Den konstanta uppförsbacken, den eviga motvinden, den ständiga motsjön, kalla det va ni vill, den har i varje fall gjort sig påmind igen. Båtkärran har rasat... Efter ett pizza stopp i Grums på väg hem från Åmål har tydligen bromsarna bestämt sig för att ligga på, därmed uppstod friktion.
Ett hjul hinner göra ganska många varv mellan Grums och Kil, även en till synes ganska mild friktion förorsakar värme i klass med ringhals. Hade man haft en vanlig bil hade man säkert märkt att det gick trögt, men nu åker man ju Audi ”durschprung zum teknik”. Kärran behöver knappt ha hjul med en sådan dragbil.
Igår var dagen D då skadorna skulle inspekteras. Jag är inte så bra på just konstruktioner, teknik och mekanik. Därför var min käre bror med, vi kompletterar varandra ganska bra. Jag har sönder saker och han lagar dem. När trumman demonterats var det dock smärtsamt uppenbart även för enkel speleman som mig själv, något stod inte rätt till. Det ramlade ut massa broms och trumrelaterat material. Hjullagren glappade nått djävulskt efter att ha blivit kokta i sitt eget fett.
Därmed fastställdes att kärran numera är tämligen immobil. En trailerburen båt som inte går att flytta på är föga underhållande som ägodel. Som bonus kan tillskrivas det faktum att den står på en gräsmatta i snön, det väntas dessutom mycket mer snö. Bra utgångsläge för att fixa till ett bromssystem.
Får bli till att köpa reservdelar, tjata till sig assistans och inte minst, skotta snö. Tills dess står jag fast på land, ett obehagligt ställe att tillbringa för många dagar i sträck.
Jag avslutar med att länka till min favoritlag, den enda realistiska formuleringen av förväntningar inom fiskesfären, och förmodligen även resten av världen.
http://sv.wikiquote.org/wiki/Murphys_lag
Om det är till någon tröst så ser det ut att blåsa 13 m/s de närmsta 2 veckorna... Så du missar inget.
SvaraRadera