ingen ide". Så man åker runt med samma gamla tackel som man skickar ner till botten slentrianmässigt på lite olika ställen i vänta på en av två saker, att det endera ska bli bättre väder eller att det ska bli socialt acceptabelt att åka in och dricka öl igen. 

Under dagen möts vi av ett rykte att det benhårda team Ranch bestående av en Ranchägare, en datatekniker och en cykelreparatör stirrat döden i vitögat och besökt ett grund utomskärs. Vi avfärdar ryktet som osannolikt då vi själva haft bekymmer att korsa fjordarna. Vi åkte och tröstfångade några makrillar istället innan vi åkte in mot land. 

Inomskärsfisket i år var sämre än förra året och förra året var det sämre än vanligt. Ingen riktig fart i något förutom makrillfisket. 

Fredagen vaar resans sista dag och vädret såg på torsdagskvällen riktigt lovande ut. Klockan 0100 skulle vinden avta och 0300 skulle det vara vindstilla. Det var sista chansen att göra stordåd. Team ranch dök upp någon timme senare och bar tunga baljor med torsk upp mot rensboden. Det fanns viss sanningen i ryktet, de hade varit bra långt ut och hittat ett par 50-60 meters toppar där det stod mycket torsk men som ändå var lite skyddade av höga klippor på sidan. 

Under torsdagskvällen var det frågestund med team ranch om vart dom varit och vad det nappade på. Det som sedan följde är lite skamset. Som om det vore ett intagningsprov till SG Karpkraft gör vi en fuling och ställer klockan på jättetidigt (0400) och smyger iväg innan resten av Campen vaknat för att vara först på plats, på någon annans plats. 

Fredag:

Vädret är fenomenalt och vi kunde hålla 20 knop hela vägen ut till grunden vi skulle testa. Grunden låg djupare än vi brukar fiska, men allt indikerade att fiskarna bor djupare nu. Stor-arne, Campägare och Norsk hade låtit meddela att det i princip inte var någon ide att fiska grundare än 40 meter. 

Grunden är inte särskilt stora, topparna på 60- 70 meters djup är förmodligen inte mer än 50*50 meter. Från topparna brantar det snabbt ner till 150-200 meter. Första nedsläppet gav en Torsk på 7 kg som faller för en crasy dasiy 400 gram i cola färg. Vi stod sedan alla tre med böjda spön några gånger för första gången under resan. 

Efter någon timme dog fisket av. Det blir ofta så i Norge, allt bara försvinner. Kanske är det tidvattensrelaterat, kanske ska man helt enkelt inte förstå. Det är i vilket fall bara att acceptera och leta reda på något annat. Ofta kan man med fördel återvända till stället några timmar senare för att se om fisken har återvänt. 

Rana 19, gott om plats för tre havsfiskare, såväl stående som sovande. 

Daniel och Jonny tog en liten powernap och jag utnyttjade finvädret till att åka lite längre ut. Som bekant är det i princip alltid bättre längre ut. Jag hittade en liten liten 70 meters topp som stack upp från dryga 200 meters djup. Jag blev nyfiken och bestämde mig för att testa, även om strömmen var obefintlig och vinden i princip frånvarande var det svårt att pricka toppen med Jiggen. Förmodligen borde man kört klassisk rörpilk istället som sjunker snabbare. Andra försöket kom jag ner och fick en torsk i 10 kg klassen. De andra vaknade till liv och ville också vara med. 

Efter att ha driftat över några gånger och fått lite torskar kring 5-7 kg blev det rejält tvärstopp nere på 90 meters djup. Något hade fattat tycke för en crasy daizy jigg i cola färg och ville inte lämna bottnen. Uglystick spöet får jobba hårt och kraften och framförallt bromsen i den lilla trinidaden imponerar stort. Fisken är snart på väg upp och väger in på 14,7 kilo. Vi testar några mer gånger men lämnar sedan stället. 

Vi åker tillbaka till platsen där vi fångade torskarna tidigare på morgonen och bestämmer oss för att testa att meta lite. Jag sätter en 300 grams pirk i änden på en spridarbom, och knyter sedan en halvmeters tafs i 1,2 mm nylonlina med en stor enkelkrok fram som fästs i sejens mun, och en 5/0 trekrok som får sitta fat någonstans bak på sejen. Daniel knyter ett liknande och Jonny kör vidare med sin Jigg. 

På metena satte vi sejar mellan 0,5 och 1 kg som sedan firades ner till 60-70 meter. När vi gled av grundet och djupet började närma sig 85 meter signalerade ekolodet massor av fisk, vilket även bekräftas av att vi kunde känna att linorna driver genom stim av småsej. Torskarna verkade uppskatta att bli serverade Sej istället för gummi. Så snart våra beten närmade sig stimmen av småfisk kan vi känna hur torskarna var där och nappar. När vi kände nått nappa höll vi still i några sekunder och för att sedan ladda på ett mothugg för kung och fosterland för att få krokarna att lossna från sejen och istället fästa i torsken.

Det är skönt att meta lite ibland då det inte kräver att man är lika aktiv med att veva och pilka genom vattenmassorna. När fisket sker på såpass stora djup blir man lätt trött av att behöva veva 400 grams jigg upp och ner, det är en jäkla skillnad mot att fiska med lättare jiggar på 15-30 meter.

Efter några drifter blev det super duper tvärstopp i ett mothugg efter att något nappat på ca 70 meters djup där det var 90 meter till botten. Fisken gick mot botten flera gånger i långsamma men bestämda rusningar. Fisken gav sig sakta men säkert och rörde sig motvilligt upp igenom vattenmassorna. Vi kunde landa en kanonfin torsk som väger in på 15,5 kg. 

15,5 kg 

Vi gör några drifter till och kan bl.a landa en lubb modell större på 5-6 kg och ytterligare några torskar. Vi får sedan motvilligt kasta in handduken för att hinna packa grejer, städa stuga, rensa fisk mm innan avfärden hemmåt  klockan 05000 nästa morgon.

Torskar på 14,7 och 15,5 kg lyfts av en märkbart oberörd kontorsarbetare.  

Skagern

Skagern:
Det blev Skagern i Söndags. Klockan ställdes på 02:15 och det var inte utan att jag blev lite imponerad när jag klev upp en halvtimme senare. Det är sällan man lyckas ta sig upp i tid såhär på ålderns höst. Kanske var det lite fusk med uppstigningen då jag hade en överjävlig tandvärk pg.a en utdragen visdomstand och knapp kunde sova ändå. Jag packade fickorna fulla av värktabletter och började köra mot båten. På vägen dit hörde jag det omisskännliga ljudet av ett dåligt hjullager från bilens akter. Lyckligtvis försvann ljudet när kopplade på båten. Så det är nog bara att inte koppla av båten så ska troligtvis det problemet vara ur världen.

I skagern möttes jag av en utomordentligt fin ramp vid otterberget. Den fina rampen tillsammans med det underbara faktum att det går att köpa fiskekort på nätet till Skagern ger ett väldigt positivt intryck av sjön. Det är skönt att slippa våldsgästa gamla gubbgriniga gubbar alldeles för tidigt på morgonen i jakt på ett fiskekort de helst inte vill sälja.

Jag hade i grejerna vid 0530 ungefär. Strax därefter började det regna, något det fortsatte göra under resten av fisketuren. Första fisken högg på en Westins tjockis i en blåaktig färg. Fisken kändes kanske stadig och tog lite lina innan den lossnade. Strax efter den fick jag en minigädda på en bomber 16a.

Den tränade sjömannen kan ana att det är ett litet regnområde på väg in 

Det nappade inget mer där jag fick den första gäddan så jag tog en liten utflykt norrut i sjön. På vägen dit körde jag över några kanonfina ekon på ekolodet, det såg ut ungefär som det kan göra på Fryken när Gäddorna/Gösar är på bettet. Jag la en waypoint och bestämde mig för att vände runt och ge dem ett försök till. På vägen tillbaka till punkten högg det på en blå salmo whitefish. Jag fick 3 gäddor till i området, alla stöpta i ungefär samma form och vägde mellan 4 och 6 kg.

Gädda i dagens standardstorlek. På bilden syns även dagens bästa bete 

 Sen började det regna ännu mer, det var ett sånt där regn som gjorde att man blev osäker på vilken sida vattenytan man egentligen befann sig på. En genomsur Anders kunde inte längre hindra impulsen att åka hem längre. Att plana var dock inte att tänka på för jag såg ingenting. Jag nöjde mig istället med att trolla åt rätt håll. Halvvägs till rampen dök ett gigantiskt måsdyk upp i ösregnet. Massor av abborrar jagade på storgrund över 6-7 meter och ett hundratal måsar flög runt och dök.
Jag fick 2 gäddor till när jag körde igenom måsdyket, en på en super shad rap och en på en westins tjockis. Nästan samtliga fiskar under dagen föll för wobbler med lite blåaktig färg. När regnet la sig plockade jag upp och begav mig hemåt, klockan var då 1330 ungefär.

En katt bland hermelinerna. Råkade okynnesköpa en vänstervevad Luna 300 på blocket som jag testvevade lite under turen. En trevlig bekantskap. Nu återstår bara att hitta ett användningsområde för den.  

I rampen pratade jag med några lokala förmågor som var på väg ut. De sa att det brukade vara bäst gösfiske på eftermiddagen. Så det är den undanflykten jag valt att använda som förklaring till varför jag inte fick någon Skagerngös.  Fel tidpunkt helt enkelt.