Gösfiske och Expedition

Fiskat en del sedan senaste uppdateringen. Jag tänker skylla på min aldrig färdiga ångestframkallande skrivlust-dödande D-uppsats för att bloggen inte uppdateras oftare. Så sent som igår drömde jag vad jag upplevde var en mardröm som var tämligen uppsatsrelaterad. Jag drömde om att två olika smurfsamhällen förde statistik om Skattebrott på olika sätt och därför gick det inte att jämföra. Uppsatseländet måste få ett slut snart, annars är jag slut som någorlunda sinnesstabil.


Gösfiske:


Efter gäddfestivalen fiskade jag en del Gös. Gösfisket har tidigare år stundtals varit riktigt bra även i oktober. Så det var inte helt utan förväntan jag trailade iväg mot sjön. I tät dimma puttade jag i båten och skulle åka iväg. Då larmar motorn att något är fel, sen börjar den gå hackigt. Jag påbörjar den sedvanliga felsökningen, kontrollerar bränsleledningar och rycker i lite sladdar. Felet försvinner inte.

Jag överväger att åka hem, men något inom mig säger att det här är ett typexempell på ett fel man kan ignorera bort. Märkbart oberörd vrider jag på nyckeln och håller envist kvar tills motorn motvilligt hoppar igång. Suzukin hostar några gånger men förstår snart att här får man fan inte ledigt bara för att man är lite förkyld. Den går sen som en klocka resten av dagen?


vid 10 snåret släpper dimman och jag hoppas att fiskarna som dittills varit som bortblåsta ska börja dyka upp. Jag överväger att släppa gösfisket och leta efter gäddor på något grundare område. För att snabbare nå till gäddorna ökar jag farten till runt 2,5 knop. Strax efter fartökningen hugger det på en blå Supershad rap, långsamt och slött men samtidigt bestämt och tungt. Jag greppar spöet och anar ganska snart att det är en hygglig gös på ingång.


Första delen av fighten består mest av att gösen dyker och jag håller emot. Det är inte utan att man får lite havsfiskekänsla när en större gös skall pumpas upp, linan pekar nästan rakt ner och räkneverket står på 35 meter. Den första biten går oftast bra, det är när räkneverket närmar sig 15 meter som Gösarna brukar förstå att det var nått lurt med den här blåa trekroksförsedda plastfisken. Då börjar spänna-med-hela-kroppen-någon-gång-i-sekunden fasen. Spötoppen hoppar våldsamt upp och ner. I det skedet har otaliga storgösar tappats. överlever man 15 meters nivån väntar minst lika nervösa små-idiotrusningar-fasen som fortsätter från ca 10 meter upp till ytan.


Den här gången gick det bra och efter en nervös fight såg jag att krokarna satt bra, gösen hade slukat Supershadrapen rejält. Jag kunde håva en fin fin gös som jag trodde var ett pers, men det saknades några hekto. Gösen vägde in på 7,35 kg, en längd på över 90 cm skvallrar om att det fanns mer att ge. Gösen sattes på återväxt för att nå sin matchvikt lagom till nästa göshöst:) Fick senare 3 gösar till den turen, men ingen lika stor, någon 4 kg variant i topp. Nästföljande turer gav inte heller någon storgös utan bara mindre varianter.



Projekt 1

Efter gösfisket fick jag lite expeditionslust. Jag pratade med Pär i Torsby och tillsammans beslutade vi oss för att åka på projekt till en sjö där det tidigare fångats stora och många gäddor. Som sällskap fick vi med oss Laxkungen Ludvigsson och Hajen. 19 mil, så långt var det till projektet, enkel resa.


Pär hade fiskat i sjön förut och han skulle visa lite tips och tricks för nästkommande turer. Hela den tanken floppade lite när det visade sig att sjön var inbäddad i en tjock dimma hela dagen. Jag har i dagsläget förtfarande ingen aning om hur sjön riktigt såg ut.

Adam och Hajen fick ganska snart lite gäddor ui sin båt, inga stora men det nappade ganska friskt. Pär och jag hade inte en stöt de första timmarna. Först efter att vi förflyttat oss till ett nytt område började det hugga lite, dock ej på wobblerna utan på våra spöparavaner. Great white ser vist mumsigt ut underifrån. Vi hade totalt 5 paravanatacker under dagen! Exotiska upplevelser för en palnerboard fiskar. Några gäddor högg på wobblerna istället.


Den envisa dimman och den höga luftfuktigheten gjorde dagen sällsynt kall, jag huttrade och frös. Vid sidan av stranden fanns stridsvagnshinder från ww2. Det var inte utan att man fick viss känsla för stackars vänpliktiga som stått och gömt sig i kylan. 1941 hade tyskarna kört över Frankrike på någon vecka, nästan nått moskva och bombat skiten ur England. Det måste ha känts betryggande att det fanns ett gäng granar och en organiserad stenhög mellan Sveriges värnpliktiga och Tyskockuperade norge.


Fisket gick sådär, vi kunde räkna in ca 10 gäddor per båt. Laxkungen Ludvigsson toppade med en fisk på strax över 100 cm och nästan 6 kg. Upptagningen var lite spännade då det var typ vattenpölsdjupt i rampen. Det gick dock ganska bra om man backade bilen ut i vattnet. Vetskapen att man kan "backa ut i sjön" skulle visa sig katastrofal vid nästa expedition



Projekt 2


Projekt 2 gick av stapeln något närmare än projekt 1. Som expeditions kamrat hade jag Hajen, och redan innan vi nått fram till sjön började vissa problem. Vi visste nämligen inte riktigt vart sjön låg. Ska man på expedition får man inte förbereda sig för mycket, är expeditionen minutiöst planerat är det en resa. Resor är inte alls lika roliga som expeditioner. Vi öppnade handsfacket lite på chans och där låg en karta, och inte vilken karta som helst utan en Värmlandskarta! Vi fick via den minst sagt grovskaliga kartan några ungefärliga riktlinjer på hur vi borde åka.


Snart skymtade vi sjön. Då börjar nästa spännade steg i expeditionen, vart ligger rampen? Vi hade fått uppgifter om en ramp ganska nära där vägen kom upp jämsides med sjön. Det roliga med leken "hitta rampen" är att ramperna ofta är undangömda i slutet på en liten liten enkelrikrad väg. Lika ofta är den enkelriktade vägen enbart en återvändsgränd, och det är inte alltid man kan vända. Man kan leka den här leken med en liten båt, men det är lite som att gå av cyckeln i svåra passager, omanligt och helt utan insats.


Vi hittade rampen, den övertygade föga. Lågt vatten gjorde att rampen blev till sand som försvann ner i den mörka sjön. Jag gick ner och kände lite på sanden, den var stabil. Vi bestämde oss för att försöka, jag backade försiktigt ner båten mot stranden. Brak sa det, sen började vattenlinjen mycket tidigare än den gjorde förut. Den så stabila sanden visade sig vara frostfrusen. Den riktiga sanden som var vid vattnet var sällsynt mjuk. Båda trailerhjulen stod nu bakom kanten i vattnet och trailern låg platt med underredet mot marken. Det fanns inte en möjlighet att vi skulle få upp båten här.


Vi fick lägga av båten i sjön för att ha en chans att ens få upp bil och trailer. Sen fick vi leka hitta ramp leken igen. Hajen fick ta bilen och åka runt och leta efter en ramp så gjorde jag samma sak sjövägen. Vi hittade tillslut en naturramp. Sten grus och sand om vartannat i en tvivelaktig lutning.



Vi bestämde oss för att det säkert går att få upp båten här sen, nu ville vi fiska. Första timmarna är sega, det är först när solen spricker igenom som vi får ett hugg på en Westins Jerk, en tre kg gädda hjälper oss att spräcka nollan. Strax efter den bommar vi ett hugg på en stor Jaxxon gädda (30 cm). Se hugger en riktigt tung fick på en Westins tjockis, efter några rusningar börjar jag vinna några meter lina. Sen blir det helt plötsligt tomt i andra änden. Ett linbrott!? Inte okay, man kan tappa fiskar på många sätt men linbrott är inte ett av dem.


Vi fiskar vidare och landar ett gäng gäddor till, samtliga väger runt 3-4 kg och ser jäkligt fina ut, hade varit intressant att se en större gädda för att se om de höll formen. Bäst fiskar westinstjockisar i mörka färger men även tomic 7 tum lockar till några hugg.

Vi avslutar i tid för att kunna krångla lite vid rampen. Att säga att det krånglade vid upptagningen vore minst sagt en underdrift. Det var grundare än vi tänkt oss så vi fick backa ut bilen rätt långt ivattnet, det har ju gått förut... Det gick inte nu, när vi vevat upp båten på kärran grävde bilen ner sig så snart jag släppt kopplingen. Vi fick ta av båten igen, och försöka flytta upp bilen nån meter innan vi vevade på båten igen. Det hela resulterade i att vi körde fast, fast några meter längre upp än förut. Vi gick över på plan B, bygga en väg. Vi radade upp platta stenar under hjulen för att öka stabiliteten.


Vi åkte fram och tillbaka och fick upp ekipaget ytterligare några meter samtidigt som min koppling började protestera, nu spann inte bara hjulen utan lamellerna också. Vi fortsatte att krångla någon timme in i mörkret men fick tillslut inse att slaget var förlorat. Audin förlorade sin första rampkamp, sorgligt. Lyckligtvis hade Hajen en Hajsläkting som var och jagade älgar i området. Lika lyckligtvis hade de inte koll på vad vi hade för Varg-åsiker. En 4 wd lågväxeljeep kom sedan till undsättning och tillsammans med audins 4wd kunde 8 hjul få upp ekipaget ur rampen.


Expeditionslusten har av någon märklig anledning avtagit något efter ovanstående projekt. Nu hägrar Vänern istället! Kommer ett litet Vänerpremiär inlägg framöver.