I går slog jag mig samman med en av de värmländska eldsvådornas värsta fiender, Robert från Karlskoga. Förra turen åkte jag med i hans quicksilver (2 fina öringar utanför otterbol om jag inte minns fel?) och den här gången var det Roberts tur att gästa Crescenten och få en lektion i eltejp och buntband. Under planeringssamtalet klockan 21 på onsdagskvällen var det fortsatt ganska oklart vilken utgångshamn vi skulle välja. Vi pratade fram och tillbaka om olika hamnar och fiskeplatser. Yr utlovad en lite halvtråkigt sydvästlig vind på 7 sekundmeter vilket gjorde att valet tillslut förr på Laxhall. Det är förvisso en bit att åka bil men väl på plats kan man fiska i princip direkt och i bilen är det varmt och aldrig motsjö. 0530 lämnade jag Karlstad för att i Kristinehamn mötas dimma, rejält mycket dimma. Stundtals såg vi mindre än Karlstad airports revisorer och dimman höll i sig hela dagen.
Vi kom till laxhall vid strax före 0800 och kunde lite förvånat konstatera att vi var enda båten på plats. Efter sjösättning gick vi norrut genom det dimmiga sundet utan någon riktig plan på var vi skulle åka. Det var minst ett år sedan jag var i laxhall och för Robert var det premiär ifrån den rampen. Att dimman dolde allt som låg längre bort än 75 meter förstärkte den där förvirrade känslan av "vart fan ska vi egentligen". En känsla som om fisken uteblir stegvis övergår i "va fan håller vi på med egentligen" för att i förlängningen avslutas med existentiell kris och prat om försäljningsannons på blocket. Det är därför viktigt att få fisk fort, eller i alla fall ha med mycket saker att äta.
Vi sjösatte grejerna ganska snabbt och trollade norrut. Jag hoppades på att hitta någon form av temperaturkant som skulle indikera att det var varmare i sundet än utanför, men någon sådan hittade vi inte. Vi hittade inte så mycket överhuvudtaget, det var väldigt lugnt. Lyckligtvis hade vi goda möjligheter att med hjälp av munkar, cafe, godis och rökt bog vänta ut laxarna.
Vi fiskade oss lite längre söderut och fick på vägen tips från en av Roberts kompisar om ett ställe och fortsatte neröver. Halvvägs signalerade Roberts djupriggsspö fisk, men lyckan var kortvarig då det visade sig vara en gädda på knappa kilot som fallit för en löja bakom en dodger på 12 meters djup. Nästa hugg föll på en liten Lapia i ytan och det var tungt, riktigt jäkla tungt. Vi började ana jättegädda, men efter 10 minuters vevande lossnade fisken plötsligt. Wobblern satt fortfarande kvar och på en av krokarna satt ett laxfjäll. För att säkerställa att Robert skulle få någon nattsömn kommande veckor konstaterade jag snabbt att det nog bara var en halvstor felkrokad lax då fjället var ganska litet, och jag tror det var ganska nära sanningen. (Om det inte var ett kindfjäll :))
![]() |
Robert var inte först med att försöka fånga den här fisken. |
Efter det kom ett bättre hugg på Roberts innerspö. Efter en stunds dragkamp om det upp en fin lax på 83 cm i båten, den hade fattat tycke för en VK skalle bakom 30 gram bly. Efter det kom ett nästan dubbelhugg på min sida bestående av en lax strax under mått på en lys krippled skalle med 80 gram och en 63 cm lax på löja bakom en flasher på 6 meter.
![]() |
Omdebatterat backslag där ansvarsfrågan ännu inte är helt utredd. Fortfarande oklart om tingsrätten kommer ta upp ärendet. |
![]() |
UV-102, Ser kanske inte mycket ut för världen, men det gör inte kebabsås heller och nog revolutionerade den våra liv. |
![]() |
Avslutningslaxen, innan det började blåsa och vi kastade in handduken |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar