Simrishamn 18-19/4

Förra torsdagen åkte jag med Hasse från team No shit on the dragon till Simrishamn för att se om vi kunde fånga en påsklax eller två. Vi anlände till Bengtssons loge kring 2100. Trädtopparnas 90 graders vinkel i förhållande till stammen indikerade att blåste det ganska mycke men meteorologerna lovade avtagande vindar så vi misströstade inte utan kunde i lugn och ro sippa på ett glas rött och diskutera morgondagens taktik.

Fredag: 
Uppstigning skedde 0600 och efter en snabb frukost körde vi ner bil och trailer till hamnen i Simrishamn. Rykten vi snappat upp under fredagen gjorde gällande att det var vid Svartegrund 20 distans söder ut som det hände. Lite besvikna över att inte få åka längre sjösatte vi båten och stampade oss genom dyningarna i ungefär en timme innan vi nådde vår tilltänkta fiskeplats. Väl på plats rullade det in rejäla dyningar och mina insjö-ben började tidigt att protestera. Det gick att hålla borta Sjösjukan men det var på håret. Ett litet trassel, en krånglande linutlösare eller en tur in i kabinen och kaskadspyorna hade varit ett faktum. Lyckligtvis lugnade sig havet ganska snart och när den första ljumna frukost billys:en (panpizza) förtärts var sjösjukan sjömil bort.

Vattentemperaturen var kring 6 grader och ekolodet visade i princip ingen fisk, på radion var det förhållandevis tyst och i vår båt lyste huggen med sin frånvaro. En positiv sak var att vår referens sked snurrade och indikerade en stark ström åt ett håll. Den initiala känslan av lycka förbyttes dock mot förundran när skeden fortsatte signalera stark ström åt alla andra håll också. Även en lekman började ana odåd, stark ström åt alla håll samtidigt torde vara en omöjlighet. Efter en stunds tankeverksamhet stod det klart för oss att det var referenskeden som var kraftigt böjd...

Vi beslöt oss för att testa lite längre ut i farleden mellan Sverige och Bornholm. Efter att vi fiskat oss ungefär en distans utåt börjar vattentemperaturen stiga och det blev mer och mer skräp i vattnet vilket brukar betyda att en ström har vägarna förbi där. 8,4 grader visade ekolodet tillslut innan det temperaturen vände neråt igen. Klockrent tänkte vi, här finns det lax ! Fast det gjorde det inte. Efter att ha snurrat i området i ca 2 timmar utan resultat började vi fiska oss mot nya områden.

Jag passade på att ta en liten powernap och vaknade till en skrikande sg47a. En Ismo Magnum i färgen 108 med biltemapimpad baksida (guldtejp) fiskad bakom en mellan dipsy på 70 fot släpp var det som fallit laxen i smaken. Laxen ger sig förhållandevis snabbt och gled upp bredvid båten där vi lite förvånat kunde konstatera att den såg hyfsat stor ut. Laxen är fettfeneförsedd, kring en meter lång och väger strax över 10 kg. Någon bild fick vi inte riktigt till då laxen började se trött ut och behöver tillbaka i sjön.

Danskdödad svenskflagga

Efter första hugget händer inget på ytterligare någon timme och vi bestämde oss för att testa ett ställe där Hasse och Jocke haft bra fiske några år tidigare. Dyningarna hade tappat fart sedan vinden avtagit och transporten gick som en dans och vi kunde snart sjösätta våra skedar på nytt. Ganska snart kommer ett nytt rullskrik, återigen på ett av Dipsy spöna. En arg dansk lax hade beslutat sig för att ta livet av en tropshyspoon i färgen svenska flaggan med biltemapimpad baksida. Det kan ha varit en snapphane lax också, det är oklart vilken sida gränsen vi var på.  Efter att ha knäckt och dödat skeden tackar den för sig några meter innan håven.

Nästa hugg kom återigen på ett Dipsy spö ! Jag brukar vanligtvis inte fiska så mycket med Dipsy, men den här turen gav lite mersmak. Kanske är det så att vid den något långsammare trollingen i Vänern/Vättern i farter kring 1,8-2,3 knop, så räcker 80-100 gram vanligt päronbly för att få ner betena lite djupare, men fiskar man  i 3 knop med en stor ismo magnum bakom så räcker kanske inte 80- 100 gram speciellt långt. Det är kanske då en dipsy och liknande djuparavaner kommer till sin rätt då de är i princip enda möjligheten förutom djupriggar  att få ner beten djupare än typ 4-5 meter.

Standardstorleken den här resan

Vi fick 5 laxar till på dipsyspön och stackade djupriggspön på mellan 33 och 20 fot. Laxarna var mellan 2-5 kg och högg på guldiga ismo magnum samt en blåflash ismo. Vi hade under fredagen inte ett enda hugg på ytan.

Finväder på vägen hem !

Mer fulväder på vägen ut !

Lördag: 
På lördagen blåste det mer när vi skulle ut, en nordostlig vind på 7-8 sekundmeter gjorde färden ut från hamnen groppig men färden var trots det ganska mjuk och trygg. Skrovet i en 650 WA är hårdare än vattnet på ett mycket mer uppenbart sätt än skrovet i en Crescent, det flexar liksom inget. Att det inte flyger runt gamla gäddwobbler, triangakök och diverse oidentiferade bra-att-ha-grejer förstärker ytterligare känslan av att det är ett stabilt flytetyg. Då fisket kring svartegrund inte varit någon höjdare dagen innan beslutade vi oss för att prova vid långagrund som ligger ca 5 distans rakt utanför hamnen istället. Det rullade ordentligt när vi slog av på farten och sjösjukesymptomen visade sig snart på igen. Den här gången var det en ljummen Hawaii billys som räddade dagen och lugnade ner balanssinnet. El-winschar, dubbelmontage, jätteplottrar och Autopiloter i alla ära, men det är matlådevärmare och en rejäl påse panpizzor som skiljer en riktigt bra trollingbåt från en ordinär.

Första hugget kom på en williams sked bakom 40 gram bly på ytan men den fisken valde att kliva av ganska fort. Nästa hugg kom på ett djupriggsspö på en guldig ismo magnum på 32 fot, en lax på 4-5 kg.  Vi fick ett par mindre laxar till innan det hugger nått tyngre på Hasses djupriggspö. Den så kallade bäbisdansken (en ismo magnum i bäbisblåfärg köpt av en dansk!?) fiskad på 32 fot hade lurat något till hugg. Efter ett par 30 meters rusningar närmade sig fisken båten och jag kunde håva en kanonfin som vägdes till minst 11 kg, förmodligen något tyngre.

Superfin vildlax på 11 +

.

Själv avslutade jag dagen med en något mindre lax

Söndagen och måndagen utlovade vindar i 10-12 sekundsklassen och vi bestämde oss för att åka hem i förtid. Av de 12 laxar vi landade var 1 fenklippt, de andra hade fettfenan kvar.

Två tröga turer och en riktigt bra med 11 godkända.

Nya stolar, misstänker att de förlängt livstiden
på min rygg med många år. 

Efter några fisketurer i Januari fick båten gå in i depån och jag fick fixa och trixa lite. Förutom oljor, filter och impeller på motorn fick båten nya stolar, ny VHF, ny länspump, ny brandsläckare, ny belysning, ett tiotal meter tejp, en flaska 5-56, ett 100-tal buntband och ett gäng genomgående bult på några väl utvalda ställen. Sist men inte minst monterade jag några inspektionsluckor. Tidigare har jag varit lite osäker på om vatten har kommit in i några "fack" under durken när det kommer vatten i båten vid tex regn. Efter att ha gjort inspektionsluckor vet jag att så är fallet. Riktigt vad jag ska göra med den informationen har jag däremot inte bestämt.

Ineffektivt drivankare
 som blåst sönder... 

Gäddtur:
Efter servicen gjorde jag en liten premiär på Vänern, vi skulle fiska gäddor inomskärs men vädret ville annorlunda. Det blåste 9 sekund i medel och 18 i byarna och det var som Jonatan så pedagogiskt uttryckte det; "en dag när det blåste nästan bara byar." Efter en 360 med linor i propellern åkte vi hem. Någon fisk såg vi inte röken av.

Vänertur ett:
Nästa sväng var efter laxar utanför Hammarö med det gick sådär sedvanligt vårtrögt för mig. Våren är inte riktigt min årstid, riktigt vad som är min årstid är inte helt klart men det är normalt sett inte våren i alla fall. Vi hade en godkänd och ett 10 tal för små när vi avslutade dagen.

Vänertur två:
Helgen efter blev det en sväng på Dalbosjön efter silverfärgade fiskar, men resultatet var magert. Att succen skulle utebli just då var förvisso väntat, jag hade nämligen med mig en kille som normalt inte fiskar på Vänern och jag skulle "visa" hur det går till. Få saker kan hålla nere antalet hugg lika effektivt som viljan att vilja visa någon något. Det måste vara svårt att vara fiskeguide ? Efter en trög dag hittade vi äntligen lite fiske och en 63 cm lax räddade dagen efter ett antal försmå.

Vänertur tre, 11 godkända fiskar ! (Av någon anledning kan knappt ladda upp några bilder!? kanske dyker upp några senare)
I söndags var det dags för säsongens tredje laxtur. Tillsammans med Wikström Junioren åkte jag mot Ekenäs 04:15, en avfärdstid nästan i klass med den gamla goda tiden innan man blev 25+ och konstant trött. Initialt hade vi tänkt att åka en bit då det som bekant alltid är bättre längre bort, men ganska tråkiga vågor som gjorde allt över 12 knop smärtfyllt gjorde att en längre transport avskräckte. så Vi valde istället att sjösätta våra beten relativt tidigt, något som visade sig vara ett bra val. Ofta glömmer man lite bort ställen som ligger nära, först när man sjösätter på andra sidan sjön framstår de som bra ställen.Vi hittade ganska tidigt lite varmare vatten. Temperaturmätaren visade 4,2 grader i vattnet och när vi åkte utåt sjönk temperaturen snabbt ner mot 3 grader.

Vi fiskade enbart med Nors i våra löjskallar. Tidigare fiskade jag mycket mer Nors men senaste åren har jag fiskat ganska lite med det. Nors har klara fördelar mot löjor, du kan tappa den i durken både en och två gånger, du kan kladda runt med den i händerna på ett gungande durk utan att den tappar speciellt mycket fjäll. Norsar blir mycket sällan "mosiga" så de går sönder när de ska tacklas. De blir heller inte utslitna, utan går att köra hela dagen utan att tappa stinget, även i varmt vatten. Om man ska fiska med betesfisk i sånt där väder då man helst borde fiska med wobbler, eller kanske ännu hellre inte vara ute alls, då är Nors ett bra val. De går inte sönder lika lätt om löjor i gropig sjö. En av de större nackdelarna är att Nors inte alls har samma stadga i kroppen som löjor, det är svårt att få till en bra böj på dem. På mindre Norsar är det i regel inget problem då det går att få böj på hela fisken. På större norsar är det däremot ett stort problem, det kan vara hopplöst att få dem att snurra ordentligt då betesfisken böjer sig åt alla möjliga håll. I Lördags var det enbart Norsar som gällde av den enkla anledningen att vi inte hade några löjor till hands. En tumregel när det gäller betesfisk är annars att den sorten man har minst av, brukar vara bäst.

Första timmen hände inte så mycket, vi gick då in över grundare vatten och fick ganska snart 2 öringar, en på ett upphissat djupriggsspö med en flasher och en på en UV-blå krippled minnow skalle med 80 gram bly. Vi fortsatte sedan att fiska längst med en grundkant där djupet varierade mellan 18 och 9 meter. Fina laxar och öringar på mellan 3 och 4 kg nappade lite då och då. Ett hugg urskiljde sig från de andra, linan rasade ut från ett av djupriggsspöna som gick på 23 fot med en liten vk-skalle på. Fisken gjorde en galet snabb 40 meters rusning med flera lufthopp innan den stannade under ytspöna på höger sida. Vildlax sade jag och Andreas i kör. Fisken gjorde sedan flera rusningar och bråkade rejält innan vi fick in den till båten där vi kunde konstatera att det mycket riktigt var en vildlax. Det är märkligt att det ofta går att märka redan i hugget !? De är vansinnigt starka vildlaxarna, superoliga att fånga ! Laxen var ca 80 cm lång satt bra krokad, det var inga problem att släppa tillbaka den.

En öring och en lax som nappade nästan samtidigt !

Nästa hugg var även det av en något tyngre fisk, men den här betedde sig annorlunda och gick tungt och djupt. Jag trodde flera gånger att fisken fastnat i någon annan lina då den var väldigt tung att lyfta från botten, men när den efter en stunds dragkamp kom upp vid båten fans inget trassel, bara en väldigt arg Öring. Fisken var inte så stor som jag trodde, vågen stannade på 5,62 kilo. En finfin fisk, men trodde den var betydligt större. Fisken han dock inte förevigas på bild innan jag lyckades tappa den överbord...

Det fortsatte sedan nappa med jämna mellanrum, fina fiskar på mellan 65 och 75 cm. Tyvärr blir vi tvungna att avbryta fisket när det nappar som bäst. Strax innan vi ger oss har vi bl.a trippelhugg ! Det är osäkert hur personerna som planerade staden Örebro egentligen tänkte, men säkert är att de inte ägnade många tankar åt laxfisket kring Ekenäs, galet malplacerad stad. Vi slutade fiska 15:30, vilket innebar att jag var hemma i Örebro vid 20:00.

Totalt hade vi under lördagen 11 godkända laxar och öringar i båten samt 1 kanonfin vildlax, någon för liten och några tappade. En kanondag ! Vi tog med 3 laxar och en öring hem, resten fick gå tillbaka på återväxt. Av de 4 fiskarna hade 3 mycket Spigg i magen, kanske passade smånorsarna som handen i handsken när fiskarna gick och åt spigg ? Bäst nappade det på Guldcrome Vk och guldcrome krippled minnow skallar med lite inslag av gult fiskade bakom 15-40 gram bly.

Till helgen blir det kanske en vänertur igen !

Söndagsfiske

I söndags gjorde Adam och jag ett försök på Dalbosjöns storlaxar. Förväntningarna var stora när Yr lovade vindar kring 3 sekundmeter kvällen innan. Förväntningarna sjönk dessvärre snabbt på morgonen då vindprognoserna uppdaterats och istället för 3 sekundmeter visade 8 sekundmeter rakt ostligt, ingen optimal vind för åmålssidan.

På vägen till Åmål stannade vi Säffle och funderade på att åka ut från Ekenäs istället för att slippa vågorna. Jag ringde till Jocke och Hasse i No Shit on the Dragon som dagen till ära skulle gästa dalbosjön, för att kolla om de hade någon tanke på att byta utgångshamn. Det hade de inte. Dels var 8 sekundmeter alldeles för lite för att skrämma silver-killar och dels hade de hittat en prognos som fortfarande lovade 3-4 sekundmeter.De hade helt enkelt valt att tro på den prognosen istället. Det är ett mycket gammalt men ständigt lika aktuellt trick det där med att leta väderprognoser tills man hittar en som passar. Optimismen smittade av sig och Adam och jag beslutade att åka mot Åmål och Tösse.

Vi valde att började fiska ungefär där jag och Andreas fick fisk tidigare den veckan. Första hugget kom ganska omgående på en specialare, dvs en glow krippled skalle bakom en action disc och 80 gram. Fisken gick mest tungt och visade de flesta gäddtendenser som en fisk kan visa, sånär på själva utseendet för när den dök upp vid sidan av båten var den 85 cm lång och silverfärgad, en lax på dryga 7 kg.

Såhär glad kan man bli när dagens första lax hugger.

Nästa hugg kom en timme senare och var en öring på 5,8 kg som högg på guldfärgad krippled skalle bakom en action disc och 30 gram bly. Sen blev det dött ett tag. Huggen uteblev trots att ekolodet målade upp en ganska lovande bild och båtarna runt omkring tycktes dra fisk på fisk.

Jag försökte rannsaka mig själv och funderade på vad vi gjorde för skillnad jämfört med tidigare dagar under vintern då det nappat bättre ? En kall rysning gick genom min kropp när jag insåg att det var en total avsaknad av julmust i båten. Julmust torde var den den näst viktigaste vätskan vid vintertrolling sånär på möjligtvis bensin. Julmust är för vintertrolling vad kaffe är för statstjänstemän, vad ost är för cheeseburgare, vad bärgningsbilden är för en Alfa Romeo ägare osv osv. Julmust är väldigt viktigt helt enkelt.

Osäkert om det är Team Dilen som kan skymtas på bilden, eller om det är en vanlig konservbruk någon slänt i. n

Vi försökte fiska så gott vi kunde trots den vid lunchtid smärtsamt uppenbara bristen på julmust. Efter lunchen lyckas vi skrapa fram två hugg, båda på actiondisc och 80 gram och båda fiskarna tappade vi... Det var ganska många båtar i området där det nappade men vi bestämde oss för att försöka göra några varv till där ändå. Vid 1400 fick vi ett dubbelhugg på näst innersta och det yttersta planerspöet. Det blev lite rörigt i vågorna då ytterspöet inte löste ut utan hade fastnat på nått vis. Fisken på näst innersta spöet löste dock ut  och efter någon kortare rusning kunde vi landa en lax på runt 6 kg på en crome-blå VK skalle fiskad bakom 30 gram bly. Laxen fick gå på återväxt. Efter en hel del krångel lyckas vi även landa den andra fisken i dubbelhugget, en gädda i 6 kg klassen som även den fick gå på återväxt.

Vi härdade sedan ut till det bittra slutet i hopp om en kvällsrush när de andra båtarna hade åkt in, men det kom inga fler hugg.

Till helgen kan det eventuellt bli en fisketur, julmusten är redan inköpt.

Årets sista trollingtur och årets största vänerlax

När Yr.no uppdaterade måndagsvädret på söndagskvällen så såg det helt plötsligt ganska fiskbart ut, 8-10 meter sydvästliga vindar brukar vara relativt hanterbart om utgångshamn väljs med lite omsorg. Den ständige junioren Andreas från Kil nappade snabbt på förfrågan om en fisketur på Vänern nästkommande dag.

Vi valde att sjösätta i Tösse för att slippa de värsta sydväst vindarna. I rampen mötte vi Lollo, eller Low-low som han kallas i Forshagas gansterrap kretsar. Tillsammans med Rävstens-Ulf skulle han ut och göra ett försök på Vänerns laxar. Lollo och Ulf är två lärare från Forshaga sportfiskegymnasium som haft nöjet att ledsaga både mig och Andreas genom tre års gymnasiestudier (om än med några års mellanrum). Utöver studierna har vi även kunnat bjuda Lollo och Ulf på några bonusuppdrag då kombinationen gymnasieelever och hemgjort vin kan leda till de mest oväntade påfund.

Efter att ha stött ihop med gamla lärare i rampen blev helt plötsligt fisketuren lite mer allvarligt, vi kunde ju inte gärna få mindre eller färre fiskar än dem. Jag och Andreas valde att sjösätta våra beten i närheten av där jag fått bra senaste turerna. Fisken verkade dock ha flyttat på sig för det var inte alls lika mycket betesfisk som tidigare och våra tacklade löjor förblev lika orörda som oberoende statistik i en SD-kampanj.

När klockan slog 1200 hade vi fortfarande inte fått någonting, via telefon lät Lollo meddela att de precis landat första laxen lite längre norr ut, en fisk på ca 5 kg. Vi bestämde oss för att flytta oss lite norrut, säkert bättre där. På vägen dit såg vi ett måsdyk över relativt grunt vatten, vi gjorde ett par varv där men fick endast en 5 kg gädda så vi bestämde oss för att fortsätta norrut.

Efter ett tag så visade ekolodet lite mer betesfisk och livet kändes något mer hoppfullt. Sista turen till ära hade jag återinfört en uråldrig tradtion, Termos-pizzan. Fick en ny mattermos i Julklapp och 04:45 rullade jag ner en Grandiosa Capricosa i termosen. -  Den är fortfarande ganska varm jublade euforiskt jag så snart jag fått upp locket och satt tänderna i härligheten. Efter första tuggan signalerar ett spö fisk och pizzan får läggas åt sidan. Det visade sig vara en ny 5 kg gädda. Så snart gäddan hade återutsatts så bokade mitt djupriggspö till, en öring på strax över 60 cm hade fattat tycke för en löja bakom en grön VK2 flasher på 28 fot och kan landas relativt odramatiskt. Öringen sattes även den på återväxt.

 Till min besvikelse var pizzan efter det betydligt mer Ljummen, men jag säger som han Fröding: 

Strunt är strunt och snus är snus

om ock i gyllne dosor. 

Men ljummen pizza i en termos, 

är ändå alltid pizza.

När klockan slog 14:00 hade vi fortfarande bara fått en Öring och uppgivenheten började sprida sig. Vi beslöt oss för att göra en sista kraftansträngning i närheten av där vi fått första öringen och där vi sett mer betesfisk i hopp om att det skulle bli en liten eftermiddagsrush. Otaliga är de trollingturer som räddats upp i  sista timmen. En bonus är att om man är sist in så står ingen i vägen i rampen heller.

Strax över 6 kg om jag minns rätt, öringen också ganska fin. 

Vi hann nästan fram, sen signalerade Andreas djupriggsspön fisk. Något hade fattat tycke för hans löja fiskad bakom en Vk1 flasher på 35 fot. Fisken håller emot bra och gör rusningar på över 30 meter innan vi tillslut kunde håva den i gungande sidsjö, en öring på strax över 6 kg.  Precis efter att den landats så högg det på mitt ytterspö. Fisken gick tungt djupt och snett och hade snart fastnat i vartenda ytspö på min sida. Tyvärr tackade Laxen för sig strax innan håven, förmodligen mycket pga av allt trassel som gjorde att pressen på krokfästet blev för mycket. Fisken högg en krippled minnow i Silver/gul fiskad bakom 20 gram bly.  I trasslets efterdyningar lyckades vi sedan få in en lina i propellern, bra rullskrik blev det.

Vi vände upp i motsjö för att gå tillbaka mot där det högg, Andreas styr och jag försökte rigga ut mina spön. Då tjongade det till ordentligt i Andreas innerspö, rullen skrek och Andreas började få ett ansiktsuttryck som gick allt mer åt det något nervösa hållet. Någonting hade fattat tycke för en gammal klassisk specialare fiskad bakom 80 gram bly. Efter 5-10 minuter såg vi fisken för första gången, en skiiitstor lax ! Fisken gick tungt och stångade under båten och jag började plocka upp riggar mm så att den inte skulle kunna gå fast. Andreas ansiktsuttryck signalerade nu nervositet väl i klass med en bilkörande skåning i snöfall. Lyckligtvis gick allt bra och efter några kortare rusningar kunde jag håva en kanonfin lax på 9 120 gram och 102 cm. Trodde först Laxen skulle vara tyngre med den längden men 9 120 är årets tyngsta insjölax i båten och nytt pers till Andreas:)

Årets största vänerlax i Crescenten, 9120 gram och 102 cm

Vi fick sedan 2 öringar till mellan 60 och 70 cm som fick gå på återväxt. Öringarna högg på krippled minnow skallar med 20-30 gram bly. Efter det blev det rejält mörkt och vi tvingades åka in mot rampen.

Ringde till Lollo och Ulf och meddelade att vi ökade lite på slutet och nu hade 5 godkända med 9,1 i topp. De hade inte fått nån mer, så vi vann :) Fast det var ingen riktig vinst då Lollo och Ulf trailade upp när det började nappa. Snarare en vinst på walkover.

Specialaren, har tillsammans med 80 gram räddat upp molninga fiskedagar sedan Mammutar gick på jorden. 

Annandags trolling på Vänern, 8 godkända fiskar.

Efter veckor av vedervärdig vind såg det äntligen ut att bli ett litet uppehåll från allt blåsande, Yr:s prognos lovade 9 sekundmeter sydvästliga vindar under torsdagen. Normalt sett är 9 sekundmeter snarare en småtråkig prognos än en uppehållsprognos men i stormiga tider får man ta det som erbjuds. Att fiska i mellandagarna är tradition, alternativet vore ett Julfirande helt på land och det kändes inte som ett gångbart alternativ. Jonatan hade även han fått tillräckligt med julfrid och kunde tänka sig att spendera annandagen på Vänerns vattenvidder.

Osugna på att åka några längre sträckor båt i nästan 10 sekundmeter valde vi att sjösätta i Tösse som erbjuder ett flertal fina fiskeplatser så snart man kommit utomskärs. För första gången på länge kom jag i väg i tid och vi nådde rampen vid 0730. Att starta i Kil istället för Örebro gör underverk för tidsplanen.

Väl framme valde powertrimet på motorn att inte fungera. Eller ja, det funkade lite först så motorn gick att tilta upp, men inte ner. Att motorn endast gick att lyfta uppåt fick tillslut den något deprimerande effekten att det inte gick att lyfta av motorkåpan. Normalt finns fyra steg när en båtmotor ska felsökas. Att ta bort kåpan är liksom första steget. Andra steget är att titta nyfiket på alla sladdar och mojänger för att sedan uppgivet konstatera att man inte har en susning om vad något är för något. Steg tre är att metodiskt rycka lite i allt som sitter löst med förhoppningen att snubbla över felet. Steg fyra är att man kör hem båten till brorsan och tittar på honom med hundögon. Ibland kan steg 3,5 användas vilket innebär att man ringer och trakasserar före detta anställda på Bosses marinservice, men att använda sig av 3,5 tidigt på morgonen i juletider får nog anses på gränsen till ouppfostrat och bör därför undvikas.

Om steg ett inte går att utföra så faller per automatik steg två och tre eftersom det inte finns så mycket att titta på och än mindre att rycka i utanför kåporna. Steg fyra innebär missad fisketur och ska endast användas som absolut sista utväg. Jag behövde helt enkelt hitta något att rycka i. Efter att ha letat hittade jag tillslut två kablar som gick från tilt-knappen ner mot kolvarna och det såg ut att gå och rycka i dem. Jag insåg att alla ägg låg i den här hönan och rykte sammanbitet i kablarna innan jag spänd av förväntan tryckte på tilt-knappen och något förvånat kunde jag snart konstatera att tilten funkade precis som den skulle.

Fogdens fyr hade tagit julledigt och var inte uppdaterad sedan vindmätaren visade 13 sekundmeter 0300 så vi visste inte riktigt vad vi gav oss ut på när vi åkte genom farleden. Lyckligtvis var Vänern ganska snäll och det guppade endast behagligt när vi la i grejerna. Strax efter att vi fått i samtliga spön högg första fisken på en löja fiskad i en hemmamålad Krippled Minnow skalle fiskad bakom 30 gram bly. Fisken gjorde några kortare rusningar men gick sedan mest tungt innan den dök upp vid båten och började bråka lite mer. Laxen simmade en kort stund framför båten vilket brukar vara ett gott tecken, ofta är det de lite större som gör så. Efter några rusningar vid sidan av båten kunde Jonatan håva en fin fin 7 kg lax.

7,1 kg Vänerlax, en bra start :) 

Nästa hugg föll på en grön glow krippled minnow skalle bakom en grön VK2 flasher fiskad på 27 fot. Det visade sig vara en öring på Strax över 4 kg. Efter Öringen lyckas vi på något märkligt sätt tappa 5 fiskar i rad varav några känns ganska stora. Lite uppgiven över alla tappade fiskar kom jag på den tveksamma iden att vi skulle förflytta oss mot ett måsdyk lite söder ut i hopp om ännu grönare gräs. Den lilla utflykten resulterade dock inte i något annat än ångest över att vi kört ifrån ett område där det fanns fisk, så vi var snart tillbaka där vi började igen. När vi gled in bland waypointarna från tidigare på dagen högg nästa fisk och den satt som den skulle och följde med hela vägen in till båten, en kanon fin öring på dryga 6 kg som fattat tycke för Jonatans löja i en Swedish flag Glow vk skalle bakom 50 gram bly. Fisken innebar Jonatans 20:gonde storfiskeart och gav upphov till glädjetjut.

En öring på dryga 6 kg framkallade märkliga ljud som jag tror var någon form av västgötska uttryck för känslor. 

Det fortsatte sedan att nappa på lite allt möjlig i sådan utsträckning att vi började få slut på löjor. När dagen var slut kunde vi summera in 8 godkända fiskar varav fyra var över 6 kg, två 70 cm laxar sattes på återväxt. Många rullskrik och roliga fiskar !

Lax på dryga 6 kg

Flest kontakter hade vi på VK2 flashern på 27 fot. I övrigt nappade det bra på VK skallar och Krippled minnow skallar blyade med mellan 20 och 50 gram bly. Mest Guld eller Glow. Nästan samtliga hugg kom i medsjö i ca 1,9 knop, ofta tycker jag sånt där inte brukar vara så petigt men i torsdags verkar det ha spelat roll åt vilket håll vi åkte.

Efter en vansinnigt trög November med flera bomturer känns det skönt att vara på banan igen. Senaste tre turerna på Vänern har gett totalt 20 laxar och öringar över mått som hälsat på i Crescenten, så ska det vara:) Är ledig till den 7 Januari så hoppas kunna hitta någon mer lucka i blåsandet innan det är dags för sånt där arbete igen.

Lördagens trolling, trög förmiddag med hektiskt avslut.

Fisket på Vänern har inte varit någon höjdare för min del den här hösten. För två helger sedan fiskade jag och Jonatan oss igenom två blåsiga dagar på Vänern och kunde när det slutade guppa på söndagen endast summera in en godkänd lax och en godkänd öring. Förra helgen gjorde jag ett försök att åka på Fryken i hopp om att höstens svacka endast gällde Vänern. Efter en i princip resultatlösa dag stod det klart att svackan var riksomfattande. Den uteblivna fisken började bli ett problem då jag utlovat både rökt och gravad lax till julbordet. Det vore ytterst pinsamt att få köpa fisk till julbordet, köpt fisk skulle dessutom ge min omgivning möjlighet att i ännu större utsträckning ifrågasätta om hälften av all ledig tid och 40% av den disponibla inkomsten verkligen ska gå till fossila bränslen och fiskegrejer.

Under förra veckan rapporterades om kanonfiske på hemmaplan kring Karlstad och Kristinehamn. Ursprungligen fanns ingen fisketur planerad men rapporter om massor av laxar och stora laxar, ja så mycket lax att det gick att gå torrskodd mellan Kristinehamn och Karlstad gjorde att det tillslut inte gick att låta bli. Lördagen fick bli fiskedag och jag började leta efter en gast i telefonboken. Det visade sig vara svårare än vanligt. Det vanliga manskapet var upptagna med att jaga djur, vara kära, stirra in i väggen i trollhättan och diverse andra tveksamma substitut till laxtrolling. Lyckligtvis så löste sig gastproblemet efter några samtal då den gamla trollingräven Lersten grav grönt ljus för ett försök på silver. Lersten jagade laxar på Vänerns vattenvidder nästintill dagligen under 90-talet men har inte varit lika aktiv på senare år. Trollingränder är dock av den typen som aldrig går ur så efter någon timme på sjön är det som om man aldrig åkte i land.

Kristinehamn: 
Vi valde att sjösätta i Kristinehamn och trodde oss ha hyfsat koll på vart vi skulle efter att ha internetfiskat lite tips kvällen innan. När vi lämnade farleden bjöd Vänern på 7-8 sekundmeter sydvästvind och vi ifrågasatte ganska snabbt om det verkligen var rakt igenom genialt att sjösätta i Kristinehamn i de här vindarna. Nordöstra hörnet blir liksom sämsta hörnet i sydvästvindar då hela sjön ligger på. Efter 25-30 minuters stampande i motsjö närmade vi oss den tilltänkta fiskeplatsen. Jagande måsar och ett pärlband av trollingbåtar indikerade att vi tänkt rätt, alternativt var det fler som tänkt fel och det är ju alltid något av en tröst det också. Vädret under dagen var inget vidare fotoväder, det finns därför inga bilder på fiske eller fiskar från lördagen.

När vi riggade ut betena såg vi mycket måsar som jagade över 10-15 meter vatten, vi valde trots det att sätta kurs mot de andra båtar då vi fick rapporter om både två och tre landade fiskar i några av båtarna. Lersten sjösatte tre styckens 4-tums tomicar utan rasselkulor och ett par Bomber 15a. Jag smög ut fem löjor i VK-skallar. Tomicar utan rasselkulor är riktiga rariteter som slutade tillverkas för många år sedan. Nuförtiden är det rasselkulor i alla Tomicar. I min tackelbox saknas Tomicar utan kulor, mitt femåriga jag hade helt enkelt aldrig vett nog att köpa dessa när de fanns i butikerna i början på 90-talet. Lersten har några gamla godingar sparade för speciella tillfällen, och är man på Vänern sällan blir alla tillfällen speciella.

När vi fått ut 7 av 10 spöna hade vi plötsligt dubbelhugg, en Tomicfisk från Lerstens sida och en Löjfisk från min sida. Den relativt hårda sjön gör att vi fick lägga oss i medsjö för att kunna drilla in fiskarna. Lerstens fisk gav sig först och jag kunde lite nöjt konstatera att: - Jag kanske inte sa det, men vi fiskar laxar, inte gäddor.
Jag borde nog inte sagt det, för när min fisk kom in till båten några minuter senare var den minst lika grön. Efter att vi återutsatt gäddorna lyckades vi med en hårsmån undvika att köra rakt in i vad som såg ut att vara nordöstra Vänerns enda nät.

Efter att ha vänt runt båten styrde vi mot en kompisbåt som fått lite fisk en bit söder om oss. Vinden tilltog och det började bli rejält guppigt. Halvvägs till målet löste ett spö med en siklöja fiskad i en Vk-skalle bakom 80 gram bly ut. Linan lämnade rullen snabbt, lite för snabbt för att vara en gädda, nästan lite för snabbt för att vara en lax? Upp kom en fin fin vildlax på 65-70 cm som kunde returneras relativt smärtfritt i vågorna. Sen var det dött länge, riktigt jävla dött.

Klockan närmade sig 1430 och vi hade fortfarande inte fått någon mer fisk. Jag läste på facebook att fiskeguide Petter Larsson precis landat sin fjärde godkända lax. Petters Australiensiska skepp hade vi sett flera gånger under dagen så helt fel kunde vi inte vara. Men någon lax fick vi inte. Ynkliga tankar om att ge upp i förtid med karaktärslösa argument som att "det tar ju ändå flera timmar innan man kommer hem" förpestade sinnet.

- Det här är fan inte rättvist, vi borde få nått snart. Muttrade jag uppgivet till Lersten. Endast några sekunder efter det uppgivna muttrandet så tjongar det till i ett innerspö, fisken hade huggit på samma löjskalle bakom 80 gram som tidigare lockat vildlaxen till hugg . Efter några minuters krångel i den stökiga sjön kunde vi landa en öring på 70 cm som med ens höjde stämningen i båten och fick tankarna på hemgång att kännas lika främmande som en vegetarisk huvudrätt. Fler likadana skallar hängdes ut bakom 80 gram bly.

Av någon anledning fungerade den mindre VK-skallen i kombination med en stor siklöja bäst. Den lilla går lite annorlunda än den stora skallen, varven blir mindre, kanske var det det som gjorde det ? Eller så var det helt enkelt det enkla faktum att det är nästintill till hopplöst att tackla en stor siklöja i en liten VK-skalle i 10 sekundmeter sydvästvind som gjorde att de fungerade bäst. (överlägset bästa skallen i lördags:  http://www.vk-products.fi/vkshop/product.php?id_product=149 ) Tunga blyn verkade också fungera bäst. Vill man kan man kanske ha någon teori om att ett 80 grams bly 10 meter framför löjan borde dämpa rycken löjan utsätts för i den stökiga sjön i större uträckning än vad ett lättare bly gör.

Eftermiddagsrusch: 
Vi snurrade i området och såg att det var mycket betesfisk på kanterna upp mot 15-16 meter ungefär i det området som måsarna jagade över på morgonen. Man kanske borde prova längre in ? Vän av ordning vet ju att laxar egentligen inte bor där det är 10 meters djup, men vi valde att göra ett undantag och fiska över grundare områden på väg in mot hamnen. Det fanns inga andra trollingbåtar från Kil i närheten så vi behövde inte tänka på ryktet utan kunde experimentera lite utanför bekvämlighetszonen.

Vi kör upp på ett område där det är mellan 10 och 12 meter. När klockan blev 15:20 högg en 65 cm Lax  på stor siklöja bakom 80 gram bly. Precis när vi fått in den högg det igen på en Tomic 4tum "moroten" bakom 25 gram bly. Samtidigt som lersten drillade sin lax högg det på mitt näst innersta spö, återigen en löja bakom 80 gram. Lerstens lax kommer in först och strax därefter kan vi landa även min lax. Fiskarna är mellan 70 och 75 cm. 3 godkända Laxar inom en kvart !

Det började mörkna lite men vi beslutade oss för att vända om och göra ett litet litet försök till. Försöket fick dock avbrytas då det nu blåste ännu mer och det börjar bli mörkt. Vi fick vända tillbaka i medsjö och fiska oss hemåt samtidigt som vi började plocka in grejerna.  Med endast ett fåtal spön kvar i vattnet högg det rejält på en Tomic 4tum 244 bakom 20 gram bly, fisken gick dock loss under drillningen men den kändes skaplig.

Det är svårt att veta om det var platsen eller tiden som gjorde att vi fick en liten huggrusch på slutet. Jag tycker att ofta är timmen närmast skymning dagens överlägset bästa timme, samtidigt borde vi nog tidigare ha provat det grundare området där vi sett måsarna på morgonen. Dock är det svårt att inte åka ut och trängas med de andra när man vet att de får fisk...  

Den minsta laxens sista måltid: Ett 20tal Nors och en joker, en Snorgärs. 

GäddKM

I helgen var det sedvanligt Gädd-Km och gäddtävling mot fiskeklubben Karpkraft. Jag åkte upp fredag kväll och anslöt klockan 2000 till det som vanligtvis brukar vara lilla Öl-km. I år var lilla Öl-km en pinsam tillställning. Stämningen bland övriga deltagare påminde i det närmaste om en konferens för fackombud där spriten inte var gratis. Folk var nyktra, avslagna och såg ut att ifrågasätta varför dom överhuvudtaget deltog. När klockan slog 2200 var det endast Hajen och jag som var vakna och förgäves försökte hålla liv i uråldriga traditioner som att okynnesskrika skrika skällsord in i Karpkrafts stuga.

Jag fiskade med Adam och vi hade initialt en plan om att i alla fall inte fiska där vi brukade fiska av den enkla anledningen att det var väldigt länge sedan vi fick någon fisk värd att nämna där. Endera skulle vi fiska i norra änden, eller i södra ände. Då vi sjösatte båten i norra änden föll det sig naturligt att åka till södra änden eftersom det trots allt var längst bort. På vägen söderut åkte vi in i ett löjligt kraftigt regn som gjorde båtåkning i planing ytterst obehaglig. På så vis kom det sig att vi sjösatte betena ganska exakt där vi inte skulle fiska. Lördagens fiske startade runt 0800 och när fisket avslutades vid 1730 kunde vi konstatera att det gått helt värdelöst och det enda vi kunde stoltsera med var en Gädda på 2 kilo som föll för en 7 tums Tomic. Lyckligtvis hade Hajen fiskat bättre och landat b.la gäddor på 9,1 kg och 7,4 kg vilket gav Retardoz ledningen i tävlingen mot Karpkraft. Adam och jag valde därför att primärt se tävlingen som en lagtävling.

Väl i land väntade stora öl-km. Ungefär samtidigt som vi kom i land började Adam beklaga sig över diverse sjukdomar, trötthet och allmän vekhet. När det var dags för pizzahämtning lät han meddela att det inte skulle bli någon pizza för hans del. Hajen och jag tittade på varandra och tänkte båda samma sak; Ska vi säga nått ? Vi beslöt oss för att inte säga något utan lät Adam begå sitt fatala misstag och istället för pizza köpa en liten liten bit fågel som han omsorgsfullt och försiktigt skar upp i lagom stora bitar innan han tuggade varje bit 25 gånger. Vissa saker, som att spisen är varm, knivar är vassa och att det är viktigt att förbereda sig med rätt mat inför utövandet av krävande sporter, måste man lära sig den hårda vägen.

På samma sätt som att en riktig bil behöver diesel och inte bensin, så behöver en riktig fiskare rätt mat. För en metare eller flugfiskare kanske det räcker att äta en lätt och fräsch Anna Skipper influerad patetiskt ursäkt till kvällsmat, men för en trollingfiskare som ska överleva en hel fiskehelg och dessutom hålla en annalkande sjukdom i schack är det svårt att rekommendera något annat än en måltid vars tyngdpunkt ligger på Ost, kött och sås.

Resultatet lät inte vänta på sig, snart blev Adam sämre och allt allvarligare sjukdomssymtom började visa sig. Först gjorde han det nästintill otänkbara och ställde in fisket på söndagen. Sen gjorde han det helt otänkbara och gav bort sin låda öl. Då är man sjuk.

Ett nytt team bildades på småtimmarna då jag och Hajen beslöt oss för att fiska tillsammans i hans båt. Premiärtur för min del i hans Flipper 535 HT, en trevlig båt med föredömligt bra ordning ombord. Fisket på hösten brukar kunna vara väldigt bra strax efter att det ljusnat och ambitionen var att börja så tidigt som möjligt. Dessvärre innebar lördagskvällens osedvanligt goda tillgång på öl att fisket kom igång något senare än planerat.

Kul att få åka med någon med ett likartat system som jag för förvaring av fiskeprylar

Så snart vi fått i samtliga spön högg första fisken, en fin höstgös på 4,8 kg fattade tycke för en 19 cm  gul Westins Platypus, klockan var då runt 0900. Det som sedan följde var inget mindre än ett litet gösrally. Huggen avlöste varandra och inom loppet av en halvtimme hade vi missat några fiskar och landat tre gösar mellan 3 och 4,8 kg. Förutom Platypusen var det en hemma målad blå Tomic 7 tum och en Super Shad rap MU som lockade till hugg. Gösarna i Värmland gör sådär ibland. De har liksom inte läst några göstrolling artiklar och vet därför inte att det är metrosexuella Nilsmaster wobbler i 1,2 knop presenterade under Juli månad som gäller. Helt plötsligt är dom bara där högt upp i det 9 gradiga vattnet och jagar gäddwobbler i 2,3 knop i slutet av oktober, trots att gösar egentligen inte alls gör så.

4,8 kg

en 3 kg gös på en riktig tjejwobbler. 

Fisk nummer 4 var betydligt bråkigare än de tre gösarna och vi började misstänka att det var en gädda vilket det mycket riktigt var. En fin gädda på på runt metern hade fattat tycket för en blå Westins Tjockis. Någon vikt till tävlingen fick vi inte fram då vågen legat ute i regnet hela natten...

Kaxig gädda

Vi landade ytterligare 5 gäddor och en gös innan klockan var 1500 och vi åkte in. En helt okay fisketur, inga jättestora toppfiskar men det nappade lite och det är mer än man kan säga om de flesta projekt jag gett mig ut på i höst. Hajen får nog visa hur man gör fler gånger. Bästa betet för dagen var Super Shad rap i lite olika färger.

Gädd-km vann Hajen storartad genom 1 och 3 plats. 2:a blev Pär också han från rätt klubb. Retardoz sopade därmed banan med kaprkraft, precis som det ska vara.