Hård skolvecka som steglöst går över hårdare gäddfiskevecka.

Så avklarat en hård skolvecka, den började redan 1315 så det var lite struligt att hinna både vakna och äta innan. Efter 3 hårda timmar tog den dock äntligen slut och vi kan nu fokusera på annat istället. Lutar åt gäddfiske i veckan, kanske kombinerat med nått litet gösförsök på morgonen. Iofs lite sugen på en sväng till vättern också, får se om man hinner göra något åt det.

Hur som helst, i morgon: Gäddfiske:)

Båtracing, fick till ett litet äventyr...

Planen var enkel, vi rampar i Hannäs. Det skulle sjösätta massa tävlingsbåtar i äng, säkert många stockholmare och annat löst folk som inte kan backa med släp. Det har inte vi tid att vänta på. Ska vi göra det här ska det gå fort konstaterade min funktionärs kollega Östlund och jag. Vi skulle mötas vid rampen klockan 0740, samlingen var 0800. Jag var naturligtvis sen då det inte var helt enkelt att få upp sig själv denna okristliga tid en lördag.

Rampen imponerade föga. Grusramp som var delvis igenväxt och som bestod mer av lös sand än grus. Men här skulle sparas tid, och ner kommer man ju alltid som vi säger både i ramp och flygbranchen. I det här fallet var det dock inte helt säkert, efter att ha backat ner och skrapat lite underedet på bilen så stod ekipaget nästan helt utan lutning, och det var löjligt långgrunt. I vanliga fall hade det här nog inte gjort så mycket. Men nu är det så att det är aldrig någon som byter trailerhjulen på min båtrailer, det är punktering och båten glider inte på något sätt av exemplariskt Kan tillägga att rampen är betydligt värre än den ser ut, jäkligt konstig lutning på slutet.

Östlund såg bekymrad ut, och det gjorde han rätt i. Det som följde var ett patetiskt försök att butta av båten, vi fick några millimeter. Jag hoppade in i bilen och körde upp en meter och fick lite mer lutning plus att vi slapp stå i vattnet. Å efter några rejäla buttningar så kunde vi sjösätta, båten studsade lite på aktern när den gled av men inget inte en Crescent inte tål;) Vår förflyttning hade dock resulterat i en nedgrävd Audi. Varje hjul hade grävt ett eget litet hål. Vi lät bilen stå i rampen och bestämde att det var eftermiddagens problem. Tidsbesparingen blev marginell.

Väl framme på tävlingsområdet och funktionärsmötet vid 0800 konstaterade tävlingsledningen att det kommer flaggor klockan 1000. Vi syns då. Men jaaaa, va kul! två timmars håltimme. Gick och sparkade lite i gruset, trampade i hundskit, sysslade med resultatlöst pimpelfiske under båten. Tillslut blev klockan 10 och vi kunde sätta igång.

Det blåste småjävlar, vi försökte ankra. Ett litet bekymmer upptäcktes. Ankaret saknade en "pinne" det fanns bara tre och ena sidan belv alltså platt. Östlund menade att det var första klass logik att det där ankaret inte skulle fästa, "om en sida är platt, hur tror du ankaret kommer landa då, och tror du det kommer fästa då"

Han hade så rätt den visa mannen i ungdomligt grå frisyr. Ankaret fäste noll och vi drev runt i tävlingsområdet på ett tämligen okontrollerat sätt. Lösningen var lika enkel som genial. Vi fäster oss i femknops skyllten! Det gick faktiskt riktigt bra, vi låg fint ganska länge. Sen började dock våra referenspunkter att röra sig. Mystiskt? Sitter inte vi fast? En snabb koll på Gps:en sa 1,5 knop. Vi sitter inte fast. Femknops skyllten sågs inte heller till. Ekolodet berättade att det var några meter djupare där vi var nu, så skylten hade sjunkit. Oj då...

Vi fick vända båten, dra upp skyllten, krampaktigt hålla kvar skylten och bogsera upp den tillbaka på grunt vatten. Ett ganska tidskrävande projekt som underhöll oss någon timme. Skyllten kom i alla fall tillbaka och förutom att den är vänd åt fel håll så vill jag påstå att den är fullständigt återställd.

Vi hoppade över att fästa båten i bojen och fick hålla emot vinden med motorn. Det funkade sådär, det skvätte och krävde envist rattande. Vi trimmade till ankaret istället, byggde ett ben till å vips satt vi still. Efter detta uppstod aktivitetsbrist och vi började återigen komma ihåg precis hur långtråkigt det är att vara bevakningsbåt.

Jag har tidigare varit fullständigt oförstående mot de som ifrågasatt hur man kan sitta i en båt och köra trolling en hel dag. Nu har jag mina aningar om hur en icke intresserad människa upplever en händelselös dag i en trollingbåt. Stackars satar!

Hur själva tävlingen gick har jag egentligen ingen aning om. Tävlingne förlöpte i alla fall utan några större incidenter och folk såg överlag nöjda ut. Vi åkte hem illa kvickt när det var slut. Eller hem och hem, vi åkte mot Vår nedgrävda Audi:) Snart skulle det visa sig om vi skulle spara tid eller inte. Men det gick så fint så, backade ut lite i sjön och fick hyggligt grepp på lite stenar, sen grävde sig fyrhjulsdriften sig upp så fint så. Man blir impad varje gång, å samtidigt kan man bevisa att en Jeep-jävel bara är ett uppenbart löjligt försök att se cool ut;) Jag säger som Mikael Engström fast ändrar 245:a til Audi quattro "Där man inte kan sjösätta med en quattro och lite fantasi, där kan man inte sjösätta med en Jeep heller".

SM i Båtracing!

I morgon går SM i båtracing av stapeln vid Frykstad i Kil. Förväntas starta runt 10 snåret och håller nog på till eftermiddagen. Tröttnar man på att titta på tävlingsbåtar kan man beundra Kils-sportfiskeklubbs flotta av funktionärsbåtar. Kom och titta:)

Förra året svor jag på att inte vara funktionärsbåt någonsin mer, det finns något ensidigt över båtar som åker runt runt på exakt samma sätt en hel dag. Men nu ska jag sitta där igen, jag har mina aningar att det återigen kommer bli lite smådrygt. Anledningen till att jag ställer upp är det något pensionärsaktiga argumentet "det är så kul att det händer något i byn" Ett mycket ovanligt sätt att resonera som 23 åring. Ett resonemang som för tankarna till gamla lokalpatrioter som årligen envist anordnar en ständigt obesökt nävgrötsfestival i någon bortglömd hembyggdsgård. Hoppas det inte är där man hamnar...

Den fantastiska tenta-uppladningen

Under torsdagen upptäcktes ett tämligen stort tenta bakslag. Läste man informationen kring tentan stod det att man fick ta med samtliga böcker och samtliga föreläsnings papper, Daniel hade några böcker, jag hade intet... Onödigt dåliga förutsättningar konstaterade vi.

Vi började med att skriva ut papper tills Daniels skrivare gick sönder. Bytte sedan till en skrivare 7 mil bort som säkert stod pall för 100 ark innan den också la ner. Bytte till nästa skrivare på samma plats som dock hade tappats bort i nätverket. Åkte till Mariestad och skrev där tills färgpatronen var slut. 7 timmar hade det tagit men det var det värt, nu hade vi papper.

Bakslag nummer två upptäcktes runt 21 på torsdagen. Anders insåg då att han inte hade sitt Mecenat kort med sig, det låg i Karlstad. Kortet är bra att ha vid tentor. I samma veva växte ångesten över böckerna man fick ha med sig, men jag inte hade. Kollade Karlstads bibliotek och böckerna fanns inne. Ett beslut togs och en roadtrip var ett faktum. På vägen upp gick vi igenom en övningstenta, produktivt. Passade på att skjutsa hem båten också, inget mer Viken.

Tillbaka i Töreboda vid lunch dagen efter. Det var släktträff i sommarstugan, pluggandet fick vänta. Gick igenom en övningstenta till innan vi somnade. Klockan sattes på 0400 för avresa mot lund. 0500 kom vi iväg och bilade till linköping, där kopplade vi på Mattias flyttlass. Vi gjorde två flugor på smällen och tog med det samtidigt då Mattias skulle flyta till lund. Från linköping åkte vi 0730.

Ganska snabbt fick jag upp misstankar om att det var något lurt med ekipaget. Jag tycker jag dragit min beskärda del av kärror, och sådär tungt skall inte ett ordinärt flyttlass gå. Stannar på en parkeringsficka å känner på bromsar å kollar lite. Allt ser dock okay ut. Det går upp en snilleblixt och jag inser varför det är så jäkla tungt. Släpet är aerodynamiskt efterblivet, som att dra runt på en jäkla ladugård. Vem fan kom på tanken att göra ett släp helt platt fram, det är ju idiotiskt? Där har miljömupparna nått vettigt att hoppa på, min bil drog nog närmare 1,5liter milen vilket kan jämföras med båten som tar ca 0,9 att dra, och den är tyngre...

Till Lund kom vi i alla fall runt 1200. Första problemet var då att hitta vart Mattias skulle bo, ingen som rikigt visste det än. Vi valde att skjuta på problemet och äta, vilket i sig var ett större problem. I lund tycks man ha glömt bort den i övriga Sverige ganska stora marknaden av snabbmat. Ett mcdonalds eller ett brugerking brukar gå att leta sig fram till. Men i Lund jobbar man inte så. Det finns lite matställen men de föredrar att ha stängt runt 12, de är ingen bra lunchtid tycker man. Så här har alla någorlunda kompetenta krögare en möjlighet att tjäna storkovan. Lunch servering i Lund, ett bortglömt kapitel. Vi hittade till slut ett kebab hak där vi lite stressade kunde äta. Klockan var då 1245 tentan var 1400 och vi visste inte vart den var å vi var heller inte helt säkra vart flytlasset skulle.

Vi lyckades lämna av flyttlasset utanför rätt lägenhet och kunde därefter börja navigera mot tenta salen. Klockan var då 1330 och vår navigering gick sådär, mycket köra mot rött, åka i bussfiler, och även en hel del gamla klassiska fel navigeringar. Vi hittade dock tillslut och med 10 minuters marginal kunde vi klampa in i tentasalen. Lagom trötta (uppe sedan 4) lagom möra (kört 50 mil) och lagom stressade och med en lagom tentamatsäck bestående av två ljumma powerking.

Hur tentan gick återstår att se, men med en så optimal och välplanerad uppladning ser jag inte hur det skulle kunna skita sig. Tentan kändes faktiskt helt okay, resultat om några veckor.

Blev en liten efterfest/inflyttningsfest på kvällen. Söndagar verkar dock inte vara rätt dag att gå ut, eller överuvudtaget finnas till i Lund. Så det floppade lite. Men vi hade ett trivsamt äventyr ändå. Jag och mattias lyckades dock laga fyllemat som vi är mycket nöjda över. Sickar med en bild på härligheten.

Folk säger att vegetaetariskt är nyttigt och hälsosamt, det där på bilden är 100 % vegetariskt.

I rest my case.

Floppat fiske i viken

Veckans äventyr började i Tisdags då jag kopplade på båten och trailade ner till en Kompis sommarstuga i Töreboda. Tanken var att kombinera en pluggvecka med några trollingpass på sjön Viken. På söndagen var det nämligen Tenta i Lund. Anlände ganska sent på tisdagen och hoppade både fisket och plugget den dagen. På onsdagen öppnade vi hårt med någon timmes plugg efter en rejält tilltagen sovmorgon. Situationen blev dock snabbt ohållbar då sjön Viken hägrade bara några meter ifrån stugan. Det måste helt enkelt testfiskas lite.

Daniel hakade med ut på sjön i tron om att det gick att plugga i en båt. I båtar vilar dock en förbannelse som omöjliggör pluggande i alla dess former. Visst kan man ta med böckerna, men att de överhuvudtaget öppnas tillhör extrema undantag.

Aldrig tidigare fiskat på Viken och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Hade fått stalltips om Cisco Kid 1800 i färglada färger, och en annan tipsade om Rapala magnum 14. Så sådan fick det bli i första uppställningen. Mixat med någon super shad och bomber 16 kopia. Började fiska runt 1800 och valde att förlägga fisket kring de djupare områdena i sjön som är runt 25 meter. Sanslöst mycket bete på sina ställen, det såg onekligen bra ut. Första hugget föll på en tigerstripe Cisco Kid i största storleken, men det lossnade efter en liten vattenkaskad där det samtidigt avslöjades att det med största sannolikhet var en gädda som nappat till.

Efter att återigen ha sjösatt Cisco:n kom några små stötar på samma wobbler, men förutom försiktiga drag i linutlösaren blev det inget mer. Det blev allt mörkare och jag tänkte att nu blir det nog rally. Ytan fylldes av jagande förmodade aborrar som i beundransvärd hastighet betade ner vikens bestånd av betesfisk. Till min stora besvikelse hade dock den massiva fisksamligen i de djupare partierna upplösts, det funkade inte alls som hemma där grejerna sakta åker uppåt. Stimmen syntes inte till, kanske gömde de sig bland ekolodets ytstörningar. Väck var de i alla fall, kvar på ekolodet fanns bara bananer å nästan allt höll till djupare än 10 meter. Det kändes inte som rally längre. Vi fick ett ganska bra hugg på en ytgånde fourplay även den i gulsvart, men den släppte kort efter.

Daniel började se hungrig ut och vi avbröt vid 22, då kunde vi inte peta på någonting alls på durken, ingen fisk hade fångats. Nått plugg blev det knappast heller...

Nästa dag var tanken att jag skulle hoppa upp och fiska morgon, men åldern har tagit ut sin rätt och jag var lite trött. Mäktade inte med att rycka upp mig. Det blev sovmorgon istället, när jag vaknade insåg jag hur nära Olssons Fiske jag var. Dit måste man ju åka. Så förmiddagen spenderades där och jag blev 600 kr fiskegrejer rikare. Pluggandet gick väll sådär och vi grillade med dannes föräldrar istället.

Nästa morgon skulle jag åter upp och fiska men en oerhört otrevlig morgon bris (det styvnar ofta på morgonen) blåste rakt in i rampen som fullständigt saknade bryggor. Istället hade den strategiskt utsatta vassa stenblock. jag vågade inte traila i själv och återgick till sovmorgon.

En resume:

Som vanligt ritkigt dåligt med bilder. De (bra) bilder som återfinns här nedan är tagna av Team Mosbricka Legenden Elis Wessmark som lyckdes ta några riktigt grymma bilder. Pellets Torsken är dock min fina bild:)

Lördag:
I vår båt har vi bestämt oss för att göra en liten flundra satsning. Vi som fiskar är Jag, David och Lars. (dreamteamet och båten på bilden) Vi granskar sjökort, David som har erfarenhet av flundra fisket på röst pekar på flertalet områden som ser rikigt heta ut. Å visst ser det bra ut, Campägaren Tor-Arne har också berättat vart han brukar lägga sina långrevar och fånga flundror. Lördagen får bli en rekdag, vi kryssar runt och undersöker olika ställen. Primärt leter vi efter 10-30 meter ganska platt sandbotten i något sundliknande, gärna i kombination med ström. Vi fiskar bamseflundrorna genom att veva jiggar upp och ner i vattnet över de tilltänkta bottnarna. Vi driver dock liten dåligt, och båten går för fort på tomgång. Vi tillverkar snabbt och händigt drivankare version 1,0 av en ikea kasse och nylonlina. Vilket får ner båtens fart till runt en knop. Drivankare 1,o lider dock av vissa barnsjukdommar och hamnar efter ett tag i en obekväm position runt propellern. Första dagen har vi ingen flundra kontakt vi kör in i ett måsdyk på vägen hem och på kvällen avnjuter vi färskmakrill. Nog för det är manligt att äta kött, men de är fasiken gott att äta fisk också.

Söndagen:
Vi fiskar ett nytt område, tilverkar snabbt drivankare version 1,1 som fortfarande är en IKEA kasse, men som den här gången motnerats på knaparna i fören och därigenom hamnat under båten. Drivankare version 1,1 kan inte hamna i propellern. Barnsjukdommarna hänger dock kvar i form av 1,0 nylonlinor som plingar å plongar när de spänns. Vi fiskar utan något vidare resultat i början av dagen, byter ställe flera gånger men fisket är trögt förutom lite bonus torskar på 2-5 kg. Kring klockan 1500 gör David ett mothugg och den här gången svarar det bättre. Flundrarn möter dock hårt motstånd och får efter några kortare rusningar se sig besegrad. fisken väger 8,9 kg och bet en mellanstor stormjigg över 16 meter. Stämningen i båten stiger, "hur svårt var det här" känslor sprider sig försiktigt i kroppen. Inget mer händer dock under dagen.

Utanför Campen ligger en stor pelletsfabrik, en fabrik där man lastar båtar med grävskopor fulla av pellets. Det spills lite, och fiskar gillar pellets. Vi gör ett släpp där, förra året landades resan två av tre största sejar utanför fabriken. Lars drar på en riktigt bra fisk, den går tungt och brottas på ett mystiskt sätt. Det visar sig vara en 9kg torsk och 6,5 kg sej som samarbetar imponerande effektivt. Är man beredd att tumma lite på naturupplevelsen så brukar fisket utanför fabriken vara anmärkningsvärt fräsigt och enkelt jämfört med stora djupa förvirrande fjordar. Den natursköna fabriken skymtas till höger.

Väl i land visar det sig att en annan båt i vårt gäng som också satsat på flundror har landat en fisk på 11 samt missat en minst lika stor vid båten och haft en följare. "hur svårt var det här känslorna" tilltar igen.

Måndagen:
Öppnar med ett pass på natten på vatten nära kampen, vi ville testa fiska högvattnet vid 0400 på morgonen. Succen uteblir, en kolja och en torsk lyckas vi fånga. Förmiddagspasset testar vi ännu ett nytt område, några öar kring de yttersta skären som bildar smala sund med djup på 10-25 meter. Drivankare 1,2 tillverkas med hjälp av spännband, inger mer pling och plong. Det känns hett. Jag lanserar teorin att man alltid skall vara på första stället. De här sunden är de första sunden. För en flundra som varit ute å kryssat på storhavet kommer det här att vara första sunden. David har någon invändning om att fisken kanske inte alltid kommer från samma håll. Jag väljer att inte lyssna, det här är första stället och här är det bra. Det nappar ganska bra med torsk, en av torskarna visar sig vara en babyflundra på 2-3 kg som återutsätts. Inga fler flundror på platsen, vi åker hemmåt och testar ett ställe på vägen. Ingen action där heller. När vi ska åka hem planar båten lite segt, för att senare plana jättebra. Vi har dödat Drivankare 1,2.

Tisdagen:
Tanken är att det ska bli ett nattpass igen, men vi tycks lite trötta. Uppstigningen sker inte som planerat och vi somnar snart om. Vi öppnar morgonpasset med att tillverka drivankare version1,3, återigen en IKEA kasse och spännband. Ett drivankare som kom att följa oss under hela resan. Testar ytterligare några ställen men enbart torskarna är vakna. David tar en livlina och ringer en polare och rådfrågar. Polaren konstaterar att ström går före botten, sand går före hårdbotten, svart gräs är dåligt och dåligt är även bifångster i form av torsk och kolja.

Vi hade fångat mycket svart gräs, många bifångster och helt hoppat de mest strömsatta sunden. Vi tänkte om, väljer att fiska i sund som strömmar mer, även om botten inte är toppen. Vi testar och att ha några meten ute (det heter inte trolling om man kör under 2 knop), dessa resulterar i några torskar samt i några bitna sillar och sejar. Ganska rejäla bitmärken som man om man vill skulle kunna härleda till kveite-flundror efter som dessa har tänder till skillnad mot torskarna. Vi blir utan flundror denna dag.

Gör ett tröstsläpp vid pelletsfabriken och fångar fetaste Torsken i mannaminne. Det rinner pellets ur i alla fall två hål. Fortsätter den sin livsstil kommer snart norges nya Torskrekord från en pelletsfabrik inomskärs... Ser inte lika tjcok ut på bilden som iverklighet, men tro mig:)

Onsdag:
Onsdagen var det dags för nattpass igen, lite trötta i ögat var vi då andra stugmedlemmar gjort raketen kvällen innan. En högljudd raket. Vi hoppade dock upp, det duggade. Vi satte oss i båten, regenet tilltog. Vi åkte lite båt, regnet växlade upp igen. Vi stannade båten och tittade på varandra. Jag föreslog lite försiktigt att det nog bara var en skur, vi skulle nog snart köra igenom. Måste erkänna att en bäcksvart horrisont och bäcksvart allt annat talade emot den teorin men man måste testa. Vi kom dock inte igenom nån skur utan det fortsatte forsa, en komplett dusch var snart ett faktum. Vi åkte hem igen. "va fan håller jag på med känslor" infan sig på vägen hem när vi kämpade för att se något framföross i det nattsvarta ösregnet. Väl i hamn konstaterade vi att vi bara varit ute och sköljt av grejerna, inget kosntigt med det. Saltvatten är dumt att ha på utrustningen. Vi somnar om och åker ut igen på förmiddagen.

Vi åker mot stället där david tidigare fångat sin 8,9 kg och börjar veva våra jiggar upp och ner. Något som vid det här laget har börjat bli ganska tråkigt. Efter några timmars upp ner fastnar jag i en tångruska 10 meter under ytan, jävla skit... Fortsätter veva, det följer med snällt. Bakom båten lossnar jiggen. Tångruskan börjar röra på sig, vänder vita sidan upp och David konstaterar " du har en följare". Kortslutning i hjärnkontoret, när Kveite-flundran väl anföll hade jag fullt upp med att veva "tångruska". Fisken måste huggigt och simmat med, ett mothugg hade nog varit på sin plats. Svårt att uppskatta vikten men den vägde nog 10 i alla fall. Den fisken föll (nästan) för en grå lite glittrig shadjigg i 15cm klassen med ett ganska lätt gult huvudet. Forsätter veva upp och ner och David bränner kanske ett flundra hugg, det höll emot bra i alla fall.

Det är i alla fall fina mijöer när det inte nappar:)

Under kvällen reviderar den andra hälleflundra båten sina uppgifter om vart de fångat sina fiskar, ett mönster börjar träda fram. Huggen har varit på två olika sidor av en fjord, runt 20 meter djupt och med direkt närhet till djupt vatten. Inte så mycket sund och ström, utan mer riktigt nära djupt vatten.

Torsdagen:
Vi åkte till stället där den andra båten haft sina flundra kontakter, ett sund i spetsen på en stor ö, det kom liksom en liten ö utanför. Sundet övergick sedan i en sandbotten som låg i direkt anslutning till ön på ena sidan och sen till djuupt vatten utanför. Det kändes hett. Vi gled dock igenom utan någon hällekontakt. Vi flyttade oss istället till platsen där jag haft mitt bomhugg dagen innan. Det händer dock inget och misströstan är total, uppgivenheten ett faktum och hat kärleken til denna vedervärdiga fisken flundra värre än någonsin. Ve bestämmer att bamse-flundrorna får vänta. Vi åker istället ut å ser om vi hittar nått spännande på några toppar. På topparna finns små sej, stora mängder småsej. Stundtals så man inte ser botten och ekolodet fullständigt ballar ur. Riggar ett sanslöst mjukt spö, skickar ner en häckla och bunkrar hugg. Det är kul när det nappar, man kan få många. Efter att ha vevat lite sej åker vi hem. Mäkta bitter bestämmer jag mig för att torsdag är raketdag. Lanserar under kvällen den fantastiska teorin att man fiskar bättre när man är bakfull, för man tänker mer som en fisk då. Snarkningarna i stugan slår nya rekord och nattsömnen är omöjlig en raket i blodet till trots. Får inta formation ostbåge i soffan i köket och somnar så sakteliga in.

Fredagen:
Trött i ögat vaknar jag till liv vid strax före 0800 och käkar frukost. Lars och David ser förväntansfulla ut när jag idag ska visa att jag fiskar effektivt, för jag tänker som en fisk. Vi öppnar med att leta lite sej, ett fiske som jag tror valts på ren jävelskap. Sejfiske går ut på att veva en prik upp och ner fort som fan genom vattnet. ner 50 meter, upp 50 meter, ner 50 meter... En aktivitet som harmonerade föga med dåvarande kemiska ballans. Vi gav dock ganska snart upp, fanns liksom inga sejar. En 4 kg var allt vi mäktade emd att kroka. Vi drog mot flundra ställena,börjar veva jiggar upp och ner. Det enda sättet att få det att bli tråkigare att veva en jigg upp och ner är nog att vara bakfull när man gör det. Smärtsamt. Flundrorna uteblir som vanligt och vi väljer att köra lite trolling på sandbottnarna utanför ön, fan va skönt det är med spöhållare. Huggen uteblir dock och snart är vi tvungna att bita i det suraste av äpplen och konstatera att det blir inga fler kveite-flundror den här resan.

Resan Upp:

Plockade upp medpassagerare Elis, som hade en imponerande mängd packning med sig. A4an var nu packad till bristningsgränsen, och det var flera passagerare kvar. Vi tuffade mot kil och stuvade om, lyckades få fram lite mer utrymme och åkte mor ranchägare. Ranchägaren hade om möjligt ännu mer packning och det var teoretiskt sett omöjligt att få plats med det. Vi fick åka till kil och lasta av packning bland bussarna innan jag återigen gjorde ett försök med hos ranchägaren där även David slutit upp med nästan lika mycket packning. Känslan av att jag glömt något steg i takt med att väskorna de lastade ombord blev allt fler. Vi fixade dock biffen och som förare möttes jag av en lite lustig syn i backspegeln, man såg typ ett halvtansikte, resten var packning:)

Vi mötte upp minibuss gänget, lastade över lite mer prylar och tuffade på mot Nordnorge och resans mål Kvitbrygga fiskecamp på föröya. Sammanlagt var vi 18 stycken 2 bussar och en bil med kärra. Första stopp blev Sveg där den obligatoriska resehamburgaren förtärdes. I Sveg finns förövrigt Europas största träbjörn, en fantastiskt turistmagnet som varje år säkert får flera besökare. Att titta på en träbjörn är inget man tröttnar på i första taget.

Efter sveg letade vi förväntansfullt efter "strutsen" som står på vänster sida strax ovanför sveg. Strutsen är någon form av träd som lämnats kvar vid ett hygge då det bär en enastående likhet med en struts. Vi misstänker dock att delar av strutsen är tillverkat i efterhand för att ytterligare öka strutskänslan. Mitt försök att fota mästerverket gick tyvärr åt skogen. Stax efter strutsen kommer hasselhoff trädet, ett träd som liknar hasselhoffs frisyr under hans storhetstid.

Efter detta hamnar man lite i en döperiod tills "äggen" kommer. Något geni i Östersund har placerat upplysta äggliknande manicker längst vägen. De är ganska roliga. Men efter äggen finns ingen återvändo. Efter äggen börjar det enorma slöseri med land som kallas Norrland. Inget mer sevärt på många många mil, och e45 som man förväntar sig vara en rätt hygglig väg har långa gruspartier... Det är med djup inlevelse vi diskuterar troliga tragiska livsöden i de enstaka förfallna stugorna längst med vägen.

Efter Tärnaby kryssar vi in i Norge där höga snöiga fjäll, retarderade gula vägstreck och anmärkningsvärt kurviga vägar berättar att nu börjar det ta sig. Snart når vi färjan som tar oss ut till nån ö, och sen en färja till som tar oss ut till föröya. Vi anländer på förmiddagen och packar upp grejerna, lunchar lite och beger oss ut på Havet.

Öppnade med gösfiske

Dagarna kring avresan var det rejält varmt, ett högtryck bröt av ett sällsynt uthålligt lågtryck. Det riktigt luktade gösläge. Jag insåg att jag måste ut, visst stundade en havsfiskevecka i norge, å visst hade jag inte packat. Men det var ju gösläge. På torsdagen satt jag och grillade hemma hos mamma mor, tittade på båten och kände mig mäkta rastlös. Jag pratade lite försiktigt om att kanske fiske lite natten innan avfärd, middagsgästerna var föga imponerade och pekade på argument just som "du har inte packat, du ska köra 120 mil i morgon" och liknande tråkiga ålderdomliga föräldraaktiga argument. Jag insåg att det skulle bli en jobbig och tidskrävande disskution att vinna. Jag hade dock ett ess i rockärmen, Alex. Alex är 9 år och har länge velat följa med på fisketur. Planen fungerade friktionslöst, inte kunde de neka Alex att haka på "sista chansen på sommarlovet". Klockan ställdes på 0100 för ett göspass. Efter några timmars sömn styrde vi mot böljan den blå. Hade i grejerna strax efter 0400 och kring 0600 högg första gösen som följdes av ytterligare några stycken innan det var dags att ge sig vid 10 00. Alex vevade upp flera gösar med största på 4,12, en stark storfiskare. Gösarna bet i Whitefish, westins jätte å super tråkig bomber 16 kopia.

Anlände hem till karlstad vid 13-14. Panikpackade och rotade bland lådor fulla med rostiga havsfiskeprylar. Hade även annat roligt att pyssla med så jag uppenbarligen missat. En skoluppgift som skulle varit inlämnad samt att jag var nära på tvingad att fixa lite kassörs prylar inför stora havsfiskeresan.

Norge en Vecka!

Efter en natts gösfiske var det då så dags att hoppa in i bilen och åka till Norge för en veckas fiske. En nätt resa på ca 120 mil, mycket pepp på det:) Kommer med största sannorlikhet inte lyckas lista ut hur man bloggar från telefonen, så eventuella läsare kan se fram emot en utförlig rapport efter hemkomst:)

Fisketävling på vänern

Team Wikström, ett team som i vanliga fall är nästintill tandlöst valde att vässa garnityren och bjöd därför in mig som både gast och kapten. Jakoppf hade fått förhinder plus kartplotter strul, så Roger och jag ställde upp i min båt. Tillsammans representerade vi team Wikström, ett team som plötsligt fått ett helt nytt bett.

Tävlingen gick av stapeln 0800 med grums som utgångshamn. Egentligen skulle den varit på lördagen men osamarbetsvilliga vädergudar gjorde att tävlingen sköts upp till söndagen. Perfekt efter som jag var inbokad på kräftskiva lördag kväll... Uppladdningen inför tävlingen bestod i ett gäng finöl och lite isärplockade kräftor. Jag har förövrigt en fundering kring kräftor som innebär: om man sätter en människa i ett rum där det bara finns kokta kräftor att äta, kommer han då tillslut att svälta ihjäl?. Enligt mina beräkningar går nämligen åt mer energi att bryta isär en kräfta, än vad själva ätandet genererar. Han kommer nog inte dö snabbt, man får även ha med i åtanke att han monterar ner kräftorna snabbare och snabbare, en tendens som dock kommer att brytas när han blir tröttare och tröttare, och hungrigare och hungrigare. Det kommer inte bli någon vacker syn när den olycklige försökspersonen desperat försöker öpnna de sista kräftorna, men tillslut dör av utmattning.

Kärftskivan var hur som mycket trevlig. En dansk deltagare ifrågasatte om man bara åt kräftor och fick ett sjävlklart och idiotförklarande svar "vadå bara, det finns ju bröd". Det tyckte jag var roligt. I smyg håller jag med dansken, man skulle ha nått mer, typ korv:) Vid 0200 valde jag att rycka i nödbromsen, annars kan man bli sådär trött när man ska upp. Hemma och somnade vid 0300 någonstans.

Roger ringde och väckte mig med munter stämma vid 0530, bättre än väckarklocka. Vi krokade på båten och styrde mot grums där vi anmälde oss till en tävling med ganska klent antal startande. Vi kunde snabbt konstatera att sämre än 11 gick det inte bli, och 11 är ganska bra på många tävlingar. Vi valde att förlägga fisket kring ett område strax norr om djurö där fisket tidigare varit förhållandevis bra. GPS:en berättade att det var ca 23 distans (typ 4 mil) dit, så vi pressade gasreglaget i botten och svicshade fram över ett spegelblankt Vänern.

Det stod ganska snart klart att vi inte skulle få bli ensamma på den tilltänkta platsen, 2 båtar låg i kölvattnet. Direkt efter att Roger satt sista spöet på riggen så hoppade det upp igen, Roger greppade spöet, det var en bättre fisk. Rullen bara tjöt och räkneverket kunde snart berätta om en första rusning på runt 80 meter. Va bra tänkte vi, sådär gör inte gäddor, det nalkas storöring/storlax! Det som följde var en seg dragkamp och flera gånger rusade fisken 20-30 meter. Spänningen steg när fisken skulle håvas, linan pekade rakt ner med räkneverket stod på 8 meter. Bra tänkte vi igen, sådär gör inte gäddor heller. Strax därefter bröt dock en gädda med förmodad identitetskris och imponerande längd upp bakom båten. Gäddan kunde vägas till 8,5 kg, hade ganska risig kondis och borde nog kunna vägt 10 men det får den aldrig chansen att göra;)

Efter detta blev det lungna puckar mest hela dagen. Hade något bomhugg där flertalet var gäddor och hade bitit av tacklen. Dagens fränaste grej upptäcktes när jag skulle kolla grejerna på min rigg. När jag vevade upp nedersta spöet kändes det lite mystiskt, lite för lätt. Upp kom en halv 11 tums flasher avbiten på mitten. Inga tvivel om att den var avbiten då den halvan som var kvar var revig. Det luktar gäddkontakt, fränt:)

1800 var tävlingen slut och då kunde vi fortfarande inte summera in någon fisk. Vi plockade in grejerna vid 17 ungefär och började vår lilla resa hem igen. Det hade börjat blåsa lite men vi kunde i alla fall hålla 33-34 knop utan att saker och ting gick sönder. Dagens höjdpunkt var förtom gäddfighten utan tvekan när Roger berättade att frukosten lunchen och middagen skulle bestå av kebabpizza han hade med sig i ryggsäcken. Den killen vet vad en bakfull man behöver.

Fisket på tävlingen var segt överlag, endast en båt kunde väga in godkänd lax eller öring. (11 båtar deltog) Vår fisk räckte till en hedrande 6plats, något jag inte tar något som helst ansvar för. Det var Team Wikström som fiskade, inte jag:) De som fångat den godkända fisken hade dock haft skapligt fiske med flera för små och några vilda, så det gick tydigen att fånga fisk. Något vi inte märkte.

Ingen riktig succe den här gången heller alltså. Vi fick i alla fall köra upp 60 liter bensin, vilket bara det är en ren samhällstjänst. Det är viktigt att alla drar sitt stå till stacken och konsumerar mera när ekonomin skall upp på fötter igen.